I Kungliga Hufvudstaaaden i dag. Nu är jag hemma igen. Jag diggar att åka tåg långt. Men jag borde haft min öronpropp med mig. (Jo, det räcker med 1 öronpropp, eftersom jag är döv på ena örat.) Det fanns nämligen några jobbiga medpassagerare som var påfrestande glada i hatten. Ett tåg är ingen rullande pub. Ett annat gäng höll på att "gulla" med en baby, så det var rent löjligt att skåda och höra på. Man skulle kunna tro, att det lilla barnet var världens åttonde underverk. Det var han inte alls.

Nåväl, på det hela taget var det gott med Stockholmsturen. Det var rena sommarvädret medan jag var där. Sammanträdet som jag var delaktig i var avklarat snabbare än väntat, så jag passade på att gå genom halva staden för att se efter hur barnbarnet mådde. Det är lätt att bli löjlig när man är farfar. Men mitt barnbarn är faktiskt världens åttonde underverk.