Den essä som har fått ge namn åt hela denna lilla tunna - men mycket viktiga - bok kan mycket väl vara en av de absolut viktigaste essäer som någonsin har skrivits. På svenska bibliotek hamnar den här boken bland böcker om Asiens historia och det är synd. Ty då kan den bli förbisedd och glömd i förtid. Egentligen borde den skyltas med på alla möjliga boksnurror, på alla tänkbara bokbord och i en massa skyltfönster. [Image]Jag tänker här ägna mig uteslutande åt titelessän. Den är ett paradexempel på hur en essä bör skrivas. För att ge en rättvis bild av den måste jag här komma med några citat. Essän är bara på drygt 20 sidor, men de är sidor som kan förflytta berg. Om jag hade skrivit en sådan essä, så hade jag kunnat dra mig tillbaka och aldrig skriva en rad mera. Allt väsentligt hade då redan kommit ut ur mig. Jag hade aldrig kunnat överträffa det, nej, inte ens kunnat komma upp i samma nivå en gång till.

"Den nuvarande krisen i världen (...) handlar om den urgamla striden mellan fanatism och pragmatism. Mellan fanatism och pluralism. Mellan fanatism och tolerans. (...) Det rör sig om det typiskt fanatiska anspråket: om jag tycker att något är fel, dödar jag det tillsammans med dess grannar." (s. 10)

"Jag vidhåller att det inom varje samhälle bara är de sansade som är i stånd att tygla fundamentalisterna. Måttfull islam är den enda kraft som skulle kunna tygla fanatisk islam. Måttfull nationalism är den enda kraft som kan tygla fanatisk nationalism (...) (s. 13)

"Likriktning och konformism, längtan efter att höra hemma någonstans och lusten att få alla andra att också göra det, kan mycket väl vara den mest spridda om än inte den farligaste formen av fanatism." (s. 20)

"Fanatismens innersta väsen är lusten att tvinga andra människor att förändras (...)" (s. 23)

"Shakespeare kan vara till stor hjälp. Varje form av extremism och fanatism, varje kompomisslöst korståg slutar hos Shakespeare antingen i tragedi eller i komedi. Fanatikern är aldrig lyckligare eller mer tillfredsställd i slutet, han är antingen död eller också har han blivit ett skämt." (s. 27)

"Sinne för humor är en fantastisk kur. Jag har aldrig någonsin sett en fanatiker med sinne för humor (...) Humor rymmer förmågan att skratta åt sig själv." (s. 28)

"(...) jag försöker framhäva hur nödvändigt det är att tänka sig in i den andres situation. Tänk er på varje nivå, på den mest vardagliga nivå, in i varandras liv." (s. 30)

Läs!