100 procent kommersiellt gångbart

Ny blogg!

2009-04-27T19:23:00.001+03:00

Ami bloggar nu mer för pengar!! Här finns den nya ELLE-bloggen. Viel spass och mycket nöje!

See ya around!

2007-11-17T09:02:00.000+02:00

Ursakta bloggtorkan men jag kom pa att det var roligare att skriva en roman (for hand) an har. Var tid har sitt skrivmedium. Upplevelseknarkande i den utstrackningen jag haller pa med har var inte riktigt kompatibelt med bloggformen.

Kanske syns om nagra veckor nar jag ar tillbaks i verkligheten.

Aventyr i Mekongdeltat genom fotolinsen

2007-10-22T15:27:00.000+03:00

You will miss me when I'm gone

2007-10-18T07:52:00.000+03:00

SAKER JAG INTE SAKNAR MED SVERIGE

Waynes Coffee

Folk som bara alskar shopping

Utgang som gar ut pa att ha pa sig fina klader

Tjocka sjok klader

Kyla

Samma manniskor hela tiden jamt

Alex Schulman

Elin Alvemark

Tidningen Bang (som jag i min svenska verklighet daremot luslaser fran parm till parm)

Bloggar

Diskussioner om modebloggares eventuella intelligens

Ol for 50 spann

Dagens outfitbilder

Raddhagsna manniskor som hymlar med sina asikter for att passa in

Alla som skall till Thailand

Dragarbrunnsgallerian

SAKER JAG DAREMOT SAKNAR MED SVERIGE

killar som inte koper horor eller tycker det ar ok om deras kompisar gor det

barer som inte spelar red hot chili peppers

manniskor med andra favoritband an red hot chili peppers

folk med analysformaga

Bildkavalkad : Nagra veckor Vietnamaventyr

2007-10-10T15:05:00.000+03:00

Nara doden i Kambodja

2007-10-04T14:20:00.000+03:00

Det ar nu officellt: jag har genomlevt min forsta turistmagsjuka/matforgiftning nagonsin. Lat mig saga att det var sa dar... Vaknade mitt i natten och kunde inte ligga pa mage da den helt plotsligt antagit Baloogooes-Biafra-proportioner. Vred och vande mig, madde illa av att ligga pa kudden pga "konstig lutning" och lite sana saker. Sen brot helvetet lost, ni vet sa dar att man spyr tills varenda liten tarmficka ar tomd pa minsta bestondsdel av fast och flytande foda (inklusive gallan). Drack tva klunkar vatten: kaskadspydde. Tog det lite lugnt och drack bara en klunk vatten: kaskadspydde. Sa horribelt! Efter jag insett att jag varken kunde ata eller dricka nat det kommande dygnet agnade jag mig istallet at att duscha varmt och kallt omvartannat da min kropp upplevde saval koldfrossa som svetthetta trots det jamt tempererade rummet.

Trots detta var jag uppe mindre an ett dygn senare for att besoka The Killing Fields dar Pol Pot regimen avrattade tusentals och ater tusentals, samt folkmordsmuseet. Skulle matt illa som det var men mina spykaskader dagen innan gjorde det inte battre. Det var dock sista dag i Phnom Penh idag och jag ville verkligen aka dit sa det var bara att trotsa min uppfuckade magregion. Pa bussen dit forsokte en fransman overtala mig att min matforgiftning berodde pa att jag at pa street-restaurants. Han vagrade dock inse att jag det senaste matdygnet enbart atit pa ett western Happy Pizza Place (mer om marijuianapizzor nan annan gang) samt en asfin och i kambodjanska priset matt matt dyr restuarang. Nej nej det var for att jag att pa streer-places, vilket han inte kunde acceptera. Man kunde namligen do av det. Hans kompis hade nastan gjort det i Indien. "Forstod vi hur hemskt det var?" Eeh ja. Efter tio minuter nar vi intygat hur hemskt det var kom det dock fram att det inte alls varit av street food eller liknande han legat nara doden infor, utan Gula Febern. Skit samma tyckte han, det var ju nastan samma sak.

Shoppingheaven

2007-09-24T12:42:00.000+03:00

Kara blogg!

Befinner mig nu i Saigon efter ett par brudiga dagar i Hoi An. Hujedamig vilket budgetsprackare till stad det var! Forutom att det var en mysig stad med en mix av vietnameiska, kinesiska, franska och japanska influenser, sa fanns dar battre shopping an New York. Staden ar numer kand som "skraddarstaden" och overallt finns affarer med drosar av modetidningar dar man pekar pa vad man vill ha, eventuella detaljer laggs till och dras ifran, tyger valjs, kroppsmatt tas och det hela sys upp efter en for en spottstyvel. Forsta dagen gick jag runt med hjartat konstant bultande i halsgropen av upphetsad shoppinglycka. Mockastovlar i vilken farg, langd och hur hog klack jag vill for bara for 15 dollar? Ni syr upp Dries Van Noten klanningen jag aldrig hade rad med for 10? Ni kan fixa remsandalerna i lack som jag alltid dromt om? Sa ni att jag lamnar in mina Adidas-skor som gatt ur sortimentet for lange sedan och gor ett par exakt likadana for 12 dollar? 30 dollar for en skraddarsydd trench?

En australiensare vi hangde med i Hanoi skulle borja jobba pa advokatbyra och hade sytt upp tre hela kostymer inklusive skjortor for under 600 dollar. Ni fattar grejen... Det var shoppingheaven! Blev kompis med tva tjejer i en affar dar vi sydde upp lite grejer (vet iof inte om jag skulle klassa Ginas tre shorts, tre klanningar och en topp for lite) och da fick man sa klart bakgrunden. De tjanade under 1000 svenska kronor i manaden, jobbade 14 h om dagen 7 dagar i veckan, lamnade ivag sina barn till sina foraldrar och pojkvannerna befann sig langt borta dar jobben fanns och de hann knappt traffas mer an till stora hogtider. Anda insisterade de pa att bjuda pa middagen vi at. Vi vagrade sa klart.

Anteckningar fran en liten bergsby

2007-09-14T13:21:00.000+03:00

Befinner mig i den vietnamesiska lilla bergsbyn Sapa 1600 meter over havet. Jag och Fia har klamt i oss ett litet eftermiddagssnack i form av nagra varrullar efter nagra timmars vandring bland risfalt, dimmholjda berg, klattrande byar befolkade av minoritesfolk kladda i traditionella klader, bufflar, 5-ariga herde-trainees, skitiga men ack sa bedarande ungar, minigrisar, feta ankor och gass, skrikiga ranniga minigrisar, hundar, gatter, myggor och gud vet vad. Var en smatt surrealistisk upplevelse att erfara att folk fortfarande lever pa detta satt, sa extremt langt fran vastkapitalismens ebay-fynd fran andra sidan jordklotet, neon och overdadiga livsideal... Sa extremt annorlunda pa alla satt och vis.

Med tanke pa hur mycket potentiella souvernirkopare det finns i Sapa "stad" sa var det forvanandsvart tomt pa dem ute pa vandringslederna. Det var vi och typ ett kinesiskt par. Eller nej foresten. Ett extremt overviktigt gang amerikaner, som vid close encounter dock visade sig vara spanjorer akte stadsjeep (!?) nagra kilometer till den byn vi gatt till. Dar gick de av med svettindrankta trojor, trots att det ar svalt, traskade respektlost in i folks hus och tog sedan jeepen hem. Vad sager man? Mer an att vidrigt beteende tycks bli sa mycket vidrigare om nagon ar valdigt tjock dvs?

Turismen i det har regionen skall i och for sig bidra med massa gott ocksa, minoritetsfolkens exotism i vastmanniskornas ogon drar folk och skapar arbetstillfallen och blir till viss del ett uppvarderande av deras livsstilar. Samtidigt tas de sota flickorna ur skolan for att kunna salja hantverk till turisterna som tror att de stodjer dem genom att kopa det. Komplext ar bara forordet. Forstar dock omradets turistboom i miniformat, har ar verkligen overjordiskt vackert! Sen att vart hotelldubbelrum kostar 2 dollar natten gor ju att jag kan kopa a n n u mer broderade etno-semester-klanningar av de tandlosa gummorna pa markaden...

Ett litet vykort

2007-09-10T18:35:00.000+03:00

Ar precis hemkommer fran en batovernattning i Halong Bay vilket var fantastiskt pa manga olika satt. Breathtaking natur, att ligga och lyssna pa musik under tropisk natthimmel som lyses upp av blixtar i fjarran, nattbada i 30-gradigt vatten och bli dyngfull med galna britter. En skon israelisk miltar rakade gravt i luven pa en vacker halvegyptier om Israel-Palestina fragan men natten slutade lyckligt (hrm) med att de eventuellt sprackte respektive forhallande pa hemmaplan med att ligga med varann i Ginas (!) sang. Mer bilder kommer snart. Dock inte pa knullande israeliska fiender. Det vore nat det...

ps. vi ater sjukt mycket sant har ds:

Beijing, matporr och nya kinesiska vanner

2007-09-04T14:26:00.000+03:00

Har finns bilder!

Nu ar jag i Vietnam och det verkar fungera att blogga och lasa bloggar iaf. Bor pa varldens kanske mest backpackiga hostel. Vi far val kanske skylla oss sjalva som bokar ett hostel som drivs av ett par "social-cat-aussies". Var tid i Beijing har inte riktigt befolkats av nagra white-male-backpackers sa det kanns helt ok, att atminstone ett tag lyssna pa folks rovarhistorier om "and then we got stuck on the border of Uzbekistan when our car broke down and we didn't have a visa to Mongolia cause we had been caught by the police when we soo drunk had pissed on a Djingis Khan statue". I Bejing hangde vi bara med vara kinesiska kompisar. Nagon gang skall jag beratta om varfor Kina vill byta namn, enorma fargglada menyer, kolonialbarer och om kineser besatta av omvarldens syn pa dem. Mest av allt kanske jag vill beratta om hur fint och roligt vi hade det och vilka bra vanner vi fick. Inte nagra avklarade "locals", utan vanner. Ni vet riktiga.

Hanoi nu iaf. Sa javla exotiskt. Pa riktigt sadana dar rishattar all vietnamesisk lokalbefolkning har i alla Vietnam-krigsskilldringar, korianderdoftande nudelsoppor i gatustand, gronsaker och frukter jag aldrig sett forut, tranga gator, en miljard trafikganla vespor, supersott vietnamesiskt kaffe, vackra manniskor och minidit under 140-stracket.

Cheers mate!

Lite Helsingfors, lite Moskva, lite Transbiriska

2007-08-29T20:01:00.000+03:00

Halsningar fran internet-censurens Kina

2007-08-22T21:00:00.000+03:00

Sorry for late repley men min blogg ar blockad i Kina. Kanner mig valdigt illa till mods om jag skall vara helt arlig. Har provat fran flera internetcafeer, folks privata datorer (kinesiska och utlanningars), provat att klicka fran statcouter, lankar, googla pa mitt eget namn, ALLT ! Kanske kan overleva utan bloggen men grejen ar att inga blogspotadresser fungerar. Allt blir "problem loading page" vilket ar samma resultat som nar man soker pa kansliga saker om landet som Brad Pitt gillar men Kina tycker tillhor dem eller forsoker klicka pa bilder som lurat Himmelska Fridens Torg-filret.

Fragade mina kinesiska kompisar om detta (ja bloggrejen alltsa inte resten - det ar javligt kansligt) men de bara skakade pa huvudet och sa att "det visst blir sa ibland" foljt av en konstig spand tystnad.

Om nan av er vet nat hur det ligger till med internet- och bloggcensuren i nasta kommunistland pa tur; Vietnam, vore det toppen om ni kunde skicka ett mail eller nat (kan ju inte lasa kommentarerna eller ens veta om detta publiceras nu - kan logga in pa blogger, inget gar dock att lasa).

Annars ar allt bra. Kanner mig dock lite utmattad och oinspirerad att skriva pa internet av hela den har historien. Skriver desto mer i min Moleskin. Det ar fina grejer att skriva for hand! Det var inte igar...

Ami has now left the Stureplan or - Ami doesn't live at Palermo any longer

2007-08-11T02:23:00.000+03:00

Hej då och så. Tills vi syns på närmsta sunkölshak, Stureplaniz eller här igen kan ni ju läsa lite reseskilldringar från tidigare upptåg och utflykter. Ami's exclusively offering you:

Amsterdam med Moldau-Malin

Peace and Love

Crazy upptåg på Bread & Butter

Jag mötte Berghain

ÄNNU mer Berlin

Med Vougestylister, Stella McCartney-designers och Martin Margiela modeller i Paris

Paris by night, clubbing

Första gången i Kina - fett med matporr!

Inre resa till Afghanistan via Khalid och lite afghansk mat

Bildkavalkad Bashälååna

Älskade Sveg

Sonár by night and day

Människor från det stora landet i väst på ett europeiskt tåg I FEM TIMMAR

En tågluff i Västeuropa

Travelling for peace eller - vad är det där Hospitalityclub egentligen?

Kommer sakna er, vänner och bloggläsare. See ya around.

World Wide Web

2007-08-10T00:48:00.000+03:00

Eftersom jag är fullt upptagen med att ha sönder 3000-kronors kameror som varit i min ägo i 45 minuter och fundera över saker som vilka örhängen jag skall ha med mig på resan så vore jag hemskt tacksam om jag slapp leta upp och adda er alla på Facebook. Har inte lärt mig skiten än heller så chansen är stor att jag skulle misslyckas. Om ni istället ville göra mig den tjänsten så kommer jag i gengäld förse er med lite Asien-porr allt eftersom resan går. Om ni missat mitt namn så ska det vara Annamaria Olsson. Feel free att adda mig! Vill man istället tex. skicka beundrarmail via myspace så heter jag je_suis_ami där. Kommer självklart fortsätta skriva här, men facebooken kommer att fungera som avlastningsplats för bilder och pga den praktiska nödvändigheten uppdateras lite oftare. Men mina litterära pretentioner bli ni inte av med. Har ni riktigt jävla otur kanske jag krupit upp i tågkupén på Transibiriska, känt mig som ett med världslitteraturen efter ett par lunchglas vodka och skrivit en roman som jag bara MÅSTE publicera här sen. Kanske kommer att handla om den inre resan. Eller kanske om att vara UNG. Eller kvinna? Ung kvinna på inre resa? *måste genast ladda ner alla mp3-böcker med Paulo Coelho, hört att han skall vara f a n t a s t i s k*. Håll utkik bredvid självhjälpsböckerna på Pocket Shop vänner!

Nu: packa skönhetsprodukter och tanka återstående 13 gig musik. Bokpackingen är redan avklarad. Det blir 2 x Kapuscinski: På resa med Herodotos och Imperiet, Jenny Diski - Främling på tåg, Ola Wongs nya: När tusen eldar slickar himlen, De små tingens Gud av Arundhati Roy och självklart Touristy Planets Vietnam-upplaga...

Ser SÅ mycket fram emot att sitta på Transibiriska och läsa tills jag får ligg- och sittsår... I guideböckerna står det att ett tips är att ha med sig en kortlek, jag säger: ge mig en rast! Känns väldigt avlägset att avbryta läsandet av en bra bok för typ ett parti finns i sjön. Kanske anländer till Peking överbevisad men har lite svårt att tro det. Några sådana här och några bullriga ryssar däremot:

Ingenting och allt finns att säga

2007-08-09T19:27:00.000+03:00

Hittade bilden på Anjas blogg. Hon som hette Malin hade samma Whyred-klänning som jag. Kunde varit jag. Han bredvid som heter Jesper kunde varit en vän. Jesper som kunde varit min vän var bokad att spela spela på Erik, Fabian och Anders klubbpremiär i september. Matte hade försökt messa Malin kunde varit jag för att förhöra sig om att det inte var hon. Hon som dött. Han hade inte fått nåt svar.

De klättrade upp på taket på natten, ville beundra utsikten och dog.

Ofattbar sorg, och just därför, tycker jag att Discobelle i det här inlägget kunde kostat på sig att hälsa ett sista R.I.P till mer än bara honom som i det jordeliv de båda lämnat råkade vara producent. De dog, båda två. Tillsammans.

R.I.P ni båda.

Jag tänker på alla er som måste försöka greppa det ofattbara.

Hej då mest älskade hej då sommardag och sommarnatt

2007-08-09T02:22:00.000+03:00

Idag har varit en sådan där filmdag, då ett helt (känslo)liv behändigt och intensivt komprimerats till blott en dag.

Eller föresten.

Innan jag börjar skriva för att minnas måste jag ge ett försvarstal till mitt ständiga dagboksutkletande på denna allmänna plats. Jag älskar övergångar i livet. Ni vet, känslan när något är på väg att hända, att man är något på spåret, med sig själv eller livet eller bara att något stort, eller annat står för dörren. Veckorna innan studenten. Inte själva studenten eller dess efterspel. Jag finner tiden mellan alla fartblinda perioder att sus och rus långt mycket mer spännande och intressanta. De pirriga, inte lika perspektivlösa timmarna/dagarna/veckorna som förbereder för, eller lappar ihop ett gäng fragmetariska upplevelser till drömskisser eller önskepussel. De vars skärvor sedan handlöst slängs ut för att sedan hamna i någon helt oväntad formation. Lekandet och prövandet med drömbilderna är halva grejen och det är just där jag är nu. Därför denna dagbok! Därför behovet av att senare komma ihåg. Därför känsloknarket. Tröttnat på bloggar, bekännelselitteratur, kvinnotrams eller bara mig? Sluta då läs här!

Eller så kan ni läsa dessa inlägg från den förra, helt annorlunda funtade bloggsommaren:

Om det "jämställda" sexlivet

Politikerbarnen gör mig ledsna ibland

Bruce Springsteen-högern och Jack Keruack-vänstern - lika jävla mossiga båda två

Varför jag röstade rött

Det är dyrt att ha hög lön - det är ännu dyrare att ha låg

Rosa Bandet-hetsen

Det var den "riktiga" världen. Den utanför det bloggande självälskande kvinno-egot. Men allt jag gör är inte för världen eller för er. Det här är för mig mig mig och jag jag jag:

---

Hade ställt klockan på sju för att krampaktigt hålla om Anders innan vi klockan tio skulle skiljas åt för fem månader. Allt var vanligt och ovanligt om vartannat. Försöker desperat inhalera och spara den underbara doften av precis mellan hans bröst, där det är så hårigt och snårig och mycket Anders det bara kan bli. Vill aldrig släppa taget. Kollar SMHI och dushar. Gråter första gången någonsin under sex. STACKARS, tänk om han trodde det var våldtäkt? Killar verkar ju ha svårt för att veta det där... STACKARS alla killar som liksom måste leva i ovissheten jämt och ständigt.

Gick hand i hand genom ett morgonuppvaknande Uppsala. Full sol. Inte en stillstymmelse till morgonkyla. Rösten sprack när vi kysstes jag-älskar-dig-hej-då. Bölade bakom solglasögonen när jag gick hem. Kiosk-föreståndaren frågade hur jag mådde, när jag av pliktfylld artighet tog av mig solglasögonen i affären. "Så där" sa jag och brast ut i gråt bara för att det inte passade sig. Hasplade ur mig att jag skulle vara ifrån min kille jättelänge när jag ändå osvenskt blottat mig för tobakshandlaren. "Du älskar honom mycket" sa han sakligt. "Tack" var det ända jag kom på att säga, hasade ner solglasögonen och gick ut i det bleka morgonljuset. Satte mig på en bänk och kedjerökte, tittade på änderna och spädde på kärleksfilm-misären genom att hulkande lyssna på Sally Shapiro - I know (SLL dub mix) på repeat.

Gick hem, där korridorens "städtjej" uppenbarligen kommit hem från "semstern" och nu hetsdammsög, gnidde och fejade upp bland muterade mögelsporer och bananflugor. Fick ett glädjande mail om att min beställda kamera (som borde kommit förra veckan) hoppsan-hejsan utgått ur sortimentet. "Ville jag ha en annan, dyrare så här tre arbetsdagar innan min avresa?". SKÄLL! Försökte laga Anders ungerska potatisgryta. Hedrade hans minne genom att bränna vid den. Hetsade för att hinna hämta Mia och Malin från sthlm-tåget. Bad och picknick stod på post-hej-då-schemat. Åker ut till Morga Hage. Lite mulet. Lite regn. Oj då jättemycket regn. Oj då jättemycket åska och blixtar. Oj då det kommer närmre. Oj då vi har tagit skydd under ett träd. Oj då dödsångest. Halva himlens vattenreserver töms på oss. Dyngsur inpå bröstvårtan. Åker hem och torktumlar oss själva och fikar med kaffetermos och transfettiga citronmuffins på sängen.

Nu gassar solen igen. Tar en sväng på stan. Har fått en parkeringsbot. Eftermiddagsöl på Palermo. Några gamla kursare till Malin slår sig ner. En översätter Strindberg, den andra tillhör världens räddare: de gröna entreprenörerna. Han skulle utvinna palmolja i Senegal och betala sina arbetare 1000 kronor i månaden. Malin tröttnade på samtalsämnet miljöpolitik efter typ tre timmar och Mia fick liberal-overdose medan jag tyckte det var roligt att diskutera. "Du är smart" sa han och lät lite förvånad. En stund tidigare hade han kommenterat att vi alla var blonda och hade maskarade ögonfransar. Ehe jaha själv är du lite nougatfärgad och din killkompis har Lenin-mustacher? Leninmustacherna tyckte för övrigt att inga kvinnliga författare klarat av att kittla och utmana hans intellekt. Han kunde inte nämna någon kvinnlig författare han läst.

Mia var rosenrasade när vi gick hem. "Nougatkillen" hade efter att Mia berättat att hon några år jobbat med bistånd, börjat upplysa henne om olika svenska biståndsorganisationer och hur de fungerade. Mia var väldigt tacksam och glad över att få utbilding i något hon, till skillnad från honom jobbade med. Det fick mig att tänka på det här härliga Palermo-hänget.

Lagade middag småfulla och gapigt diskuterandes. Kollade på en tv4 dokumentär om intelligent design och freestylade fram Agneta Sjödins kommande P1-sommarprogram. Pussades hejdå på stationen. Småmulliga reggaetjejer och knarkliberaler strömmade från tågen. Någon har tappat ett paket ekologisk bönmix från ryggsäcken. Inser att det för en gångs skull är en fantastisk natt i Uppsala, med alla människor (och poliser) florerande om och kring reggae-festivalen. Vill skriva hundra sidor på ett nattupplyst parkbänk som en annan Birgitta Stenberg. Möter istället upp Elin för en promenad. Pratar om att prioritera i karriär och intressen och om killar som helt plötsligt inte tittar en i ögonen när andra "viktigare" killar är med.

Sitter på korridorsbalkongen med påtår efter påtår te. Njuter av de bara benen i natten. Förstår att mer sådant komma skall. Röker hundra cigg. Hinner inte sakna Anders än. Än så länge magisk ensamnatt.

Alla dessa fantastiska italienska män

2007-08-05T23:35:00.000+03:00

Mest för Gabban men för era andra också: Vilken spagge är du? från Alessis blogg.

Naturen är bäst ingen protest 2.0 eller jag och min kille del 197

2007-08-04T20:13:00.001+03:00

Fantastiskt väder idag. Jag och Anty packade filten, bekvämlighetskudden, pocketboken, fyllde termosen, köpte matsäck och puttrade iväg i vår lilla sommar-SAAB för att bada. Vi begav oss till Morga Hage som så ofta när det för vår del vankas bad (pocketläsning med närheten av vatten).

Det står lite bilar parkerade på naturreservatets parkering när vi kommer dit. När vi traskar ner till badet blir vi dock varse att det som vanligt inte är något folk där. Vi är helt ensamma på den enorma gräsmattan framför det ljumma, långgrunda vattenbrynet och den fantastiska omgivningen med ekar döda av åsknedslag, honungs- och mandelfärgade, sommarsävliga kor och lummig grön stillhet. Blir alltid lika chockad över att det inte är något folk där. Det är verkligen Uppsalas finaste bad! Inga skrikande och lekande barn som skall spela fotboll tre meter från ens huvud, inte tusen grillkorviga engångsgrillar, badvatten lerigt av tjo, tjim och lek eller raggande tonårsgäng vars tjejer inte vågar äta en isglass från glasskiosken i rädsla för att bli "tjocka". Vid Morga Hage kan man istället göra vuxensaker så som att sola topless, tafsa på varandra, lyssna på naturens alla ljud och ha det allmänt lugnt och skönt. Lovlee day!

Anledningen till varför jag nu röjer detta fantastiska Uppsala-smultron och riskerar att bryta vår underbara tvåsamhet är för att jag drar härifrån om en vecka, jag förutsätter att ni inte har bil och således inte kan ta er dit, eller helt enkelt skulle tycka det var trevligt att stöta på er där någon gång i framtiden.

Amen jävla übermensh

2007-08-03T17:28:00.001+03:00

Men nähä Scarlett jävla Johansson skall bli ÄNNU mer übermensh-gudinnelik än vad hon redan är och ge sig in i musikens värld! Frågan är om någon är förvånad? Att Yeah yeah yeahs är inblandade? Tv on the Radio? Att hon uppenbarligen låter som en "väldigt sexig Marilyn Monroe"? Tycker hur som helst att hon kan köra på sin tidigare så amerikanskt djupa indierock-lolita-look inför releasen:

*lite sur och avis*

Sjung om studentens lyckliga daaaar

2007-08-02T08:23:00.000+03:00

Det är tidigt i ottan för någon som sommarsoftande, var kväll socialiserar till sena timmar. Har börjat vakna någon gång runt sju, åtta varje morgon då jag avnjuter några hjärnproduktiva timmar i sängen för att sedan somna om och vakna igen i mer rimlig semestertid. Vet inte riktigt varför. Min hjärna kanske vill påminna mig om att allt inte är som vanligt. För det är det verkligen inte. Flyttade i måndags från det som i ett års tid var min och Anders, alla våra böcker, skivor, efterfester och en massa minnens fysiska hemvist. Jag och Anders minus allt annat bor nu i ett studentrum på Kalmar Nation. Här skall jag bo i tio dagar tills jag den 11:e augusti påbörjar resan mot Moskva och Transibiriskas tisdagsavgång. Bostadssituationen känns lite som att uppehålla sig (ej att förväxla med att bo) på hotell. Eller som att vara hemlös fast med tak över huvudet. Hela mitt liv i pryttlar ligger nedpackat i lådor. Merparten kommer antagligen inte packas upp igen på över ett år. Man är självklart inte sina saker, men situationen får mig onekligen att känna mig lite rotlös och rastlös. Det här uppehället känns mest som en konstig parantes mellan mitt gamla och kommande, nya liv.

Det kan även bidra att det är första gången för mig i korridor (undantaget umgänget med några studentikosa älskare då man eventuellt fick ställa sig duschkö efter avslutad kärleksakt). Kan inte säga att jag gillar det (no offense Erik). För alltså fan - jag och Anders har en veckan innan vi skiljs åt i fem månader, och jag kan onekligen tänka mig trevligare ställen att spendera denna sista vecka än i detta oupppackade transit-studentrum! Det är liksom inte bara rummet med vårt gemensamma liv staplade i Bauhaus-lådor... Det är KÖKET. All eventuell aktivitet av mig i det där köket skulle kännas som ett hån mot hela korridorslivsstilen! Ställa sig att laga Toscansk citronkyckling en tisdag när alla andra käkar makaroner och ketchupsås? Tina fem kilo blodigt kött til en polsk bondgryta? Tänk om någon är vegetarian? Softa i morgonrock med DNs samtliga delar en timme på morgonkvisten? Att ta på mig kläder innan frukost är otänkbart och är emot ALLA mina principer!

Det är inte heller som att man orkar bemöda sig att lära känna folk (hrm knappt hälsa) när man skall bo på stället en vecka. Känns helt fel att jag skall behöva göra en social ansträgning när jag bara vill ha en kopp te! Således känns nu varje besök i köket som att inkräkta på någon annans revir och är förknippad med grav ångest. Man vänjer sig säkert och ser (kanske, kanske) tjusningen med det med, men jag har verkligen inget som helst intresse av att lära mig charmas av korridorslivet just nu. Följdaktligen har jag och Anders inte satt vår fot i köket. Hela denna veckas matintag har redan intagits eller planerats in utanför Kalmars Nations väggar. Feel så att säga free att bjuda på lunch/middag när som helst nästa vecka!

Pus!

Om ni inte redan läst Johans blogginlägg om korridorlivet - gör det nu.

----

Uppdatering: Var ute i köket. En kille var också där. Försökte på Ami-manér skämta lite med honom som "avslappnad" inledning på vår korta korridorsrelation. Det stod en kastrull makaroner håriga av mögel på spisen. "Aha ett subject tänkte jag" och dängde till med "Är det här dina eller" höhöhöh liksom. "Nej" sa han torrt och lämnade köket. Minuten efter gick det upp för mig att det kanske inte var det bästa ämnet att skämta om. Fatta hur många konflikträdda tjejer som måste dragit den efter att för hundrade gången de diskat någon annans disk. Bra start Annamaria, bra start. Korridorspolis innan jag än presenterat mig.

Bästa skönhetstipsen - hela listan!

2007-07-29T18:16:00.000+03:00

Det finns otaliga tips och knep på hur man vaknar upp toppenfräsch och supersnygg. Alla kvinnor med patriarkal självaktning har sina egna. Här kommer mina bästa, sammanställda i en överskådlig liten lista:

Ha samma smink i över 24:a timmar. Bättra dock gärna på det med ostadig hand, förslagsvis i taxibilar eller på mörka toaletter.

Drick sprit tio timmar i sträck.

Rök cirkum 30 cigaretter på en kväll. Att råka aska och fimpa på sig själv hör till.

Dansa i sex timmar. Ha vid kvällens början inte helt på sekunden nytvättat hår, så att det det vid morgonkvisten hänger i svettiga, feta tester i ansiktet.

Dansa i högklackat. Kom på att det gör ont på väg mot efterfesten, byt till en kompis platta ombytesskor, som på efter de högklackade känns som att "gå motherfucking obehagligt barfota". Skit i dom, byt en gång till, nu till ett par platåskor i lack som gjort samma vänninas fötter blodiga.

Skit till slut i konceptet skor och gå barfota genom Stockholms metrosystem.
- Spendera morgonen på konstigt svartrave, där nivån på folk inte är så där överdrivet hög.

Ät en supergod hälso take-away på Mac Donalds vid åtta-snåret.
- Träffa några utsövda och piffiga bekanta, på väg på miniweekend i Paris på centralstationen. Verkar moralstärkande.

Tvätta bort 24-timmars-smink-massakern i ansiktet, få det uppdagat att din hy ser rätt risig ut och börja med smutsiga och alkoholsstinna fingrar göra portömning.

Lägg dig 10.00.

För en riktigt skön morgonsömn - se till att din partner inte kan sova utan måste läsa tidningen, kolla på tv i sängen och annat störande i några timmar.

Vakna och somna om några gånger så att du känner dig riktigt skönt utsövd och pigg.

Tvätta håret. Lägg dig sedan igen och somna med blött hår. Vakna med fantastisk volym och lockar - dock bara på en sidan av huvudet, den andra i helt sovplatt.

---

Ja det där var ganska många tips, förslagsvis behöver du inte testa alla på en och samma gång - men har tid, lust och ork, kan jag lova din en sund kropp i en sund själ och fett snygg nuna när du vaknar en si så där klockan 18.00 dagen efter.

Bilden är från den här hårda Stockholmsnatten för några veckor sedan. Hon längst till vänster, utan skor, skrevandes med benen är så klart jag.

Mårgåndagen

2007-07-26T23:10:00.000+03:00

Knarkhundar, topplesskramar, Peter Wolodarski och en fryspåse lila och rosa vegetariska köttbullar

2007-07-26T13:26:00.000+03:00

Måste delge er mina två senaste ihågkomna drömmar. They are so sick! Den populärkulturella drömtydningsfaktorn torde dock vara hög. SÅ mycket övertydliga symboler. Inte en aning om vad de betyder dock men jag menar hey - krama Carola topless liksom?

Gårdagens rafflande dröm börjande på Vaksala Torg. Där bland jeansjacke-alkisarna och grönsaksförsäljarna blev jag uppsniffad av en knarkhund. Denne var extremt intresserad av de bruna skönt loosa manchesterbyxorna jag bar. Polisen som höll i kopplet fattade misstankar och hunden sniffade och sniffade. Jag blev asnervös. "Måtte hon inte ta in mig och ta blodprov" tänkte jag. "Har jag tur kanske hon bara tror att jag enbart suttit i ett rum där folk knarkat och att lukten därför satt sig i kläderna". För att testa om jag var pårökt skulle jag köra bil. Jag hade dessvärre lånat någon kompis sportbil som jag inte riktigt lärt mig hantera. Jag körde ryckigt och konstigt. Hon satt tyst. "Måtte hon inte dra in mitt körkort". "Kör mig till Uppsala Slotts caféuteservering" sa hon. Sagt och gjort. Där satte hon sig och iakttog mig med myndig polisblick. "Jag vill ha kaffe och tårtbit, dubbla påtår" sa hon. Hämtade det till henne, fortfarande nervös över knark och körkort. Snart blev vädret så fint att jag tar av mig topless. "Måste passa på ju". Polisen hade snart förpassats till drömkyrkogården och var försvunnen ur bild. Min mamma kommer nu till cafét med sin bästis Carola Häggqvist. Jag slänger mig om halsen på Carola och kramar henne hjärtligt. Ser i ögonvrån hur några som jag identifierar som "Konservativa föreningen" bevittnar hur jag topless kramar "goa" Carola. Lite tankar på vad de tänker och anser om det flyger genom huvudet. Snart har Weekdays rea flyttat ut i trädgårdscafét. Olof Dohnhammar knatar in på drömscenen och kollar blasé på cowboyboots. Han är jävligt upprörd över att två sommarvikarierande chefredaktörer på Bon som han anser "är två jävla sossetanter, med precis samma etniska bakgrund, inget att varesig tillföra eller berika varandra med".

I natt drömde jag att jag höll på att få ihop det med Peter Wolodarski. Det var en MYCKET osubtil sexuell spänning mellan oss. Vi träffades genom nåt jobb. Jag låtsades att jag inte kände igen honom först. Sen råkade en DN vara uppslagen och jag bara "jamen det är därför jag känner igen dig jahajaha". Vi skulle äta lunch och jag frågade om han han hade några matlådor hemma så vi kunde äta hos honom. "Fan fan fan nu var det uppenbart att jag ville hem till honom bara för att vi skulle kunna ligga med varandra direkt" tänkte jag generat. Han tyckte hur som helst att det skulle vara bättre att äta på restaurang. Han ville ha fisk. Snart befann vi oss på en badbrygga i snorklingsutrustning, jag nöjd över att vara i relativt avklätt sällskap med herr Wolodarski. Där skulle vi dyka efter små matpåsar med konserverade mat. Bland det sista jag kommer ihåg är att jag funderade på att rikta in dykningen på en fryspåse lila och rosa vegetariska köttullar.

Perfect match, perfect kiss

2007-07-24T18:36:00.000+03:00

Vissa dagar känner man sig som en lite bättre flickvän än andra. Som när ens kille kommer hem från jobbet på lunchen och man har lagat Sukiyaki och bjuder på två glas vitt, så där en tisdag. Jag tycker ganska ofta att jag är världens bästa flickvän. Kan liksom inte tänka mig att någon annan vore bättre (snyggare så klart men det räknar jag bort i ren protest). Sen beror det nog mycket på att jag har världens bästa kille också. Man typ bäst-kompleterar varandra och korsbefruktar braheten med varandra. It's takes two to tango som det brukar heta. Är man inte världens bästa med sin partner tror jag hur som helst att man har valt fel. Fel val av pojkvänner/flickvänner hör väl livet till, men att vara ihop med folk som man behöver/vill förändra/etc brukar inte vara så lönsamt varken för en själv eller förhållandet i längden. Tänk på det Laerke-darling!

För det egna minnets skull

2007-07-23T18:15:00.001+03:00

Fredag

Öl med mamma och pappa på Palermos uteservering. Uppstyrd nu-skall-vi-dricka-öl-sejour för första gången i vår familjs historia. Johan och hans mamma gängade, så även Gina som kommer så fort Johan knäpper med fingrarna. Pappa bjuder laget runt. Han är klädd i jeansjacka. Innan han anlände skämtade vi om att bara alkisar och kommunister bär jeansjacka. Pappa levererar många sanningar om livet. Johans mamma komplimenterar mig en massa. Glad i hågen-stämning. Jag blir dubbelt glad över att se mamma glad. Pappa kallar på ölkanna efter ölkanna. Jag blir kalasfull. Päronen ser mig "feströka" (hrm) första gången någonsin. Turligt nog röker alla andra mycket mer. Åker hem. Hela havet stormar i sängen. Stoppar pliktenligt fingrarna i halsen.

Lördag

Spelar skivor bakfull på Weekdays för tredje helgen i rad. Gubbrock-killen jobbar. Han sträcker sig långt med att gilla Glass Candy - Miss Broadway. Kollar inte på rean. Spara spara spara. Åker till Anders föräldrar i Bäsinge. Kvällssol för första gången på månader känns det som. Grillar vid stilltje-badplatsen med släkt och badgäster. Bryter vatten-stilltjen med att fräsa 80 km i timmen i deras nya 100 hästkrafters motorbåt. Vinden i håret, munnen och ansiktet. Känner mig rätt cool ändå. Skjutsar lillebror Micke på stadsfest i Hedemora. Lyssnar på Omar S på motorvägen. Hämtar Georgious och åker till Fredrik i Krylbo som har sitt föräldarhem för sig själv. Käkar spansk ost och skinka på verandan. Dricker öl och pratar festivalminnen, dyra synthar och buzz-kampanjer. Trevlokväll.

Söndag

Proppar mig full på antihistamin och hoppar upp på höskullen. Rullar sex ton höbalar i sex timmar. Anders spettar dem med någon slags höbals-spettnings-maskin, lyfter upp dem till arbetsstyrkan på höskullen som rullar de flera hundra kilo tunga balar på plats. Många fikpauser blir det. Hemmabakta bullar och sockerkaka. Till sist är hela ladan full och hödammet dallrar likt ett gasmoln över hela byggnaden. Gör ansats till att bada efter avslutat dagsverke. För kallt. Jävla skitsommar. Åker hem framåt kvällskvisten. Stannar på gatukök och delar på en piffi-allkryddad pommes-tallrik. Fina grejer. Fin helg.