Aksel Sandemoses "Varulven" (Denna upplaga från 1963) har jag läst ett par gånger. Första gången av ren nyfikenhet, andra gången av plikt. Att ha läst den ingick i en delkurs inom litteraturvetenskapen jag läste en gång i tiden. Jag misstänker, att det i stället är "En flykting korsar sitt spår" (med den så intill leda citerade Jantelagen) som är den mest kända boken av Sandemose. Det kan jag tycka är synd, eftersom jag finner "Varulven" mera intressant. [Image] Det är inte lätt att hänga med i alla svängarna. Romanens konstruktion är inte den enklaste, bl.a. därför att dess kronologi är mycket egenartad. Men det är nog mödan värt för många läsare att "plöja sig" igenom denna djupsinniga och mycket intelligenta roman.

Här finns flera mord och ett självmord - för den som går i gång på sådant. Men det är inte det som intresserar mig med denna bok. Jag börjar spinna av andra saker. Låt mig exemplifiera med några citat.

"Gemensamt för alla livsåskådningar är att de gör innehavaren till mittpunkt med omgivningarna som staffage (...) Livet bryr sig inte ett dugg om hur man åskådar det (...)
Det har aldrig svirrat av livsåskådningar som under Hitlers tid. (...)
Den säkraste vägen till att få leva ett liv sådant vi önskar, är att vi medger andra samma rätt - och minns det noga var gång vi själva tar den. Detta kräver en oavbruten inre vakthållning för att vi har så svårt att låta andra leva som de vill. Vi har en mörk drift som vill driva oss att påtvinga andra våra åsikter, våra lustar, våra erfarenheter (...) (s. 262ff)

"Melankolien är priset som vi betalar för utvidgat medvetande och för det som vi kallar läkning (...) Motgångar, misstag, sorger, besvikelser kan som vi alla vet, vara så stora att de förändrar levnadsloppet. När de mer eller mindre har kuvats, så har vi blivit större människor - men vi har blivit melankoliker (...) (s. 282)

Sandemose var en av de författare som vidgar våra vyer, som tvingar oss att grubbla och som får oss att känna oss berikade. Det är det fina med skönlitteratur när den är som bäst och "djupast" - en enda sådan bok kan ge oss mera klarhet om mysteriet med att vara människa än vad en hel hyllmeter med populärvetenskapligt lättgods eller snabbtuggat psyko-mumbo-jumbo kan bidra med.