I dag råkade jag möta en gammal äkta cineast. Vi pratade länge och väl om en massa filmer och regissörer och filmstilar och filmfoto och filmmusik etc. Det är alltid roligt att prata med en person som är fruktansvärt kunnig inom ett ämne och dessutom har bestämda åsikter. Ibland är vi inte alls överens, men det känns som att det kvittar. Det viktiga är att hålla pratet och hjärnan i gång.

Vi är rörande överens om många saker, t.ex. vilka regissörer vi gillar. Tarkovskij, Kurosawa, Herzog, Hitchcock och Polanski är en kvintett jag kan nämna. Fassbinder tycker vi båda var ojämn - det bästa han gjorde var magnifikt, medan annat var tämligen likgiltigt. Buster Keaton hyllar vi båda. Jag gillar bröderna Marx, men det gör inte han. Han gillar Chaplin skarpt, medan jag tycker Chaplin är överskattad. Etc. Men vi är överens så pass mycket att det aldrig blir pinsamt att prata. Det är alltid spännande och stimulerande att diskutera film med honom.

Det han inte vet om film är inte lönt att veta. Han skulle - om han hade haft orken - ensam kunna ansvara både för Filmstudion och Folkets Bio. Han har den kunskap och erfarenhet som krävs. Han är en vandrande IMDb. Om jag någon gång hamnar i "Postkodmiljonären", så skall jag använda honom som en "livlina".