Det här var från början ett hotmail som jag skrev till någon (minns inte längre vem) i september 2004. Här har jag redigerat det en liten aning.HyssJag har hittat på ett nytt litet hyss som roar mig. När jag kör familjens bil ensam, så lyssnar jag på någon av Vivaldis flöjtkonserter med JÄTTEHÖG volym. Detta är mitt sätt att protestera mot alla ohängda snorvalpar som dräller omkring i sina BMW och spelar intelligensbefriad dunka-dunka-muzak med outhärdliga basgångar och fruktansvärda trumljud.Jag ser ett krig växa fram. Kriget mellan förfining, förädling och finess å ena sidan och förfulning, vulgarisering och plumphet å andra sidan. Det är inget tvivel om vilken sida jag ställer mig på. Och det har ingenting med höger-/vänster-skalan att göra - enligt mitt sätt att se.När jag kör genom sta'n med Vivaldi till uppseendeväckande hög ljudstyrka, så skjuter jag en elegansens pil genom den fula tristessens kompakta soppa. (Där fick jag till det. Se upp, Tranströmer och Ranelid!)Det måste vara en mänsklig rättighet att få njuta av gudomligt vacker musik. Sådan musik som Vivaldis flöjtkonserter gör oss människor en aning "finare" än vad vi var tidigare. Vi lyfter en liten bit från simpelhetens träsk. Vi känner oss förädlade och förfinade.Vad gör den dumma dunka-dunka-muzaken? Den leder oss ingenstans utom möjligen bakåt. Vi blir mera lika aporna än vad vi var före lyssnandet. Den sänker oss ännu djupare ner i vulgaritetens kvicksand. Och det är så typiskt för denna tid vi lever i. Dokusåpor som når nya bottennappnivåer. Påstådda experter sitter i en idoljury och beter sig som om de vore hämtade ur Pinochets diktatur - ty de är lika fascistoida som dessa kreatur. Och Farmen skärgården, Expedition Robinson etc. försöker hitta nya sätt att chockera tittarna på... Förnedrings-TV och överfallsjournalistik och osedvanligt meningslös tidsfördrivsdynga... Var är proteststormarna? Säg inte att folk faktiskt gillar dessa program?"What can a poor boy do?" Varför inte spela Vivaldi på hög volym i bilen?