Mukhaddaraat

Gammalt blogginlägg som aldrig lagts upp

2008-07-17T07:51:00.001-07:00

Jaa ni. Detta blogginlägg skrivs från Rosenhills trädgård ute på Ekerö (eller snarare Kärsön), den plats där My jobbar just nu över sommaren. Det är en ljummen sommarkväll och jag sitter ute med min laptop. “Den postmodernistiske mannen” skulle Jesper ha kommenterat.

Jag och den nyss nämnde svågern har nyligen registrerat domänen golonka.org där vi ska placera våra bloggar i framtiden; säkerligen så kommer även detta inlägg att hittas via den adressen.

Den gångna veckan har varit ganska slö; jag har tagit det lugnt och inte gjort så mycket, men väl följt nyhetsflödet. Almedalsveckan till exempel.

Jag har inte direkt varit förvånad över de “utspel” som förekommit – Miljöpartiet har tillsammans med Sossarna visat att vänstern inte riktigt är med i dansen inför det kommande valet genom att gemensamt presentera en riktigt intetsägande artikel där de båda tar avstånd från Sverigedemokraterna. Jaha. Det säger inte så mycket; den arena där SD är värst just nu är den kommunala, och där så har varken MP eller S någon direkt generell policy när det gäller besvärliga småpartier.
Att V ställts utanför är ju faktiskt lite konstigt, överhuvud taget så tycker jag att V beter sig lite konstigt. Alla partier syns väldigt mycket just nu (p g a FRA-affären), utom just Vänsterpartiet. Varför?
Jag har knappt sett till Lasso O sedan valet då han lovade att leda oppositionen under den kommande svårtiden. Honom röstade jag på. Ack, när ska arbetarna få kontroll över produktionsmedlen egentligen?

Mitt plåtande med Zenit-E fortlöper (jag såg faktiskt en till som hade en här på Rosenhill idag!) och jag försöker nu lite haltande att använda dess fula Helios-objektiv på min Pentax. Det känns lite skakigt; objektivet är så smalt kring skruvfattningen att m42-adaptern lätt rubbas. Knasigt.

Mina damerrr och herarrrrr

2008-07-06T12:13:00.001-07:00

Tehre iz no bein skeered in luv. Perfick luv send teh skeer awai bcuz bein skeered iz about bein pwned. Teh 1 who is skeered iz not made perfick in luv (cuz Ceiling Cat in him n Ceiling Cat pwnz, member?) bcuz taht 1 knos hez not gettin pwned.

(Räddhoge är icke i kärlekenom; utan fullkommelig kärlek utdrifwer räddhogan; ty räddhogan hafwer pino; men den der rädes, han är icke fullkommen i kärlekenom.)
1 Joh 4:18

Det är mycket rädsla på gång just nu – staten är rädd för oss medborgare, och vi medborgare har alla anledningar att vara rädda för staten och vad den nu håller på att hitta på. Vi läser och häpnas över det som händer, ibland tror man nästan inte på vad som händer; man tvivlar över det oerhörda.

Annars så kan jag meddela att jag med största sannorlikhet fått jobb på bokus' lager i Bro fram till och med slutet av augusti fr o m på onsdag, om inte någonting går oerhört snett. Vi får se i morgon.

Jag sitter och tittar på Twin Peaks med Lisa och Jesper (hemma hos Jespers frånvarande moder, då Jesper saknar eget svenskt bo under sin korta vistelse från Australien), snart är My här och det är allmänt trevligt. Man slås hela tiden av hur bra serien är, hur bra fotografiet är och hur manuset är totalt söndermosande jämtemot de nutida seriernas skräpdialog.

Så här några dagar efter att jag fått veta att señor Reinfeldt kan tänka sig att ingå i en minoritetsregering med Sverigedemokraterna så är det mycket roligt att läsa att SD plagierat stora mängder text från Nationalsocialistisk Fronts hemsida. Detta beror helt enkelt på att de läst samma källor eller bara slumpens spratt.
Lite svårt att riktigt smälta, om man nu inte vill prata om divin intervention... Det är nämligen så att tvåhundra ord i följd är identiska. Hm. Hur många nazistapor inlåsta i ett rum med varsin laptop krävs det för att man under en livstid ska kunna av en slump producera två identiska texter? De är allt för gulliga.

Tillbaka till agent Dale Cooper.

FRA-demonstration

2008-07-03T13:37:00.000-07:00

Idag var jag och några goda vänner på demonstration mot FRA-lagen – detta skedde i strålande sol på Mynttorget mellan kungl. Slottet och Riksdagshuset. Manifestationen skulle gå i "Bananrepubliken Sveriges" tecken, bananer delades ut vid mötets början och en sambaorkester var där och höjde stämningen.

Tyvärr så är ju torsdag eftermiddag vid tre en ganska dålig tid att ha en sådan demonstration – vi var väl kanske hundra pers som stod där och hängde och lyssnade på tal från alla ungdomsförbund (utom KDU men inklusive Ung Pirat). Killen som organiserade det hela var rolig; han snackade lite med oss senare och visade sig vara en webbdesigner som aldrig tidigare organiserat sig politiskt. Han tog verkligen igen detta genom att vara fullt igång och plädera slagord i megafon, han mickerickforsade omkring och kollade att alla hade det bra och dansade järnet till trummornas eggande rytmer [sic].

Bland de som höll bäst tal var klart LUF;s representant som i vit klänning bombarderade både señor Reinfeldt och hennes egna moderparti, fina grejer som hon tog upp som man inte sedan tidigare visste. Citatet från Carl Bildt var kul, han skall vid något tillfälle ha sagt:
– De flesta här verkar stå på en marxist-socialistisk grund. Jag vill bara veta vem det är som står påp min jacka.

Också Piratpartiets grundare höll ett ganska finurligt tal som avslutades med att två karlar utklädda i militärpolisuniform (med FRA-loggan på hjälmarna) släpade bort honom från mikrofonen. De har humor i alla fall, det måste jag ge dem.

Den största kändisen var nog Marie Wetterstrand som höll ett ganska rutinartat tal (det märks att hon har erfarenhet) med många ganska uttvättade uttryck. Kul att hon dock poängterade att Miljöpartiet är det enda äkta liberala partiet i Sverige idag då Folkpartiet röstat för en lag som innebär inskränkning av folks frihet.

Över huvud taget så har jag fått mycket stor respekt för Piratpartiet bara under de senaste dagarna: när jag först läste igenom den info som fanns på deras hemsida innan valet 2006 så tyckte jag mest att det luktade pajas, en uppfattning som jag ändrat idag. De kommer att få det svårt i riksdagen om de skulle komma in nästa gång då de saknar storskalig eller i alla fall välorganiserad personal, speciellt med tidigare politisk bakgund, men deras ideologiska grund är det verkligen inget fel på. Det är skillnad på missnöjespartier som spelar på folks rädslor och missnöjespartier som spelar på rädsla för andra människors rädslor.

Den bästa kommentaren under det hela var klart när en äldre man fick mikrofonen och stolt deklamerar på väldigt bruten svenska:

– Jag var med -68 och ockuperade kårhuset, jag klättrade i almarna för att visa att människan är fri. Jag är jude, homosexuell, vänster och invandrare; vem tror ni FRA kommer att spionera på?

I övrigt kan sägas om dagen att jag trodde att jag skulle åka till Uppsala över natten, men jag fick plötsligt ett erbjudande om jobb och ska på intervju i morgon klockan elva. Börjar med stor sannorlikhet att jobba på onsdag som packare på Bokus' lager i Bro. Yeah!

FRA-leĝo

2008-07-03T03:13:00.001-07:00

Hodiaŭ mi kaj multegaj aliaj homoj protestos kontraŭ nova leĝo sveda kies funkcio estos "protekti la svedajn civitanojn, la svedan ŝtaton kaj la svedan socion kontraŭ islamanaj teroristoj". La FRA-leĝo.

Ĉu vere?

Jes, mi certe protestos (apud la parlamentejo) sed la leĝo vere protektos min ĉar ne estas eĉ spuro de minaco al iu sveda (laŭ la sveda sekurservo "SÄPO"). Kiu atakus nin? Eĉ sinjoro bin Ladin diris en deklaro ke Svedion ilia retaĵo ne atakos... Li preskaŭ laŭdis nian landon!
Do, kial la parlamento ŝatas tian leĝaĉon?
Ili timas. Ili timegas la interreton, ili miskomprenas kaj malkomprenas la reton kaj scias ke ĝi estas danĝero ĉar ĝi ebligas al popolo scii kion okazas kaj kompreni kial tio okazas.

Mi aŭskultis multajn debatojn pri tiu ĉi temo – ĉefe en radio ĉar min mankas televidilo – kaj la strangaĵo estas ke preskaŭ neniu, fakte ja neniu ekster la parlamentanaro samopinias kun la leĝopropono! Ĉiu gazeto, ĉiu retpaĝo kaj fakte ĉiu partio malsamopinias kune la proponon. Aŭ, do, ĉiu junulpartiano de l' partioj.
Iu debatpartoprenanto diris interesaĵon: Se imagita teroristo scius ke FRA spionas ŝlin, do ŝli memkompreneble ne skribos klartekste ŝliajn interretajn planojn de forteca domdekonstruado. Ankaŭ nuntempe, mi imagas, neniu teroristo (imagita aŭ fakta) skribas klartekste.

Kial tio ĉi parolado pri klarteksto? Nu, la leĝpropono temas pri signalserĉado – FRA (mallongigo de Försvarets Radioanstalt, eo: La Radioinstitucio de la Defendaj Fortoj, RIDF) gajnos la rajton traserĉi ĉiujn senditan mesaĝon, telefonvokon, retan leteron k.t.p. sendita per kablo trans la limoj de Svedio. La institucio (malgraŭ ties nomo ĝi ne estas armea institucio) rajtas fari sian spionadon eĉ se neniu suspekto ekzistas! Laŭpropone enlanda komunikado ne estas traserĉota, sed 80% de la sveda enlanda interreta komunikado transas la limojn al la najbaraj landoj ĉar tio estas la interreta sistemo, la interreto ne estas internacia nur pere la nomo...

Mi skribis ke la parlamentanoj miskomprenas la interreton – ili ja faras. Ili neniam eĉ revus pri forigo de la letersekureco. Oni malpermesis, -as kaj -os malfermi leterojn kiujn aliaj posedas: sed kio estas la diferenco inter tia farado kaj elektronika malfermado?

En ĉi tempo mi preskaŭ pensas ke mi balotu pirate en la estonteca sveda balotado...

Fransk vandrare med åsnor?

2008-07-02T01:11:00.001-07:00

Dagens nätupplaga av DN har en artikel om en fransk snubbe som vandrar runt i Europa med sina två åsnor; denne eminente före dette civilanställde militär är just nu i Sverige och hoppas nå till Stockholm innan hans sons bröllop i oktober.

Varför tycker jag att detta är lite rippoff?

Jo: Jag hade besök förra året av esperantistiske Maks' från Orléans i Frankrike som under flera års tid vandrat genom Europa med sin åsna Filouche; han hade hoppats på att nå till Lappland för att där utöva sin profession som bagare, stanna där ett tag och sedan fortsätta till Mongoliet. Nu fastnade han i Vänge utanför Uppsala där han träffade en flicka och driver där ett litet ekologiskt jordbruk/bageri/biordling.
Måste ta med artikeln nästa gång jag är där!

Ta och besök Maks' blogg som visserligen inte uppdaterats sedan han förlorade internet på gården förra året – men ändå.

La reveno de la blogo

2008-07-01T11:41:00.001-07:00

Post monatoj kaj monatoj denove mi revenas al la blogskribado – la malfarado estis kaŭzita de troo da tempo, manko de forto kaj fotoblogado (kies ĝuojn mi daŭre ricevas ĉe flickr). Ankaŭ la peza turneado kun mia bando kaŭzis min ne fari tekstojn, muzikojn aŭ aliajn kreativajn faraĵojn – mi iom duongaje anoncas ke The Barcrawlers ne plu estos postsomere ĉar nia malkara tamburinto ne volas partopreni en nia muzikuma strebado.

En la esperanta mondo Robĉja ne okazas multe – nu, kara amiko salvadorana espereble venos min finjulie (kaj tio ja certe estos la plej esperantista tempo de l' tuta jaro!) kaj ORO en septembro ne estu forgesota!
La KD nova de La Perdita Generacio baldaŭ estos preta, la miksado okazas en kabaneto nordsvedia kaj ĉimomente sonas treege aĉetenda! Mi komponis kanelon la sepa (tute instrumenta kanto sen la vortoj de JRR Tolkien, sed kun kantelo, flaŭto, gitaro, basgitaro kaj ukulelo) kio estas pli da malTomiaj kantoj ol la tuta pasinta KD! :-)

Sommaren, så här far

2008-07-01T08:55:00.001-07:00

Ja, okej – mina damer och herrar.

Sommaren började egentligen som vi alla vet redan i maj – Stockholm hemsöktes av en fantastiskt värmebölja kring den tiden för Olles hemkomst från fjällen: Tjugofem grader varmt och slö-age i Svandammsparken under några dagar. Jag hade egentligen inte tid med detta då jag var tvungen att skriva klart två hemtentamina och plugga inför en salstenta på 15p...
I skrivande stund så har jag fortfarande inte fått tillbaka resultaten, vilket är lite ironiskt med tanke på den stress man investerar i dylika projekt.

När väl juni inföll sig så började den knasiga spelningssommaren, den ödesdrigra skulle man kunna säga. Bandet besökte Finland, Danmark, Kolsva och Öregrund innan månaden var över och vi drog in nästan 10000 var (vilka flög sin kos för mig då jag var tvungen att betala gamla skulder). Sedan hoppade Palle av bandet. Tack käre trummis för denna tillkryddning som verkligen gjorde allting enklare.
Nåja, vi får spela ett par gånger till med ersättningstrummis – det har verkligen varit en kul till med The Barcrawlers, även om det ibland har varit kämpigt och uppförsbacke. När till och med mr Higgins O'Bokningsbolag, en annars mycket anonym figur, utbrister i kondoleanser – då är det stort.

Under juni så hann jag besöka Gotlands län två gånger – jag åkte med till Sudret och för att bo hos Olle och hans far, vistelsen samföll med den ödesdigra dagen då FRA-lagen röstades igenom och Sverige åkte ur Fotbolls EM genom att helt enkelt vara gamla och usla. I övrigt var tiden fin; ni kan kolla in mina bilder på flickr.
Sedan åkte jag och My till Gotska sandön, en plats jag länge velat besöka – full av mystik och sand och sand och sand. Pajade mitt favvo-objektiv på kuppen... :-( Kolla mina bilder från det besöket också!

Lisa har kommit hem från Australien och hennes kille är med ett tag (tror han är i Ockelbo just nu), vilket också är najs. Har bara hunnit träffa snubben lite sporadiskt, men det ska väl bli bättre innan han drar ner igen.

Inga lajv i sommar. Alls. Punkt.

Som avslutning kan nämnas att jag arbetat en dag i Gustavsberg med att laga båtkapell och jag antagligen kan få jobb som det igen i höst. Tänka sig att symaskinskortet skulle betala tillbaka sig en dag.

Lite update

2008-07-01T07:41:00.001-07:00

Jesus, det har varit lite händelser här på bloggen under det senaste halvåret... Kan ju bero på att jag fotobloggar lite, eller i alla fall pseudo-fotobloggar på flickr i stället för att vräka ur mig text här. Sedan är ju det så dåligt med kommentarer, ingen verkar vara intresserad.

Igår så hade jag Petter över, han introducerade mig till Flock – en ny webbläsare – som förenklar arbetet med de sidor som man faktiskt bryr sig om ändå. Typ lite saker. Jag ska därför ge bloggandet en chans, i mikroformat. Det kanske inte blir jättelånga inlägg här, men vad fan.

Har ni tur så kan ni få höra hur det gick till när bandet sprack!

En ny stat i Europa

2008-02-17T03:47:00.000-08:00

Balkanländerna blir bara fler och fler - i dag förväntas Kosovo att förklara sig självständigt. På något sätt så har man börjat vänja sig vid att nya stater dyker upp där nere, men jag har börjat tänka på hur det skulle bli om liknande företeelser skulle uppkomma här uppe i norra delen av vår krokiga kontinent.

Så, jag tar på mig Hans Villius väna stämma och börjar fantisera mig:

Året är 2008 och de ökade spänningarna mellan skåningar och svenskar har tagit våldsamma former. Universitetstaden Lund har rensats på icke-skånska element och den röd-gula flaggan vajar från nästan var balkong som ett tecken på lokalbefolkningens brinnande patriotism.
En hastigt gjuten bronsstaty av Skånes siste skånske kung Strut-Harald har rests på platsen för Karl X-statyn i Malmö och lingvistiska fakulteten på Lunds universitet håller som bäst på att skapa en helskånsk ortografi för det skånska språket.
De små grupper av svenskar som fortfarande finns i landskapet håller sig gömda och försöker att inte öppna sina munnar i rädsla för vedergällning för de övergrepp som svenska kronan bedrev mot skåningarna under sent sextonhundratal.
Den 24;de maj utropas den suveräna skånska staten, en demokratisk monarki under den nyvalde kungen Harald III. Danmark och Norge erkänner genast alla skånska anspråk på suveränitet, något som skapar våldsamma spänningar mellan de skandinaviska länderna. Två dagar senare ansöker Skåne om medlemskap i NATO vilket leder till att Europeiska Unionen med undantag för Finland, Sverige och Baltländerna samfälligt erkänner kungariket Skåne.
Nationell kris råder i Sverige, vilket mestadels grundar sig på det faktum att halva Sveriges fotbollslandslag i ens inte är välkomna till fotbolls-EM då de tillhör en annan stat än det de tävlar för. Svenska folkets inställning till de skånska nationalisterna är till en början positiv då ett starkt främmandeskap under de senaste åren rått mellan de olika landsändorna. När priset på livsmedel kraftigt höjs efter att landet blivit avskuret från viktiga jordbruksarealer i Skåne så utbrister vilda protester och krav på svensk intervenering mot den nya grannen höjs från högerpolitiker.
I augusti samma år utbryter en revolt i Blekinge bland pro-skånska aktivister under parollen "Skåneland åt Skåneland". Oroligheterna sprider sig till Halland där milismän beväpnade med skånska vapen lyckas ta över de flesta statliga institutionerna samt militärförläggningar. Den halländska milisgruppen förklarar den trettionde augusti Halland en del av Förenade kungariket Skåneland och en mängd gerillaförband tränas snabbt upp för att möta den kommande svenska reaktionen.

Varför skulle inte detta kunna vara möjligt, egentligen? Eller, nej. Det kommer nog inte att hända. Men det är en intressant tanke. Skåne har varit ett eget land en gång i tiden, och det är faktiskt inte längre tid sedan än den tid som Norge var en dansk provins.

Nya tider, nya tag

2008-02-16T02:52:00.000-08:00

Ja, jag vet. Jag har varit väldigt frånvarande från bloggandet ända sedan november förra året – men det har varit så mycket på gång. Till en början så blev jag utsparkad från lägenheten nu i slutet på januari; hela december och januari har varit en enda stor karusell av www.hittalagenhet.nu och jag har verkligen inte haft någon kraft alls till att bedriva någon kreativ verksamhet.
Nå. Till slut så hittades det en lägenhet i Midsommarkransen där jag nu bor med Jonas i ett fantastiskt socialistiskt kollektiv av sällan skådat slag. 3000.- i månaden, visserligen, men det kunde ha varit mycket värre...
Kom gärna och hälsa på om det skulle vara så, jag bor på Kransbindarvägen 10, högst upp.

Annars så händer väl det inte så mycket i livet ändå – det mesta har varit fokuserat på flytten och B-uppsatsen, men allt sådant lugnar ner sig. Skriver i Antiken om Romersk skeppsbyggarkonst – Ideal kontra funktion, vilket verkar bli ett intressant ämne ändå. Jag kanske postar den här (haha...).

Jag har också börjat intressera mig för Linux, vilket har lett till att pappas gamla burk har fått lite tillökning i minne och grafikkort (tack vare skrottippsanställde Leo, tackar tackar). Väldigt sympatiskt allting!

Nu ska jag åka in till stan och hämta upp min kära flickvän på Centralen. Alhamdulillah!

Är det inte fantastiskt med tåg?

2007-11-20T09:26:00.001-08:00

Jag sitter på en buss någonstans i södra Medelpad. Det är mörkt ute och jag är tillsammans med en massa människor som jag inte vet vilka det är; men vi har en sak gemensamt: Vi fick inte åka tåg hela vägen till Stockholm. Nu måste vi åka buss till m i n s t Söderhamn på grund utav att X2000 inte klarar av mindre än 5 grader celsius. Alhamdulillah!
Nå, man vet aldrig vad Gud har för planer för en – det är väl någon anledning för stor för att jag ska kunna förstå den i min mänskliga enfaldighet. Eller så testar Han mig bara. SM i fromhet, här kommer jag!

Jag har spenderat helgen i Härnösand med mina gamla vänner från Kapellsberg Musikskola. Det var både trevligt och otrevligt; trevligt för att jag saknat många av dem, men otrevligt därför att det dök upp vissa otrevliga spänningar mellan en god vän och en ond idiot. Detta ledde till att jag inte söp, att jag inte ens blev full, bara lite less – jag mindes plötsligt allt det dåliga med Härnösand.
Men jag fick träffa Gus, Gertten och Nicklas, vilket var trevligt. Och så Peter och Anders också, de ska man inte förglömma! Många saknades dock, vilket märktes.

När jag skulle instruera Gus’ kompis David (som numera går på skolan) i hur man framkallar film så låg det kvar tidningar i fotolabbet som var adresserade till mig. Jag hittade dessutom negativ som tillhörde mig i en låda, precis där jag ställt den för ett och ett halvt år sedan. Något säger mig att det inte är många som besöker det där labbet. Slöseri.

Jag bodde hos Tomas och Karin i deras nya lägenhet, vilket nu när de sista från den gamla klassen har slutat kommer att vara det enda som lockar med stan. Det är alltid trevligt att träffa de mysiga vännerna – allt är så underbart alternativt hos dem och man bara flyter in i sammanhanget på ett behagligt sätt. Esperanto, vegetarisk mat, musik, te och miljöpartism, alhamdulillah!
Vi gick på språkcafé på stadsbiblioteket; det skulle vara italienska, esperanto, spanska och franska representerade. Vi blev lätt största bordet med samtliga italienskaaspiranter sittandes kring vårt bord (ansvarige för italienska var inte där). Det hela blev mycket spännande när samtalet fördes på esperanto, latin, italienska och spanska och alla förstod varandra. Helt bisarrt, men häftigt! Alla närvarande märkte att någonting konstigt var i görningen och spänningen intensifierades.

Jag är fattig; studiebidraget halveras, antalet bandspelningar minimeras under december och jag har inget arbete. Blä. Måste kanske sälja av några grejor, någon som vill köpa en lutgitarr? Kanske?

Men jag har en fin flickvän i Lund, ananasjuice i ryggsäcken och en ny grön basker på huvudet. Världen är nog på min sida i alla fall. Alhamdulillah!

Några tankar

2007-10-17T03:43:00.000-07:00

Jag har ju inte bloggat på ett tag, men här kommer en liten urladdning på saker som snurrar i skallen för tillfället, samt vad som hänt och skett under den gångna veckan.

1.) Jag har slutat att använda Firefox, och kommer nog inte att använda det på ett tag. Detta pga att denna webbläsare har en elak tendens att hela tiden hänga sig, speciellt när man skriver inlägg av olika de slag, vilket stör mig oerhört! Jag pratade med den gode Olle (som för ögonblicket bor hos mig under den tid det tar för hans föräldrar att byta fönsterglas i hans rum) som upplever exakt samma sak på hans MacBook. Det verkar helt enkelt vara så att den nuvarande versionen av programmet är en mycket instabil sak. Den gode Mats Backlund brukar ju kommentera på Firefox att de ligger efter i säkerhetsfrågor, vilket jag nog kan svälja. Nå, nu använder jag Safari, som har sina nackdelar den med. Ska se om jag hittar en uppdattering någonstans...

2.) Jag har hittat en stor anledning till att inte använda engelska som internationellt hjälpspråk, i alla fall inte som instrument inom den europeiska unionen. Detta för att vi vräker pengar från vår egen ekonomi rätt i fickorna på Storbrittanien och Irland genom att göra så. Invånarna på de brittiska öarna tjänar enorma summor på slippa översättare till internationella dokument, inte behöva tolkar på internationella seminarier, inte behöva ha främmandespråksundervisning i skolan och så vidare. Listan kan göras lång. Jag satt och läste kommentarerna på en EU-parlamentarikers hemsida och fick reda på många intressanta saker. Denne EU-parlamentariker har för övrigt översatt alla sina artiklar till de officiella EU-språken så att det går att läsa texten på svenska om man vill så. Nå, enligt ett institut i Geneve så skall Storbrittanien tjäna med än dubbelt så mycket än sina exportintäkter redovisar genom språkexport.

Läs gärna ett intressant debattinlägg på DN;s hemsida:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=429121&previousRenderType=2
Eller gå in här:
http://www.sprakforsvaret.se/sf/index.php?id=389

Och just det: Död åt Johan Staël von Holstein.

3.) Jag är superfattig. Efter att ha fått en oväntad interneträkning på åtskilliga tusen så märkte jag att jag hade precis åttahundra kronor kvar att leva på resten av månaden. Detta var samma dag som mitt SL-kort gick ut. Jag fick köpa ett nytt för att nästa dag bli bestulen på det. Surt.
Jag fick ringa far och låna en tusenlapp. Det kommer att bli en betydligt lugnare nästa månad kan jag intyga.
Men jag måste ändå på något sätt säga att jag ändå njuter av att vara fattig. Jag vet inte varför, men det är lite laidback. Precis som på den gamla goda tiden i Härnösand när man levde på besparingar och enbart vad studiebidraget hade att ge.

Magdalena Ribbing goes socialanalys

2007-10-10T03:43:00.000-07:00

DN;s annars ganska trivsamma folkvettsexpert Magdalena Ribbing uttalar sig mycket insiktfullt om vad ordet "överklass" betyder och innebär. Eller, ja, se själva:

Förr, och det var länge sedan, fanns tydliga gränser mellan privilegierade personer och de som inte hade fått samma fördelar.

Ja, det är verkligen mycket länge sedan. Säkert yngre bondestenålder. I dagens samhälle så har vi ju inte sådana problem; nejnej. Ensamstående arbetslösa modern Annika i Arboga har ju precis som sin gode kamrat Calle för sed att åka till Troppan när livet i Sverige blir alldeles för gråsossigt. Jajamen, gott folk, det är tur att det är så länge sedan som det fanns gränser mellan de sociala klasserna!

Skål, fröken von Essen!

Bland kommentarerna till ovan nämda artikel så skriver signaturen Per T Eriksson något intressant apropå klassresenärer och överklass:

Överklass pratar inte om hur mycket man tjänar. Medelklass pratar inte om sin lön. Arbetarklass diskuterar gärna sin lön.

Det där kan jag minnas mycket tydligt från samtal och relationer med personer av överklass (som jag tror i högsta grad existerar). Pengar. Min relation till pengar är att det bara är ett nödvändigt ont, något materialistiskt, något som man nog måste leva med och gärna kunna diskutera. Detta innebär att jag kan känna att en ekonomisk anledning är en anledning, men bara när den grundar sig på en emotionell eller social bas. Exempelvis; jag kan inte gå med ut och öla för att jag måste spara pengar för att kunna åka och hälsa på en vän.
För de jag syftar på så är detta helt omöjligt. Man ska inte dra in ekonomin i det sociala livet. Det är fult och dessutom oförskämt. Fy på mig som någonsin tog upp frågan.
Det är ett tecken på överklass, enligt mig. Visst, jag kan vara oekonomisk och spendera mer pengar än vad som är klokt, men när det gäller att välja mellan ekonomi och relationer så är min tendens tydlig.

I övrigt så gick jag förbi en mycket företagsam grupp alkisar utanför systemet på Folkungagatan idag; de hade parkerat sig i cirkel kring bankomaten utanför så att den som ville ta ut en hundring till bira nog kunde bjussa. Tur att det inte finns gränser mellan sociala grupper!

På väg till Lund – Lund-en

2007-10-01T03:29:00.000-07:00

Jag brukar ofta blogga när jag sitter på tåg, och det gör jag nu också. X2000 mot Lund, det är tidig måndag morgon, dimmigt och mörkt ute och jag är inte så trött som man skulle kunna tänka sig att jag skulle vara. Jag gick ju och lade mig redan tio, trots allt!
Olle sov över. Han ska låna lägenheten nu i en vecka och han låg och sov på en madrass på golvet när jag gick; jag tror inte att han var riktigt medveten om vad som skedde:
– Nu drar jag, Olle! Vi syns på fredag!
– Eh, va’? Vad är klockan?
– Kvart i fem, måste dra, och du måste stänga dörren efter mig.
– Vart ska vi?

Jag har handlat alldeles för mycket saker på Tradera i dagarna – vad ska man göra med ett kamerashoppingberoende? Nåja, jag kan ju trots allt använda alla sakerna – det lovar jag er – det är mestadels objektiv och ett par medföljande hus, men ändå många grejjer. En av försäljarna undrar jag mycket över; han heter Dejan, bor i en förort till Helsingborg, kallar sig för “Klockmannen” på Tradera och har över femtonhundra avslutade auktioner av mestadels klockor, mynt och dragspel. På de auktioner jag tittat på så verkar dock han i alla fall veta vad det är han säljer – och när han inte vet det så är det “rester av ett dödsbo”. Jag undrar ja, nåja. Pentaxkameran jag köpte av honom kan ju inte ha ett särdeles högt försäkringspris i alla fall… Han kallas “störste bedragaren på Tradera, gott folk!” av en missnöjd kund, men det är bara cirka en procent av hans kunder som har varit missnöjda, så jag tror att jag klarar mig.

Jag ska nu hälsa på min kära My i hennes nya hemstad Lund; det är första gången jag är nere och ser till henne, så det ska bli spännande. Jag stannar tills på fredag då jag åker upp igen för att ha spelning i Smedjebacken (var det nu ligger) och sedan också Julita på lördag.

Nu under den gångna helgen så spelade vi i Dannemora igen hos Alan på Wärdshuset. Första kvällen var mycket lyckad med fullsatt och mycket dans, men på lördagen var det visst någon slags 60-70-tals danskväll “på bruket” som stal alla besökare. Alan var dock nöjd ändå, och vi satt och drack pilsner med karln och hans familj tills sent. Vi kom “hem” till Köping vid halv sex på morgonen och jag och Markus sov över hos Karin (som i sin tur sov över hos mig). En över huvud taget lyckad helg skulle jag säga; Dannemora gruvor var sevärda med hisnande djup och storslagna vyer. Konstiga ställen man kommer till med bandet; vandrarhemmet vi sov över på mellan fredag och lördag var antagligen hemsökt, i alla fall enligt Brendan och Palle. Brendan var riktigt skraj och hoppade ur sängen ett flertal gånger under natten när kyliga vindfläktar svepte genom rummet. Jag sov som en stock.

Kaj al la esperantistoj mi havas kelkajn novaĵojn: Mi vivas kaj sidas en trajno al Lund por viziti mian amatinon My. Do, preskaŭ nenio okazas en mia esperantista vivo ol la baldaŭa alveno de esperanta libro: “La Majstro de l’ ringo” de Tolkien. Ĝi estis EGE multkosta, 75 eŭroj, sed mi esperas ke mi ŝatos la tradukon de William Auld.

Mi pensas ke la pasintvendreda “Ruĝvestita tago” en Svedio estis ja malvenko. Preskaŭ neniu vestis sin ruĝe ol mi, kaj kiam mi demandis kelkajn homojn ilil nur respondis ke: “Ho, mi forgesis” aŭ “jes, sed ne plaĉas al mi ruĝaj vestaĵoj”…
Laŭ mi, la ĉina kaj la hinda parlamento devas eniri la konflikton en Burmujo tuj – ili estas la solaj kiujn la ĵunto aŭskultas, kaj se ili ne farus mi bojkotu la tutajn olimpajn ludojn venontjare, kaj ni estu kun mi!

Saluton denove

2007-09-24T10:00:00.000-07:00

Saluton samideanoj!
Mi sidas en la renkontiĝejo kaj blogas dum la manĝaĵfarado – supo (laŭ diro), mi pensas, estos la manĝita. Do; mi havas kelkajn novaĵojn al vi, vidu jenon:
Unue: Mi estas estrarano de SEJU kun Magnus kaj Carl… Ĉu ĝui? Jes, mi pensas, sed mi ne scias miajn taskojn aŭ mian lokon en la estraro. Eble mi estu la tualetejpurigisto? Do, jen bela titolo!

Due: La Oranĝa Renkontiĝo estis ja bona kun bela internacia etoso kaj bongusta manĝaĵo – la partoprenantoj alvenis de Nederlando, Svislando, Portugalio/Danio, Norvegio kaj kompreneble Svedio kaj ni saŭnumis, ludis, diskutis kaj koncertumis dum tri ege belaj tagoj. La domo, Nickebo, estas grandejo sude de Hernusando sur Herninsulo kun grandioza panoramo de maro, arbaro kaj verda grezejo kie epika piedpilkludo okazis inter la longharara kaj la mallongharara teamo.
(la mallongharara teamo venkis per esperontista ŝakisto nur 15- jara)
Trie: Mi daŭrigos mian skribadon de esperantlingvaj blogaĵoj ĉar fakte kelkaj homoj demandis pri la blogo. Antaŭe nur estis svedoj kiuj legis ĝin, kiu ja estas bedaŭrenda.

Dankon al Di (sen apostrofo), Tomio, Arono, Karlo, Magnus, Karin, Karin-Malin, Tom, Sabrine, Karlo, Karin, Karin-Malin, Martin (PARDONU PRI LA MALMENCIO!) Britt-Inger, Finjo, Johan kaj Einar!

Reu Svedion:

Hej alla glada barn i Jesus!
Jag befinner mig i Nickebo, strax söder om Härnösand – klockan är tre på eftermiddagen och detta esperantistiska möte ska snart avslutas med buller och bång. Det har varit mycket trevligt och spännande; vissa människor har man lärt känna mer, vissa har man precis träffat och många vill man träffa igen. Det har varit konstigt att återbesöka Härnösand också; allting ser ju nästan likadant ut, och det är nästan samma människor – men jag bor inte här längre, vilket är väldigt konstigt. Nåja, jag mår bra i Stockholm också, faktiskt mycket bättre.

I kväll ska jag träffa Tåge och Nicklas på Bittens här i stan, så nostalgiskt! Jag längtar redan, öl för fan. Öl, och dessutom den suraste öl som finns!
En liten hälsning till Erika, som kanske läser detta – jag skriver på mitt andra brev till dig, det är jättestort och tar sin lilla tid, men det kommer! Kaj mi mankas al mi ankaŭ! som vi säger i esperantosvängen!

Finis Africanae

2007-09-24T09:59:00.000-07:00

Jag och Aron är på väg till Härnösand – träffa vänner samt infinna oss på den mycket nördiga Apelsinträffen La Oranĝa Renkontiĝo som hålls av min moderförening Hernusando Esperantista Klubo (HEK) och Sveda Esperantista Junulara Organicio (SEJO). Det kommer att vara en liten träff för massa människor i Europa (vad jag vet så kommer det förutom svenskar också schweizare och holländare) i ett konstigt hus i södra Härnösand.

Härnösand ja, min gamla hemstad under ett konstigt år. Jag har inte så mycket kontakt med människorna från folkhögskolan och Kappels längre. Faktum är att det känns som om de undviker en, vilket är lite konstigt med tanke på att jag inte kan minnas att det var någon konflikt över huvud taget i slutet av året… Märkligt.

Jag ska i alla fall utnyttja folkhögskolans faciliteter genom att bruka deras fotolabb för mina egna sataniska ändamål. Det är ju det enda fotolabb som jag har någonsin använt till den grad att jag känner att jag kan det – jag var ju nästan varje dag i det där mörka rummet. Ska bli kul att få kopiera igen, ser verkligen fram emot det!

Fotar annars nästan bara med DSLR;en nu – Pentax K100D Super suger icke stock. Var ute med Olle igen igår (trots att jag borde ha pluggat) och tog bilder på broar, rivningsobjekt, Ollar och kajer.

En kul incident inträffade:
Jag och Olle går längs kajen vid Hammarby sjöstad (borgarbracka barra barra!) och närmar oss bron vid Dannvikstull när en av de borgarbrackelianska färjorna brummar förbi i sundet på väg in under bron. Längre fram under bron så kämpar en segelbåt med att försöka tvärvända eftersom han upptäckt att masten skulle ha slagit i broräcket om han försökt åka under. Vad händer då? Jo; färjkarlen sätter på megafonanläggningen och ropar ut över vattnet: Vilken jävla pajas! Jag och Olle dör av skratt. Det, mina damer och herrar, är humor.

Hemma så ligger Olle i min säng och sover gott. Han bönade och bad om att få låna min lägenhet under min frånvaro och jag sade jag. Han berättade för mig att han sedan drömt om den kommande helgen med en glöd som liknade fanatism. Stackars barn, bo på Ekerö, långt borta från civilisationen – det måste ha stigit honom åt huvudet: Han har fått för sig att han bott på Kungsholmen när han var liten också; ganska tragiskt, alla spelar med, till och med hans familj, bara för att undvika att han får ett sammanbrott.

Jag och Olle har för övrigt hittat ett stammisfik; Den Lille Italienaren som ligger på Rutger Fuchs gata kanske fem minuter hemifrån. Vi råkade bara gå förbi stället under en sedvanlig fotorunda och eftersom det regnade så gick vi in. Nu är vi där nästan varje dag för att hålla igång Olles och mitt nytillkomna koffeinmissbruk. Kaffe latte och åter kaffe latte, hela dagen lång. Juste mat har de också.
My var uppe under helgen och myste – eller ja, hon gjorde annat också, men vi umgicks naturligtvis så mycket som det gick. Jag hade ju skivinspelning i Köping på Ögir under lördagskvällen och blev tvungen att åka iväg. Inspelningen gick bra, och det enda som var lite konstigt var att jag hade bra ljud och att en tjej hela tiden ropade på Creedence-låtar. Nåja, vad gör man?

Studielitteraturen slår verkligen ihjäl en; den bok jag läser just nu är Documents and Monuments och handlar egentligen inte alls om antiken utan om antikforskningens historia vilket dessutom uttrycks på extrem komplicerad engelska. Boken är grå till färgen och innehåller inga bilder eller styckesindelningar över huvud taget – att vi måste läsa den är bara ett tecken på föreläsaren Lennart Linds stora tanke: Man ska lida. Ovanpå det så finns inte alla böcker att tillgå; hur kan man starta en kurs som det inte finns studielitteratur till? Inte bwa.

Vesteraws

2007-09-08T10:46:00.000-07:00

Hello music lovers.

Nu sitter jag på ett tåg igen, denna gång faktiskt inte från Köping, utan från Västerås. Jag har varit på lajv. LARV. Nå, det har inte varit så lajvigt som man kunde tänka sig att det skulle vara; jag har nämligen varit hemma hos Pettler mestadels av tiden. Jag, nämnde Pettler och Miriam har åter drivit Sveriges bästa lajvtidning “Det Nya Utropet” med stor succé – denna gång i dubbelt så stort format: A3.

Nyss passerades Enköping och radioskuggan är total – jag älskar mobiltäckning på 3G;s vis. Inte alls, det vill säga. Restaurantvagnen är fylld till brädden av glada Sverigesupportrar (Mein Vaterland möter mein Mutterland på Råsunda i kväll, favoritmatchen över huvud taget – det spelar ingen roll vem som vinner. Jag hurrar för alla mål) och jag är nog den enda som inte dricker öl.

På fredag så spelar the Barcrawlers in sin första LIVE-skiva på Ögir i Köping och vi hoppas på fullsatt. Gratis inträde och massa glädje, kom dit om ni är i närheten! Musikkritiker göra sig ej besväret. Ég skal ikkje bjuða dæg ðædom. (Men om Madde kommer som civil så är det okej)

Jag åker hem tidigare från lajvet för att jag är förkyld; och jag tror att jag gjorde ett misstag när jag satte mig i restaurantvagnen baklänges samtidigt som jag skriver på laptopen. Men vad gör man inte för konsten?

Konsten ja; mitt projekt “Rubiks kub” går framåt med uppskattning från flera håll, jag ska nog utöka projektet kraftigt. Någon som har några idéer? Besök gärna de hittilsa resultaten på min flickr.

Lā illāha illa -llāh! Lārš Filks barra barra, rasūlu-llāhi musta marra!

Dannemawra

2007-08-25T05:18:00.000-07:00

Så har det slagit till igen. Succén.
Låt mig summera gårdagen; det är en fin historia med mycket blod och mord och blod.

Så här gick det till:
Dagen började klockan nio med att jag gick upp (trött-som-en-gris) för att möta Tomio på centralstation – han skulle komma med 9:30-tåget från Härnösand för vidare Anschluss till Litauen och ville träffa mig och Aron.
Då ett av hans delmål i stan också var att besöka Kolonin, ett rekonstruerat kolonisthus från gamla svenska kolonin i Västindien, Saint Barthèlmy (som enligt mig borde heta Sankt Bert). Denna ligger på en liten holme utanför Djurgården och väl där fick vi en trevlig guidning och historiesammanfattning. Vi är ett sådant trevligt folk skandinaverna; speciellt danskarna. Slavhandel, mummah!
Guiden berättade också att jag som (med stor sannorlikhet, vilket även Tomio kunde intyga efter att ha frenologiskt granskat mitt utseende) ättling till dansk slav kunde anmäla mig till danska Nationalmuséet då de höll på att upprätta ett register över slavättlingar i Danmark. Det ska jag nog göra.

Hemma hos mig senare så mötte vi upp Aron, stekte pannkakor och lyssnade på lesbisk progg för högsta ljud. Jag sitter här på tåget och drömmer mig hem till frysen där ett kilo glass väntar på mig tyst och beräknande.

Men eftersom jag skulle ha spelning med bandet i Dannemora så blev det vid tretiden dags att dra sig mot stationen, det blev faktiskt lite stressigt. Ibland är jag tidsoptimist. Men det är också andra, vilket tog sig uttryck i att Palle ringer mig när jag är på väg ner i tunnelbanan:
– Köp ett trumskinn åt mig! nästan gråter han i luren.
Det borde jag väl kunna göra, men då finns det möjlighet att jag blir sen, men jag ska göra ett försök lovar jag. Så jag går till 4sound (gamla Estrad Musik på Folkungagatan) och säger: Hej! Trumsk…
– Inget vi har, din jävla negerättling, åt hem till Ryssland eller gå till Slagverket tre kvarter bort! blev det rappa svaret (viss dramatisering) och jag fick bege mig springandes mot Södermannagatan.
Där gick det bättre; 22-tums skinn av det märket som Palle ville ha fanns. Inte. Så det blev något annat i samma stil. Nu var det eld i knutarna om jag skulle hinna, men med lite sprinterteknologi så hann jag med tunnelbanan och med lite übermigränvarningsstressprint så hann jag också med Uppsalatåget just innan dörrarna slog igen.

Det är här jag upptäcker att jag har på mig en syntetskjorta. Under kavajen är jag helt genomblöt; den satans viskosen (eller vad det nu är) gör inte sitt jobb. Dessutom så är tågets luftkonditionering packutt (älska Reginatågen!) så det blir bara varmare och varmare när jag sitter där i den överfulla vagnen med ett 1x1m trumskinn som inte går att placera på någon vettig plats.

I Uppsala möter jag Markus som sitter på internetcafé och surfar (måste vara första gången det händer), han är på solskenshumör:
– Palle glömmer köpa trumskinn, tokkör till Reiner för att köpa ett, upptäcker att Reiner inte har något varpå han tokkör därifrån. Stöter på Farbror Blå som tycker att det här med säkerhetsbälte är något som Palle borde ha lärt sig att uppskatta. Palle får böta 1500:- och blir på fantastiskt humör. Karin ringer Bren och mår inte bra, säger att vi nog borde skaffa en ny violinist. Bren sitter nog och gråter i ett hörn av all motgång och jag sitter här och vill bar spy på allting. Hur mår du Robin?
– Åh, jag mår bra.

Förutsättningarna var alltså ultimata inför spelningen; vi blir upphämtade och kör med guidning av Markus’ GPS-funktion på mobilen till Dannemora. Vägen dit var mycket intressant; vi kör på nån riksväg i flera mil då helt plötsligt GPS;en säger:
– Sväng höger, NU!
Varpå Palle svänger in på första bästa väg, en liten skogsväg med grusbeläggning. Vad i helvete, tänker hela bandet högt, vad betyder det här. Men helt plötsligt så står det en skylt med texten “Dannemora” till vänster om vägen och vi rullar in i samhället. Jättegulligt med fina hus, gamla brukslokaler och en enormt photogenique gruvsilo i mitten – här är det bra och bra och bra!

Vi hittar också Wärdshuset i byns utkant och möts upp av ägaren Alan som visar sig vara den trevligaste jävla människa som man kan tänka sig. Att “han är irländare” skulle vara förklaringen är det bara Brendan som hävdar, men karl kan ju vara den bästa ägare vi träffat. Han erbjuder oss två gig till på stående fot, innan han ens hört oss (!), säger att vi ska få mat och dryck varpå vi börjar rigga.
Och vilken mat – TOPS! Bästa maten hittills, och antagligen kommer det inte att bli bättre!

Senare på kvällen så kommer det 120 gäster, det är visst irländsk kväll och det märks att publiken har kommit för att dansa Riverdance. När vi sätter igång så är alla så på att en dam med mitella och bruten hand sätter igång att klappa takten och dansa järnet. Ingen sitter still, och ägaren som egentligen borde vara i köket står i dörröppningen och ler som om han vore en tysk vapenfabrikör från 1939. Han verkar inte alls vilja jobba, vilket senare märks då han personligen serverar oss, bjuder in oss till honom på eftersnack, vill ha oss på nyårsafton, står själv och övertalar Karin att vilja följa med nästa gång, friar sedan nästa till Karin och svär när de jävla kunderna i baren rycker bort hans uppmärksamhet till musiken.
Så skön kille, helt otroligt. Raka motsatsen till personalen på The Dubliner. Åk dit och käka om ni har chansen, fantastiskt ställe (toaletterna skulle kunna höra hemma på Versailles, dessutom)!

Vi åker hem vid tretiden på natten till Köping där jag somnar i Karins soffa som vanligt. Detta var nog den trevligaste spelning vi haft, och musikaliskt sett så var det fan den bästa nånsin.

Svetten lackar

2007-08-12T14:12:00.000-07:00

Det är så fruktansvärt varmt! Eller, kanske mer fuktigt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till – allting är klibbigt och jag har redan duschat tre gånger idag. Dessutom så är det kvavt. Men det vet ni väl alla?
Det som verkligen vet det är besökarna på Uppsala Reggae Festival. I Uppsala var det 100% luftfuktighet idag – tänk er alla rastaflätor som smälter i solen och föreställ er lukten.

Nu är jag hemma igen efter en massa fläng under sommaren – Gotland, Göteborg, Ödesväv och Medeltidsveckan. Yuck. Nu ska här slappas under resten av sommaren, bara ta det små lugnt.

I morgon ska jag hämta ut min nya flöjt; hur det går med den är en annan historia.

Jens-Peter är död

2007-08-06T15:36:00.000-07:00

Min mors utvecklingsstörde 53-årige kusin Jens-Peter drunknade igår i Blokhus på norra Jylland. Släkten är i spillror. Skulle vilja åka på begravningen, men danska begravningar planeras snabbt, så den är redan på fredag.

Tänk att den stackars karln skulle drunkna, han som var så bra på att simma...

http://jp.dk/arkiv/?id=1031403

Mi weka lili

2007-07-29T04:30:00.000-07:00

Nu åker jag på lajv. Jag kommer att skriva nåt slags blog efteråt, på Gotlandsfärjan.

Alhamdulillah!

Juttlabårj

2007-07-14T05:56:00.001-07:00

Nu sitter jag på ett litet stort café i Juttlabårj och dricker dür Chai Latte men surfar gratis. Vi i bandet har spelat på The Dubliner med blandad framgång och lycka, i morgon åker vi hem. Tror jag.

Jag är så trött, och resten av bandet med mig – det är superkvavt och all energi bara försvinner ut genom öronen.

Jag lovar att skriva så fort jag får lite mer ork: Att ge en beskrivning på det oerhört dåliga bemötande vi fick när vi kom till krogen i onsdags.

Ha det bra allesammans.

Jesus är Uppstånden

2007-07-09T07:20:00.000-07:00

Idag är det måndag och jag har varit väldigt igång sedan i torsdags: Jag lämnade Gothland på torsdagkvällen efter att ha varit där i fem dagar. Resan hem var mycket besvärlig – det gick EN enda buss om dagen från Hamra till Visby, och den gick klockan två; vilket innebar att jag precis missade en färja (eftersom det naturligtvis var för mycket att begära att bussen skulle vara synkad med färjan?). Jag satt därför i Visby i tre timmar och väntade på färjeterminalen – det var mycket underhållande.

Färjan var naturligtvis lite försenad, och jag satt i en djungel av väntande, stojande, skrikande och allmänt dåligt uppfostrade ungar i sexårsåldern med alldeles för många Foppatofflor. Usch.
Sen fick jag äntligen kliva ombord på den förbenade färjan och lyckas till min stora glädje finna ett eluttag. Jag pluggade in min mac, drog på mig hörlurarna och försvann bort i en skön värld av enkom önskade ljud. Runt omkring mig så skrek ungarna, mödrarna skrek, fädren spydde och personalen fick migrän. Det blåste mycket hårt till havs, även om inte sjögången var märkbar när man tittade ut genom fönstret så gungade det våldsamt. Jag gav upp min dator och min plats när klockan började närma sig tio för att gå ut på soldäck och bese solnedgången över Södertörn. Det var vackert, man fick känslan av ålderdom på något märkligt sätt – dessutom var jag helt ensam på hela däck. Ingen ville gå ut på grund utav den starka vinden, men där stod jag med håret tryckt bakåt och flinade dumt.

Vid tolv på natten var jag hemma igen, efter tio timmars resväg – och jag föll i sömn snabbare än du kan säga "discombobulated". Vid tiosnåret vaknade jag igen och gick upp för att möta dagen. Jag tog mig till My där det bjöds på fantastiskt god lax och mängder av grönsaker (ni vet, sådant som man inte får hemma hos Olle ;)). Vi tittade på Twin Peaks tills kvällen då vi åkte hem till mig för att sova; jag skulle med århundradets turtåg på morgonen – det som gick sju minuter över sju, den sjunde dagen i den sjunde månaden på det sjunde året. Vilket inte innebar att det skulle bli något speciellt intressant.
Men jag kunde inte somna; så jag satt till ett och skrev dumma saker på datorn för att få ögonen att tröttna. Till slut så föll jag i sömn.

Och bara sekunder senare så ringer klockan och står på sex... Jävlarihelvete. Så jag drar på mig kläderna och springer till tåget som förhoppningsvis är ett regionaltåg så att jag kan plugga in datorn och se ett avsnitt av Twin Peaks till förströelse.
Nejnej. Det var ett regionaltåg, men ändå av samma gamla artonhundratalssnitt som InterCity-tågen. Tack SJ.

Jag skulle i alla fall till Köping där bandet skulle träffas vid halv tio på morgonen för att åka till Kungsör (bröllopsspelning). Eftersom det går bara precis lite mer tåg till Köping än det går bussar på Gotland så var jag tvungen att vänta på stationen i en och en halv timme på att resten av bandet skulle komma. Jättekul.
Nåja, vi åkte till Kungsör och riggade upp allt och körde en snabb ljudtest med brudgummen (som skulle sjunga en låt med oss).
Sedan blev det vänta i åtta timmar i Kolsva med Markus tills vi skulle spela. Tur att det bjöds på god mat, annars hade jag inte pallat. Fläsk- och oxfilé med potatis och sallad.

Sedan lekte jag och Markus med ett luftgevär som hade världens mest böjda pipa. Det var nästan vackert. Nästa gång ska vi leka med hans luftpistol har han lovat, jag kan knappt hålla mig.

När vi sedan tagit oss tillbaka till Kungsör och spelningen så satt vi och drack vin, öl och åt Chilli con Carne i godan ro. Jag var tvungen att gå ut och beskåda de enorma mängderna mördarsniglar som fanns på uppfarten. De äckliga små krypen låg bara i högar oh åt på varandra! Så jävla vidrigt... Fula är de också, och under kvällens gång blev högarna med kannibaler bara fler och fler och större och större.

Nåja, åter till festen. Vi sitter och äter Chilli då brudens far kommer och ber mig och Karin att spela brudvalsen på fiol och dragspel. Det blev Drömmen om Elin. I C-dur. Yeah.

I övrigt så gick spelningen jättebra, det var väldigt uppskattat och jag och Brendan blev riktigt på dyken. Mest Brendan. Karin tog en taxi hem, så jag fick låna hennes nyckel. Det innebar också att jag var tvungen att ta hand om hennes cykel som stod utanför replokalen – jag leder den in på det jag tror är hennes bakgård, men det var inte, utan den bredvid. Jag är så trött att jag bara skriker och hivar den över den lilla muren som skiljer den bakgård jag står på från hennes. Cykeln hamnar i grannrabatten och jag ska precis kliva över när jag ser att det faktiskt var rätt gård jag stod på. Jag orkar verkligen inte bära över cykeln igen så jag går upp och lägger mig på Karins soffa och somnar till ljudet av regnet och fåglarna.

Sen upp igen med ett ryck när klockan är nio – dags att ta enda förmiddagståget. Jag somnade inte under resan, vilket jag ska ha mycket kredd för. Jag satt i stället och tittade på Twin Peaks (ett avsnitt) och klev sen av i Sumpan där pappa hämtade.
"Morsan är på sjukhus" fick jag då veta. Illa, och i Sundsvall av alla ställen. (De vet inte vad det var, men hon är bra nu i alla fall, och är på väg hem till Solna för att undersökas på Karolinska i stället.) Hon hade varit och haft semester med Helena i hennes mors stuga i Timrå.

Jag och pappa tog senare en tur på stan för att försöka hitta en söndagsöppen musikbutik, men det var visst omöjligt. Jag fick vänta tills idag, måndag.

Och nu har jag köpt det jag skulle ha, en synth! Och ett ljudkort därtill! Båda två är supersmå och jävligt trevliga – började göra en Mike Oldfieldlåt direkt, "Spherical Strings". Jag älskar Mac.

Till slut fick jag också prata med min lillasyster i Astraljen också – med pojkvän. Hon verkar må bättre än nånsin, vilket är skönt att se. Får åka och hälsa på, när jag har 10000 att slösa. Det är ju bara fyra hyror.

Nu ska jag och My gå och titta på bio: Trollflöjten. Ska bli intressant. I övermorrn drar det av till Götet för att spela på The Dubliner! Fuck yeah!

Slöaste dagen någonsin

2007-07-04T13:53:00.001-07:00

Idag har det regnat ännu mer. Vi vaknade vid tiotiden och stirrade ut i det gråa landskapet. Dagen förflöt med att rita, rita, spela DS, äta den sedvanliga korven med stekt ägg samt att rita mer.
För att få lite mer dramatik i det hela så bestämde vi oss för att cykla ner till Hamra Krog och pröva en av deras hamburgare. Så sjukt gott det var, lätt bästa hamburgaren nånsin! Jag rekommenderar den till alla som råkar befinna sig i närheten av Hamra under sommaren. Men akta er för Hamra Kapell, i alla fall när de är supporting Göran Ringbom. Brrrr...

Sedan att jag spillt lite ynka öl på Olles rum så fick han storspunk och misshandlade mig en en påk han skurit till sig på baksidan av huset. Det var skönt. Jag tycker om smärta.

När jag ska åka hem till Stockholm så måste jag ta en buss som går klockan två (enda under hela dagen) och vänta i Visby i fyra timmar för att sedan komma hem vid elvatiden... Bläh! Älska Gotland!

På Gothland

2007-07-02T01:06:00.000-07:00

Nu är jag här – på ön i Östersjön med mycket skog på. Enligt Olles far så är Gotland det landskap i Sverige med störst procent skog, men också det landskap med störst procentandel åker. Hur går det ihop?

Jag kom hit direkt från min spelning i Sala, som gick ganska bra. Jag började kvällen med att berätta om den enda person som jag känner i Sala. Janne "Laszlo Banko" Carlsson, även kallad Loffe. Denne är en mycket speciell person, lajvare, hatad av många, älskad av många.
Under förra lajvet jag såg honom på så kom han som "Gustav Svan" (en mixtur av Gustav Vasa och Gunde Svan) iklädd Daladräkt och åkandes på skidor (i maj). Han skidade tvärs över området och reste en majstång på ängen som han började dansa ikring. Genialiskt! Det var nog det roligaste som skett på ett lajv någonsin! Sedan blev hans karaktär dödad av arrangörerna, eller ska vi säga gudarna? Hasse arrangör tyckte inte om midsommarstången.

Jag fick skjuts till Nynäshamn av min kära mor och far. Det ösregnade hela vägen och speciellt i Nynäshamn, så hela resan fick en trevlig start. Överfarten var dock helt okej – jag satt bredvid en familj som blandade friskt mellan svenska och franska. Ungen pratade nåt mitt emellan, det kommer säkert att gå jättebra för den killen i framtiden:

Ungen: Oué la båt?
Modern: C'est här, garçon! Ser du den non?
Ungen: Nej, jag ser den non!
Modern: Vi är i den, ser du fenêtre? Där är la mer!

Och så vidare.

I Visby så mötte jag upp Aksel (som bor där under sommaren) och vi gick och åt innan jag skulle med bussen. Denna kom inte. Olle hade kollat fel på dag, så jag fick vänta till klockan halv tio innan nästa buss gick. Nåja, fyra timmar i Visby hemma hos Aksel med far var ju inte så otrevligt!

Bussen gled på genom ett mörkt landskap, och jag var den ende ombord. Till slut kom vi till Burgsvik där jag steg av och möttes av Olles fader, Harald. Vi åkte till Olles jobb – Hamra Krog och Krukmakeri. Där satt jag och pratade med personalen och Olle i flera timmar innan vi gick hem till Olles rustika landställe.

Under gårdagen så var vi och badade i Burgsvik, underbart skönt faktiskt. Här på Gotland skiner solen för-i-helvete, och det är varmt. Hur är det i Stockholm? Cykla ordentligt har jag inte gjort på efvigheter, det är fan det ultimata transportsättet. Och Mike Oldfield är det ultimata sättet att vakna på. Moonlight Shadow för-i-helvete!