Evelina Wahlqvist

FACKLAN: om CSR med anledning av OS i Kina

2008-07-05T15:38:00.002+02:00

Jag tar över FACKLAN som sänds runt på initiativ av Amnesty Business Group och som ger mig anledning att tala lite om ett utav de teman som intresserar mig mest i ett globaliserat tidevarv, nämligen företags samhällsansvar eller Corporate Social Responsibility (CSR). FACKLAN har initierats med anledning av att svenska företag finns på plats i Kina, varav många sponsrar de olympiska spelen. Enligt Amnesty riskerar företagen genom sin närvaro att bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter. Johan Florén, ordförande i Amnesty Business Group, ställer tre frågor som jag tänker besvara utifrån mina perspektiv på CSR:

1) Tror du att OS i Kina och den uppmärksamhet som medföljt är positivt eller negativt för de kinesiska medborgarna?

Att möta världen är ofta någonting positivt. Inte alltid, men ofta. Positivt är tankeutbyten, åsiktsutbyten och kunskapsutbyten. Något de kinesiska medborgarna kan åtnjuta i mötet med människor från hela världen i samband med OS.

Att möta världen kan också vara någonting negativt. Ödesdigra konsekvenser av kolonialism finns gott om i världshistorien. Nu snävar jag in mot CSR specifikt och den kolonialisering av idéer som det till viss del handlar om. De uppförandekoder som svenska företag formulerar och kräver åtföljelse av hos sina leverantörer runt om i världen baseras på den västerländska värdetraditionen omsatt i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, Barnkonventionen samt ILO-konventioner om arbetares villkor. I grund och botten är detta inte komplicerat för mig. Jag tycker givetvis att mänskliga fri- och rättigheter bör försvaras i alla lägen. Jag är en övertygad västerlänning. Men, för den skull är det viktigt att vi problematiserar CSR och dess praktik i implementering av uppförandekoder. Varför? För att vi ämnar göra mer nytta än skada.

För att omsätta den goda intentionen i nytta så är det framförallt två saker jag tycker att man ska ha i åtanke. Närmare bestämt VAR och VEM. Var handlar om lokalanpassning. Implementering av goda idéer och riktlinjer måste ske med kunskap om och med hänsyn till lokala omständigheter. Universalitet i all ära, men den ska alltid kombineras med lokala förhållanden. Frågan om vem, handlar om varför vi vill driva igenom principer om mänskliga rättigheter i Kina – vare sig det sker via bojkotter eller uppförandekoder. Är det för att stilla mitt samvete som konsument eller för medborgaren i Kina? Om fokus ligger på mina samvetstyngd istället för på individen på fabriksgolvet riskerar vi även då att göra skada istället för nytta.

2) Ute i världen växer protesterna mot OS i Kina, men de svenska företagen håller låg profil i debatten. Skulle svenska företag kunna göra mer i debatten och i sin egen verksamhet för att värna mänskliga rättigheter?

Jag har studerat några olika branscher utifrån CSR-perspektiv. Bland svenska klädföretag fann jag en intressant paradox. Man vill inte ”vara politisk”. I nästa ansats kan samma företagsrepresentant klaga över att man som företag tvingas ta det ansvar som borde tas av staten i det asiatiska land där produktionen placerats. I praktiken tycks detta te sig i att man som svenskt företag i regel inte ställer krav på stater, men däremot – som ovan nämnt – på sina leverantörer. Man är operationell, men inte ’politisk’...

Antingen är man som företag rädd att bannlysas från produktion i en auktoritär stat, eller så är man bara rädd att sammanblanda roller och uppgifter. De svenska företagen är emellertid bland dem som kommit längst i arbetet att värna mänskliga rättigheter och goda arbetsvillkor i sin produktion. Företag i andra branscher har mycket att lära av klädföretagen i sitt utvecklande av CSR. Kan svenska företag göra mer i sin egen verksamhet för att värna mänskliga rättigheter? Ja. Detta är ju dessutom inte ett arbete man blir färdig med. Det är en ’pågående process’, som företagen själva brukar beskriva det.

3) Anser du att mänskliga rättigheter är ”politik” och inte har med idrott och affärer att göra?

Visst är och förblir mänskliga rättigheter ur många aspekter politik, men det betyder inte att det inte har med andra sfärer i samhället, såsom idrott och affärer, att göra. Men för mig är mänskliga rättigheter något mer grundläggande. Ett fundament på vilket politik såväl som företagsledning bör bygga på. Samhällsansvaret är dock omtvistat – det omfamnas av vissa företagsledningar medan det ses mer skeptiskt på hos vissa. Anledningen till dess omtvistlighet är ovannämnda rollfördelningar; de roller som stat, företag och civilsamhälle enligt vissa traditioner har. Mycket tyder på att dessa roller omförhandlas just nu. Givet är väl det under rådande omständigheter då staters suveränitet och styrka undermineras, medan ett flertal företag växt sig finansiellt starkare än många stater. Troligtvis går vi mot mer och fler gränsöverskridande samarbeten sektorer emellan.

Samhällsansvarstagande är ju heller inte synonymt med att man som företag ger upp sitt vinstfokus. Tvärtom definierar jag CSR som just kombinerandet av vinstfokus med fokus på individen. Vinstmålet behöver på intet sätt utesluta humanitärt och miljömässigt fokus. Företagen tycks snarare ha mycket att vinna på ett hållbart tankesätt – i relation till produktutveckling såväl som till anställda och konsumenter. För övrigt är mycket av CSR-skepticismen uppbyggd kring 1900-talets onaturliga uppdelning mellan den ekonomiska och sociala sfären. Då växte sig aktiebolagstraditionens begränsade risk och därmed ansvar sig förhärskande i Sverige och färgade debatten. Det är på tiden därför att vi återigen börjar se de sociala, ekonomiska, politiska och kulturella processerna för vad de verkligen är; växelverkande. Om just detta historiska perspektiv kan du läsa i Karl Palmås inspirerande bok ’Den barmhärtiga entreprenören’ (Agora, 2003).

Denna fackla och dess medföljande frågor passas därmed lämpligen vidare till Karl Palmås. Det vore även mycket intressant att höra Johan Karlssons och Jimmy Sands reflektioner.

hur uppleva en stad?

2008-07-03T10:24:00.000+02:00

Mmmm... Madrid. Ulf skriver visserligen i lite mera generella termer om att uppleva städer, men det är Madridbesöket som ger upphov till reflektionerna. Hur upplever vi bäst en stad? Inte genom att gå, säger Ulf, snarare genom att sitta. Jag tittar tillbaka på mina inlägg om stadslivet till fots. Inlägget om fotfolket samt min text om Madrid. Den senare handlar om min rörelse till och från staden, såväl som inom staden. Jag kommer och går, jag flanerar och promenerar. Så upplever jag helst staden. Med trampdynorna mot trottoaren. Men visst, ibland slår jag mig, likt Ulf, ned på någon av stadens caféer. Jag fascineras ändock av skillnaderna. Kanske finns det lika många sätt att uppleva en stad, som det finns människor.

Hur upplever du helst en stad?

tv-serier som glamoriserar övervakningsteknologin

2008-06-22T20:51:00.003+02:00

Sitter och tittar på Navy CIS. Intressanta karaktärer. Interesting plots. Detta är bara en av flera amerikanska tv-serier på tema ’effektiva intelligence services’ som går att följa på svenska kanaler just nu. Var gång jag ser någon av dessa serier så undrar jag hur väl det stämmer överens med verkligheten: Är det så här lätt att kartlägga människors liv, aktivitet och rörelse? Serierna är närmast ett glamoriserande av övervakningssamhället. De hjälteförklarar agenter i kombination med datanördar som via teknologin löser rättsfall... inhemska kriminalfall såväl som försvarsrelaterade. Inte alltför sällan handlar det om att bekämpa arabisktalande terrorism. Serierna är så smart upplagda försvarstal av övervakningssamhället att man nästan kan börja undra vilka som ligger bakom dem...

Denna gång ifrågasätts emellertid hjältestatusen hos NCIS-teamet. Har teamet nyttjat bevakningstekniken för chefens personliga vendetta? Till och med iscensatt den?

Avsnittet belyser hur bakomliggande lagar, förordningar, och regelverk inte alltid stoppar drivkraften hos en individ med andra intressen – den mänskliga faktorn.

vitt & svart

2008-06-18T11:08:00.006+02:00

"Har färgen runnit av dig?"

Mina kollegor tittar oroligt på mig.

Idag klär jag mig i vitt och svart.

Det är högst symboliskt.

om frågors natur och FRA-frågans karaktär

2008-06-17T14:35:00.005+02:00

Alliansen är så allierad att den inte lär bli omvald.

Det vi ser är steget från den berömda partipiskan till allianspiskan, eller blockpiskan.

Statsminister Reinfeldt har gjort morgondagens beslut till den fråga som ska visa att alliansen har förmågan att hålla ihop. Den interna retoriken tycks argumentera risken att inte bli omvald om man inte kan agera som en enhet.

Jag säger att det är tvärtom: Om alliansen står som en enhet i denna fråga – mot demokratin i princip och den allmänna opinionen i praktik – så lär de knappast bli omvalda i nästa val. Frihetliga väljare är mer än lite besvikna. Representativ demokrati borde väl ändå någonstans i djupet av lydelsen betyda att de folkvalda bör representera folkets röst.

”Ibland måste man kompromissa”, är ett annat av Reinfeldts argument. Omvänt; ibland måste man inte kompromissa. Ibland kan man inte kompromissa. Ibland bör man inte kompromissa.

Jag kan trösta tvivlande allians-riksdagsmän med att det finns sjukt många andra frågor att kompromissa med. Smärre frågor. Frågor där man utövar demokrati, snarare än att äventyra den.

Fundera ett slag över vilka frågor du personligen vägrar att kompromissa med – vägrar att bli uppköpt för! För min egen del handlar det om några frågor som rör det mest fundamentala i människosyn och samhällssyn. Frågor som sitter i hjärtat och smärtar i kroppen när de äventyras. En sådan är mitt nej till dödsstraff. En annan är mitt ja till yttrandefrihet. Det är den sistnämnda i kombination med integritetsbejakandet som får mig att utbrista i ett hjärtskärande NEEEJJJ till FRA-lagen.

Att minimera en fråga som i själva verket rör fundamenten för demokrati till simpel kompromissgenererad demonstration av blockenighet är fel. Fel vald fråga.

Att vår statsminister gjort paradnummer av FRA-frågan, för andra syften än den handlar om, är dåligt. Ett dåligt val.

-----------------------------------------------------------
På liknande tema, läs Johans och Jimmys inlägg.

FRÅGOR huller om buller om FRA

2008-06-17T07:20:00.001+02:00

Diverse funderingar – huller om buller – om FRA-lagförslaget:

Ska terrorism bekämpas genom att misstänkliggöra människor som terrorister?

Hur kan alliansen tro att de kan bli omvalda (av liberaler) efter detta?

Hur kan Reinfeldt säga att ”ibland måste man kompromissa” när civilkurage och etik bygger på att man i vissa fall inte kan kompromissa?

Vad hände med personligt ansvar?

Hur kan en politisk karriär bli viktigare än att upprätthålla demokrati?

Finns det hjältar i Sveriges riksdag?

---------------------------------------------------------------------------

Tack till Heiti som gjort en gedigen insats med att hjälpa mig förstå den fråga jag grubblat mest på senaste dagarna. Se kommentarsfältet för detta inlägg.

FYRA mot FRA!?

2008-06-16T10:54:00.006+02:00

4 samveten önskas!!!
sökes i Sveriges Riksdag
per onsdag morgon kl 9

Jag har aldrig befunnit mig i partipolitiken. Förstår inte det där med partipiskan. Det där med att inte rösta efter sin personliga övertygelse. Särskilt inte när det handlar om frågor som rör de mest fundamentala strukturerna i demokratin. På onsdag morgon kl 9 handlar det inte om lättmjölk vs standardmjölk. Det handlar om grundläggande människo- och samhällssyn då riksdagen röstar ja eller nej till FRA-lagen. Lagförslaget skulle ge Försvarets radioanstalt rätt att bevaka och lagra e-post, fax och telefontrafik. Vi snackar dina privata sms och e-mail.

Att man ens ska behöva påpeka simpla orsakssamband som: beslut – implementering – KONSEKVENSER. Att anta FRA-lagen skulle nämligen innebära konsekvenser. Ganska obehagliga, rent av skrämmande, sådana. Good news är att enbart fyra riksdagsledamöter ur alliansen behöver vara kloka och modiga nog att gå emot partipiskan för att förslaget ska avslås. F-Y-R-A. Fyra samveten.

Jag har hört ryktas att många riksdagsledamöter ligger vaken om nätterna grubblandes inför detta beslut. Om man har problem att komma i kontakt med sitt samvete så kan jag föreslå följande nattliga aktiviteter som bot:

1. Träna på att säga ’nej’. Skriv och skrik: ”NEEEEEEJJJ”

2. Läsa Karin Boyes Kallocain och George Orwells 1984. De är god hjälp i att visualisera lagens konsekvenser – övervakningssamhällets utveckling och följder.

3. Fundera över preferenser mellan ett samhälle präglat av:

tillit eller misstänksamhet?
frihet eller kontroll?
fri tanke eller begränsad tanke?

4. Fundera över vad som egentligen är det största hotet:

den odefinierbara potentiella terroristen eller övervakningssamhällets inskränkande strukturer?

5. Begrunda vad Salman Rushdie någon gång uttryckte:

“The best way to fight terrorism is by not being terrorized.”

FRAgile

2008-06-15T22:18:00.003+02:00

Kreativitet föds i gränslösheten, i modet och i tilltron till dig själv och till andra.

Framförallt föds kreativitet i den fria tanken.
Undanryck den och du spelar bort kreativiteten.

Utan kreativitet – sämre allt möjligt: Folkhälsa, ekonomisk tillväxt, demokrati... för att nämna några aspekter.

Ett enda beslut kan påverka mycket på samma gång. Demokratin har förmågan att i ett beslut avskaffa sig själv. Ett systemets svaghet. FRAgilitet.

Ni märker vart jag vill komma...!? Nu önskar jag emellertid god afton. Återkommer imorgon. Då ska jag tala klarspråk och vaket. Om de vakna nätterna. Som bara är förspel. Inför beslutet om den dygnslånga natten.

Kulturlobbyn

2008-06-09T17:00:00.001+02:00

Nyfiket tackar jag ja till diverse inbjudningar. Intressant hur det slumpar sig. Under en veckas tid har jag haft möjlighet att följa kulturlobbyn från olika vinklar och på olika nivåer. Betraktat dess ansikten och, framförallt, funnit mig själv lyssnande till...

orden, the words, les mots...

Jag har lyssnat efter de ord som upprepas och avspeglar en praktisk och faktisk problematik.
Jag har lyssnat efter orden som förhandlas och förvandlas till agenda – oavsett praktik.
Jag har lyssnat efter de ord om skapar identitet – som inkluderar och exkluderar.
Jag har lyssnat efter de ord som öppnar dörrar, bygger broar, raserar eller stänger igen.
Jag lyssnat efter de ord som leder till möjligheter och de som leder till missförstånd.

Just nu sitter jag och funderar över vad jag ska göra med alla dessa ord. En kollega undrade idag bekymrat om det finns någon geografisk dimension med i senaste veckans betraktelser...? Jo, men det gör väl det. Jag har betraktat den regionala, nationella och europeiska kulturlobbyn. Från Göteborg, till Stockholm, till Bryssel. Och det skiljer sig. Olika platser, olika nivåer, olika ansikten och – framförallt – olika ord.

the creation of something else

2008-06-05T20:22:00.004+02:00

The common purpose of architecture(?):

“to create somewhere else”

Kort och gott ett citat jag snappade upp för en stund sedan på BBC TWO’s ”Jonathan Meades: Magnetic North” där Meads reser från Estland till Finland och i detta avsnitt: ”...completes his journey in Helsinki and uncovers the peculiarly Finnish desire for eternal hibernation in man-made wombs”.

Sedan talar man plötsligt om Kalevala och hur den bidrog till en annorlunda nationalromantik i Finland... något som också avspeglas i finsk arkitektur.

Kalevala har uppenbarligen inspirerat många personer – på väldigt olika vis. Så sent som i förmiddags läste jag om Kalevalas bidrag till en människas förmåga att åter känna hopp om livet. Hänvisar till Sven Lindqvists Fadern, sonen och den heliga motorcykeln.

Jag tänker att nästa gång jag åker till Finland, så kanske det borde bli i Kalevalas mångfacetterade fotspår...

Kanske var syftet med Kalevala

”to create something else”

Du som uttolkare bestämmer vad.

vårens pecha kucha final gbg

2008-06-03T09:48:00.003+02:00

Sista chansen för våren att uppleva grejen! Pecha Kucha GBG vol #8 går av stapeln nu på onsdag den 4 juni. Infinn dig vid kl 20 på Nefertiti.

Talarlistans definitiva utseende är alltid en överraskning. Men det lär bli nåt i stil med: Dans & Teater Festivalen, Stylt Trampolin, Navid Modiri, Kulturkalaset, Fresh Fish, UNIT arkitektbyrå, Carl Blom - manager för Mando Diao, bildesignern Justin Scully, arkitekt Kajsa Sperling, Johan Eriksson-Lassbo, Bjørn Aadnøy, Rikard Uddenberg.

jorden är ett litet rum

2008-05-30T13:18:00.001+02:00

Uppföljning på den goda respektive den onda flytten. Delvis beroende av den plats du råkade födas på. Ett livets lotteri. Att födas på en plats i Sverige. Eller en plats i Afrika.

Vad är platsspecifikt? Vad är universellt?
Har din själ ett eget utrymme i världens olika rum?

Eva Dahlgren funderar... och tänker att hon nog skulle sett annorlunda ut, låtit annorlunda, betett sig annorlunda, sysslat med andra saker... men att hon kanske trots allt skulle ha haft samma drömmar...

Hennes ’Jorden är ett litet rum’ har gått på repeat hos mig idag. Trist nog finner jag ingen bra version av den på nätet. Utan toner, inte alls samma känsla... Men här kommer i alla fall den tänkvärda texten:

Åh jag undrar så ibland
om jag
levt ett liv någon annanstans
i ett annat land
med ett annat namn
jag kanske var brunett
och inte särskilt lång
och rund
och min röst var gäll och dan
det lät som fan
när jag tog ton
jag undrar vad jag hade gjort då
jag kanske varit hålldam
och älskat mig genom dan
men ändå
haft samma drömmar som den kvinna
som lever sitt liv i Stockholm

Åh jag undrar så ibland
om jag
blivit född i Afrika
ett annat ljus
med en annan rytm
jag kanske aldrig hittat rätt
och alla gåvor som jag fått
legat dolda i min kropp
av allting runtomkring
förstod jag ingenting
jag undrar vad jag hade gjort då
kanske tytt mig till de vilda djuren
och byggt ett bo i en stor skog
men där ändå
haft samma drömmar som den kvinna
som lever sitt liv i Stockholm

av allt jag undrat bara ett
jag måste veta
för du har ditt liv här
hade jag förstått
att jag måste ge mig ut och leta
och bland tusen och åter tusen
känt igen dig och sagt
älskade kom
här är jag

jag förundras så ibland
när jag
träffar på något stackars barn
som ser ut som jag
gjorde då
med hår så flygande
och tunt
och sen
öron som parabolantenner
när det händer
då svindlar det
för livet blir så väldigt stort då
jorden krymper till ett litet rum
och människans själ
känns lika stor som universum
för tänk ändå
att just jag blev den kvinna

som lever mitt liv i Stockholm

upplev en stad i en annan - i afton

2008-05-30T08:58:00.002+02:00

I afton förvandlas Uppåt Framåt till Helsingborg för en kväll, då anordnas det nämligen klubb med skånsk tema, närmare bestämt "Helsingborg". Sveriges kanske ostigast stad, som givit oss The Sounds, Mat-Tina, sommarhiten Hej hej Monika och filmen Hata Göteborg bjuder upp till fest. Helsinborgsbandet Loveables spelar live, Helltown ex-pats DJ Crew (bestående av Martin Jern, Niklas Andersson och Christopher Mathiesen) spelar skivor, det visas videoinstallationer med Helsingborg som tema, Helsingborgsprofilen Hasse från The Tivoli hälsar välkommen i dörren och det bjuds på hemliga gästframträdande av mer eller mindre kända Helsingborgare och roliga överraskningar.

Uppåt Framåt, Magasinsg. Göteborg
Fredagen den 30 maj, 22.00-02.00

Alla talar skånska!

omvärldsanalys och en paradox

2008-05-26T14:23:00.000+02:00

Hej! Ingen fart på mitt bloggande å det senaste. Har ägnat min ut-över-tid åt arrangerandet av en möhippa. Avklarad och lyckad. Måndag och back in business. Eller i omvärldsanalysens konst, snarare. Det är mitt tema för dagen.

Omvärldsanalys. Lokalt och globalt. Inte ett dugg uttjatat. Bör i alla fall inte vara det. För givet den allt snabbare förändringstakt vi lever i; desto viktigare blir omvärldsanalysen, uppdateringen och omvärderingen.

Uppdateringen, ja... i eftermiddag ska jag lägga fram ett ’paper’ som just föreslår en uppdaterad syn på globaliseringens återverkningar på företags såväl som regioners konkurrenssituation i en alltmer kunskapsbaserad ekonomi. Kanske berättar jag närmare någon dag om dessa tankar.

I förmiddags utbildade jag regionpolitiker i omvärldsanalys. Vad/varför/hur. Mitt huvudbudskap var att när man utför en extern omvärldsanalys inom ett givet område så bör den kompletteras med efterforskningar om människors drivkrafter, beteenden och önskningar kring det studerade. Ska det bli politisk styrning kring det hela så är det klokt att kombinera fokus på individen med koll på, samt öppenhet, inför omvärldsförändringar. Jag vill betona ordet förändring. Gör man omvärldsanalyser så tyder det på, åtminstone viss, öppenhet inför förändringar. Sammanfattning i tre punkter:

- extern omvärldsbevakning och analys

- människans agerande och önskemål

- politiskt visionsbyggande

Skönjer ni paradoxen i detta? För att som region (eller som organisation/företag...) vara en framtidens vinnare så bör man ha en långsiktig vision som beskriver var man vill vara om 10, 20 och 30 år. Har man ingen vision är man inte på väg någonstans. Utan vision har man lämnat sig själv att driva vind för våg, hamna på efterkälken, bli ett offer för omständigheter. Politikens uppgift är väl trots allt att våga tro. Våga tro på att man kan skapa samhällen och göra skillnad.

Å andra sidan lever vi i en alltmer globaliserad värld med allt fler och tätare kopplingar mellan människor, organisationer och platser. Informationsteknologiers utveckling har ur vissa aspekter krympt världen. Hastigheten i beslutsfattande har ökat. För minskad sårbarhet måste man därför vara mer flexibel, utrusta sig för att inte stå och falla med en omvärldsförändring. Vara öppen för det nya. Vara beredd att lägga bakom sig det gamla.

Flexibilitet och förändringsbenägenhet kontra långsiktigt och hållbart visionsbyggande.

Oh, vad jag älskar paradoxer... att klura på dem och försöka nysta ut dem. Men omvärldsanalysens paradox är ju förstås betydligt skojigare för mig som forskare än för de politiker (och företagsledare) som står inför att bemästra den...

disruption - den 'onda' flytten

2008-05-19T10:52:00.004+02:00

En dag blev till en vecka och lite till. Nu är jag här igen. Tänk så mycket som har hänt i världen senaste två veckorna. Får mig att tänka på hur relativ tiden är – relativ till skeenden. Precis som att platsen är relativ – relativ dess människor såväl som skeenden. Varför talar man så sällan om platsens relativitet? Platsen är ju för sjutton obeständig!

Idag, som varken är igår eller imorgon, talar jag om ’disruption’. Här handlar det i allra högsta grad om relativisering av platsen. Men märk väl; jag relativiserar inte flytten. Med discovery och disruption talar jag om två extremformer av flytt. Men som kloka läsarkommentarer sagt; det finns en skala däremellan.

Tesen jag driver är att känslan för den nya platsen i stor utsträckning avgörs av din inställning, som i sin tur bestäms av syftet för flytten. Jag menar inte att resultatet av disruption – den onda flytten – behöver bli illa. Men det kan knappast vara lätt. Det jag talar om idag är de värsta av anledningar till flytten. Uppbrottet.

Ofrivilligheten. Uppbrott genererat av naturkatastrofer, krig, konflikter, förföljelse... Jag tänker att den svåraste flytten är om du flyr med vetskapen om att du aldrig någonsin kan återvända – åtminstone inte så länge en viss regim är vid makten. För visst är det betydligt lättare att lämna en plats (typ, dra till San Francisco) om du vet att du när som helst kan återvända!?

Det var ju de senaste skeendena i Burma som aktualiserade dessa tankar hos mig. Jag kommer att tänka på min väninna Fatimah som lämnat Burma, och som fantastiskt nog är den gladaste, lyckligaste människa jag någonsin träffat trots att hon aldrig kommer att få se sin mor igen – åtminstone inte under rådande regim. Men jag tänker också på Eduardo från Chile som i flera år vägrade att lära sig svenska. Han ville straffa det nya landet eftersom han ofrivilligt tvingats lämna det gamla. Tacksamhet kontra förlust. Olika reaktioner.

Att världen inte alltid är vacker är ett faktum. En normativ approach. En titt på hur FN reglerar denna problematik. Ur FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna:

Artikel 13
1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.
2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.

Artikel 14
1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.
2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 15
1. Var och en har rätt till en nationalitet.
2. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.

En praktisk-faktisk approach. UNHCRs ’Statistical Yearbook 2006’. Om jag talar om disruption, så talar de om följden; displacement. I slutet av 2006 uppskattades UNHCRs ’total population of concern’ till 32,9 miljoner människor uppdelat i följande kategorier:

9,9 miljoner flyktingar
744.000 asylsökande
734.000 repatrierade/återvända flyktingar
12,8 miljoner internförflyttade personer (IDPs)
1,9 miljoner IDPs som återförts till ursprungsplatsen
5,8 miljoner stadslösa personer
1 miljon övriga ’of concern’

Mmm... det är väl ungefär så det ser ut. Det tål att skänka tankar – och stöd – till:

Människor med namn
Människor utan namn
Människor utan hem
Människor utan förankring
Människor utan nationalitet
Människor utan identitet
Existens...
Tidens relativitet
Platsens obeständighet
Gator med hem
Gator utan hem
Gator med namn
Gator utan namn...............:

prelude: where the streets have no name

2008-05-16T12:19:00.002+02:00

U2 / International Federation of Red Cross, Red Crescent and Red Crystal Societies

discovery – den ’goda’ flytten

2008-05-08T19:28:00.002+02:00

Discovery – den ’goda’ flytten
vs
Disruption – den ’onda’ flytten

Tankar jag tänkt förut, men lagt på hyllan, som handlar om anledningar till våra ’flyttar’, anledningar till våra mer drastiska rörelser. Det som händer i Burma nu aktualiserar givetvis dessa funderingar. Jag funderar över de två extremerna: den frivilliga (goda) flytten kontra den ofrivilliga (onda).

Känslan för den nya platsen avgörs i stor utsträckning av din inställning, som i sin tur bestäms av syftet för flytten. Åker du främst till något eller från något? Jag tänker börja med den godartade flytten. Upptäcksfärden:

Jag låter Peter illustrera exempel. Träffade honom som hastigast för några månader sedan. Ni vet, personen som råkar springa förbi, men ändå stannar upp för ett slag. Det vill säga; jag träffade Peter just innan han satte sig på planet.

Peter är personen som är modig nog att göra det. Han zoomar in den vibrerande staden på kartan och riktar siktet dit. Släpper taget om det svenska, landar på fötterna i det okända, för att testa på att leva där. Där, på den platsen de flesta utav oss bara drömmer om, sjunger om eller i bästa fall åker på semesterresa till.

Ur en creative city-kännares synpunkt har han god smak också. Berlin förra gången. San Francisco denna gång. Hela grejen bygger på mötet med det nya. Lustfyllt. Förväntansfyllt. Spännande.

Hela hans inställning vittnar om att han kommer ha the time of his life. Han är ung, han är fri, unattached. Och skulle han mot förmodan inte vara tillfreds med livet i San Francisco kan han vända åter till Stockholm och det svenska.

Det här definierar för mig den goda flytten och de bästa av alla tänkbara förutsättningar i mötet med den nya platsen.

Imorgon tänker jag tala om kontrasten. Den svåraste och mest deprimerande av alla tänkbara flyttar.

Idag talar jag om San Francisco. I morgon talar jag om namnlösa gator och identitetslösa människor.

Artist: Scott McKenzie (lyrics)
Song: San Francisco (Be Sure to Wear Some Flowers in Your Hair)

If you're going to San Francisco
Be sure to wear some flowers in your hair
If you're going to San Francisco
You're gonna meet some gentle people there

For those who come to San Francisco
Summertime will be a love-in there
In the streets of San Francisco
Gentle people with flowers in their hair

All across the nation such a strange vibration
People in motion
There's a whole generation with a new explanation
People in motion people in motion

For those who come to San Francisco
Be sure to wear some flowers in your hair
If you come to San Francisco
Summertime will be a love-in there

If you come to San Francisco
Summertime will be a love-in there

Burmas överlevare behöver dig

2008-05-08T09:59:00.003+02:00

Senaste rapporten: 100.000 döda.

Men det finns de som fortfarande lever - som kämpar för att överleva.

Stöd 30.000 familjer i Myanmar. Ge en gåva till Röda Korsets insamling on-line.

true colours

2008-05-04T20:56:00.003+02:00

If you want the rainbow

you gotta put up with the rain

~ all cred till vem det nu är som satt samman denna video

späckad med vackra budskap och livsvisdomar ~

du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland

2008-05-02T09:27:00.002+02:00

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland,
har du nånsin i längtan vid gallret stått
och sett hur på drömmande stigar
kvällen förtonat i blått?

Var det icke en försmak av ogråtna tårar
som liksom en eld på din tunga brann,
när över vägar du aldrig gått
en blodröd sol försvann?

(Edith Södergran)

my favourite things

2008-04-30T13:51:00.004+02:00

Livskvalitet är väl ändå att spendera tid på sina favoritsaker här i livet. Varför överdriva; de stora underverken finns i de små tingen. Låt dig inspireras av John Coltrane's version av 'My Favourite Things' medan du funderar över vad som är vardagsglitter för just dig.

Raindrops on roses and whiskers on kittens,
bright copper kettles and warm woollen mittens,
brown paper packages tied up with strings,
these are a few of my favourite things.

Cream coloured ponies and crisp apple strudels,
door bells and sleigh bells and schnitzel with noodles.
Wild geese that fly with the moon on their wings.
these are a few of my favourite things.

Girls in white dresses with blue satin sashes,
snowflakes that stay on my nose and eyelashes,
silver white winters that melt into springs,
these are a few of my favourite things.

When the dog bites, when the bee stings,
when I'm feeling sad,
I simply remember my favourite things,
and then I don't feel so bad.

om samtal är livet vad vore livet utan

2008-04-30T09:10:00.001+02:00

Att samtala är i så stor utsträckning livet för mig, att jag inte kan låta bli att undra hur livet skulle te sig utan samtal. I skenet av gårdagens förändringsuppmaning är dock inte ”att inte samtala” något jag tänker prova på. Ändock; jag känner personer som inte finner att ’samtalet’ är värt att investera tid i. Vad fyller dessa personer sin tid med? Med mera tystnad, kanske... Talande tystnad, kanske... Med sinnlighet och lyssnandet till sin egen röst, kanske... Ty även om man helst inte vill samtala med andra, så undviker man förhoppningsvis inte att samtala med sig själv.

den enkla förändringen; en ny detalj var dag

2008-04-29T11:16:00.002+02:00

Ur ett spännande samtal under söndagens tågresa väcktes idéen:

tänk om det första man gjorde varje morgon när man vaknade
vore att fundera ut vad man idag skulle göra annorlunda

annorlunda än vanliga dagar

(till slut har man inga vanliga dagar)

Det är ju bra fantastiskt hur man kan vidga sina horisonter med små medel;

le åt busschauffören, le åt solen, le åt regnet

gå runt och säg godmorgon till alla dina kollegor

cykla om du brukar promenera, promenera om du brukar cykla

upptäck husfasaderna, blommorna och träden

drick te istället för kaffe, eller kaffe istället för te

sätt ett färgglatt band på din hund, eller på dig själv

säg vad du tänker eller träna på att lyssna

prova en ny smak på glassen och ät mera frukt

baka äppelpaj med en vän och mys

stanna upp en stund och fundera kring vad som gör dig särskilt tacksam idag

tacksam till livet

förra veckans experiment

2008-04-28T11:08:00.000+02:00

Inspirerad av Facebooks personliga status statement så ville jag förra veckan göra ett statement på jobbet. Jag avgav helt enkelt en statusbeskrivning på min kontorsdörr. En mycket uppriktig sådan:

Status:

Metodologiska bryderier

Sedan återstod det att notera kollegornas respons, eller avsaknad av det... Skulle de knacka på och erbjuda mig bollplanksstöd eller skulle de hålla avstånd? (Märk väl att mina kollegor också är forskare.)

Resultat: Några kollegor tittade in och kommenterade att statusbeskrivningen var en kreativ idé. Desto fler påpekade att de inte hade vågat knacka på dörren då de trodde jag proklamerade behov av tystnad. Inte en enda knackade på för att fråga om jag ville hänga med på lunch...

Jag får väl tolka det som att inte ens forskare finner nöje i metodologiska betänkligheter. Denna vecka tror jag att jag ska testa någon mer ”positivt laddad” statusbeskrivning...

veckans jag mötte lassie

2008-04-24T10:19:00.002+02:00

Nattlig promenad.
I avgrunden av mörkret ser vi ett ljus.
Rör oss mot det.
Går in i tiden för ett tidigare sekelskifte.
Möts av hästar, droskor, cyklar och Selma Lagerlöf
i egen hög person.
Eller?
Sedan ser vi rökmaskinerna, snömaskinerna,
hör regissörens rop,
dags för omtagning.

Idag läser jag mig till att det är den danske producenten Peter Aalbaek Jensen som spelar in en film om Selma Lagerlöfs liv. Filmen inriktar sig visst på dagböcker i Mårbackasviten med betoning på de två sista delarna, “Ett barns memoarer” (utgiven 1930) och “Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf” (utgiven 1932).