VÄSTSAHARANÄTVERKET

SSU vägrar acceptera tystnaden!

2008-08-15T21:32:00.002+01:00

När man söker på ämnesordet "Palestina" kommer det upp 103 träffar på Uddevalla bibliotek. Gör man samma sökning på "Västsahara" kommer det upp en träff. Exempelt är slående. Situationen i Palestina och Västsahara är snarlika. Ockuperade länder. Pengar som motiv bakom ockupationen. En mur som skär rätt genom landet. Ett övervåld av sjuk skala. Och så fortsötter det i oändligthet. Fallen är slående lika. Ändå bara en bok om Västsahara på Uddevalla bibliotek. Det speglar ganska bra omvärlden intresse för frågan idag.

SSU vägrar acceptera denna tystnad. Vi sätter upp oss emot förtrycket och ställer oss på de svagas sida. Läs mer om det här.

"Det betyder ingenting utan mitt folks frihet!"

2008-07-29T17:55:00.009+01:00

Stjärnhimlen i Sahara är förmodligen något av det vackraste en människa kan beskåda. Under denna satt jag efter en stekande varm dag i Juni 2008. Min vän från Piteå hade somnat, kvar vara bara jag och en västsaharier i min ålder. Lite travande försökte jag hålla samtalet vid liv. Hans bristande engelska och min totala oförmåga att förstå arabiska gjorde det hela lite svårt, men med sakta men säkert gick det ändå framåt. Han talade om sin familj på andra sidan muren. Om människorna han älskar, men inte sett på flera år. Om tortyr, försvinnanden och trakasserier som var vardag under ockupationen. Om allt som är fel, men också om tron på att en annan situation är möjlig.

Vi satt i de Västsahariska flyktinglägren i Algeriet som är cirka 200 000 människors hem sedan över 30 år tillbaka. När Spanien lämnade Västsahara 1975 tog Marocko över istället. I skräck för sitt grannland i norr flydde tusentals västsaharier till granländerna, främst Algeriet. Efter ett långt och blodigt krig gick parterna med på vapenvila 1991. Landet är idag delat i två delar. 2/3 som kontrolleras av Marocko och 1/3 som är befriat område, däremellan slingrar sig en 200 mil lång mur av minor och soldater. Situationen kan verka hopplös, men människorna i Västsahara har inte gett upp. Om de som har alla förutsättningar emot sig orkar fortsätta borde vi göra det också.

Mot Västsahariernas kamp för frihet står en kraft som är orsaken till det mesta elände på vår jord, ekonomiska vinstintressen. Med ett av världens rikaste fiskevatten och stora fosfat tillgångar är Västsahara av yttersta intresse för Marocko. Troligen finns även möjligheter till att utvinna olja ur området, vilket givetvis spär på det hela än mer.

Redan under Spaniens kolonialtid i området bildades en motståndsrörelse under namnet Front Polisario. Kring denna rörelse råder närmast total enighet bland folket. Här samlas anarkister, socialister, konservativa och kommunister, alla förenade av ett övergripande mål. Västsaharas befrielse.

Polisario har valt en ovanlig väg. Sedan 1991 har de lagt ner vapen och bedriver kampen på fredlig väg. Genom att försöka söka stöd bland omvärlden är förhoppningen att de ska få tyngd när de går till förhandlingsbordet med Marocko. Vi här i väst talar gärna om vikten av att inte använda våld och är snabba på att fördöma dem som gör det. När så ett land i kampen för frihet väljer att lägga ner vapen och gå till förhandlingsbordet borde vi stå vid deras sida som den ivrigaste hejarkalk. Tyvärr gjorde vi tvärtom, när vapen tystnade tystande också vårt engagemang. Dubbelmoralen är slående.

SSU kräver att Sverige erkänner Västsahara. På Socialdemokratiska kongressen 2009 är det upp till bevis. Internationella domstolen i Haag har sagt sitt, Västsahara måste bli en självständigstat. Afrikanska unionen lika så, precis som ett 80-tal andra stater. Inget land i Europa har dock våga gå så långt än. Sverige har en möjlighet att skriva historia genom att bli det första landet i Europa att erkänna Västsahara. Den möjligheten får vi inte missa!

Låt mig återvända till den där kvällen under stjärnhimlen i Saharaöknen. Innan vi skiljs åt säger han några ord som jag länge ska komma ihåg. ”Du kan ge mig alla pengar i hela världen, alla kvinnor som du kan finna och en lysande karriär med berömmelse över alla kontinenter. Det är ändå inte värt någonting utan mitt folks frihet”. Är det verkligen för mycket begärt?

Mikael M Karlsson

Distriktstyrelseledamot SSU Södra Älvsborg

Fullfölj Afrikas avkolonialisering!

2008-07-12T19:13:00.005+01:00

Västsahara är Afrikas sista koloni. I juni månad besökte jag och 7 andra SSU:are detta av omvärlden bortglömda land. Jag såg misären och förtrycket som följer i ockupationens fotspår. Jag träffade barn som aldrig fått se sitt hemland utan levt hela sina liv i flyktingläger. Jag träffade tonårspojkar som blivit torterade av den marockanska militären. Jag träffade män som inte kunnat stå upp på 20 år efter att de hamnat för nära en mina, men ju mörkare natten bli desto klarare lyser stjärnorna. Folket i Västsahara har, trots att situationen inte förbättras, fortsatt att kämpa för den frihet människor i Sverige tar för givet. Gång på gång slås jag av tanken, hur orkar dem fortsätta?

Det glesbefolkade ökenlandet är sedan 1975 ockuperat av Marocko som valt att bygga en 200 mil lång mur rätt igenom landet. På östra sidan om muren, cirka 1/3 av landet, är befriat område och de andra 2/3 av landet håller Marocko i ett järngrepp.

Människorättsorganisationer rapporterar om upprepade övergrepp mot västsahariernas mänskliga rättigheter. Godtyckliga tillfångataganden, ”försvinnanden” och tortyr är vardag på de ockuperade områdena. Så sent som i maj i år kastades studenter ut från fjärde våningen efter att de deltagit i en fredlig demonstration för Västsaharas självständighet. En av dem avled, de andra skadades allvarligt. Brotten kan tyckas häpnadsväckande, men är mer regel än undantag i Västsahara.

Internationella domstolen i Haag har fastlagt att Västsahara har folkrätten på sin sida. Ett 80tal stater i världen lika så, men länderna i Europa vägrar. Sverige har en möjlighet att skriva historia genom att vara det första land i Europa som erkänner Västsahara. Denna möjlighet får inte förspillas!

Ansvaret för förtrycket av Västsahara kan inte endast läggas på Marocko. Omvärldens skuld i frågan är stor. Genom tystnad har situationen accepteras och övergreppen kunnat fortgå. Marocko är en stor handlingspart till flera EU-länder, vilket gör att det ekonomiska intresset allt för ofta fått gå före principer om människovärde och rätt till självbestämmande. Girigheten efter naturresurser som fiske, fosfat och förmodligen även olja har fått väga tyngre än humanistiska ideal. Priset har fått betalas av kvinnorna, barnen och männen som väntat 30 år på en utlovad befrielse.

Ockupationen är ingen naturlag. Inga ockupationer, murar eller människorättsövergrepp varar förevigt. Det varar bara så länge omvärlden är tyst! Den dag vi sätter ner foten, vågar säga ifrån och förvandlar vårt passiva godkännande till kritik, den dagen kan vi åstadkomma en förändring. Frågan är inte vad som behöver göras, frågan är om det politiska modet finns.

SSU kräver att Sverige erkänner Västsahara. På 50 och 60-talet avkolonialiserades de flesta afrikanska länder. Västsahara hann aldrig få känna friheten sötma, det är inte en dag för sent att denna självklara rättighet tillskrivs dem.

Hur folket i Västsahara orkar fortsätta kämpa blev under min resa besvarad. De har helt enkelt inget val. Det har däremot vi. Vi kan välja att fortsätta ge vårt tysta medgivande eller så kan vi sätta oss till motvärn. Jag gav människorna jag träffade i Västsahara ett löfte. Ett löfte om att föra deras kamp vidare. Om att aldrig, aldrig ge upp förrän befrielsen är nåd.

Det löftet tänker jag hålla.

Mikael M Karlsson

Distriktstyrelseledamot SSU Södra Älvsborg

Kampen om ett fritt vastsahara fortsatter!

2008-06-15T10:13:00.006+01:00

Vi har inte haft mojlighet att skriva blogg sedan vi kom till 27 Februari-lagret. Varmen har legat pa och de har inte haft nagon kontakt med natet.

Men nu ar vi har och alla kan nog halla med om att detta ar en plats som inte gar att beskriva med ord. Det allra forsta vi slogs av var hur odmjuka och givmilda vara vastsahariska vanner ar. De har levt och vaxt upp i kampen under manga, manga ar och andahar de kraften och orken att fortsatta sin kamp. Familjerna har tagit emot oss med oppna armar och man kanner sig nastan som hemma.
Detta gor att vi alla ar taggade till tusen och vi ser fram emot varat fortsatta arbete under de tio dagar vi har kvar har i lagret.

Under vara tre forsta dagar fanns varan forbundsordforande, Jytte Guteland, var internationella forbundsombudsman, Magnus Manhammar och Johan Buser, afrikaansvarig pa plats.

Detta innebar att forsta tiden var hektiskt och valdigt intressant. Vi fick se 27 Februari-lagrets Sjukhus, Kulturhus, klassrum, korskola for kvinnor, traffa kvinnor som utbildade sig inom IT.
Vi var aven pa en kongress dar Presidenten talade och Jytte fick mojligheten att visa vastsaharierna att vi star bakom deras kamp om ett fritt vastsahara.
Till sist blev vi bjudna pa middag hos presidenten och det var samma dag som Jytte, Magnus och Johan skulle fara hemat igen. Jytte, Magnus och Natascha, varan deligationsledare holl varsitt tal och overlamnade gavor till presidenten som ett tecken pa att vi star bakom deras kamp tills vastsahara kan bli ett erkannt land.

Vi alla mar bra och arbetet har bara borjat!

Linda Elmerup, vastsaharavolontar

SSU's västsaharadeligation 08

2008-06-03T08:31:00.006+01:00

Och så var det dags igen. Det var varit för tyst för länge på den här bloggen. Men nu tar vi nya friska tag och lovar att uppdatera den kontinuerligt. Även om bloggen varit vilande så kan jag lova er att deligationen som åkte ner förra året har arbetat ihjäl sig för att få upp västsaharafrågan på dagordningen.

På lördag åker en ny deligation till de västsahariska flyktinglägren utanför den algeriska staden Tindouf. På bilden syns från vänster:

Mikael M Karlsson, Borås
Linda Elmerup, Karlstad

Johanna Englander, Simrishamn

Alvina Erman, Lund

Setareh Seydalzadeh, Stockholm

Eduardo Cornejo, Växjö

Natasa Mirosavic, Helsingborg

Oscar Petterson, Piteå

Och med oss i år under resans första dagar har vi även SSU:s ordförande Jytte Guteland, Magnus Manhammar (förra deligationsledaren samt nuvarande internationell ombudsman för SSU) och slutligen Johan Buser som är ansvarig för Afrika i förbundsstyrelsen.

Årets resa kommer att fokusera på att samla information till att skapa opinion i Sverige. Det är fortfarande så att många, alltför många, inte känner till Västsaharakonflikten. Sen kommer vi att ha seminarier om SSU och SSU:s västsahariska motsvarighet Ujasario's roll, hur vi organiserar oss och vilka frågor vi fokuserar på som ungdomsförbund. Nytt för i år är ett kvinnoseminarium som kommer handla om kvinnors situation i politiken och samhället. Följ gärna vår resa här på bloggen!

Västsaharierna fortsätter kämpa i motvind

2008-02-05T16:12:00.000+01:00

Det är nu ett halvår sen vår vistelse i de västsahariska flyktinglägren. När vi lämnade lägret i juli var nya förhandlingar mellan Marocco och Polisario, under FN medlares närvaro, i annalkande. Men som väntat utmynnade inte sammankomsten i något större genombrott, båda parterna kom bara överens om att träffas igen, vilket i och för sig inte skall underskattas eftersom ett möte innan dess inte ägt rum på 7 år.

Konflikten är nu inne på sitt 33:e år. På måndag ska nya samtal om Västsahara inledas i New York. Polisario och de västsahariska folket uttryckte en stark frustration över det status quo läge som infunnit sig sen vapenstilleståndet 1991 när vi besökte dem i somras. Polisario deklarerar nu öppet att de är beredda att gå ut i krig om de kommande FN förhandlingarna inte leder till en lösning. Det skulle vara ett stort misslyckande om konflikten återgick till en väpnad konflikt, för alla inblandande, men framförallt för den västsahariska befolkningen.

En lösning på konflikten är möjlig, men det krävs också en uppslutning från omvärlden, framförallt krävs en ändrad hållning från Maroccos allierade USA och Frankrike, men också hårdare påtryckningar från EU och enskilda stater.

Redan den 1 januari i år blev man föga överraskad när man kunde lästa på "Daily Maghreb blogspot" om "America and the Western Sahara conflict" En tjänsteman på det amerikanska handelsdepartementet blev intervjuad kring nordafrikanska frågor och Västsahara kom på tal. En av frågorna handlade om USA kunde göra något för att lösa Västsaharakonflikten, svaret kunde summeras enligt följande: "Yes the U.S can do something about it,but no, it would not do anything to change the situation right now."
Som vanligt ligger rena ekonomiska motiv bakom, i sann Bush anda, dvs. det gäller att säkra USA:s oljetillgångar, och det kan eventuellt finnas på det Västsahariska territoriet, som Marocco i sin tur ockuperar.

De ekonomiska värdena tar idag alltför stor plats i vår värld, vilket gör att människors mänskliga rättigheter försummas. USA och Frankrike ser enbart den ekonomiska vinningen med att stödja Marocko, utan att fundera över de levnadsförhållanden och kränkningar som den västsahriska befolkningen utsätts för. Det ska bli intressant och följa utvecklingen i samband med ett amerikanskt presidentskifte, kan det bidra till en förändring tro? Vi inom den socialdemokratiska organisationen kommer fortsätta kämpa för ett fritt Västsahara, och ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Tillbaka i Sverige, men kampen fortsätter!

2007-07-20T18:02:00.000+01:00

Befria Västsahara!

Nu har vi kommit tillbaka till Sverige igen efter sjutton oförglömliga dagar i Västsahara och Algeriet. Man kan nog säga att vi har haft en otroligt stor tur under hela resan. Allas hälsa har klarat sig oväntat bra, resorna har gått fint och de olika delarna i projektet har funkat toppen. Vi känner oss alla mycket otåliga för att fortsätta arbetet och kampen för ett fritt Västsahara. Dels gäller det nu att fortsätta driva Västsaharafrågan i Sverige och Europa, men också att fortsätta att utveckla SSU:s projekt i Västsahara.

Västsahara har nu för alltid en särskild plats i alla våra åtta hjärtan.

Framöver kommer ni att kunna följa vårt fortsatta arbete för ett fritt Västsahara här på bloggen. Det som händer snarast in i framtiden för oss är att det i början av augusti kommer att komma en delegation med våra vänner från Västsahara och besöka SSU:s kongress i Örebro. Det kommer vi självklart att rapportera om här på bloggen.

Vi ses på barrikaden! :-)

Alger och hemresa

2007-07-19T16:20:00.000+01:00

Gruppfoto pa delegationen i Alger

Idag har vi haft ett mycket intressant mote med World Food Program pa den svenska ambassaden, dar vi delade med oss av vara erfarenheter och tankar fran vistelsen i de vastsahariska flyktinglagren. Vi fick mojligheten att diskutera om hur WFP arbetar for att bista den vastsahariska befolkningen och blev insatta i olika delar av den problematik de star infor.

Var tid i Algeriet borjar nu lida mot sitt slut och arbetet med att bilda opinion i Sverige tar nu sin borjan. Har i Alger fylls vi med gladje varje gang vi ser vastsaharas flagga vaja, just nu pagar namligen en festival som en del av det kulturutbyte som fins mellan Vastsahara och Algeritet.
Kulturfestivalen ar ett viktig medel for den vastsahariska befolkingen att na ut till omvarlden. Algeriets patagliga inblanding i detta visar att det deras stod for vastsahariernas situation ar stor.

Imorgon lamnar vi Algeriet och Alger for Sverige. Kampen har dock bara borjat for var del!

Ett disigt Alger dagen innan hemresan

Sportaktiviteter samt avresa fran flyktinglagren

2007-07-17T18:04:00.000+01:00

Bilder fran sportaktiviteterna:

Idrottsledarna Alexander, Malin och Ahmed

Volleybollturneringen sätts igång

Spelet är jämnt

Det eftertraktade priset: Anna Lindh Volleyball Prize

Glada vinnare

Under siestan är det för varmt för sport

David och Ahmed på väg in för siesta

Fotbollspriset: Olof Palme Football Trophy

En fotbollsmatch sätts igång av domare Ahmed Hassan

Gult mot vitt i finalen

Vem ska avgöra?

Prisutdelning

Laget från Smara vann priset

De sista dagarna har vi spenderat med att genomfora de mer praktiska delarna av projektet. Igar gick startskottet for fotbolls och volleybollturneringarna i flyktinglagret Smara. De var valbesokta, uppmarksammade och mycket uppskattade. Priserna som delades var en hyllning till Anna Lindhs och Olof Palmes engagemang for Vastsahara. Var forhoppning ar att detta bara ar borjan pa ett fortsatt lyckat ungdomssamarbete.

Det ar med stor tyngd i hjartat som vi nu tar farval av alla de harliga manniskor som vi mott under var vistelse i Vastsahara. Det har varit en oforglomlig tid och ett sant privilegium att fa ta del vastsahariernas vardag och fatt uppleva deras fantastiska kultur. All den kunskap, inspiration och gladje som vi berikats med, hoppas vi kunna dela med oss av under den viktigaste delen av detta projekt, namnligen uppfoljningsarbetet. Vi ser fram emot det fortsatta arbetet med att uppmarksamma vastsahriernas situation och varan gemensamma kamp for ett fritt Vastsahara.

Oro for framtiden

2007-07-15T17:52:00.000+01:00

Under dagarna som gatt har vi bland annat haft ytterliggare en workshop, denna gang tillsammans med kvinnocentret i Smara. Vi markte en tydlig skillnad mellan workshops som enbart bestar av kvinnor, till skillnad fran nar det ar bade kvinnor och man. Diskussionerna blev djupa och mer ingaende om kvinnornas med och motgangar. Det ar hoppet om en sjalvstandigt Vastsahara som far dem att kampa vidare, men vi forstod ocksa pa kvinnorna att det fanns en underliggande oro for att vagen till sjalvstandighet kan bli en kamp om liv eller dod.

Ett mote som blev valdigt kanslosamt for flera av oss var nar vi besokte boendet for krigs och minskadade. De flesta av de boende var man, och manga hade bott pa dar i over tio ar. Deras berattelser skildrade allt fran tortyr tillsammans med langre fangenskap i Marockanska fangelser och minskador fran det ockuperade omradet. Det ar sorgligt att konstatera att Marocko an idag begar overgrepp mot den Vastsahariska befolkningen som bor i de ockuperade omradena, och att omvarlden ger sitt passiva stod.

En av vara framsta uppgifter nar vi kommer hem till Sverige ar att arbeta for att det internationella samfundet ska stodja Vastsahriernas kamp for sjalvstandighet. Vi tror att okade patryckningar fran omvarlden kommer oka chanserna for en fredlig losning pa denna 30-ariga konflikt.

Pa besok i flyktinglagret i Aaiun. Har finns

en av valdigt fa vattenresevoarer

Overallt finner man containrar som kommit fran olika hjalporganisationer

Workshop med vastsahriska ungdomar

Vilket land, vilken kamp!

2007-07-12T16:09:00.000+01:00

De vastsahriska kvinnorna har en stark stallning i flyktinglagren

Roda korset finns pa plats for att hjalpa till

For varje dag som gar far vi en djupare inblick i vastsahariernas liv och deras kamp for sjalvstandighet. Varje dag i lagren ar full med nya upplevelser for oss. En av de sakerna som redan nu har overraskat oss mest ar den starka stallning som kvinnorna har. Manga av kvinnorna aker till olika delar av varlden for att utbilda sig, till exempel till Kuba, Spanien, Libyen och runt om i Algeriet. De flesta som utbildar sig flyttar sedan tillbaka till flyktinglagren for att lara ut och anvanda sig av sina kunskaper.

Vi slutar aldrig att imponeras av den sprakliga bredden. Har talas franska, spanska, arabiska, engelska och lite tyska. Kvinnorna deltar i princip i alla samhallsomraden, och levnadsvillkoren ar generellt sett jamlika, men de stereotypiska varderingarna om vad som anses traditionellt manligt och kvinnigt ar fortfarande en del av kulturen, i manga avseenden likt Sverige. Det kvittar vilka manniskor vi an moter sa gar det aldrig att ta miste pa deras brinnande engagemang for ett sjalvstandigt Vastsahara.

Det blir manga och langa bilfarder i oknen

Vi har i dagarna bl.a. besokt militarmuseet, organisationen for vastsaharier som forsvunnit under ockupationen, talat med ungdomsministern och ungdomar pa ett nybyggt ungdomscenter. Den marockanska regimen visar ingen nad mot mot de vastsaharier som bor i den ockuperade delen av Vastsahara. Demonstranter torteras och rovas bort, marockanska poliser valdtar kvinnor och barn i deras egna hem, allt for att fa vastsaharierna att ge upp sin kamp, vilket marockanerna aldrig kommer att lyckas med. Ordforanden for organisationen for de forsvunna uttryckte det sa har:

"Vi har inte plagats har i 30 ar for att ge vara barn nagot samre an demokrati"

Igar traffade vi Vastsaharas president Mohammed Abbelaziz och en av chefsforhandlarna for Polisario. I likhet med den ovriga vastsahariska befolkningen fick vi aven har ett varmt valkomnande och ett bra samtal om det aktuella laget och vart framtida samarbete.

Igar och idag vi fick aven mojligheten att besoka den nationella tidningsredaktionen, radion samt TV-kanalen. TV-huset har sen mars 2007 flyttat in helt nybyggda lokaler och har nu tillgang okej utrustning och flera lokaler. De senaste tva aren har de provsant nyheter via internet, men hoppas inom de narmaste veckorna sanda via satellit, for att na ut till hela varlden. Pa radiostationen fick Magnus mojlighet att tala a delegationens vagnar via radion till det vastsahariska folket.

Avslutningsvis nagra ord om det vastsahariska folket. I ett avseende lever de i ett samhalle som andra stater bara skulle kunna dromma om. Solidariteten mellan manniskorna har ar av ett sallan skadat slag. Har lyser kriminaliteten med sin franvaro, vilket aterspeglar sig i det 100-tal poliser som finns pa en befolkning pa upp till 160.000 manniskor. Alla ar valkomna till varandra, har star dorren alltid oppen.

Efter en lang dag med workshops tillsammans med vastsahariska ungdomar avrundades dagen med en fotbollsmatch
mellan Polisario och SSU

Vastsahriska barn i flyktinglagret Aaiun

Pa besok hos Vastsaharas president Mohamed Abdelaziz

Att tillgangen pa vatten ar livsavgorande i oknen ar alla

smartsamt medvetna om. Stora som sma.

Marocko har spridit ut miljontals minor i oknen.
Dessa delar idag Vastsahara i tva delar.

2007-07-08T22:34:00.000+01:00

Nu ar vi framme i de vastsahariska flyktinglagrerna

Natten till den 7 juli landade vi pa flygplatsen i Tindouf efter en mycket turbulent flygresa. Det forsta som slog emot oss var den sahariska hettan. Resan ut till flyktinglagret gick bra och vi befinner oss nu i lagret som heter den 27 februari. Vi bor hos tva olika familjer och vi har blivit mycket val omhandertagna.

Om dagarna nar temperaturen upp till 45 grader och det kan liknas vid att sitta i en het bastu. Pa formiddagarna och kvallarna ar vi ute pa uppdrag medan vi tillbringar de varmaste timmarna inomhus. An sa lange ar alla friska och vi hoppas att det haller sig sa hela resan ut. Vi ar som en del av familjerna. Trots att varmen ibland kanns olidlig sa gor var fantastiska sammanhallning det mycket lattare.

De tva senaste dagarna i lagret har vi fatt en forsta rundvisning i vart lager dar vi bland annat har fatt se hur sjukhuset ar uppbyggt och under vilka knappa forhallanden de tvingas arbeta. Vi har aven fatt besoka kvinnokooperativet, dar kvinnorna tillverkar olika sorters hantverk sasom smycken och mattor.

Idag har vi hallt var forsta workshop med Polisarios ungdomsforbund Ujsario, dar temat for dagen var ledarskap. Det gick jattebra och vi ar sakra pa att resten av vara gemensamma aktiviter kommer att bli minst lika bra. De kommande dagarna har vi manga aktiviter inplanerade, fortsattning foljer.....

Framme i lagren. Matrasoner och talt.

Nagra av deltagarna pa en workshop.

Ujsarios berattar om sitt ledarskapsarbete under en workshop

Tva dagar i Alger

2007-07-06T16:08:00.000+01:00

Mohamed, Malin och Natasha redo for att ge sig ut pa Algers gator

Det ar varmt pa gatorna i Alger

I onsdags natt efter mellanlandning i Frankfurt kom vi antligen fram till Alger. Efter en taxifard i skrotbilar kom vi till vart hotell som var riktigt fint och frascht. Pa morgonen tog vi en tur pa stan dar vi snabbt upptackte att vi var sa gott som de enda turisterna i hela stan. Har gar det tjugo man pa en kvinna. Hela dagen var det firande av nationaldagen och bilar som tutade. Det var ocksa fullt av poliser pa gatorna eftersom man fortfarande har undantagstillstand.

Pa eftermiddagen lyckades vi anda turligt nog hitta en del sportgrejer som vi kopte med oss till turneringarna i flyktinglagren. Senare blev vi inbjudna till den svenska ambassadorens residens dar hon bjod pa middag. Det blev ett spannande och personligt mote med troligtvis Sveriges gastvanligaste ambassador. Pa kvallen var det de sista planeringarna infor resan pa hotellet som gallde. Har ar det tomt pa gatorna efter atta. Allt som allt en spannande och larorik dag.

Idag har vi forberet oss for resan inatt da vi ska aka ner till lagrena nara tindouf, en resa pa over tre timmar. Dessutom har vi letat efter klader till Ahmed som har forlorat sin vaska da den inte kom fram nar vi landade. Tyvarr hittar vi inga affarer som har oppet eftersom det ar helgdag och stangt.

Vi rapporterar snart igen!

Det algeriska parlamentet ligger mitt i stadskarnan

Magnus handlar sporttrojor till turneringarna i flyktinglagren

Malin och Mohamed i intressanta diskussioner om Vastsahara
med den svenska ambassadoren Helena Nilsson Lannegren

Första anhalten blir Alger

2007-07-04T09:29:00.000+01:00

Idag reser vi. Först bär det av till Algeriets huvudstad Alger i två dagar, sedan fortsätter vi mot de västsahariska flyktinglägren i Tindoufregionen på gränsen mellan Algeriet och Västsahara. Där beräknar vi vara framme på natten mellan fredag och lördag. Det blir en hel del resande innan vi är framme. Nästa inlägg vi skriver blir från utlandet. Följa gärna med oss i vårt arbete här på bloggen!

Västsahriskt flyktingläger i Tindoufregionen

Avresa till Västsahara på onsdag!

2007-07-02T15:16:00.000+01:00

På onsdag är det dags för avresa för SSU:s västsaharavolontärer. Här är en bild på volontärerna under en av planeringsdagarna i Stockholm.

Deltagarna är från höger och bakåt:

Natasa Mirosavic, Helsingborg
Sandra Sotero, Stockholm
Ahmed Hassan, Linköping
Mohamed Hama Ali, Kungälv
Malin Appelgren, Trelleborg
David Berggren, Uppsala
Alexander Benfatto, Huddinge

På bilden saknas projektledare, Magnus Manhammar från Karlskrona, som håller i kameran.

Från och med onsdag kommer du att kunna följa SSU-delegationens arbete och upplevelser direkt här på bloggen.

VILKEN MUR? VILKEN OCKUPATION?

2007-07-02T11:19:00.000+01:00

Det är de vanligaste frågorna vi får när vi berättar att vi kämpar mot en över 30 år gammal ockupation och mot världens längsta mur som delar ett land i två delar.

Är det Palestina, brukar folk fråga.

Nej, det är det inte.

Det är Västsahara!

I över 30 år har den marockanska armén ockuperat två tredjedelar av Västsahara. Trots inbördeskrig, FN-ingripande och protester från omvärlden har inte Marocko dragit sig tillbaka från Västsahara. Istället har man bara fortsatt att misshandla civilbefolkningen och utnyttja landets naturresurser. Marocko har till och med delat Västsahara på mitten genom att bygga världens längsta mur med taggtråd, cement och ett par miljoner minor.

Nu får det vara nog! Det västsahariska folket måste få sin frihet! Det är därför vi från SSU nu har bildat ett Västsaharanätverk. Efter många år av samarbete med befrielserörelsen Polisario kommer vi nu att intensifiera vårt samarbete med bland annat ett biståndprojekt som vi sätter igång med den 4 juli.

Mellan den 4 juli till den 20 juli kommer vi att skicka ner en volontärgrupp som ska arbeta tillsammans med Polisario nere i de västsahariska flyktinglägren. Gruppen består av åtta personer som alla har en bakgrund i SSU eller i arbetarrörelsen. Syftet med projektet är bland annat att annordna workshops i demokrati och ledarskap, men också att hålla i fotbolls- och volleybollturneringar för lägrens unga.

Vill du följa volontärgruppens arbete i Västsahara och södra Algeriet är det bara att hålla ögonen på den här bloggen.

Välkommen i kampen!