En mysig och småtrevlig liten bok om ett "stort" ämne:
[Image] "(...) en god författare liksom alla goda konstnärer ser och iakttar mer än de flesta andra människor. Det hör till hans yrke. Eller kanske bör man hellre säga: han ser vad andra inte ser, han ser bakom ytan, ser undanskymda sammanhang och motiv, känner starkare vad som rör sig där bakom." (s. 37)

Boken ger massor av exempel ur olika författares vardag. Vi får reda på en hel del om särskilda märkvärdigheter och ibland kan man undra vilka konstiga tvångstankar en del författare måste ha haft. Och så - givetvis - kommer Franzén in på den ständiga gåtan om vem som egentligen levererar idéerna. August Strindberg skrev så här: "Ibland tror jag mig vara något slags medium, ty det går så lätt, halvt omedvetet, bra lite beräknat! (...) det går inte på beställning och inte när jag behagar. När det behagar, så kommer det." (s.72)

Shelley var inne på ett liknande spår när han jämförde den kreativa anden med "(...) en slocknande glöd som någon osynlig makt, lik en nyckfull, övergående vindfläkt, tillfälligt blåser liv i." (s. 74) Och Goethe menade, att "Ingivelsen är något övermäktigt, något dämoniskt, som driver honom (...)" (s. 76)

En sådan här bok vore inte lika intressant utan vissa rekord. Visste du t.ex. att "Simenon lär ha skrivit 24 Maigret-romaner under loppet av två år. Rekordet tycks vara en (kort) roman på 25 timmar." (s. 103)

Summa summarum om denna bok: en trevlig liten bekantskap. En ny version av den vore inte helt fel - med exempel tagna ur en massa nutida författares kamp mot idétorka.