Helena Sandklef

Vegas och jag.

2008-07-26T04:34:00.004+01:00

Jag har fått så fina komplimanger för mina bilder! Tack! Dock tycker jag att de är lite urvattnade när de väl kommit upp i blogger. Jag ska investera lite funderingar i denna fråga.

Vegas är fint. Det är ett bra ord, fint. Eller coolt kanske är bättre. Det är helt enastående hur detta glitterband kan resa sig ur en öken. Det blir ju ännu tydligare när man bilar hit. Du kör mil efter mil genom övergivet landskap, med den där buffaloskallen tv-mässigt utslängd på någon slätt. Sen helt plötsligt kommer man förbi ett backkrön och en triljon lampor gör himlen skär, lila och guldfärgad. Sen rakar man benen och drar på sig sin HM klänning och försöker smälta in bland kvinnor i Cartier och män i Ferraris. Limo är så åttio, 2008 åker man Escalade eller en vintage Bentley. Därmed har vi gått från en överdriven svängradie till en överdriven bensin (och miljö-) konsumtion.

Man anpassar sig snabbt och häromdagen sa Magnus; "skönt på kvällen när det svalnar av lite, tror inte det var mer än 40 grader faktiskt!". Här existerar inga dygn utan en enda lång fest så pokerspelarnas seriösa och fromma fejs erbjuder en skön retreat från lustans lakejer ute i själva casinot. Jag njuter verkligen av studera riktigt bra poker och jag skulle nog säga att detta är den enda oglamorösa och opretantiösa delen av Wynn hotell och Vegas med det. Överkonsumtion och överdåd i all ära, men folk har kul. Vem är jag att döma?

Just nu slog klockan klackskor och fluga men jag njuter i pyjamas på mitt rum. Lite jobb, grandios utsikt och ett glas vin från minibaren är glamour precis så som jag vill ha den.

Hälsningar från 54 våningen!

Italien: det är slut!

2008-07-22T06:26:00.004+01:00

I många år har jag semestrat i Italien och det var omständigheter snarare än ointresse som gjorde att jag valde bort studier vid EU-universitet i Florens. Mycket finns att säga och tycka om detta unga land. Korruption, fantastisk mat, segregeringen mellan nord och syd, oemotståndlig kultur och vackra spaggar....

Italien har tyvärr gått om inte i bräschen så i fronten för en främlingsfientlig och diskriminerande politik och det hopp som kunde skönjas när Prodi tog över varade inte länge. Tillsammans med Lega Nord satsar Berlusconi på att skärpa invandringen och tillsätta lagar som i övriga Europa skulle ses som direkt fientliga. Till dessa hör förslaget att romska barn ska lämna fingeravtryck och spänningen mellan romer och den övriga befolkningen har eskalerat. Det bör därför vara NU, med bilden av två drunknade romska flickor fastetsade på näthinnan, som Italien bör agera! EU och dess medlemsländer bör sätta press på Italien; för att denna ska kunna vara en fullgod och värdig medlem bör det finnas en gräns för den fientlighet som just nu rasar. Det finns många romska öden som aldrig dokumenterats och detta kunde lika gärna varit ett utav dem. Men låt oss vända trenden.

Sant är dock att jag inte klarar av en relation som består i hat, lögner och avsaknad av empati. Italien, det är slut!

Tombstone.

2008-07-22T05:40:00.028+01:00

Vi gjorde ett väl avvägt och mycket lyckat stopp i Tombstone Arizona. Staden grundades under senare delen av 1800-talet efter att man funnit silver och räknades som en av västerns mest blodiga städer p.g.a de många konflikter som utspelats här. Hit kom Wyatt Earp för att "pensionera" sig som polis och istället bli mäkta rik på bl.a. spel. Efter ett tag kom också hans bröder samt vännen Doc Holiday. Dock blev det inte som man tänkt sig då man hamnade i konflikt med the Cowboys, ett gäng lett av the Clanton Brothers. Efter en uppgörelse på O.K. Corall så mördades två gängmedlemmar av Earp-bröderna och man Wyatt hamnade överst på listan över efterlysta brottslingar.

Byn och dess ca 1600 invånare lever kvar idag, mycket tack vare sin turism. Staden är onekligen intressant trots High Chaparall-vibbarna....

Stadens äldsta tidning som stolt visar upp numret från 26 oktober 1881 då revolverstriden vid O.K. Corall skedde.

Galge inne hos Cochise County sheriffen.

Tombstones (f.d.) tingsrätt.

Allen st som varit central i många revolverfighter.

Vegas baby!

2008-07-20T02:37:00.003+01:00

Åh wow så flott! Flärd, glamour och glitter i ruskigt mysigt överflöd. Men trots tv på toaletten och reciptionisternas färgkoordinerade naglar, den gigantiska konstgjorda sjön med vattenfall och utsikten från 54:de våningen så var resan hit det vackraste! Landskapet var som taget ur Country for old men; Texas och New Mexico var lite berg och en del grönska i det torra landskapet, medan Arizona var platt öken, otroligt vackert. I ett tjugotal mil längs väg 93 mot Vegas, på väg mot Hoover Dam så såg vi en mack och kiosk. I övrigt såg man små ruckel på avstånd, vilket skulle visa sig tillhöra Apaceindianerna som har ett reservat en bit längre in i Nevada. Denna torra och extremt svårbrukade mark erhålles gratis av delstaten så länge den nya landägaren lovar att förse marken med en vattenreservoar. De urinvånare som bosätter sig här har sällan varken vatten eller elektricitet och deras enda hopp är att man ska finna olja eller mineraler på deras land.

Vi gled in över Lake Mead och Hoover Dam i solnedgången. Tydligen bygger man en ny bro för som motellägaren i Tombstone sa: "You know, beacause of the bombthreats!"

Bildbevis kommer inom kort. Nu ska jag till Bellagio och stötta!

Death Proof: the chili.

2008-07-18T09:37:00.009+01:00

Det händer nog näst intill aldrig att jag skulle besöka en filminspelnignsplats men när jag då väl gör det så blir det en fantastisk överraskning då det resulterar i bästa måltiden på länge.

Här spelades nästan första halvan av Tarantinos "Death Proof" in.

Fredrik beställde en ostfylld enchilladas med ost på. Det måtte vara mången igenkloggade artärer i det här landet.

Toaletten hade inga dörrar utan ett draperi. Och klottrer på väggarna var hänvisningar och uppmaningar från personalen.

Sara tar Emmygalan mot nya höjder.

2008-07-18T09:29:00.004+01:00

Nog för att jag tyckte den var bra, men så här bra visste jag inte att den var! Det är bara att gratulera och tacka detta komikergeni ty vi är behov av allt trallvänligt vi kan få från YouTube för att komma över sången till Carina Berg med Björn Gustavsson.

Western trails by horse!

2008-07-18T09:04:00.014+01:00

"No, that's an English way to ride, we dont do that here mam"! Det var bara bak med stigbygeln i hålfoten, styra hästen genom att föra tyglarna över manen åt respektive håll samt studsa med i travet. Jag kastade mina 23-åriga principerna om hjälm och sträckta tyglar åt sidan och red ut på två fantastiska ridtrurer i bergen.

Jorå, det här trodde man kanske inte...

The Marlboro Man

En långhorn stod och betade en bit bort. Det skulle visa sig att just denna inte kom överens med en utav hästarna i gänget.

Vid halv åtta red vi ut en andra gång, i solnedgången.

Hästhimmeln

Dixie Dude Ranch; Bandera, Texas.

2008-07-18T08:15:00.018+01:00

I gott sällskap åkte vi till Dixie Dude Ranch utanför Bandera, Texas. Cowboys, stepp och hästar, helt underbart! Ranchen är helt genuin och fungerande, cowboysen som stod för ridningen bodde och jobbade på gården. Vi hade fasta måltider där alla lyckades ansluta tack vare en stor klocka som de ringde i ute på gården. I de små stugorna som vi bodde i hängde gungor på terassen och hästarna betade ända in på husknuten i solnedgången....

Poker, cigarrer och några öl medan de andra grillade marsmallows.

Vattenreservoar inne i Bandera som är närmsta byn

Chamber of Commerce

Fantastiskt snygga damer som jobbade i denna butiken

Diner inne i stan

Västernsadlar som barstolar

Twostepping at Broken Spoke; Austin.

2008-07-15T23:16:00.016+01:00

Vi tog en taxi till det varmt rekommenderade Broken Spoke för lite twostepping och country. Åh vad fantastiskt! Merparten hade boots och hatt så jag var lite malplace i mina jeansshorts och flipflops. Musiken och stämningen var på topp:

Idolbilder på toa

Ordningsregler

Ägaren till höger hade en museidel där han poserade med sina idoler på uppemot tusen foton.

För få steel-guitars hemma

Gospelbrunch, Halleluja!

2008-07-13T23:23:00.006+01:00

Vi tog en gospelbrunch och Hallelujan ekade. Ofrälst men mätt gick jag därifrån med insikten om att inget är som en lugn och tyst söndagsfrukost där man bearbetar baksmällan med en tidning och på sin höjd lite Bo Kaspers Orkester på låg volym....

Magnus och Fredrik

Texas!

2008-07-13T23:13:00.012+01:00

Stannade vid kanske den mest deprimerade motorvägssyltan i historien men jag fick två schyssta långtradarsnaps innan vi tog vår SUV till nästa krog.

Taco-frukost i Cypress utanför Houston

En schysst hatt är inte billig och helst ska de vara skräddarsydda. Räkna med $60-525, men för ett par riktiga boots får du räkna med upp emot $5000. Det kostar att vara cowboy.

Carro bestämde sig för denna modell

Tokroligt, jag vet. Men jag lovar att ni inte hade hittat denna tröjan i någon annan del av Texas. Austin är ju lite rebell och på deras bumberstickers läser man "Keep Austin wierd!". Målet för olyckan togs till ett sjukhus i södra Texas, närmare bestäm till Corpus Christi.

Vodoo-vibes

2008-07-13T22:55:00.009+01:00

Vodoo kom till New Orleans genom slavar från Haiti och här finns allt från ditt vodoodoll-kit i närmsta krimsaffär som även säljer Mardi Gras-masker och kryddor till de mer seriösa butikerna med täckta fönster och små askar och lådor med hemliga innehåll. DON´T TOUCH-skyltarna i de senare butikerna gjorde mig nervös eftersom det på nåt sätt brukar fungera som en självuppfyllande profetia för mig. Och i denna miljön vet man ju inte vad som kan hända. Jag knöt därför nävarna bakom ryggen och kisade för att verkligen försäkra mig om att jag inte skulle titta sönder nåt.

Vi besökte ett Vodoomusem som mer liknade någons hobbyrum. Men att mannen i kassan hade en 10cm stor böld i nacken gav förvisso lite mer spänning till det hela.

(Det var mörkt och det lilla ljus som fanns var knappast kameravänligt, men jag ville ändå lägga upp lite bilder för att dela med mig. Stort hjärta va!)

Vi förknippar ju ofta Vodoo med svart magi och ondska men dockor, offer och danser används nästan uteslutande för att bringa någon lycka, makt och välgång.

Airboat bland alligatorer.

2008-07-13T22:27:00.019+01:00

Vi tog en tur med en airboat bland alligatorer i de riktiga sumpmarkerna utanför New Orleans. Men naturen var det mest storslagna....

Träd som var ca 200 år gammalt.

I den fullständiga tystnaden hördes enbart Bullfrogs, gigantiska grodor

Denna kyrkogård hade, likt många andra, kistorna ovan jord p.g.a översvämningarna. Kullen til vänster var en 1000-årig bagravningsplats för indianer och det sades att en beryktad pirat låg begravd här.

De kom smygande

Trädskägg

Man måste ligga i för att bli fotad när man bara lever i 24 timmar

Min vurpa!

2008-07-13T22:04:00.004+01:00

Jag skulle ta en fantastiskt bild i skymning på Louisiana State Museum och ställde mig på en parkbänk. Bilden blev till slut så här sabla ful:

Tydligen har man armstöd för varje sittplats på dessa parkbänkar, vilka är osynliga i skymning. När man då som vetgirig fotonörd blir sur över sin misslyckade bild och ska hoppa ner, böjer på smalbenet in i metallstödet medan det andra benet är i luften på väg ner, viket ger noll stöd och ett stort jack i detta smalben.

Här är jag fem minuter senare med is utanför en pub. Och med benet i om inte upprätt så lodrätt läge och en hel kasse is intog vi sedan en måltid på en mycket förvånad överklasskrog.

Var är min väska?

2008-07-08T04:41:00.003+01:00

Förresten, min väska är borta. Först fick jag betala $25 extra för att den skulle få komma med planet i Washington. Väl i New Orleans kom den inte ut på det där sabla bandet och när jag gick in till en United rep hade hon redan mina uppgifter på ett papper: "Ja den kom inte med bara!", den kommer med nästa plan".

Den kom inte med nästa. Inte med nästa heller. Imorse ringde jag och då sa man att den inte kunnat lokaliseras. Men det var tydligen "inte ovanligt, det berodde förmodligen på att lappen fallit av". Hon kunde inte ersätta mig för de inköp jag var tvungen att göra så de bad mig ringa Customer Relations. Efter att ha blivit avvisade redan i kön två gånger kom jag så fram. Från ett standardiserat manus bad man mig om ursäkt och sa att den mesta kompensationen man kunde ge var två vouchers á $75 hos United Airlines. Ok, av två anledningar blev jag förbannad:

1. Jag bor inte i USA och kan därför inte utnyttja denna
2. Om jag mot förmodan skulle behöva resa till eller inom USA så måste jag ju lägga till ytterligare minst $300. Det betyder att jag måste betala för att kunna utnyttja min kompensation.

Dessutom ville de inte ersätta mig för de $25 jag har betalat extra för att få med denna väskan på planet. Nu har jag ju en väska till, men i den bortslarvade ryggsäcken hade jag alla underkläder, bikinisar och skor, lite saker jag inte en kommer ihåg samt mina enda två par rena shorts. Som tur tecknade jag en extraextra reseförsäkring i maj som täcker just det här. Men det verkar vara semester hos If......

Cigarrer, kravaller och Larry Flynt!

2008-07-08T04:05:00.023+01:00

Vi hade en helt fantastisk kväll utöver det vanliga igår. Från vattnet nådde vi Downtown och jag svär att så långt ögat nådde längs den breda Boulevarden vi gick på så syntes det blåa polisljus. Vi fortsatte tillbaka till den franska kvarteren och där fanns den plötsligt, Cigarrfabriken.

Här satt två medelålders män och rullade cigarrer för hand i tolvtimmarsskift

Alla olika sorters cigarrer till försäljning var rullade i butiken. Där fanns även åtskilda cigarrer som låg för lagring.

"Smoking is not a crime" säger pressens skylt

Vi fick köpa öl och Long Island Ice tea (den senare från en slushpuppimaskin) i en affär bredvid

Efter varsin god cigarr besökte vi Bourbon st som var belägrad av både poliser och ungdomar tack vare festivalen som hölls till ära av 4e juli i Superdomen. Poliserna hade till och med ett uppfällbart spaningtorn uppställt.

Det var som en blandning av Roskildefestivalen och Göteborgskravallerna, ambulanspersonalen fick ta sig fram till fots med skydd av tre hästar varav den ena gjorde skänkelvikning längs med hela gatan för att skydda patienten. Kaos. Lite för mycket kaos. Det allra sjukaste var två polismän som kom gående, i full uniform, med varsin cigarr och varsin ung flicka... Vi besökte det betydligt lugnare Larry Flynts "Barely Legal" och snackade med vackra tjejer.

Magnus har klippt ihop en liten film. Se det som filmen Bourbon st glömde....

"I'ss all swamplan, im tellin ya, i'ss all swamp over there!" (taxicahufförens kompis som redogjorde för vad vi skulle komma att möta i New Orleans)

2008-07-06T23:31:00.005+01:00

Sista natten i Washington besökte vi en helt fantastisk Etiopisk restaurang! Där är många av dess slag i D.C. men den här var helt suverän! Om ni inte har provat etiopisk mat någon gång så föreslår jag att ni testar Ethio Star nästa gång ni är i Stockholm. Suveränt surdegsbröd och man äter med händerna.
Restaurangen låg på U St som tidigare har varit ett ganska ruffigt område och tydligen fortfarande är. I korsningen där vår uteservering låg så stod det två polismotorcyklar, två polisbilar och en polisbuss. Som bara väntade. Och i nästa korsning var det tre polismotorcyklar. Det roligaste var när en polisbil kom rullande, stannade och en konstapel haltade (!) fram till den parkerade bilen framför. De utbytte några ord, den parkerade bilen körde och polisbilen rullade fram de två metrarna och stängde av motorn. Sen började de båda poliserna sleva i sig McFlurry! Suveränt, jag vill också ha den pondusen; "ursäkta, här ska jag stå med min bil för att käka glass. Och jag har ju pistol så MOVE IT!"

Idag flög vi till New Orleans. Vilken hetta! Vi bor i French Quarters och jag tror jag fick lite av en chock när vi begav oss ut för att käka lunch och det luktade maja redan vid vår hiss. Sen såg vi en snubbe bli omhändertagen av fyra snutar, en massa fylla, karaoke och r'n'b som dunkande ut ur pubarna samt ett jävla massa liv. Skön stad! Var bara inte beredd på det vid lunchtid. Magnus käkade en Po'Boy och jag åt några friterade musslor innan vi gick tillbaka till hotellet för att sträcka ut oss på sängen. Full fart med andra ord.....

En dag i bilder.

2008-07-05T23:23:00.023+01:00

På väg mot fyrverkerierna igår så började regnet ösa ner och vi gick hem, bytte om till torra kläder och begav oss till en koreansk restaurang där vi torra och småfulla gladeligen missade att trängas med 1 miljon paraplyer.

Idag har vi gått runt i The National Mall och svettiga beundrat byggnader.

Vita Huset talar för sig själv. Bush åkte ju till Japan för G8 mötet idag så det var ingen dag för presidentspotting.

Röda korsets vackra byggnad

The Reflecting Pool med Lincoln Memorial i bakgrunden.

Washington Memorial

Det grandiosa Smithsonian Institution, som består av ca 34 museum, har varje år en Folklife Festival. I år hade man utställningar om Bhutan, NASA och Texas. Ovan en del av en Rymdfarkosts motor.

Botanical Gardens gigantiska växthus

Federal House office buildings

Capitol Hill

Magnus utanför Library of Congress;
Madison Bulding

Madison Building

Inuti Library of Congress; Jefferson Building. Dessa två samt Adams Building utgör världens största bibliotek med 29 miljoner böcker.

Souvenirshop med pappdocka och en stolt amerikan

The Residence, tror vi

Protester utanför Vita Huset längs med Pensylvania Avenue

House of Representatives.

2008-07-04T23:34:00.003+01:00

Några killar åker bräda på en i marmor ingraverad karta över House of Representatives. Ballt.

En liten liten en.

Fourth of July; Independence Day!

2008-07-04T23:15:00.015+01:00

Många flaggor, patriotiska hurrarop och klämkäcka utstyrslar. Vi kollade in Independence Parade men mitt äckel finner inte ord inför denna hetsnationalism och okritiska hyllning till USA och styrkorna. Det är inte konstigt att hylla människorna i fält för deras insatser, men det verkar inte finnas någon kritik till själva insatserna! Idag märktes varken kritik mot USAs krigsföring eller mot den bristfälliga vård och ekonomiska ersättning krigsveterander erhåller. Det finns inget eller ingen att hylla i detta.

Varje amerikansk medborgare bär flaggan idag, må det vara din upperclass kvinna med tröjan broderad med röda och blå paljetter eller en hillybilly med pannband, barn med rosetter eller bussar med flaggan. Jag tänker på ett arbete jag gjorde om nationalism där jag förvånades över den medvetna indoktrinering som okritiskt förekommer. Jag minns bl.a. min förvåning över att alla barn sjunger nationalsången varje dag innan skolan börjar. Här ser vi resultatet.

National Archives där Declaration of Independence lästes upp idag

En (någon utfrätt) miss Teen från any given delstat. Glad som få.

Brassband

Inte ett öga var torrt när Marinkåren rullade förbi. "WE SUPPORT YOU, WOW YOUR HOT! lät det.

(Märk väl att den amerikanska flaggan medverkar på varje bild, förutom en)

Framme i DC.

2008-07-03T22:55:00.003+01:00

Framme i Washington. Iskallt på täget, iskallt på hotellen, iskallt i affärerna, supervarmt ute. Bädat för kroppskonflikt.

Nintendo på rummet kostar $ 7/timmen. Dyrt tycker Magnus. Sex är gratis kontrar jag. Nedan bilder från Rockefeller Center.

Central Park utgör verkligen en stor del av Manhattan

Empire State bröstar upp sig

DAG 2-4; I Love NY got damit!

2008-07-03T13:20:00.003+01:00

Vår enda turistattraktion har varit upp i Rockefeller Center för att fota. Annars har jag gått Sohos gator uppochner för att shoppa, dricka vin och titta på folk. Jag har känt på en massa vackra kläder, tittat på sköna människor och bläddrat i coola böcker.

Jag undrar lite om USA kommer uppleva ett antiklimax när Bush avgår som president? Han har kommit, av en del förklarliga skäl, kommit att bli symbol för USA-kritiken. Skit samma, orkar inte utveckla det.

Igår tittade jag på en kamera jag vill ha, en Canon G9, världen bästa kompaktkamera. Nästan. Jag klämde och kände och blev förälskad. Det är med sorg i bröstet den blev kvar på hyllan. Efter att jag fått min nya Nikon D300 lämnade jag inte sängen utan den. Överallt var den med. På resan till Sydostasien i januari fick jag tvinga mig att lämna den på rummet en dag för att kunna uppleva saker utanför fotolinsen. Jag var som besatt. Det är fortfarande lika kul, men att kunna alternera mellan en riktigt schysst systemkamera och en riktigt schysst kompaktkamera är idealet. Det är lite lättare att inte tänka i foto-ops när du har en liten kompaktkamera i väskan (M, hear me pleading...).

Nu ska vi avsluta frukosten och sätta oss på tåget till Washington. Dock måste man anmäla sig till amerikanska konsulatet/ambassaden i sitt hemland för att att ansöka om att få en guidad visning i Vita Husets bottenvåning. Det tar några månader. Sen måste du tillhöra en grupp på 10 pers. Men shit in it, imorgon är det fjärde juli = många foto-ops.......

DAg 1. Finally framme!

2008-06-30T19:43:00.003+01:00

Ojdå. Ingen munter stämning på planet. Ingen filmskärm att tillgå. Ingen trevlig personal. Ingen bra mat. Jag ska såsmåningom färdigställa min lilla svarta med alla bra flygbolag och längst bak ska jag lista alla som är värda att krascha.

Sov lite, men någon fes med jämna mellanrum i närheten så jag vaknade hela tiden med kväljningar. Landade försenade i Philadelphia, sprang till tullen, kom igenom utan problem och drog en lättnad suck tills jag insåg att det skulle dröja för Magnus. När han väl kom tillbaka frågade han om jag visste vad ett stort gult streck och en text med stora röda bokstäver över immigrationskortet betydde. Så sen var det granskning för honom och jag stod och trampade utanför, rädd att missa planet. Väl ute igen skyndade vi oss till gaten bara för att mottaga informationen att La Guardia hade landningsförbud pga oväder.

Tre timmar senare lyfte vårt nioradiga dash propellerflyg och jag kan säga att ni har inte upplevt luftgropar förrän ni har flugit genom regn och rusk i en sån maskin!

Vi checkade in på SoHo Grand utan att få vår förbeställda guldfisk till rummet. Slitna beställde vi in fyra rätter i den trendiga lobbyrestaurangen. Magnus somnade innan han var klar med huvudrätten och vi fick stötta oss mot varandra i hissen för att inte somna stående.

Idag gick vi till WCT av misstag då vi var på väg till Guggenheim. En diner, fyra skoskav och fem foton senare har vi nu paus på hotellet. Jag är så trött och utmattad att jag inte ens orkar semestra. Men det ska vi nog lycka styra upp.

The land of the free...

2008-06-29T09:08:00.002+01:00

På flygplatsen. Bakis. På väg till USA. Här kommer finnas mer att hämta snart....

Summering av en vacker kväll:

2008-06-27T20:08:00.004+01:00

Igår tyckte jag att det var läge att korka upp en flaska Bollinger klockan tjugo i tre på natten. Det är ALDRIG läge att korka upp tjugo i tre. I synnerhet inte om du kan kryssa ja på följande:

- Du ska lämna på dagis

- Du har napprapattid klockan 9.00 i Hornstull

- Du är helt utmattad

- Du har redan druckit för ett helt rubgylag

Svarar du som jag ja på ovanstående då vet du att det blir en ogenomlidbar morgondag.

När jag lunkade in i mitt hem med Ebba Grön-boxen i ena handen och mygnätet till vagnen i andra, då kunde jag med glädje lägga en fantastisk kväll till handlingarna.

TACK till Brommamamma för att in tror på oss, tack Erik Haag för dina tal och anekdoter, tack till Martin, Bobbo, Magnus, Stefan och Anders. Men främst och störst tack till Kerstin! Ingen tror och vågar om du! Du förtjänar att få komma hem med tidningen.

Puss och Kram