I Am Your Operator

Vart kommer alla arga galna män ifrån?

2009-04-28T07:43:00.004+01:00

Herregud vad det var längesen jag skrev ett inlägg här i Operator-bloggen. Jag skäms! Jag ska försöka bättra mig. Tyvärr så har inspirationen och skrivarglöden legat av sig rätt ordentligt. Jag vet inte varför. Nu gör jag dock ett nytt försök att få upp andan igen.

Nånting som verkligen får tiden att gå här i växeln är slösurfandet. Om det inte vore för alla bloggar, forum och communitys ute på nätet skulle arbetet här bli olidligt. Vad som slår mig hur fantastiskt mycket hat som finns där ute på nätet. Hatet verkar dessutom vara riktat mot ett visst håll, nämligen vänstersympatisörer och feminister. Det är helt fascinerande att surfa in på exempelvis newsmill.se och läsa alla galna och hatiska kommentarer. Prova själv får ni se. Läs kommentarerna till Gudrun Schymans blogginlägg. Helt fantastsikt hur mycket fullständigt obefogad skit hon får. Det är verkligen fascinerande att feminism fortfarande är nånting som skrämmer upp en så stor del av den manliga befolkningen. Ett annat bra exempel är den lilla artikeln i alltomstockholm.se. I den artikeln berättar kändismänniskan Kitty Jutbring att hon ska klä ut sig till en fitta på Vaginans Dag den 26 april. Rätt oförargligt i mina ögon men om man läser kommentarerna till artikeln förstår man att det egentligen är jätte jättesynd om alla män i Sverige som inte får fira Penisens Dag. Vad är det för fel på folk egentligen? Vart får dom all energi ifrån? Vart kommer allt hat ifrån? Vart ifrån kommer alla ensamma, rädda och arga män som dagarna i ända sitter och surfar runt på nätet och hatar allt som inte är skrivet av DN-debattörer eller Timbro-fascister? Jag upphör aldrig att förvånas.

Dagens växelprofil - Arga Tanten

2009-04-10T18:50:00.004+01:00

Pratar ut en smula med tant 3 på msn efter ett samtal från den måttligt förtjusande varelse som i växeln går under det enkla, men ack så talande epitetet Arga Tanten. De flesta människor som ringer till sjukvården är per definition idioter, något som vi växeltanter ständigt fortsätter förundras över. Det finns också en kategori inringande där vansinnet gått lite längre - vi kan för enkelhets skull kalla dem psykfall.

Det har genom tiderna funnits ett gäng olika sorters psykfall som stamgästat luren - jag tänker på klassiker som Lady Fröken Madame Jeanette som gärna vill tala (högst märklig) franska, Dementa Damen som söker sin man som dessvärre avled för över ett år sedan, den okända dottern till Madonna och Karl XVI Gustaf. Ingen av dessa har nåt att komma med i jämförelse med Arga Tanten.

Hon kräver nämligen service. Hon skulle utan att blinka kunna ringa upp växeln och be att få bli kopplad till presidenten i Burundi. Det finns inget riktigt bra sätt att hantera henne, hon kryper in under huden på en, in i hjärnan och ställer sig och skriker sönder ens synapser. Det värsta är den där osäkerhetskänslan hon inger en - i vilket ögonblick som helst kan hon börja höja rösten och vrålande undra vad i helvete jag har för försvar till att tandvården i Flunsebo låter det dröja 14 (hon räknar) signaler innan de svarar. Hon kommer med krav som inte har det minsta med växelns ansvar att göra och hon gör det med en uppfordrande, indignerad och på nåt äckligt sätt lite förorättad stämma. Hon pratar snabbt och mycket och om man inte avbryter henne jättelänge. Det största problemet med hennes samtal är kön som bildas efter henne. Om man efter att i en halvtimme desperat ha försökt förklara att man inte kan hjälpa henne (med att till exempel lämna ett personligt meddelande till sjukhusdirektören angående fotvård) och klickar henne, så ställer hon sig tålmodigt i kön (som hon själv skapat) och när hon väl kommer fram skäller hon ut en efter noter för att man inte svarade tillräckligt snabbt. Det är omöjligt att vinna.

Den här människan har en så läskig effekt på mig. Jag brukar för det mesta kunna kontrollera min ilska rätt bra på jobbet och även i andra situationer. Men Arga Tanten har en rent fysisk effekt på mitt temperament. Jag blir på fullt allvar helt skakig - adrenalinet flödar som om jag skulle springa hundra meter i OS. Jag vill strypa små fluffiga och försvarslösa djur med mina bara händer, skjuta med hagelgevär urskillningslöst in i folkmassor eller helt enkelt bara explodera.

Helt enkelt - fyfan för Arga Tanten.

Sekter, kastrering och lite orcher

2009-03-26T11:18:00.006+01:00

Idag för tolv år sen hittade kalifornienpolisen trettionio döda kroppar liggandes i sängar i ett stort hus utanför San Diego. De avlidna hade allihop begått kollektivt självmord i ett försök att bli kvitt sina fysiska kroppar och förena sig med ett utomjordiskt rymdskepp som tydligen skulle gömma sig bakom en stor komet som var på väg mot jorden. Allihop var de medlemmar i sekten Heavens Gate och bland de döda fann polisen även sektens ledare Marshall Applewhite. Sekten ska ha bildats på sjuttiotalet av Applewhite och en sköterska, Bonnie Lu Nettles, som han träffade på en psykiatrisk klinik han var inskriven på. 1985 avled Bonnie (som hade börjat gå under namnet Ti) i cancer och Marshall (som gick under namnet Do) blev därefter ensam ledare för sekten fram till sitt självmord 1997. Förutom UFOn och kometer så talade Heavens Gate om sexuell avhållsamhet, vilket ledde till att flertalet av sektens män (inklusive Marshall själv) lät sig kastreras kirurgiskt. Hårda bud helt enkelt.

Jag har mången gång funderat på om man skulle ta och starta en sekt. En riktigt sjukt bindgalen sekt. Med mig själv som sektledare så klart. Ett tag hade jag väldigt långt hår och halvlångt skägg. Flera gånger blev jag misstagen för Shoko Asahara, grundaren av Aum Shinrikyo-sekten som spred saringas i Tokyos tunnelbana (en annan gång blev jag misstagen för att vara amish, men det är en annan historia). Jag vet inte om man ska ta det som en förolämpning eller som en komplimang. Däremot tycker jag det vore väldigt festligt med en galet hängiven och hysterisk sekt att chefa över. Vissa sektledare hjärntvättar folk till att vilja ha ohämmat pervosex, andra hjärntvättar folk till att säga upp bekantskapen med familj och vänner samt till att överlåta alla ens egendomar till sekten. Sånt känns bara amatörmässigt. Fick jag vara sektledare skulle jag hjärntvätta folk till att bete sig och klä sig som orcher. Själv skulle jag klä mig som ringvålnad och tvinga alla sektmedlemmar att kalla mig Maaassster med hes raspig stämma. Medlemmarna skulle bli hetsade till att föra krig mot mänskligheten och äta små barn levande. Jag tror det skulle se helfestligt ut. Mest gillar jag tanken på när medlemmarna så småningom lyckas ta sig loss från sekten och börjar sin avprogrammering på nån lökig kursgård i Småland. Vilken chock det måste vara att få insikten att man blivit lurad till att äta barn, slåss med rostiga yxor och klätt sig i nerkissade potatissäckar. Stor humor.

Långsamma nätter och korv i väska

2009-03-08T23:30:00.005+01:00

Så var det dags för ännu ett nattpass. Ett söndagsnattpass. Helt enormt slött och händelselöst, men ändå helt ok. Att jobba söndag natt innebär att man inte behöver jobba måndag dag, vilket innebär att man slipper svara i telefonen under arbetsveckans mest vidriga dag. Måndagar i växeln är helt horribla. Det ringer oavbrutet. Telefonkön växer lavinartat. Mottagningarna får fullt på alla telelinjer. Folk skriker, gråter och beter sig rent allmänt rätt svinigt. En dag man som telefonist gärna undviker med andra ord.

Master Ducen och Icarus fortsätter att lysa med sin frånvaro. Oroväckande. Det brukar betyda lugnet före stormen. Jag misstänker dock att de alltmer börjar arbeta i det fördolda. Tidigare i veckan "råkade" det grävas av en rätt fet telekabel en bit ifrån sjukhuset. Ungefär hälften av sjukhusets telefonnät tvärdog och skadan tog nästan en hel dag att åtgärda. Vare sig Master Ducen eller Icarus nämndes i och med händelsen men jag, som ändå börjar få rätt bra koll Avgrundens Mästare, är ju inte dummare än att jag kan lägga ihop ett och ett. Master Ducen planerar nånting och jag tror det är nånting stort.

Framåt småtimmarna händer det rätt som oftast att man blir lite småsugen på nåt gott. Vanligtvis rör det sig om ett sug på köttgodis, det vill säga bacon, men ibland kan det även handla om andra sorters sug. Korv, skinka, fiskpinnar eller pizza kan dyka upp i huvudet som hägrande lockelser. Just korv hör till en av favoriterna. Det äts alldeles för lite god korv i det här landet, i synnerhet tysk korv. Tysk korv förpackad i väska:

Om denna produkt skulle gå att köpa i svenska matbutiker så skulle mitt liv bli så mycket enklare. God mat i snygg och praktisk förpackning. Lätt att ta med samt stiligt designad. Vad mer kan man behöva?

Vår vän och kamrat!

2009-03-05T08:43:00.003+01:00

Gynekologi. Gynekologi. Gynekologi. Gynekologi. Gynekologi. Gynekologi. GYNEKOLOGI! Jesus Kristus, vad folk har underlivsproblem! Det ringer oavbrutet och folk står på kö för att få sitt kön undersökt. Vad är det som står på? Det är ju så här nästan varje dag men idag verkar det slå rekord. Makalöst. Hur är det fatt med folk egentligen?

Idag är det femtiosex år sen som Iosif Vissarionovitj Dzjugasjvili, mera känd som Josef Stalin, avled. Hur ska man högtidlighålla detta? Med tanke på att min chef hittills inte gjort minsta försök eller anstrångning till att vara PK så tänkte jag följa hennes exempel och utlysa denna dag till telefonväxelns stora Stalin-dag! Jag tänker marschera, odla spannmål på toaletten och bygga en fet gulag i personalköket. Leve Stalin! Den stålhårde kämpen, vår vän och kamrat!

100% galenskap samt lite 30-talsrasism

2009-03-03T08:58:00.005+01:00

Dagens tredje samtal:

Tant i telefonen: -"Hej, koppla mig till ortopeden-kirurgen-gynekologen-vårdcentralen-dr Källström-hörcentralen-distriktssköterskan-medicinmottagningen!"

Jag: -"Va? Ursäkta...?"

Tant i telefonen: -"Jo det är så att jag skulle behöva rådgöra med en läkare-specialist-sköterska mottagning-sekreterare-vårdenhetschef"

Jag: -"Ursäkta men nu förstår jag inte riktigt vad du menar. Vart är det du vill bli kopplad egentligen? Är på patient på nån mottagning någonstans?"

Tant i telefonen: -"Jo du förstår, jag har en knäskada-nackskada-magsmärtor-feber-förstoppning-framfall"

Jag: -"Jag förstår faktiskt inte vad du menar. Jag vet inte vart jag ska koppla dig"

Tant i telefonen: -"Ok, det-gör-ingenting-nu-blir-jag-jättearg-vart-ska-jag-ringa-nu-vad-kommer-att-hända-med-mig-det-var-inget-vidare-väder-ute-idag-gud-vilken-usel-service-tack-så-jättemycket-för-all-hjälp"

*klick*

Fullständig förvirring! Vad ska man säga egentligen? Jag blir bara så trött...

Som grädde på moset och som pricken över i kan jag bjuda på dagens citat från min chef:

"Svarta människor är alla födda med en gen som gör att de luktar fruktansvärt illa."

Jag blev helt paff. Vad säger man egentligen som svar på ett sånt påstående? Min chef är inte direkt purung och hon har tidigare vid flertalet gånger hävt ur sig egendomliga saker (exempelvis har hon hävdat att palestinier som får sina barn dödade inte sörjer lika mycket som svenska föräldrar skulle göra om deras barn dog. "Deras ungar dör ju stup i kvarten. De spränger ju och bombar hela tiden. De borde ju vara vana vid att deras barn dör hela tiden") men det här tar nog priset. Riktig, klassisk 30-talsrasism. Det är inte var dag man springer på såna galenskaper. Det känns nästan lite fräscht på ett retro-aktigt sätt; i alla fall jämfört med den tarvliga töntrasism man får från puckopolitiker som Nyamko Sabuni. Men det är verkligen på tiden att min chef går i pension. Hon borde inte få vistas bland människor.

Monty Python-fredag

2009-02-27T09:26:00.004+01:00

Jag vet inte hur många gånger jag har tagit upp detta ämne i denna bloggen men man kan aldrig säga det för många gånger. Folk vägrar att lyssna på vad jag säger här i växeln. De vägrar att förstå. Denna fredag började med detta samtal:

Galen Gubbe: -"Hej jag söker en bekant som är inlagd på erat sjukhus"

Jag: -"Ok, vet du vilken avdelning patienten ligger på?"

Galen Gubbe: -"Jag känner egentligen inte henne men jag är god vän med hennes barn"

Jag: -"Ok, det låter ju trevligt men vet du vilket nummer avdelningen har som hon ligger på?"

Galen Gubbe: -"Jag ringer ifrån Kalmar"

Jag: -"Jag förstår men vet du vad avdelningen heter som hon ligger på? Om du kunde säga det till mig så kan jag koppla dig dit"

Galen Gubbe: -"Nej, det vet jag inte. Hon hade ont i hjärtat"

Jag: -"Så det är någon form av hjärtavdelning? Kardiologi?"

Galen Gubbe: -"Hon bor egentligen i Småland"

Jag: -"Ja men det hjälper mig inte. Har du hennes födelsedatum så kan man kolla upp i patientregistret och se vart hon ligger nånstans?"

Galen Gubbe: -"Nä det har jag inte men hon har varit på semester i Thailand en gång"

Jag: -"Det hjälper mig inte heller. Men om du inte vet vilken avdelning hon ligger på och om du inte har hennes personnummer så blir det svårt för mig att hjälpa dig. Jag vet inte vart jag skall koppla dig"

Galen Gubbe: -"Det regnar hemskt mycket idag"

Jag: -"Ja det kan jag inte göra så mycket åt. Men du vet alltså inte vad patienten har för personnummer och inte heller vilken avdelning hon ligger på? Hur vill du att jag ska hjälpa dig?"

Galen Gubbe: -"Men... men... jag vill bara prata med henne. Jag vill ju veta hur hon mår. Hon är hemskt sjuk"

Jag: -"Jag vet inte hur jag ska hjälpa dig. Jag vet inte vart jag ska koppla dig. Jag vet inte vilken avdelning hon ligger på. Det är ett väldigt stort sjukhus. Vi har över hundra avdelningar"

Galen Gubbe: -"Gud vilken dålig service!"

*klick*

Vad är det för fel på folk? Varför lyssnar de inte på mig? Varför svarar de så konstigt på mina frågor? Varför beter sig folk som om dom vore med i en Monty Python-sketch? Jag tror fan jag ska börja bete mig lika irrationellt jag med. Jag ska bli helt oresonlig och jag tänker inte att svara vettigt på tilltal. När tanten i kassan på ICA vill ha betalt ska jag ta av mig naken och betala henne med smör och hjortron. När konduktören på tåget begär att få se min biljett så ska jag sjunga nationalsången och smörja in sätena med avföring. Jag ska ta hämnd!

Wienerbröd på askonsdagen

2009-02-25T17:39:00.008+01:00

Det jobbas kväll tillsammans med en av växeltanerna. Hon tillhör det äldre gardet men är faktiskt en av de trevligaste. Ikväll bjuder hon på wienerbröd. Trevligt. En vacker dag kanske jag bjuder igen. Kanske i form av bacon. Fast vad säger egentligen Jesus om att man inleder fastan med ett wienerbröd?

En av tanterna (vi kan kalla henne Lulu) här i växeln är jämställdhets- och integrationsansvarig. En ansvarsfull befattning kan man tycka. En befattning som man rent spontant gissar kräver både insikt och kunnande. Så är inte detta fallet. Lulu avslutade dagens arbetspass med att på ett strängt och envist sätt kräva att vi andra sa NEGER-boll och inte delicatoboll eller chokladboll. Det märktes att detta var oerhört viktigt för henne. Jag gillar egentligen Lulu men ibland förvånar hon mig.

Frågan är vad som får jesusbarnet att bli mest ledsen, ett wienerbörd på askonsdagen eller en negerboll istället för en chokladboll?

Så var det tisdag igen

2009-02-24T07:04:00.002+01:00

Ännu en alldeles vanlig tisdag i växeln. Man undrar vad denna dag har i sitt sköte?

Seg söndag

2009-02-22T08:12:00.005+01:00

Söndag förmiddag. Det är oerhört lungt och tyst här på sjukhuset. Det ringer nästan ingenting. Utanför fönstret plaskar och slaskar det. Tiden står nästan stilla. Såna här arbetspass är rätt behagliga samtidigt som de är väldigt sega och långsamma.

Temat för denna helg har helt klart varit gynekologi och psykiatri. Vart och varannat samtal hit till växeln har handlat om underlivsbesvär eller ångest, eller både och. Läser man aftonbladet eller någon annan tramstidning så skulle man kunna tro att hjärt- och kärlsjukdomar är det som oroar det svenska folket mest, men vi som växeltelefonister vet att såna töntsjukdomar bryr sig inte svenskarna om. Svenskarna bekymrar sig om könet. Eller i varje fall den kvinnliga könet. Män verkar inte lika bekymrade över sina skrev som kvinnorna (och det kan man ju tolka hur man vill). Och om oron inte handlar om underlivet så handlar det om livet i övrigt. Folk verkar må riktigt pissigt. Ångest, förvirring, gråt, depression och psykoser. Visste man inte bättre skulle man kunna skylla på årstiden men egentligen så mår folk piss lika mycket året om.

Det har varit oroväckande tyst från Master Ducen, Icarus och Honeywell den sista tiden. Man skulle nästan kunna tro att de tagit sitt pick och pack och flyttat till annan ort. Hoppas inte. Den här staden behöver verkligen Master Ducens kosmiska ondska. Egentligen behöver väl vi alla en släng av kosmisk ondska mellan varven.

Bacon & Det Nya Atlantis

2009-02-19T08:39:00.006+01:00

Idag firar vi (eller åtminstone jag) den store Nikolaus Kopernikus födelsedag. Den 19 februari 1473 föddes den lille Nicko i den lilla polska byn Torun. Ungefär fyrtiofem år senare skrev Nicko Commentariolus (fritt översatt: Små balla kommentarer på ett lillgammalt vis) som skulle komma att bli startskottet för hans heliocentriska teorier. Jag tycker lätt att man borde införa Kopernikus-dagen som allmän högtid här i Sverige. Jag hade också tyckt att det vore passande med en Swedenborg-dag, Ficino-dag och en Agrippa-dag. Det finns ju hur många balla historiska personer som färtjänar en egen dag i almanackan. Början man dock tänka efter lite så framträder en historisk kändis som en lysande stjärna. En av alla gamla tänkare, filosofer och vetenskapsmän förtjänar en egen dag mer än någon annan. Sir Francis Bacon.

Denne gigant bland engelska storheter borde ju med självklarhet föräras med en egen högtidsdag. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att Sir Bacon borde ha en egen helg. Pingsthelgen är det ju ingen som bryr sig om längre (man har ju till och med börjat att avveckla den genom att göra om annandag pingst till en vanlig vardag); varför inte ersätta den med baconhelgen? Vilken sorts festiviteter skulle man kunna tänka sig under en sådan förnämlig högtid då? Förutom att ära den store Sir Bacon med högtidliga tal och långa parader, så skulle man ju givetvis också äta mängder med bacon ("the candy of meats" som man brukar säga) och dricka stora kvantiteter öl.

Den gode sir Bacon skrev ju, som så många andra coola tänkare under samma tid en fräsig utopi(exempelvis Campanellas La città del sole eller Johann Valentin Andraes Reipublicae Christianopolitanae descriptio) vid namn The New Atlantis. Boken handlar om ett gäng sjömän som kliver iland på en bisarr och fräck ö bebodd av extremt smarta och intelligenta individer som uppfunnit allsköns mojänger och makapärer. Boken blev naturligtvis en stor hit i de rätta kretsarna. Om man ska fira en seriös Bacon-dag bör man på något sätt väva in The New Atlantis på något sätt. Något annat vore respektlöst. Frågan är bara på vilket sätt? I boken nämns det en del att de högteknologiska atlantianerna hade utvecklat avancerade flygmaskiner. Kanske borde man kanske ha nån form av parad av luftskepp? Dessutom lider ju stora delar av The New Atlantis av ett rätt fett marint tema så ett par båtar kunde ju kanske vara på sin plats (även om båtar är rätt lökiga jämfört med luftskepp. Fast ubåtar är ju i och för sig jäkligt coola! Ubåtsparader ser man alldeles för sällan).

Bacon är ju bland det finaste man kan äta och passar ju till allting året om, men om man ska göra någonting extra tjusigt på den stora nationella Bacon-dagen så finns det egentligen bara en bacon-rätt som duger; The Bacon Explosion. Ett kilo korv + ett kilo bacon = två kilo njutning! Den store Sir Bacon skulle vara stolt om han visste vilken hovlig mat som planerades i hans ära.

(För den som vill läsa The New Atlantis finns den att ladda ner från Project Gutenberg.)

Tuttar, ammande och diande

2009-02-12T08:28:00.005+01:00

Innan jag börjar babbla på för mycket så tänkte passa på att erbjuda alla er blogg-läsare tillfället att kunna avnjuta I am your Operator i ett nytt smakfull format. Det nya formatet kan eventuellt göra det lite svårare att läsa, men det är det värt tycker jag.

Det tjatas en hel del om Alla Hjärtans Dag som inträffar nu på lördag den 14:e. I tidningarna skrivs det hela tiden om hur man bäst firar denna fantastiska dag med sin älskade samtidigt som man frågar sig om detta inte bara är ännu en kommersiellt påtvingad högtid, designad för att vi ska konsumera drösvis med geléhjärtan och skicka jönsiga kärlekskort till varandra. Då jag är singel så känner jag mig inte så särskilt engagerad i det här med firandet av Alla Hjärtan. Vad ska vi ogifta och oförlovade ta oss till på en så rosenskimrande dag? Jag läste att det funnits teorier kring ursprunget till Alla Hjärtans Dag, eller Valentines Day som det heter i det stora Amerikatt. Enligt en teori (fullständigt obekräftad men så pass ball att jag väljer att tro på den) härstammar Valentines Day från den gamla romerska högtiden Lupercalia. Den gamle goingen Plutarkos skrev om Lupercalia på följande vis:

"Lupercalia, of which many write that it was anciently celebrated by shepherds, and has also some connection with the Arcadian Lycaea. At this time many of the noble youths and of the magistrates run up and down through the city naked, for sport and laughter striking those they meet with shaggy thongs. And many women of rank also purposely get in their way, and like children at school present their hands to be struck, believing that the pregnant will thus be helped in delivery, and the barren to pregnancy."

Vore det inte fantastiskt om vi kunde återinföra denna fina tradition här i Sverige? Jag skulle gladeligen ränna runt naken på stan och smiska kvinnor på händerna. Det känns ju både ärligare och mindre kommersiellt med traditionsbunden nakenhet än äckliga geléhjärtan.

Tydligen firade man Lupercalia som en hyllning till Lupa, varghonan som diade Romolus och Remus (tvillingarna som enligt legenden grundade Rom). Vi i Sverige har ju inte en lika fräck och sportig skapalsemyt kring vårat land som romarna hade, men kan kanske kan fixa en? Vi har ju till exempel den gamle greven Anders Leijonstedts skapelse Moder Svea. Hon borde ju kunna dia ett par kända svenskar? Gustav III var ju en rätt chefig kung, han krigade ju en massa nere på kontinenten samt grundade en massa städer runt om i Sverige. Han kanske man kan föreställa sig dia Moder Svea? Han måste ju ha en kompis också. Gustav Vasa är ju både en svensk kändiskung plus att han har coolt skägg. Det skulle ju se rätt festligt ut om man fick se honom bli ammad av en frodig Moder Svea. Frågan är om bilden av två gamla döda kungar sugandes på Moder Sveas tuttar är nånting som det svenska folket skulle uppskatta? Ska man tro dagens medier så tycks svensken endast uppskatta pucko-kändisar som Linda Rosing och Carolina Gynning. Jag vet inte om jag skulle vilja se dessa två damer suga på Moder Sveas bröst. Jag tror inte heller stackars Moder Svea skulle ställa upp med sina pattar om hon fick se Linda och Carolinas silikonstinna plutmunnar. Vem kan man tänka sig vilja amma två riksbimbon månne?Elisabeth Tarras Wahlberg är ju givetvis en god kandidat men den tanken är så vidrig och frånstötande att jag inte kommer att kunna sova i natt. Fy.

Nä, Moder Svea, Gustav III och Gustav Vasa får det bli. Folk får helt enkelt köpa den idén. Om man bara upplyser svenska folket om att en nationalmyt kring två diande kungar skulle fungera som utmärkt alibi för att kunna börja fira Lupercalia här i Sverige tror jag folk snabbt skulle glömma både Linda och Carolina illa kvickt.

Vart tog inspirationen vägen?

2009-02-11T16:31:00.008+01:00

Herregud vad jag har kommit av mig! Inte ett enda inlägg på flera veckor! Vad har det tagit åt mig?

Ibland är det som om all inspiration och ork rinner av en. Det ringer så klart som vanligt och folk är som vanligt helt bindgalna, men ändå har det inte blivit nånting skrivet. Jag kanske börjar bli gammal och trött? Förra veckan hade jag dock ett alibi. Då tog jag semester och for till Barcelona. Väldigt trevligt. Jag hade utan problem kunnat stanna i fem dagar till.

Jag ska försöka ta mig i kragen och börja ordentligt igen.

Som ett litet plåster på såren för min inaktivitet här på bloggen kommer här en presentation av en produkt som enligt mig borde belönas med Nobels fredspris.

Wake n' Bacon Alarm:

WHAT: An alarm clock that wakes you up with the smell and sizzle of cooking bacon.

WHY: No one likes to wake up, especially by an alarm. This clock gently wakes you up with the mouthwatering aroma of bacon, just like waking up on a Sunday morning to the smell of Mom cooking breakfast. Unless you're Jewish.

HOW: A frozen strip of bacon is placed in Wake n' Bacon the night before. Because there is a 10 minute cooking time, the clock is set to go off 10 minutes before the desired waking time. Once the alarm goes off, the clock it sends a signal to a small speaker to generate the alarm sound. We hacked the clock so that the signal is re-routed by a microchip that in responds by sending a signal to a relay that throws the switch to power two halogen lamps that slow-cook the bacon in about 10 minutes.

BACKGROUND: Waking up by force is physically and spiritually jarring, but we must do it nearly all the time. By interview and direct observation, we found a number of ways in which common alarm clocks could be improved. Many are simple conveniences, but the most essential finding was that most people eventually become "immune" to their alarms. To that end, we proposed a plugin architecture where the alarm triggers any number of seperate modules, similar to that of an electric timer with a snooze button.

Helt fantastiskt! Varför äger jag inte en sån? Mitt liv skulle bli så oerhört mycket enklare.

Kärlek & fitness

2009-01-23T19:00:00.003+01:00

Ännu en arbetsvecka är snart till ända. Jag har tagit semester i helgen och ska efter detta arbetspasset vara ledig i hela tre dagar. Underbart! Reinfeldt kan snacka hur mycket han vill om utanförskap men jag tänker i alla fall njuta över att inte behöva jobba.

En iaktagelse jag gjort nyligen är det märkliga sambandet mellan kvinnor och träning. En vän till mig lyckades efter lång och enträgen övertalning att få mig att lägga fläcka upp mig på en dejtingsida på nätet. Jag har alltid varit strängt mot sånt men min kompis lyckades lägga orden rätt och få det hela att låta helt fantastiskt och jättebra. Jag är ju singel sen en tid tillbaka och kände att det kanske var dags att prova nånting nytt. Sagt och gjort. Jag la upp en profil på en sida för desperata singlar och började sedan surfa runt för att spana in utbudet. Efter att ha klickat runt en stund kunde jag snabbt konstatera att tjejer absolut största och främsta fritidssyssla är träning. Alla tjejer som jag klickade på listade träning som den absolut mest roliga och intressanta företeelsen i sina liv. Herregud! Vilken misär! Vilket otroligt fattigt och innehållslöst liv de måste leva. Jag skulle på rak arm kunna lista en miljard saker som är roligare eller intressantare än att studsa runt bland svettiga, flåsande gymidioter. För deras egen skull så hoppas jag att de inte menar vad de skriver på sina profiler utan bara försöker ge sken av att vara ärtiga och fräscha. Fast hurtiga, ärtiga och sportiga brudar känns i min värld som väldigt avtändande. Mitt konto på den där date-sidan blev väldigt kortlivad. Jag tror det här med internet-dejting inte riktigt är min grej.

Fucking Värmland

2009-01-17T18:32:00.008+01:00

Det ringer i televäxeln. Jag svarar. En man i andra änden mumlar nånting på bred dialekt.

Mumlande man: -"Jo, det är så att jag söker min bror som ska ligga inne hos er på sjukhuset".

Jag: -"Ok, vilken avdelning ligger han på?"

Mumlande man: -"Det vet jag inte. Jag kommer ifrån Värmland".

Är man dum i huvudet och allmänt okunnig om man kommer ifrån Värmland? Mycket besynnerligt. Det är faktiskt inte så ovanligt att folk använder sitt ursprung som förklaring till sin dumhet. Flera gånger har jag fått samtal som utspelar sig så här ungefär:

Galning: -"Koppla mig till reumatologmottagningen!"

Jag: -"Där är det stängt. Klockan är halv fyra på morgonen. Du får ringa klockan åtta istället, när de öppnar".

Galning: -"Men jag ringer ju från Skåne!"

Folk tänker så konstigt.

Inlägg nr 100

2009-01-11T15:05:00.007+01:00

Oj oj oj! Mitt hundrade inlägg i denna blogg. Fantastiskt. Det måste firas! Men hur? Jag sitter på ett segt kvällspass och det enda som finns att skåla i är kranvatten och sunkigt sjukhuskaffe. Illa. Dessutom borde man ju haft nån form av festligt tilltugg. Laxsnittar eller räkcocktails hade ju varit kungligt i ett sånt här läge, men det enda jag har är snus och torrt rostbröd. Det blir nog inte så mycket till pompa och ståt här idag känner jag.

Annars har jag egentligen inte så mycket att rapportera. Det mesta är sig likt här på jobbet. Folk ringer och skriker och vrålar i vanlig ordning. Vad som dock har förvånat mig under julhelgerna är typen av samtal jag fått. Storhelger brukar ju oftast bestå av fylla, ångest, depression och knasiga olyckor. Så har det givetvis varit även denna säsong men konstigt nog har väldigt många av de som ringer varit helt ovetandes om vilken tid på året det är. Under jul- och nyårshelgen har folk ringt stup i ett och varje gång blivit helt chockade över att det är helg och att allt är stängt. Hur kan man missa att det är jul? Även om man inte firar jul av en eller annan anledning så förstår jag inte hur man kan missa att 99% av den övriga befolkningen firar den. Stan är ju packad med galna jultomtar och hysterisk julskyltning. Hur kan man undgå detta?

För egen del skulle jag aldrig missa att det var jul. Jag gillar jul. Jag är nästan lite av ett jul-freak. God mat, trevligt umgänge och sköna dagar. Behöver man mer? Nyår däremot är jag lite mer ambivalent inför. Nyår tenderar ofta till att sluta i besvikelse. Egentligen inte så mycket min egen besvikelse utan snarare omgivningens. Höga förväntningar, långa förberedelser och uppskruvad stämning brukar ofta resultera i fiasko. Av någon anledning tycks folk inte bli lika prilliga på jul och midsommar.

En av julens trevligheter är ju julklapparna. Jag är helt värdelös på att ge julklappar (jag har usel fantasi när det kommer till presenter) men jag är desto bättre på att ta emot julklappar. Årets presentskörd innefattar en ny kaffebryggare (lite liten men väldigt effektiv), en tröja (inte den snyggaste i världen men helt ok), en skjorta (den gav jag bort till min far med en gång. Han blev glad), en golvmatta (kanske inte den vackraste i världen men den funkar tills vidare) och en bok (Umberto Ecos bok Om Fulhet. Trevlig läsning). Jag är väldigt nöjd. Det är ju egentligen inte särskilt viktigt vad man får utan mer spänningen att få riva av julklappspapperet. Jag blir som barn på nytt.

Efter lite slösurfande kan jag konstatera att det trots allt finns en del saker jag tycker att jag borde ha fått i julklapp. De skulle verkligen hjälpa mig i mitt vardagliga liv. Kanske nåt att önska sig till nästa år?

Chicken Dinner! Vilken grej. Ser ut att vara nån form av Snickers med kycklingsmak. Troligtvis både gott och praktiskt. Tänk att kunna gå runt med lunch i fikan. Mat alltid nära till hands. Underbart.

Min bringa förblir tragiskt nog hårlös. Länge har jag försökt att spara ut men det kommer ju bara några töntiga fjun. Drömmen är ju att kunna stoltsera med en fet erotisk hårmatta över bröstet och med en Chest Wig så kanske den drömmen kan bli sann. Brudarna kommer att hänga som klasar efter mig.

Har man väl skaffat sig en Chest Wig så kommer man ju att behöva en Love Rug. Var annars ska man hångla och ligga med alla brudar som faller för ens brösthår? Kärleksmattan är svaret. Enligt texten så kommer man aldrig vilja ligga i en vanlig säng igen efter att ha gökat på en Love Rug. Jag kan knappt bärga mig. Dessutom kommer kärleksmattan i tre olika mönster också - jaguar, lokatt och mink. Dessa val! De var ju lika snygga alla tre! Undrar inte om det får bli minken i mitt fall trots allt. Den känns mest porrig och porr är ju det man vill ha.

Efter att ha sexat och haft sig på the Love Rug i timmar kommer man förmodligen vara lite öm och känslig i underlivet. Vad passar då inte bättre än ett par Wonder Sauna Hot Pants? Inte nog med att det troligtvis ger ens könsorgan en välgörande och föryngrande behandling; dessutom utlovar skaparna av bastubyxorna att man går ner i vikt! Minska måttet på midja, lår och höfter! Vilken dröm. Tänk att få basta snopp och röv i ett par balla plastbrallor och samtidigt gå ner i vikt! Vilken dröm. Dessutom är de ju väldigt stiligt och smakfullt formgivna. Jag skulle med gott samvete kunna komma i ett par bastubyxor till jobbet utan att folk skulle märka nåt. Skulle nån ändå fråga så är det ju bara att säga att det är ett par uppfluffade jeansshorts.

Rena natta (fast det är okej ändå)

2009-01-01T21:33:00.004+01:00

Slutet på den första dagen på det nya året nalkas, och vart befinner sig tant tre?
Jo, på växelhelvetet förstås - och i sällskap av vem?
Jo, skräcködletanten som aldrig håller tyst, självfallet!
Men, hittills känner jag mig faktiskt nästan oroväckande vital och kapabel att hantera henne; för tillfället är hon dessutom helt uppslukad av den för henne tämligen avancerade operationen att skriva ut jourlistor och håller för en gångs skull käften någorlunda stängd. Kanske spelar även faktumet att jag sovit likt en liten gris under 9 timmar idag in på min oväntade harmoni - men men, man skall inte ropa hej förrän man är över bäcken. Nu är klockan 22 men framåt 2 kommer jag säkert hata placet lika mycket som vanligt; och vid halv 5 så kommer jag vara redo att offra nån smärre användbar kroppsdel för att slippa härifrån. Samma sak varenda gång :/

Jag minns för ett par år sen då vi fortfarande satt ensamma här om nätterna; ibland kan de där minnerna omges av ett slags nostalgiskt sken, särskilt kring tanken att man då så att säga rådde sig själv, men ärligt talat så föredrar jag nog att ha nåt slags sällskap framåt småtimmarna, må så vara en horrormadam. Det var nämligen då - när samtalen så när slutat ramla in, såväl svt:s som 4:ans sändningar upphört, och alla msn-kompisar kastat in handduken, som en slags obehaglig lätt surrealistisk känsla började smyga sig på. Den kan låta fånigt ryckt ur sitt sammanhang, men för min del kändes det ibland som nån lätt typ av psykos - minuterna kändes som timmar och jag började bli osäker på om nån annan än jag överhuvudtaget existerade och om jag nånsin skulle slippa ur det här fängelset av gardiner, prydnadssaker och blinkande apparater. Tror nästan man måste ha jobbat nattpass ensam för att överhuvudtaget kunna förstå vad jag menar.

Dock kommer man nog kunna hitta på ett och annat nattpass här framöver - tant tre har nämligen slutat skolan och gjort nåt så häpnandsväckande som att starta eget (hej Reinfeldt!) - och kommer säkerligen behöva en del extrainkomster framöver. Och även om jag lovat mig själv att leta andra deltidskneg också, så är det väl ofrånkomligt att hamna här då å då. Men det är okej - så länge jag känner mig mestadels fri så står jag ut; det som alltid varit värst för mig med det här med arbete är upplevelsen av fångenskap, att vara beroende av nån annan jävel som bestämmer på vilka tider jag skall befinna mig på en plats, vilka tider jag får äta, vilka hemsidor jag får besöka och en massa annan själadödande skit jag inte ens orkar ta upp.
Så, nej, huvudsyftet med min lilla enskiljda firma kommer inte vara att tjäna pengar och främja det fina svenska näringslivet - utan helt enkelt att kunna ägna mig åt nåt jag finner meningsfullt och samtidigt slippa bli bestämd över. Kanske inte alliansens dröm-entrepenör trots allt, jag vill ju först och främst slippa arbeta till så hög grad som möjligt ;)

Nu har det gått 2 timmar sen jag började plita på det här inlägget, horrortanten är fortfarande ganska lugn, mest sitter hon och donar och muttrar för sig själv. Ibland tänker jag att det kanske vore skönt att vara som henne trots allt - hon verkar liksom tillfredställd och glad så länge hon glatt får lägga all sin energi på att få ruljansen att fungera här, inget annat behövs. Ingen ångest, inget grubbleri, ingen tristess - jag menar, hur skall man hinna med det då det finns jourlistor att skriva ut, krukväxter att vattna, intriger att raljera över?
Ja, vad fan, kanske är tantvägen den enda rätta vägen till lyckan trots allt?

I don't want to be your operator

2008-12-27T04:20:00.002+01:00

Uh, jag har ju mer eller mindre lovat att skriva något här, men inspirationen är knappast på topp. Jag tror att det har med själva miljön att göra faktiskt - så fort man sätter sin fot här i Gulag tappar man det mesta av sin kreativitet. Den behövs ju inte i jobbet så det är ju möjligt att sjukan hittat på något sätt att scanna och automatiskt radera bort fantasin ur huvudet på sina medarbetare? Kanske är det del av de konspirationer som innefattar Master Ducen, Ikaros och kulvertdvärgarna som min tantkollega no. 4 brukar skriva om?

Jag trodde att jag skulle ha en normallång natt på tio timmar med start från 21.00, men ack vad jag bedrog mig. Det visade sig att jag egentligen skulle haft en så kallad "jättelång grisnatt" och att en av tanterna fått sitta kvar och vänta på mig. Så nu blir det till att stanna kvar en timme extra på morgonen istället. Det känns ungefär lika kul som stryk med en trädgårdsslang.

Annat nytt: sjukan har tagit lite hårdare kontroll över nätet, något som gör timmarna här ännu längre. Inget QX (för bögtanter), inget Facebook (för allmänsociala tanter), inget Flashback (för sensationslystna skvallertanter). De flesta proxysidor är blockerade. Risken är att jag blir tvungen att fördriva återstoden av natten med något fånigt webbspel.

Hmm, jag har verkligen inget särskilt att skriva här - ber om ursäkt för min deprimerande trista text. Tant 4 gör det bättre. En bra grej dock - mitt passerkort fungerar inte längre. Det gick ut den nittonde december och jag hoppas att jag inte kommer bli tvungen att skaffa ett nytt. Jag vill inte kunna passera in!

Tillbaka i Träsket

2008-12-26T07:39:00.006+01:00

Aight, tant tre är tillbaka i växelsmeten!
Fast [förhoppningsvis] bara tillfälligt, bör väl tilläggas. Ta i trä, peppar peppar och kors i getafridens dal tre gånger om för det liksom.
Det är som sagt juletider, och en av få perioder då man faktiskt kan få nåt som liknar anständigt betalt för att sitta här och ta en massa skit telefonledes (vi får väl se hur många stolpskott som kommer att chockeras över faktumet att delar av sjukhuset har stängt under en helgdag idag, läs tant 4s betraktelse av detta om ni inte gjort det innan här), och i och med att man slipper hela dagstyrkan av horrortanter över helgerna så är faktiskt själva jobbet nästintill anständigt det också. Men märk väl; bara nästan.

En sak som är intressant är perspektivet det ger att ändå vara här ifrån ett tag; såsom jag (och även tant 1 & 2) varit ganska så länge nu. Alla intriger, rävspel och dumheter har alltid kännts löjligt futtiga och fåniga - men har ändå smugit sig in i medvetandet och påverkat en hur mycket man än försökt undvika skiten. Nu ser man dem i sin fullständiga och uppenbara patetik, och därmed smärtsamma sorglighet. För nej, det spelar ingen roll om den och den satt över en minut på kafferasten, om tant x vägrar att bidra med 25 kr till kamratkassan eller hur längesen städenheten var här och tvättade fönsterna. Där ute i den riktiga världen finns krig, sex, droger, konst, vansinne och död att sysselsätta/oroa/argumentera kring - här inne är det korsord, viktväktarrecept, växelns nya gardiner och reparationen N*landerskans förbannade jävla hus som gäller. Idol-Kevin vet alla vem det är; men Chomsky?
Troligvis inte den blekaste aning.

Hittills har jag faktiskt kommit ganska lindrigt undan medarbetarmässig: första natten gjordes med dum/snäll-tanten nummer 1 - som vill vara alla till lags till den milda grad att man är på gränsen till spatt. Hon skulle kunna erkänna sig själv som nazist bara för att inte sticka ut från mängden liksom. Ibland brukar jag roa mig med att diskutera saker typ Freuds medvetandeteorier med henne, för hon är som en svamp som ivrigt lapar i sig allt man säger med hull och hår, men ganska fort tröttnar man på att ha noll tuggmotstånd och ger upp. Well, hon har i alla fall vett att hålla tyst när jag gör det, så det är ganska gött.
Natt nummer två körde jag med unga men vettiga timvikarien (om du läser det här - såklart du skall börja plugga till psykolog istället för att vara kvar ännu en termin i det här helvetet. Om inte annat borde du behöva lite god självterapi efter alla dina timmar här), och just nu sitter jag och tant 2 och styr skotan genom Annandagsmorgonen.
Men nästa pass (och en hel natt ett par dagar därefter), då blir det åka av - då är det nämligen jag och horrortanten delux som skall försmäkta tillsammans. Om jag inte känner mig alltför traumatiserad lär jag väl ha mer att blogga om då, så på återseende kära vänner, arrividerci.

Dagens statistik:
Procent människor som haft penna och papper redo då de ringt till ett universitetssjukhus för att rådfråga om sin egen/sitt barns sjukdom: 0%'

PS. Inser att jag måste ta upp konceptet med tantporträtt också, har ju för tusan redan två halvfärdiga, återkommer med detta med! DS.

Att ta från de fattiga och ge till de rika

2008-12-25T22:57:00.007+01:00

Så var det dags för nattpasset i växeln denna juldag 2008. Det har varit en riktigt hektisk dag. Trots att det mesta varit stängt har folk ändå ringt som galningar. Att det är en av årets rödaste dagar verkar folk inte ha någon som helst förståelse för. Vad jag däremot inte har någon som helst förståelse är alla konstiga argument som folk börjar slänga sig med när de inte får som de vill. Ett argument är exempelvis att i och med att de betalar mycket skatt så ska de behandlas annorlunda jämte andra personer som ringer. De tycks mena att graden av samhällsinsats till den enskilde individen helt och hållet ska baseras på hur mycket den enskilde betalar i inkomstskatt (och i och med det hur mycket personen tjänar i månadslön). Det är för mig en helt galen samhällssyn som inte hör hemma i ett utvecklat samhälle på 2000-talet utan snarare i nån form av inavlat feudalt bayerskt baroni på 1400-talet. Detta argument brukar allt som oftast följas med tyckandet att man lika gärna kan lägga ner all offentlig verksamhet i Sverige och privatisera allt. För "om marknaden hade styrt så hade det aaaaaaldrig varit så här dåligt som det är nu". Jag blir helt överrumplad. Hur kan man vara så fruktansvärt korkad? Jag försöker komma med lite vänliga motargument (man vill ju inte ha en fullfjädrad politisk debatt med galningarna som ringer) men det leder så klart oftast ingenstans. Så efter en handfull samtal slår det mig; det här är ju inget unikt. Det är ju så här svenska folket har lärt sig att tänka de senaste tio åren. Stat, offentlig sektor och resursfördelning är bara bajs och röv medan marknaden, privat ägande och roffarmentalitet är hur jäkla kung som helst. Om staten äger och styr allt (vilket många tycks tro att den gör i dagens Sverige) så är det bara taskigt och orättvist men om ett litet fåtal personer i samhället äger och styr allt så är det bara produktivt och rättvist. För mig är det rena uppochnervända världen. Hur fan blev det så här? Hur lyckades man lura i folk att det är så här världen fungerar? Jag ser dagligen exempel på denna idiotlogik. Exempelvis surfade jag runt på nätet och hittade så småningom en krönika i en av landets mest lästa skvallertidningar skriven av Åsa Linderborg. Där skriver Åsa om Karl-Bertil Johnssons julafton och om hur den bemedlade betalar av sitt dåliga samvete genom välgörenhet (jag uppskattar verkligen hennes mening att: "...kommunismens grundbudskap är knappast välgörenhet, utan klassamhällets avskaffande. Det betyder inte att man ska avrätta de rika och ta deras stålar, utan att man inför en radikal arbets- och omfördelningspolitik: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov"). Säga vad man vill om Linderborg, Karl-Bertil eller fördelningspolitik, det som förvånar mig är reaktionerna på Åsas krönika. En av läsarna verkar ha använt sin egen hjärna till dopp-i-grytan när han skriver i sin kommentar:

"Himmel, varför ska det i det närmaste kriminaliseras "att vara rik". Visst, en del har inte förtjänat sin förmögenhet, men so what? Andra har jobbat häcken av sig för sin, ska då fattigas behov gå före deras rätt att njuta frukten av sitt hårda arbete? I så fall ligger hela mänskligheten extremt illa till. Ett sånt samhälle tänker jag inte leva i, utan tar min produktivitet och flyttar någon annanstans, och det gör alla andra produktiva också. Kvar finns bara latmaskar med behov = vänsterpolitik i en liten ask."

En människa med såna åsikter måste ju vara fullständigt fri från empati och medkänsla. Så torftigt. Så tragiskt.

Igår när jag satt traditionsenligt med min familj och såg Karl-Bertil Johnsson på SVT så slog det mig hårdare än vad det gjort tidigar år; den här animerade kortfilmen hade aldrig kunnat göras idag. När Tage Danielsson skrev berättelsen och där i skämtade om Tyko Johnsson som tror att alla som ger bort nånting frivilligt är kommunister kan han nog aldrig anat att det idag, fyrtiofem år senare, inte är nåt att skämta om. Folk idag tycks verkligen tycka att det är kommunism att ge bort saker frivilligt och att dela med sig. De skämtar inte, de menar allvar. Har man skaffat sig ett riktigt svinigt fett överskott så förtjänar man en klapp på axeln och om man inga pengar har så får man skylla sig själv. Nu uttrycks det ju i och för sig inte såna ordalag när personer som Fredrik Reinfeldt visar sin menig. Då skrivs det hela om till favoritbegreppet "valfrihet". Väljer du att vara rik så blir du rik, väljer du att vara fattig så får du skylla dig själv. Att dela med sig till en fattig är att belöna hans dåliga livsval. Enkel logik om enligt Alliansen.

När Alliansen vann förra valet kände jag att det bara var rent flyt. De spelade på folks oro och slängde sig med propagandistiska termer. Folk kan inte vara så dumma att de väljer dessa puckon en gång till, tänkte jag. När de märker hur högerpolitiken kommer att gynna ett rikt fåtal och slå hårt mot en bred allmänhet kommer de inse att det Reinfeldt säger i grund och botten är samma gamla roffarsnack som Moderaterna alltid kört med. Ta från de fattiga och ge till de rika. Men det var då. Nu vette fan. Svenska folket verkar ha svalt hela idén med hull och hår. Snacket om utanförskap och att de ska "löna sig" att arbeta har verkligen satt sig hos folk. Vad de flesta inte tänker på är att deras logik inte hänger ihop. Folk vill ha gratis vägar, fri skola, fri sjukvård (som dessutom går att nå under dygnets alla timmar via telefon), fri tandvård, gratis bibliotek, gratis muséer, ersättning om de blir sjuka eller arbetslösa eller får barn, subventionerad medicin och högskolor fria från avgifter. Samtidigt vill de inte betala inkomstskatt eller förmögenhetsskat och helst ingen moms på nånting de köper. Den ekvationen går ju så klart inte ihop men folks reaktion när de inser detta brukar ofta bara bli konstig och barnslig. "Om inte jag får allt jag pekar på gratis subventionerat från staten samtidigt som betalar obefintligt med skatt kommer jag att bli sur och tycka att staten är jättedum och då kommer jag att tycka att man lika gärna kan privatisera allt!".

Det är synd om människorna.

Är det jul eller?

2008-12-25T10:55:00.003+01:00

Om jag inte redan visste med stor säkerhet att det är juldagen idag så hade jag lätt trott att det var en vanlig måndag. Det ringer oavbrutet och alla tycks vara förvånade över att det är jul och att allt är stängt. Folk är helt vilda. Jag är bara överrumplad och fascinerad. Hur kan folk missa att det är röd dag idag?

Konstig person: -"Hallå!?! Koppla mig till diabetesmottagningen!"
Jag: -"Men där är det ju stängt. Dom kommer ju inte tillbaka förrän nästa vecka efter julhelgen."
Konstig person: -"Va?!? Är det stängt? Va fan! Varför då?"
Jag: -"Det är ju juldagen idag. Röd dag. Alla mottagningar är ju stängda idag och samma sak är det med morgondagen."
Konstig person: -"VA!? Vad i helvete! Herregud! Stängt!? Men... men... men... hur är det möjligt? Hur kan man ha stängt på ett sjukhus?"
Jag: -"Ja, jag kan tänka mig att personalen vill fira jul som alla andra. Men akuten är ju alltid öppen dygnet runt, så om det blir akut så kan man ju alltid vända sig dit."
Konstig person: -"Men för i helvete! Jag har ju superallvarlig diabetes. Min medicin är slut. Jag kan ju dö i princip när som helst. Hur fan kan det vara stängt? Får det verkligen vara på det här sättet?"
Jag: -"Ja, under alla stora helgdagar brukar de flesta mottagningar vara stängda. Så har det alltid varit och så är det nog på alla sjukhus i Sverige."
Konstig person: [lång svavelosande harrang om hur han aldrig annars är samhället till last och hur mycket han betalar i skatt och hur usel sjukvården är i Sverige och hur inkompetent jag är och hur mycket bättre allt skulle vara om man privatiserade allt i hela världen]
Jag: -"Men om du lider av sån allvarlig diabetes som du säger att du gör, borde du inte haft lite framförhållning innan jul och sett till att du hade alla mediciner innan allt stängde?"
Konstig person: [helt galet vrålande utlägg om vilket svin jag är och hur såna som jag borde skjutas]
Jag lägger på.

För somliga blir det tydligen ingen julefrid i år. Men jag kan i alla fall glädjas över gårdagens julklappar; en ny perkulator, en bra bok och en ny matta. Trevligt.

Nu är det jul här i vårt hus

2008-12-19T14:40:00.008+01:00

Det märks verkligen att det är fredag innan jul. Det ringer väldigt lite och folk är inte riktigt galna och arga som de brukar. Jag har till och med (kors i taket!) haft samtal idag där man önskat mig en god jul och en god fortsättning. Såna vänligheter är man sannerligen inte bortskämd med här i växeln.
Pyntet är i alla fall sedan länge framplockat. Tanterna har klätt granen och julljusstakarna står i fönstren. I fikarummet står julgodis och hembakta bullar. Rätt trevligt ändå.
Jag gillar ju trots allt julen. Folk klagar rätt mycket på hetsen kring jul, fast så klagas det också på hetsen kring nyår och midsommar och i stort sett alla andra högtider. Folk stressar verkligen upp sig över så lite verkar det som. För egen del brukar jag stissa upp mig över lite allt möjligt men aldrig över högtider. Märkligt det där.

Så här i juletider så vankas det så klart en massa mat också, och vad passar då inte bättre än lite nya bacontips? Hur ofta sitter man inte och äter en rätt fadd och tråkig middag och tänker att det hade smakat mycket bättre om måltiden hade innehållit bacon? I mitt fall, massor av gånger. Därför blev jag alldeles varm i hjärtat då jag råkade få nys om det alldeles eminenta företaget J&D's i USA. De har en alldeles underbar inställning till bacon, eller som de själva uttrycker det i sin företagsslogan: "Everything should taste like bacon". I sin eviga kamp om var mans rätt till bacon har de tagit fram en serie produkter:

Baconsalt. En helt underbar produkt som hjälper den hungrige att smaksätta även den mest träliga och undermåliga måltiden med ljuvlig smak av bacon. Baconsaltet finns även i flera olika smakvarianter, som exempelvis cheddar, hickory och jalapeño. Smakfullt och lyxigt.

Bacon-majonäs, eller baconnaise som de själv kallar den, är en produkt som talar helt för sig själv egentligen. Vem vill inte kunna bre sina mackor eller dippa sina pommes med bacondoftande majonäs? Jag förstår själv inte hur jag överhuvudtaget har kunnat överleva så här länge utan baconnaise.

Denna produkt ställer jag mig dock frågande inför. Jag är ju strängt emot alla former av läppvårdsprodukter. Det är omänskligt, sjukt och kriminellt att vanvårda och misshandla sina läppar med mjukgörande medel och annan skit. Läppstift är ok men så fort det rör sig om lypsyl så tänder jag till. J&D's Bacon Lip Balm är dock en helt annan femma. I och med att det rör sig om en baconprodukt så kan jag faktiskt sträcka mig så långt att uppmana folk att använda den. Bacon är ju den godaste smaken på jorden och vem vill inte vandra runt om dagarna med en fräsch smak av bacon runt munnen? Eller som J&D's själva uttrycker det:
"Now you can make yourself taste like bacon. Our Bacon Flavored Lip Balm is a constant reminder of the awesome power of bacon."

Efter att ha tagit upp lite grann av de ljusa sakerna i livet tänkte jag göra en helomvändning och ta upp nånting gravallvarligt och fruktansvärt. Jag talar helt enkelt om en av de sjukaste och vidrigaste brotten mot mänskligheten - frukt i mat. Jag vet att jag nämnt detta stora hemska problem i tidigare inlägg men efter att ha stött på en sjuk och diabolisk bild på nätet tidigare idag kände jag att jag måste skriva några rader.

*** OBS Starka bilder! Känsliga läsare varnas ***

Denna bild fick mig att bli alldeles tårögd. Att på ett så perverst och skoningslöst sätt blanda god och nyttig bacon med en massa galna bananer och jordgubbar gör mig rasande. Vem kan vara så ond och gemen? Vem kan vara så skadad i sitt sinne att han (eller hon. Det är ju känt att till och med kvinnor kan få för sig att förstöra god och nyttig mat) förstör mat på ett sådant sätt? Det skär djupt i mitt hjärta när jag ser sånt här. Hade detta hänt för femhundra år sen då man kanske inte visste bättre hade jag kanske kunnat förlåta alltihop men vi lever ju för bövelen på tvåtusentalet! Vi har alla i Sverige god utbildning och tillräckligt med information för att sånt här inte borde kunna hända. Jag trodde att vi hade kommit längre i utvecklingen än detta.

Coming full circle

2008-12-16T17:47:00.008+01:00

En fullkomligt ordinär tisdag. Samtalen strömmar in i vanlig ordning och folk beter sig lika irrationellt som vanligt. Inga nyheter här inte! Hur ska man få ett sånt här arbetspass att gå egentligen? Tiden står ju nästan stilla. Man får se till att dagdrömma lite.

Idag är det exakt 64 år sen det Tredje Riket inledde sin Unternehmen Wacht am Rhein, eller ardenneroffensiven som den mer är känd som här i Sverige. Tyskarna vräkte in 250.000 man mot de allierades 80.000. Fullt ös med andra ord. Fjorton tyska infanteridivisioner och fem pansardivisioner mölade sig igenom dimman och tog motståndet helt på sängen. Vad som är lite fräsigt är ju hur tyskarna lyckades paja det rätt hårt för amerikanerna genom användningen av engelsktalande tyska kommandosoldater iförda stulna amerikanska uniformer. Förvirringen blev stor. Efter tre veckors hårda stridigheter blev notan för amerikanerna dyr. Tusentals skadade och dödade. Dessutom led de amerikanska styrkorna den näst största kapitulationen i landets historia då ca 7500 soldater ur 106 infanteridivisionen gav sig till de tyska styrkorna. Massavrättningar av krigsfångar och mängder med deserteringar blev följden. Tragiskt och läskigt. Men det hela blir lite mindre läskigt när man tänker lite på den tyske fältmarskalken som ledde offensiven, Gerd von Rundstedt. Vilket namn - Gerd! Heter man så om man är tysk nazistisk fältmarskalk? Det känns lite grann som om Himmler hetat Kerstin i förnamn eller Goebbels hetat Barbro. Ska man vara nazist så tycker jag att man får ta och skaffa sig ett redigt förnamn åtminstone. Men han kompenserar ju sitt tantiga förnamn med ett hårt yttre som tur är:

Så där ja! Lite dagdrömmande och slösurfande så vips så har det gått en timme! Förnämligt. Flyktiga tankar kring personer med roliga (för en svenne som mig i alla fall) förnamn och bisarrt leverne för mig in på Gilles de Rais, den franske liraren som sägs ha varit Jeanne d´Arcs vapendragare och som senare dömdes till döden för kidnappning, mord och svartkonster. Enligt vittnes mål skall han ha kidnappat, våldtagit och styckat upp till tvåhundra barn under sin levnad, nånting som får många av dagens seriemördare att blekna. Man vet inte idag egentligen hur mycket av historien som är sann. Vissa talar om att det hela var en komplott för att misskreditera de Rais medan andra hävdar att han troligtvis var pedofil och mördare men att han knappast kunnat hinna med så många som tvåhundra. Jag, som är lite mer bisarrt fantasifullt lagd, tycker historien blir mycket ballare om han verkligen hade ihjäl så många som tvåhundra och att han stenhårt dyrkade Lucifer. Vem bryr sig egentligen om en medelmåtta? Hans bild är också lite spännande. Vid första anblick för tankarna till Prins Valiant och Gustav Vasa, men om man tittar lite närmare tycker jag att man kan skönja drag från både Hans Scheike och Siewert Öholm. Väldigt fascinerande och också väldigt talande.

Mitt dagdrömmande för mig vidare. Vad har Gilles de Rais, Hans Scheike och Siwert Öholm gemensamt? Förutom en förmodad märklig världsåskådning så är svaret givetvis: Skägg. Ansiktsbehåring är något jag tycker att man tar upp alldeles för sällan. Skägg och mustasch är ju i de flesta fall tecken på man kommer gå långt i livet, eller åtminstone bli känd. Jesus, Hitler, Jultomten, Stalin, Marx, Ghandi, Shoko Asahara, Nietzsche och Fu Manchu är alla coola kändisar och alla hade de ansiktsbehåring. Det kan knappast varit en slump. Själv odlar jag skägg i hopp om att komma upp i samma bisarra nivå som dessa herrar. Jag funderar nästan på om man skulle bli sikh. De sikhiska herrarna ser ju helt underbart förnäma ut. Turban, skägg och balla brallor! Dessutom får de bära kniv offentligt! Jag tror jag skulle passa som sikh. Kanske inte som troende sikh men definitivt skäggbärande sikh. Enligt tradition skall en god sikh alltid bära de fem signifikant heliga symbolerna, alla med begynnelsebokstav på K. Kesh (oklippt hår), Kanga (en kam i trä), Kaccha (speciella balla brallor), Kara (en ring i järn) och Kirpan (fräck mini-kroksabel). Jag skulle lätt kunna chefa runt i såna grejer dagarna i ända. Inga problem. Undrar var man vänder sig för att konvertera till sikhismen (heter det så? Det kan ju inte heta sikhendomen)?

Tydligen kunde man förr i Indien inga problem att vara sikh och bli medlem i den mystiska och legendomsusade Thuggee-kulten. Och funkade det förr så borde det funka nu med tycker jag. Thuggee-kultens ursprung är höljt i dunkel men troligen rörde det sig om en hemlig semi-religiös paramilitär halvsekt som kan ha rötter så långt som till 1200-talet. Det mest kända kännetecknet är ju den gula rumaal, eller strypsnaran som de garroterade sina offer med. Snabbt, stilrent och enkelt. Dessutom lär många av dom ha haft skägg. Ungefär som dessa sköna Thuggee-killar:

Egentligen vet man inte supermycket om dessa indiska lirare men ett är då säkert, de medverkade som onda skurkar i den klassiska filmen Indiana Jones and the Temple of Doom. Där där dyrkade de den rätt chefiga dödsguden Kali och slet ut hjärtan på folk. Sånt vill jag lära mig. Man skulle ju kunna göra så grymma partytricks.

Det slår mig plötsligt att skurkarna i den första Indiana Jones-filmen, Raiders of the Lost Ark, är tyska nazister. Cirkeln är sluten i mitt dagdrömmande. Från fältmarskalk Gerd i ardenneroffensiven, vidare till medeltidens Frankrike och den bisarre de Rais, via fräcka skägg och sikher, via Thuggee-kulten och de fördömdas tempel tillbaka till tyska nazister. Tänk så mycket det kan röra sig i huvudet på en telefonist, och tänk vad fort dagen gick. Slutet gott, allting gott!

Sodom & Gomorra

2008-12-09T11:54:00.003+01:00

Förutom frukt i mat så finns det ett par saker till här i världen som jag verkligen avskyr. En av de sakerna är sport och idrott. Ett större opium för folket får man verkligen leta efter. Efter år av hjärntvätt tycks stora delar av världen vara helt uppslukade av meningslösa matchresultat och infantila idrottslekar. Hela tiden ältas det idrott i TV och tidningar. Det tar aldrig slut. Makteliten har verkligen lyckats med att flytta den allmänna opinionens blick från det som faktiskt spelar någon roll här i världen (krig, svält, arbetslöshet, våld, frukt i mat etc) till fördummande idiotunderhållning som fotboll, slalom, golf och innebandy. Mänskligheten har blivit helt förslavade framför sporten. Nu verkar dock den sista spiken i kistan vara islagen. I Dubai bygger man ett sportens Sodom. En massiv helgedom tillägnad all världens fördumning och sinnesslöhet. När ska detta få ett slut? Om jag vore världsführer hade jag napalmbombat den staden så oerhört hårt. Om och om igen.

Arkebusering

2008-12-08T13:24:00.003+01:00

Jag tror jag har bloggat om måndagar innan. Flertalet gånger dessutom. Fantastiskt nog så upphör inte måndagar att förvåna mig. Folk är helt vilda, galna och hysteriska. Som djur. De vrålar, skriker och gråter. Jag kan för mitt liv inte förstå vad det tar åt folk på måndagar. Det är som att all social kompetens och samhällsanpassad fernissa blir som bortblåst. Jag är helt övertygad om att de skulle ge sig på mig och försöka äta upp mig om de fick chansen. Man blir kallad för inkompetent, idiot och tjockskalle. Hela den kollapsande svenska sjukvården är mitt fel. Jag, som sitter i telefonväxeln, är upphovet till all ekonomisk åtstramning och all personalnedskärning. Ringer det en patient som blivit av med sin medicin, då är det mitt fel. Om någon har blivit tvungen att vänta på operationstid i hela åtta månader, då är det mitt fel. Om en patient blivit illa bemött inom vården eller felbehandlad av en läkare, då är det också mitt fel. Jag är i stort sett skälet till all skit inom vården idag. Man skulle ju kunna tro att det berodde på inkompetenta landstingspolitiker eller snåla budgetar från riksdagen. Ack så fel man kan ha! Det beror ju helt och hållet på mig, växeltelefonisten! Om man bara gjorde sig av med mig på ett effektivt sätt så skulle all svensk sjukvård bli som rena paradiset. förmdligen vore det bra om man avrättade mig offentligt också för att statuera exempel. Det vore ju nesligt om man tog mig av daga bara för sedan upptäcka att jag blivit ersatt av någon annan ondsint telefonist som sätter käppar i hjulen för den svenska vården. Kanske någon form av arkebusering. Det är ju en bortglömd konstform här i Sverige. Det torde sätta skräck i alla Sveriges telefonister!

Nu är klocken efter fem så nu har dammet börja lägga sig här i växeln. Det ringer mindre. Mottagningarna har stängt för dagen och de flesta har gått hem. Utom vi här i växeln förstås. Vi jobbar dygnet runt. Idag slutar jag klockan nio så jag slipper övernatta här. Det ska jag göra ju nämligen göra imorgon istället.