Ha! När jag skrev en uppsats om den gode Bob men utgångspunkt i hans texter blev det ett jäkla liv på examineringen om just denna texten. "Den bevisar inget annat än att Bob är sexist och gör ett objekt av kvinnan". Min teori var väl snarare att han inte kunde leva upp till de krav som han kändes ställdes på honom. Jag resonerade sedan som du gör; om en kvinna skrivit texten hade den tolkats som ett tufft ställningstagande om oberoende och lett till hyllningar på kultursidorna. Nu blev det istället tvärtom.
Precis! Vi tänker likadant om den här texten. Bob kände att han inte kunde leva upp till alla krav som ställdes på honom. Är han då alltså ett svin? Du har fattat vad jag menade. Det är tacksamt med så goda läsare.
Du är välkommen. Men jag tror du har läst min gamla uppsats och fattat vad jag menade. :)
10:05:00 em
Texten till "It ain't me, babe" är egentligen en av Dylans mest intressanta texter. Den handlar ju, som många vet, om mannens vägran att finna sig i vad som helst när han går in i ett förhållande. Gör ett tankeexperiment. Tänk om en kvinna hade skrivit denna text - med några ord utbytta här och där - och själv sjungit denna låt. Hon hade blivit en ikon. Hon hade blivit hyllad som en förebild inom kvinnorörelsen. Men nu handlar det om en man som kräver vissa saker. Då passerar det hela förbi ganska obemärkt. Möjligen höjde någon på ena ögonbrynet och undrade vart hans politiska protestsjungande hade tagit vägen. Jag menar: Bob Dylans berömmelse står ju inte och faller med "It ain't me, babe".
Det spännande med den här texten är att mannen har mage att ställa krav på kvinnan. Han skulle lätt kunna bli kallad mullig mansgris eller nå't för sådana tilltag. Men om kvinnan ställer motsvarande krav på mannen, så är det beundransvärt, tufft och kaxigt.
Så här är det: Du kan inte som man säga till din kvinna att hon borde diska, tvätta eller städa. Det är nästan skilsmässoorsak. Men du kan som kvinna säga till din man att han borde byta däck på bilen, måla fasaden eller skruva i några skruvar. Det är bara vad som förväntas av en man att han skall göra. Om han vägrar, så är han en oduglig latmask.
Ser ni den haltande logiken?
Ett förhållande där den ene förväntas utplåna sig själv för den andres skull är inget sunt förhållande. Man måste tillåta varandra vissa spelrum. Det får inte bli ett närande/tärande-förhållande. Och ett par som gör allting tillsammans är i mina ögon ett omoget par. Man måste få utvecklas åt olika håll. Det behöver inte betyda att man glider isär.
Vad är det för fel på avtal? Man kommer överens om olika förhållningssätt och så håller man sig till det. När och om det finns anledning att omformulera eller revidera avtalet - ja, då får man väl göra det i bästa samförstånd. Om jag gillar att diska, så gör jag det. Om jag hatar att dammtorka, så kan jag slippa det - i utbyte mot något annat. Så enkelt - och ändå ganska knepigt - är det.
3 kommentarer
Stäng det här fönstret Hoppa till kommentarsformulärHa! När jag skrev en uppsats om den gode Bob men utgångspunkt i hans texter blev det ett jäkla liv på examineringen om just denna texten. "Den bevisar inget annat än att Bob är sexist och gör ett objekt av kvinnan". Min teori var väl snarare att han inte kunde leva upp till de krav som han kändes ställdes på honom. Jag resonerade sedan som du gör; om en kvinna skrivit texten hade den tolkats som ett tufft ställningstagande om oberoende och lett till hyllningar på kultursidorna. Nu blev det istället tvärtom.
Är det jämställdhet?
8:47:00 em
Precis! Vi tänker likadant om den här texten. Bob kände att han inte kunde leva upp till alla krav som ställdes på honom. Är han då alltså ett svin?
Du har fattat vad jag menade. Det är tacksamt med så goda läsare.
9:36:00 em
Du är välkommen. Men jag tror du har läst min gamla uppsats och fattat vad jag menade. :)
10:05:00 em