Ola med bloggen "Fula fula ord" antydde här att det kan vara ytligt att vara intresserad av böcker, film och musik. Då gick min reptilhjärna i gång och jag kände mig tvungen att protestera. Men nu har jag lugnat ned mig och föroppningsvis kommit fram till en klokare hållning. Låt mig därför vika ut mig en aning. Jag har tidigare bloggat om tänkande t.ex. här, men nu är det läge för att återkomma till ämnet.

Frågor man kan ställa sig är t.ex. följande (Mina svar inom parentes).
- Kan man vara djup utan att vara filosof? (Ja)
- Kan man vara filosof utan att vara djup? (Njae?)
- Kan man syssla med kultur utan vara djup? (Ja)
- Kan man vara djup utan att vara kulturell? (Ja)
- Kan man syssla med humaniora utan att vara djup? (Ja)
- Kan man vara djup utan att ägna sig åt humaniora? (Ja)
- Kan man vara väldigt intelligent utan att vara djup? (Ja)
- Kan man vara djup utan att vara väldigt intelligent? (Nej?)
- Kan man vara mycket kreativ utan att vara djup? (Ja)
- Kan man vara djup utan att vara kreativ? (Ja)
- Kan man vara naturvetare utan att vara djup? (Ja)
- Kan man vara djup utan att vara naturvetare? (Ja)

Svaren är inte självklara. Man kan även fråga sig t.ex.
- Är man djup om man sysslar med yoga?
- Är man djup om man sysslar med meditation?
- Är man djup om man är hinduist/buddhist/taoist?
Mitt svar på alla de frågorna är: Nej, inte per automatik.

Men den första frågan man bör ställa sig i det här sammanhanget är rimligen:
- Vad innebär det att vara djup - till skillnad från ytlig?
På den frågan försöker jag svara:
- Man är djup om och när man går under ytan - om man s.a.s. borrar sig ner under det för de allra flesta uppenbara och visar fram något tidigare dolt och obekant. Man kan även visa något på ett tydligare, klarare och/eller mera pedagogiskt sätt än tidigare.

Kan det duga som en preliminär definition? Om vi utgår från den definitionen, kan vi då ge exempel på "djupingar"? Ja, enligt mig var Einstein en djuping. Vincent van Gogh var en annan. Henrik Ibsen var en tredje. Sören Kierkegaard var en fjärde. Lars von Trier är en. Johan Asplund är en. Johan Galtung är en. Tomas Tranströmer är en. Göran Sonnevi är en. Bob Dylan är en. O.s.v. Men jag är inte säker på t.ex. Samuel Beckett, Andy Warhol, Joni Mitchell, David Lynch eller Lars Vilks.

En slutsats man kan dra är i alla fall att intresse för böcker, film och musik inte är ett ofrånkomligt krav.