<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss'><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329</id><updated>2009-02-20T19:15:31.158-08:00</updated><title type='text'>Erantzunen zain</title><subtitle type='html'>Erantzunen zain
Esperando respuestas
Waiting for answers</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default?start-index=26&amp;max-results=25'/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>42</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-117069968726865370</id><published>2007-02-05T10:20:00.000-08:00</published><updated>2007-02-05T10:21:27.893-08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;font-family:Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif;font-size:130%;"  &gt;:: Oteiza, un viaje sin canoa&lt;/span&gt;                        &lt;div align="right"&gt;&lt;span style="font-family:Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif;font-size:85%;"&gt;Hasier Etxeberria,  1995&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-family:Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif;font-size:85%;"&gt;&lt;br /&gt;[&lt;span style="font-size:100%;"&gt;A raíz de la        publicación de NOCIONES PARA UNA FILOLOGIA VASCA DE NUESTRO PREINDOEUROPEO        (I). Artículo publicado en el Mundo. 1995].&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:Verdana, Arial, Helvetica, sans-serif;font-size:100%;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;Recuerdo con enorme placer aquel        contestador automático y aquel teléfono rebosante de hace un par de años:        Jorge Oteiza descargaba su genio, sus encendidas ideas, en el sistema        telefónico de este su sorprendido admirador. Intuiciones preindoeuropeas y        sucesos biográficos complicados entre la vida y la muerte, me eran        servidos a domicilio. Era un privilegio que me concedió a raíz de la        publicación de un artículo en este mismo periódico titulado Oteiza: Sísifo        jugando al mus. Se trataba de un extenso comentario sobre su “Libro de los        plagios”. Todo finalizó posteriormente con una hermosa jornada, plena de        confesiones, aproximaciones y mariscos, que jamás olvidaré.&lt;br /&gt;Comienzo        con estos pasajes personales, para que, quien no sepa de mi admiración y        reconocimiento hacia Oteiza, tenga noticia de que, en mi opinión, Oteiza        es de lo mejor que nos ha sucedido a los vascos en este siglo, junto con        Lizardi, Mitxelena, Barandiaran, Aresti y Laboa.&lt;br /&gt;Habiendo dicho lo        dicho, y habiendo dado al César lo que con evidencia aplastante le        pertenece, comentemos su última publicación, que nos viene a través de        Txema Aranaz, factotum de la exquisita editorial Pamiela de Iruñea. El        libro en cuestión tiene varios títulos, subtítulos y contratítulos        posibles: Nociones para una filología vasca de nuestro preindoeuropeo;        Raíces de nuestra identidad escondidas en el euskera indoeuropeo actual        (primera parte);Nuestra lingüistica actual de inconcebible pobreza y        nociones para una filología vasca de nuestro preindoeuropeo; El libro        blanco del preindoeuropeo...&lt;br /&gt;En todo ello se anuncian dos prácticas        habituales de la obra oteiziana: desvelar lo no-observado y, como buen        mitologizador que es el autor, empeño de cargar de explicación y de        sentido estético y mágico espacios de nuestro pasado.&lt;br /&gt;Pero las promesas        de portada resultan baldías. La escritura del libro repite esa increíble        energía de Oteiza en su original utilización del castellano y, poco        más.&lt;br /&gt;Estamos, por lo demás, ante la peor producción de su pensamiento.        El libro carece de todo rigor lingüistico y de cualquier otro tipo de        rigor científico cuando pretende, en teoría, derrumbar toda nuestra        lingüistica actual.&lt;br /&gt;Sus indudables intuiciones        ludopoéticas, no compensan la falacia de su “operador etimológico        preindoeuropeo”, eje del libro, que, de no tratarse de Oteiza, podría ser        tildado de bobada absoluta. Las derivaciones y conclusiones que escribe,        son fantasías románticas que, quizás, maravillen a eternos desconocedores        del euskara de la talla de Alvaro Bermejo. No obstante, intuyo que nadie        que tenga en el euskara su herramienta mayor de comunicación, conceda        crédito a nada de lo que en este libro se indica. Y no, precisamente,        porque no nos agradaría que lo que dice Jorge fuera cierto. Bien al        contrario, nuestra convivencia diglósica cotidiana sería más llevadera si        fuera asistida por la fe en sus argumentos fantásticos. Desgraciadamente        los euskaldunes ya sabemos que, aunque bonito, los niños no vienen de        París. Oteiza nos hiere e insulta, no por ser la suya una propuesta        insólita, innovadora o discutible, sino por ser planteamiento inútil que        provoca, ante todo, pesadumbre. A modo de paternalista misionero, en        lengua colonial nos instruye: indiecito, no tienes ni idea de lo que        tienes en tu boca, no sabes lo que dices cada vez que hablas, tus chamanes        son imbéciles y yo soy el Dios explicador del todo. Si desconozco algo,        invento bonitamente y, ya está. Tú, querido indiecito, traga enterito mi        discurso y si no eres capaz de ello, es que eres tonto, como Azkue,        Mitxelena y varios más.&lt;br /&gt;Actúa también Oteiza, como otros muchos        prototípicos vascongados desconocedores del euskara que se distinguen por        reclamarnos pureza kitsch y porque les molesta que digamos kafea en lugar        de akeita, sin imaginarse siquiera que no son equivalentes. A Oteiza        también le molesta como a ellos, el perverso batua, sencillamente porque        él no tiene necesidad. No conoce lo que implica habitar esta lengua        minorizada, incluso por él mismo, y busca ilusas mercrominas para curar el        trauma idiomático tan cacareado de nuestros artistas plásticos más        significados. (Léase Chillida con che, Basterretxea con che, Ibarrola con        uve, etc.).&lt;br /&gt;En definitiva, aunque Jorge afirme que se dirige navegando        Nilo arriba, como antes jamás nadie lo había hecho, ni siquiera Robert        Graves, bien es cierto que lo está haciendo sin canoa, embarcación que,        por otra parte, está disponible gratuitamente, en toda variedad de modelos        y colores, en cualquier euskaltegi. De intrépido viaje, nada de nada. Si        acaso, Oteiza moja su culo en una plastificada piscina infantil de jardín,        donde no caben cocodrilos. Nada más.&lt;br /&gt;En oposición a su doloroso pero        lujoso e iluminado padecimiento traumático, los indiecitos nos lo        curramos, estudiamos y damos vida a diario a lo que él, Unamuno y otros        colocan insistentemente en vitrinas o microscopios imaginarios. Lo demás,        desgraciadamente, es solamente cháchara. Hora es de que alguien se lo        diga, aunque sea desde el agradecimiento por toda su obra anterior y con        riesgo de no volver a compartir nunca más lanpernas con él, en Getaria o        dónde        sea.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;__________________________________________________________________________       &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Una anécdota:&lt;br /&gt;Al tiempo de haber publicado el artículo OTEIZA        UN VIAJE SIN CANOA, y cuando ya le empezaba a flaquear la mente, Jorge me        dijo: &lt;em&gt;Etxeberria, me has dado bien. Me has sacudido fuerte&lt;/em&gt;.       &lt;br /&gt;Al rato, y en medio de cualquier conversación, repetía lo mismo y una        otra vez. Hasta media docena de veces. Lo cierto es que no se acordaba de        lo que yo había escrito. Yo, por supuesto, no insistí. Por simplificar le        dije que me había molestado que llamara tonto a Mitxelena, un hombre que        sabía tantos idiomas. Entonces me dijo: &lt;em&gt;Lo que ocurre es que era tonto        en muchos idiomas&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;Sólo se quedó con la sensación y el recuerdo de        que me había metido con él, asunto este que lo estimulaba mucho. Tanto,        que lo celebramos de ganas: copa de Cardhu y cigarro Don Julián. Número 1,        por supuesto. A Begoña, su cuidadora, casi le dió un        patatús).&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-117069968726865370?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/117069968726865370/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=117069968726865370' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/117069968726865370'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/117069968726865370'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2007/02/oteiza-un-viaje-sin-canoa-hasier.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-116999832577768883</id><published>2007-01-28T07:27:00.001-08:00</published><updated>2007-01-28T07:32:06.290-08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Euskal denboraz (kontzeptuak eta kontzepzioak)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alfontso Mtz. Lizarduikoa&lt;br /&gt;Ingeniaritzan doktore eta filosofoa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size: 9pt; font-family: &amp;quot;Trebuchet MS&amp;quot;; color: black;" lang="EU"&gt;&lt;/span&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 9pt; font-family: &amp;quot;Trebuchet MS&amp;quot;; color: black;" lang="EU"&gt;Unamunok euskal arima intuitu egin zuen baina ez zuen batere ulertu. Euskararekiko eta euskal kulturarekiko bere mesprezua agertu zuen izpiritua eta jateko gura aditz berberarekin (gogoa) azaltzen genuela adieraziz. Aurrerakuntzaren hizkuntza logika-grekolatindarrarena omen zen (espazioa, denbora, kausalitatea, ...) eta euskarak ez omen zeukan gaitasunik abstrakzio-maila horri heltzeko, horregatik beste hizkuntzetatik terminologia modernoa kopiatu behar izan zuen. Unamunok ez zuen kontuan hartu kolorea edo denbora definitzeko hizkuntza aborigen batean terminorik existitzen ez bada ere, horrek ez duela esan nahi, derrigorrez, aborigen horiek kolorearekiko edota denborarekiko sena izan behar ez dutenik, berehala egiaztatuko dugunez.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 9pt; font-family: &amp;quot;Trebuchet MS&amp;quot;; color: black;" lang="EU"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Unamunori euskal unibertso mentala egoki ulertzeko bi oinarrizko ezagutza falta zitzaizkion. Lehena, aurrean zuen herriak erro indigenista sakonak zituen kultura zela onartzea; alegia, aurrean zuen herria antzinako kontinente europarraren azken herri indigena biziaren aurrean zegoela onestea. Bigarrena, Euskal Herria bezalako herri indigenek, Grezia eta industri iraultzaren artean garatutako logika abstraktuaren aurre, beste logika mota bat jadanik sortua zutela (eta, dirudienez, izugarrizko arrakastarekin gainera, milaka urtez iraun baitzuen): Konkretuaren logika. Modernitatearen logika zientifikoak bere ezagutzaren metodologian «kontzeptua» hartzen du oinarri.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;        &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 9pt; font-family: &amp;quot;Trebuchet MS&amp;quot;; color: black;" lang="EU"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Kontzeptua erreferente bat da non adierazi nahi den errealitatea ez den inondik ere sumatzen. Horrela, «&lt;i&gt;sea&lt;/i&gt;», «&lt;i&gt;mar&lt;/i&gt;», «itsasoa» diogunean, itsasoaren kualitateak (kolorea, zarata, usaina...) ez dira inondik ere islatzen. Itsasoaren orotasuna laburtzen da hitz hotz horretan eta hain konplexua den itsasoaren errealitatea hitz bakar horrek adierazten du. Pentsamendu indigenetan errealitatea ez da era horretan razionalizatzen. Haietan hitzaren, eta hitzak adierazi nahi duen objektuaren artean, badago oso harreman estua. Kontzeptua «kontzepzio» bihurtzen da orduan. Kontzepzioan, fonetikatik aparte, koloreak, formak eta biziak parte hartzen dute. Eta horregatik fenomeno bat definitzeko kontzeptu bat bakarrik erabili beharrean, ikuspuntu kualitatibo desberdinak definitzen dira, kontzepzio desberdinak sortu.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 9pt; font-family: &amp;quot;Trebuchet MS&amp;quot;; color: black;" lang="EU"&gt;Modernitatearen logika bat den bitartean, indigenista anitza dugu. Amazonetako Pemon indiarrak oihanean (kanpotik den berde ikusten da) bizi dira, baina oihanak ez ditu eguzki-izpiak lurreraino iristen uzten eta ingurua gris moduan islatzen da. Horregatik herri aborigen honek landareen ezagutza «berde» kolorea erabili gabe antolatu du. Antropologo eurozentrista bat hara joango balitz aborigen horiek, oso basatiak direla-eta, berdearen kategoria ez dutela pentsa lezake. Errealitatea bestelakoa da. Pemon herriak bizi duen grisen munduan berde kategoria ez da batere erabilgarria. Eta europarrek kolore «berdea» ikusten duten lekuetan haiek «kontzepzio» desberdinak sortu dituzte: gogor, mingots, zimur... Maoriak, adibidez, oso basamortu gorri monotonoan bizi izanik, beren mundua antolatzeko ehun gorri-tonu baino gehiago sortu dituzte (kontzepzioak), «gorri» koloreari (kontzeptuari) bereziki izena eman gabe.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 9pt; font-family: &amp;quot;Trebuchet MS&amp;quot;; color: black;" lang="EU"&gt;Euskaldunei «denbora» kontzeptuarekin berdin gertatu zaigu. Euskaldunek ez zuten sortu Newtonen denbora abstraktuaren kontzeptua (luzaroan, beharra ez zutelako izan). Horren ordez, denbora konkretuen «kontzepzio» asko sortu zituzten, oraindik hizkuntzan bizirik daudenak: Eguraldi, aro, garai, aldi, sasoi, asti, tarte, garren, egun, urte, mende, ilun, gaur, bihar, etzi, etzidamu, herenegun, aste, eguaste, eguarte, eguasten, luzaro, aspaldi, ihaz, aurten, geurtz, atzo, bart, biharamun, orain, lehen, gero, goizalde, arratsalde, hil, hilena, urte, hilabete, uda, udazken, negu, laster, azkar, berehala, garaiz, berandu, hilgora, hilbete, hilberri, azkorri, goiz, eguerdi, ilunabar, gauerdi, arte, beti, inoiz, inoiz ez,... Hamaika «kontzepzio» desberdin, bakoitzak bere eduki semantiko bereziarekin. Eta horietako batzuek (ilargi-egutegiarenak) paleolitoko garaietaraino eramaten gaituzte, gainera.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 9pt; font-family: &amp;quot;Trebuchet MS&amp;quot;; color: black;" lang="EU"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Unamunok ez zuen ulertu Euskal Herriaren erro indigenek, planetaren aniztasun kulturalari, jakinduria milenarioa aportatzen ziotela. Aniztasun kulturalaren ikuspegitik gero eta nabarmenagoa den ekarpen hau ezagutu eta ikertu behar dugu, gure identitatea eta munduaren patrimonioa baitira. Eta konplexuak aldendu. Denboraren hirurogei «kontzepzio» desberdinekin, edozein filosofo postmodernorekin lehia egin dezakegu bildurrik gabe. Guk latinetik «denbora» hitza jaso badugu haiek kontrako norantzan bidaia ere egin dezatela. Eta horretarako oso aukera egokia izango zuten euskara ikastean.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-116999832577768883?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/116999832577768883/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=116999832577768883' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999832577768883'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999832577768883'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2007/01/euskal-denboraz-kontzeptuak-eta.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-116999805884309391</id><published>2007-01-28T07:27:00.000-08:00</published><updated>2007-01-28T07:27:38.970-08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;" class="iri-gogo-titu"&gt;Soinuak ikusi, koloreak usaindu,formak dastatu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt; &lt;span class="iri-gogo-sina"&gt;Alfontso Mtz. Lizarduikoa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="iri-gogo-jarduera"&gt;ingeniaritzan doktore eta filosofoa&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;  &lt;span class="iri-gogo-kapi"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: &amp;quot;Times New Roman&amp;quot;;"&gt;T&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="iri-gogo-tes-kapi"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: &amp;quot;Times New Roman&amp;quot;;"&gt;homas S. Kuhnen arabera, iraultza zientifikoak gerta daitezen zientziaren anomaliak eta paradoxak ditugu oinarri. Jarraia/desjarraia bikoiztasunaren paradoxa, fisika kuantikoa sortuko zuen pentsamendu emankorraren hazia izan zen. Ispiluen irudien alderanzketek, gero, unibertsoaren sorrera eta eboluzioa azalduko zituzten simetrien matematizazioak sortu zituzten. Geometria euklidearrarekin bat egiten ez zuten tximista, ibai, zuhaitz edo biriken bihurgunen anomaliek Mandelbroten geometria fraktala moldatu zuten. Gaur, arduragarri diren eta, nonbait, garuna eta kontzientziaren ulermenerako jauzi iraultzailearen aitzindari izan daitezkeen beste anomalia batzuk aztertuko ditut.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: &amp;quot;Times New Roman&amp;quot;;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="iri-gogo-tes"&gt;Gure artean badira sinestesia izeneko oso anomalia bitxia jasaten duten gizakiak. Pertsona horiek munduaren pertzepzioa sentimen bat baino gehiagorekin batera atzematen dute eta ez, gehiengoak egiten dugun moduan; alegia, elkarren ondoko sentimenen bidez. Pertsona berezi horiek soinuak ikusten dituzte (entzun eta ikusi batera), koloreak usaindu edota formak dastatu. Orain dela gutxi 175 pertsona sinestesikoekin egin den ikerketa batean, beraien arteko ezaugarririk komunena zenbakiak eta letrak koloreekin batera nahasturik atzematea izan da. Sinestesiko hauengan zenbaki eta letren koloreek errealitatearen atributu objektibo bezala irauten dute. Zirkulua borobila den bezala, letra (adibidez) horia da. Beste sinestesikoek zerbait usaintzerakoan konoak edo esferak atzematen diutuzte eta baita, ukimenarekin loturiko sentsazioak.Esperimentuetan garbi azaldu dena gizaki horiek kanpoko edo barneko kitzikapenei sentimen anitz eta bateratuekin erantzuten dutela da. Sinestesiko hauei garun-imajinagintzaren («Positroien Igortze Tomografiaren») bidez aztertu zaie garuna eta ondoriak ezustekoak izan dira. Sinestesiko batek pentsatu-sentitzen duenean, galaxia bat bezain diztiratsu pizten zaio neuronen sistema. Alegia, hizkuntza prozesatzen duen, kolorearen pertzepzioaren sena ematen digun, usaimena kontrolatzen duen garuneko zonalde isolatuak... sentimenez, hurrenez hurren, bata bestearen ondoan informazioa bildatzen dituztenak, gero informazio hori guztia kontzientzian integratzeko; sinestesikoen kasuan ez dira era berdinean funtzionatzen. Sinestesikoetan, dirudienez, garunean ditugun pertzepziorako zonalde isolatuek alkarrekin funtzionatzen dute eta, horregatik, gizaki horiei kontzientzia-maila eta errealitatearen pertzeptzioa oso sakon eta konplexua azaltzen zaie, pertsona arrunta bati inoiz gertatzen ez zaiona.Baina gehiago dugu. Zientzialari batzuren ustez, gizakiak jaiotzerakoan garun sinestesikoa izango luke, zeren eta sei hilabete arteko umeengan lehen aipatutako sinestesikoen sistema neuronal distiratsu hura ikusia izan baita eskanerretan. Gero, gizakia heldu ahala sentimenekiko erantzun neuronalak hasten dira elkarrekiko urruntzen, garunean aukeraturik duten lekuraino lerratuz. Dirudienez, txikitatik lotura sinaptikoak hasten dira deskonektatzen poliki-poliki. Sinestesikoengan, aldiz, haurtzaroaren lotura sinaptiko haiek irauten dute oraindik ez dakigun arrazoi batengatik eta, gizakia heltzen denean ere sinapsi-sistema primitiboak (haurtzaroakoak) egoera berean jarraitzen du. Badirudi LSD edo meskalinaren eragina, errealitatearen esentzian murgiltzeko gaitasun izugarria ematen duena (eta Pertzepzioaren ateak liburuan Aldous Huxleyk maisuki kontatu zuena) aurreko eran azal zitekeela; alegia, drogaren bidez garunean induzituriko aldaketek neuronen elkarrekiko harremanari nagusitasuna ematen diote, funtzionamendu isolatuari baino.Garunaren funtzionamenduaren «anomalia» hauek («anomaliak» ez hain anomaloak zeren, dirudienez, 2000 gizabanakoetatik bat sinestesikoa baita; alegia, 0 egunkari honen irakurleen artean dozena erdi bat sinestesiko izango genituzke, batez beste) giza garunaren misterio izugarria den kontzientzia, hobeto ulertzeko giltzarria emango ligukete. Zientzia garaikideek (fisika kuantikoa, kosmologia, biologia ebolutiboa...) biziak unibertsoaren eboluzioaren fase guztietatik informazio baduela baieztatzen digute. Bide horri jarraituz, gogamenak (eboluzioaren gailur bezala) biziak duen informazio horiek guztiak gehi beste berri batzuk izan beharko lituzke, gogamenaren kualitate emergenteari dagozkionenak hain zuzen. Neurozirujau ospetsua den K. Pribram iritzi horretakoa da. Zientzialari horrentzat kontzientzia sare moduan funtzionatzen duen neurona-sistema baten ondorioa da, pertsona sinestesikoei gertatzen zaien moduan. Gainera, garunak duen funtzionamendua holistikoa litzateke (edozein zatik orotasunari buruz informazioa du) eta prozesatzen duen informazioa unibertso osoari omen dagokio. Garuna eta unibertsoa fasean daude elkar-ulertze prozesu sakonkian.Giza garun liluragarriaren gaitasun holistikoen garapenak, nonbait, kosmosaren ulermen berri batera bultzatuko gaitu, non errealitatea ulertzeko, logika formala eta mekanizista bezain garrantzitsuak izango dira etika eta estetika. Ulermen horretan zientzia (ezagutza) justizia, bakea, edertasuna, sorkuntza eta sentimenen sinfoniarekin loturik ager liteke (iritzi horretakoa izan da filosofo eta zientzialari asko). Errealitatearen ulermen mota horretan ez zen, bere baitan, gerra, edo sufrimendurako lekurik izango, irrazionalak izango baitziren. David Bohm fisikari kuantiko ospetsuak (Einsteinen kolaboratzailea eta Krishnamurti indiar filosofoaren lagun mina) honela zioen: «Zientzia mota bat, bere egitura epistemologikoetan etika/estetika barneratzeko gai ez bada, zientzia txarra da». Sinestesikoen garunaren funtzionamenduak ez digu, nonbait, mezu berbera igortzen? Unibertsoa bere sakontasun ontologikoan ulertu nahi badugu ez da beharrezkoa ere etika eta estetika, logika matematikoarekin batera? Ezagutza zientifikoaren helburua ez ote da errealitatea ulertzea eta berarengan sakonki bizi izatea eta, ez egun bezala, ezagutza horren bidez artefaktoak bakarrik sortu errealitate hori kontrolpean izateko?&lt;/span&gt; &lt;br /&gt; &lt;!--[if !supportLineBreakNewLine]--&gt;&lt;br /&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-116999805884309391?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/116999805884309391/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=116999805884309391' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999805884309391'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999805884309391'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2007/01/soinuak-ikusi-koloreak-usainduformak.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-116999800689756755</id><published>2007-01-28T07:26:00.000-08:00</published><updated>2007-01-28T07:26:47.000-08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;" class="iri-gogo-titu"&gt;&lt;span style="" lang="FR"&gt;Saroien enigma&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="" lang="FR"&gt; &lt;span class="iri-gogo-sina"&gt;Alfontso Mtz. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="iri-gogo-sina"&gt;Lizarduikoa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="iri-gogo-jarduera"&gt;Ingeniaritzan doktorea eta Filosofoa &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span class="iri-gogo-kapi"&gt;S&lt;/span&gt;&lt;span class="iri-gogo-tes-kapi"&gt;aroi, sarobe, korta, ola, barrendegi... horiek dira euskal kultura eta inkontziente kolektiboarekiko harremana duten eraikuntza xume eta intriganteen izenetako batzuk. Saroiak badu erdigunean harri bat (austarri, kortarri...) eta bertan, goiko partean, baditu lau, sei eta noizbait zortzi norabide grabaturik (puntu kardinalak adieraziz).&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="iri-gogo-tes"&gt;Lerro zuzen horiek jarraituz, eta distantzia dexente ibiliz, beste harriak aurkituko ditugu (baztermugarriak edo inguruko mugarriak). Baztermugarri hauek (8, 12 edo 16 denera), batzuetan &lt;st1:metricconverter productid="14 Ha" st="on"&gt;14 Ha&lt;/st1:metricconverter&gt; bete dezakeen irudizko zirkulu (inguru) bat definitzen dute. Inguru horrek funtzio desberdinak bete ditzake, eta eraikitzaileentzat baino guztiz ikusezina da, cromlech-aren kasuan gertatzen den bezala harri-ilara jarraia ez baitu.Antzinako Europan izandako artzain-egiturarekin zerikusirik omen dute saroiek, atzerriko ikertzaile zenbaiten iritziz. Zibilizazio hark euskal lurraldean K.a. 5000. urtetik erromatarrak heldu arte iraun zuen, eta kultura megalitikoekin harreman estua izan omen zuen (gogora dezagun saroien inguruan, askotan, eraikuntza megalitikoak agertzen direla).Saroia ez liteke cromlech-aren arketipo sinbolikoaren adierazpenik sinpleena eta beste funtzioekiko eraikia izan? Gure herriaren historiaren zatirik handiena aurrehistoria da, eta, horregatik, idatzizko iturrietara jotzen dugunean, gure iraganaldiaren azaleko geruza baino ez dugu arakatzen. Horrela saroiez aurkitzen ditugun lehenengo eskuizkribuak XIII. eta XIV. mendekoak dira. Dirudienez, saroiak artzain mundu komunaltzalearekin loturik agertzen dira, baina baita jadanik aldatzen ari den sistema sozialarekin ere. Dokumentu horietan, saroiak nomadismotik sedentarismorantz (transhumantzia mugatuarekin; alegia, artaldeak zaintzeko babesleku finko batekin) zuzentzen ari den gizarte batekin loturik agertzen dira.Badakigu XXIII. mendean monasterio eta elizen eskuetan, jabego pribatu moduan, saroiak bazirela, horrekin egunean hain ezaguna dugun lurraren pribatizazioaren fenomenoa martxan zegoela. XIV. mendean Cenarruzako monasterioa 145 saroiren jabe izan zela badakigu, horrekin garaiko jauntxo bat bihurturik. Mendialdean ere komunalen pribatizazio prozesu hori martxan dago, eta saroien lurraldeetan baserriak eraikitzen hasten dira. Era honetan, antzinako saroien izaera komunala galtzen hasten da, eta unibertso komunalzalearen inguruan saroiak jabego pribatuaren uharte bihurtzen dira. &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span class="iri-gogo-tes"&gt;Baina, gehiago dago. Urumeako XVIII. mendeko mendi frankoak izeneko lekuetan Zalduak egindako ikerketetako mapetan edota Ugartek Oñatiko bailaran aztertutako saroien banaketaren irudietan, harriduraz ikusten da lurralde haietako mapak, gruyere gazta bezalakoak, egitura zirkularren bidez zulatutako lurraldeak direla. Eta horrek, aborigen australiar bezalako herri indigenen pentsamendu sinbolikorantz zuzentzen gaitu. Australiako indigenek, eskutan beste lanabes teknologiko edo sozialaren ezean, bere lurralde osoa abesti ikusezinen bidez egituratu zuten. Abestien ikusezintasuna atzerritarrentzat bakarrik zen, aborigenek oso ondo baitzituzten abestiak atzematen. Era horretan gizarteari koherentzia kulturala eman zieten, eta lurraldeari egitura geografiko eta toponimikoa. Posible ote zen egun aurkitzen ditugun saroien taldeak garai aurrehistorikoetan lurralde osoa betetzen zuen sare erraldoiaren arrastoa baino ez izatea, eta, alde ekonomikoaz gain, gizarte komunalista baten lurraldea eta jabegoa antolaketarako sortutako kode baten aurrean aurkitzea? Saroien sarearen ikusezintasuna (bere funtzio sekretuaren jabe ez bazara) sinbolikoki ez da hurbiltzen aborigen australiarrek sortutakoari? Hori historiaurrean arazo batzuk (lurralde-antolakuntzakoak, adibidez) ebazterakoan eredu arketipikoak bazirela esaterik ba al dago? &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span class="iri-gogo-tes"&gt;Roz Frank ikertzaile estatubatuarrak, gainera, saroiak eratzerakoan erabilitako sistema matematikoa aztertu du, eta saroiek dituzten neurriak sistema zazpitar baten bidez kalkulatuak izan direla ondorioztatu du. Sistema hori, dirudienez, Europa zaharrean oso zabaldua izan zen, kostalde atlantikoan batez ere, kostaldea non zeltiar indoeuroparrek herri aurreindoeurioparrak mestizatu zituzten. Mestizaje haren ondorio zuzena mugimendu megalitiko ahaltsua kostalde osoan zehar zabaltzea izan zen. &lt;/span&gt;&lt;span class="iri-gogo-tes"&gt;&lt;span style="" lang="FR"&gt;Saroiak, nonbait, mugimendu haren azkeneko hatsa ote zen? Saroien enigmak hizkuntzalariza ere erakarri du. Horrela, saroi eta ola hitzen arteko antza semantikoa aipatu da askotan. &lt;/span&gt;Baita, nonbait, hasieran tokia esan nahi zuela, gero burdindegia eta, azkenean, borda eta ikuilua (korta) izateko. Beste ikerlariek IX. mendeko sel kantauriar aurrehistorikoan sare = red ikusten dute, saroia ixten zuen sareari egokituz. Eta zergatik ez lotu saroia antzineko lurraldea, sare moduan, egituratu ote zuten espazio zirkularren sistemarekin?Saroien enigma aldeanitzak ditu, beraz. Inguruen sare minimalista, ixila eta ia-ia ikusezinak lehenalditik begiratzen gaitu eta oraindik bizirik jarraitzen du gure toponimian, patronimian eta inkontziente kolektiboan.Gure gazteriarengan erakarle moduan eragin beharko luke ikerkuntzara bultzatzeko. Nik dakidanez Urnietan, Oñatin eta Durangon badira hiru ikertzaile-talde lanean. Oraindik gogamenean grabaturik daukat udaberriko eguzkitsu batean, Manu Arregi adiskideak Oñatiko saroiak ikusteko antolatu zigun ibilbide arkeologiko-magikoa, Aitzgorri mendietan barrena (Urbiako zelaian arkume errea jateko bazkaria barne).Han biziki sentitu nuenak gaurko artikulu hau erditu du, eta planetako altxor antropologiko aberatsenetako bat gordetzen duen herri paregabe hau maitatzen dutenei eskainita dago.&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-116999800689756755?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/116999800689756755/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=116999800689756755' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999800689756755'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999800689756755'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2007/01/saroien-enigma-alfontso-mtz.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-116999795453283444</id><published>2007-01-28T07:24:00.000-08:00</published><updated>2007-01-28T07:25:54.646-08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span class="iri-aleak-titu"&gt;Isturitzeko «izarra»&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;      &lt;p&gt;&lt;span class="iri-aleak-sina"&gt;Alfontso Mtz. LizarduikoA&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="iri-aleak-jarduera"&gt;ingeniaritzan doktoreA / filosofoa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="iri-aleak-kapi"&gt;B&lt;/span&gt;&lt;span class="iri-aleak-tes-kapi"&gt;i arrazoi omen daude Goi Paleolitoko euskal-akitaniar gunearen ikerketa modan egoteko. Lehena, ikerketa horrek garai urrun haietan cromagnonek eraiki zituzten identitateko gizarte-ezaugarriak ezagutzeko bidea ematen baitu. Bigarrena, ikerketa berak euskal (eta Europa zaharraren) inkontziente kolektiboaz argia ematen baitigu.&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span class="iri-aleak-tes"&gt;Euskal-akitaniar eremua labarretako arte miresgarriaren bidez egituraturik izan zela, eta horrek zibilizazio hura estetikoki nahiz filosofikoki goreneko mailaraino bultzatu zuelako intuizioa Oteizak aditzera eman zuen, lehenengo aldiz. Arte mota hark triangelu moduko mapa irudikatzen zuen, eta hiru erpinetan Altamira (Kantabria), Lascaux (Dordoña) eta Mas d´Azil (Erdi Pirinioa) zeuden. Oteizak ere egitura hark erlazionaturiko lurraldea betetzen zuela aditzera eman zuen, eremu hartan labarretako arteko kobazuloek santutegien eginkizuna betetzen zutela. Bahn ikertzaileak, froga arkeologikoen bidez, triangelu haren «probintzien» arteko interkonexioa egiaztatzea lortu zuen.Gai honi buruz, azkeneko berrogei urteetan Isturitzeko kobazuloan egindako ikerketek datu berriak nahiz esanguratsuak eman dizkigute. Isturitze arkeologiako bitxi preziatu bihurtu da Goi Paleolitoaren fase guztietako geruzak baititu. Horrek esan nahi du, kobazulo horren bidez, gure iraganaldiaren 20.000 urtetako informazioa biltzen duen liburu aurrehistoriko baten aurrean aurkitzen garela eta bertan irakurtzea besterik ez dugu egin behar. Liburu horren irakurketak, Oteizak bere garaian intuitu zuen euskal-akitaniar eremuko kultur triangelu aurrehistorikoa baieztatu du eta, batera, aldatu ere. Triangelua mantentzen bada ere, bere oinarrian Isturitzeko kobazuloa ere sartu behar da. Ez hori bakarrik, egindako ikerketek Isturitzeko kobazuloa izar-konexio modua duen triangelu haren zentro bihurtzen dute. Dordoña, Kantabria eta Erdi Pirinioetako eskualde paleolitikoak, kulturalki, Isturitzekin zuzenki erlazionaturik egongo ziren eta beraien arteko harremanak Isturitzeko santutegi-kobazuloaren bidez burutuko lirateke.Baina, kobazuloen izar-konexio hori arretaz aztertzen badugu izugarri da atzematen dena. Hark plano aurrehistoriko bat baino autobide-sare zentralizatua (eta ikusezina) dirudi, bere konplexutasun-maila 15.000 urte geroago erromatarrek eraiki zuten galtzada-sare sofistikatua baino konplexuagoa. Zein ote da gure arbaso cromagnonek eraikitako egitura ikusezin horren barnean ezkutatzen den xedea?Orain dela bost urte inguru, gero eta pisu handiagoa hartzen ari den lan-hipotesi bat plazaratu nuen gai hori argitzeko asmoz. Horretarako, egun oraindik bizi diren herri ehiztari-biltzaileengana jo nuen analisi konparatiboak egiteko eta haien gizarte-estrategiak aztertzeko. Aukeratutakoa Kalahari basamortuko !kung herria izan zen. !Kung herriak herritu duen lurra (basamortua) oso gogor, soil eta ur eskasekoa da. Beren bizimodua nomada da, leku finko batean gelditzen badira, azkenean, ehiza nahiz bilketa urri izaten baitute. Gosea urrundu ahal izateko duten estrategiarik egokiena nomadismoa da. Hogei pertsona baino ez dituzten taldeetan elkartzen dira, hori baita zenbaki optimoena taldeak berean irauteko. Urteko hil larrienak datozenean (lehortearenak), orduan, ur-putzu iraunkorrak dauden tokietan talde ugari biltzen dira.Taldeen arteko lagunartekotasun-garaia heldu da. Sendatze-, dantza-, kontaera-, sexu-parekatze- eta elkarrekiko opari eta teknologien elkartrukaketa-garaia da hau. Baina, jende metaketa horrek lanaren handiagotzea ekartzen du kolektibo berri horrek iraun dezan. Horregatik, euria hasi bezain laster taldeak elkarrekiko alderatzen dira. Azkeneko jarduera honekin !kung herriaren «fase-publikoa» bukatzen da. Goi Paleolitoaren herri euskal-akitaniarren jarduera era berean interpreta liteke, hipotesi moduan. Kasu horretan, noski, basamortua ez litzateke hondarrezkoa izango, elurrezkoa baizik. Eurite-garaia udaroko hilak izango lirateke gure kasuan, eta !kung herriaren lehorte-garaia, negu gorria izango zen gure arbasoen artean. Bukatzeko, cromagnonen kasuan !kung herriaren ur-putzuak kobazuloak izango lirateke. Negu gogorrean haietan bilduko lirateke gure arbaso zaharrak «fase publikoa» burutuz eta fase horretan gizarte-identitatea finkatzeko labarretako artea sortuko zuten. Euskal-akitaniar zonaldean aurkitutako kobazuloak izango lirateke, beraz, adreilurik gabe sortutako hiri aurrehistorikoak, cromagnonen taldeen joan-etorriek ikusezinak ziren bideek sortutako izar-egituraren bidez konektaturik. Isturitze eta Otsozelaiko kobazuloen gestioaren arduraduna den Christian Normandek dioenez, iparraldeko kobazulo horietan ehunka gizaki kabitzen zen eta datuak badaude esateko talde oso ugariak, aldika (ehiztari-biltzaileen «fase publikoan», segur aski), han bildu zirela. Gogora inguru hartan pottoka-taldeen ehiza oso ugari izan zela.Aurreko hipotesiak gure planetan eraikitako lehenengo konurbazioaren aurrean kokatuko gintuzke, material fisikoak erabili gabe eta beste hiri materialak sortu baino 15.000 urte lehenago moldatua. Isturitzeko kobazuloa konurbazio horren konexiogune garrantzitsuenetako bat izango genuke. Glaziazio gorrienean, teknologia garatua izan gabe, gizartea talde txikitan sakabanuta eta talden arteko kontaktuak izateko bide-sistema materiala izan gabe, horrelako azpiegitura aurrehistorikoa eraikitzeko gaitasun sinbolikoa izatea ikusi ondoren, antropologo ospetsu baten esandakoa burura datorkit: «Einsteinen eta cromagnonen garunen artean ez dago inolako diferentzia kualitatiborik. Diferentzia bakarra izan da arazo desberdinak gainditu behar izan dituztela garai historiko desberdinetan». Hau omen da euskaldunen historia ahaztua, baina ez oraindik ezabatua.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;!--[if !supportLineBreakNewLine]--&gt;&lt;br /&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-116999795453283444?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/116999795453283444/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=116999795453283444' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999795453283444'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999795453283444'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2007/01/isturitzeko-izarra-alfontso-mtz.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-116999785735313905</id><published>2007-01-28T07:23:00.000-08:00</published><updated>2007-01-28T07:24:17.446-08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;p style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span class="iri-aleak-titu"&gt;Hatz ekologikoa&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;      &lt;p&gt;&lt;span class="iri-aleak-sina"&gt;Alfontso Mtz. Lizarduikoa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="iri-aleak-jarduera"&gt;ingeniaritzako doktore eta filosofoA&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="iri-aleak-kapi"&gt;T&lt;/span&gt;&lt;span class="iri-aleak-tes-kapi"&gt;eoria ekologikoak gure planetaren funtzionamendu globala ulertzeko kontzeptu sakonak bezain adieragarriak sortu ditu XX. mendean: Ekosistema, Holismoa, Gaia; Jasangarritasuna. . . Baina gaur, ekologiaren ezagutza ingurumeneko arazo bakan bezala bakarrik gainditzen duen kontzeptu berri batez hitz egin nahi dut; ekologiaren sustraietan eduki sozial sakona duen kontzeptua: hatz ekologikoaren kontzeptua.&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span class="iri-aleak-tes"&gt;Ingurumenean pertsonek eragiten dugun karga, kontsumo eren eta bideen araberakoa da. Begi-bistakoa da Alemanian (adibidez) dauden biztanleek ingurunean duten eragina Argentinako, Indiako eta Egiptoko batez besteko biztanleena baino askoz handiagoa dela. Alemaniako 82 milioi biztanleak kilometro karratuko 230 biztanleko dentsitateaz bizi dira. Indian bizi diren 1.000 milioi pertsonek dentsitatea zerbait handiagoa dute (300 biztanleko/km2), baina ingurunean eragiten duten eragina alemanairrena baino dezente txikiagoa da.Lurralde jakin batean biztanle-dentsitateak ingurumen inpaktuan du eragina. Indian biztanleria gora doalako kezka handia dago, baina egunen batean orain baino bi aldiz pertsona gehiago balira proiekzioek diotenez, biztanleria kopuru horretara iritsi baino askoz lehenago egonkortuko da, Indian 2.000 milioi indiar ingurumenarentzat karga jasanezina ote lirateke? Seguru asko bai, baina Alemaniako adibidea ikusita ez eta beste edozein herrialde aberatsentzat ere baliagarria izan daiteke ondorio hori. Zergatik? Eta hemen agertzen da hatz ekologikoaren kontzeptu iraultzailea, ekologia garaikideak (sozioekologiak, hain zuzen) sortutako kontzeptu sakon eta eraginkorra.Berehalaxe ikusiko dugunez, alemaniar bakoitzak ingurumenari 20 aldiz kalte handigoa egiten dio indiarrak baino. Egunean Alemanian 1.600 milioi indiar bederatzi aldiz txikiagoa den lurraldean (edo 14.700 milio indiar Indian) biziko balira bezala da. Indiak egun dituen 1.000 milioi biztanleak aipatzeak harritzen bagaitu, askoz gehiago harritu behar gintuzke Alemaniak 82 milioi aleman mantendu ahal izateak. Non dago arazoa? Erantzuna oso erraza da: Alemaniak ez ditu jasaten alemanak. Alemanek eragindako lurraldea Alemania baino handiagoa da, eragina Alemaniatik kanpo baitu. Inguruko herrialdeetara eragina zabaltzea da hatz ekologikoaren kontzeptuaren funtsa. Adibidez, Alemaniaren eragina Eskandinaviako basoetara zabaltzen da euri azidoaren bitartez, eta baita Hirugarren Munduko ustiaketetara (fabrika, nekazaritza, abelazkuntzako produktu, hondakin arriskutsuen esportatze, baliabide naturalen desjabetze eta abarren bidez).Willian Rees eta bere taldeak Vancouverko British Columbia unibertsitatean garatutako hatz ekologikoaren kontzeptuak bizitzeko eren jasangarritasuna neurtu nahi du, eta, horren ondorioz, lurralde (estatu) bakoitzaren baliabideen per capita kontsumo onargarria. Reesek egiten duen galdera hau da: jakineko bizi-mailan etengabe eta betiko biztanle-kopuru jakin bat mantentzeko produkzio-lurren zenbateko eremua behar da? Ingurumeneko fluxu eta zerbitzuak ekosistemek sortzen dituzte. Biztanleria horrentzat behar den zoru-eremua edo ur-azalera balioetsi daiteke, eta Reesek sortutako hatz ekologikoak horrela definitzen du: «bizi-maila jakin batekin biztanleria jakin batek erabiltzen dituen baliabideak sortzeko eta sortutako hondakinak bereganatzeko behar den produkzio-lurraren eta ur-ekosistemaren azalera». Eta biztanleria baten defizit ekologikoa hatz ekologikoaren eta okupatzen duen eremu geografikoaren arteko diferentzia da.Aurrekoa gogoan izanik, herri industrializatuek oso defizit ekologiko handiak metatzen dituztela berehalaxe ikus daiteke. Ameriketako estatubatuarrek, beren teknologiak kontuan hartuta, 2,2 aldiz lurralde handiagoa beharko lukete betiko mantenduko balira; horrek esan nahi du soberakin hori bere mugetatik kanpo lapurtzen dutela. Herbeheretarrek, adibidez, beren lurraldea baino hiru edo lau aldiz handiagoa erabiltzen dute, nekazaritzan izugarrizko kontraesana sortuz; alegia, herbeheretar bat elikatzeko lau herbehere beharko lirateke! Nola aurkitu lurra eta langileak defizit hori betetzeko? Hirugarren Mundua ustiatuz, noski.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span class="iri-aleak-tes"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="iri-aleak-tes"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: &amp;quot;Times New Roman&amp;quot;;"&gt;Aurrekoa ikusi ondoren, estrapolazio errazak egin daitezke. Denok estatubatuarren bizimodua bagenu (jende askoren irudimenean helburu dena), oraingoaz gain beste bi lur planeta beharko genituzke. Adibidez, gaur egun, Txina mundu-kapitalismoaren hirugarren ardatz bihurtzen ari den garai honetan, txinatarren artean eredu amerikarra sartzen bada (gizaki bat = automobil bat), izugarrizko kontraesana sortuko litzateke. Txinatar bakoitzak auto bat lortuko balu, errepideek eta autobideek kontinente erraldoi hura estaliko lukete, eta, ondorioz, gosez hilko lirateke. Izan ere, arroza garatzeko behar diren lurralde zabalak desagertu egingo lirateke.Hatz ekologikoaren kontzeptuak, beraz, bi gauza garbi azaltzen ditu:1) Gaur egun, planetan kapitalismo neoliberalak bultzatzen duen indar produktiboen mugarik gabeko metaketak (garapenkeria) irtenbiderik ez du.2) Herrien arteko eredu ekonomiko berdinzale eta solidarioa eratzea jasangarritasun erradikalarekin estuki loturik agertzen da. Horrek honako hau esan nahi du: Lehenengo Munduko estatu batzuek egitura ekonomikoaren zarrastelkeria bukatu behar dute, bai produkzioari dagokionez, baita kontsumoari ere. Gizateria senidetua eta solidarioa lortzeko (XX. mendeko utopia nagusietako bat), lehen aipatutako defizit ekologikoak berdindu beharko ditugu, XXI. mende honetan itxaropenari eutsi nahi badiogu, behintzat. Bestela, gizateriaren historian inoiz gertatu ez den hondamendi sozial eta ekologiko itzelenen aurrean kokatuko gara. Eta gero?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; &lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: &amp;quot;Times New Roman&amp;quot;;"&gt; &lt;!--[if !supportLineBreakNewLine]--&gt;&lt;br /&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-116999785735313905?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/116999785735313905/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=116999785735313905' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999785735313905'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999785735313905'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2007/01/hatz-ekologikoa-alfontso-mtz.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-116999776968820865</id><published>2007-01-28T07:22:00.000-08:00</published><updated>2007-01-28T07:22:49.793-08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;p&gt;&lt;span style="font-weight: bold;" class="iri-gogo-titu"&gt;Euskal koloreen zuhaitz erroetan&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="iri-gogo-sina"&gt;Alfontso Mtz. Lizarduikoa&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;  &lt;p&gt;&lt;span class="iri-gogo-jarduera"&gt;ingeniaritzan doktorea eta filosofoa&lt;/span&gt; &lt;/p&gt;  &lt;span class="iri-gogo-kapi"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: &amp;quot;Times New Roman&amp;quot;;"&gt;B&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span class="iri-gogo-tes-kapi"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: &amp;quot;Times New Roman&amp;quot;;"&gt;erlin eta Kay antropologoek mundu osoko ia-ia ehun herrien hizkuntzekin egindako ikerketa ospetsuak nahiz (eta guretzat oso esanguratsuagoak diren) euskal espektro kromatikoaz Txema Preziado ikertzaileak egindakoak, ondorio berera heltzen dira. Edozein herriren oinarrizko kolore primitiboenak hiru dira: zuria/beltza (oposizioan) eta gorria. Euskaraz zuri/beltz/gorri hirukotea oso antzinakoa da, herrialde guztietara zabaldurik dago, objektuak nahiz eguneroko iharduerak arautzeko (mailakatzeko) erabiliak izaten dira, toponimian oso ugariak ditugu eta polisemikoak (alegia, hitz berberak eduki semantiko desberdinak izan ditzake, testuinguruaren arabera) dira. Ezaugarri horiek, zuri/beltz/gorri hirukoatea, euskal pertzeptzio sinbolikoaren zuhaitzaren erro sakonenetako bat bezala baieztatzen dute.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: &amp;quot;Times New Roman&amp;quot;;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="iri-gogo-tes"&gt;Lehen aipatutako kolore-hirutasun horren ezaugarrien artean gehien harritzen duena (nonbait sena sakonagoa baitu) polisemiarena da. Robert Graves mitologoak Jainkosa Zuria obra ospetsuan garbi azaltzen zuen modernitate, zientzia eta teknologia garaikidearen izenean, antzinatean (eta bereziki Greziaren aurreko Antzinako Europan), izaki askoren eduki semantiko sakratuak egunean ahaztu eta galdu ditugula; harri, animalia, landare, zenbaki eta koloreen eduki magikoak, adibidez. Zenbakiak kontatzeko erabiliak izan baino lehen, eduki mistiko, kosmologiko eta erlijiosoak izan zituzten. Egun, oinarrizko koloreak definitzeko erabiltzen ditugun hitzekin gauza bera gertatzen da. Garai haietan koloreen tonuetan erreparatu baino lehenago, eduki etiko, sinboliko, arautzaile, atmosferiko edota filosofikoak izan zituzten. Gaur egun erdi galduak ditugun eduki horiek hizkuntzan fosilizaturik ditugu oraindik, inkontziente kolektiboan.Euskaldunen artean, zuri/beltza bikotea, unibertsoa, natura eta baloreen mundua elkarkanpoko diren kategoria semantikoak sailkatzeko nabarmen erabilia izan da. Zuri/beltza bikoteak argitasun/iluntasunaren unibertsoa definitzen du. Baina, beste semantikekin lorturik agertzen da baita: organiko/ez-organikoa, lehor/hezea, hotz/beroa, txar/ona, . . . eta hona helduta irakurleari gonbita egiten diot gure eguneroko hizkeran, oraindik, bizirik dauden egitura batzurekin ariketak egiteko eta lehen aipatutako bikote semantikoan (edo beste bikote berrietan) sailkatzeko. Non kokatu, Mari beltz, neska zuri, negu beltz, zurikerietan ibili, baltzaren baltzaz, . . .? Hitz horiek askotan erabiltzen ditugu baina ez dugu ulertzen beren magalean duten sen sinbolikoa. Guretzako beltz/zuria kolorearen tonuak baino ez dira. Horregatik, egungo euskaraz, gure pentsaera modernoarentzat lehen aipatutako esamolde berezi-arraroak sortzen zaizkigun zenbaitetan. Gogora dezagun kolorearen definizioa, tonu bezala, oso berantiarra dela eta XIX. mendeko pigmentu eta tindagaiekin batera zabaldu zela.Euskaldunek (beste herri indigena askok bezala), dirudienez, antzinatik garai berantiar horietara arte, gero erabiliko genituzkeen koloreen hitz horiei beste eduki eta atributuak (beste garai historiko eta aurrehistorikoetan baliagarriagoak zirenak) egokitu zizkieten, tonuaren semantikaz interes handirik agertu gabe.Eta zer esan gorri hitzari buruz? Patxiku Perurenaren Koloreak euskal usarioan liburu bikainetik, gorriari buruz hamairu semantika gutxienez jaso ditut. Indarra azaltzeko (premia gorria), hustasuna (lurgorri landarerik gabea), berotasuna (labe gorria), eguraldia (oskorri), etsaitasuna (galtzagorri), sakratutasuna (txahal gorri Mariren kobazuloaren zaindaria, edota Mari gorri), osasuna (neska zuri-gorria), sexua (zakil gorri), lotsa (lotsagorritu), gaitza (mingorria, gorrina) eta kolorea, noski, (Baigorri ibai edo ibar gorria). Nola egoki ulertu polisemia oparo hori?Barandiaranek oso begi zorrotz izan zuen euskal kultura ikertzean eta honako iritzia bota omen zuen Euskal Herriari buruz: «Oso herri kontserbadorea da». Baina ez zuen kontserbadore hitza zentzu peioratiboan erabili, kontrakoan baizik. Euskaldunek, oso historia (aurrehistoria, batez ere) luzea izanda, asko aldatu behar izan dute eta badirudi horrela egin dugula, abileziaz gainera. Baina, asko aldatuta ere ez dugu ahaztu («kontserbatu» egin dugu) gure historiako aurreko garaietan lortutako ezagutzaren zatiak eta, horrela, gaur egun, geruza berrien azpian zaharrak aurkitzen ditugu. Kolorearen hiztegiaren kasuan, adibidez, eta zuri/beltz/gorriaren hirukotean bereziki, hitz akoitzaren barnean aldi historiko eta aurrehistoriko desberdinen semantikak (edukiak) metatuak ditugu, tipula osatzen duten azalek egindakoa bezala edo, nahiago izanez gero, lur-sail baten geruza geologiko metatuek azaltzen duten orotasuna bezala. Gure oroimen kolektiboa geruza horietan zain dago, inork datatu eta interpretatzeko. Bada garaia, orduan, geure «geologo» gazteak kulturalki egoki prestatzeko eta zutabe estatigrafiko horietan murgiltzeko, eguneko paleohizkuntzalaritza, populazioen genetika, paleoantropologia eta antropologia sinbolikoek eskaintzen dizkiguten lanabes boteretsuekin eta disziplinarteko hurbilketa (orokor eta sintetikoa) horien bidez, izan ginena berraurkitu, orainaldia ulertu eta izango garena eraikitzeko.Euskal espektro kromatikoaren ikerketak eta, gero eta ugariagoak diren este ikerkuntzarako eremuek (herri aurreindoeuropar «kontserbadore» honen izaera, kultura indoeuroparrek estutu nahi izan duten zerraldoaren estalkiaren ziriak hausten dituztenek), antzinako Europarekin batera ditugun erro identitarioen errealitate kitzikagarri eta ezinbestekora, gero eta nabarmenago, hurbiltzen gaitu. Abentura liluragarri honi buruz zerbait gehiago jakin nahi baduzue, Txema Preziado eta biok orain dela gutxi idatzitako Euskaldunen kolore-unibertsoa liburuaren irakurketa gomendatzen dizuet. Zuentzat idatzita dago.&lt;/span&gt; &lt;br /&gt; &lt;!--[if !supportLineBreakNewLine]--&gt;&lt;br /&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-116999776968820865?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/116999776968820865/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=116999776968820865' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999776968820865'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116999776968820865'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2007/01/euskal-koloreen-zuhaitz-erroetan_28.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-116937447485684863</id><published>2007-01-21T02:13:00.000-08:00</published><updated>2007-01-21T02:55:40.816-08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CHILLIDA: THE SAHPING OF METAL&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/x/blogger/2275/2719/1600/294390/chillida1.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger/2275/2719/320/886355/chillida1.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;The long history of human affaire has rarely been disturbed by the invention of new techniques. Yet those techniques are so epoch-making that we still mark the evolution of society by such conquests: the Iron Age, bronze age and so on.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Now as regards sculpture, the twentieth century has brought new possibilities of construction in space, including assemblage and iron. The two, moreover, converge, with welded or wrought iron proving to be the most durable and resistant form of the assemblage. At the source of these new artistic practices is one and the same creator: Picasso. It was around 1930 that, with the aid of Julio Gonzalez, Picasso executed his first iron constructions, but it was not until the fifties &lt;/span&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;that the metal made itself the area of choice for experimentation in modern sculpture.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;The introduction of iron created wholly new sculptural possibilities by favouring other forms of equilibrium, by playing freely with space and by allowing the physical reality of the finished piece to display the marks of the work that went into it: the burn of the fire which deformed the mass of matter, the scar left by the hammer that crushed it on the anvil, the welding joints that sealed together the heterogeneity of the components.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Organized in 1955 at the Kunsthalle in &lt;st1:place st="on"&gt;Berne&lt;/st1:place&gt; by Arnold Rüdlinger, &lt;i style=""&gt;Eisenplastik&lt;/i&gt; was the first show to take a comprehensive look at the history of this method of construction in space which was tempting an ever-growing number of sculptors, to the point of becoming prevailing practice. There the work of the young Spaniard Eduardo Chillida was much noticed.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Of Basque origin, Chillida had studied architecture in &lt;st1:state st="on"&gt;&lt;st1:place st="on"&gt;Madrid&lt;/st1:place&gt;&lt;/st1:state&gt; before going to sculpture. Several sojourns in &lt;st1:city st="on"&gt;&lt;st1:place st="on"&gt;Paris&lt;/st1:place&gt;&lt;/st1:city&gt; put him in touch with modern art, and he gradually turned away from figurative representation. His first iron piece dates from 1951; &lt;i style=""&gt;Ilarik&lt;/i&gt; was achieved with the help of the blacksmith of Hernani, where he had just settled. It was a revelation for him, and he set up a forge at his own residence. Iron convinced him that he had “to leave a pleasant land, in &lt;/span&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;which all results seemed valid, to undertake a dangerous journey to the unknown.” “Iron,” said his friend Claude Esteban, “the kind of work it entailed, showed Chillida the very thing granite &lt;i style=""&gt;falsified&lt;/i&gt;: the approach to and confrontation of space by way of a dynamic force in which the ductility of the material and the strong purpose that shapes it are combined.” In 1958 he received the sculpture prize of the Venice Biennale for a body of work that was already abundant and fundamental, and no longer had anything to do with the work of the pioneers. Chillida demonstrated the meaning of the work by exploring the equilibriums that metal made possible with an undreamt-of freedom.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Working in wrought, then welded iron turned him away from the concept of mass by offering him new relations between construction and space: his assemblages embarked on the conquest of the air. His first works were still inspired by th&lt;/span&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;e form of the craftsman’s and peasant’s articles of ordinary use, but he transposed them poetically nto empty space, attaching them by a single fixed point to the ground of the pedestal, from which the radiated in manifold directions. Combing space, clawing the wind he defied the laws of statics. From the outset Chillida recognized the demands and possibilities of metal, which was rendered supple and malleable by its passage through fire, but which also retained the marks of the blows that shaped it, of the force that twisted it. This physical presence of work of which the finished piece kept the imprint and which made it possible to measure in imagination the time and effect of the process of elaboration would assume great importance in contemporary creation.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;Working with tubes or bars, Chillida found that they divided up space. The core of matter was replaced by emptiness; the mass by air; but air was all the more meaningful in that Chillida, as a good craftsman, developed his forms by following their growth: “I start the work with the heart. The heart is like the first seed. As soon as it begins to beat, it works with me. So I am no longer alone. It has its own driving force, and I feed it with my gestures; I help it to live. The work can begin to develop.” Creation is a combat with and against matter, a confrontation with the elements: fire and water.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;Chillida´s forms abandon verticality to develop like knotted and forceful calligraphs. Refusing to let himself be guided by the technical know-how he had rapidly acquired, in 1956 Chillida turned to a thicker material which he twisted or unwound, but which kept in its folds the violence that bent it to the sculptor’s will. Dream Anvils were both lyrical metaphors and labyrinths built from a space which he described. Strengthened by this experience as an ironsmith, Chillida was able, starting in 1958, to attempt other materials such as wood, which allowed him to work on a larger scale, while affirming once more that “sculpture is in solidarity with what revolves around it.” He was to carry over this experience with metal into alabaster and granite, compact materials which react to light, that light which steel and later Cor-Ten (rusted) steel would lead him to prefer in more serene architectural compositions where the impact of gesture vanished in the continuity of spirals, drawing the spectator inward to the hollowed-out centre of the heart. These knots of metal opened onto the mystery of the infinite and the void. Chillida became the builder of the Invisible.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/x/blogger/2275/2719/1600/598364/chillida2.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger/2275/2719/320/734142/chillida2.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt; &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="" lang="EN-GB"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-116937447485684863?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/116937447485684863/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=116937447485684863' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116937447485684863'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116937447485684863'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2007/01/chillida-sahping-of-metal-long-history.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-116064104185567329</id><published>2006-10-12T01:16:00.000-07:00</published><updated>2006-10-12T01:17:22.043-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CIUDADANO KANE ETA BORGES II&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;font-size:85%;color:#ff0000;"&gt;Citizen Kane (Orson         Welles, 1941)&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;         &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;Richard Burgin&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;:         -...Me pregunto que le han parecido las últimas películas que vio.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;         &lt;p&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;font-size:85%;"&gt;Borges: -Bueno, por supuesto que ahora         a muy duras penas puedo verlas, creo que algunas de las que he visto son         muy buenas como &lt;b&gt;Khartoum&lt;/b&gt; (Basil Dearden, Eliot Elisofon, 1966) ¿La         vio? Es la historia de la muerte del general Gordon.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;         &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;Burguin&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;:         -No, no la he visto. ¿Qué le parece &lt;b&gt;El Ciudadano Kane&lt;/b&gt;?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;                 &lt;span style="font-family:Verdana;font-size:85%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;                         &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;Borges&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;:         -Me pareció una muy buena película. La vi apenas estrenada y no me         gustó. Me pareció un imitación de Josef von Sternberg. Me pareció         que von Sternberg lo hacía mejor. Entonces volví a verla y pensé,         bueno, Orson Welles ha inventado el cine moderno. Me parece un film         excelente. Pero, por supuesto está tomado de otra película llamada El         Poder y la Gloria (&lt;i&gt;The Power and the Glory&lt;/i&gt;, William K. Howard-1933),         usted se acordará, con Spencer Tracy. Es la historia de un hombre de         negocios que muere y comienza con su funeral y luego su amigos comienzan         a hablar de él, la historia comienza como si fuera un rompecabezas, el         esquema, el patrón es más o menos el mismo que en El Ciudadano Kane,         pero El Ciudadano Kane es mejor. La vi como una película excelente, el         hecho del palacio, por ejemplo, de ese enorme edificio tan odioso.         Quiero decir el lujo y la fealdad y la soledad esencial del         protagonista, y el hecho de que sea un personaje poco querible, pues es         poco querible ¿no?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;         &lt;p&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;Conversations With Jorge Luis         Borges&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;, Richard Burgin, Holt Rinehart         Winston, New York, 1969.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-116064104185567329?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/116064104185567329/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=116064104185567329' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116064104185567329'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116064104185567329'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/10/ciudadano-kane-eta-borges-ii-citizen.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-116064022485118452</id><published>2006-10-12T01:02:00.000-07:00</published><updated>2006-10-12T01:03:44.970-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;CUIDADANO KANE ETA BORGES&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Citizen Kane (cuyo nombre en la República Argentina es El Ciudadano) tiene por lo menos dos argumentos. El primero, de una imbecilidad casi banal, quiere sobornar el aplauso de los muy distraídos. Es formulable así: un vano millonario acumula estatuas, huertos, palacios, piletas de natación, diamantes, vehículos, bibliotecas, hombres y mujeres; a semejanza de un coleccionista anterior (cuyas observaciones es tradicional atribuir al Espíritu Santo) descubre que esas misceláneas y plétoras son vanidad de vanidades y todo vanidad, en el instante de la muerte, anhela un solo objeto del universo ¡un trineo debidamente pobre con el que en su niñez ha jugado! El segundo es muy superior. Une al recuerdo de Koheleth el de otro nihilista: Franz Kafka. El tema (a la vez metafísico y policial, a la vez psicológico y alegórico) es la investigación del alma secreta de un hombre, a través de las obras que ha construido, de las palabras que ha pronunciado, de los muchos destinos que ha roto. El procedimiento es el de Joseph Conrad en Chance (1914) y el del hermoso film The Power and the Glory: la rapsodia de escenas heterogéneas, sin orden cronológico. Abrumadoramente, infinitamente, Orson Welles exhibe fragmentos de la vida del hombre Charles Foster Kane y nos invita a combinarlos y a reconstruirlo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Las formas de la multiplicidad, de la inconexión, abundan en el film: las primeras escenas registran los tesoros acumulados por Foster Kane; en una de las últimas, una pobre mujer lujosa y doliente juega en el suelo de un palacio que es también un museo, con un rompecabezas enorme. Al final comprendemos que los fragmentos no están regidos por una secreta unidad: el aborrecido Charles Foster Kane es un simulacro, un caos de apariencias (corolario posible, ya previsto por David Hume, por Ernst Mach y por nuestro Macedonio Fernández: ningún hombre sabe quién es, ningún hombre es alguien). En uno de los cuentos de Chesterton - The Head of Caesar, creo -, el héroe observa que nada es tan aterrador como un laberinto sin centro. Este film es exactamente ese laberinto.&lt;br /&gt;Todos sabemos que una fiesta, un palacio, una gran empresa, un almuerzo de escritores o periodistas, un ambiente cordial de franca y espontánea camaradería, son esencialmente horrorosos; Citizen Kane es el primer film que los muestra con alguna conciencia de esa verdad.&lt;br /&gt;La ejecución es digna, en general, del vasto argumento. Hay fotografías de admirable profundidad, fotografías cuyos últimos planos (como las telas de los prerrafaelistas) no son menos precisos y puntuales que los primeros.&lt;br /&gt;Me atrevo a sospechar, sin embargo, que Citizen Kane perdurará como "perduran" ciertos films de Griffith o de Pudovkin, cuyo valor histórico nadie niega, pero que nadie se resigna a rever. Adolece de gigantismo, de pedantería, de tedio. No es inteligente, es genial: en el sentido más nocturno y más alemán de esta mala palabra.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jorge Luis Borges - Revista Sur Nº 83, agosto de 1941.-&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-116064022485118452?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/116064022485118452/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=116064022485118452' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116064022485118452'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116064022485118452'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/10/cuidadano-kane-eta-borges-citizen-kane.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-116063784961955814</id><published>2006-10-12T00:04:00.000-07:00</published><updated>2006-10-12T00:24:10.103-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;BILLY WILDER ETA TITANIC&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cameron Crowe-ren "Comversaciones con Billy Wilder" liburutik hartua:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"-¿Has visto Titanic?- pregunta (Wilder). Se acerca más-. ¿Has visto semejante mierda?- Wilder baja el rostro y mira con malicia por encima de las gafas. Mueve la cabeza. Éste es un juego de salón que le encanta; meterse con una de las películas de más éxito de todos los tiempos-. Todavía no lo puedo creer. El dinero que se han gastado. ¿Un estudio acude a otro y le dice: "Ayudadnos a terminar esta película"?- Le brillan los ojos; encuentra un humor muy irónico en la idea de que una sola película haya estado a punto de vaciar los bolsillos de dos estudios. Le digo que a mí me gustó la química entre los dos protagonistas; trascienden el guión, a mi juicio-. ¿Qué guión?- responde sin perder un instante, mientras sobre su café-. Se lo aseguro, si gana el premio de la Academia, voy a gritar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Audrey se ríe y cambia de tema. Wilder termina enseguida su café y coge el bastón. Es hora de trabajar."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Eta ondoren:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"La noche de los Oscars. Billy Wilder está sentado en una mesa delantera de la fiesta de Vanity Fair; junto a él está Audrey. Observa la gran pantalla de televisión vuelta hacia él, ve la sucesión de imágenes y sonríe ligeramente cuando los fragmentos de "El apartamento" y "El crepúsculo de los dioses" obtienen vivos aplausos en la sala. Después, cuando anuncian el premio a la Mejor Película para Titanic, no grita. Se limita a mirar, muy quieto, fascinado y absorto, con la boca ligeramente abierta. Callado. Me pregunto qué piensa, hasta qué punto puede oír la ceremonia en esta sala tan ruidosa. Pronto tengo mi respuesta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Un asistente a la fiesta, vertido de esmoquin, se coloca directamente entre Wilder y la pantalla.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- ¡ESTÁ TAPANDO LA PANTALLA!- truena de pronto Wilder.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Todas las miradas se vuelven hacia Billy, que, como es natural, ha prestado suma atención a cada palabra de la televisión. El hombre del esmoquin parece aturdido ante la fuerza de este hombre que tiene aspecto de búho con sus grandes gafas de montura negra. Después de recibir una dura lección de buena educación de Billy Wilder, se desvanece. Wilder sigue viendo, satisfecho, el discurso de agradecimiento de James Cameron. Cuando termina la emisión, coge su bastón. Los Wilder salen del brazo y dejan rápidamente la fiesta, ahora abarrotada; pasan entre los nuevos rostros del joven Hollywood, bañados en la blanca luz de los focos que iluminan el exterior."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-116063784961955814?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/116063784961955814/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=116063784961955814' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116063784961955814'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/116063784961955814'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/10/billy-wilder-eta-titanic-cameron-crowe.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-115998445452845489</id><published>2006-10-04T10:52:00.000-07:00</published><updated>2006-10-04T10:54:14.916-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;font-size:-1;" &gt;&lt;span style="color:#008000;"&gt;www.blogak.com/denetik/&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Webgune honetan ari naiz idazten.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Estoy escribiendo en esta página.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am writing in this webpage.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-115998445452845489?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/115998445452845489/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=115998445452845489' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/115998445452845489'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/115998445452845489'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/10/www.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-115221021290501768</id><published>2006-07-06T11:23:00.000-07:00</published><updated>2006-07-12T10:56:20.826-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;OTEIZA&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;También el dodecafonismo en busca de una nueva libertad musical, renunció a muchas cosas, que luego se vuelven (en otra forma) a recuperar. El dodecafonismo pone las 12 notas en pie de igualdad. La ordenación parte del concepto de serie (música serial) como de una continuidad, donde cada semitono figura nada más que una sola vez. En su canto el bertsolari hace algo muy semejante: sabe cómo va a terminar y explica su comienzo con claridad, para ingresar en un imprevisto recorrido, en una narración de la más rica y variable inestabilidad. La estrofa del poeta vasco tradicional se da como una serie de unidad temporal: la palabra no se repite ni en la rima final ni en su interior y vuelve a recoger (como en la música concreta) la voz de las cosas en su estado natural, para instalarlas en una situación de libertad que se va creando (es la respiración rítimica del estilo) con la acción interior del poeta. Es así visible el sufrimiento que experimentan los enlaces gramticales y las consonancias de proximidad y de lógica espacial y de coherencia visual, a favor de contactos más complejos en distancia temporal y más ricos en recorrido espiritual. El canto vasco en su estilo verdadero, resulta así como una serie o un conjunto o sucesión de series, que por sí mismas se prolongan y reproducen, sin repetirse. Desde la interpretacion clasicista, se muestra este estilo nuestro como oscuro y confuso. Alguien entre nosotros (no recuerdo quién) dice que puede parecer barroco. El barroco, no es confuso ni cargado: se caracteriza por un impulso romántico de acercamiento a la naturaleza, pretende salir de un estilo racional y geométrico, de la discontinuidad clásica espacial, fluyendo en continuidad temporal, tirando del espacio. pero el barroco, igual que el clásico, tienen encadenado el tiempo al espacio, no tiene libertad. (Quousque tandem...! 140)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Desarrolloacumulativo y cerrado con formas poliédricas, en Ipousteguy (1958-59). Las líneas de fractura (su acento informal) resultarían falsas dentro de una lógica del crecimiento de la expresión (1º fase en nuestra Ley de los Cambios en el arte contemporáneo: de Cezanne a Moholy-Nagy), puesto que estas líneas son de fractura, ajenas, posteriores a la suma formal de la agrupación de los poliedros. Una explicación más correcta, morfológicamente, de esta escultrua, resultaría de considerarla bajo una de las tendencias abstractas que se apoyan en la figuración de aspectos de la realidad no habiltualmente representados antes. Así, esta escultrua nos recordaría la expresión natural de la macla "pico de estaño", de sistema cuadrático, que se produce en la casiterita. En el proyecto de escultura presentado por Max Bill en el Concurso internacional para un Monumento al prisionero político desconocido (1953, en londres), la inspiración partía visiblemente del tipo de cristalización cúbica y esquelética del siliciuro de hierro. (En este mismo Concurso mi proyecto concebía la sustancia expresiva y trágica del Monumento como un gran vacio interior. No me planteaba todavía la desocupación final de una unidad espacial. Partía de la búsqueda de unidades livianas y abiertas con las que pudiera por fusión construir el hueco. Y para ello había sustituido la unidad-masa cerrada y tradicional del cilindro por la unidad-energía del cilindro abierto (el hiperboloide). Tendría que detenerme aquí y comprendo que para estas precisiones estéticas no hay más lugar en este libro. (Percibo la fatiga del lector al que aquí me dirijo). Pero es muy grave que no sepamos advertir los modos distintos de operar en el artista de hoy. Preguntamos por la comprensión de estas líneas de fractura en la escultura de Ipoysteguy. Veamos cómo obedecen a una reacción informal del artista formalista, del artista que trabajando en un razonamiento espacial de la expresión, se encuentra con la sorpresa de una libertad de expresión que se desata y se le impone desde el campo irracional (al principio) del informalismo. Es cuando Ipousteguy deja caer voluntariamente al suelo la estatua formalmente realizada, la que al quebrarse le permite re-componerla, suprimiendo partes, desajustando planos y respetando líneas de fractura. Operación inteligente que no llega a modificar la estructura intima anterior pero que sí altera poéticamente la expresión fundamental. Un aire de vida misterioso parece resucitar en estos organimos de los que el tiempo se había parado y vuelve a circular. Circulación que estéticamente por su inestabilidad corresponde al tratamiento de la escritura temporal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuando en 1948 Pierre Boulez produce su Segunda Sonata, está razonando espacialmente grupos serialmente concebidos. La dificultad para la lectura o interpretación de esta obra proviene del rigor con que se ha sometido la expresión al cálculo de cada sitio, de cada duración, dentro del sentido uno de la circulación general. En 1957 desconcierta a Boulez la libertad informalista (sentido móvil, libre, plural, para el intérprete) del músico norteamericano John Cage (John Cage arranca de la pintura-acción de Pollock. Boulez y en el fondo todos los espacialismos contemporáneos, de la puesta en razonamiento espacial de la escritura poética de Mallarmé. Sin una visión comparada de las estructuras hoy no se puede abordar ningún análisis estético particular). Parece que Boulez está trabajando hace tiempo en su Tercera Sonata, sin ceder al informalismo pero sin resolver su crisis, sin llegar a definir el razonamiento dentro de su línea experimental. Parece que, buscando una mayor flexibilidad en su escritura, trata de abrir paréntesis de libertad para el intérprete, zonas de acceso para una interpretación más libre y plural. Pongamos atención. Es como si las líneas de fractura en la escultura que estamos examinando de Ipousteguy, nos permitiesen separar entre si sus fragmentos, para partir de esta nueva situación (que no es nueva, porque no hemos desocupado el espacio interior de la estatua, sino que la hemos vuelto desarmada al espacio exterior) para intentar una reconstrucción de expresión multiplicada. ¿Qué hará Ipousteguy? Lo que ha hecho posteriormente: retocar los fragmentos de modo que los ha podido volver a reunir permtiéndole a él o al intérprete otras posibles combinaciones siempre dentro de una misma solución rigida y cerrada. La escultura ha pasado así a ser cambiante, polivalente, pero no móvil. Para una posibilidad mecánica de movimiento es preciso que los fragmentos se articulen mecánicamente con esa finalidad. Y puede suceder: que en un semimóvil, o falso móvil del escultor Ferrant, uno puede empujar un fragmento, moverlo y el resto permanece quieto, indiferente al cambio agectado regionalmente. pero si esta misma prueba la hacermos con alguno de los móviles (acertados mecánicamente) de Calder, veremos que nuestra acción se transmite y afecta a toda la construcción. En la obra de Ferrant, el intérprete (ya veremos que todo esto no es interpretar) el contemplador, ejerce su libertad solamente sobre una parte acotada y desde fuera de la estructura. Mientras que en la de Calder, el intérprete (como el aire en movimiento que es solamente su fuerza motriz) penetra en el interior mismo de la estructura y reproduce su movimiento en libertad sin que la obra móvil del autor sea otra distinta. Pues bien, es ahora que debemos preguntarnos si en la nueva obra de Boulez, la flexibilidad estructural de sus fórmulas se reduce a crear zonas acotadas para la libertad del intérprete o éste podrá ejercer su libertad sobre el tejido interactivo y sensible de toda su escritura. Si los paréntesis de libertad no son viejas interrupciones de un estancado razonamiento espacial.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A mi juicio, vale más que esperar respuesta a estas preguntas, fijar la atención en el viejo terreno en que problemáticamente se plantean. se plantean con un grave error, que es identificar el enriquecimiento mecánico de la expresión por el movimiento, con el enriquecimiento de la libertad de interpretación. pues a mayor complejidad expresiva corresponde técnicamente una mayor densidad ocupante conjunta del espacio y el tiempo, no importa que el propósito expresivo sea formal (desde el espacio) o informal (desde el tiempo). Lo que importa es entender que la libertad del intérprete (la multiplicidad de la interpretación) proviene de su penetrabilidad en la obra, de que ésta haya sido planteada en su fase segunda o desocupación espacial o temporal, que es cuando se apaga la expresión y se produce su naturaleza receptiva. Ahora la obra es objetivamente única (como insistía con razón Boulez en que siguiera siendo) y es ahora cuando puede ser libremente interpretada porque hay acceso para la actividad interpretativa de la cociencia del intérprete que es donde se produce la multiplicidad dela interpretación. Y esto es lo que ha pasado unos momentos en la música electrónica y está con rigor experimental sucediendo en una avanzada de la creación literaria. Y si cuando se abren las puertas de la obra nadie entra es porque falta preparación para el que debe entrar. En marlenband, Resnais ha debido retorceder para suministrar desde el surrealismo (con un énfasis que luego suprimirá) una preparación al espectador que el ralizador (todo realizador actual lo precisa) precisa que ya tenga para que pueda colaborar (interpretar) en su próxima realización. ¿Es por esto que retrocede el músico actual? No, todavía no, por desgracia. Nos está faltando verdadera vocación experimental, persistencia en la linea experimental emprendida, o talento. el artista obra hoy por contagio sentimental, se mueve por celos o envidia y hace lo mismo que los demás. Y ya ni sabe qué es lo que está haciendo. Sólo la comprensión intelectual de lo que hace le puede volver a su realidad.&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;La expresividad móvil no es más que una torpe desviación espectacular de una expresión-mecanismo en que el juego (el juguete) del movimiento consiste en empujar o dar cuerda al aire, a un tiempo sólidamente pegado al espacio. Cuando ya no se trata de mover (racional o informalmente) una colección de fragmentos sólidos, blandos ni agujereados, sino de crear una verdadera estructura líquida, móvil en sí misma, por si misma, por la propia soledad (monovalencia) del tiempo que es su inestabilidad y su silencio, estéticamente su propia desocupación. Pero esto (desde el espacio o desde el tiempo). Hay que razonarlo. Hay que razonar la descomposición de la expresión. Y la crisis de Boulez es que cuando se hallaba en esta experimentación y no la había concluido, ni había previsto su cercana conclusión, le afectó el informalismo. También a mi y en ese mismo año (1957), pero había entrado ya en la fase segunda y concluyente de la experimentación. Yo aparecí para los racionalistas brasileños del mismo espacialismo concreto (avanzada la más pura pero que permanecían en la primera fase de la expresión) como un heterodoxo humanizado. Pero así concluí, completando la desocupación del cilindro con la desocupación espacial de la esfera y del cubo. Ahora sé bien lo que hice. Sé bien que un razonamiento espacilal de la expresión comienza haciendo expresarse por fuera a una forma elemental geométrica y termina vaciando a esa forma elemental por dentro. Así concluye el Renacimiento (tardíamente y sin enterarse nadie, pero lo concluye) Velázquez. Así estuvo a punto de concluir el Impresionismo, cuando Cézanne (que fue el gran traidor para la conclusión receptiva del Impresionismo) recomenzó el tonto juego occidental e incesante de la expresión, pronunciado dinámicamente las figuras elementales geométricas, por fuera.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;He aquí esta otra contradicción en la música actual: Como fuente nueva de sonido, la electrónica se presta al juego mecánico de la expresión. Pero como fuente nueva coincide con un nuevo estilo fuente, estilo-tiempo, que es el tiempo desocupado (desocupación tradicional), el tiempo en una sola e inestable y continua dimension. Cuando estéticamente el músico ha podido así ir descontando hasta cero su expresión, nos encontramos que prefiere más espectacularmente comenzar a contar (rápidamente, demasiado rápidamente) desde uno, mejor dicho, desde dos, que es la tradicional y hablante conbinación. tendría que referirme a quí a Stockhausen, compañero de Boulez, y que parece según nos contaba Luis de Pablo, que abiertamente trabaja dentro de la libertad informalista. Habría que reflexionar sobre esta libertad. Habría que estudiar desde Stockhausen este punto y otros. Y desde luego conocer mejor y reflexionar profundamente en su obra. Lo digo por mí. Para mí es el más importante compositor actual y con el que tengo extrañas coincidencias de pensamiento experimental. Conservo reflexiones de un día que no olvidaré con unos pocos amigos y el músico. Era en unos días en que se me había ocurrido oponer las dos series del Modulos de Le Corbursier, en una sola tabla, de modo que la numeración comenzaba en cero, crecía y descendía a cero. Así con un solo número (positivo o negativo, fase primera o segunda) podía precisar la situación de una obra dentro de la Ley de los cambios de expresión. Pero no sé cómo llego a esta cuestión en la que no puedo entrar aquí. (Estoy poniendo unos pies a las ilustraciones y ya el editor me ha advertido que mi reflexión ha ocupado el doble del espacio previsto en el libro). [22]&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;(En la música actual, un creador tan importante como Jhon Cage, al insistir en su informalismo, produce una música de humor cargante, fácil, sabida y sin interés). HUMOR Y TÉCNICAS&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;En el origen del Jazz hay una semejante necesidad vitalista y popular de expansión expresiva. Es esto lo que eleva al jazz a categoría superior de arte, la afición, la decación de sus componentes para expresarse por su cuenta, improvisando la creación. (163)&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;Oteiza, dodekafonismoa, Boulez, Cézanne, John Cage, Max Bill, Ipousteguy, Calder, Ferrant, Resnais, Le Corbusier, Luis de Pablo&lt;br /&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-115221021290501768?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/115221021290501768/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=115221021290501768' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/115221021290501768'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/115221021290501768'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/07/oteiza-tambin-el-dodecafonismo-en.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-115057250671221864</id><published>2006-06-17T11:51:00.000-07:00</published><updated>2006-06-17T12:28:27.060-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ARESTI 1970 INGURUAN LEIZARRAGAREN HEUSCARAZ, JAMES JOYCE-N INGURUAN...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"T.S. Eliot Euskaraz" izeneko liburua 1983. urtean argitaratu zen eta bertan, Aresti, Sarrionandia eta Jon Juaristiren itzulpenak datoz. Hitzaurrean ordea, Jon Juaristik Gabriel Arestiren inguruan hitzegiten digu. Honela dio:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"(Arestiren inguruan) ... Azken itzulpenen etapak ez zituen, halere, eman zitzakeen fruituak eman. Aresti ez zen baliatu itzulpen hauen bidez eratutako hizuntza poetikoaz lan propio bat egiteko. Heritzak Gabrielen bizitza eta poemagintza moztu zituen ankerki. Ezin dezakegu jakin eztare susma zer espero zitekeen Gabrielengandik bide berri honetatik abiatu balitz. Bakarrik gelditzen zaizkigu, etapa honen lekuko, itzulpen multzo bat. Batzuk argitaratu zire. Batek iraun zuen argitaragabe: Lau Quartetto. Bainan historiazko apur bat egin dezagun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1969aren inguruan, Aresti Berazkoizko Joannes Leizarragaren lanak estudiatzen hasi zen, beharbada, hugonotearen lanen argitarapenaren laugarren mend3eurrenaren hurbiltasunak bultzaturik (1571-1971)...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;... Hiru urte geroago, Leizagarraren hiztegi bat argitara eman zuen Fontes Linguae Vasconum aldizkariaren orrialdeetan ("Léxico empleado por Leizarraga de Briscous", FLV. 13, 1973, 61-128 orr.). Geroztik, eta hil arte, Arestik hugonotearen hizkuntza defenditu zuen, ez soilik hizkuntza poetiko baten oinarria bezala, baizik eta euskara batu baterako irtenbide posible bat bezala, 1975aren deklarapen batzuek frogatzen dutenez:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"El "euskara batua" (vascuence unificado) es un intento de maduración del euskara con fines didácticos, administrativos y literarios, pero este intento actual no se ha basado, desgraciadamente, en Leizarraga. Se ha propuesto otro camino, que, si bien técnicamente es menos apto, sociológicamente es más eficaz" (Gabriel Aresti: La poesía es un medio de educación de las masas, TRIUNFO, 666, 5 de Julio de 1975, 44-45 orr.)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;... 1974-an argitaratu ziren Alfonso Rodriguez Castelaoren itzulpen bat eta Federico Garcia Lorca-ren beste bat. Azken honetan, Arestik ohar bat jarri zuen itzulpenaren aurrean:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Lorcac poema intellectual batzuc scribatu cituen gailego intellectual batetan. Nic eçagutzen dudan heuscararic intellectualenean jarri nahi ukan ditut, Leiçarragaren heuscaran."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1975-ean Valentin Paz Andraderen Pranto Matricial poema liburuaren argitarapen pentalingüe bat agertu zen. Arestiren itzulpen batekin, Leiçarragaren heuscara erabiliz, noski 1976an argataru ziren Boccacioren ipuinak ortografia gaurkotu batekin agertu ziren, Luis Haranburu-Altunak berak erabaki zuenez.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Egia esan, Arestiren ortografia, etapa Leizarragazale honetan, aski kordokatzen da. Ez da arraroa, Lau Qartetto honetan, adibidez, hitz bat era desberdin batzuz idatzirik aurkitzea. leizarragari jarraituz asmatu zituen neurri ortografikoak amaigabe gelditu ziren, beste eskueskribu batek erakusten duenez ("ABC edo heuscaraz scribatzeco erreguelac").&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Zalantzarik gabe, beste itzulpen batek esistitu bear zuen. Arestik, bere azken urteetan, komunikatu zigun Ibon Sarasolari eta niri, aldi batzutan, Joyceren itzulpen bat egin nahi zuela. Honela deklaratu zion ere Haraburu-Altunari goian aipatutako elkar-hizketan:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"El euskara es una gran lengua. Tiene toda una serie de ventajas sobre las lenguas latinas, ventajas de las que por ejemplo, se ha sabido aprovechar el inglés. El poder hacer uso de todas las aportaciones de la cultura latina, de la cultura medieval y moderna sin integrarlas plenamente dentro de la lengua, es una de las ventajas del euskara. Podríamos hablar de dos niveles de lenguaje. Los que hayan leído a J. Joyce en inglés y puedan comparar un Joyce y un Hemingway entenderán esto. Por ello es prácticamente imposible traducir el Ulises de Joyce al castellano con todas las matizaciones empleadas por Joyce, y, sin embargo, puede ser perfectamente traducido al euskara sin perder ninguno de sus maticex."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Zoritxarrez, Joyce-ren itzulpen hipotetiko hori, existitu balitz, betirako galduko litzateke. 1975-aren Irailaren 15ean, Erakunde Benemerito batek errjistro bat egin zuen nire etxean. Errejistro honetan aurkitutako material subversivo delakoa, Isaac Deutscher-en "Las raíces de la burocracia" artikuluaz eta Gabriel Arestiren eskueskribu multzo haundi batez osatzen zen. Frankoren heriotzaren ondoren, eskueskribu hauk berreskuratzeko ahalegin guztiak alferrak izan ziren. Egun ere, ez dut haien destinoa ezagutzen. Maiatzeko Amen semeak bezain desagerturik diraute. Eta haien artean, posibleki, Joyce-ren euskal itzulpen bakarra.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ikus daitekeenez, Arestiren azken itzulpen gehienak (CAstelao, Paz-Andrade, Lorca) gailegotik euskaratu ziren. Ez da harritzekoa: alde batetik, Gabrielek adiskidetasun hestu bat mantetzen zuen aspalditik, poeta gailego batzuekin baina, arrazoirik importanteena, nire ustez gailegoaren izakeran datza. Hizkuntza erromanikoen artean, gailegoa da, dudarik gabe, arkaikoena. Gailegoz egindako literatura zen, beraz, arlo apropos bat irtenbide linguistiko berriaren (Leizarragaren "Heuscara" latinoaren) egokitasuna frogatzeko.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harrigarriagoa da, aitzitik, T.S. Eliot-en itzulpena. Eliot-en zailtasuna, iluntasuna, ez baitatza soilik maila simboliko batean, hizkuntzan beran baizik. Joyce bezala, Eliot inglesaren errejistro linguistiko guztietaz baliatu zen. Ez da eskritore erraz bat, eta are gutiago itzultzeko ariketak egiteko.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nire ustez, T.S. Eliot itzultzeko arrazoia beste alde batean bilatu behar da. Behin Baino gehiagotan esan dut Arestiren sinbolo iraukorrenak -eremua, gizon galduak, etab.- Eliotengandik datozela. Iraukortasun sinboliko honetan, eta ez beste inongo leku batean, aurki daiteke sustraietarako itzukera honen zerbaitia."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-115057250671221864?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/115057250671221864/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=115057250671221864' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/115057250671221864'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/115057250671221864'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/06/aresti-1970-inguruan-leizarragaren.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-115030740353796165</id><published>2006-06-14T10:48:00.000-07:00</published><updated>2006-06-15T09:58:29.536-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;KASIMIR (1+OTEIZA) = HUTSA&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;span lang="EU"&gt;Ez litzateke gezur handia &lt;b&gt;Oteiza = Hutsa &lt;/b&gt;idaztea, bainan oraingoan formula aldrebesago bat aurkezten dugu bestel&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;span lang="EU"&gt;ako elementu batzuk tarteko. Izan ere, ez da Hutsa artean landu den kontzeptu bat soilik, ongi ezagutzeko alderdi gehiagotatik begiratu behar zaion gai bat baizik. Formula hauxe izango dugu guk Hutsaren inguruko kontuak ezagutzeko bidelagun, formula honen esanahi ezkutukoa zein den argitzen saiatuko baikara.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt; &lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt; &lt;/span&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: left;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Dakizuenez, azaleko formula eta honakoa &lt;b&gt;Kasimir + KasimirOteiza = Hutsa&lt;/b&gt; berdinak dira. Lehenengo bistadizoan ikusten dugunez, Hutsaren inguruan Oteizaz gain bi Kasimir ere agertzen zaizkigu, bata, hori bai, Oteiza berari hertsiki lotua. Hortaz, kasu honetan Kasimir izen berbera bai, baina bi Kasimir desberdinez ari garela pentsa&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;tzea ez litzateke astakeria handia izango. Eta hori da hain xuxen formula xelebre honen bitartez adierazi nahi duguna. Oteizak bezala Hutsaren inguruan galanki lan egin zuten bi Kasimir desberdinen lana aipatu nahi baititugu. Euren arrakastarik handienak hutsaren inguruko ikerketetan lortu zituzten izen bereko bi pertsonen lan ezin baliotsuagoa. Hori bai, itxuraz bederen oso desberdinak diruditen bi alorretan, batak zientzian eta besteak artean. Bainan goazen pixkanaka-pixkanaka eta argi dezagun formula misteriotsu honen esanahia atalka, Hutsa lehenik, Kasimir ondoren eta KasimirOteiza azk&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;enekoz.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" face="verdana" style="text-align: left;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/1600/1.0.jpg"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;span lang="EU"&gt;HUTSA&lt;/span&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Hutsaren ideiak eta bere ulermenak buruhauste asko sortu ditu mende eta kultura guztietako gizonengan. Filosofoek esate baterako berau ulertu nahi zuten, zientzilariek aurkitu, eta artistek berriz bertatik abiatuz sortu, edo eta langai bezala erabili.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;span style="font-weight: bold;font-family:verdana;" &gt;&lt;/span&gt;    &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;o:p&gt;&lt;span style="font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Hutsa mendebaldeko herrietan&lt;/span&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;Ezin ulertu hauek ordea larriagoak izan ziren mendebaldeko herrien kulturetan. Arrazoi aski desberdinengatik, Hutsaren ideiaren ulermena ez zen gauerdiko ahuntzaren eztula izan mende luzeetan zehar. Greziarrek, gizakiaren pentsamenduaren zutabetzat &lt;i&gt;logika&lt;/i&gt; ulertzen zuten, eta beraientzat ezinezkoa zen Hutsa, ezereza, ez-izatea, zerbait izatea. Ez zen logikoa. Kristauentzat berriz jainkoak mundua hutsetik abiatuz sortu zuen, &lt;i&gt;ex nihili&lt;/i&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;, eta hutsaren ideiak gustuko ez zuten egoera bat suposatzen zuen, jainkorik gabeko egoera bat hain zuzen. &lt;!--[endif]--&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p  class="MsoBodyText" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Hutsa ekialdeko herrietan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Mundu orientalean ez zuten hutsa ulertzeko horrenbesteko arazorik izan. Beraien erlijio sinesmenek, hutsaren edo ez-izatearen ideia, izatearenarekin parekatzen zuten. Hutsa beraien meditazio ariketetan erabiltzen ohituak zeuden eta ez-izate egoera, budista eta hinduisten artean maiz erabilia zen Nirvana aurkitzeko, hots, kosmosarekin bat egiteko. Hutsa ulerterraza zen beraz ekialdeko lurraldeetan eta ez zekarren inolako ondorio negatiborik berarekin.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Hutsa eta Zientzia&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Zientziari ere bereak eta bi kostatu zaizkio hutsaren ulermen egoki bat izatea. Hasiera batetan zientzilarien artean, artearen kasuan eman izan den bezalako &lt;i&gt;horror vacui&lt;/i&gt; bat zegoen zabaldurik.&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;Artean izan ere, espazioak hutsik bere horretan utzi aurretik askotan nahiago izan da forma konplikatuez bete, &lt;i&gt;maiek&lt;/i&gt; esate baterako beraien piktograma matematikoetan egiten zuten lez, hutsari zegokion lekuan irudi desberdinak ipiniz. Badirudi zibilizazio desberdinetan hutsaren ideia ez dugula gustuko izan, eta zientzilariak ere denbora luzetan zehar egon dira horretaz kutsaturik. Hutsaren ideia&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;onartu aurretik nahiago izan zuten adibidez, &lt;i&gt;eterra&lt;/i&gt; bezalako substantzia magikoak sortu. Einstein handiaren etorrera arte zutik iraungo zituzten ideiak hauek guztiak.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoBodyText" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;XX. mendean fisikaren munduan izandako iraultza desberdinei esker ordea, Hutsaren ulermen egokiago bat dugu gaur egun. Ideia egokiago hauetara hurbildu gintuen printzipio garrantzitsuenetarikoa berriz, Ziurgabetasunaren Printzipioa dugu ezbairik gabe.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoBodyText" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoBodyText" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Ziurgabetasunaren Printzipioa&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoBodyText" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Printzipio honen arabera ezin liteke partikula batek momentu jakin batetan duen posizioa eta abiadura, batera, ziurtasun osoz jakin. Bi datu hauetako bat ezagutzen badugu, partikularen posizioa demagun, orduan, partikula horren abiadura zehaztasunez ezagutzea ezinezkoa izango dugu. Hau gainera ez da garaiko baliabide teknikoek mugatzen gaituztelako, berez, fisikoki eta matematikoki ezinezkoa delako baizik.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoBodyText" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoBodyText" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Honela, printzipio honen arabera, kaxa bat usten hasten bagara eta bertako aire guztia ateratzen badugu adibidez, halere ezin esango dugu kaxa ustea lortu dugunik, kaxa hutsik dagoenik, horrek aldi berean kaxako partikula ororen posizioa eta abiadura ezagutzea suposatuko lukeelako. Ziurgabetasun Printzipio honen ondorioetako bat hortaz, ezjakintasun honi esker, kaxaren barnean kendu ezin dugun azken energia kantitate hondar bat badagoela suposatzea da. Energia kantitate minimo honi &lt;i&gt;zero-puntuko &lt;/i&gt;energia deritzo.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Begi bistakoa da honek guztiak hutsaren definizioa errotik aldatzera garamatzala. Hemendik aurrera, &lt;i&gt;Hutsa ez da espazio huts bat edo eta ezereza izango, sistema batetan posible den energia kantitate minimoa baizik,&lt;/i&gt; energia gehiago atera ezin litekeeneko egoera.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;span lang="EU"&gt;1-KASIMIR&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Bainan itzul gaitezen orain sarrerako formulara. Aipatu dugunez, bi &lt;span style=""&gt;Kasimir desberdinen inguruan aritu behar gara besteak beste, eta aztertuko dugun&lt;/span&gt; lehen Kasimir-a, Hendrik Kasimir (1909-2000) holandarra izango da.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Hendrik Kasimir-ek zero-puntuko energia deitu dugun energia minimo hau detektatzeko esperimenturik sinpleena proposatu zuen 1948an, &lt;i&gt;Kasimir efektua&lt;/i&gt; deitua horrexegatik beragatik. Kasimirren obsesio handienetako bat, energia minimoko egoera hau begi bistaratzeko eraren bat lortzea zen. Helburu horrekin esperimentu mordoska bat otu zitzaizkion, sinpleena irudiko hau dugularik:&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p style="font-family: arial;" class="MsoNormal"&gt;&lt;!--[if gte vml 1]&gt;&lt;v:shapetype id="_x0000_t202" coordsize="21600,21600" spt="202" path="m0,0l0,21600,21600,21600,21600,0xe"&gt;  &lt;v:stroke joinstyle="miter"&gt;  &lt;v:path gradientshapeok="t" connecttype="rect"&gt; &lt;/v:shapetype&gt;&lt;v:shape id="_x0000_s1026" type="#_x0000_t202" style="'position:absolute;" filled="f" stroked="f"&gt;  &lt;v:textbox style="'mso-next-textbox:#_x0000_s1026'"&gt;   &lt;![if !mso]&gt;   &lt;table cellpadding="0" cellspacing="0" width="100%"&gt;    &lt;tr&gt;     &lt;td&gt;&lt;![endif]&gt;     &lt;div&gt;     &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Esperimentu honetan, elektrikoki     eroankorrak diren bi xafla metaliko ditugu paraleloki kokatuak.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;/div&gt;     &lt;![if !mso]&gt;&lt;/td&gt;    &lt;/tr&gt;   &lt;/table&gt;   &lt;![endif]&gt;&lt;/v:textbox&gt;  &lt;w:wrap type="square"&gt; &lt;/v:shape&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if !vml]--&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;img src="file:///C:/WINDOWS/TEMP/msoclip1/01/clip_image001.gif" alt="Cuadro de texto: Esperimentu honetan, elektrikoki eroankorrak diren bi xafla metaliko ditugu paraleloki kokatuak." shapes="_x0000_s1026" align="left" height="87" hspace="12" width="232" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;/p&gt; &lt;span style=";font-family:arial;font-size:100%;"  &gt;                1º Irudia&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span  lang="EU" style="font-family:arial;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Esperimentu hau ulertzeko eta orain arte esandakoaren ondorioz, Hutsa, energia minimodun egoera bat izaki, &lt;i&gt;zero-puntuko&lt;/i&gt; egoeran dauden uhin luzera desberdinetako uhin itsaso bat bezala kontsideratu behar dugu. Irudiko xafla horiek hutsean kokatzean efektu ez ohiko bat sortzen da &lt;i&gt;zero-puntuko&lt;/i&gt; uhin horien banaketan. Honen ondorioz, xaflen artean lehen xaflan uhin anplitude hutsa dutenak eta bigarren xaflan ere anplitude nuluaz amaitzen diren uhinak soilik iraungo dute. Era honetan, baldintza hau betetzen ez dituzten puntu zeroko uhinak ez dira xaflen artean kokatuko, bainan ezerk ez die hauen kanpoan egotea oztopatuko. Ondorioz, xaflen kanpoan &lt;i&gt;zero-puntuko&lt;/i&gt; fluktuazio handiagoa egongo da barnean baino, kanpotik xaflei uhin gehiagok egingo diote indarra barnetik baino, eta xaflak bata bestearen aurka bultzatuak izango dira. Presio honen indarra, suposa litekeen bezala oso baxua da eta formula honen balioa hartzen du:&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="margin-left: 141.6pt; text-indent: 35.4pt;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span lang="EU"&gt;phc/480d^4&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Hemen, &lt;i&gt;h&lt;/i&gt; Plancken konstantea, &lt;i&gt;c&lt;/i&gt; argiaren abiadura eta &lt;i&gt;d&lt;/i&gt; xaflen arteko distantzia ditugu. Indar honen balioaren ideia bat izatearren, esan xaflen artean milimetro milesima erdi bateko tartea badago, sortzen den erakarpen indarra miligramo bosten batena izango dela, euli baten hegoak gure behatzean sor lezakeen presioaren antzekoa.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Esperimentu honetan xaflen ordez bestelako gainazalen batzuk erabiltzen baditugu kalkuluak asko konplikatzen dira eta emaitzek ere oso balio desberdinak izan ditzakete. Efektu orokorraren indarrak ez du adibidez zertan gerturatzailea izan beharrik.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="background: yellow none repeat scroll 0% 50%; -moz-background-clip: -moz-initial; -moz-background-origin: -moz-initial; -moz-background-inline-policy: -moz-initial;color:red;"  lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Esperimentu hauek guztiak, esan bezala, espazio batetik ahal den guztia kentzean, benetan, oinarrizko oszilazio elektromagnétiko bat badela baieztatzen dute.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Kasimir efektua lehenengo aldiz 1958an Marcus Sparnayek ikusi zuen altzairu eta kromozko zentimetro karratu bateko laukiak erabiliz. Ziurtasun osozko lehen emaitzak ordea, 1996n izan genituen Steve Lamoreauxek eta Dev Sen-en eskutik.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;span style=";font-family:arial;font-size:100%;"  &gt;&lt;span style="" lang="EU"&gt;Hutsaren definizioa berritzeak mende luzeetan zehar planteatu diren galdera batzuen egokitasuna baztertzen du, bainan baita galdera berriak sortu ere. Izan ere, aipatu dugun energia minimo egoera hori bakarra al da? Hau da, ba al da minimo absoluturik? Erantzuna ezezkoa da, energia kantitate horren balioa, nolabait esatearren, aldatu egiten baita tenperatura eta bestelako parametroen aldaketekin. Era honetan, mendi eta bailarak gogoratuko dizkigun &lt;i&gt;energia paisaia&lt;/i&gt; desberdinak izango ditugu, malda eta minimo lokal desberdinetakoak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2º Irudia&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:arial;font-size:100%;"  &gt;&lt;span style="" lang="EU"&gt;Esan bezala &lt;i&gt;energia paisaia&lt;/i&gt; hauek tenperaturaren araberakoak dira adibidez eta honen menean hartzen dute itsura. Baldintza hauen aldaketekin beraz paisaiak ere aldatu egingo zaizkigu, eta pentsatzekoa denez, unibertsoaren hasieran zuten eta gaur egun duten itsura ez dira berdinak izango esate baterako. Honela, etorkizunean ere baldintza hauen aldaketek minimo berri bat sortzen badute, gure unibertsoa ordezka lezakeen &lt;i&gt;eremu eskalar&lt;/i&gt; bat maldan behera minimo berri horretarantz mugitu liteke beheko irudian agertzen den bezala. Kasu hipotetiko honek zehazki, &lt;b&gt;&lt;i&gt;inflakzio kosmologikoa&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; deituriko teoriari irekitzen dizkio ateak, unibertsoak ez hasiera ez bukaera jakin bat izatea ahalbideratzen duen teoria hain zuzen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3º Irudia&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;b&gt;&lt;u&gt;&lt;span lang="EU"&gt;2-KASIMIROTEIZA&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/u&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;      &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Gatozen orain berriz ere sarrerako formulara eta ikusi dezagun zer dagoen &lt;/span&gt;&lt;i style="font-family: verdana;"&gt;KasimirO&lt;/i&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;teizaren atzean. A&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;restian esan bezala, aztertu behar dugun bigarren Kasimir-a artearen mundutik datorkigu, eta Oteizarekin erlazio handia du.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;Kasimir Malevitx&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Kasimir Malevitx margolaria 1878an Ukrainia hegoaldeko herrixkatxo batetan sortu zen.&lt;br /&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; Bere ibilbide oparoan zehar, frantziako inpresionisten eraginpean sorturiko artelanak lehenik, Matisse bezalako maisuen neoprimitibismo kutsukoak ondoren, eta kubo-futuristen lanen motakoak egin zituen azkenik. Malevitx-en azken lan horiek berezi samarrak dira ordea, ezin baitira ohiko kubista edo futuristekin bat sailkatu, ez baitute errealitatea eta mugimendua kubisten edo futuristen moduan agertzen. Izan ere, Fisikan uhinen teoriak munduaren ulermen estatikoa hankaz gora jarri zuen garaiaz ari gara eta Malevitchek bere margolanetan mundu ikuskera berri hau agertu nahi zuen. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;span style=";font-family:arial;font-size:100%;"  &gt;&lt;span style="" lang="EU"&gt;Kasimir Malevitchek artearen munduan emango duen&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;iraultzarik garrantzitsuena ordea 1914an etorriko da. Urte honetan suprematismo arte mugimendua sortzen du eta bere artearen teoriaren gailurrera iristen da &lt;i&gt;“Lauki Beltza”&lt;/i&gt; margolanarekin. Artelan honen bitartez objekturik gabeko artea eratzen hasten da lehenengoz, lehenengo koadro abstraktua sortzen du. Honekin, errealitatetik at dagoen objekturik gabeko unibertso piktoriko baten berri ematen digu ukrainiarrak, kubo-futuristen lanak nabarmenki gaindituz eta imajinazio hutsaren munduko arte bati bizia emanez.&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4º Irudia&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:arial;font-size:100%;"  &gt;&lt;span style="" lang="EU"&gt;&lt;br /&gt;1918an, “&lt;i&gt;Lauki Beltza&lt;/i&gt;”rekin sorturiko iraultza bere punturik garaienera iritsiko da. Urte honetan &lt;i&gt;“Lauki Zuria, Zuriaren gainean”&lt;/i&gt; margotzen du. Margolan honetan, bestelako artelanetan ohikoa dugun kontrasteen tentsioa, barne tentsioak sorturiko lasaitasun meditatibo bihurtzen da. Ezerezko laukia ezerezean murgiltzen ikusten dugu, ezereza ezerezean igeri. Laukia gainera ez dago egonkor, erpin baten gainean baizik, oreka mantendu ezinik, konposizioari tentsioa, indarra eta mugikortasuna emanez. Margolan honek Oteizarengan eta bere artearen historiaren ikuspuntuan berebiziko garrantzia izango du. Oteiza beraren esanetan, bere artelanek ez dute Malevitxek lan honetan &lt;i&gt;akzidentalki&lt;/i&gt; lortuk&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;ko lukeen amaiera faseko minimalismoa osatu besterik egiten.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:verdana;font-size:100%;"&gt;5º Irudia&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Jorge Oteiza&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Esan bezala, Oteiza artista ukrainiarraren jarraitzaile sutsua izan zen. Jarraitzaile, zentz&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;u guztietan gainera, Malevitchen lana goraipatzeaz gain bere egingo zituelako suprematismoaren ideiak eta ondorioak. Oteizak bere espazioaren eta hutsaren esperimentazioaren hasiera-hasieratik erabili zuen Malevitchen bi dimentsiotako hutsaren ideia, kasu honetan ordea eskulturaren hiru dimentsioetan aplikatuz noski. Bere hainbat lan ezagunek &lt;i&gt;Malevitch Unitateak&lt;/i&gt; deituriko lauki eta forma geometrikoak dituzte osagai, Malevithcen margolanetatik zuzenean ekarriak balira bezala.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;Oteiza izan da ezbairik gabe &lt;/span&gt;hutsaren inguruan lan garrantzitsuenak egin dituen euskal eskulturgilea. Kontzeptu hau bestalde era arras desberdinetan erabili zuen bere ibilbidean zehar, denetan agertzen da ordea era nabarmenean &lt;i&gt;espazio hutsaren inda&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;rra.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;br /&gt;6º Irudia&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:arial;font-size:100%;"  &gt;&lt;span lang="EU"&gt;Hutsa eta &lt;i&gt;Malevitx unitateak&lt;/i&gt; beste hainbat eskulturetako osagaiak ere izango dira, bainan garrantzitsuenak oriotarraren amaierako &lt;i&gt;Kaxa Hutsetan&lt;/i&gt; aurkitzen ditugu. Hauetan, Malevitx unitatezko poliedroak erabat hustuta aurkitzen ditugu, materia espaziora erabat irekitzea lortzen du Oteizak azkenean, eta eskulturak izan dezakeen materiaren eta espresibitatearen azken hondarrekin aurkitzen gara. Lan hauetan, ikusten dugun bakarra espazio hutsa da, bere karga materialaz libre, espazio hutsaren indarra bere erarik gordinenean, ez gehiago eta ez gutxiago.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7º Irudia&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style=";font-family:verdana;font-size:100%;"  &gt;&lt;span lang="EU"&gt;Oteizarentzat artearen historia hutsune batetik abiatzen da, artistak bere ekintzez, artelanez, espresibitateaz bete nahi zuen hutsune batetatik. Baina betetze fase hau, artearen lehen fasea soilik litzateke. Artearen zikloa osatu dadin bigarren fase bat ere ezinbestekoa da. Fase hau, artistak hasierako hutsunea betetzeko erabili zuen guztia hustutzean datza, berriz ere Hutsera iritsi arte. Mende bakoitzean zehar gainera horrelako ziklo bat osatzen da gutxi gora behera Oteizaren ustez.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Testuinguru honetan, Kasimir Malevitxen “&lt;/span&gt;&lt;i style="font-family: verdana;"&gt;Lauki Beltza&lt;/i&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;” hutsunetik abiatu den lehen espresibitatearen seinale litzateke eta &lt;/span&gt;&lt;i style="font-family: verdana;"&gt;“Lauki Zuria, Zuriaren gainean”&lt;/i&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt; berriz amaiera, “akzidentala” hori bai Oteizaren ustez. Oteiza bera izango zen 40 urte geroago artearen ziklo hori bere Kaxa Hutsen bidez itxiko zuena. Hortxe, arte ziklo honen osaketan hain xuxen, oriotarrak 1958an bere eskulturgile lana alde batera uzteko erabakiaren arrazoia&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-family:verdana;" &gt;AMAIERA&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;        &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Oteizak zioenez eskulturaren historia guztiaren atzean eskulturgile bakar bat dago, garai bakoitzean hori bai, izen desberdinez datorkiguna. Oraingoan ordea, Oteizaz gain, izen berbera duten bi gizon desberdinen ekarpenak ikusi ditugu, esparru desberdinetan gai beraren inguruan lanean aritu eta ideia berriak proposatu zituzten itzal handiko bi gizasemeen lanak.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Kasimir Malevitxen lanak eragin handia izan zuen ondoren etorri diren artista askorengan eta bere izena aipatzea ezinbestekoa egiten da XX. mendeko arteari buruz hitz egitean. Oriotar unibertsalaren lanek nazionalki zein internazionalki duten garrantziaren berri ere denok daukagu. Bikote honek bezalaxe beraien lanak Hutsaren emankortasunean oinarritu dituzten bestelako artistak ere ordea ugariak izan dira, soinurik gabeko John Cage musikariaren 4´33´´ obra edo Henry Mooreen eskulturak kasu.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p  class="MsoNormal" style="font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Zientziaren munduan berriz, ikusi dugu gaur egungo hutsaren definizio berriak unibertsoaren sorreraren inguruko teoria berriei ateak irekitzea suposatu duela besteak beste. Orain posibletzat jotzen da adibidez gure unibertsoa hasierarik eta amaierarik gabeko unibertso bat izatea. Hipotesi liluragarri hauez gain hala ere, Hutsaren ezagutza zientifiko sakonago honek bestelako erabilerak ere izan ditu, teknologia berrietan, fisika kuantikoan...&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Kontu guzti hauek, hutsaren alderdi desberdinak azaleratzen dizkigu. Alor desberdinetatik gai beraren inguruan nola arrazoitu den ikustera garamatza, eta ondorioz, Hutsaren ulermen zehatzago eta osoago batetara. Esparru desberdin hauek aztertu ondoren lortzen dugun ondorioa berriz bera da: &lt;i&gt;Hutsa, posibilitate guztien aukera da&lt;/i&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" face="verdana" style="text-align: left;"&gt;1º Irudia&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/1600/1.0.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/320/1.0.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;2º Irudia&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/1600/2.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/320/2.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;3º Irudia&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/1600/3.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/320/3.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;4º Irudia&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/1600/4.0.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/320/4.0.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;5º Irudia&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal"  style="text-align: justify;font-family:verdana;"&gt;6º Irudia&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/1600/6.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/320/6.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" face="verdana" style="text-align: justify;"&gt;7º Irudia&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/1600/7.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/320/7.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" face="verdana" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-115030740353796165?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/115030740353796165/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=115030740353796165' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/115030740353796165'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/115030740353796165'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/06/kasimir-1oteiza-hutsa-ez-litzateke.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-114918310943893075</id><published>2006-06-01T10:23:00.000-07:00</published><updated>2006-06-01T10:47:26.440-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;FISIKA ALA METAFISIKA&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoBodyTextIndent" style="text-align: left; text-indent: 0cm; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Posible al da bi tokitan batera egotea? Partikula subatomikoak zurrunak al dira? Ba al da materiarik? Eta arimarik?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoBodyText" style="text-align: left; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Harrigarria badirudi ere galdera hauek gaur egungo fisiko garaikideek planteatzen dituztenetariko batzu besterik ez dira. Itaun hauen erantzunek garbi asko erakusten digute fisika garaikideak gure mundu ikusmoldea aldatu duela eta ezbairik gabe, etorkizunean ere aldatzera eramango gaituela. Zientziak orokorrean ordea betidanik, hominidoen garaitik ziur aski, eman izan dizkio ostiko indartsuak gizakiak mundua ulertzeko izan dituen pentsamolde desberdinei. Ezagupen hauen atzetik etorri diren teknologia berriek ere (teleskopio, irrati...) pausoka-pausoka mundua atzekoz aurrera jarri dutela dirudi. Orain arte fisika garaikidean oinarrituriko teknologien sortze abiadura ikusiz berriz erraz asko aurrikus liteke oraindik ere iraultza are aldrebesagoa datorkigula gainera.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt; FISIKA KUANTIKOA&lt;/span&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Fisika garaikidearen barnean mundu kuantikoa dugu ezbairik gabe orain dela gutxi arte begi aurrean, osotasun eta baliagarritasun ia absolutu batez genituen eredu desberdinak hautsi dizkigun fisika alorrik garrantzitsuenetarikoa. Beraz, ez da harritzekoa fisika kuantikoak gizakiok oraintsurarte genuen mundu ikuskera klasikoa zakar ontzira botatzera behartu gaituela... entzutea. Izan ere, fisika kuantikoak gure pentsakera modernoaren sustraietan diren masa, denbora, kausa-efekto... bezalako kontzeptuez genituen zenbait aurreritzi suntsitu ditu.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Esate baterako fisika kuantikoari esker dakigu protoiek, elektroiek... ez dituztela imajina ditzakegun objektu klasikoen itxura. Bainan noski, erabilpen praktikoetarako horrelako itxura dutela suposa genezake, hau, azterbide ona eta efikaza baita zientzialarientzat.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;KATRAMILAREN HASIERA&lt;/span&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoBodyText" style="text-align: left; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Zientzia iraultza txikiez osaturiko prozesu jarrai bat dela jakin arren, aztertzera goazen físika kuantikoaren alorrak ekarri duen soka luzearen hasera, nolabait esatearren, Thomas Young-en 1903ko esperimentuan kokatuko dugu. Hemeretzi urte betetzerako hamahiru hizkuntza zekizkien mediku gazte honek urte batzuk geroago mundua iraultzatuko zuen esperimentua sortu zuen. Esperimentu honen bitartez Newton-en fotoi-partikula berdintasuna osatzen da, fotoiak uhin ere badirela frogatuz. Azpiko argazkian ikus liteke Thomas Young-en bi zirrikituen esperimentua.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoBodyText" style="text-align: left; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/1600/el.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/320/el.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoBodyText" style="text-align: left; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Uhinak&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Irudian ikusten dugun esperimentuan uhin bat sartuko bagenu adibidez, ur uhin bat esate baterako, uhina 1 &lt;b&gt;&lt;i&gt;eta&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; 2 zuloetatik, bi zirrikituetatik batera pasako litzateke eta beraz, atzeko orman jasoko genukeen kurba irudian ageri dena litzateke. Kasu honetan, A zulotik pasa den uhin zatiak B zulotik pasa den uhin zatiarekin topo egiten du, zati batzuetan bi uhinak batu eta beste batzuetan ezereztatzen direlarik. Horregatik agertzen dira zati batzu hasierako uhina bainan handiagoak eta beste batzu berriz txikiagoak.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h4 style="text-align: left;" align="left"&gt;&lt;span style="text-decoration: none;" lang="EU"&gt;Partikulak&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h4&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Esperimentu honetan partikulak erabiliko bagenitu berriz, beste irudi hau lortuko genuke.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/1600/el2.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 332px; height: 192px;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/320/el2.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Kasu honetan partikula 1 &lt;b&gt;&lt;i&gt;edo&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; 2 zulotik, bietako batetik, pasako da. Hau irudikatzeko ez dago balak jaurtitzen dituen kanoi batetan pentsatzea besterik. Kasu honetan kanoi bala zulo batetik &lt;b&gt;&lt;i&gt;edo&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; bestetik, bietako batetik soilik pasatzen da eta zulo bakoitzetik pasa den partikulen batura, bi grafikoen batura alegia, izango da atzeko orman jasoko dugun kurba.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h4 style="text-align: left;" align="left"&gt;&lt;span style="text-decoration: none;" lang="EU"&gt;Zer gertatzen da fotoien kasuan?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h4&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Argi izpiak, &lt;i&gt;fotoiak&lt;/i&gt; Einstein-en garaitik, uhin edo partikula diren, bietako zein, ziurtatzeko arazoak betidanik izan dira fisikan. Esan bezala, Newtonek fotoien partikula izana defendatzen zuen eta aski ezagunak dira maiz, aurkakoa zioten zientzilari gizajoekin haserre biziz izandako eztabaida bizi-biziak.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Young-en esperimentuan, fotoiak banan-banan jaurtiki ezkero, gure aurreritzi klasikoei jarraiki usteko ez genukeen emaitza harrigarri bat lortzen dugu. Fotoiak, uhinak osatzen dituen irudi berak sortzen ditu! Fotoi bat jaurti ezkero beraz, kanoi balek egiten zuten bezala 1 &lt;b&gt;&lt;i&gt;edo&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; 2 zirrikitutik, bi zirrikituetako batetik igaro beharrean, bi zirrikituetatik batera igaroko da. Gainera, uhinek elkarrekin topo egiten zuten bezalaxe, partikulek ere nola hala beraien buruarekin egiten dute topo!&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/1600/el3.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/2275/2719/320/el3.jpg" alt="" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Honek, fotoiek zenbait baldintzetan uhinen propietateak dituztela frogatzen du. Bainan bestalde, esan bezala, Newtonen garaitik dakigu fotoiek partikulen zenbait propietate ere badituztela. Hortaz, zer demontre da fotoi bat?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Erantzuna, argi fotoia partikula edo uhina den neurtu bitartean, bi aukerak batzen dituen egoera berezi batetan dagoela da (ikusi ondorengo Egoera Gainezarmenen printzipioa). Fotoia, partikula eta uhina, bi gauzak batera da. Era honetan, fotoia neurtu behar duen esperimentuaren arabera, fotoiak batzuetan&lt;span style=""&gt;  &lt;/span&gt;partikulen propietateak azalduko ditu eta besteetan berriz uhinenak, bainan sekula ez bien propietateak batera.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h4 style="text-align: left;" align="left"&gt;&lt;span style="text-decoration: none;" lang="EU"&gt;Eta zer gertatzen da atomo eta molekulen kasuan?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h4&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Arestian aipatu dugun Young-en esperimentu hau bera argi fotoiekin beharrean atomo edo “fullenero” bezalako hirurogei atomodun molekula pisutsuekin errepikatu ezkero lortzen dugun emaitza are harrigarriagoa da. Kasu honetan ere atomoek zein molekulek uhinen propietateak erakusten dituzte!!&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Atomo eta molekulen kasuan beraz fotoienean aipatu dugun gertaera bera ematen da. Oraingoan ere, atomo eta molekulek nola hala beraien buruekin egiten dute topo.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;EGOERA GAINEZARMENEN PRINTZIPIOA&lt;/span&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Aipatu dugun bezala, printzipio hau da aztergaia den fotoi edo atomoa neurtu bitartean bere partikula izana eta uhin izana batzen dituen egoera berezia esplikatzen duen printzipoa. Printzipio honen arabera bi egoera desberdin batzen dituen egoera sistema bat posible da, non egoera sistema berri honek osagarri dituen egoeren propietateak izango dituen. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Honela, partikula bati 1 zirrikitutik igarotzeak eta 2 zirrikitutik igarotzeak adibidez propietate desberdinak ematen baldin badizkiote, gure kasuan bi toki desberdinetan egotea izango litzatekeena, posible da bi egoera hauen gainezarmen bat ematea (1+2 eran adieraziko dena). Azken 1+2 egoera honek 1 egoera nahiz 2 egoeraren propietateak izango ditu.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoBodyText" style="text-align: left; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Hauxe dugu beraz Young-en esperimentuan partikulek bi zirrikituetatik pasa eta beraien buruekin topo egitearen arrazoia. Partikula esperimentu gelan den bitartean posible dituen bere bi egoeren arteko gainezarmena ematen da. Partikularen definizioa berriz atzeko orman neurketa egiten denean zehazten da, orduan bihurtzen da gorpuzkuloa berriz &lt;i&gt;erreala&lt;/i&gt;.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoBodyText" style="text-align: left; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Garbi dago beraz esperimentu honetan aztergai diren gorpuzkuluak ez direla gai zurrunak bezala ulertu behar, jaurti eta neurtu bitartean uhin eta partikula batzen dituen egoera berezi batetan dauden zer batzu bezala baizik. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;METAFISIKATIK FISIKARA ETA FISIKATIK METAFISIKARA BUELTAN&lt;/span&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Metafisikaren baratza betidanik izan da gizakiaren jakinduri gosearen asegarri, bainan zientziaren sorrerak era nabarmenean eragin du baratze horretatik bizi izan direnen pagotxa gutxitzen. Azken urte hauetan halere, badirudi zientzia garaikideen eskutik sortu diren ezagutza berriek mundua era erabat berri batetan ulertzeko aukera luzatu dutela, oraingoz zientziak berak erantzun ezin dituen zenbait galdera berri planteatuz. Era honetan, paradoxikoki bada ere, oraingoan fisikak berriek sorturiko galderek gizakiarengan osatzen duten jakin min berria izaten ari da metafisikari lur berriak eman eta eurak ontzen ari dena.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Jarraian aipatuko ditugu fisika berri honen zenbait ondorio eta galdera harrigarri.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h5 style="text-align: left; text-indent: 0cm; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span style="text-decoration: none;" lang="EU"&gt;Partikula bat egon al liteke bi tokitan batera?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h5&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Aztertu dugu Young-en esperimentutik ondorioztatzen dela gorpuzkuluek uhinen propietateak ere adieraz ditzaketela, hala nola, edozein gorpuzkulu, neurtu aurretik, partikula-uhin izateak batzen dituen egoera berezi batetan dagoela.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Esperimentu honen ondoren etorri ziren de Broglie eta Schrödinger fisikari ospetsuak geroxeago ikusiko dugun gorpuzkuloen partikula eta uhin izanak erlazionatzen dituen formula eskutan zutela. Born fisikariari esker dakigu berriz elementu kuantiko hauek, uhinak ere izaki, ezin ditzazkegula zehaztasunez ezagutu eta beraz probabilitate eran soilik ezagutzearekin konformatu behar dugula .&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Guzti honek berarekin dakarren lehen ondorio harrigarria, aztertzen ari garen elementuak egoera berezi batetan dauden gaiak bezala ulertu behar baditugu, uhin probabilitate egoera potentzial bat bezala, hemendik aurrera partikula bat toki zehatz batetan dagoenik ezin esango dugula da, partikula horrek toki horretan egoteko probabilitate handiak dituela baizik. Beraz, partikula bat A edo B tokian, bietako batean dagoela esan beharrean adibidez, A tokian egoteko probabilitateak dituen arren, A eta B tokietan, bietan batera dagoela esan beharko da.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Eta guzti honek ez ote garamatza materia berulertzera? Oraindik ere objektuaz hitz egin al dezakegu, existentzi konkretu batetik existentzia potentzial batera pasatzen den entitate baten kasuan?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h4 style="text-align: left;" align="left"&gt;&lt;span style="text-decoration: none;" lang="EU"&gt;Eta gizakia ere uhina al da?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h4&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Argi dago fisika kuantikoak materia beraren izatea ere kuestionatzea badakarrela neurri batetan, bainan gu ere uhinak al gara? Ba al dago gu defini gaitzakeen uhinik? Erantzuna baiezkoa da, bainan ondoren agertuko dugun bezala kasu berezi xamarra da gurea. Gai honetan zertxobait sakontzeko uhinak eta materia lotzen dituen Louis de Broglieren formulara jo beharra dugu:&lt;span style=""&gt;   &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;b&gt;&lt;span  lang="EU" style="font-family:Symbol;"&gt;&lt;span style=""&gt;l&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span lang="EU"&gt;=h/p&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoBodyTextIndent" style="text-align: left; text-indent: 0cm; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Formula honetan &lt;/span&gt;&lt;span  lang="EU" style="font-family:Symbol;"&gt;&lt;span style=""&gt;l&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span lang="EU"&gt; uhin luzera dugu, h Plancken konstantea eta p partikularen higidura kantitatea (bere masa bider bere abiadura). Gure kasuan materia kantitate handia dugunez, p balio oso handia izango dugu eta &lt;/span&gt;&lt;span  lang="EU" style="font-family:Symbol;"&gt;&lt;span style=""&gt;l&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span lang="EU"&gt;-ren balioa berrriz oso txikia. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoBodyTextIndent" style="text-align: left; text-indent: 0cm; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Hortaz gain, aipatu beharreko beste puntu bat ere bada. Izan ere, atomo multzo batek atomo bakar batek egin ezin ditzazkeen gauza asko egin ditzazke. Materiaren propietate berrien emergentzia bat ematen da atomo kantitate handi bat biltzen denean. Honek ezinezkoa egiten du partikula gutxi batzuen jokaeraren estrapolazioaren bidez partikula multzo handi baten jokaera aurresatea.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoBodyTextIndent" style="text-align: left; text-indent: 0cm; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h5 style="text-align: left; text-indent: 0cm; line-height: normal;" align="left"&gt;&lt;span style="text-decoration: none;" lang="EU"&gt;Einstein vs Fisika kuantikoa&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h5&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Aipatu berri dugun zehaztasun falta hau, partikulak probabilitate eran soilik ezagutu ditzakegun gaiak izateak dakarren zehaztasun falta hau, ordurarte nagusi zen mundu ikuskera mekanizistaren aurka zioan. Partikulak ezin dira zientzia newtondar edo mekanizistaz ulertu probabilitate legeak behar baitira, eta hauek erabiliz ere ezin ditzazkegu oso-osorik ezagutu. Ziurtasun eza honek Einstein bera ere benetan harritu zuen eta baita horregatik fisika berri honen aurka gogor aritu ere. Berak zioen bezala “Jainkoak ez du dadoetara jolasten” eta ondorioz, probabilitatea sustraietan duen fisika kuantikoa ez zen posible, erren zegoen eta nolabait osatzeko premia zuen. Ondorengo urte luzeetan zehar aritu zen Einstein beste zenbait fisikarirekin batera fisika berri &lt;i&gt;akatsdun&lt;/i&gt; hori osatu nahian. Guzti hauen ustez aldagai ezkuturen batzuen premia zuen fisika kuantikoak osatzeko bainan, 1982-ko Alain Aspect-en esperimentuak behin betirako ezereztatu zituen fisika mekanizisten jarraitzaileen esperantzak eta fisika kuantikoa gailendu zitzaien denei.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;h4 style="text-align: left;" align="left"&gt;&lt;span style="text-decoration: none;" lang="EU"&gt;Ba al da arimarik?&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/h4&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Esan dugu gorpuzkuluak jaurtiki eta berriz ere detektatu bitartean probabilitate egoera potentzial batetan izaten direla eta neurketa egitean definitzen direla bere propietateak, posizioa adibidez. Bainan zein da neurketa ematen den momentu zehatza? Noiz zehazten da partikula, noiz ematen da uhin pakete probabilistikoaren murrizketa, zientzilarien makina neurgailuak datuak erregistratzen dituenean edo zientzilariek beraiek datu horiek analizatzen dituztenean?&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Honek suposatzen duen itauna zein garrantzitsua den ikusteko azter dezagun adibide bat. Suposa dezagun katu bat kaxa itxi batetan sartu dugula eta bere bizitza kaxa horretan bertan dagoen makina baten esku dagoela. Makina horretan izan ere elektroi bat dugu eta elektroiaren spin-aren arabera (a edo b izango dena) makina horrek katua hilko lukeen pozoi bat aireratzen du. Makinak neurketa egin aurretik elektroiaren spin-a egoera indeterminatu batetan dago eta neurketa egiten denean zehaztuko da bere spin-a, eta beraz orduan hilko da (edo ez) katua. Guk ordea, ez dakigu kaxa barnean zer gertatzen den eta ez dakigu katua hilik edo bizirik dagoen. Fisika kuantikoaren arabera neurketa ematen den unera arte katua bizirik egotea eta hilik egotea batzen dituen egoera batetan egongo da eta neurketa egitean jakingo dugu gure katuaren berri. Bainan esan bezala, noiz gertatzen da hori? &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Galdera honek hiru erantzun posible ditu, fisika kuantikoan dauden barne korronte bakoitzeko bat. Orain ere zenbat buru hainbat aburu, jakina.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;b&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Korronte materialistaren&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;span lang="EU"&gt; arabera gure tramankulu neurgailuak neurketa egitean murrizten da uhin paketea. Ez dio axola guk neurketa horren berri gaur edo hemendik bi hilabetetara dugun, katuaren patua instant horretan definituko da. &lt;b&gt;Korronte idealistaren&lt;/b&gt; arabera berriz gizakiak datu horiek analizatzean ematen da aipatu uhin paketearen murrizketa. Ez dio axola makinak neurketa orain dela bi hilabete egin bazuen ere, katua momentu zehatz horretan hilko da (kasurik latzgarrienean). Korronte honen ustez, gizakiok baditugu gainerantzeko animaliengandik, eta nola ez makinengandik, bereizten gaituzten zenbait ezaugarri, horietan garrantzitsuena kontzientziarena delarik. Fisikari hauen ustez kontziente izateak neurgailu bizigabeen eginkizunetik desberdin den papera betearazten dio gizakiari. Kontziente izatearen ulermen era hau berehala lotu dezakegu arimaren izatearekin eta ez dira gutxi izango hau onartuko duten fisikariak.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;Aipatu dugun galdera erantzuteko hirugarren era &lt;b&gt;Kopenhageko Eskolarena&lt;/b&gt; edo operazionalistena dugu. Hauen ustez fisika kuantikoak ez dihardu errealitateaz, errealitateaz dugun ezagutzaz baizik eta zentzugabea da fisika kuantikoak zergatik funtzionatzen duen azaldu nahi izatea. Funtzionatzen duela baieztatu eta erabiltzearekin nahikoa da. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;!--[if !supportEmptyParas]--&gt; &lt;!--[endif]--&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-114918310943893075?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/114918310943893075/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=114918310943893075' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114918310943893075'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114918310943893075'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/06/fisika-ala-metafisika-posible-al-da-bi.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-114918232270382770</id><published>2006-06-01T09:59:00.000-07:00</published><updated>2006-06-01T10:19:48.790-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;RICHARD SERRA-K JORGE OTEIZA-REN INGURUAN (II)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Notas sobre Jorge Oteiza&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;RICHARD SERRA&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Desde hace una semana cada mañana examino una y otra vez el catálogo de Oteiza, Propósito experimental. Valoro la sabiduría que conllevan estas fotografías. Las imágenes refutan la existencia de la obra -sin presencia física, sin tiempo, sin materia, sin escala, sin emoción- y sin embargo repito el rito sabiendo que la esencia de lo buscado no será hallada. Persisto en estos porfiados referentes. Observo repetidas veces la obra de Oteiza. Me involucra, reclama mi seriedad. Pocas obras de arte incomodan por tiempo prolongado, pero tres piezas me siguen inquietando. Manifiestan la distancia, el vacio, la soledad intensa. Me perturban con respecto a los parámetros históricos, puesto que habiendo siendo creadas en 1957, 1958, 1959, aún hoy son conceptualmente avanzada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Homenaje al Padre Donosti, 1957&lt;br /&gt;Caja metafísica por conjunción de dos triedros, 1958-59&lt;br /&gt;Homenaje al estilema vacío del cubismo, 1959&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;El espacio logrado en estos trabajos no tiene precedente. Le confieren la vastedad del todo a lo meramente individual. No plantean soluciones cerradas ino que tratan problemas tan fundamentales en el proceso de invención que han impulsado a otros escultores a repetir o extender esta sintaxis. Oteiza ha descubierto un lenguaje incontrovertible que ha podido ser aplicado de maneras formalmente impredecibles. En efecto, el trabajo continúa ejerciendo su influencia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Recién hoy leí la versión en inglés de la antología: bien forjada, concisa, espesa. Advertí que al leer la biografía señalaba las fechas subconscientemente&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span lang="EU"&gt;1908. Nace en Orio, Guipúzcoa (octubre)&lt;br /&gt;1935. Viaja a Sudamérica con el pintor Balenciaga&lt;br /&gt;1936. Creación del teatro político experimental, Santiago de Chile&lt;br /&gt;1950. Adjudicación por concurso de toda la estatuaria para la Basílica de Aránzazu&lt;br /&gt;1954. Se prohíben sus trabajos para la Basílica de Aránzazu. quedando abandonadas en la carretera las esculturas de los Apóstoles.&lt;br /&gt;1957. Publica su catálogo 'Propósito Experimental. IV Bienal de Sao Paulo en Brasil. Recibe el premio Internacional de Escultura. Morandi y Ben Nicholson obtendrían los otros dos premios&lt;br /&gt;1959. Abandona su actividad de escultor&lt;br /&gt;1964. Se reanuda la polémica sobre las estatuas de Aránzazu&lt;br /&gt;1973. Se funden en Madrid los bocetos de la serie 'Aránzazu'.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;No dispongo de método, ni mapa, ni código alguno para descifrar esta historia. Sin embargo, en sus textos Oteiza reconstruye las piezas del rompecabezas. Los escritos me convencen de que él ha logrado resolver algunas verdades fundamentales. Él confirma lo inapelable, que lo importante es la aceptación y apreciación de la escultura en su contexto: ni el individuo, ni el ego, ni la persona, ni el "artista", sino la labor. Simplemente afirma:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;La historia de la Escultura l hace un solo escultor, que cambia de nombre personal. La escultura de hoy quiere tener demasiados nombres, distintos e importantes a la vez. Pienso así, pues creo que es la Estatua la que hace y no el escultor la Estatua. Lo más difícil de nuestro esfuerzo es descifrar la naturaleza de es Estatua sólo sospechable en el espíritu de su tiempo y a través de datos de la más diversa naturaleza, siempre distinta, a la que nosotros tenemos la responsabilidad de averiguar y de reproducir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Toda vez que leo la palabra "Aránzazu" percibo desazón e imagino a los enemigos difamando públicamente la escultura. Esto se hace comprensible al leer:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nacimos en los primero años de este siglo, y cuando nos disponíamos a añadir nuestra contribución original al lado de nuestros maestros de la generación anterior, fuimos silenciados, muertos o dispersos por la guerra...&lt;br /&gt;Si no se acude automáticametne a este llamado, luego es tarde para ser joven o para obrar con actualidad.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;El pais, febrero, 2003&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nahiz eta nik, "Oteiza mitoa eta modernotasuna" liburutik hartu dudan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-114918232270382770?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/114918232270382770/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=114918232270382770' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114918232270382770'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114918232270382770'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/06/richard-serra-k-jorge-oteiza-ren_01.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-114918069457105281</id><published>2006-06-01T09:49:00.000-07:00</published><updated>2006-06-01T09:52:16.730-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;RICHARD SERRA-K JORGE OTEIZA-REN INGURUAN&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Un lenguaje para la inmensidad&lt;/span&gt;  &lt;/span&gt;&lt;span style=""&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;      &lt;div id="story-autor"&gt;RICHARD SERRA&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;  &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  Durante casi todas las mañanas de la semana pasada, he estado estudiando una y otra vez el catálogo de la última exposición de Jorge Oteiza, 'Propósito Experimental'. Intentaba medir el Conocimiento, la Sabiduría captada, implícita en esas fotografías. Las fotografías niegan la dimensión viva, la existencialidad de la obra. Para ellas no existe la presencia física, el tiempo, la materia, la escala, la emoción. Y sin embargo, yo reitero una y otra vez el mismo ejercicio visual, el mismo proceso, sabiendo que la esencia de lo que estoy viviendo no está en lo que veo. Continúo dando vueltas a estas imágenes. Estudio día tras día la obra de Oteiza. Me interesa. Interroga a lo más profundo de mi identidad.&lt;br /&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span lang="EU"&gt;&lt;div id="story-texto"&gt;&lt;br /&gt;Pocos trabajos artísticos mantienen incólume su incomodidad, su disconformidad con lo establecido, durante mucho tiempo. Pero tres obras de Oteiza me obsesionan a causa de su prevalencia. Cada una de ellas me plantea un conflicto con la Historia. Pues todavía hoy se presentan como incuestionablemente vanguardistas, pese a estar concebidas entre 1957 y 1958: 'Homenaje al Padre Donosti' (1957), 'Caja Metafísica por conjunción de tres Triedros' (1958-69), 'Homenaje al Estilema Vacío del Cubismo' (1959).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;El espacio conformado a partir de estas tres obras no tiene precedente. Transmiten una extraordinaria sensación de Inmensidad, derivada de su conjunto. No implican soluciones cerradas, sino que por el contrario resuelven problemas fundamentales con tal prodigalidad de invención que han movido a otros escultores a repetir o a extender esta síntexis en su propia obra. Oteiza ha descubierto un lenguaje autoevidente que los demás escultores han encontrado sólo en él, tras seguirle en esa búsqueda de nuevos caminos formales. De hecho, su obra continúa influyendo en todos ellos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hasta hoy, no me había detenido a leer la versión inglesa de los textos que completan esta antología: «well wrougth» -bien forjado-, «lean» -liviano-, «concentrated» -concentrado-.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Es curioso, releyendo su biografía advierto que la primera vez tracé círculos, inconscientemente, alrededor de unas cuantas fechas: 1908. Nace en Orio, Guipúzcoa (octubre); 1935. Viaja a Sudamérica con el pintor Balenciaga; 1936. Crea el Teatro Experimental Político de Santiago de Chile; 1950. Se le adjudica toda la Estatuaria de la Basílica de Aránzazu; 1954. Se probíbe toda su obra en la Basílica de Aránzazu. Las esculturas de los Apóstoles quedan abandonadas en la carretera; 1957. Publicación de su catálogo 'Propósito Experimental. 56/57'. IV Bienal de Sao Paulo (Brasil). Es galardonado con el premio Internacional de Escultura. Morandi y Ben Nicholson son galardonados con los otros dos premios; 1959. Abandona su actividad de escultor; 1964. Se vuelve a abrir la polémica sobre las estatuas de Aránzazu; 1973. Se funden en Madrid los bocetos de la serie 'Aránzazu'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;No tengo métodos, no tengo mapas, no tengo códigos para descifrar esta historia. Sin embargo, en los textos, Oteiza reconstruye y confiere un sentido a las piezas del puzzle. Sus palabras me inducen a creer que ha resuelto algunas verdades básicas. Confirman el hecho innegable de que lo fundamental es la aceptación y la valoración de cada escultura en su contexto. No lo individual, no el ego, no la persona, no el artista, sino la obra. Oteiza nos lo confirma con la simplicidad, con la humanidad de un gran maestro.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;La historia de la escultura está hecha por un solo escultor que cambia su nombre individual. La escultura hoy puede tener muchos nombres, diferentes e importantes al mismo tiempo, pero yo creo en la escultura y no en el escultor que realiza la obra. La parte más difícil de nuestro esfuerzo es la de descifrar la naturaleza de esa escultura detectable sólo en el espíritu del tiempo y a través de los datos más variados y distintos, que es nuestra responsabilidad mostrar y verificar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Desde entonces, cada vez que leo la palabra 'Aránzazu' siento una misma desesperación. Y en mi mente, puedo ver a sus enemigos haciendo proclamaciones altisonantes contra sus esculturas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Todo eso me resulta un poco más comprensible cuando leo: «Nacimos en los primeros veinte años de este siglo y fuimos silenciados, asesinados en la guerra o dispersos por todo el mundo, en el momento decisivo en el que estábamos a punto de añadir nuestra contribución a los maestros de la generación precedente. Si la llamada no es inmediatamente respondida, la posibilidad de ser joven y actuar en el presente, queda irrevocablemente perdida».&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Comienzo a comprender así que cuando la violencia y la opresión se infligen en tal medida contra un pueblo, esa misma violencia y esa misma opresión acaban reflejándose necesariamente en su lengua y en su cultura. Decididamente, aún hoy me asombra cómo el pueblo vasco ha sido capaz de sobrevivir, bajo la dictadura del general Franco.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Con admiración.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;* &lt;span id="ITALICAXXXX"&gt;&lt;span class="span-sa"&gt;&lt;i&gt;Richard Serra es escultor. Este artículo fue publicado en 'Territorios' con motivo del 90 cumpleaños de Jorge Oteiza.&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;  &lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-114918069457105281?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/114918069457105281/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=114918069457105281' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114918069457105281'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114918069457105281'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/06/richard-serra-k-jorge-oteiza-ren.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-114811866229289074</id><published>2006-05-20T02:13:00.000-07:00</published><updated>2006-05-20T02:51:02.590-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;GARALU SAINDUAREN SIMBOLISMOA&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Krutwig-en "Computer Shock..."-etik hartua:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;EL SIMBOLISMO DEL SANTO GRIAL&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Una de las leyendas que influyen en todas las sociedades secretas occidentales, es la llamada del "Santo Grial", del que no se sabe si es una piedra preciosa, o una copa. En todo caso, el suponerse una &lt;span style="font-style: italic;"&gt;copa&lt;/span&gt;, está relacionado con la forma &lt;span style="font-style: italic;"&gt;gradale &lt;/span&gt;que en provenzal y vasco significa &lt;span style="font-style: italic;"&gt;copón&lt;/span&gt;. En inglés al &lt;span style="font-style: italic;"&gt;grial &lt;/span&gt;se la llama &lt;span style="font-style: italic;"&gt;grail &lt;/span&gt;y en francés &lt;span style="font-style: italic;"&gt;graal&lt;/span&gt;. La forma vasca fue &lt;span style="font-style: italic;"&gt;garalu&lt;/span&gt;. De la que podemos deducir que &lt;span style="font-style: italic;"&gt;gara &lt;/span&gt;significa montaña, altura, elevación... y &lt;span style="font-style: italic;"&gt;alu &lt;/span&gt;puede significar tanto &lt;span style="font-style: italic;"&gt;ciudad &lt;/span&gt;(elu) como &lt;span style="font-style: italic;"&gt;vulva&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;En el caso de que signifique vulva, esta concepción nos acercaría al Tantrismo, que es la forma india pre-indoeuropea de religión que se conserva aún con prácticas que recuerdan, de no ser que sean idénticas a las pre-indoeuropeas de Europa. Del Tantrismo, se dice que se concentra y puede comprender a través de la adoración a la &lt;span style="font-style: italic;"&gt;vulva&lt;/span&gt;, puesto que la misma es el órgano que crea la vida.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;La leyenda del Grial, nos cuenta cómo ese cáliz, suponiendo que se trate de un cáliz, pasó a ser guardado en los Pirineos, en el Mont Salvatge, que claro está, nadie dijo jamás que haya sido el Montserrat. Es más dado que los Pirineos no se acaban en el Bidasoa, sino que continúan hacia Occidente, veremos que tenemos una Sierra o Monte Salvado detrás de Orduña, y que luego siguiendo, y pegando con lo que hoy es Valdegobia, está un pueblo llamado "Griales".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Como decimos el monte Salbaia se encuentra junto a Orduña. Esta ciudad, la única de Vizcaya, siempre ha tenido desde la más antigua Edad Media una importancia relevante. Su nombre, exactamente no sabemos qué origen tiene, pudiera ser que en ella significa &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Ur = uri&lt;/span&gt;, ciudad y que &lt;span style="font-style: italic;"&gt;duina = digna&lt;/span&gt;, pero que también se la haya relacionado con &lt;span style="font-style: italic;"&gt;urdina = azul&lt;/span&gt;, para indicar que en ella comenzaba la iniciación.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Por lo demás la Sierra Salvada se llama en vasco GAROBEL, en cuyo nombre encontramos los componenetes GAR (a) y EL (elu= lugar). Junto a esta Sierra nace el río Nervión, teniendo su principal fuente un poco más a Oriente. Después de vencer una catarata, en cuya cumbre está un amplio cromlech y algunos otros megalitos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al estudiar el Simbolismo del Santo Grial, no deberíamos nunca olvidar que los Pirineos, y con ellos el País Vasco, juegan un papel importante en estas cuestiones del orden mágico, especialmente medievales. Lo que nos pasa en cambio en Euskalherria, donde comenzamos por no haber tenido ningún historiador que haya sabido componer una Historia Vasca, con un propio Geschichtsbild vasco, es que por ignorancia creemos que cosas, que en principio en culaquier parte hasta las juzgan vascas por su origen, aquí las ignoramos tanto, que ni hemos leído un sólo libro sobre ello. Esto nos pasa con la Batalla de Roncesvalles, que de no haber escrito los franceses, quienes fueron la parte malparada de la Historia, por lo que los vascos nos han dejado como recuerdo, nada sabríamos. Esta es una de las desgracias de los pueblos analfabetos, que no han producido una literatura; el que, al no haber tenido un Homero que haya cantado las gestas, las mismas se han olvidado, y pasan como si nunca hubiesen existido. La leyenda de Grial, en que entran héroes como Parsifal y Lohergrin, que tan magistralmente han sido puestos en música por Ricardo Wagner, más de un vasco se extrañará si se le dice que en realidad tiene un origen vasco. Puesto que Wagner ha tomado ese texto para escribir el libreto de sus óperas, a Wolfram von Eschenbach, y éste dice explícitamente que él le debe esta leyenda a un tal &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Kyot de Tudela&lt;/span&gt;. Como se ve el origen vasco no puede ser más claro. Kyot de Tudela -es decir Guillermo de Tudela- cuenta cómo supo el contenido gracias a un sabio llamado &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Flegetanis&lt;/span&gt;. Si examinamos esta palabra un poco más de cerca, vemos fácilmente que tras la misma se oculta el nombre de MERCURIO, dios de las Ciencias Ocultas, inventor de la escritura, según los egipcios, quien era adorado en Alejandría por los alquimistas bajo el nombre de Thoth -Hermes. Como es sabido en la Astrología medieval el cielo estaba considerado como un conjunto de diferentes bóvedas, por las que circulaban los planetas. De éstas, la primera era para la Luna, la segunda para Mercurio, la tercera para Venus, la cuarta para el Sol, la quinta para Marte, la sexta para Júpiter y la séptima para Saturno que eran los siete planetas del sistema geocéntrico. El nombre Flegetanis, es tan sólo una forma a penas latinizada de Felek-et-Tani, es decir: la segunda bóveda, ergo: Mercurio.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;El nombre griego, es decir, la forma más antigua conocida, del río Nervión era Nerua. Esta palabra parece estar en relación en primer lugar con Men-Nerua, que es el hombre etrusco de la diosa que en Roma iba a ser Minerva, la diosa de la Ciencia, salida del cerebro de Zeus armada y con su completa sabiduría. en la propia Roma se le conocía a Minerva, también bajo el nombre de NERIO, diosa guerrera. Como la diosa Minerva a través de su nombre Pallás Athenâ está enlazada con otra leyenda, la del Palladio, veremos que por este camino tendremos que hablar del simbolismo en Sumeria. Nadie sabe exactamente qué fue el Palladio. Se dice que era una estatua, o al menos un ídolo que se guardaba en Troya, y gracias a cuya presencia la población de Ilio (antiguo nombre de Troya. De aquí viene el nombre Iliada) la ciudad era inexpugnable. Tan sólo después de caer en la trampa tendida por Ulyses, cuando los griegos robaron al Palladio, pudo ser tomada Troya. Entonces se dice que los griegos se lo llevaron a casa... y que se guardaba en Athenas en un templo especial, en donde se reunían los efetas, para tratar de los asuntos importantes..."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-114811866229289074?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/114811866229289074/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=114811866229289074' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114811866229289074'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114811866229289074'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/05/garalu-sainduaren-simbolismoa-krutwig.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-114737124325289849</id><published>2006-05-11T10:49:00.000-07:00</published><updated>2006-05-11T11:14:03.603-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;ENE LIBURUAK&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hauek dira hemen, etxean orain ditudan liburuak. Inork hauen inguruan berbarik egin gura balu edo besterik gabe irakurri nahi balitu, lasai asko eska liezaizkiedakeela.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Diseinua&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;1000 Chairs                                                      Taschen&lt;br /&gt;El diseño Industrial de la A a la Z            Taschen&lt;br /&gt;Diseño Industrial 1                                Danielle Quarante&lt;br /&gt;El ABC de la Bauhaus                            GG&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Arkitektura&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;La arquitectura occidental                    Ediciones Destino&lt;br /&gt;Architecture in the 20th century        Taschen&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Zientzia dibulgazioa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;El libro de la nada                                            Editorial Crítica (Drakontos)&lt;br /&gt;La vida en evolución&lt;br /&gt;La conexión divina&lt;br /&gt;Entrelazamiento&lt;br /&gt;Las constantes de la Naturaleza&lt;br /&gt;Conferencias sobre Computación&lt;br /&gt;El universo de la conciencia&lt;br /&gt;De aquí al infinito&lt;br /&gt;Genes, pueblos y lenguas&lt;br /&gt;El reloj de la edad&lt;br /&gt;No está en los genes&lt;br /&gt;Historia del tiempo                                          Alianza&lt;br /&gt;El origen de la vida                                            Oparin&lt;br /&gt;Cuestiones cuánticas                                        Kairos&lt;br /&gt;El tao de la física                                                  Fritjof Capra&lt;br /&gt;Lógica para todos                                               Paidós&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Artea&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;A History of Photography                                    Taschen&lt;br /&gt;El Greco                                                                            Susaeta&lt;br /&gt;Cezanne&lt;br /&gt;Velázquez                                                                        Könemann&lt;br /&gt;Goya                                                                                    Könemann&lt;br /&gt;Cézanne                                                                            Könemann&lt;br /&gt;Malevich                                                                            Könemann&lt;br /&gt;Koldobika Jauregi (2 Katalogo)&lt;br /&gt;Stanley Kubrick                                                            Tachen&lt;br /&gt;El cine según Hitchcock                                            Alianza&lt;br /&gt;Conversaciones conBily Wilder                            Alianza&lt;br /&gt;Las teorías de los cienastas                                    Paidós&lt;br /&gt;Escritos de Arte de Vanguardia&lt;br /&gt;Conceptos del arte moderno                                Ediciones Destino&lt;br /&gt;Cómo entendemos el arte                                      Paidós&lt;br /&gt;Sculpture (from antiquity to the present day)  Taschen&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Literatura&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Henry Bengoa inventarium                         Atxaga&lt;br /&gt;20 poemas de amor...                                                P. Neruda&lt;br /&gt;Maiakovski-ren poemak&lt;br /&gt;Haur besoetakoa                                                        J. Mirande&lt;br /&gt;Jon Mirande orhoituz&lt;br /&gt;...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Euskara&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Lingua Navarrorum                                                Txillardegi&lt;br /&gt;Euskara batua, ezina ekinez egina                K. Zuazo&lt;br /&gt;Izadi eta gizaki arteko arremana                    J. Segurola&lt;br /&gt;Euskaldunen inguruan (espazioa eta denbora)    T. Peillen&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Jorge Oteiza&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Quousque tandem.......!                                                       Pamiela&lt;br /&gt;Oteiza mitoa eta modernotasuna                                 Guggenheim&lt;br /&gt;Oteiza arquitecto                                                                     Pamiela&lt;br /&gt;Filologia Vasca de nuestro preindoeuropeo                Pamiela&lt;br /&gt;Goya mañana                                                                                   Pamiela&lt;br /&gt;Itziar elegía y otros poemas                                                    Pamiela&lt;br /&gt;Acercarse a Oteiza                                                                        Txertoa&lt;br /&gt;Jorge Oteiza creador integral                                               Nafarroako Unib. Publikoa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Federiko Krutwig&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Vasconia&lt;br /&gt;Garaldea&lt;br /&gt;Computer Shock, Vasconia año 2001&lt;br /&gt;Nueva Vasconia&lt;br /&gt;......... (ia dena)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;eta begiratu ez dudan poltsilloko edizioz beteriko  zapata kaja bat&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-114737124325289849?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/114737124325289849/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=114737124325289849' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114737124325289849'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114737124325289849'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/05/ene-liburuak-hauek-dira-hemen-etxean.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-114728606039119325</id><published>2006-05-10T11:33:00.000-07:00</published><updated>2006-05-10T11:34:20.713-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;FEDERIKO KRUTWIG-EN DETERMINISMO BIOLOGIKOA&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;F. Krutwig-en testuak irakurtzean, berehala ohartzen da bat bere pentsakeraren oinarri garrantzitsuenetako bat determinsmo biologikoarena dela. Pentsakera honek, gorakada garrantzitsua izan zuen laurogehigarren hamarkadan, Krutwig-ek "Computer Shock, Vasconia,  año 2001" idatzi zuenean ain xuxen. Determinismo biologikoa orokorrean pentsakera eskuindar guztien sustengu izan da historian zehar eta ondoko ideia hauetak ditu, R.C. Lewontin, S. Rose eta L.J. Kamin-en "No está en los genes, Racismo, Genética e ideología" liburuaren arabera:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Hay una tradición filosófica de individualismo que hace hincapié en la prioridad del individuo sobre la colectividad. Se considera que esta prioridad tiene un aspecto moral, en el que los derechos de los individuos tienen absoluta prioridad sobre los de la colectividad, y un aspecto ontológico, en el que la colectividad no es más que la suma de los individuos que la componen. Y las raíces de este individualismo metodológico descansan en una visión de la naturaleza humana que este libro tiene como propósito primordial cuestionar...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;... Y la visión de Hobbes de la condición humana se derivaba de su comprensión de la biología humana: era la inevitabilidad biológica lo que convertía a los humanos en lo que eran...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;...determinosmo biológico. Esencialmente, los deterministas biológicos se preguntan: ¿Por qué son los individuos como son? ¿Por qué hacen lo que hacen? Y responden que las vidas y las acciones humanas son consecuencias inevitables de las propiedades bioquímicas de las células que constituyen al individuo, y que estas características están a su vez determinadas únicamente por los constituyentes de los genes que posee cada individuo. por último, todo comportamiento humano -y, en consecuencia, toda la sociedad humana- está regido por una cadena de determinantes que van del gen al individuo y, de éste, a la suma de los comportamientos de todos los individuos. Los deterministas afirmarían, pues, que la naturaleza humana está determinada por nuestros genes...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;... Es más, la biología, o la "herencia genética", es siempre invocada como una expresión de la inevitabilidad: lo que es biológico lo es por naturaleza y es demostrado por la ciencia. No puede haber ninguna discusión con la biología, porque es inmodificable. Esta posición queda claramente ejemplificada en una entrevista sobre el tema de las madres trabajadoras concedida a la televisión en 1980 por el ministro británico de Servicios Sociales, Patrick Jenkin:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Honestamente, no creo que las madres tengan el mismo derecho que los padres. Si el Señor hubiese deseado que tuviéramos iguales derechos para ir al trabajo, no habría creado a hombres y muheres. Estos son hechos biológicos, los niños dependen de sus madres. (bide batez, esan dezadan, ez dudala uste Krutwig-ek gai hau, Jainkoarekin... erlazionatuko lukeenik...)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;... Los enunciados reduccionistas y deterministas biológicos que analizaremos y criticaremos en las páginas de estre libro son:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;- Los fenómenos sociales son la suma de los comportamientos de los individuos.&lt;br /&gt;- Estos comportamientos pueden ser tratados como objetos, es decir, reificados en propiedades localizadas en el cerebro de individuos particulares.&lt;br /&gt;- Las propiedades reificadas pueden ser medidas con algún tipo de escala de modo que los individuos pueden ser clasificados según la cantidad que de ellas poseen.&lt;br /&gt;- Pueden establecerse pautas para las propiedades de la población: las desviaciones de la norma por parte de cualquier individuo son anomarlidades que pueden denotar problemas médicos por los que el individuo deber ser tratado.&lt;br /&gt;- Las propiedades reificadas y tratadas médicamente son causadas por acontecimientos en el cerebro de los individuos, que son anatómicamente localizables y están asociados a modificaciones en la cantidad de determinadas sustancias bioquímicas.&lt;br /&gt;- Las modificaciones en la concentración de estas sustancias bioquímicas pueden dividirse en genéticas y ambientales; por lo tanto, puede medirse el "grade de herencia" o heredabilidad de las diferencias.&lt;br /&gt;- El tratamiento para cantidades anormales de propiedades reificadas puede tener por objeto eliminar genes no deseados (eugenesia, ingeniería genética, etc.) o bien encontrar drogas específicas ("balas mágicas") para rectificar las anormalidades bioquímicas o para suprimir o estimular regiones particulares del cerebro a fin de eliminar la localización del comportamiento no deseado. Alguna mención se hace a veces a una intervención ambiental suplementaria, pero la principal prescripción es "biologizada"...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;...Los deterministas están comprometidos con la opinión de que los individuos son ontológicamente previos a la sociedad y de que las características de los individuos son consecuencia de su biología. ..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;... Primero, se afirma que las desigualdades sociales son una consecuencia directa e ineludible de las diferencias entre los individuos en habilidad y mérito intrínsecos. Cualquiera puede tener éxito, alcanzar la cumbre; pero conseguirlo o no depende de la fuerza o debilidad inherente a la voluntad o carácter. En segundo lugar, mientras la ideología liberal ha ejercido un determinismo cultural, subrayando las circunstancias y la educación, el determinismo biológico considera que tales triunfos o fracasos de la voluntad y del carácter están codificados, en gran parte, en los genes del individuo; el mérito y la habilidad se transmitirán de generación en generación dentro de las familias. Por último, se afirma que la presencia de tales diferencias biológicas entre los individuos conduce por necesida a la creación de sociedades jerárquicas, ya que es propio de la naturaleza, determinada biológicamente, formar jerarquías de status, riqueza y poder. Los tres elementos son necesarios para conseguir una justificación completa de las estructuras sociales actuales...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;... Richard Herrnstein, de Harvard, uno de los más activos ideíologos de la meritocracia, explica que:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Las clases privilegiadas del pasado probablemente no eran muy superiores biológicamente a los oprimidos, motivo por el que la revolución tenía buenas posibilidades de éxito. Al eliminar las barreras artificiales entre las clases, la sociedad ha estimulado la creación de barreras biológicas. Cuando la gente pueda acceder a su nivel natural en la sociedad, las clases más altas tendrán, por definición mayor capacidad que las inferiores.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;El esquema explicativo está aquí expuesto en su forma más explícita. El Antiguo Régimen se caracterizó por sus obstáculos artificiales al movimiento social. Lo que hicieron las revoluciones burguesas fue destruir esas distinciones arbitrarias y permitir que las diferencias naturales se manifestasen por sí mismas. La igualdad es, pues, igualdad de oportunidades, no igualdad de habilidades o de resultados. La vida es como una carrera pedestre. En los malos viejos tiempos los aristócratas tenían una cabeza de ventaja (o se les declaraba vencedores por fíat), pero ahora todos salen juntos para que gane el mejor -siendo éste determinado biológicamente. En este esquema, la sociedad está compuesta por individuos que se mueven libremente, átomos sociles que, sin el impoedimento de convenciones sociales artificiales, suben o bajan en la jerarquía social de acuerdo con sus deseos y habilidades innatas. La movilidad social es plenamente abierta y justa o puede requerir, para serlo, a lo sumo un ajuste mínimo, un acto regulador ocasional de legislación. Tal sociedad ha producido, naturalmente, casi tanta igualdad como esposible...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;... La convergencia de los dos significados de la herencia -el social y el biológico- legitima la transición del poder social de generación en generación...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;... está la equiparación de lo "innato" y lo "inmutable", que parece implicar cierto predominio de lo natural sobre lo artificial..."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-114728606039119325?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/114728606039119325/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=114728606039119325' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114728606039119325'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114728606039119325'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/05/federiko-krutwig-en-determinismo.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-114701865706513137</id><published>2006-05-07T09:02:00.000-07:00</published><updated>2006-05-07T09:17:37.076-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;WOELFEL-EN IDEIAK EUSKARAREN INGURUAN (Krutwig-en eskutik)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Krutwig-en "Computer Shock..." liburutik hartutako zati honen bitartez, Dominik Woelfel-ek euskararen balizko erlazioen inguruan zituen ideien berri izango dugu. Ikus dezagun:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LA TEORIA DE DOMINIK WOELFEL&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;La teoría de Dominik Woelfel se halla concentrada en una especie de tabla de Materias destinada a la publicación de una obra que dejó postuma sin acabar y que ha sido publicada or la Universidad de Graz. De estas notas sacaríamos las siguientes conclusiones:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1.- Exite en Europa Occidental, en Grecia y en el Norte de Africa una serie de pueblos emparentados, cuyos últimos restos serían los vascos y canarios.&lt;br /&gt;2.- A éstos habría que añadirles hoy en día, los caledonios (pictos). Desde que H. Guiter interpretó una serie de inscripciones redactadas en alfabeto ogham, su lectura muestra que se trata de una lengua estrechamente relacionada con el vasco.&lt;br /&gt;3.- El vasco y el canario estaban relacionados con la lengua prebereber -que Woelfel llama afrisch- de la que se encuentran algunos cientos de inscripciones en Africa del Norte. Esta lengua habría sido hablada en toda Europa Occidental y Grecia, como lo demostrarían una serie de coincidencias.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Woelfel opinaba que tanto en las lenguas itálicas como en griego, existía un substrato líbico-vasco que extendería a los siguientes campos:&lt;br /&gt;1º Arquitectura; 2º arboricultura y regadío; 3º flora, fauna y ganadería; 4º culto y sociedad.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Según Woelfel, los griegos aceptaron este substrato en su nueva patria y no lo trajeron los invasores dorios consigo. Un fondo cultural parecido, también de origen euskaro-líbico, existiría en las lenguas celtas y germánicas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Este substrato cultural tan sólo lo poseen las lenguas que son hoy habladas en lo que él llama la Europa de las penínsulas, es decir Europa Occidental de una línea que va desde Rügen a Trieste, pero englobaría además a Grecia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sabido es que en griego según apreciaciones de un 30% a un 60%, el vocabulacio no es de origen indoeuropeo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Según Woelfel, además este substrato atlanto-líbico coincide en el tiempo y en el espacio con la expansión de los pueblos megalíticos. Por otra parte, parece indicar que en los territorios a que llegaron los pueblos megalíticos, existiría una población anterior (evidentemente Crogmagnon) sobre la que se colocó como una casta social dominante los pueblos megalíticos, puesto que afirma: Die Megalithiker waren kulturell Gebende und blieben ein Teil del Oberschicht.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Según Woelfel, además, los pueblos indoeuropeos, tan sólo fueron culturalmente activos, cuando se hallaron en un terreno de alta cultura pre-arya, lo que parece ser históricamente una realidad.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Woelfel relaciona a los vascos acutales con aquellos pueblos megalíticos pero fuera de esta simple relación poco más podemos decir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hay toda una serie de palabras que encuentran sus paralelas en el griego pre-indoeuropeo, como en las lenguas del Caucaso. También con el canario parece tner el euskara, al igual que con el caledonio un estrecho parentesco."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-114701865706513137?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/114701865706513137/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=114701865706513137' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114701865706513137'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114701865706513137'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/05/woelfel-en-ideiak-euskararen-inguruan.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-114701688802640335</id><published>2006-05-07T08:21:00.000-07:00</published><updated>2006-05-07T08:49:29.153-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MEMORIA KRUTWIG-EN IKUSPUNTUTIK&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Krutwig-en pentsamenduan garrantzitsua den ideia bat, memoriarena da, bertan oinarritzen baititu bestela ideia asko. Ikus dezagun ba, zer dioskun memoriaren inguruan "Computer Shock..." liburuan:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Memoria es la facultad de conservar la experiencia acumulada. Esta experiencia acumulada la conservará todo ser viviente, no sólo durante ese espacio que llamamos su vida, sino que la pasa hasta a nuevas formas de vida que de él mismo se desprenden."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Eta ondorengo Memoria mota hauek bereizaten ditu:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MEMORIA GENÉTICA&lt;/span&gt;, que es aquella que se pasa de generación en generación. Esta forma de transmitir las expreriencias aunque en sí no era más que una forma de la entropía, hace que sirviéndose de esa misma entropía nazca una fuerza que se le opone y que algunos investigadores llaman la &lt;span style="font-style: italic;"&gt;negentropía&lt;/span&gt;, y que es en sí la vida. Pues mientras la entropía es el correr del tiempo, la negentropía es un almacenamiento del tiempo. Es la memoria de la Historia, o si se quiere la Historia es la memoria del tiempo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;La memoria no es empero algo estático, sino que ella es justamente la fuerza que permite la evolución, puesto que la acumulación de conocimientos va dando una capacidad cada vez mayor para la subsistencia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;La memoria genética en su desarrollo se irá fijando en los cromosomas. en estos cromosomas se fija todo el proceso evolutivo de cada especie, pero se fija aún una importante cantidad de otros conocimientos, que en los animales se llaman &lt;span style="font-style: italic;"&gt;instinto&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;La aparición de la facultad lingüística está ligada al proceso evolutivo de la especie humana. Y va unida en cada hombre a la evolución de los procesos cromosomáticos, de forma que en el desarrollo de cada individuo en concreto aparece en una edad dada y se desarrolla igualmente durante un cierto espacio de tiempo. Todas estas condiciones están fijadas en los propios cromosomas. pero si, como vemos, su desarrollo y evolución es algo ligado a la propia naturaleza biológica del hombre el contenido y la forma de cuanto se fija por medio del idioma, está ligado a la evolución social del grupo humano en que se halla integrado todo hombre. Por eso si la facultad lingüística corresponde a lo que llamamos memoria genética, el contenido y la forma en que dicha facultad se desarrolla y se llena de contenido, acabará formando una nueva memoria, que llamamos la &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MEMORIA ÉTHNICA&lt;/span&gt;. Reservamos el concepto de &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;MEMORIA SOCIAL&lt;/span&gt; para aquella parte de la memoria que no está lingüísticamente ligada, como pueden ser prácticas y ritos. Estos conocimiento sociales no lingüísticos también los poseen ciertos animales, mientras que la memoria étnhico social es puramente humana. Pero el idioma no está ligado en ningún caso a ninguna propiedad cromosomática. Lo que está ligado al desarrollo cromosomático es la facultad lingüística.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;La forma más correcta de llamar a esta memoria es pues la de meoria éthnica, puesto que está ligada a cada uno de los idiomas hablados. Se ha desarrollado a través de los mismos y éstos se han desarrollado con ella. Las experiencias se fijan en ciertos nombres, en ciertas palabras. Estas retransmiten a las generaciones posteriores las experiencias de las generaciones anteriores, pero al mismo tiempo le anñaden un poco más. Normalmente no es mucho lo que añade cada generación, pero al cabgo de varias generaciones se puede uno dar cuenta que el contenido que representa cada símbolo acústico ha ido cambiando."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Eta aurrerago zehazten du:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Desde el Epipalaeolithicum los hombres se separan y especializan en diferentes tipos de culturas líticas. Los restos líticos, que poseemos, nos hablan de una evolución diferenciada e individualizada, que mayormente corresponde a un diferente desarrollo cultural, sociológico y hasta psíquico. En esta evolución vemos cómo en adelante ya no sólo se heredan y retrasmiten condiciones genéticas, sino también vemos cómo en adelante se crea una memoria social. Con el desarrollo del idioma articulado éste resultará ser el medio más eficaz por el que se retrasmiten de una generación a la otra los conocimientos adquiridos en la experiencia. Con este medio se logrará, aumentar lo que en sí era una simple memoria social, -que también poseen los animales superiores-, de una forma tan amplia, que nuestra memoria social, pasará a convertirse en memoria &lt;span style="font-style: italic;"&gt;etnica&lt;/span&gt;, la cual está en adelante siempre ligada a un dioma en concreto, el idioma nacional propia de cada pueblo. Cada idioma étnico espor ello el medio insustituible para la retransmisión de la propia cultura; es el catálogo en que está registrada la evolución homínea de un grupo humano, su propiedad más preciosa. Este es el caso del euskara para el pueblo vasco, y en este sentido no existe ninguna otra lengua que pueda, ni deba sustituirlo. El idioma étnico tiene una inmensa importancia para comprender el devenir humano de los grupos de los &lt;span style="font-style: italic;"&gt;homines sapientes&lt;/span&gt;."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-114701688802640335?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/114701688802640335/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=114701688802640335' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114701688802640335'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114701688802640335'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/05/memoria-krutwig-en-ikuspuntutik.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-114695387037515734</id><published>2006-05-06T14:50:00.000-07:00</published><updated>2006-05-06T15:17:50.393-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;NATURALISMOA, SURREALISMOA ETA SUPERREALISMOAREN DEFINIZIOAK OTEIZAREN ARABERA&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Goya Mañana" liburutik harturik daude definizioak, bainan lehenik eta behin, defini dezagun zer den "Disparatea" Oteizarentzat (liburu berberetik hartua):&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"El DISPARATE, estéticamente, como contradicción del estado natural de todas las cosas que integran el producto del artista. Como transmutación absoluta de la Naturaleza. Como única afirmación de la Realidad en el arte. Que es como nosotros aquí empleamos el término Disparate, como la verdad verdadera del arte, disparate verdadero (sobrerrealidad)."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Eta esandako definizioekin jarraituz:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"NATURALISMO. Es el estilo del artista que confía plenamente en la Naturaleza. Corresponde a la teoría superficial de lo Bello, que en diversas ocasiones venmos rechazando.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SURREALISMO. En el estilo anterior -el Naturalismo-, es únicamente que el artista no sacrifica cruentamente la naturaleza. Pero si nosotros alteramos simplemente el orden en que las formas se nos presentan en el repertorio de la Naturaleza o en que se nos explican normalmente -por ejemplo, si representamos una figura de muher con un teléfono colocado en la cabeza como un sombrero, o un hígado apoyado en una muleta-, tendremos uno -el inferior- de los dos tipos fundamentales de Antinaturalismo, de la Arrealidad o Irrealismo artístico. En éste la naturaleza se convierte en la víctima experimental para el artista en los momentos de transición y también en los de la decadencia. El resultado de este primer irrealismo es una expresión nueva, en verdad, pero basado en el desorden exterior de la Naturaleza: una expresión artística de carácter poético o literario, superficialmente temerario, al que correspondería simplemente la designación de pararrealismo o subnaturalismo, y cuyo concreto contenido vamos a convenir en designar con la palabra SURREALISMO, limitando así a este concepto único, esta palabra tan cargada hoy de conceptos diversos y distintos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SUPERREALISMO. Pero hay otra actitud creadora frente al naturalismo, una actitud superior, íntegramente estética, que no solamente es dislocar el orden aparente de las cosas, o aun sin dislocar este orden exterior, pero que se basa típicamente en al dislocacion formal o quebrantamiento definido de cada una delas unidades naturales. En este acto llegamos a romper el rostro individual de las cosas, situándonos en el único camino para la reintegración superior de las cosas en el arte, para la gran edificación de los símbolos formales. Es la conquista, y su ingreso, de la Máscara en una supernaturaleza que viene a ser el único realismo del arte. Éste es el concepto con que nosotros usaremos en adelante el término Superrealismo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Verdadera "caricatura": Disparate verdadero&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Estos dos estilos opuestos al naturalismo tenemos que aceptar que son dos caricaturas de la Naturaleza. pero sólo donde hay caricatura superrealista hay un verdadero enamoramiento metafísico de la cosa natural y un contrato con ella de convivencia eterna. Hay auténtico Disparate creador. Muere la soledad que es la muerte de la cosa. Cesa la soltería ontologica del ser natural. Lo plural entrea en la cosa nueva del arte, que así aparece deformada (con-formada) en la dimensión de lo perdurable.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Falso disparate&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Por el contrario, la falsa caricatura surrealista -el pararrealismo- es simplemente un relajamiento, estilización o deformación psicológica de las tensiones espaciales que rigen el mundo natural de las formas.&lt;br /&gt;Un ojo, un árbol, un piano, un hígado o un teléfono de un cuadro surrealista pueden volver a la Naturaleza. De una pintura superrealista no pueden regresar jamás. Aquélla es una transformación física, en ésta hay una especie de seres, un mundo químicamente distinto e irreversible respecto del de la Naturaleza.&lt;br /&gt;(Una prueba del Disparate verdadero). Además, toda deformación superrealista puede caracterizarse por la presenia visible de los agentes plásticos o factores que la originan en la misma obra."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-114695387037515734?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/114695387037515734/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=114695387037515734' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114695387037515734'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114695387037515734'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/05/naturalismoa-surrealismoa-eta.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-25969329.post-114694313021564505</id><published>2006-05-06T11:56:00.000-07:00</published><updated>2006-05-06T12:18:50.230-07:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;LAS TRES SALIDAS DEL QUIJOTE&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oteizaren "Goya Mañana" liburuko zati interesgarri bat. Bertan Quijoteren hiru irteerak eta artearen hiru etapa desberdinen arteko konparaketa bat egiten digu. Ikus dezagun:&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Las tres salidas del Quijote&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Nos parece advertir en las 3 salidas del Quijote una exacta correspondencia con los 3 momentos fundamentales de la rebelión del arte contra el mundo del Renacimiento europeo. El Greco es la primera salida, Goya la segunda y Picasso la tercera. En este orden extractaremos algunas, solamente, de las numerosas notas que hicimos al estudiar la pintura de Goya por nuestra cuenta con sus antecedentes y sus influencias.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Primera salida&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;La primera salida es la salida solitaria del Quijote y corresponde a la salida puramente individual e intelectual de Greco en su madurez hispánica (contra todos los libros de caballería sobre la Belleza). A su vuelta, el Bachiller y el Cura queman la biblioteca del Quijote. En el testamento del Greco, su hijo Jorge Manuel oculta parte de la biblioteca de su padre y las teorías artísticas, que Pacneo nos informa escribía el Greco, desaparecen. Sucedía esto en los años en que Giordano Bruno (1600) había sido quemado vivo en Roma por la Inquisición. De todos son conocidos, asimismo, los pleitos de la Inquisición con el Greco por la longitud excesiva de las alas con que el pintor dotaba "innecesariamente" a sus ángeles ya que éstos no eran material, ni pesado contenido para el vuelo. No tenemos noticia del inquisidor frente a los productos posteriores del Greco, cuando, invirtiéndose el panorama sagrado, son los cuerpos terrenales los que emprenden vertiginosas y desaladas ascensiones, misteriosamente. Aunque sí tenemos memoria del rechazo del San Mauricio del Escorial por Felipe II.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Segunda salida&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;En esta segunda salida el Quijote acompañado de Sancho. Ahora, Goya sale acompañado de lo popular. La salida de Goya con Jovellanos pone en comunicación a Goya con Herrera, el arquitecto del Escoral y amigo del Greco.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Tercera salida&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;El caballero de los Espejos&lt;/span&gt;, la malicia organizada parece que, en definitiva, ha vencido al Quijote. La rebelión "cubista" alcanza su culminación en el &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Guernica&lt;/span&gt;. Se empeña el ambiente general en haber enterrado al Cubismo (estar en reposo: es no haber visto ni entendido nada). Don Quijote sólo piensa en el regreso a su vida campesina. hoy se advierte una generalizada aspiración en el plástico revolucionario, aplastado por la traición política y moral del mundo y ante la imposibilidad de la continuación revolucionaria de su vida y de su obra, en el deseo de la vuelta personal y solitaria a su propio país, al pequeño lugar natal de su patria. Y aún más, lo estamos presenciando todos los días, perdido el ánimo personal, como apagada la fe, el artista busca refugio espiritual en los viejos partidos tradicionales de la salvación religiosa. Abriríamos una lista con Severini y la cerraríasmo con Dalí. Si para explicar sus vidas y sus obras anteriores necesitaríamos determinarlas por separado, su decisión final -declaración de conversos católicos- por el momento nos lo confirman.&lt;br /&gt;Simbólicamente, la caída definitiva del Quijote es el definitivo triunfo de su ideal: la quijotización invisible y verdadera hasta del mismo Sancho. Cuando el Quijote se va, todo se ha transformado en lo que el Quijote era para no dejar de ser. Y  el Quijote de lo individual pasa a lo colectivo. El falso Caballero de los Espejos es la fuerza mecánica y tradicional, el Fantasma del poder político y conservador, la "reflexión" fascista vencedora en las figuradas formas democráticas actuales. Pero la misma cuestión estética que parece morir como rebelión quijotesca individual se va a replantear ya en una nueva etapa de la colaboración internacional."&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/25969329-114694313021564505?l=erantzunen-zain.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/feeds/114694313021564505/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=25969329&amp;postID=114694313021564505' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114694313021564505'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/25969329/posts/default/114694313021564505'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://erantzunen-zain.blogspot.com/2006/05/las-tres-salidas-del-quijote-oteizaren.html' title=''/><author><name>Borthuzai</name><uri>http://www.blogger.com/profile/08679853162446942322</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='12721720098819860400'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry></feed>