tag:blogger.com,1999:blog-8025229770562434661.post-38905688996349387232007-10-15T01:49:00.000+02:002007-10-15T02:18:01.257+02:00Nu var det dags igen. Dags att börja skriva i denna blogg. Mitt liv har förändrats en del sedan senaste posten och jag har valt att prioritera bort bloggandet för andra sysslor. Nu är jag stadgad (nåja) i en rytm igen och således är jag här.<br /><br />Nu arbetar jag, till skillnad från tidigare, som knegare. Det är skönt, även om jag saknar friheten från förut. Det mest spännande är att jag har en underhållande framtid att gå tillmötes. Jag ska berätta mer om vad som ligger framåt senare. Just nu ska jag bara hålla låda...<br /><br />Jag har funderat på att starta om bloggen. Att radera alla tidigare inlägg och starta på ny kula. Jag har även funderat på att göra detsamma med mitt liv. Jag har länge känt att jag inte trivs med mig själv, med hur allt går och hur jag tänker och känner. Det är svårt att förklara på ett sätt som folk förstår men jag ska försöka.<br />Om jag går på en fest så går jag för att träffa vänner och ha trevligt. Jag har ofta väldigt trevligt en stund men ganska snart "tröttnar" jag och kan inte fokusera längre. Då slutar jag självklart även att ha roligt. Jag slåss då med mig själv om huruvida jag ska gå hem eller om jag ska stanna kvar och vara trevlig. Det slutar ofta med att jag stannar, blir för full och har ångest dagen efter. Är det slöseri på energi att tvinga mig själv till socialt umgänge? Är det dåligt av mig att känna så.<br />Det är inte bara på fester utan även på mer intima träffar detta kan uppstå. Inte lika vanligt men det händer. Med intima menar jag med färre personer snarare än i den sensuella betydelsen. Jag har flera gånger ursäktat mig och gått hem med en dålig förklaring som: "Jag har mycket jobb" eller "Jag mår inte så bra" bara för att slippa förklara att jag helt enkelt inte orkar umgås mer. Jag vet inte om folk skulle förstå. Jag vill inte att folk som jag tycker om ska känna att jag inte pallar att umgås med dem.<br />Detta orsakar givetvis problem på andra ställen också. I arbetet är det extra problematiskt eftersom jag inte direkt kan säga åt folk att gå iväg och lämna mig i fred. Andra måste ju också göra sitt. Därför söker jag redan efter ett mer fristående jobb, men som sagt. Mer om det längre fram.<br /><br />Hur gör man? Vad gör man? Hur förklarar man för sina vänner, nära och kära, att man inte orkar umgås?<br />Det mest underhållande är att när jag är på lajv går det hur bra som helst. Jag har det inte minsta jobbigt så fort lajvet börjar. Innan och efter kan jag må hur dåligt som helst av allt folk men under själva arrangemanget känner jag aldrig av de känslorna.<br /><br />Så, min teori för hur jag ska lösa detta lyder så här. Jag behöver börja om. Jag behöver säga till folk rakt up och ned att jag inte orkar ibland. Jag behöver ett jobb som jag får arbeta för mig själv i och framför allt behöver jag bli ärlig mot mig själv om hur jag känner och mår. Jag är, som alla envisa människor, otroligt bra på att "klara mig" men det håller ju inte i längden. Ja, jag vet, nu låter det här som ännu en självömkanspost och det kanske det är, men jag vet inte hur jag ska göra för att kommunicera mina känslor till mig själv och andra. Det kanske bara är hösten som får mig att bli lite mer deppad eller så är det så att jag är en dyster prick innerst inne. Vem vet.<br /><br />Nu är det dock snart piratlajv och alla vet att det är årets höjdpunkt. Jag ska sitta i en kall stuga och dricka rom en hel helg. Synd bara att det är så dyrt.<br /><br />Oh, jo, man finns ju på Facebook också. Vilket träsk.M. Backlundhttp://www.blogger.com/profile/06323105720810042228noreply@blogger.com