tag:blogger.com,1999:blog-9291102.post1610325676681159978..comments2007-02-19T09:20:26.597+01:00Dunkelshttp://www.blogger.com/profile/06146576068348643446noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-9291102.post-60646808366671979752006-11-20T13:31:00.000+01:002006-11-20T13:31:00.000+01:00Jo, du har ju rätt i det. Problemet är tiden. Och när uppmaningen blir att man ska surfa med sina barn så är det närmast science fiction för många familjer. Tiden räcker inte ens till för läxhjälp och samtal om livet. Hur ska man då få ihop den där tiden att surfa med barnen? I den bästa av världar och förmodligen i en del familjer fungerar det som du säger. Men hos oss skulle det kännas helt vansinnigt att lägga den lilla tid man har tillsammans på att stirra på en skärm. Det blir ju ändå en hel del av den varan bara genom att barnen ropar "Ni måste komma och se det här!", men själva samtalstiden ägnar jag hellre öga mot öga istället för bredvid varann. Men självklart har du en poäng, man behöver inte välja antingen eller. Jag vill bara att alla som tänker "Oj, jorden anropar!" när de hör uppmaningen att man ska surfa med sina barn ska få lite stöd för sin tanke.Dunkelshttp://www.blogger.com/profile/06146576068348643446noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9291102.post-32357278771636173382006-11-20T12:50:00.000+01:002006-11-20T12:50:00.000+01:00Jag var bara tvungen att kommentera citat av dig: <i>– Det är bland det dummaste jag hört. Det är bättre att ägna den tiden till att prata med sina barn.</i><br /><br />Jag håller inte riktigt med, jag tycker att man ska sitta med <b>men där </b> föra samtal om det som sker på skärmen...vilket är en del av deras vardag samtidigt som man också kan tala om annat...eller ta en paus och tala om annat. Det är inte antingen eller utan individuellt. Jag förstår din poäng att vi inte bara ska vara med och övervaka men jag tror att annat kan hända i dessa sammanhang ocksåJan Svärdhagenhttp://www.blogger.com/profile/17255393628606418458noreply@blogger.com