Tänk vad livet måste vara lätt att leva för Jan Guillou. Han vet ju alltid bäst. I dagens Aftonbladet har han en Plus-krönika som man alltså bara kan läsa om man är en Plus-VIP:are - eller "in with the in crowd". Eller också köper man pappersverisonen. Jag har pappersversionen framför mig nu och jag kan sammanfatta monsieur Giljotins - förlåt Guillous - krönika så här: Ernst Brunner och Björn Ranelid och någon till är bara avundsjuka för att deras böcker inte säljer i så stora upplagor som de s.k. deckardrottningarnas. Och så menar denne ständigt självbelåtne messerschmidt - nej, besserwisser - att "Deckardrottningarna är bra för den svenska kulturen, bra för bokbranschen, bra för deras insatser för ett ökat bokläsande och slutligen bra för Brunner och Ranelid som tack vare ett ökat bokläsande får fler människor att intressera sig också för andra svenska författare än Liza Marklund och hennes elva prinsessor. Deckardrottningarnas insats även för den svenska litteraturen är således mycket större än Ranelids och Brunners."

Mastermind har skrivit. Mästartänkaren har dundrat. Vilka bevis har han att lägga fram för sin lilla tes? Inte ett enda. Han bara svingar sin stora stridsyxa utan vare sig sans eller måtta.

Jag har en viss erfarenhet av bokläsning och folks läsvanor. Jag vet bl.a. att många människor aldrig lämnar sin nisch. Det finns människor som bara läser kärleksromaner, det finns människor som i stort sett bara läser Lars Widdings historiska romaner, det finns människor som bara läser fantasyböcker, det finns människor som bara läser hårt nischade faktaböcker, det finns människor som bara läser deckare och kriminalromaner - etc. Och de klamrar sig neurotiskt fast vid sina respektiva nischer. Många av dem skulle aldrig komma på tanken att läsa något utanför sitt inpinkade revir.

Med andra ord: jag ger inte mycket för Jan Giljotin Guillous krönika.