En läsoptimist är jag. Den inställningen har satt mig på pottkanten. Nu måste jag välja. Antingen bloggar jag mindre för att ha tid att läsa mera - eller så fortsätter jag att blogga så här mycket och skär ned på läsandet. Mitt nattduksbord försvinner under alla böcker jag vill läsa. Nu har jag kommit till en vändpunkt. Det kan inte fortsätta så här. Jag hinner aldrig läsa så mycket som jag inbillar mig att jag skall hinna med. Särskilt stressande är det med biblioteksböckerna. Jag tycker det är futtigt med fyra veckors lånetid - när man som jag alltid har 8-10 böcker på gång samtidigt. När det gäller böcker är jag polygamist. Det får vara slut med det nu. Mitt bloggande är mig kärare.

Men läsandet får aldrig aldrig aldrig ta helt slut. Snart skall jag kasta mig över den hög av privata ännu olästa böcker som jag absolut vill läsa. Bland dessa nödvändiga läsefrukter har jag Joan Didions "Ett år av magiskt tänkande", Vikram Seths "Kärlekens musik" och Carlos Ruiz Zafóns "Vindens skugga" - böcker jag borde ha läst för länge sedan!