Sorry, Sofia Karlsson. Jag kan inte digga din platta med Dan Andersson-ballader. Det beror inte på dig. Det är Dans fel. Jag har aldrig orkat med karln. Jag har sparat det ända sedan den 19 augusti 1984 - ett klipp ur Expressen. I serien "Litterära lustmord" gjorde Finn Zetterholm upp med denne tröttnisse. "Han är en parodi på det svenska kynnet när det är som värst. Här finns alla de tröttsamma dragen: det tungsinta grubbleriet, det självupptagna gnället, svulstig naturdyrkan, gråtmild kvinnosyn, plötsliga utbrott av våldsamt rumlande åtföljt av ånger och skuldkänslor, total humorfrihet och brist på självinsikt.""Det är samma ingredienser som i de gamla svenska allmogefilmerna (...) eller i Bernhard Nordhs vildmarksromaner. Dessa flinar man åt. Dan Andersson tonsätter man. Klichéer på rim går lättare hem."O.s.v. Så där fortsätter Finn Zetterholm i sitt esse. Leta upp och läs.