Slarvig har jag varit när det gäller att följa Neil Youngs utveckling. Jag har lyssnat lite sporadiskt då och då genom åren. Det tog flera år efter utgivningen innan jag begrep att "After the goldrush" (från 1970) var ett mästerverk. Men när någon spelade den då nyutgivna låten "Heart of gold" (ur "Harvest", 1972) i något radioprogram blev jag ordentligt nyfiken på Neil för första gången. Men sedan har jag haft dålig koll, utom när det gäller det live-inspelade dubbelalbumet "Weld" med Crazy Horse. Där hörde jag "Like a hurricane" och sedan var jag ett fan. Nu har många tipsat om det här nya albumet:[Image] Ja, vad skall man säga? Jag trodde inte, att han kunde göra så bra ifrån sig numera. Efter bara två genomlyssningar vill jag fråga, om det här månne kan räknas in bland det bästa han har gjort? Bara en sådan låt som den magiskt repetitiva "Ordinary people" måste gå till musikhistorien - inte bara därför att den är över 18 minuter lång. Men en annan låt - "No hidden path" - är längre än 14 minuter och den går inte heller av för hackor. Det är en prestation bara det - att hålla lyssnarens intresse vid liv för en låt som är så lång.

Allmusic skriver ganska intressant om albumet. Det är snygga och starka melodier till mycket bra texter. Jag hävdar, att Neil Young fortfarande känns ung och alert. Och det här albumet motiverar fortsatt nyfikenhet inför hans göranden och låtanden.