Så här ser det ut hemma hos konstnären Hanna Modell just nu:
[Image]Hon har startat ett nytt projekt som hon kallar "Livet - en ständig installation". Hennes privatliv och hennes konstnärsliv flyter ihop. Hon river ner tapeterna i sitt kök och vardagsrum. Hon väntar på folks reaktioner. Hon skall vänta och vänta ända tills att en majoritet av grannarna tror att hon har blivit galen. Då har hon bevisat att hon har rätt.

Hennes f.d. lärare och fortfarande store inspiratör Lars Vilka? stöder hennes utmanande och gränsöverskridande projekt. Vilka? menar att Modell är ett geni när hon gör sitt privatliv till konst och sin konst till sitt privatliv. Vilka? anser, att Hanna Modell här på ett föredömligt kreativt sätt förenar den paranoisk-kritiska aktiviteten à la Salvador Dali med Yoko Onos happeningkonst. "I reifikationens förhandenvarande preskriptionsannulerande ambivalensparoxysmer interfolieras detroniseringens hypostaseringseffekter med symbiosdisparata ekvilibristpantomimer", hävdar han i sin senaste essä - publicerad i nya numret av Påletten. Vem kan säga emot?

(Obs! Hela denna bloggpost är ironisk. Kortet är egentligen taget i vårt kök.)