Prästen Dag Sandahl skrev i sin blogg (Länk här till höger) bl.a. om en töntig lokalradio och dess krampaktiga och IQ-förolämpande försök att underhålla "massorna". Dag skrev bl.a. följande: "Var är den intresseklubb som noterar? Är inte mitt liv värt att ta på större allvar?"

Just det! Vi tar det en gång till: "Är inte mitt liv värt att ta på större allvar?" Det här får mig att tänka på detta evinnerliga tjat om kränkning hit och respekt dit. När debatten om Muhammedkarikatyrerna i Jyllands-Posten var som hetast, så blev Jan Myrdal tillfrågad om något därmed sammanhängande. Det han sade gick i korthet ut på att om han skulle anmäla varje gång han känner sig kränkt, så skulle han ha fullt upp med att anmäla. Ty han upplever förolämpningar mot hans intelligens varenda dag. Och jag förstår honom. Hur mycket dynga och flams och trams och nonsens och rappakalja måste man bli översköljd med? Jag säger som Michael Corleone i "Gudfadern": "Only don't tell me you're innocent. Because it insults my intelligence -- and makes me very angry..."

När uppstår folkrörelsen "Vi kräver respekt! Sluta kränka vår intelligens!"?