Två öar och en fjällstuga

BAR var BRA

2009-11-06T15:49:00.010+01:00

Häromdagen åt pojkvännen och jag provlunch på den nyöppnade restaurangen B.A.R Blasieholmens Akvarium och Restaurang, ett stenkast från Grand hotell. Jag testade fisk- och skaldjursspett, med pommes frites och BARs egen majonnäs med en smarrig mild senapssmak. Pojkvännen åt lammstek med potatisgratäng men fick ge avkall på bearnaisesås eftersom köket var tvungen att göra ny.

I inbjudan stod det: "Med provlunch menar vi att det är då vi testar alla maskiner, övar på rutiner, rätterna och flödet i matsalen m.m. Med risk att något kan gå på tok får man som ”provgäst” i gengäld 50% på hela notan." Lokalen är industrilik och minimalistisk men ändå mysig. I ett stort akvarium ligger stora humrar med gröna gummiband över klorna och i en stor glasdisk kan man själv peka ut den fisk eller köttbit man vill ha. Personalen är diskret och trevlig i sina grå skjortor och svarta löst hängande klänningar. Trots att vi fick vänta lite med att beställa och b-såsen stannade i köket gav försmak på B.A.R mersmak. Jag ser fram emot att gå dit en kväll och själv välja en hummer från akvariet eller en stor röding från fiskdisken.

På B.A.Rs toa kan man bli kvar. Länge.

I testartagen

2009-11-04T11:59:00.003+01:00

Som trogen Luxkund har pojkvännen och jag möjlighet att testa Luxgängets nya restaurang B.A.R på Blasieholmen idag. Restaurangen öppnar egentligen inte förrän till helgen men vi ska dit och provluncha. Det utlovas skaldjur, skaldjur och fisk. Men jag tror att det går att få kött också. Jag tar definitivt sikte på skaldjuren.

Förväntningarna är höga. Luxhöga.

Stockholm i mitt hjärta!

2009-10-30T08:44:00.007+01:00

Jag får ibland frågan om varför jag kan och vill bo i Stockholm. Inte lika ofta nu som när jag nyss hade flyttat hit för tio år sedan. Det är främst personer som inte bor och aldrig har bott i Stockholm som undrar. Oftast säger de med utpräglad norrländsk dialekt:

- Nej, jag skull då aldrig kunna bo i Schtockholm.
- Nehej.
- Men, hur kan du bo här?

Och så är vi igång. Ibland försöker jag försvara mig. Men allt som oftast dör diskussionen där. För varför ska jag försvara det? Men som stolt och hemmakär norrbottning är det klart att jag har funderat på varför jag bor här.

Jag bor i Stockholm för att jag älskar den här stan. Jag älskar att det bor så mycket folk här. Att det bor så mycket olika folk. Folk från hela världen. Jag älskar utbudet av butiker, restauranger, biografer, barer, konserter, sportevenemang, kemtvätter och antikaffärer. Jag älskar att kunna äta på en restaurang som har en stjärna i Guide Michelin en helt vanlig torsdag. Jag älskar den utskällda kollektivtrafiken. Jag tycker att det är fantastiskt att jag kan ta mig överallt, utan att ha egen bil, för 690 kronor i månaden. Jag älskar närheten till allt. Att jag relativt snabbt kan vara ute på Arlanda och sedan ligger hela världen för mina fötter. Och vattnet. Jag älskar att det är vatten överallt. Jag älskar att jag bor i en av världens renaste städer där jag kan ta mig ett morgondopp i Mälaren innan jag går till jobbet. Jag älskar att se solen gå upp och färga husen på Norr Mälarstrand guldgula. Jag älskar Hötorget med sina fanstastiska försäljare som kan få vem som helst att köpa vad som helst. Jag älskar att jag har så många av mina vänner här. Jag älskar helt enkelt den här stan.

Så är det!

Slutdiskuterat!

Läs också hur utlandsboende stockholmaren, Mamma Milou, beskriver sina känslor för Stockholm.

När vardagen tar över.

2009-10-25T09:48:00.004+01:00

Varning! Ett riktigt grågrått inlägg!

Allt är grått. De neddragna persiennerna, himlen, gatorna, husen på Fridhemsplan, min kappa och människorna jag möter. Allt flyter ihop och blir en grå massa.

Det är vardag. Var dag är sig lik.

Mobilens alarm väcker mig som vanligt halv sju, jag har svårt att gå upp och ryggen värker. Det är nått fel på den fjärde kotan och jag borde göra något åt det men orkar inte. Det är mörkt när jag åker hemifrån. På väg till jobbet, i trängseln på bussen, blundar jag och tänker på fågelkvitter och vågor som slår mot stranden. Sitter i möten hela dagen med grå människor i ett konferensrum utan fönster. Äter en caterad pastasallad till lunch som inte smakar någonting. Dricker automatkaffe i pappersmugg. Det smakar äckligt. Det är mörkt när jag åker hemåt och jag inser på att jag inte sett solen på veckor.

Det är inte bara astman som gör att jag har svårt att andas. Det grå vardagstäcket ligger som ett kvävande bolster över mig. Inte ens en helg med glammig konsert med vackra och galet duktiga Marlena Ernman och Charlotte Perelli på Berwaldhallen kan få mig att sluta kippa efter andan. Jag behöver livsluft och livslust.

Grävlingen Greta och Rune Räv på äventyr!

2009-10-21T13:20:00.004+02:00

Fjärrvärmeaktivisterna Greta Grävling och hennes kompis Rune Räv hänger på Fjärrvärmemässan på Elmia i Jönköping. Följ Gretas bravader på Twitter:

Äntligen!

2009-10-21T12:53:00.005+02:00

Äntligen kommer jag att kunna få mig en ordentlig go' kaffe på Arlanda. Som jag har väntat!

Välkommen Starbucks!

Lycka!

2009-10-18T09:53:00.006+02:00

För några år sedan, en helt vanlig tisdag tror jag att det var, kom en kollega helt plötsligt in på mitt rum på jobbet och frågade om jag var lycklig? Jag blev helt överrumplad och en aning förödmjukad. Jag hade aldrig funderat över det, gick direkt i försvarsställning och svarade något i stil med: ”Vad menar du? Klart jag är lycklig. Varför skulle jag inte vara det?”

Norrmännen är bland de lyckligaste i världen. Det har nått med hälsa, olja, utbildning och fjäll att göra. Danskarna är också rätt lyckliga och jag tror att vi svenskar kan räkna oss till den övre skalan av lyckliga länder. Jag tror att finnarna och isländarna är lite mindre lyckliga men har egentligen inga belägg för det. Men just nu pratas det om mycket om lycka. Min helt egna teori om detta är att vi behöver något positivt att hänga upp oss vid nu när det är höst, vi går mot mörkret och vintern och många människor känner depressionen komma smygande.

Överallt handlar det om lycka. Det ges ut en mängd böcker bland annat har Johan Norberg kommit med boken Den eviga matchen om lyckan. (Jag har inte läst den ännu men har beställt den och väntar på att den ska komma med posten.) För ett tag sedan tog SVT-programmet Go’ kväll upp ämnet lycka och vad som gör människor lyckliga. I senaste numret av både Damernas Värld och Elle tar man upp lycka. Det är många som försöker förstå sig på det där med lycka. Men vad är egentligen lycka? Vad innebär att vara lycklig?

Kan man bli lycklig över något bara för att det är exklusivt och dyrt? Är det lycka jag känner när jag öppnar påsen från butiken på fina gatan och tar fram väskan i lenaste skinn? Eller är lycka bara det jag känner när jag står där högst upp på berget med mina skidor och ser ut över ospårad nysnö? Är det rent av lycka jag känner när jag äter min välförtjänta banan efter ett hårt träningspass? Eller måste det handla om familj och vänner? En liten hand som trycker en större hand? Är kärlek – lycka? Jag vet inte.

Jag vet bara att jag ibland känner jag mig så lycklig och att ofta hänger känslan ihop med tacksamhet. Jag är glad över det jag har, är och det jag har möjlighet att göra. Glad och tacksam över att jag kan köpa den där väskan jag suktat efter i flera år, att jag kan göra den där resan till andra sidan jorden och få sol mitt i vintern, att jag får en god nattpuss varje kväll, att jag har så nära till jobbet att jag kan cykla, att jag när helst jag vill kan ta en paus och bara koppla av i min egen sommarstuga, att jag bor så att jag ser Mälaren varje dag och att jag har vänner jag kan ringa mitt i natten om det behövs, Så, är lycka – möjligheter? Kanske. Det har nått med hälsa, utbildning, fjäll och förmodlingen ekonomi att göra. Eller så är lycka bara en underbart söt hund med namnet Lycka.

Kelpien "Lycka" är min kusins. Du kan läsa mer om henne på Annas blogg:

Kommentera mera!

2009-10-15T21:36:00.005+02:00

Idag var jag på ett seminarium om hur tekniken förändrar politiken som arrangerades av tidningen Fokus. Internet, sociala medier och möjligheten att nå 1000-tals människor genom ett par knapptryckningar. Det pratades om Obamas kampanj (of course), Carl Bildts blogg och Piratpartiets sätt att skaffa väljare. Publiken lyssnade, diskuterade, twittrade och bloggade. Allt på samma gång. Och jag lärde mig att en blogg bara är ett socialt media om bloggaren svarar på kommentarer så att det blir som ett samtal. Jag ser mig själv som en social person så sätt igång och kommentera! Jag lovar att svara på allt.

Blir grodor prinsar?

2009-10-13T21:16:00.006+02:00

Pojkvännens guddotter som är drygt två och ett halvt år var ute i skogen tillsammans med sina föräldrar. De sparkar på löv och tittar efter svamp. Plötsligt ser de en groda och föräldrarna säger till dottern:

"Pussa på grodan så kanske det kommer en prins."

Guddottern som är mer pragmatiskt lagd svarar då:

"Men vad är det för dumheter!"

Vad kommer näst? Ekonominyheterna som godnattsaga? Lärde i Lund istället för sommarlovsmorgon?

Jag önskar att jag var en bra människa!

2009-10-12T17:07:00.002+02:00

Jag önskar att jag var en sån där bra människa. Du vet en sån som äter nyttigt, närodlat och ekologiskt, som bara dricker två glas vin och sen vatten, som tränar varierat så att hela kroppen får vara med, som alltid läser det finstilta i avtal, som inte gnäller på pojkvännen att ställa in disken i diskmaskinen, som kommer ihåg vad jag läste på universitetet eftersom jag läste för livet och inte för tentorna, som inte skriker åt andra bilförare i trafiken för att de svänger utan att blinka, som läser nobelpristagare och inte deckare skrivna på Gotland och köpta på en bensinmack, som tar vara på dagen och är glad åt det lilla, som källsorterar allt och bär ut små minimala soppåsar, alltid har en surdeg ståendes, som fyller lägenheten med färska blommor inför helgen, ger uteliggare sedlar istället för mynt, som har bytt ut alla glödlampor till lågenergilampor, som läser alla partiers partiprogram för att få en total bild över hur jag ska rösta och som absolut inte dricker grönt te med mjölk.

Eller räcker det kanske med att bara försöka överleva dagen?

Stina på tv!

2009-10-09T10:35:00.006+02:00

Världens finaste labrador är ibland världens busigaste. Svärfars ett och ett halvt år gamla labrador, Stina sticker gärna iväg på egen hand. Tar varje tillfälle i akt att ge sig ut på små äventyr. Det spelar ingen roll om hon är hemma på Gotland eller på besök på Lidingö. Bland annat har hon tagit sig in på en dagisgård och lekt med barnen, kraschat ett mingel under Almedalsveckan och stuckit ner till havet för en egen liten simtur. Det är inte bara irriterande utan kan vara rent livsfarligt.

Hur får man bukt med en rymmare? Experthjälp kallades in och Hundskolans Barbro Börjesson åkte till Gotland tillsammans med ett filmteam för att hjälpa svärfar och Stina att kommunicera bättre och få Stina att hellre vilja vara med husse än ute på egen hand.

Programmet sänds i SVTs Go' kväll onsdagen den 14 oktober kl 1815-1900.

På Go' kvälls webbsida kan du testa vilken hundras du är. Jag är naturligtvis en Cocker Spaniel.

Ja till EU, ja till Guinness och ja till Dublin!

2009-10-05T19:13:00.004+02:00

Check på Irland. My job is done. De sa ja till Lissabonfördraget. Skönt! Nu är det bara Tjeckien och Polen kvar. Och kanske Storbritannien om Cameron vinner valet och håller fast vid sitt löfte om folkomröstning. Men inga problem för mig. Jag åker gärna till Prag, Warsawa och London.

Dublin var vänligt, blåsigt och en aning slitet. Men jag gillar det. På en pub i området The Tempel Bar erbjöd en kille mig sin stol när jag stod och väntade på att pojkvännen skulle komma med vår öl. Jag ser Marian Keys-kopior överallt och det går inte att undgå Guinness och att de firar 250-års jubileum. (Jag försökte nyss komma in på deras hemsida men är tydligen minderårig.) Guinness-loggan har liksom kampanjskyltarna för JA och NEJ-sidorna klätt in stan. Dublin känns litet, familjärt och är lätt att greppa. Allt ligger nära och det går att gå överallt. Det finns en pub i nästan varje gathörn, Starbucks i de andra och ett bra utbud av restauranger. Och med att vi blev uppgraderade till svit på hotellet kan jag inte annat än säga ja till Irland, ja till Dublin och ja till hotellsviter!

Guinness och Lissabonfördrag

2009-10-02T06:35:00.004+02:00

Förra helgen var det London och idag åker vi till Dublin. Varför vara hemma när man kan flyga till de brittiska öarna? Irland har euro, Guinness och europas trevligaste människor (läste jag i en av guideböckerna). Idag röstar de dessutom om det nya Lissabonfördraget. Jag ska göra vad jag kan för att de ska rösta ja.

Madonna på Henkes axlar?

2009-10-01T13:37:00.006+02:00

Vänta nu. Är det inte Henke Lundqvist som bär in Madonna?

Honung, gråt och kärlek

2009-09-30T19:51:00.002+02:00

Ibland (tyvärr alltför sällan) får jag mig en tankeställare. Ibland (oftast alltför sällan) ser jag på mitt liv och säger att jag är lyckligt lottad. Ibland blir jag riktigt berörd (ja, det också kanske alltför sällan). Men när jag läser de senaste inläggen om Honungspojken snörs halsen ihop, jag får tårar i ögonen och en klump i magen. Ibland är livet bara så orättvist. Men samtidigt som jag vill krypa ihop under täcket och bara gråta blir jag också lite lycklig. Det finns så mycket kärlek i världen. Fasen, det gäller att ta vara på det.

2009-09-25T12:53:00.002+02:00

Äsch, nu drar jag till London igen. Pubar som ska besökas, nya butiker som ska kollas, hotell som ska bos på, bröllop som ska bevittnas, gamla vänner ska träffas, bröllopsmiddag som ska ätas, bröllopsfest som ska festas. Liberty, here I come!

London Calling!

2009-09-18T17:02:00.012+02:00

När jag var i London förra helgen rustade stan för London Fashion Week (LFW) som startar idag. För mig är London just mode men också inspiration. När jag kom till stan första gången som 19-åring öppnade London mina modeögon. High Street Kensington var något helt annat än gågatan i Pite, Oxford Street ljusår från Drottninggatan i Stockholm och Selfridges&Co slår NK med hästlängder. Ingen annanstans blir jag så inspirerad som på gatorna i London. Det är ett myller av stilar och människor. Pulsen är hög, trenderna märks först här och varje dag öppnar nya coola butiker.

Därför återkommer jag hela tiden till London. När jag kommer hem får min garderob nytt liv. Och det är inte bara att jag shoppat nya saker utan jag har fått massor med idéer för nya kombinationer av kläder som jag redan har. I London finns också utmärka förebilder för min Queen Elisabeth-stil. UPDATE: I Vouge heter stilen English Heritage, låter lite coolare.

Den största inspirationskällan är Liberty. Jag kan gå i timmar och titta på alla vackra saker i det urgamla varuhuset. Jag älskar deras kaxiga stilsäkerhet att kombinera klassiskt med ny design och avsluta med en galen twist. Här kan jag titta och känna på Vivienne Westwoods väskor, beundra Hermes-skarfer med Libertys berömda mönster och köpa svindyra franska doftljus. Vilket jag naturligtvis gör.

Skor och handväskor har de i massor på Liberty. Även som här i choklad.

När jag är i England passar jag också alltid på att köpa ett gäng modetidningar. I oktobernumret av brittiska Elle har Londons Mayor Boris Johnson med anledning av att LFW firar 25 års-jubileum skrivit ledaren. En man som, enligt honom själv, kontinuerligt blir framröstad som den sämst klädde mannen. När får vi ses finansborgarrådet Sten Nordin skriva ledaren i svenska Elle?

Döden, döden, döden!

2009-09-16T20:32:00.006+02:00

Det är inte bara Michael Jackson som är död. Igår nåddes vi av nyheten att Patrick "Dirty Dancing" Swayze också trillat av pinn. Idag läser jag i SvD att även den käre vindrickande brittiska gentlemannakocken Floyd är död. Jag älskade hans opretentiösa matprogram på 90-talet.

Men jag gillar inte döden. Den är så tråkig och definitiv. Andra döda som fattas oss levande är Astrid Lindgren, min farmor, Heath Ledger, Marilyn Monroe, pojkvännens mamma Karin, John F Kennedy, Anna Lind, Tage Danielsson, prinsessan Diana, labradoren Babs och många, många fler.

Det gäller att tänka som PO Enquist hund Pelle; "Vi ska alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva".

For rich and poor

2009-09-14T17:22:00.005+02:00

Kalla mig ytlig, men jag har kommit på att jag skulle verkligen göra mig som rik. Rent av riktigt rik. Jag skulle liksom inte ha några som helst problem med att köpa fina, dyra saker, resa till härliga ställen och bo lyxigt. Jag skulle finna mig i det och rent av uppskatta det. I helgen var jag i London och i London gör man sig väl om man är rik. Det är inte det att man inte kan resa till London på en liten budget. För tro mig, det har jag gjort. Det är bara så mycket roligare om man har pengar. I London pratade man vädret som var soligt och varmt, om hyllningskonserten till Abba i Hyde Park igår och på BBC gick det en dramaserie om Lehman Brothers och finanskrisen.

Londons topp tre om man har pengar

1. Shoppa på Sloane Street. Låt kortet svänga på Gucci, Prada och Hermes.
2. Köp ett hus i området runt South Kensington för omkring 10 miljoner pund.
3. Äg ett fotbollslag

Londons topp tre om man inte har pengar

1. Gå på museum. Gratis och allmänbildande.
2. Fönstershoppa på Carnaby Street.
3. Låt dig underhållas av utbrytarkungar, operasångare eller dockteater på gatan i Covent Garden.

Skönt skinn i Böle

2009-09-07T21:22:00.009+02:00

Ibland springer man på en pärla. Bölebyns garveri är en sådan. Mitt ute på landet utanför Pite ligger Böle. Där har familjen Sandlund garvat och gjort produkter i finaste skinn i över hundra år. Skinnen garvas av granbark och det är de ensamma om i världen att göra. Ensamma i världen!

Jan Sandlund och hans fru är gamla vänner till mamma och pappa och vi hade i lördags turen att få en egen guidad tur i garveriet. (Mamma köpte sina näbbskor och lärarväska där på 80-talet). Jan drog historier om pensionärer som fallit ned i garvningskaren, berättade om prominenta ägare av de numrerade portföljerna och visade oss diplomet för att man är Kunglig hovleverantör. Bölebyns garveri är ett litet företag med en unik produkt och stora ambitioner.

Jag hade lätt kunnat göra av med en förmögenhet men nöjde mig med en ny plånbok som fortfarande luktar bark. På min önskelista finns en weekendbag i behändig storlek och i den perfekta ljusbruna färgen.

Ahlgrens bilar goes pink

2009-09-06T21:51:00.003+02:00

Först kom reservdelarna, sedan husvagnarna och nu är det dags för rattarna. Ahlgrens bilar gör tillsammans med Bröstcancerfonden och rosa bandet en satsning på rosa rattar. Fyndigt, roligt och lika goda som de vanliga bilarna!

Buss eller cykel till jobbet?

2009-09-02T08:25:00.003+02:00

För det mesta så cyklar jag till jobbet men när det regnar är det lite småmeckigt och det är trist att komma till jobbet blöt. Idag regnar det så pojkvännen och jag tog bussen. När man inte åkt buss på ett tag och gör det så inser man hur skönt det är att cykla. På bussen är det trångt, varmt, ibland får man stå hela vägen, folk trängs, barn skriker och nån lyssnar på techno i sin Ipod så högt att hela bussen hör. Själv går man in i bussdvalan och försöker stänga ute allt annat.

När vi kliver av säger pojkvännen: När man åker buss är man fortfarande trött och groggy när man kommer till jobbet. Men när man cyklar är man pigg som en lärkvinge."

Lärkvinge?

Efterlyses: en växelspak och en AC!

2009-08-28T16:46:00.006+02:00

Jaha, då fick vi så vi teg. Här betalar vi 1400 spänn i månaden för att få ha bilen tryggt och säkert i ett garage med lås, gallergrind och bom. Men vad hjälper det? När någon är ute efter en Audi A4:s AC så kan inget stoppa dem. Och behöver de en växelspak så slinker den också med. Hur lätt som helst. Det här möttes pojkvännen och jag av i morse.

Men jag måste ändå ge dessa tjuvar som verkligen inte är några duvungar i branschen lite kred. Det syns knappt när de har brutit sig in via förardörrens lås. Inte en repa på lacken. De har kopplat lös AC:n på ett fint sätt och lämnat bilen snygg och ren. De hade till och med stängt dörren efter sig.

De tog liksom inte mer än de behöver precis som de där rövarna från Kamomilla stad som bara tar vad de kommer åt och vad de kan behöva.

Coldplay värmer

2009-08-23T10:59:00.006+02:00

Coldplay är mysiga, sköna och charmiga killar och jag faller pladask. Coldplay är inte bara bra. De är riktigt bra! Showen är genomtänkt och imponerande snygg. Så snygg att jag ler igenom hela förutom när jag skrattar högt eller ryser. Jag sjunger med fast jag inte kan texten, jag klappar så att händerna kliar och jag busvisslar så att folk runt omkring håller för öronen.

Jag har inte lyssnat så mycket på dem tidigare. Jag visste inte så mycket om dem. Men efter igår kan jag inte låta bli att älska dem. Det känns som om Coldplay vill vara publikens vänner och jag vill vara deras. Jag blir till och med lite förälskad i den energiske sångaren Chris Martin och funderar på hur det är att vara Gwyneth?

Där i Stockholmsnatten när de spelar Fix you, Lost, Yellow, Clocks och Viva la Vida blir min själ en fjäril i många färger och mitt hjärta blir varmt.

Svininfluensan

2009-08-20T20:30:00.006+02:00

Jag har funderat lite på det här med svininfluensan. Många säger ju att den är överdriven. Att den inte är värre än någon annan influensa. Andra är skiträdda, bunkrar handsprit och munskydd och planerar att stanna hemma till vaccinet kommer.

Men jag kan ta en influensa. Lite ont i kroppen, torrhosta och feber. Men jag tycker det där med en konstgjord lunga verkar jobbigt. Blir man inte lite låst?

Kanske kan man få den på en sån där droppställning på hjul och då kan man ju ta sig runt. Gå till jobbet och så. Men egentligen tror jag inte att jag kommer att bli sjuk. Nej, jag tror att jag nog kommer vara en sån där bärare. En som går omkring med svininfluensan utan att vara sjuk och bara smittar folk.

Överallt faller folk som furor men jag står kvar. Frisk som en nötkärna. Likt Will Smith i filmen I am Legend. Ensam kvar.