<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss'><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849</id><updated>2009-11-15T19:35:53.753+08:00</updated><title type='text'>BECKyilHAM</title><subtitle type='html'>Come sit and share a story. Or two.</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default?start-index=26&amp;max-results=25'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>389</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1614887517182149619</id><published>2009-11-08T23:42:00.003+08:00</published><updated>2009-11-15T19:35:53.767+08:00</updated><title type='text'>Pinjamkan Aku Bahumu</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sv_ngaW18II/AAAAAAAAB2g/X9sSqgQ8ysw/s1600-h/PB071134.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sv_ngaW18II/AAAAAAAAB2g/X9sSqgQ8ysw/s320/PB071134.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5404292621884846210" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Afni, Hanee dan (Haz)Wani&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Jangan sesekali mencurigai kuasa persahabatan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dua minggu lalu jiwa saya bercelaru setelah mencapai antara pemutusan terbesar dalam hidup sebagai seorang dewasa. Saya berasa sangat keseorangan - keputusan dibuat tanpa kehadiran orang lain, dan impak psikologinya juga saya pendam sendiri. Pertama kerana saya enggan menambah kekhuatiran keluarga (terutamanya ibu), sementara kedua - saya enggan dinilai sebagai keanak-anakan atas kegentaran peribadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun di hadapan dua teman baik, saya gagal mengempang segala rasa lalu lancar meluahkan semua. Dan saya bersyukur kepada Tuhan kerana menghantar Hanee dan Afni sebagai teman kerana mereka sangat memahami dan berusaha menghiburkan hati. Disebabkan mereka, kegalauan hati saya terubat. &lt;span style="font-style: italic;"&gt;And they way they did it was just impressive&lt;/span&gt;. Mereka tidak perlu melakukan apa-apa yang luar biasa, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;apart from being my friends&lt;/span&gt; :)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hujung minggu ini, tanpa sedar kami telah melepasi satu ujian besar dalam persahabatan iaitu bermusafir bersama. Terima kasih teman, kerana sudi menerimaku sebagai sahabat!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1614887517182149619?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1614887517182149619/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1614887517182149619' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1614887517182149619'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1614887517182149619'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/11/pinjamkan-aku-bahumu.html' title='Pinjamkan Aku Bahumu'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sv_ngaW18II/AAAAAAAAB2g/X9sSqgQ8ysw/s72-c/PB071134.JPG' height='72' width='72'/><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-640829569846248712</id><published>2009-11-05T23:34:00.005+08:00</published><updated>2009-11-15T19:31:46.259+08:00</updated><title type='text'>Ulasan Cerpen Jus Soli Jus Sanguinis dalam Tunas Cipta 11/09</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Pada dasarnya cerpen ini juga merupakan garapan warna-warni kehidupan yang bersifat global. Walaupun dalam situasi yang berlatarkan zon perang, masih ada nilai emosi dan nilai-nilai kemanusiaan sejagat. Saya terkesan cerpen ini kaya dengan maklumat, ada bahan-bahan sains politik, persekitaran budaya, aspek sejarah dan tamadun bangsa.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;...oleh sebab isu yang dibincangkan itu amat serius, berat dan sukar untuk dicapai kata sepakat, maka plot penceritaan ada kalanya mnejadi sedkit hambar. Namun Rebecca menyuami secara tersirat elemen-elemen susastera seperti harapan, emosi, simpati, empati, perasaan halus, intuisi, rasa sedih, marah, kemesraan, kasih sayang, cemburu, risau, unsur saspens dan lain-lain unsur kejiwaan dalam bentuk dan makna cerpen ini. Elemen inilah yang menyelamatkan cerpen ini daripada terus sarat dengan maklumat sejarah dan sains politik. Bahkan elemen-elemen inilah yang telah membenamkan rasa hambar, jemu dan bosan untuk menghabiskan kisah Juliana dan Tawfik sekaligus membezakan karya berbentuk informatif dan deskriptif."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;-Petikan ulasan cerpen Jus Soli Jus Saiguinis oleh Profesor Madya Dr Siti Hajar Che Man dalam Tunas Cipta, November 2009&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-640829569846248712?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/640829569846248712/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=640829569846248712' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/640829569846248712'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/640829569846248712'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/11/ulasan-cerpen-jus-soli-jus-sanguinis.html' title='Ulasan Cerpen Jus Soli Jus Sanguinis dalam Tunas Cipta 11/09'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4025066166708041820</id><published>2009-11-01T21:40:00.007+08:00</published><updated>2009-11-06T00:19:17.219+08:00</updated><title type='text'>...and the Britney song was on</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SvLq562eSrI/AAAAAAAAB2I/4yxayXd6bIM/s1600-h/PA311128.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SvLq562eSrI/AAAAAAAAB2I/4yxayXd6bIM/s320/PA311128.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5400637183941823154" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;As I am writing this, my cousin is whining about how many times have I played "Party in the USA" by Miley Cyrus at full blast. My new addiction started yesterday actually; "Party" was the last song I heard in the car on our way back from lunch/retail therapy session and I quickly YouTube-d it when we got home. Anyway, this is typical me - I would listen to a song until I puke, then I know I'm ready to move on. By looking at things, this might be going on for a few more days.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I ran for cancer research this morning around the Lake Garden. My company sponsored about 400 participants (employees and families) and I was one of them. I felt a sense of belonging despite the size of the organization I work for, just by wearing the official black Terry Fox Run 2009 shirt that emblazoned Team P on its left sleeve and the company's green hat.This sense of belonging was apparent when I proudly cheered with the rest of my teammates when Yasmin Yusuf, who was the master of ceremony called us up. The fact that she called up a rival company in the industry before us sort of intensified our competitiveness too :)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terry Fox Run is not a race. In fact, it's a charity run to raise fund for cancer research. Terry Fox was a young Canadian diagnosed with cancer at the age of 18 in the 1970's. One of his legs was amputated, and he decided to run across the country to raise awareness/money in the quest of finding a cure for his disease. He made to 3/4 of Canada before succumbing to fate and passed away at the age of 21. Today, people all over the world run in place of Terry Fox.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I took the normal route of 3.5 km. The advanced route of 5 km was tempting but considering that I haven't been running for a while, I chose the road most traveled. It was a little chaotic at the beginning since people who wanted to run were slowed down by those who didn't. I couldn't help making a remark to my running buddy Azira "This is like a hurdle. People hurdle." I even overheard a Caucasian dude complaining, "This is the Terry Fox Run. So run."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SvL66a_KUQI/AAAAAAAAB2Q/Z40KXyCSQfY/s1600-h/PA311123.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SvL66a_KUQI/AAAAAAAAB2Q/Z40KXyCSQfY/s320/PA311123.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5400654784754241794" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;I managed to maneuver my way around and lost Azira in the process but the path was clearer after that. I sprinted a little, especially when running downhill and didn't stop until the finish line. It took me almost half an hour and in a nutshell was a very good run. My legs were behaving, the Achilles that has been bothering me last week was alright and I didn't get leg cramps.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I noticed a difference between running at sea level as compared to Colorado. My lungs didn't feel like bursting that much. Must be the thicker oxygen :)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But running in very high humidity had it's downturn too. My feet were blistered due to excess moisture and friction, even with a pair of excellent trainers and I was soaking wet with sweat (but as Yasmin jokingly said when I asked for a picture together - it's all in the name of cancer research!). Two things that rarely happened when I ran in excessively dry Colorado.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So that was my Sunday. I am coming to term with my life as a single, independent working gal in KL - it's working all week and having fun on weekends!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4025066166708041820?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4025066166708041820/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4025066166708041820' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4025066166708041820'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4025066166708041820'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/11/and-britney-song-was-on.html' title='...and the Britney song was on'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SvLq562eSrI/AAAAAAAAB2I/4yxayXd6bIM/s72-c/PA311128.JPG' height='72' width='72'/><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-640161059141191976</id><published>2009-10-18T22:19:00.000+08:00</published><updated>2009-10-18T22:22:01.065+08:00</updated><title type='text'>Of Aesthetic, Cosmetic and That Thing Called Inner Beauty</title><content type='html'>The same thing hits me whenever I go out on weekends since I started working and living in this capital&lt;strike&gt;istic&lt;/strike&gt; city of Malaysia. Regardless whatever that irks me, be it the stupid drivers on wheels who started a leftmost lane on the reserve side of the road, or the selfishness of riders of the trains who never learn of queuing and letting people exit first before boarding, or..oh well the list is endless.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then I went to Gamat the Musical at the Istana Budaya last week with my cousin and it hit me. Every single thing that I've experienced could be summarized into one: it goes back to our obsession with aesthetic and cosmetic aspect of things, to the extent that we turn our back on the inner beauty.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So let me tell you what happened at Gamat. As usual, there was the usual shenanigans when it comes to anything staged at said venue. The publicity, the sponsors, the glittering list of casts, etc. But when it came to the show itself, I was unimpressed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The musical was meant for kids, and it was supposed to endorse morale but everything was done in a very cheap and tasteless way. Again, the youngsters in the audience was ridicule when it came to intellects. Is it hard to understand that kids are smart thus in order to cultivate and stimulate their thinking process, entertainment meant for them should be subtlety educating? God I was embarrassed, not to mention disappointed when the kids were lectured by the actors. Gosh, they have had enough of that elsewhere!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This is what I mean about aesthetic and cosmetic. The production invested so much on props, which were impressive in execution. They were colorful and in 3D form, but apart from providing a pretty background, they were functionless. The costumes were also custom-designed, and some of them I am sure, was hand-sewed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;However, all those were of the outer shell that made up the whole production - &lt;i&gt;estetika bentuk&lt;/i&gt;. They had conveniently forgot about the essence of the production itself - the content. Or in Malay it is called &lt;i&gt;estetika makna&lt;/i&gt;. Beauty after all is only skin deep. In the end what matters is what lies inside. But again, I guess when don't really care about it after all. Look at how we would dress up when going out, but would not even move further inside the car of the train to give space for other riders.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-640161059141191976?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/640161059141191976/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=640161059141191976' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/640161059141191976'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/640161059141191976'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/10/of-aesthetic-cosmetic-and-that-thing.html' title='Of Aesthetic, Cosmetic and That Thing Called Inner Beauty'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-8488097879778476179</id><published>2009-10-06T10:13:00.003+08:00</published><updated>2009-10-06T10:18:51.164+08:00</updated><title type='text'>Cerpen JUS SOLI JUS SANGUINIS dalam Tunas Cipta Okt 2009</title><content type='html'>&lt;meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;meta name="ProgId" content="Word.Document"&gt;&lt;meta name="Generator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;meta name="Originator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;link rel="File-List" href="file:///C:%5CUsers%5CBECKYI%7E1%5CAppData%5CLocal%5CTemp%5Cmsohtml1%5C01%5Cclip_filelist.xml"&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning/&gt;   &lt;w:validateagainstschemas/&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables/&gt;    &lt;w:snaptogridincell/&gt;    &lt;w:applybreakingrules/&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct/&gt;    &lt;w:useasianbreakrules/&gt;    &lt;w:dontgrowautofit/&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;style&gt; &lt;!--  /* Style Definitions */  p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal 	{mso-style-parent:""; 	margin:0in; 	margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:12.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; 	mso-bidi-language:AR-SA;} @page Section1 	{size:8.5in 11.0in; 	margin:1.0in 1.25in 1.0in 1.25in; 	mso-header-margin:.5in; 	mso-footer-margin:.5in; 	mso-paper-source:0;} div.Section1 	{page:Section1;} --&gt; &lt;/style&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable 	{mso-style-name:"Table Normal"; 	mso-tstyle-rowband-size:0; 	mso-tstyle-colband-size:0; 	mso-style-noshow:yes; 	mso-style-parent:""; 	mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt; 	mso-para-margin:0in; 	mso-para-margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:10.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-ansi-language:#0400; 	mso-fareast-language:#0400; 	mso-bidi-language:#0400;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify; line-height: 200%;"&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Terus-terang, aku tak nampak keganjilan pada prinsip itu. Jus sanguinis, istilah Latin yang bermaksud hak kerakyatan berdasarkan keturunan digunapakai sekian banyak negara termasuklah Itali, Greece, Bulgaria, Jerman dan tentunya Israel. Negara-negara ini dikenali sebagai negara bangsa dan pembentukannya telah memuncak popular pasca Perang Dunia Pertama. Meski pun begitu, masih ada peruntukan untuk permohonan menjadi warganegara bagi mereka yang tidak sebangsa dan sebudaya. Malah Perisytiharan Kemerdekaan Israel telus menggariskan pembentukannya sebagai sebuah negara Yahudi yang mengamalkan kesamarataan hak politik dan sosial, tak kiralah apa pun agama dan galur keturunan seseorang warganegara itu. "&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Secara teori itu mungkin benar, tetapi bagaimana pula dengan praktisnya? Argh, sedangkan prinsip jus sanguinis itu sendiri melanggar ketetapan jus soli!” Juliana membangkang dan Tawfik tercabar.              &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;“Kewarganeraan hak lahir?” Dia mengulang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;Jus Soli Jus Sanguinis&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: right;"&gt;Oleh Rebecca Ilham&lt;br /&gt;Tunas Cipta Okt 2009&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Dapatkan Tunas Cipta Oktober 2009 (fokus Penulis Muda di Persada Antarabangsa) untuk membaca cerpen penuh.&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: &amp;quot;Times New Roman&amp;quot;;" lang="PT-BR"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-8488097879778476179?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/8488097879778476179/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=8488097879778476179' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8488097879778476179'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8488097879778476179'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/10/cerpen-jus-soli-jus-sanguinis-dalam.html' title='Cerpen JUS SOLI JUS SANGUINIS dalam Tunas Cipta Okt 2009'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3051544519995253381</id><published>2009-09-27T11:27:00.002+08:00</published><updated>2009-09-27T11:49:18.278+08:00</updated><title type='text'>Of Judging and Stereotyping</title><content type='html'>A new friend mentioned that two months into our friendship, he has given up stereotyping me. "The problem is Haz, you don't belong to any."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We live in a judgmental society, where everyone must be labeled/stamped on their foreheads as such and such. The world does not really have a place for people like me: I am a drifter, I drift from one click to another with ease, I am friends with people who frequent the mosque and active in religious activities (my friends, I mean) but I also hang out with (chain)-smokers at 24-hour diners way past normal bedtime. Another new friend voiced out his confusion, and jokingly said that I was "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;talam dua muka&lt;/span&gt;."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh well.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But now let's dwell on a more common stereotyping that is not exclusive to many. Ask most overseas-educated, scarf-clad Malay Muslim girls, and I am sure they have been subjected to the same stereotyping.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I don't get it, honest.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Just because I choose to cover my hair, then it is assumed that I am so &lt;span style="font-style: italic;"&gt;kampung&lt;/span&gt; to the extend that I cannot string together a coherent sentence in English?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cabin crews of the national airline are totally guilty of this atrocious crime. They would speak in English to the Malay girl in front of me but when it was my turn to exit the aircraft - they would switch to Malay. Not that I look down on my mother-tongue, but I think I have the right to feel ostracized and singled out because I WAS STEREOTYPED!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now that I am back for good in &lt;span style="font-style: italic;"&gt;this tanah tumpah darahku&lt;/span&gt;, it has been worst. The fact that I choose to read Malay newspapers (yep, it's a plural) does not make it any better. But just imagine their shock when I speak up. At least, this kampung girl who ate more &lt;span style="font-style: italic;"&gt;tapai beras&lt;/span&gt; than her dad this Eid and proudly wear her &lt;span style="font-style: italic;"&gt;baju kurung&lt;/span&gt; on Fridays (or whenever she forgot to send the dirty clothes to the laundress) DOES NOT HAVE TO FAKE HER AMERICAN-ACCENTED ENGLISH.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3051544519995253381?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3051544519995253381/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3051544519995253381' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3051544519995253381'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3051544519995253381'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/09/of-judging-and-stereotyping.html' title='Of Judging and Stereotyping'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-8205165255401840843</id><published>2009-08-29T17:39:00.004+08:00</published><updated>2009-08-29T17:46:05.658+08:00</updated><title type='text'>Pada Suatu Hujung Minggu Ramadhan...</title><content type='html'>...suara pecah tatkala tangan menyampaikan sedikit sumbangan sempena menerima gaji pertama kepada Emak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Banyak ni," Emak menolak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Tak apa," balas saya. "Raya dah dekat, Along tak sempat nak tempah kuih raya."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Mak ambil sementelah Along beri," kata Emak lagi. "Tapi Mak simpan. Kalau putus belanja, jangan berdiam tak ada duit, minta ya," titip Emak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah Emak, ingatannya terhadap kebajikan anak-anak diutamakan meski inshaallah saya mampu untuk berdikari. Sebetulnya ibu dan bapa saya tidak apa-apa jikalau saya tidak membantu mereka secara kewangan, tetapi sebagai anak, saya tidak sedap hati andai tidak mengongsi nikmat dunia yang dimungkinkan dengan pengorbanan kedua-duanya jua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuhan, kuatkanlah azam agar tidak terputus sumbangan kecil setiap bulan kepada Emak dan Ayah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-8205165255401840843?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/8205165255401840843/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=8205165255401840843' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8205165255401840843'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8205165255401840843'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/08/pada-suatu-hujung-minggu-ramadhan.html' title='Pada Suatu Hujung Minggu Ramadhan...'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3386146641403763496</id><published>2009-08-28T21:09:00.003+08:00</published><updated>2009-08-28T21:20:14.597+08:00</updated><title type='text'>Perkongsian Yang Terlambat</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SpfXz2Z7FmI/AAAAAAAAB2A/SPUyYhbGNvM/s1600-h/Angin+Sakura.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 228px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SpfXz2Z7FmI/AAAAAAAAB2A/SPUyYhbGNvM/s320/Angin+Sakura.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5375001966067521122" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Grafik dari &lt;a href="http://www.bharian.com.my/Current_News/BH/Saturday/Sastera/20090822082416/Article/"&gt;Berita Harian&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;Hujung minggu pertama setelah rasmi bertugas membawa khabar gembira dengan penyiaran cerpen "Angin Pada Mekar Kuntum Sakura" (Wind of the Cherry Blossom), cerpen yang diilhamkan di Colorado, diperam ranum sehingga masak di Jepun dan ditulis di Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ia berlatarkan Hiroshima Heiwa Kinen Koen, pada musim bunga sakura, antara seorang saintis fizik nuklear berbangsa Jepun dan seorang rakyat Amerika yang diburu dosa-dosa psikologi. Konsep &lt;span style="font-style: italic;"&gt;psychological guilt&lt;/span&gt; ini mengganggu semenjak ia disebut seorang barrista di kedai kopi yang saya kerapi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Karya ini masih terlalu banyak kekurangannya. Oleh itu saya berterima kasih kepada semua yang sudi membaca!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Klik sini untuk membaca &lt;a href="http://www.bharian.com.my/Current_News/BH/Saturday/Sastera/20090822082416/Article/"&gt;Angin Pada Mekar Kuntum Sakura&lt;/a&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3386146641403763496?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3386146641403763496/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3386146641403763496' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3386146641403763496'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3386146641403763496'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/08/perkongsian-yang-terlambat.html' title='Perkongsian Yang Terlambat'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SpfXz2Z7FmI/AAAAAAAAB2A/SPUyYhbGNvM/s72-c/Angin+Sakura.jpg' height='72' width='72'/><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4773399322971895748</id><published>2009-08-02T01:29:00.001+08:00</published><updated>2009-08-02T01:30:34.473+08:00</updated><title type='text'>Banyak Jalan ke Syurga</title><content type='html'>Secara peribadi, saya rimas dengan kebanjiran karya-karya berlabelkan Islami dalam pasaran buku di Malaysia, tetapi tidak menawarkan sebarang gagasan pemikiran yang baharu untuk mencerdikkan masyarakat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa bezanya novel cinta Islami, dengan novel-novel pop kontemporari, melainkan kisah-kisah cinta yang sah dan halal?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya pencinta buku, dan sebarang bahan bacaan yang bermanfaat. Sejak kecil, saya dididik oleh Emak dan Ayah bahawa buku dan bahan bacaan itu ilmu yang harus dihormati. Maka, saya sejak kecil ralat suka-suka menconteng buku, menyepahkan buku di atas lantai, duduk di atas buku, melangkahi buku apatah lagi memijak dan membakar buku. Buku-buku pada saya letaknya di tempat kedua selepas kitab suci Al-Qur'an.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lalu semenjak kecil, saya sangat memuliakan para pengarang yang karyanya &lt;strike&gt;tersiar&lt;/strike&gt; disiarkan di media cetak atau dibukukan. Pada saya, mereka selayaknya dihormati dan ilmu mereka tentunya tinggi kerana karya-karya yang terbit itu telah disaring dan dipilih oleh para editor yang arif. Buat makluman, saya diajar mengenal dunia penulisan kreatif oleh Emak dan Ayah melalui majalah Dewan Pelajar (DP) dan buku kanak-kanak terbitan Dewan Bahasa dan Pustaka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ayah pembaca tetap majalah Dewan Masyarakat (DM) ketika itu, maka setelah beberapa kali khatam DP, saya akan mengalih tumpuan ke ruangan Ulasan Buku dalam DM pula. Buku-buku terbitan DBP yang diulas itu kemudiannya akan saya cari rak perpustakaan sekolah. Emak pula pembaca majalah Wanita dan ruangan kegemaran saya ialah Makan Angin/Melancong dan Sejarah (kisah cinta agung Shah Jehan dan Mumtaz Mahal pernah disirikan dalam majalag Wanita dan saya masih ingat mempolemikkannya dengan sepupu yang berada dalam Tingkatan Enam ketika itu sementara saya berusia 9 atau 10 tahun).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika itu saya sudah kenal siapa Faisal Tehrani, lewat antara cerpen-cerpen awalnya seperti Mencari Yun Mui (disiarkan dalam majalah Dewan Sastera mungkin 14 atau 13 tahun lalu). Lalu tanggapan saya begitulah: dunia penulisan kreatif, atau setepatnya dunia sastera itu takahnya tinggi, tetapi indah dan berwarna-warni. Saya juga melihat menulis karya kreatif tidak boleh sebarang. Karya kreatif bukan sahaja dibaca khalayak sebagai hiburan, tetapi juga pengkritik sastera. Dan, jikalau tidak mendapat perhatian pengkritik sekali pun, tidakkah penulis mempunyai tanggungjawab sosial untuk mencerdikkan pembaca yang telah membeli naskhah media yang berkenaan yang menyiarkan karya kreatif tadi?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu, salahkah andai saya berasa kesal, sedih dan kecewa dengan kebanjiran karya-karya yang tidak mengangkat tugas mencerdikkan khalayak dalam pasaran buku di Malaysia pada hari ini?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Isu ini telah ditulis banyak kali dan tulisan saya ini hanyalah gema sebetulnya. Kehadiran novel-novel cinta Islami yang(majoritinya) mengangkat keluh-kesah golongan berpendidikan aliran agama yang bercinta secara 'halal' sebagai alternatif kepada novel-novel pop secara peribadi sudah mencapai tahap memualkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila dipersoalkan, jawapannya adalah gema juga: ini kisah cinta yang baik-baik, cerita tentang Islam. Hah, tak takut berdosa mempertikaikan cerita tentang Islam?!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terdapat falasi yang harus diperbetulkan pada retorik di atas. Saya tidak pernah mempertikaikan Islam, tetapi saya mempersoalkan sisi Islam yang ditampilkan. Apa untuk mengecap syurga itu hanya dengan menjadi seorang isteri solehah dan ibu mithali?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masih terlalu banyak persoalan ummah yang membelenggui umat Islam yang perlu digali, diangkat, dipolemikkan dan diselesaikan. Mengapa harus disempitkan tema karya berunsur Islami itu dengan bumbu cinta? Iya, kehadiran cebisan wacana di sana-sini itu ada, tetapi perlu diingat - yang dikenang sepanjang dan selepas pembacaan itu apa? Kalau hebatnya Fahri sebagai lelaki rebutan ramai gadis (contoh) sehingga tenggelam &lt;i&gt;discourse&lt;/i&gt; bersama Alicia di dalam gerabak Metro, maka rasanya gagasan wacana perbandingan agama (yang sudah jadi tema klise pun pada pendapat saya) belum berjaya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai contoh lagi, saya melihat Tawassul karya Isa Kamari sebagai definisi karya sastera Islami yang sangat hebat. Gagasan pemikiran yang diketengahkan bergarda depan (avant garde) dan sangat membanggakan untuk dibawa ke peringkat antarabangsa serta diperkenalkan sebagai karya yang mencerminkan intelektualiti penulis beragama Islam yang bukan sahaja beramal dengan anutannya, tetapi peka terhadap permasalahan ummah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Titik!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4773399322971895748?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4773399322971895748/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4773399322971895748' title='15 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4773399322971895748'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4773399322971895748'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/08/banyak-jalan-ke-syurga.html' title='Banyak Jalan ke Syurga'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>15</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1138448100416882754</id><published>2009-07-23T16:29:00.001+08:00</published><updated>2009-07-23T16:29:56.943+08:00</updated><title type='text'>Akan Datang OGOS 2009: Antologi Puisi GKLN Badar Metropolitan</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Smgffzder-I/AAAAAAAAB14/8iN9alWD_EY/s1600-h/Badar.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 186px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Smgffzder-I/AAAAAAAAB14/8iN9alWD_EY/s320/Badar.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5361569987634835426" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1138448100416882754?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1138448100416882754/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1138448100416882754' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1138448100416882754'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1138448100416882754'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/akan-datang-ogos-2009-antologi-puisi.html' title='Akan Datang OGOS 2009: Antologi Puisi GKLN Badar Metropolitan'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Smgffzder-I/AAAAAAAAB14/8iN9alWD_EY/s72-c/Badar.JPG' height='72' width='72'/><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-3291477708823350438</id><published>2009-07-18T14:22:00.004+08:00</published><updated>2009-07-18T14:35:55.013+08:00</updated><title type='text'>Nyala Lentera Mustika</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.ujanailmu.com.my/prod_images_large/Lentera_Mustika1.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 150px; height: 252px;" src="http://www.ujanailmu.com.my/prod_images_large/Lentera_Mustika1.JPG" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Lentera Mustika dari &lt;a href="http://www.ujanailmu.com.my/pd-lentera-mustika.cfm"&gt;Ujana Ilmu&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Halus sekali laras bahasa dalam buah tangan terbaru  Nisah Hj Haron, Lentera Mustika (LM). Secara teknikal novel ini tidak baru sebenarnya kerana ia pernah disirikan selama 37 bulan dalam majalah Aniqah, namun secara praktis, inilah kali pertama semua bab disatukan dalam sebuah naskhah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;LM secara peribadi saya tanggapi sebagai penanda aras baru Nisah Hj Haron dalam berkarya. Nisah sangat pintar bercerita dalam novel ini. LM bermula sebagai kisah cinta - Prof Madya Dr Ainur Mustika Nurdin sedang dalam dilema antara lamaran cinta dua lelaki: Rozario teman sejawat dan Zul Farhan bekas pelajar. Selain itu, di jari manisnya masih ada lagi cincin pemberian Syed Amirul Hakim dari Universitas Sriwijaya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun selepas itu, saya melihat kisah cinta bersegi-segi ini mengambil tempat duduk belakang. LM selepas itu bergerak lancar dengan mengangkat perjuangan Ainur Mustika sebagai profesor Puisi Melayu Tradisional dari Fakulti Persuratan Melayu UKM yang komited untuk memartabat dan memasyarakatkan warisan bangsa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sinilah kemahiran Nisah sebagai pencerita terpamer. Secara jujur, saya agak skeptis dengan sebuah novel yang berteraskan sebuah isu tunggal (dalam LM - puisi Melayu tradisional) kerana&lt;i&gt; how much can you write about one issue in a book?&lt;/i&gt; Ternyata LM menafikan tanggapan awal saya itu. Nisah memperkenalkan kepelbagaian. Misalnya, beliau bijak meregukan puisi Melayu dengan bidang undang-undang, dikupas melalui aspek hak cipta lalu dibawa terbang ke Shanghai dan dikaitkan pula dengan teks-teks silam pada zaman Melayu Melaka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di samping itu, Nisah turut membawa pembaca ke sebuah desa di Batu Berendam, Melaka di mana adat istiadat risikan, peminangan, pertunangan dan perkahwinan Melayu disampaikan dengan sungguh berseni sekali. Sebagai seorang yang agak lama tidak terdedah dengan resmi masyarakat kampung, saya terkesan dengan usaha Nisah mengajak khalayak melestarikan warisan masyarakat Melayu ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Persoalan tauhid juga menjadi teras yang menggerakkan LM. Ainur Mustika seorang wanita Muslimah yang percaya sepenuh hati dengan perancangan Tuhan dan ini dapat dilihat melalui setiap gerak-geri dan gerak hatinya. Solat dan doa adalah teman akrabnya. Maka tidak hairanlah jikalau ketentuan jodoh dan ajal diterima oleh Ainur Mustika tanpa sedikit pun mempersoalkan keadilan Tuhan. Saya jadi kagum dengan wanita istimewa ini!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai seorang pembaca kerdil yang tidak pernah dikecewakan oleh buah pena Nisah Hj Haron, saya sangat terhibur dan terdidik dengan Lentera Mustika. Novel ini meskipun sebuah prekuel kepada novel Nisah yang terdahulu iaitu Mencari Locus Standi, dan pengakhirannya sudah boleh ditebak, namun masih ada ruang di penghujungnya untuk pembaca berimaginasi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk Nisah, tahniah dan terima kasih!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*Dapatkan Lentera Mustika di &lt;a href="http://www.ujanailmu.com.my/pd-lentera-mustika.cfm"&gt;Ujana Ilmu&lt;/a&gt;!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-3291477708823350438?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/3291477708823350438/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=3291477708823350438' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3291477708823350438'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/3291477708823350438'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/nyala-lentera-mustika.html' title='Nyala Lentera Mustika'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-448679398965629466</id><published>2009-07-18T06:52:00.005+08:00</published><updated>2009-07-18T06:59:02.838+08:00</updated><title type='text'>I Give My Regards to Soul and Romance</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SmEAu0-Ht0I/AAAAAAAAB1o/xzK4dOxz7-A/s1600-h/thinking-cap.gif"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 276px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SmEAu0-Ht0I/AAAAAAAAB1o/xzK4dOxz7-A/s320/thinking-cap.gif" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5359565836040779586" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;This boy and his thinking cap are from &lt;a href="http://www.math.hmc.edu/%7Etucker/math104/resources2.html"&gt;here&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A very valuable friend of mine who is working on her Ph.D in Colorado wrote about the "overcaring-ness" syndrome among Malaysians again. It's the whole nine yards of never-ending nosiness, especially for us girls who have been pestered with a long list of cliche questions such as:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. (If single) Bila nak kahwin?&lt;br /&gt;2. (If married, without kids, yet) Bila nak ada anak?&lt;br /&gt;3. (If have a child) Bila nak tambah nombor dua?&lt;br /&gt;4. (If have more than one child) Tak nak tambah sorang lagi ke?&lt;br /&gt;5. (I believe you get the drill by now)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It's annoying, full stop. I've been asked one of these questions too, and if the persons asking are people I know well (and older than me), I would politely give the most diplomatic answers I could muster. But if they are not close acquaintances, I would cheekier and sometimes use the phrase that Danny suggested: "It's for me to know, and for you to find out."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;Sheesh&lt;/i&gt;. What with all these nosiness?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I couldn't get what a friend, who's a poet and a medical school graduate (and married and expecting his first child in October) said the other day out of my mind. He referred to writers specifically, but I think this applies to humankind as a whole. He said that writers are thinkers, or to be exact deep thinkers. Thus they (or precisely, we) do not like to ponder upon &lt;i&gt;remeh-temeh&lt;/i&gt; matters like the four bullet points mentioned above. There are a lot more problems in this world to be solved, so why ponder on something so personal?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now I understand why I dread talking to some people, but never with my writer friends. It's like we have a silent "don't ask, don't tell" agreement. Which is fine by me. But hopefully as we move towards becoming a thinking society (hey I can wish, right?), these questions will be dropped from social conversations. They're disrespectful, period.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;" class="photo photo_none"&gt;&lt;div class="photo_img"&gt;&lt;a href="http://www.facebook.com/photo.php?pid=30849917&amp;amp;op=1&amp;amp;view=all&amp;amp;subj=103832814756&amp;amp;aid=-1&amp;amp;oid=103832814756&amp;amp;id=37902804"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-448679398965629466?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/448679398965629466/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=448679398965629466' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/448679398965629466'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/448679398965629466'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/i-give-my-regards-to-soul-and-romance.html' title='I Give My Regards to Soul and Romance'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SmEAu0-Ht0I/AAAAAAAAB1o/xzK4dOxz7-A/s72-c/thinking-cap.gif' height='72' width='72'/><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4094620266883917085</id><published>2009-07-17T00:30:00.001+08:00</published><updated>2009-07-17T00:33:06.287+08:00</updated><title type='text'>Besar, Selesa dan....Malas?</title><content type='html'>&lt;div&gt;Peluang untuk ke Kolej MARA Seremban (KMS) untuk berkongsi pengalaman sebagai penulis, pembaca dan bekas pelajar sastera (secara khususnya Language A1 Malay dalam program International Baccalaureate) dengan adik-adik yang bakal terbang ke luar negara bersama Fahd Razy (yang mengajak memeriahkan setelah Puan Azizah Ismail menjemput) dan Norshah merupakan satu distraksi yang amat dialu-alukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain berpeluang berkongsi sesuatu yang amat saya cintai (menulis karya sastera), kami juga berkesempatan ke kediaman Puan Nisah Hj Haron (Kak Nisah), pengarang terkenal yang baru 'melahirkan' novel baru berjudul Lentera Mustika, sekaligus membeli-belah buku di Ujana Ilmu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu kunjungan itu juga saya telah berpeluang berbual dengan CEO Ujana Ilmu, Encik Shukri (Abang Shukri) dan bapa Kak Nisah tentang kegagalan pelbagai pihak menghargai bakat-bakat muda dalam pelbagai kepakaran yang menjurus kepada penghijrahan para cendekiawan dan golongan profesional ke luar negara. Perbualan ini bermula apabila Fahd Razy, Penasihat Grup Karyawan Luar Negara (GKLN), penyair muda dan juga merupakan seorang graduan perubatan dari Royal College of Surgeon Ireland (RCSI) membandingkan rutin housemanship di Malaysia dan di Ireland.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan saya, selaku seorang yang 'dijanjikan' jawatan tetapi sering diketepikan oleh dolak-dalih birokrasi yang inkompeten - terpaksa bersetuju (meski lebih bersifat bias sebetulnya).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Organisasi di Malaysia mudah berasa selesa. Ini menyebabkan mereka tidak mahu berusaha lebih kerana merasakan diri sudah cukup besar. Maka, tiada lagi peluang untuk mereka &lt;span style="font-style: italic;"&gt;grow&lt;/span&gt;," kata Abang Shukri lebih kurang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tertarik dengan istilah grow itu sendiri. Grow, atau membesar dalam konteks ini tidak perlu dari segi saiz (dan ego) sahaja. Malah jikalau dalam konteks badan manusia, membesar secara fizikal tanpa imbangan sebenarnya fenomena tidak sihat. Kita seringkali berkias menyebut insan-insan berbadan besar sebagai "sihat." Istilah ini tidak tepat langsung, melainkan jikalau yang dirujuk itu seorang bayi kecil yang harus &lt;i&gt;on time&lt;/i&gt; pada jadual tumbesarannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu, saya percaya istilah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;grow &lt;/span&gt;di sini sebenarnya merujuk pembesaran aspek lain. Saiz (dengan mengambil organisasi yang sedang saya perangi secara dingin sebagai contoh) sudah menjangkau operasi antarabangsa - jadi apa lagi?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai bekas pelajar subjek pengurusan, saya suka sekali merujuk teori asas yang dikemukakan oleh Abraham Maslow iaitu Hierarchy of Needs. Menurut Maslow, keperluan manusia itu boleh dipecahkan kepada lima takah. Untuk mendaki takah yang di atas, takah yang di bawah mesti dipenuhi terlebih dahulu. Jika tidak, kata Maslow, manusia (atau spesifiknya pekerja) tidak akan bermotivasi untuk melakukan sesuatu. Takah-takah itu disusun dalam betuk piramid, tetapi saya hanya akan menyenaraikan semuanya di sini bermula dengan yang paling bawah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Fisiologi: udara (untuk bernafas), makanan, air, seks, tidur dan membiak&lt;br /&gt;2. Keselamatan: tubuh badan, di tempat kerja, keluarga, kesihatan, harta, moral&lt;br /&gt;3. Kasih sayang: rasa tergolong (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sense of belonging&lt;/span&gt;), persahabatan, perhubungan kekeluargaan dan intimasi&lt;br /&gt;4. Harga diri (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;self-esteem&lt;/span&gt;): keyakinan, penghargaan terhadap pencapaian, menghormati dan dihormati&lt;br /&gt;5. Penerimaan terhadap diri (&lt;span style="font-style: italic;"&gt;self-actualization&lt;/span&gt;): takah paling tinggi yang berhubung rapat dengan naluri semulajdi manusia untuk menjadi yang terbaik&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maslow juga mengatakan adanya takah keenam iaitu self-transcendence iaitu keperluan spiritual.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;" class="photo photo_none"&gt;&lt;div class="photo_img"&gt;&lt;a href="http://www.facebook.com/photo.php?pid=30848774&amp;amp;op=1&amp;amp;view=all&amp;amp;subj=103158534756&amp;amp;aid=-1&amp;amp;oid=103158534756&amp;amp;id=37902804"&gt;&lt;img style="width: 460px;" src="http://photos-g.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc1/hs155.snc1/5776_520706338540_37902804_30848774_6294254_n.jpg" alt="" class="" onload="var img = this; onloadRegister(function() { adjustImage(img); });" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;Grafik dari &lt;a href="http://abreakktor.blogspot.com/2007/04/maslows-hierarchy-of-needs.html"&gt;sini&lt;/a&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Apabila memperkatakan tentang aspek &lt;span style="font-style: italic;"&gt;grow&lt;/span&gt; atau &lt;span style="font-style: italic;"&gt;growth&lt;/span&gt;, saya secara peribadi berpendapat Takah 4 dan 5 masih boleh dioptimumkan dalam mana-mana organisasi - sebagaimana besar dan selamatnya mereka secara fizikal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sikap selesa pada saya adalah barah - ia menjadikan manusia malas dan enggan keluar daripada kepompong. Kita sering mendengar banyak kali bagaimana maruah bangsa kita (baca: Melayu) dipersoalkan dan sikap (baca: &lt;span style="font-style: italic;"&gt;attitude&lt;/span&gt; untuk yang tak faham BM) kita dicela, tetapi apa yang kita lakukan untuk berubah? Perlu diingat, tak tumbuh tak melata kalau tak sungguh orang tak kata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu kita tidak perlu hairan apabila berlakunya fenomena aliran keluar otak-otak bergeliga (baca: &lt;span style="font-style: italic;"&gt;brain drain&lt;/span&gt;) ke negara-negara asing. Di Malaysia, ruang untuk membesar itu bukannya tiada, tetapi saya yakin para cendekiawan dan profesional yang 'menjual' kepakaran ini khuatir seandainya mereka berlama-lama di organisasi-organisasi yang egonya melambung selaras dengan ketinggian bangunan ibu pejabat, semakin tinggilah risiko untuk mereka juga menjadi selesa dan malas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Lalu saya melihat 'tarik-tali' antara saya dan sebuah organisasi yang tidak akan disebut namanya sebagai rahmah Tuhan. Selain mata dan hati saya terbuka, saya juga tertanya-tanya: mungkin Tuhan sedang melorongkan saya ke organisasi atau negara atau juga jalan kerjaya yang lain agaknya)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4094620266883917085?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4094620266883917085/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4094620266883917085' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4094620266883917085'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4094620266883917085'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/besar-selesa-danmalas.html' title='Besar, Selesa dan....Malas?'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-991071818251045669</id><published>2009-07-14T18:06:00.009+08:00</published><updated>2009-07-19T15:21:45.996+08:00</updated><title type='text'>GKLN ke Seremban</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlzJ1yPIEOI/AAAAAAAAB0Y/1OCyuApdK8A/s1600-h/Program+GKLN.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 241px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlzJ1yPIEOI/AAAAAAAAB0Y/1OCyuApdK8A/s320/Program+GKLN.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358379582519513314" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Acara, atas jemputan dan inisiatif guru Language A1 Malay dalam program International Baccalaureate di KMS, Puan Azizah Ismail.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SmLJNo5KgCI/AAAAAAAAB1w/IUcnG4UE8IE/s1600-h/4812.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SmLJNo5KgCI/AAAAAAAAB1w/IUcnG4UE8IE/s320/4812.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360067742676975650" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Fahd Razy bercerita panjang lebar tentang GKLN dan puisi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sl68k2HaZcI/AAAAAAAAB1g/2_om80f56EE/s1600-h/P1050798.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sl68k2HaZcI/AAAAAAAAB1g/2_om80f56EE/s320/P1050798.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358927947805386178" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Norshah memberikan tips tentang Extended Essay, kertas-kertas Malay A1 dan program CAS (Creative, Action, Service).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sl68ht2Wq9I/AAAAAAAAB1Y/NWUWSdbVAu8/s1600-h/P1050796.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sl68ht2Wq9I/AAAAAAAAB1Y/NWUWSdbVAu8/s320/P1050796.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358927894046747602" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Saya yang gugup kerana lama tidak memegang mikrofon!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sl68d4pmabI/AAAAAAAAB1Q/cvc3mdE2Avk/s1600-h/P1050799.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sl68d4pmabI/AAAAAAAAB1Q/cvc3mdE2Avk/s320/P1050799.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358927828226566578" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Pelajar KMS bertanya soalan kepada Shah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sl68air1eCI/AAAAAAAAB1I/2U6p5RytQeo/s1600-h/P1050803.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sl68air1eCI/AAAAAAAAB1I/2U6p5RytQeo/s320/P1050803.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358927770790754338" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Para pelajar KMS yang tekun.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sl68W5QmUMI/AAAAAAAAB1A/IJWb9XjCSOU/s1600-h/5776_520703364500_37902804_30848606_6528243_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Sl68W5QmUMI/AAAAAAAAB1A/IJWb9XjCSOU/s320/5776_520703364500_37902804_30848606_6528243_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5358927708131053762" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kami - Fahd Razy, Shah dan saya - juga sempat singgah dan membeli buku di Ujana Ilmu milik Puan Nisah Hj Haron dan suami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*Foto-foto daripada koleksi peribadi Fahd Razy, Norshah dan saya sendiri.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-991071818251045669?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/991071818251045669/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=991071818251045669' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/991071818251045669'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/991071818251045669'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/sekadar-hebahan.html' title='GKLN ke Seremban'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlzJ1yPIEOI/AAAAAAAAB0Y/1OCyuApdK8A/s72-c/Program+GKLN.jpg' height='72' width='72'/><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-7845631945047095057</id><published>2009-07-13T14:41:00.006+08:00</published><updated>2009-07-13T15:04:09.156+08:00</updated><title type='text'>Bagaimana Saya Menulis II</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Proses kreatif Perca-Perca Cinta Untuk Palestin (Berita Harian, 31 Januari 2009)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Slrb_HLN5fI/AAAAAAAAB0I/qzFPcogvGwE/s1600-h/Perca1.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 230px; height: 292px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Slrb_HLN5fI/AAAAAAAAB0I/qzFPcogvGwE/s320/Perca1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5357836584014964210" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Perca halaman I&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlrbYsSIRJI/AAAAAAAAB0A/teCHW7NC98M/s1600-h/Perca2.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 230px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlrbYsSIRJI/AAAAAAAAB0A/teCHW7NC98M/s320/Perca2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5357835923961169042" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Perca halaman II&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlraQEWhnbI/AAAAAAAABz4/eJ_AVlnoFng/s1600-h/Perca3.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 224px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlraQEWhnbI/AAAAAAAABz4/eJ_AVlnoFng/s320/Perca3.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5357834676291607986" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Perca halaman III&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlrZJQuFjBI/AAAAAAAABzw/pHImB8-Eldo/s1600-h/Perca+4%265.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 226px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlrZJQuFjBI/AAAAAAAABzw/pHImB8-Eldo/s320/Perca+4%265.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5357833459840945170" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Perca halaman IV dan V&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlrXp6dQ5pI/AAAAAAAABzo/6NrQTgORDlQ/s1600-h/Perca+6%267.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 234px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlrXp6dQ5pI/AAAAAAAABzo/6NrQTgORDlQ/s320/Perca+6%267.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5357831821777233554" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Perca halaman VI and VII&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-7845631945047095057?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/7845631945047095057/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=7845631945047095057' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7845631945047095057'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/7845631945047095057'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/bagaimana-saya-menulis-ii.html' title='Bagaimana Saya Menulis II'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/Slrb_HLN5fI/AAAAAAAAB0I/qzFPcogvGwE/s72-c/Perca1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-9221523487986715686</id><published>2009-07-12T14:52:00.003+08:00</published><updated>2009-07-12T14:55:20.188+08:00</updated><title type='text'>Janji Tuhan</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlmIbgWfFMI/AAAAAAAABzg/ZkrSaDaZFhQ/s1600-h/39.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlmIbgWfFMI/AAAAAAAABzg/ZkrSaDaZFhQ/s320/39.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5357463237856007362" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perbualan ringkas kami lewat tetingkap laman sembang maya meyakinkan saya bahawa rezeki setiap insan itu telah ditulis Tuhan. Pantas atau tertangguh, namun pasti lunas. Asal sahaja doa - senjata paling ampuh selepas segala usaha telah dilangsaikan tidak sesekali ditinggalkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teman, pinjamkan tempias rezekimu padaku juga ya?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-9221523487986715686?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/9221523487986715686/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=9221523487986715686' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/9221523487986715686'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/9221523487986715686'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/janji-tuhan.html' title='Janji Tuhan'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_7gr6Sm9Y83k/SlmIbgWfFMI/AAAAAAAABzg/ZkrSaDaZFhQ/s72-c/39.jpg' height='72' width='72'/><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4629985331081955889</id><published>2009-07-11T21:08:00.002+08:00</published><updated>2009-07-11T21:39:40.754+08:00</updated><title type='text'>Lapis-lapis Feminisme</title><content type='html'>Meladeni artikel temu ramah Abidah El Khaliqy bersama media Indonesia lewat jaringan laman maya, saya segera terkenangkan kelas Women In Literature di kampus yang sempat saya ikuti selama satu semester setelah Abidah menyebut novel Perempuan di Titik Nol (Woman at Point Zero) karya Nawal El Sadaawi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Novel nukilan penulis Mesir itu merupakan teks terakhir yang saya baca dalam kelas berkenaan. Ia asalnya tidak pun terdapat dalam silibus, namun pensyarah - Dr Gianquitto menyelitkan juga novel tipis itu sebagai menyuntik variasi dalam usahanya mendefinisikan 'feminisme.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebelum kelas WIL ini, saya sememangnya seorang feminis, tetapi lebih kepada &lt;span style="font-style: italic;"&gt;closeted feminist&lt;/span&gt; yang bisu mendongkol geram dan pasrah menerima lemparan diskriminasi kerana "good girls do not do such thing."  Namun, saya percaya setiap wanita itu feminis. Cuma tahap radikaliti itu mungkin berbeza, ia bergantung kepada kesedaran dan keberanian untuk meluah sekaligus memperjuangkan hak dalam arena yang masih menjadi &lt;span style="font-style: italic;"&gt;taboo &lt;/span&gt;disebabkan sifatnya yang mempersoalkan amalan-amalan yang berkait rapat dengan adat dan budaya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun WIL boleh dikatakan mengubah persepsi peribadi itu. Membaca dan menganalisa The Awakening (Kate Chopin) dan Their Eyes Were Watching God (Zora Neale Hurston), selain membaca sendiri The Color Purple (Alice Walker) serta The Handmaid's Tale (Margaret Atwood) dan naskhah-naskhah lain tentang pendidikan dan perjuangan hak asasi wanita, saya sedar tidak salah untuk saya 'memberontak' mempersoalkan ketidakadilan gender yang dibentuk oleh budaya dan sempadan sosiopolitik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketidakpuasan hati ini telah saya terjemahkan dalam kertas kajian akhir semester yang membincangkan pengaruh ruang (dunia luar dan dunia domestik) terhadap kebebasan mental dan emosi wanita dengan mengambil watak Edna Pontellier dalam The Awakening sebagai subjek utama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun sementelah bergelar muslimah, 'kesedaran' ini sebenarnya mengerikan - saya gerun andai terjatuh ke dalam jurang feminisme ala liberal anjuran barat!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mari kita kembali kepada novel Perempuan Pada Titik Nol. Novel tipis ini telah ditulis oleh seorang aktivis hak sosial wanita dari Mesir. Watak utamanya seorang wanita bernama Fatimaa yang sedari kecil hingga dewasa sering ditindas secara seksual oleh sekian ramai lelaki - bermula daripada bapa saudara (seorang graduan universiti Al-Azhar) sendiri, sehinggalah lelaki yang diharapkan sebagai pelindung.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu, Fatimaa menemui liberalisasinya melalui perlakuan seksual juga, iaitu dengan menjadi pelacur. Kata Fatimaa, dengan menjual diri, dia tidak lagi diperkosa sewenangnya oleh mana-mana lelaki, sebaliknya mempunyai hak untuk memilih lelaki yang ingin ditiduri dan menidurinya. Setelah mengambil kira latar wanita ini, wajarkah dia dipersalahkan kerana melihat feminisme melalui konteks yang memualkan sebegini?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak mengatakan Fatimaa betul. Namun saya sekadar ingin merafakkan sembah syukur kerana dilahirkan sebagai seorang muslimah, lalu definisi feminisme yang dianjurkan Islam itu sudah terlalu sempurna. Tetapi saya masih perlu menjadi feminis - kerana tembok budaya yang tidak mengesampingkan wanita masih tinggi dan tetal.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4629985331081955889?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4629985331081955889/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4629985331081955889' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4629985331081955889'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4629985331081955889'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/feminisme-dan-label-bahagian-i.html' title='Lapis-lapis Feminisme'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5529913698540317222</id><published>2009-07-11T15:13:00.003+08:00</published><updated>2009-07-11T15:15:04.072+08:00</updated><title type='text'>The Woman That I Love</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://anggun90.files.wordpress.com/2009/02/film20041b.jpg?w=420&amp;amp;h=600"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 420px; height: 600px;" src="http://anggun90.files.wordpress.com/2009/02/film20041b.jpg?w=420&amp;amp;h=600" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;This poster is taken from &lt;a href="http://anggun90.wordpress.com/2009/02/20/perempuan-berkalung-sorban/"&gt;here&lt;/a&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am very hard to impress and to please. In other other words, I am both picky and fussy. Thus, upon watching Perempuan Berkalung Sorban (The Woman with the Turban), I did not expect much. In fact, I was anticipating it to be another installment of the so-called Islamic movies that is very similar to Ayat-Ayat Cinta (Verses of Love).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But I also love to be proven wrong and contradicted because that shows that I still keep an open mind when facing new (or not so new) ideas and old stereotypes that do not apply in this modern world anymore.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perempuan did just that. Even though the first hour made me fuming with anger at the unjust, chauvinistic, patriarchal male supremacy of the so-called kiyai's and religious men that is totally socially constructed, the rest of the movie changed my outlook in some matters pertaining marriage and family.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am one of those modern girls who sort of does not believe in true love, marriage and the possibility of living happily ever after with my significant other for the rest of my life. Like I said, I'm picky, fussy and hard to be impressed. Most men I've met have failed to earn my respect, and sorry, I cannot live with someone who I have no high opinions of.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But when I saw the union of Anisah and Khudori, I came into realization that how marriage between two very very compatible human beings could be so LIBERATING, instead of a burden. They completed each other, and until a friend mentioned it, I did not think of how secure Khudori was. He told Anisah that "you are going to do fine without me." Men like to be needed, they need to be heroes because that is good for their egos, but this man, this one man ensured his wife that he believed in her strength and resilience to continue fighting for her rights even without him by her side.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This is the kind of love stories that people should be writing, translated and read. But I haven't heard of the Malaysian version anywhere - a shame, because honestly Ayat-Ayat Cinta pales in comparison of this great novel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I absolutely recommend the movie (just bear the initial parts that could send sparks out of your ears), and I take back my initial impression. This is indeed a love story - but not the "legal, Islamic" man-woman love stories that are abundant in today's Malay book market but instead a story of a woman who is in quest to love herself and how she comes to appreciate her role in her religion as promised by God instead of succumbing to cultural stereotypes.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5529913698540317222?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5529913698540317222/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5529913698540317222' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5529913698540317222'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5529913698540317222'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/woman-that-i-love.html' title='The Woman That I Love'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-263841459812589331</id><published>2009-07-09T17:55:00.005+08:00</published><updated>2009-07-10T03:19:41.411+08:00</updated><title type='text'>Brain Drain: Salah Siapa?</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://icelandtalks.files.wordpress.com/2009/05/brain_drain.jpg?w=260&amp;amp;h=238"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 260px; height: 238px;" src="http://icelandtalks.files.wordpress.com/2009/05/brain_drain.jpg?w=260&amp;amp;h=238" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;This walking brain is taken from &lt;a href="http://icelandtalks.wordpress.com/2009/05/20/the-brain-drain-has-begun-imf-and-the-glacier-bonds/"&gt;here&lt;/a&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Brain drain&lt;/span&gt;: &lt;i style="font-style: italic;"&gt;(n)&lt;/i&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; The loss of skilled intellectual and technical labor through the movement of such labor to more favorable geographic, economic, or &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;professional environments&lt;/span&gt;.&lt;/span&gt; [Answers.com]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I used to think that Malaysians who opt to work in other countries are selfish and materialistic. But now I take that back. Maybe their qualifications are appreciated elsewhere, and according to Maslow's hierarchy of needs, the highest level of motivation involves &lt;b&gt;APPRECIATION and RECOGNITION&lt;/b&gt;. These professionals have got it all - the only thing left to motivate them is by boosting their self-esteems. I need to remember that in case God's plan sees me in management later on.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;Anyway, &lt;b&gt;brain drain might not be by choice&lt;/b&gt;. When opportunities come, one should grab them - that's logical, practical and pro-active. Besides, &lt;b&gt;if one's own countrymen and women couldn't appreciate what one brings to the table, then does one have a choice apart from taking her/his glittering CV elsewhere?&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-263841459812589331?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/263841459812589331/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=263841459812589331' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/263841459812589331'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/263841459812589331'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/brain-drain-salah-siapa.html' title='Brain Drain: Salah Siapa?'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-8017130049390471473</id><published>2009-07-08T13:15:00.001+08:00</published><updated>2009-07-07T13:45:08.087+08:00</updated><title type='text'>Tawassul: Untuk Direnung, Difikir dan Dipolemikkan</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://shop.ameenbooks.com.my/images/product/225e927274abbdd8d9b3efe31f111d5b.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 102px; height: 150px;" src="http://shop.ameenbooks.com.my/images/product/225e927274abbdd8d9b3efe31f111d5b.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Foto dari laman &lt;a href="http://shop.ameenbooks.com.my/index.php?p=114"&gt;Ameen Books&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Tawassul: &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;perihal berhubung dgn Allah SWT dgn mengamalkan ibadat khusus mahupun umum: dlm terminologi Islam, dlm terminologi Islam ~ bererti men­de­­katkan diri kpd Allah dgn mentaati dan beribadah kpd-Nya; bertawassul melakukan tawassul: Islam melarang ~ dgn menggunakan perantara yg ditegah oleh syarak.&lt;/span&gt; [Kamus Dewan Edisi Empat, versi atas talian]&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tawassul karya Isa Kamari menarik perhatian saya yang sangat-sangat-sangat cerewet memilih bahan bacaan kerana sinopsis ringkas di kulit belakangnya yang berbunyi:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Barangsiapa memuja Muhammad, ketahuilah Muhammad telah wafat. Tetapi barangsiapa memuja Allah, Allah sentiasa hidup. Mana mungkin Nabi datang menolong umatnya setelah baginda wafat? Mana mungkin? Atau inikah yang dimaksudkan mereka dengan syafaat yang telah dijanjikan baginda kepada umatnya?"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Karya-karya yang mengangkat tema sebegini, yang mempersoalkan aspek-aspek tertentu dalam agama sehingga mendorong kajian dan polemik lanjut sememangnya kegemaran saya. Meladeni Tawassul, saya menemukan kesamaan ini dengan watak utamanya, seorang botanis bernama Syan yang berpegang bahawa kewujudan Tuhan yang dibuktikan secara logik akal akan meningkatkan lagi keimanan kepada Sang Pencipta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atas kepercayaan itulah Syan, seorang gadis muda telah memulakan pencarian di Lembah Tuwau. Syan menjejak datuknya, Hasyr yang telah dibuang keluarga kerana dituduh murtad. Berbekalkan buku Peribumi Alam tulisan Hasyr sebelum kehilangannya, Syan mengikut Hijaz ke perkampungan terpencil orang Imorot itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Novel ini latarnya pendek sahaja, iaitu dua hari. Namun ia dipecahkan kepada beberapa bahagian yang dinarasikan oleh watak-watak berbeza seperti Syan, Hasyr, Nutaib, Anisa, Hijaz dan Hira. Penceritaan watak-watak selain Syan bersifat imbas kembali dan amat penting dalam menimbulkan unsur saspen selain menjadi nadi yang menggerakkan perjalan plot yang diakhirnya dihubungkan di akhir novel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penghujung Tawassul pada pendapat saya tidak konklusif. Ia mencetus pelbagai persoalan yang mengganggu namun mesejnya jelas, terutama sekali kerana naskhah ini merupakan sebuah interteks sirah peradaban Islam!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-8017130049390471473?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/8017130049390471473/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=8017130049390471473' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8017130049390471473'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/8017130049390471473'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/tawassul-untuk-direnung-difikir-dan.html' title='Tawassul: Untuk Direnung, Difikir dan Dipolemikkan'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1380821358235129370</id><published>2009-07-07T04:54:00.003+08:00</published><updated>2009-07-07T12:51:06.121+08:00</updated><title type='text'>Antara Prau dan Bedar</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.itnm.com.my/files/imagecache/image_try/files/The%20Prau%20With%20Silent%20Soul.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 96px; height: 128px;" src="http://www.itnm.com.my/files/imagecache/image_try/files/The%20Prau%20With%20Silent%20Soul.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Foto dari laman Institut Terjemahan Negara Malaysia (&lt;a href="http://www.itnm.com.my/ms/content/prau-silent-soul"&gt;ITNM&lt;/a&gt;)&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Saya membaca Bedar Sukma Bisu (Bedar) kira-kira dua tahun lalu. Sewaktu meladeni Bedar, saya tidak mempunyai mindset yang baik, yang terbuka untuk menikmati naskhah itu sepenuhnya. Ini disebabkan saya lebih teruja untuk menguliti Manikam Kalbu yag diterima bersama dari Ujana Ilmu kerana kulit hadapannya yang lebih ceria dan menarik. Oleh itu, saya tergesa membaca Bedar, sehingga ia tidak meninggalkan impak yang kuat (kecuali saya geli dengan kisah cinta Wefada-Elemine).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya membeli The Prau with the Silent Soul di Kinokuniya Isnin bersama Tawassul (Isa Kamari) lalu setelah membaca ulasan Fadli Akiti. Harus saya akui bahawa saya lebih menikmati bedar Melayu versi Inggeris. Aneh, kerana saya membacanya dalam gerabak-gerabak kereta api, sewaktu menunggu bas dan ketika menanti sepupu menjemput di perhentian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bedar/Prau karya yang enak. Pengakhirannya telah terang-terangan dinyatakan seawal bab pertama. Haiqal akan gelandangan di laut dan diselamatkan oleh moyangnya Ben Qortubi yang hilang berpuluh-puluh tahun lalu dan Wefada pula mengahwini Elemine yang jauh lebih muda. Tetapi kita juga disuakan rintih sukma Tengku Fatimah, dan gemilang Pulau Sukma, semenanjung emas serta empayar perkapalan Kumpulan Bedar Sukma.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seluruh novel ini sebenarnya adalah jawapan dalam persoalan. Ia mengajak pembaca melayari pemikiran setiap watak lalu mengupas segala persoalan telah dihadapkan terlebih dahulu namun menimbulkan sekian banyak pertanyaan pula di penghujungnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka barangkali perlulah &lt;span style="font-style: italic;"&gt;stream of consciousness&lt;/span&gt; dalam novel ini sifatnya 'melompat-lompat.' Tanpa jeda, pembaca yang sedang mengikuti lamunan Wefada boleh sahaja dihantar melewati isi fikrah arwah suaminya, Muhammad Chen dan begitulah seterusnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh sebab Bedar telah lama saya tinggalkan, saya tidak dapat memastikan sama ada terdapat apa-aapa yang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;lost in translation&lt;/span&gt;. Namun harus saya katakan bahawa langgam bahasa dalam Prau sangat mengagumkan. Malah saya menemukan ayat-ayat yang punya aliterasi sehingga berima pecahan kata-katanya. Semasa tren yang sesak menghinggut dari stesen ke stesen pada awal pagi, serasa ingin saya meninggikan suara membaca, mengongsi Prau sekuat-kuat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Komplen saya terhadap naskhah ini adalah perkembangan watak yang tidak adil (atau disengajakan untuk menonjolkan watak tertentu?). Saya secara peribadi, ingin segala lebih lanjut memahami gelodak jiwa Muawiyah sebagai anak yang diketepikan, misalnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kesimpulannya, saya akan ulang baca Bedar apabila kontena yang belayar dari Amerika tiba di Malaysia!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*The Prau with the Silent Soul dipamerkan di rak South East Asia Literature di Kinokuniya, KLCC.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1380821358235129370?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1380821358235129370/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1380821358235129370' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1380821358235129370'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1380821358235129370'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/antara-prau-dan-bedar.html' title='Antara Prau dan Bedar'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-1316431054331903510</id><published>2009-07-03T00:47:00.004+08:00</published><updated>2009-07-03T02:17:14.654+08:00</updated><title type='text'>Sidelined and Kicked Aside. As Always.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.waynerooneyonline.com/wp-content/uploads/custom/wayne-rooney-sideline.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 449px; height: 296px;" src="http://www.waynerooneyonline.com/wp-content/uploads/custom/wayne-rooney-sideline.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Scholes, Rooney and Tevez; sidelined.&lt;br /&gt;It sucks huh, dudes?&lt;br /&gt;Photo is taken from &lt;a href="http://www.waynerooneyonline.com/tag/manchester-united"&gt;here&lt;/a&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When they wanted something from me, I was pestered with continuous string of emails, everyday. But now when I just need a few minutes of their time for explanations and confirmation, they would not even pick up the phones or reply to my (very courteous) emails.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I want an answer, by what criteria are the selections based upon? Is it not by meritocracy, so my hard work during 4 years of college or at least the structured interview that I got very good feedback on would count for something?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sidelined and kicked aside, as always. I probably should get used to it because apparently consistency does not count for anything anymore. I might have just as well deliberately saved all the unwarranted anxieties and studied just "to get by" instead of aiming for excellent grades.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And I do not want condolences. I hate it when people say I should savor the time doing things that would be impossible to do once the working life starts, or the fact that they understand how I freaking feel, or that the best is saved for last.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;FYI:&lt;br /&gt;1. I WANT to work, RIGHT NOW. I am not used to an idle lifestyle and like to be on the move.&lt;br /&gt;2. If you already got your letter, then you DO NOT understand how I feel anymore.&lt;br /&gt;3. It BETTER be, or ELSE.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I hate promises. I was invited to be interviewed for a position in another company (a more superior, well known competitor) last year by recruiters in Denver but was talked out of it by sweet words that inflated my ego like "I want people like you in the company." WHAT HAPPEN TO PEOPLE LIKE ME NOW?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mahfudz claimed that this is the price I have to pay for being different, and a little radical. It doesn't worth the mild dark depression that I could feel is creeping in, but I would never sacrifice the essence of myself to anyone. They can all freaking GO TO ____ (fill in the blank).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wayyy to start off my 10-year long working obligation with a company that doesn't impress me much with their policies and bureaucracies.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-1316431054331903510?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/1316431054331903510/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=1316431054331903510' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1316431054331903510'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/1316431054331903510'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/sidelined-and-kicked-aside-as-always.html' title='Sidelined and Kicked Aside. As Always.'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-4158854272271207409</id><published>2009-07-01T21:07:00.000+08:00</published><updated>2009-07-01T21:08:02.936+08:00</updated><title type='text'>I Love You, You're Perfect, Now Change</title><content type='html'>The drive from Shah Alam to Damansara this morning was quite lively, with religion became the core issue in the routine morning conversation between yours truly and a cousin. It took off when my cousin mentioned that since she started using Islamic products in her household (HPA chickens, Radix coffee and the likes), some of her friends made hurtful remarks such as "You think you're so religious,&lt;i&gt; ah&lt;/i&gt;?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I told her that is nothing new. I (since I can only relate through my own experience), for instance, have been looked down upon when I talk about issues from the Islamic point of view because I do not wear a longer veil or more loose clothing. It's interesting how the way one dresses should be the testimonial of one's intellect.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But, my cousin reproached, you remember back then when we were kids and had the utmost respect for the teachers who taught Islamic Studies in primary schools because of their knowledge in the matters of the faith? Guess what, it isn't the same anymore. Nowadays, Islamic Studies teachers are just teachers who happen to teach about Islam. She went ahead and mentioned names of two such teachers at the high school where she is also teaching (History and Economics) at.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, they're also normal human beings, I shot back, recalling that some so-called Islamic-high-school graduates who regarded their alma maters as just another school where they went to get good education and are no different from more secular boarding schools like Sekolah Berasrama Penuh (I went to one) and Maktab Rendah Sains MARA.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I told my cousin that she should just disregard whatever hurtful remarks that were thrown at her but couldn't help wondering. Why do people have to add that tad bit extra jeer? So if they're skeptical about Islamic products (I am one too, so GUILTY as charged. My cousin took me along to a distributor of such products yesterday when she went to get some supplies), why can't they just say so, or keep quiet instead of saying something that hurt others? Didn't the Prophet himself (Peace Be Upon Him) said that, if you cannot say anything nice about others then do not say anything at all?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh. Sorry, for a secular American-college grad, I'm being "too religious" for my own Muslim's good!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-4158854272271207409?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/4158854272271207409/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=4158854272271207409' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4158854272271207409'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/4158854272271207409'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/07/i-love-you-youre-perfect-now-change.html' title='I Love You, You&apos;re Perfect, Now Change'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5819899152147985622</id><published>2009-06-26T16:29:00.002+08:00</published><updated>2009-06-26T16:47:03.836+08:00</updated><title type='text'>Menyudahi Delima Ranting Senja, Menunggu Lentera Mustika</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_aZ7vT-PSaYc/SiNHzg6-NnI/AAAAAAAAAwc/jkvLPduymO4/s320/IMG_2861.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_aZ7vT-PSaYc/SiNHzg6-NnI/AAAAAAAAAwc/jkvLPduymO4/s320/IMG_2861.JPG" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dari laman &lt;a href="http://senirupasiti.blogspot.com/2009/05/buku-terbitan-2009.html"&gt;Prof Dr Siti Zainon Ismail&lt;/a&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://pts.com.my/script/phpthumb/phpThumb.php?src=/images/uploads/books/Lentera%20baru.jpg&amp;amp;w=250&amp;amp;q=100"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 250px; height: 410px;" src="http://pts.com.my/script/phpthumb/phpThumb.php?src=/images/uploads/books/Lentera%20baru.jpg&amp;amp;w=250&amp;amp;q=100" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dari &lt;a href="http://universitipts.com/index.php/site/comments/akan_terbit_novel_nisah_haron/"&gt;Universiti Terbuka PTS&lt;/a&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Delima Ranting Senja yang ranum dan enak dinikmati. Ia kisah cinta, cinta kepada agama, bangsa dan budaya. Tetapi ia jadi unik dan indah sekali dengan baur perjuangan dari jalan politik dan sukarela yang teguh dan dinamis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Peri penting, ia juga secara peribadi menjawab beberapa kemusykilan saya tentang "orang-orang perjuangan" sebelum ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Pertama:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Tidakkah orang perjuangan yang masuk politik dan dinaikkan sebagai orang kerajaan akan mengalami &lt;span style="font-style: italic;"&gt;conflict of interest&lt;/span&gt;? Selama manakah mereka mampu berlaku jujur ketika anak bangsa terus melarat sedang mereka pula enak-enak dijulang dan bermewah-mewah atas nama keringat rakyat?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Persoalan ini dijawab oleh Bonda Siti Zainon melalui watak AbyRedha yang pernah dipenjarakan sebagai pemberontak tetapi lelaki Seulewah itu kini menjadi menteri dalam dewan perwakilan kerajaan Indonesia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kedua:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Orang-orang yang berjuang sebagai sukarelawan badan bukan kerajaan yang acap terbang ke sana-sini kononnya atas tiket membela bangsa - perjuangan jenis apakah itu? Tidakkah lebih afdal turun padang bergelumang selut bersama anak bangsa yang ingin ditolongi?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Persoalan ini dibangkitkan oleh Bonda Siti melalui beberapa kenalan Sofina dalam badan-badan bukan kerajaan yang kata mereka: "Kami sudah letih ke khemah-khemah pelarian."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ketiga:&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Bagaimanakah caranya untuk menjarakkan diri, maksud saya mencipta dua persona yang berbeza iaitu ketika di perbatasan menyelami resah derita anak bangsa dan ketika pulang menjalani rutin biasa di tempat kerja dan bersama keluarga? Perlukah berasa bersalah menghadap hidangan mewah sedang beberapa hari sebelumnya berkongsi bubur cair bersama anak-anak yang malnutrisi?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Persoalan ini jugalah rintihan AbyRedha, isterinya Sofina, Do Raman, Dr Aqran dan ramai lagi dalam naskhah hebat Delima Ranting Senja ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sebetulnya mengambil masa yang agak lama untuk menyudahkan novel ini. Ia naskhah berat, terlampau sarat dengan elemen budaya sehingga saya terasa tepu kadang kala namun andai dinikmati dengan perlahan, kelazatannya berkekalan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini saya menunggu kelahiran penuh novel Lentera Mustika karya Kak Nisah pula. Kata Pak Samad pada blurb naskhah terkini Kak Nisah yang pernah disirikan dalam majalah Aniqah itu, ia adalah kisah cinta golongan ilmuwan. Suatu pernyataan menarik yang menggamit!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk &lt;a href="http://www.senirupasiti.blogspot.com/"&gt;Bonda Siti&lt;/a&gt; dan &lt;a href="http://www.annyss.blogspot.com/"&gt;Kak Nisah&lt;/a&gt;, tahniah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5819899152147985622?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5819899152147985622/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5819899152147985622' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5819899152147985622'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5819899152147985622'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/06/menyudahi-delima-ranting-senja-menunggu.html' title='Menyudahi Delima Ranting Senja, Menunggu Lentera Mustika'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_aZ7vT-PSaYc/SiNHzg6-NnI/AAAAAAAAAwc/jkvLPduymO4/s72-c/IMG_2861.JPG' height='72' width='72'/><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-37866849.post-5138184769199930852</id><published>2009-06-24T13:08:00.000+08:00</published><updated>2009-06-23T13:22:10.627+08:00</updated><title type='text'>Detox Just to Retox</title><content type='html'>I have no doubt whatsoever that Sri Rahayu Mohd Yusop's latest novel, Kasih Nan Agung, which won the first prize in the Novel Remaja category of the Hadiah Sastera Kumpulan Utusan (HSKU) 2008 would meet my expectations. It is all that, and beyond. Kasih Nan Agung does not only entertain, but is thought-provoking and a MUST-read for those who like to be educated in a literary way.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The premise of Kasih Nan Agung is simple, in general it is a novel that counter-argues the Evolutionary Theory and the Neo-Darwinism Theory as proposed originally by Charles Darwin and later on by more contemporary scientists who are as equally deluded as him. But Sri Rahayu did not only criticize, she also offered the alternative, or as a Muslim would have it - the Ultimate Truth regarding human existence.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This is what an exceptional literary work is: you see the problem and dissect it from a chosen perspective/issue then try to SOLVE it. In today's world, we must realize that pure awareness does not mean anything if no one reacted. The reactions do not have to be a MEGA campaign with all the publicity in the world, but it could just be, let's say, a novel. This is what I like about Malaysia's literary scene, especially writers who write in Malay because they are no longer constricting themselves to some shallow-minded lovey-dovey storyline but have ventured into foreign territories that are seldom associated with literature such as life sciences, technological advancement and theology.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Back to Kasih Nan Agung, I was in for a surprise ride. At first I thought it was going to be a straight-forward enough discourse between Jaka Sulaiman Awang Safar, a Malaysian senior in paleoanthropology at UC Berkeley with his many opponents in the forms of so-called scientists/atheists like Maximilian Blake and Robert Le Frost, but man was I wrong!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This pre-notion had its own base, considering that Sri Rahayu wrote the book that won HSKU last year, Warisnya Kalbu, as an anti-plot. That means that there is no well-defined storyline - causality and consequences - throughout the novel. Story is regarded unimportant, so that substance can become the main highlight.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But she did not repeat it in Kasih Nan Agung. It is full of suspense and an original page-turner. I would totally call it an Islamic novel for its well-executed, excellently-conveyed religious messages. I also like the fact that Sri Rahayu wrote it in flawless and convincing Bahasa Melayu, meaning she did not appear to be trying too hard. For instance, the dialogues uttered by the non-Bahasa Melayu speakers in the novel sounded very natural, and MOST IMPORTANTLY, non-colloquial.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And just for the record, Sri Rahayu is an English teacher.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*Sri Rahayu's previous works include Bukan Legasi Lalang (1st Prize, HSKU 2000), Merdekakan Cinta Ratna (3rd Prize, HSKU 2002), Odisi Tanah Kencana (2nd Prize, HSKU 2006) and Warisnya Kalbu (1st Prize, HSKU 2007).&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/37866849-5138184769199930852?l=rebeccailham.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://rebeccailham.blogspot.com/feeds/5138184769199930852/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=37866849&amp;postID=5138184769199930852' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5138184769199930852'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/37866849/posts/default/5138184769199930852'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://rebeccailham.blogspot.com/2009/06/detox-just-to-retox.html' title='Detox Just to Retox'/><author><name>Rebecca Ilham</name><uri>http://www.blogger.com/profile/11697644876692818116</uri><email>beckyilham@yahoo.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='16882153224960029741'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>4</thr:total></entry></feed>