En riktigt god gammal klassiker:
[Image]Jag minns inte hur den här boken kom i min besittning. Egentligen kanske den inte ens är min. Det kan vara så, att den i själva verket tillhör en av mina bröder. Hur som helst: en bra bok är det.

Karen Horney gav ut originalet "The neurotic personality of our time" redan 1937. Första svenska upplagan kom 1948 och den här pocketupplagan kom 1965. Det är inte bara så, att jag finner psykologi intressant. Det är också så, att jag uppskattar god språkbehandling. Här förenas dessa element. Det är på sin plats att ge exempel.

"Neurotikern är alltid lidande. (...) det icke alltid kommer till synes utåt. Till och med neurotikern själv kan vara omedveten om att han lider." (s. 18)

"(...) hos neurotiska människor är behovet av sympati och gillande alldeles oproportionerligt i förhållande till den faktiska betydelsen andra människor har för deras liv." (s. 23)

"(...) neurotiker är ofta oförmögna att försvara sig mot angrepp eller att säga nej (...)" (s. 24)

"(...) ångesten är neurosens dynamiska kärna (...) fruktan är en reaktion som är adekvat till den fara man står inför, medan ångest är en inadekvat reaktion inför en fara eller en inbillad fara." (s. 26)

"Den grundläggande skadan förorsakas alltid av bristen på äkta värme och ömhet." (s. 50)

"Utan att veta det befinner sig neurotikern i den konfliktssituationen att han inte har förmåga att älska, och dock är han i stort behov av andras kärlek." (s. 68)

"Otålighet (...) Varje dröjsmål, varje påtvingad väntan, även om det endast gäller trafikljusen, blir en källa till irritation." (s. 107)

Ja - så där kan jag hålla på. Den ena lysande och samtidigt tankeväckande formuleringen efter den andra. Och inte kan jag tycka, att den här boken känns inaktuell eller det minsta mossig. Tvärtom skulle jag vilja påstå att den har blivit ännu mera aktuell.