Vad är det för skillnad mellan haggis och pölsa?

"Nu ska det bli ett bröllop, vi gör oss klara för ett bröllop"

2009-07-17T09:06:00.005+01:00

Som de sjöng i "Trolltyg i tomteskogen."

Uj. Då var det dags. Att göra anständigt folk av lillebrorsan. Är iväg över helgen för lillpojkens bröllop. Hm, fast borde kanske då sluta kalla honom lillpojken.

Äh, han är ändå minst! :-D

Gudarna har lovat +25 och sol hela helgen så jag torde t o m bättra på solbrännan i festklänningen! Fast nu ska jag hämta upp syrran och sen köra ut i obygden och vika servetter, eller nåt.

Såg förresten "Sharpe's Enemy" igår och scenen där Teresa dör i hans armar fick mig faktiskt att börja böla. Det var något hon sa, och hur hon sa det. Att han aldrig försökt stoppa henne från att vara den hon är, och att det är därför hon älskar honom. Och så sa hon "you set me free" - och då tjöt jag. Det är nog det som kallar riktig kärlek, när man befriar en annan människa att vara precis den de är.

Så, iväg nu var det ja. Och se när ytterligare två människor befriar varandra på vår jord.

Min lillebror... he, he, vem hade kunnat tro det när han invaderade min liggande bokläsande kropp med he-man figurer och legogubbar...

Skriver mer nästa vecka - nu ska jag på fest!

I frontlinjen på armémueet.

2009-07-16T09:26:00.008+01:00

Tisdagar ska bli min nya favvodag. Påmindes nämligen om att vissa museer har gratis inträde mellan 17-20 då! På en semester här tidigare så besökte jag historiska museet, i tisdags var det dags för.... Armémuseet!

Jodå så att... det kändes som ett roligare sätt att börja efterforska än att stänga in sig på biblioteket. På dagordningen stod nämligen:
* Kolla vad allsköns millitärtermer heter på svenska. Bekantskapen med Sharpe och brittisk historia har ju gjort mig välbekant med både 'mortars', 'glacis', 'ramrods' och militära beteckningar och taktiker, men de svenska motsvarigheterna....?
* Kolla in 30-åriga kriget lite närmare eftersom jag grunnat på en berättelse under den eran.
* Kolla in lite mer om när soldattorpen och indelningsverken var i bruk, och hur det funkade och hur livet för soldaten var, eftersom jag funderar på en berättelse under den eran.
* Kolla in svensk militärhistoria generellt, nu när det känns som att jag kan den brittiska bra mycket bättre...

Trist nog avhandlas vikingatid och medeltid i en ingress, i princip. I en hörna precis där man börjar omnämns vikingar samt medeltid och borgar - men åtminstone jag hade velat få mer kött på benen! Jag menar, stormännen i Sverige slogs ju som lairdarna/klanhövdingarna i Skottland (se, där fick jag ordning på den motsvarigheten) och det måste ju finnas historier om det! Väl?

Vid 30-åriga kriget drog museet igång, kändes det som. Fast trots (väldigt verklighetstrogna) dockor och coola pyttedockor på ett slagfält så var det väldigt mycket text! Det kändes i princip som att läsa en tragglig skolbok på väggarna. Någon borde se över framställningen, för jag somnade ju där jag läste - och läste om, för att jag ville veta. Utställningen borde göras lite mer interaktiv med ljudband, knappar att trycka på, små färgglada faktablad...

Fick i vart fall lite hjälp i researchen. T ex om hur armén var uppbyggd (lansar och musköter), vilket klargjorde vad huvudkaraktären i berättelsen ska vara... Och Sverige hoppade tydligen med i kriget 1630 först. Bra, det gör det lättare att placera berättelsen, och att välja slag att skildra. Tyvärr missar 'vi' ju därmed Odelsberg 1628, där Mackay-klanen briljerade. Hm... det ställer till problem, för jag tänkte ha både skottar och svenskar med... får klura på hur jag löser det.

Andra problemet dök upp när jag gick vidare in i nästa rum och upptäckte att soldattorpen och indelningsverken kom till flera årtioenden efter 30-åriga kriget! Men va f... då ställs ju hela min berättelse på ända! Får nog fundera på en serie där och låta sonen bo i soldattorp, he, he.

Nåväl, efter en kort parantes om karolinerna så ägnades resten av museet åt första och andra världskriget i princip. Fast jag måste erkänna att jag blev lite nyfiken på vad som hände under Karl XI och Karl XII... ska kolla upp ryss-krigen lite mer tror jag.

Det var lite intressant att se kronologin med alla slag och kungar och så. Jag fick lite bättre ordning på kaoset i huvet, och kommer nog för en bra tid framöver se vår historia som att gå genom olika rum på armémuseet.

I slutet kom man till luckan (Repmånad!) och markan och sen till hundratals svärd, musköter och gevär i olika montrar. Jag slängde mig in med näsan först - men blev lite snopen när de små informationslapparna bara talade om tidsåldern men inte tillverkaren. Ja, om det fanns fyra gevär från 1809-1816 så vill jag ju veta om något av dem är ett Baker gevär! Ett sånt som jägarna (ha, ännu en betäckning jag fick översatt, 'rifleman's svenska motsvarighet är jägarna) i Napoleonkriget hade. För mitt öga är inte alls så tränat att jag kan se skillnad på gevär och gevär... Å andra sidan tvivlar jag på att svenskarna använde Baker-gevär utan säkert någon europeisk variant?

Fick f ö veta att ett "heavy cavalry sword" tydligen kallas "Pallascher" på svenska. Va? Vad är det för ett ord?! Låter ju urfånigt. Tror att jag fortsätter kalla det tungt kavallerisvärd...

Trots reservationer så blev det två och en halv rätt informativa och intensiva timmar - som fyllde mig med allsköns realisationer och idéer. Och väckte större intresse för min (halvt förlorade) svenska historia. Lustigt det där, hur intressant det blir när man har något att jämföra med...

Och min tålmodiga kompis får jag återgälda någon gång tror jag. *skratt* Finns det ett munkmuseum jag kan ta med henne till nästa tisdag?

Könsroll som affärsidé är inte coolt, Fru Olsson

2009-07-15T08:35:00.003+01:00

I jakten på arbete så snubblade jag över en vanling annons om ett, vad det verkade, allt-i-allo-jobb på kontor. Bemanningsföretaget kallade sig "Fru Olsson AB", men när jag kollade upp deras hemsida satte jag morgon-teet i halsen.

Jag vet inte, kanske var det meningen att man skulle läsa informationen med glimten i ögat. Men det blev svårt att göra det när det enda jag såg var ett koppel förnöjt skrockande övergödda direktörer i kritstrecksrandigt, vattenkammat hår och med en stor cigarr i mungipan. Fru Olsson är ju inget annat än ett företag fullt av överlevande sekreterare från 50-talet!

"Javisst, herr direktören, kaffet kommer direkt."
"Javisst, herr direktören, här är kopiorna."

Jag har inget emot att vare sig dra kopior eller servera kaffe - men inte som en hunsad, välmanikerad, vänt leende flicka i pliserad kjol och högt knäppt blus. Jag slår vad om att det är arbetsuniformen...

Och kolla bara in de illustrerande bilderna! Jag är mållös. Som tidningsartikel hade konceptet varit kul, som affärsidé inte.

Och hur tror ni könsfördelningen ser ut på det företaget...

*suck* Nåväl, men jag är desperat. Så här kommer jag, Fru Olsson. Efter ett par veckor hos er kanske jag åtminstone har lite material till mina memoarer.

"There's only 1 John Hartson(...) he's got no hair, but we don't care..." Oops!

2009-07-13T13:58:00.004+01:00

Efter alla år man levt så borde man ju ha vant sig vid såna där nyheter "man inte trodde man skulle få läsa". Men icke, jag blir lika tagen på sängen varje gång. Och det inte bara för att jag råkade sitta i sängen när jag läste det...

Tog en titt i The Scotsman för min regelbundna koll på nyheterna "hemma". Och stötte på min favorit-Celt. Nej, han har aldrig hetat Henrik Larsson, min favvo har i flera år varit John Hartson. Stor, trygg, tung, pålitlig - lite som Per Carlén på sexmeterslinjen. Fast Hartson stod i Henkes skugga tills denne lämnade Celtic - då visade Hartson att han inte bara var en framspelare!

Hur som helst. The Scotsman. John Hartson. Och vad hade han sysslat med under helgen?

Åkt till sjukhuset med huvudvärk och fått veta att han har testikelcancer som spridit sig till hjärnan! Nej, inte den hjärnan, den hjärnan.

Neeej! Sånt vill jag ju inte läsa om! Inte det - och inte han!

John Hartson är ju bara lika gammal som jag, alltså knappast mogen att vare sig få cancer eller dö. Och något säger mig att det här har spridit sig lite väl långt för att gå att rädda....

Men givetvis gör jag som varenda Celticfan som fortfarande minns vår f.d. hjälte och skickar massor med hållna tummar, kramar, god karma och lite strålning också.

En sak behöver han åtminstone inte bry sig om. Karln är ju känd för att inte ha något hår...

There's only one John Hartson
Oooone John Hartson
He's got no hair
But we don't care
Walking in a Hartson wonderland

(melodi: Winter wonderland)

Svenska media har tydligen också fått nys... se Aftonbladet te x.

En lördag med hemlängtan, endorfiner och bärplock

2009-07-11T21:56:00.009+01:00

Det är ju lördag så jag ställde ingen väckarklocka. Istället vaknade jag vid halv nio av att jag och Sharpe stod och skrek åt varandra i hans kök medan hans fru höll för öronen. Tröttsamt att bråka, även om det bara var i drömmen, så jag låg kvar i sängen och fantiserade om mig och någon otydlig karl i en höskulle fram till elva-tiden.

Sedan låg jag och zappade lite mellan kanalerna (d.v.s. 1, 2, 4, 6 och barnkanalen...) och fastnade totalt på Bolibompa. Pingu, någon gul ubåt, Mumin... Medan jag följde den lilla ubåtens äventyr funderade jag på vad jag kände för att göra idag. Först hotade samma orkeslöshet som igår, men så klickade det bara till och helt plötsligt ville jag gå och plocka blåbär!

Faktum är att jag ville plocka blåbär och smultron, knalla i skogen och bestiga... Väsjöbacken. Den lilla slalomkullen där jag bor. Vid midnatt igår lyckades jag nämligen identifiera tomheten. Det var inte bara de där sakerna som virvlade runt i huvudet. Dra på trissor, men jag tror att jag har fått en släng av hemlängtan också! Gator, dofter, smaker, ljud.... jag saknar Glasgow. Och jag saknar att när jag känner så här att kunna ta bussen till ett berg och knalla runt i lugnet. Och samtidigt som jag saknar så försöker jag liksom bekvämt tränga undan allt jag har här. För gör jag inte det så måste jag ju fatta att jag är på rätt ställe - ju! Fast jag har ändå hemlängtan.

Någonstans längs elljusspåret stötte jag på ett blåbärshav. När jag fyllt en halvlitersburk bestämde jag att spara den andra åt smultronen. Men knappt hann jag lämna blåbärshavet förrän jag stötte på blåbärsoceanen. Och snart var 75% av burken full... Då tvingade jag mig att gå därifrån.

Fråga: Vad är det sista du vill träffa på när du är på väg att plocka smultron?
Svar: En tant med en enliterstillbringare nästan full med smultron!

Att vara tvåa på bollen är jobbigt, men att vara tvåa till smultronställena är ännu jobbigare. Jag fick nöja mig med "nästan-röda" och pyttepyttesmå... Tills jag fortsatte grusvägen som slingrar sig upp till backens topp. Där, i dikeskanten, bland stenrösen, där stötte jag på inte mindre än två suveräna smultronställen. Oplockade! Med ett öga på eventuella ormar (det är ju inte bara smultron som trivs bland stenrösen...) så balanserade och akrobatiserade jag mig genom diket och fyllde de resterande 25% i burken.

Det är en konst att plocka smultron! Man kan ju inte bara klampa på, utan det kräver noggrann stegsättning och ibland ser det nästan ut som om man spelar ett osynligt Twister när man sträcker sig efter godsakerna.

Med burken full knallade jag så upp till toppen på berget/kullen/högen. Ja, det är ju en gammal sophög... Utsikten var milsvid, och om igen slås jag av hur mycket träd det finns i det här landet. Jag befinner mig i en förort till Stockholm - men från kullen såg jag skog, skog, skog, sjöar, röda stugor med vita knutar åsså halvt gömda hyreshus som liksom verkade uppätna av ännu mer skog.

Det går inte att jämföra utsikten med Ben Dorain, men... precis som jag i Skottland lärde mig Arrochar Alps utan och innan så lutar det väl nästan åt att jag kommer att få nöta sönder Väsjöbacken här i Sverige. Såvida jag inte utforskar den där nakna klumpen som verkade sticka upp norr om Täby, vad det nu var...

Jag satt uppe på toppen i över en timme och fikade, filosoferade och längtade hem. Fast visst, hur mycket jag än tänker på jobb, berg och gatulukter så finns varken familj eller närmsta vännerna där. Men ibland känns det liksom som om jag passar bättre i Glasgow... som om det är där jag hör hemma... fastän jag känner mig hemma i Stockholm också. Äh, det är svårt att förklara och nu börjar jag svamla igen. Dessutom gillar jag att bo i ett samhälle som jag delar referenspunkter med. Som vet vad jag menar när jag citerar Killing-gänget eller är med på noterna när något är Hujeda Mig. Fast å andra sidan har jag nu referenspunkter som jag önskar att folk här fattade... Äh, som sagt, virrigt är det.

Dessutom förvandlades liksom hemlängtan till ett gott humör i takt med att endorfinerna rusade runt i kroppen. Ja, efter så här lång tid så behövdes det tydligen inget större än en liten slalombacke för att lyckoruset skulle forsa genom blodådrorna. Det är det jag gillar bäst med upptäcksfärder i naturen - endorfinerna.

Så glad och lycklig knallade jag visslande hem, där jag svängde ihop en blåbärs- och smultronsmulpaj. Sommar!!

Och nu ser jag fram emot att leka med kompisar imorgon. Det som jag flyttade hem för! Risken är väl att jag svämmar över av endorfiner efter den här helgen. Äh, nu ska jag nog en bit paj till...

En sån där onödig blogg när fingrarna bara knackar medan hjärnan är urkopplad. Undrar hur lång rubriken kan vara förresten? Ja, hit gick ju bra, men..

2009-07-10T13:36:00.005+01:00

Fan också. Nu är det så där mycket som virvlar runt i huvet igen. Och så har jag ägnat större delen av dagen åt att registrera mig så att jag kan söka en tjänst hos Försäkringskassan. Så tidsödslande att alla vill att man ska registrera hela sin historia - en och en och för hand - varje gång man söker jobb!

Nu ids jag inte mer.

Nu tror jag huvet ska få virvla fritt ett tag. Ja, om jag t o m skulle lägga mig platt och titta i taket under tiden? Och lyssna på när vinden försöker rycka loss balkongdörren.

Jag känner mig lite putt idag. Har väl i och för sig känt så ett par dagar nu, men jag tror idag passar att låta det blomma ut. Så att jag kan få tillbaka mig själv till imorgon igen.

Det låter som en plan. Nu går jag och tjurar en stund.
Hejrå! :-D

Radioplåga

2009-07-10T08:33:00.004+01:00

För nästan ett år sedan fick jag en ny stereo. En modern, snygg sak med både ipod-dockning och - DAB. DAB var något jag aldrig hört talas om men det visade sig vara nya tidens digitalradio. Inte en sådan där man knappar fram kanalerna med knappar istället för en ratt, utan en helt ny teknologi. Kanalerna sänder inte via FM-bandet utan via något slags datasignaler. Som skillnaden mellan analog och digital TV, typ.

Hur som helst, antennen såg annorlunda ut och när man ställde in radiokanalerna slapp man sökning utan stereon hoppade ledigt från en station till en annan. Frågan var inte var på bandet kanalen låg utan om den sände för tillfället, så fort den sände (och de stora kanalerna sänder ju jämt) så plockades signalen upp. Rent och klart. För det bästa av allt - FM-bruset var ett minne blott! Inte ett enda halvinställd station, inte en tillstymmelse till brus så långt örat kunde nå! CD-klart ljud!

Jag älskade DAB. Och vande mig.

Och när jag nu flyttade tillbaka till Sverige så försökte jag ställa in de svenska kanalerna. Ja, alltså, kanalen... Det visade sig nämligen att trots att jag bor i Stockholm så fanns knappt en enda kanal att tillgå via DAB-tekniken! Jag fick tag på P1 et c men av reklamkanalerna stod det kanalnamn (Rix, Bandit...) men kanalen var tyst som graven. Fick till slut in, tror det var Lugna Favoriter... ja, och så kan man ju inte ha det. Framförallt inte som jag upptäckt att bara "Star FM" spelar musik jag gillar i längre stunder.

Så jag sitter nu här med min fina, snygga stereo och lyssnar på FM igen. Brus och allt. Visst, man kan ju låtsas att det är en nostalgisk tripp a la lyssna på LP, men det är inte vad jag vill ha. Det är inte DAB. Och nu låter jag säkert som en bortskämd snobb, men:

Ropen skalla - DAB till alla!

Ormet kruper i jobbannonsen

2009-07-09T10:51:00.004+01:00

Ingen idé att hänga läpp. Och när man stöter på annonser som den jag såg idag så drar man till och med på mungiporna.

Tacka fan för att de behöver någon som är flytande i engelska, med tanke på att den som skrev annonsen inte är det! F ö, om "general director" kommunicerar via en yahoo- och en hotmailadress så drar åtminstone jag öronen åt mig... Fast skrattar lika gott:

Description of the company: Application of international new patents for
treatment. All kinds to drugs and substrats: I Administrator and 2 Secretaries
to our newly started office at Stureplan / Stockholm
Jobdescription:
Administration of clinic coordination phisshens, secretaries, nurses and other
personals contact with service providers media.
Essential requirements: Fluent English. Good computer skills.
Varaktighet/Arbetstid
Tillsvidare
Heltid
limited duration 1-2 months
Tillträde
Starting date 20 07 09
Lön
Fast lön
20 000 to 25 000 30 000 for Administrators
Ansökan
send your cv in English together with photo

Njae... skulle inte tro det. Trots det utomordentligt goda lönespannet.

Anti-peppmöte på AF

2009-07-09T10:27:00.004+01:00

För ett tag sedan, när jag skulle få betyg verifierade, så fick ju Arbetsförmedlingen för sig att köra hela myndighets-racet med mig och därmed var jag inbjuden på Informationsmöte imorse.

Det var precis lika tidsslösande för mig nu som då jag var tvungen att gå 2005 (eh, ett par veckor innan jag ändå skulle flytta till Skottland...) fast med skillnaden förstås att jag nu inte behövde gå. Jag har ju ingen a-kassa som kan kasta ut mig. :-)

Det positiva var att AF verkar ha utvecklat sina attityder lite och nu verkar mer stöttande och coachande än daltande. Det negativa var att snubben ändå inte verkade kunna låta bli att låta så där lätt patroniserande som om han talade med nyfödda lammungar som inte riktigt kan agera eller ta initiativ om man inte säger åt dem att de ska.

Med mig fick jag i alla fall... eh... jo, men jag fick ju veta att... äh, inget nytt förutom att de visst har "massor" med pengar till praktikplatser. Ja, så jag överväger faktiskt att snacka med dem om det utifall jag inte får det här jobbet jag nu går och håller tummarna för att jag får. Skulle t ex vara kul att praktisera på en lokaltidning.... tja, varför inte testa?

Faktum är, att det enda jag fick med mig var ett nedstämt humör. Positivismen, initiativlustan, energin, tron, allt som jag hade innan jag gick dit lyckades snubben successivt pressa ur mig tills jag satt som ett tomt kolli och tänkte "det är ingen idé, det går inte"... och det var väl just det tänket dom tänkt ta ur oss?

Jag menar, han börjar med att tala om hur svårt det är att få jobb och att vi ju bor i Stockholm så trots att a-kasseslavarna måste söka i hela landet så är det ingen idé i alla fall. Och att det nu finns ca 18000 lediga jobb på deras sida men att det brukar finnas 35-40000 på vintern. Att det i vår kommun finns 1000 öppet arbetslösa och 3500 i såna där fuskåtgärder för att få ner statistiken. Att det är en miljon på varje sökt tjänst - och det som tog luften ur mig var när han berättade om tjänsten de haft ute om en AF-handläggare på deras kontor. Den hade legat ute i endast en vecka och de hade fått 239 sökande. Jag var en av dem... Någonstans tror jag inte att jag kommer bli kallad till intervju.

"Det svåra är att hålla humöret och energin uppe och inte ge upp efter två veckor", sa han. Och det var väl det klokaste han sa på hela timmen. Jo tack, jag kände igen mig. Jag har ju sökt intensivt sedan April/Maj... Och megaintensivt sedan början av juni. Energin börjar tryta...

Samtidigt, medan jag kopplade bort hans ovidkommande babbel och drömskt tittade ut på regnet genom fönstret, så funderade jag lite. Jag började ju kolla så smått efter jobb redan i oktober ifjol, men sökte bara såna jag verkligen ville ha. I april fick jag en intervju... Det är ju ingen stor utdelning. Sedan jag flyttade tillbaka så har jag varit på intervju för tre jobb. Inga stora siffror, men tittar man på tidsaxeln så tycker jag man får vara nöjd. Man undrar ju hur siffran sett ut om jag bott i Sverige i vintras... för jag tror nog allt att det har med saken att göra, att de inte kallar folk som bor utomlands.

Så kanske blir det fler intervjuer när hösten kommer igen! Fast vem har råd att vänta tills dess? Usch, ska jag verkligen behöva gå upp till socialtjänsten och få ovett för att jag är så dum att jag flyttar tillbaka till Sverige utan jobb...

Nåväl, har fått konfirmation på att mitt brittiska bankkort är på väg, så snart kommer jag ju åt en månadshyra till! Tjoho, mindre att låna!

Och sen har jag ju jobb. Eller hur. :-)

Kulturfyran om sommarläsning och sommarlyssning

2009-07-08T19:01:00.004+01:00

Hade vi inte den här fyran nyss? Eller svarade jag på samma frågor någon annanstans... Nåväl, kör på!

1. Vad läser du just nu?
"Kafka på stranden" av nån japansk författare, "Copperhead" av Bernard Cornwell, "Phantom of the Opera" av vem-det-nu-är och en kåserisamling av Katrina Mazetti. Vaddå bara läsa en bok??

2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
Jag har några som väntar, men först avslutar jag nog dem jag har.

3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
För tillfället kör jag "random" på de 1200 låtar jag har på ipoden så det är väl ingen som spelas mer än de an.... oj, vilken jag lyssnar mest på. Jamen dåså, eftersom Rix FM envisas med att spela "Fairytale" med den där norska gutten tio gånger i timmen på morgnarna så är det definitivt den jag lyssnar mest på just nu. Ofrivilligt!

4. Har du sett någon film i sommar?
Jag har nyss hämtat hem videon (ja, VHS, kommer ni ihåg dem?) och upptäckt några gamla VHS-filmer. på vinden Så jag har sett både "Jalla Jalla" och "Tillsammans"! Japp, återupptäcker svenska filmer nu. Har ju inget biokort längre ju.

Vilket är MITT jobb?

2009-07-07T09:16:00.003+01:00

Jag har nu sökt jobb ett tag och med endast ett jobb (på en statlig myndighet) undantaget så finns det en fras som likt en fastlagd regel alltid kommer upp under intervjun. Ibland direkt, ibland mot slutet. "Du, när jag tittar på ditt CV, du verkar ju överkvalificerad för det här. Hur ställer du dig till det?"

Ja, hur ställer jag mig till det? Att jag inte skulle ha sökt jobbet om jag inte var beredd att ge min tid åt det, kanske! Att det är ett helt nytt område att lära sig? Att det är något jag vill syssla med, oavsett tidigare erfarenheter. Att det kanske är något som jag skulle behöva ett par års officiell erfarenhet ifrån - på CVt, så att jag ens blir kallad till intervju för kategori B. D.v.s. jobb där jag saknar dokumenterad erfarenhet från något de i annonsen vill att man har dokumenterad erfarenhet ifrån - även om man är övertygad om att man skulle klara jobbet även i dagsläget.

Visst, jag har sökt en hel del jobb "bara för att ha en inkomst". Men det verkar inte spela någon roll hur jag skalar av CV:t eller formulerar mig i brevet - för till dessa inkomstjobb blir jag sällan kallad till intervju. De ser igenom mig redan från början...

Men så dyker det där jobbet upp som jag verkligen vill ha. Där jag kan se mig i flera år, en behaglig karriär, en framtid! Och jag håller tummarna så de blånar för att bli kallad till intervju trots att jag inte gjort just det förut. Och så blir jag det. Och så funderar jag över hur jag ska framhäva mina positiva sidor så att de fattar att jag både kan och vill göra jobbet, även om jag inte jobbat i den specifika branchen eller i den specifika positionen förut. Och så... får de för sig att jag är överkvalificerad?! Jag som trodde de skulle tycka att jag saknade kompetenser!

Och då blir jag förvirrad.

Eller så är det inte det att jag är överkvalificerad, utan att jag snackar för mig alldeles för skickligt... Nä, de hänvisar till CV och vad jag gjort... Ok, då har jag väl blivit alldeles överduktig på att knåpa CV och framhäva mina positiva sidor dårå! Fast de stämmer ju...

Ja, så det är väl inte underligt om jag börjar fråga mig själv hur MITT jobb ser ut? Det där jobbet där jag är lagom kvalificerad och precis rätt? Är det såna jobb som på den statliga myndigheten? Men jag har ju sökt på andra myndigheter och fått höra att jag saknar... eh... erfarenhet från statliga myndigheter...

Jag är förvirrad. Och jag är ingen karriärvarg. Men jag kan mer än vad som står i CV:t. Den som fattar det vinner mig för flera år framöver!

Kulturfyran om Almedalen

2009-07-05T22:39:00.003+01:00

1. Har du varit i Almedalen under politikerveckan, i år eller något annat år?
Nej.

2. Brukar du följa vad som sker i Almedalen under dessa politikerveckor?
Nej, men i år har jag ätit frukost och jobb-surfat under morgon-tv så i år har jag haft förvånansvärt bra koll!

3. Statsminister Reinfeldt får hård kritik för sitt tal, där han ska ha visat att han inte vet hur "vanliga människor" har det. Tycker du att det finns någon politiker som du upplever vet hur verkligheten är för "vanliga människor"?
Alla är väl vanliga människor, även politiker? Och alla politiker har levt 'vanliga' liv före de blev invalda.

Fast de diskuterar ju saker utifrån ideologi, så håller man inte med om ideologin bakom så kan det så klart uppfattas som att de inte vet hur vanliga människor har det. Så är det ju med allt som man diskuterar idémässigt.

4. Vad tror du om vi skulle ta initiativ till och starta en Kulturvecka på liknande sätt? Skulle vi starta den i Visby också, eller på någon annan ort?
Det finns ju redan. Lite överallt i landet, dessutom. Alla festivaler under sommaren, vad är de om inte Kulturveckor?

Tio reflektioner en månad efter landsbytet

2009-07-03T09:05:00.008+01:00

Uj, jag har ju knappt hunnit landa och så har jag redan varit i Sverige en månad! Jag brukar få frågan från båda sidor om pölen om hur det känns, och i ärlighetens namn tror jag inte att jag har haft tid att känna efter. Det har liksom rullat på med att komma iordning i lägenheten, hinna träffa och ta igen tid med alla jag varit ifrån (alldeles för länge!) och att söka jobb. Just nu är jag så fokuserad på att komma iordning att det inte riktigt finns tid för reflektion.

Fast det hindrar ju inte att man gör små reflektioner i vilket fall. När jag simmade igår och jag frågade mig själv hur det kändes, hur det kändes att vara ifrån Skottland och att vara i Sverige, så svarade jag efter ett par simtag så där lugnt, att: "Jag är lycklig nog att ha två hem". Översättning: Att bo i Glasgow känns naturligt, rätt och som Hemma. Att bo i Stockholm känns naturligt, rätt och som Hemma. Jag trivs helt enkelt på båda ställen - eh, ok, jag ska inte upprepa mig, ni har hört argumenten redan...

Men jag kan slå fast att jag tog rätt beslut. Det känns ända in i benmärgen att avsaknaden av närheten till familj och vänner tär mer än avsaknaden av närheten till skotska högländerna. Som jag så insiktsfullt slog fast i höstas; människan är av naturen ett socialt flockdjur. Övriga reflektioner:

¤ Det kommer nog krävas att jag blir överkörd innan jag vant mig vid från vilket håll trafiken kommer!

¤ Första veckorna bodde jag hos mina föräldrar, de första dagarna efter det njöt jag av att rå om mig själv i min lägenhet, men inom en vecka så saknade jag faktiskt att ha folk omkring mig! Jag gillade att kunna organisera hemmet som jag ville, men samtidigt önskade jag att någon annan kunde ha åsikter om i vilket skåp prylarna borde vara. Jo, efter fyra år (+ ett som student) med att dela lägenhet så har jag visst vant mig vid det. Positivt med tanke på att jag inte kommer få några problem att dela med framtida partner! Fast tills dess undrar jag om det är crazy att flytta till ett kollektiv på 2000-talet...

¤ Det här är ju sjukt. När jag flyttade till Glasgow "hittade jag inget" av det jag behövde, nu är det samma här. Apoteket har slutat med sin braiga ansiktskräm. Johnsone funkar kanon - men det märket har jag inte ens sett och jag använder massor av deras produkter! Och hur ska jag kunna behålla mitt fina hår utan Tresemmes produkter?! (Nyhet: De lanseras faktiskt i Sverige i September - tjoho!) Och var köper jag schyssta BH:s och kläder med passform när inte Evans finns? Var köper jag över huvud taget färgglada, schyssta kläder i stora storlekar - för varför envisas H&M, Kappahl och Lindex med att alla tjockisar ska klä sig i svart och mörkblått?!

¤ Vilket tryck det är i duschmunstycket! Jisses, har jag på max så gör det nästan ont. Så jag har upptäckt att jag faktiskt oftast duschar med samma (brist på) tryck som i duschen jag hade i Glasgow. (He, he, minns ni hur jag klagade på det... äh, ge mig tid att vänja mig bara.)

¤ Var köper man Poppadoums i Stockholm??? Man kan väl inte äta indiskt utan poppadoums?! Och varför finns bara Tikka Masala och Korma? Var hittar jag Rogan Josh, Balti, Jalfrezi...? Såg dock att märket Patak finns här i alla fall. Puh, något man känner igen.

¤ Sushi! Man kan köpa sushi! Överallt! När som helst! Till bra pris! Supergott!!!

¤ För några år sedan, när jag just flyttat till Glasgow, utbrast jag: "vilken bra musik som kommit!" Efter flera års uppehåll började jag köpa skivor igen - på löpande band. Editors, Athlete, Kaiser Chiefs, Fratellis, Franz Ferdinand, Kooks, Keane, Coldplay, Killers, Snow Patrol, Kings of Leon... det vimlade av bra indie-musik. Så flyttade jag tillbaka till Sverige - och upptäckte att det inte alls var en ny musikvåg. Det var brittisk hitmusik... För i Sverige finns inte en enda jäkla station som spelar min musik! Istället spelar man Alexander Rydback och Alcazar på repeat. Och jag upptäckte snabbt att, ehrm, europopen och schlagern inte alls var död... och att min egen musiksmak passar bättre i Storbritannien.

¤ Häromdagen gav en ung tjej mig en sån där medlidande och lite besvärad blick när en gammal tant frågade efter bussen till badet och jag snart fann mig själv småprata om bussar, bad och bostadsort. Det slog mig att tjejen uttryckte att hon tyckte synd om mig som fått tanten på halsen men att jag liksom fick skylla mig själv som svarade med något mer än ett mutter. Jag tycker inte alls att det var synd om mig utan att det ju inte alls skadar att byta några ord i väntan på bussen - jo, jag har nog blivit en viss procent Glaswegian.

¤ Man kan ju lapa mjölk från gatorna i Stockholm! Vad rent och snyggt det är överallt! Inga små chipspåsar som flyger i vinden, inga läskflaskor som rullar längs golvet i bussarna. O vet ni, häromdagen såg jag en man skala av pappret på en glass, o, o, o - han slängde det i papperskorgen!! Jo, det är sant, han gick ett par tre steg och slängde det i papperskorgen!

¤ Jag har varit här i över en månad nu och inte hört en enda förälder beordra ungarna att "skynda på", "sitt", "flytta på dig" eller "kom hit" som om ungen vore en bångstyrig hund som ska hållas i kort koppel.

En kompis med erfarenhet av att ha bott ett par år utomlands sa till mig: "Tänk bara på att du inte flyttar hem, du har förändrats och Sverige har förändrats. Du flyttar till ett nytt land. Igen."
Och kompisen har rätt. Det är lätt att glömma eller förringa, men har man varit isär så länge som några år så är det bäst att man är beredd på en omvänd kulturkrock. Och på att man faktiskt kan få en omvänd hemlängtan.

Jag märker av det. Och jag tror jag kommer få ett spännande år framöver medan jag, ehrm, acklimatiserar mig. Om jag överlever i gatukorsningarna tills dess.

Kulturfyran om Astrid Lindgren

2009-07-02T20:33:00.004+01:00

Verkar ju inte komma någon Fyra den här veckan... så jag gör väl en som jag missat att göra! Och vad passar egentligen bättre så här mitt i sommaren än en fyra om Svenska Sommarens Skapare - Astrid Lindgren.

1. Vilken är din favoritbok av Astrid Lindgren?
Ronja Rövardotter eller Bröderna Lejonhjärta, det är lite svårt att avgöra nästan...

2. Vem är din favoritkaraktär i Astrid Lindgrens böcker?
Ronja Rövardotter - hon har helt rätt livsinställning! Och är faktiskt den enda äventyrsbok jag hittade som liten med en schysst tjej i huvudrollen - d.v.s. en som inte var övertjejig...

3. Vilken karaktär är mest lik dig?
Vet du, undrar om det inte skulle bli en hybrid av Tjorven, Madicken och Ronja Rövardotter. Jag såg nästan exakt ut som Tjorven när jag var liten, jag var en lika påhittig pojkflicka som Madicken men gick min egen väg och utmanade farorna som Ronja.

4. Vem tycker du borde få Astrid Lindgren-priset?
Vet inte ens vilka som kan få det eller vilka som fått det... Antar att det är en barndomsförfattare, eller så. Tja, J.K Rowing har ju tänjt gränserna på etiketten "barnboksförfattare", hon kan få det. Om hon inte redan fått det...

Sommarnatt!

2009-07-02T08:56:00.006+01:00

Sommar, varmt i lägenheten, inget planerat för kvällen, vad göra?

Låt oss ta med picknick och besöka Parkteatern!

Så jag och kompisen åkte ut till Margaretaparken i Sandsborg för att få oss ett skratt åt "Figaros bröllop".

Bara det att vi inte skrattade. Vi tittade på varandra med smått plågade ansiktsuttryck och frågade oss vad sjutton som stod på. Pjäsen var skit. Skitknepig, skitkonstnärlig, skit. Så jag böjde mig mot kompisens öra och viskade:
"Ska vi dra in till stan och kolla på turister istället?"

Så det gjorde vi. Eller, tja, vi kollade inte på turister så mycket som själva stan. Precis som jag aldrig tror att jag kommer tröttna på vyerna i Glen Coe så kommer jag aldrig tröttna på vyerna i Stockholm. Samma vyer som jag satt och halvdrömskt njöt av i tonåren satt jag och kompisen och halvdrömskt njöt av igår kväll.

Stockholm är otroligt vackert. Och när kvällssolen målar husen i guld så blir det ännu vackrare. Den ljumma sommarnatten adderar bara till upplevelsen. Kompisen och jag satt en stund på en kaj vid Gamla Stan, pratade om livets väsentligheter och följde med intresse en tonårskille som impade på sina polare genom att dyka i vattnet och så diverse vakter som så där nervöst liksom avvägde mellan att gripa in men inte brusa upp. Det var rätt roande.

En promenad genom Gamla Stan senare så fann vi oss sittandes på en parkbänk uppe på en höjd på Riddarholmen och beundrade utsikten åt andra hållet, så att säga. Solen förbryllade oss dock, för väster visade sig inte alls ligga där vi trott... Nåväl, ännu mer prat innebar att vi såg solen gå ner, lyktorna tändas och till slut lös månen stark på natthimlen. Jag kom hem strax före halv ett - men vet ni, det gjorde ingenting!

Det är sommar. Och en sommarnatt i Stockholm är alldeles, alldeles underbar. Vid sådana tidpunkter känns det helt ok att bo i Sverige igen!

Varför, o varför, bjöd jag in Arbetsförmedlingen i mitt liv...

2009-06-30T20:29:00.006+01:00

Jag hade strategin klar redan innan jag flyttade tillbaka till Sverige. Den om min fortsatta karriär. Jag visste vad jag ville, jag hade en god idé om hur jag skulle få det - men tills startdatumet på min nya karriär inföll, vilket i vilket fall som helst troligen inte skulle infalla mitt i semestern, så behövde jag ju pengar till hyran.

Q: tillfälliga jobb. Extrainkomst. Vikarieinhopp.

Och för att få det så tänkte jag dra lärdom av mina erfarenheter från Glasgow. Nu skulle det minsann inte ta fyra veckor att få jobb, nu skulle jag efter bara en veckas utandning dra kopior på CV och betyg, dra på mig kostymen och knalla runt till rekryteringsbolag. Visa framfötterna. Vara positiv, villig och tillgänglig. Säljande. Så där som i Glasgow - och som funkade. Jag kunde inte låta bli att undra vilket bolag som skulle slå Kelly Services tidsrekord, det då de ringde mig om en tillfällig tjänst endast två timmar efter att jag knallat in på kontoret!

Rekordet står sig. Helt enkelt för att svenska rekryteringsfirmor inte vill att man ska visa framfötterna, vara aktiv och ta initiativ.
Jag: Tänkte höra om ni fått in ett uppdrag där jag kan hoppa in? Jag är tillgänglig omgående.
Arbetsgivare: Har du lagt upp ditt CV på vår hemsida?
Jag: Ja.
AG: Ok. Alla tjänster utannonseras där.
Jag: Ok. Och ni har ingen liten intern hög med korta uppdrag (eller dylikt)
AG: Nä, allt läggs på hemsidan. Du får titta och söka därifrån.

Kort sagt; besök oss inte, ring inte, gör ingenting förutom att sitta hemma och klicka på datorn.

Och det har jag gjort nu. Klick, klick, klick. Men... tja, hade kanske hoppats på fler sista-minuten-vikariat... det verkar som om alla tillfälliga jobb tillsattes i April.

Så såg jag Vikariepoolen på Arbetsförmedlingens sida och jag tänkte att, varför inte? Så jag fyllde i alla uppgifter, och som sista grej poppade ett fönster upp som uppmanade mig att gå till AF för att få mina betyg verifierade innan jag kunde aktivera min profil.

Sagt och gjort. Jag gav mig iväg till AF. I alla fall. Ja, jag hade ju inte direkt tänkt gå dit. Eftersom jag inte har någon A-kassa eller socialförsäkring såsom 'invandrare' så tänkte jag slippa det förnedrande stället...

Nåväl. Få sina betyg verifierade var det.
AF: Är du inskriven?
Jag: Nej.
AF: Du måste vara inskriven.
Jag: Men, jag behöver inte...
AF: Här, skriv in dig.

Efter tjugo minuter var jag inskriven. (Vilket innebär att det nu är en till som är officiellt arbetslös i statistiken, och det kanske är bra. För statistiken...) Så då fick jag äntligen träffa en handläggare för att få betygen verifierade.

Det var väldigt vad hon ville prata erfarenheter och målsättningar medan hon verifierade mina betyg...

Och det var lite som att sitta framför farmor som trugar med kakfatet. Jag hade ingen egen vilja, mina önskningar flög ut genom det öppna fönstret bakom henne. Så när jag lämnade Arbetsförmedlingen så var jag inte bara inskriven. Jag hade en inbjudan till ett informativt (*harkel*) informationsmöte samt tid för ett (*HARKEL*) personligt coachningsmöte om en månad! Tja, om inte annat är jag nyfiken på de där coacherna...

Nåväl, om en månad räknar jag i vilket fall med att jag på ett eller annat sätt har ett startdatum för min nya karriär. Så snacka om att slösa med statens pengar!

Fast jag fick mina betyg verifierade.

Själsblindhet

2009-06-27T12:42:00.003+01:00

Ni vet när man läser något, begriper vad som står, men man förstår det inte? Man ser det, registrerar det men kan inte ta in det. Det kallas visst själsblindhet. Och jag känner mig rätt blind just nu.

Det har gått ett dygn, men rubrikerna om Michael Jacksons död ser fortfarande konstiga ut. Meningen innan ser konstig ut! Det... det går ju liksom inte. Som om Beatles skulle dö. Madonna. Ja, det är väl bara Madonna kvar nu av de revolutionerande ikonerna? Sådana som påverkat hela musikindustrin. Visst, U2 är ett stort band, liksom Metallica, Bruce Springsteen. Ok, Bob Geldof lever fortfarande.

Det känns ännu märkligare med tanke på att jag skulle se Michael Jackson live. Jag skulle se honom! 18 Februari 2010. Jag som nyss slutat darra efter den insikten... Inte nog med att konserten blir inställd - han går och dör också!

Vilket märklig situation. "Inställt p.g.a. dödsfall. Artistens dödsfall..."

Och jag avundas kanske inte Ticketmaster som nu ska återköpa biljetter för X miljoner pund - runt om i hela världen. Vad det lider får jag väl mina nästan 1200 spänn tillbaka också. Visst, det behövs, men jag hade helst inte behövt få dem tillbaka.

Känns märkligt att läsa emailen från Ticketmaster. Hela situationen känns ju smått bisarr! Vilket å andra sidan på något sätt går precis i Michael Jacksons anda... Fattas nu bara att han börjar bulta på kistlocket på begravningen också. Inget skulle förvåna mig. Jag är ju ändå själsblind!

Idag är en dag att minnas

2009-06-26T09:04:00.006+01:00

Jag kan inte säga annat än att jag blev förvånad. Chock är ett lite för starkt ord, men mäkta förvånad och överraskad. Michael Jackson är död. The king of pop is dead.

Oavsett vad man tycker om MJ så är han en stor pop ikon, en viktig länk i hela den samlade musikhistorien. Han revolutionerade både musik och dans - och videor. Från Jackson 5 via det innovativa 80-talet till en sönderopererad kuf - MJ har på något sätt alltid funnits.

Dagen då budet kom om att han dött i ett hjärtstillestånd tror jag kommer bli lika gjutet i historien som Lennons död, JFK och Lady Di. Folk kommer om tjugo år kunna återminnas var de var när de fick veta, hur det tänkte och kände. Så stor är han.

Själv hade jag dukat frukost och slagit på Morgon TV på SVT1. Jag hade just lyssnat några minuter på Rix Morgon-zoo där Titti föreslog att de skulle spela en MJ-låt. Det verkade lite ovanligt (med tanke på att de spelat Alexander Rydback nonstop sedan jag flyttade hit!) men jag fäste inget avseende utan stängde av halvvägs och slog på nyheterna.

Där de i TV-soffan talade om MJ. I dåtid. Vad han betytt. Vad han gjort. Sakta började jag ana ugglor i mossen. Jag vågade knappt andas och datorn har väl aldrig startats upp långsammare. Till slut kunde jag klicka in på Aftonbladet.se - och få farhågorna bekräftade.

Det kändes märkligt. Overkligt. Inte bara för att han om endast ett par veckor var tänkt att sätta igång sin avslutningsturné. Den som jag själv faktiskt var planerad att se i februari nästa år.

Märkligt, nu får jag inte chansen att uppleva denna ikon live.

Men musiken kommer ju leva vidare i många, många tidsepoker framöver. Och MJs ande. Faktiskt. Och vill man få en dos av stämningen så kan man ju alltid besöka någon av världens alla "Thriller live"-föreställningar. Jag var på en ifjol och det var riktigt, riktigt bra. MJ lever definitivt vidare mitt ibland oss.

Mitt starkaste MJ-minne? Ja, jag kan inte hjälpa det, men det där dataspelet "Moonwalker" ligger främst i huvet. Den där man ÄR Michael Jackson och kan både moonwalka och ta sig i skrevet med ett "Aaaooooh" medan man dödar skurkar. Och hade spelhistoriens bästa soundtrack! Undrar vilket upphöjt kultstatus det spelet får nu...

R.I.P MJ

Vilken engelska talar man i Stockholm?

2009-06-25T21:04:00.003+01:00

Svar: Amerikansk engelska.

På studentexpeditionen på Stockholms universitet står en skylt om att inte använda mobiltelefon - översatt: "No cell phones, please."

På golvet på T-centralen sitter massor med oranga klisterlappar som hänvisar folk till ersättningsbussarna för blå linjen. Översatt: "Metro blue line."

Inget fel med det. Men bra att veta vilken engelska man ska tala och skriva här i stan. Vet alla om det, förresten..?

Kulturfyran om allsång

2009-06-24T08:27:00.005+01:00

1. Gillar du allsång? Brukar du titta på allsång på Skansen, eller föredrar du att vara med och sjunga själv? Jag gillar all sång. :-) Jag brukar inte titta på programmet för det sänds ju på sommaren när det är fint väder och vid den tiden brukar jag snarare vara ute... Men skulle det regna en dag och jag har ingenting bättre för mig så kan det nog hända att det får stå på i bakgrunden - och då sjunger jag med när jag kan, så klart.

2. Allsången i Göteborg sänds från Liseberg. Vilket nöjesfält gillar du bäst, Liseberg eller Gröna Lund? Eller något annat? Eller gillar du inte nöjesfält?
Jag älskar nöjesfält! Blackpool är favoriten än så länge. Grönan gillar jag bäst av dem i Sverige - för att det är närmast mig. :-) Fast Liseberg har fler berg-och-dal-banor, och dem älskar jag allra mest.

3. Finns det någon åkattraktion du vägrar åka?
Såna som snurrar och snurrar och sedan snurrar lite till, gärna upp och ner. Jag blir åksjuk av allt som snurrar - karuseller är banne mig inte en barnlek! Jag kräks.

4. Sjunger du i badrummet?
Jag sjunger där jag får lust. Ibland även i duschen - även om jag har märkt att jag snarare brukar tänka, fundera och filosofera när jag duschar.

****************************

Lustigt nog hade jag Allsången på i bakgrunden igår medan jag filade på jobbansökningar. Det slog mig hur ung publiken blivit. Å andra sidan, vad jag har förstått så har programmet tagit in mer moderna artister också. (Jaha, är det han som är Måns Ze... vad-han-nu-hette. Jag har sjungt "Cara mia" på Singstar, ha, ha!)

Jag minns att vi var ett gäng som brukade kolla på Allsång på Skansen (med Bosse Larsson så klart - han äger!) när jag var 14-15. Det var så ocoolt att det blev coolt, på något sätt. Att dra i från tårna i "34:an".... Fast nu verkar det ju vara helt ok att göra det - då är det inget coolt längre. Fast minst lika kul!

Är inte det förresten en väldigt svensk företeelse, att sjunga allsång? Lite så där Landet Lagom att alla får vara med, man behöver inte kunna sjunga - det är inte ens poängen - utan man samlas bara allihop, en massa främlingar, och så sjunger man tillsammans. Jag tror att nästa gång en utländsk kompis kommer och hälsar på så ska jag ta med dem på allsång. "It's like karaoke - but everyone sings at once. Get it?"

Inatt jag drömde... del MXIV eller så

2009-06-23T21:00:00.004+01:00

Hjälp. Jag behöver hjälp. Var farao kom den här drömmen ifrån??

Jag var med i något slags Big Brother program fast med matlagning i ett spökhus på en övergiven ö. Jag vet, låter som den ulitmata TV-såpan...

En tant berättade att Gordon Ramsey - en av deltagarna - samma morgon frågat hur många dagar vi varit där. De delade sovrum. Tanten hade sagt 14 och nu undrade hon om vi andra visste varför han frågat så där. Det gjorde vi inte.

Men så visade det sig att han tänkte gå ut. Han hade bara tänkt vara kvar i 14 dagar. Av någon anledning tog detta besked mig mycket hårt. Mycket hårt! Som om jag inte skulle klara mig utan honom. Tror att han på något sätt var min mentor... eller så. Jag blev väldigt tyst och tillbakadragen och jätteledsen.

Gordon kom in i köket och sa hej då. Jag mumlade ett hej då, för jag kände mig övergiven. Han kom fram med ett sånt där uttryck som när man måste lämna fast man önskar att man inte behövde. Han kramade mig. Vi stod jättelänge och kramades, han höll om mig jättehårt. Och han viskade i mitt öra att "det kommer gå bra". Han var varm.

Just den delen, den långa kramen, var väldigt tydlig i drömmen. Jag kände både värme, doft och alltihop.

Fast när jag vaknade gapade jag och kände mest obehag. Hjälp! Varför drömde jag om Gordon Ramsey - så där?!

Nu kommer jag ju inte ens kunna se "The F word" utan att rodna...

Oj

2009-06-23T20:34:00.004+01:00

Har det blivit det nya "ursäkta" här i Sverige? Eller är det bara i Stockholm?

Jag minns ju hur jag första tiden i Skottland slogs av hur "sorry" alla var hela tiden. Den som gick förbi någon i en butik sa "sorry" - och den som stod och kollade i hyllorna redan sa liksom "sorry" de också för att de stod i vägen. Förvisso lärde jag mig så småningom att de som stod och kollade inte alltid sa det utan drog ihop "it's alright" så att det lät som "sorry", men ändå...

Det blev snart naturligt att säga "sorry" i alla möjliga situationer, så fort man var till besvär eller kom i vägen eller kom emot eller...

Så kom jag tillbaka till Stockholm. Förvisso var jag förberedd på en återgång till flipperkulepromenader i tunnelbanan där man åker fram och tillbaka mellan bumprar... jag menar folk, och i bästa fall hör ett muttrande "flåt" om man blev omkullsprungen. I värsta fall en harang om hur man stod i vägen mitt på torget.

Men istället för vare sig "ursäkta", "förlåt" eller "flåt" så har jag nu senaste veckorna mötts av en stadig ström av... "oj". Oj?

Ja, oj, du armbågade mig visst när du svängde runt som om du ägde affären. Oj, jag hade ju fräckheten att stå och läsa på innehållsförteckningen när du blindkörde barnvagnen i gången.

Oj?!

Det värsta var nog när jag stod i en skobutik och kollade på hyllan och någon knuffade mig i ryggen så att jag svajade framåt. Denne någon, en tonårstjej, suckade och släppte ifrån sig ett slentrianmässigt och rätt uttråkat "oj, oj" medan hon utan att vare sig se åt mitt håll eller ens pausa i stegen fortsatte knalla gången fram.

Oj.
Sorry.

Glad midsommar! :-D

2009-06-22T19:17:00.000+01:00

Visst, det var inte klarblå himmel, det var inte sol mer än några minuter i taget och det var inte shortsväder längre än en kvart. Men det är väl det som ÄR svensk midsommar? Man står med tallrikarna i hand ute på altanen, tittar på molnen och diskuterar om det är någon vits att duka ute. Duka inne känns inte som midsommar, men dukar man ute kan man ge sig fan på att man får rädda vad som räddas kan och springa in under tak innan man ens smakat sig igenom matjesillen.

Jag och min familj tillbringade midsommar i Roslagen - bland moln, regn, åska(!), kylslagna temperaturer och både midsommarlunch och grillmiddag inomhus.

Men det var underbart! Det var kanonkul att fira svensk midsommar igen - den första på... eh... fem år?

Det är skönt att åka ut på landet med familjen och liksom inte göra något speciellt - vilket på sitt sätt blir speciellt. Midsommarlunch med allt man kan tänka sig. En kylslagen utflykt till midsommarstången, där vi gick en femkamp som vi nog inte ska tala mer om... (fast kast med stövel, mussehandske och skurborste var jag rätt bra på!) Grillning två dagar i rad. Kubb med en yster hundvalp som inte kunde förstå varför han inte fick jaga och tugga på alla de där pinnarna människorna kastade omkring! Åsså lärde jag mig spela boule. Skulle inte vilja påstå att ni ska springa benen av er för att få vara i mitt lag, men, men - kul var det!

Jag försökte förklara för några skotska kompisar vad som är så speciellt med midsommar - och det närmaste jag kunde komma var att förklara att det är lika Svenskt som Hogmanay (nyår) är Skotskt. Ni vet, så där patriotiskt ända in i själen. Det är så många känslor, dofter, smaker, minnen och stämningar som liksom definierar högtiden.

Ja, och förutom att fira midsommar så sov jag i tält. En natt. Det visade sig nämligen att syrran hade ett tremannatält och både liggunderlag och sovsäck. Visst, tremamma är ju lite för stort om jag tältar själv, framförallt som vikten var nästan 5kg, men man kan ju testa! Om inte annat för att alla säger att man bör testa grejerna i trädgården innan man ger sig ut, och gärna testsova också, så att man vet vad som väntar och inte får en chock ute i vildmarken.

Så. Jag slog upp tältet i ett hörn av trädgården och tillbringade midsommarnatten med fågelsång. Ja, för det visade sig ju att jag glömt öronpropparna... I övrigt följde jag vartenda tips jag snappat upp i alla Trail tidningar (brittisk bergsvandrartidning) jag läst. Jag till och med tog en kort, rask promenad mitt i natten innan jag gick och lag mig - för att höja kroppsvärmen och därmed få jättegosigt i sovsäcken. Kunde behövas, det var bara +8 grader ute... Fast å andra sidan, sovsäcken var kanonskön, kroppsvärmen var hög och det var bara när jag stack ut näsan i tältet som det blev kyligt. Fast inte mycket värre än en vanlig vinternatt i lägenheten i Glasgow...

Nu är jag redo för svenska äventyr också! Och en god midsommar hade jag allt! Hoppas ni också hade det.

Kulturfyran om deckare och filmcensur

2009-06-21T20:40:00.002+01:00

1. Vilken eller vilka böcker planerar du att läsa i sommar?
Jag ska strax avsluta en bok jag köpte på midsommarafton, sen ska jag läsa klart "Kafka på stranden" av nån japansk författare, Copperhead (tvåan i Starbucks-serien) innan jag tar tag i trean "Rebel" åsså har jag bara läst ett kapitel ur "Phantom of the Opera", jo, och så ska jag läsa "Bokhandlaren i Kabul". Sen har jag inga planer!

2. När passar det bäst att läsa deckare, när regnet öser ner eller under ett parasoll på stranden? Eller på tåget? Eller någon annan stans?
Vet du, jag är inte så förtjust i deckare. Tror jag förläste mig på Hassel-serien och miljoner andra polisdeckare när jag var yngre... Nu känns det som att jag "kan" konceptet och blir bara cynisk och uttråkad.

3. Vad tycker du om filmcensur?
Att det är förlegat. Men att man bör rekommendera filmer för olika åldrar. Och är de grova på nåt sätt så är det bara att sätta 18-årsgräns/15-årsgräns på dem - oklippta. Sedan kan man ju klippa om vissa så att man får en Barn-version och en Vuxen-version. Om man vill. För jo, allt passar inte för barn i olika åldrar, anser jag. Vissa saker kräver en viss mognad.

4. Finns det någon film som du tycker är så hemsk att den borde inte släppts alls?
Var det inte en film där man inte visste om övergreppen var spelade eller på riktigt? Tror jag läste om det för ett antal år sedan. Vad den nu hette. Den kändes sjuk. Men annars känner jag inte till någon.

Rapport från stormens öga i flyttkarusellen

2009-06-15T21:45:00.004+01:00

Och här trodde jag att jag skulle flytta in i min lägenhet och liksom ta det för vad det är och ta saker pö om pö med tiden. Tjena. En titt och jag insåg 1) att lägenheten verkligen är mer än tio år gammal! och 2) att sånt som inte ser schaskigt ut efter de senaste fyra åren ser slitet ut just för att lägenheten är mer än tio år gammal. Resultat: Jag vill knappt sätta min fot där förrän den är "iordning".

I ärlighetens namn blev den flyttstädad i lördags. Såpass att städarna halvt möblerade om också... Fast en del bestick hade antingen inte diskats (matspår kvar.... blä!) eller diskats i skitigt vatten och inte torkats (hinna...) så jag har nu i två dagar diskat igenom ALLT i skåp och lådor - så att jag slipper ägna första månaden åt att undra; "är den här ren, den här då, men den då..?" Det var under diskningen jag upptäckte 1) att mina blå och gula tallrikar och muggar fortfarande håller, 2) att jag har 3 av varje glas - inte två eller fyra utan tre! och 3) det var farao vad med knivar jag har! Jag menar, hur många bröd, fiskar och stekar kan man skiva i taget egentligen.

Ja, förutom disk så flyttas saker upp och ner mellan lägenhet och vind - och grovsoporna. Och fram och tillbaka mellan mina föräldrars förråd och lägenheten.

Och imorgon ska jag testa grovtvättstugan och se om bäddmadrassen kan förvandlas från sunkig-bordell-madrass till en som jag vågar klä lakan om och sova på... Jag tänkte också tvätta dunkuddarna - de urtida som jag nästan tror mina föräldrar haft sedan jag föddes. Men för det, fick jag lära mig, så behöver man tennisbollar. Inte till tvätten, men de ska tydligen skumpa med runt i torktumlingen så att kuddarna blir kuddar igen och inte två säckar med mosade betongklumpar.

Imorgon hinner jag äntligen söka jobb. När jag har listat ut hur jag kommer ut på internet, från min lägenhet. F ö måste jag ringa om tv:n också. Visst, jag hade "council TV" i Glasgow, men de fem kanalerna är typ fler än 1:an, 2:an och 4:an som jag har här!! Jag skojar inte, sen är det nån variant på SVT. Tydligen ingick inte ens 3:an och 5:an i mitt paket... Va tusan, ska man nu ha TV så tänker jag i vart fall ha Trean och Femman, för det är ju där alla bra serie och filmer går - de där man kan tänkas vilja slökolla på när man väl kollar på TV:n. Fast jag saknar ITV...

Och jag saknar Poppadoums. Varför kan man inte köpa Poppadoums i svenska butiker?!?! Trodde det var ett måste till Indiskt... ja, vilket man knappt kan köpa i vilket fall, i och för sig. Tikka Masala och Korma - det var hela utbudet på tre stormarknader. Var är Rogan Josh, Balti (min favvo!) och de andra smakerna?? Och var är mina Poppadoums??? Vad ska jag annars doppa med...

Jodå, så att.... Jag jobbar i lägenheten, men sover hos föräldrarna till slutet på veckan. (det är ju i alla fall Midsommar om ett par dar - som jag får vara med på, åker till stugan med familjen, tjoho!!!) Och jag vill kunna våga bädda sängen innan jag flyttar in... fast skåpen är i vart fall fulla och väntar på mig!

Dessutom är det klart... jag ska få nya tapeter - i hela lägenheten! Jo, de tyckte också det gått alldeles för lång tid. Idag var jag på kontoret för att välja nya. Hm. Ni vet Killinggängets "Fyra nyanser av brunt"? Jag skulle vilja påstå att hyresvärden kör med Tio nyanser av Beige!! Visst, de heter allt från Sand till Cappuchino - men de är lik förbannat beiga! Och jag som hade väldigt bestämda tankar, jag ville ha varma fäger. Ja, färger. Varma färger - olika nyanser av rött, orange, gult, lila... förutom den kalla lila... och det var den enda lila de hade. Och de hade bara en röd. En helröd, och en mönstrad med den röda i. Tja, med det urvalet och med mina klara tankar så tog det mindre än en halvtimme att bestämma sig - för såvida jag inte vill att både vardagsrum och kök ska gå i samma enfärg (det vill jag inte) så fick man ju dela på de två som fanns. Och hitta ett helt annat alternativ till hallen. Men jag tror det blir kanon - färgerna går liksom i varandra och lägenheten får en helhet. Tycker jag. Får se vad andra säger sen... Tyvärr kunde jag inte få någon tidsplan (stön) så jag får helt enkelt bo spartanskt till att börja med, så att jag slipper böka sen.

Det är tillräckligt att böka med just nu!

Så bli inte förvånade om bloggarna blir lite sporadiska närmsta veckan - varje kväll hänger ögonlocken vid knävecken redan kl 7.
Oj, hur har jag lyckats hålla mig vaken så häääär länge!