tag:blogger.com,1999:blog-477592375394517117.post-59276095197586713202008-01-26T23:15:00.000+01:002008-01-27T01:35:41.279+01:00Intervaller är inte någon favoritgren men idag skulle det vara testpass enligt programmet, så jag gav mig lydigt av för 5 intervaller om 800 meter. <br /><br /><img src="http://designafterthought.net/mikael/running/bilder/intervall_puls.png" width="380" height="168" alt="Puls o tempo över fem intervaller"><br /><br />När jag studerar träningen efteråt gillar jag diagrammet betydligt bättre än kartan. Regelbunden pulsuppgång (rött) och hyfsat jämn tempo (blått) över alla sträckorna. Så där ska ett intervallpass se ut! Att påminnas om att man sprungit fram och tillbaka flera gånger på samma sträcka förstärker bara det till synes meningslösa med förflyttningen.<br /><br /><img src="http://designafterthought.net/mikael/running/bilder/intervall_karta.jpg" width="472" height="120" alt="Satellitbild med inritad löpsträcka" style="position:relative; float:none; margin:0px 10px 10px -80px"><br /><br />Trots att jag springer längs ett ganska vältrafikerat promenadstråk så är den enda synliga uppmuntran den jag får från några grabbar som passerar mig på sina cyklar och sträcker ut sina händer mot mig till en high-five när jag pustar ut efter första intervallen. Och även om jag förmodligen hade uppskattat det ännu mer efter exempelvis den tredje sträckan, och deras tilltal möjligen svider lite, så får jag ändå så här efteråt ge dem rätt: "<strong>Bra sprunget farbror!</strong>"Mikaelnoreply@blogger.com