Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig åter... Den här helgen var alldeles för kort. Vi blev lurade på en helgdag när de tog Annandag Pingst ifrån oss. Att byta den lediga dagen mot en nationaldag var ett nedbyte. Pingst förr i tiden var ju en helg att se fram emot - tre lediga dagar utan några krav. Pingst nu är som en spottloska i ansiktet - känn dig blåst. Jag har slavat hela denna helg: trädgårdsplikter, städplikter, fixaplikter. Ingen avkoppling alls.

Och så fort man visar sig utomhus, så kommer någon och söker kontakt. Man måste reagera artigt och svara snällt på nonsensfraser. Åh, om jag ändå kunde göra mig osynlig. Varför måste man vara social och trevlig bums man sticker näsan utanför dörren? Jag har inte bett om sällskap. Jag har inget behov av att låta flabben gå. Jag har inga problem med tystnaden och det monotona arbetet med ogräsrensning. Jag tror jag flyr iväg till en retreat någonstans.