tag:blogger.com,1999:blog-257225022008-07-23T15:14:06.942+02:00Emmas boktipsEmmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comBlogger177125tag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-41560261817883513582008-07-23T14:55:00.006+02:002008-07-23T15:11:50.628+02:00Maisie Dobbs ger sig in i 30-talets konstvärld<a href="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SIcrM5OIegI/AAAAAAAAAUQ/A7hPMT7X43E/s1600-h/messengeroftruth.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5226193393105271298" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SIcrM5OIegI/AAAAAAAAAUQ/A7hPMT7X43E/s200/messengeroftruth.jpg" border="0" /></a> <div>Fjärde delen i deckarserien om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear heter "Messenger of truth" och utspelar sig 1931. Samma dag som hans efterlängtade men kontroversiella utställning ska öppnas hittas konstnären Nick Bassington-Hope död på golvet i konstgalleriet. Polisen avskriver dödsfallet som en olycka, men Nicks syster Georgiana tror att han blivit mördad och vänder sig till privatdetektiven Maisie Dobbs. Maisie börjar sätta sig in i konstvärlden samtidigt som hon bekantar sig med den excentriska familjen Bassington-Hope, försöker hjälpa sin assistents sjuka barn och lösa sina egna relationsproblem. Som i de tidigare böckerna har första världskriget en viktig roll i berättelsen. Historien berättas i långsamt tempo, med underbara tids- och miljöskildringar. <strong>Betyg: EEEE</strong></div><div><em>P.S. Klicka på etiketten Winspear nedan så ser du vad jag skrivit om de tidigare böckerna i serien. De första tre delarna finns på svenska.</em></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-82697432506592324552008-07-15T13:08:00.003+02:002008-07-15T13:14:55.647+02:00För mycket intrig och för litet litteraturFör någon månad sedan blev jag förtjust i Cyril Hares "<a href="http://emmasboktips.blogspot.com/2008/06/bortglmd-engelsk-deckarfrfattare.html">Döden vandrar genom skogen</a>", så nu när jag har semester igen läste jag "Döden blåser klarinett" ("When the Wind Blows") av samma författare. Tyvärr blev jag lite besviken. "Döden blåser klarinett" handlar om ett mord i en amatörorkester i en liten engelsk landsortsstad. Intrigen är skickligt konstruerad, men den är inte tillräckligt inlindad i miljö- och personskildringar för att man ska bli fängslad av historien. <strong>Betyg: EE</strong>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-42048175519391564462008-07-01T20:29:00.005+02:002008-07-23T15:14:06.981+02:00Vem var Ann Hathaway?<a href="http://bp3.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SGp5rZyatcI/AAAAAAAAAUI/r-SZxHdeXR0/s1600-h/shakespeareswife.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5218116904825828802" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp3.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SGp5rZyatcI/AAAAAAAAAUI/r-SZxHdeXR0/s200/shakespeareswife.jpg" border="0" /></a> <div>"Shakespeare's wife" av Germaine Greer köpte jag på ren impuls på bokrea på the English Bookshop, därför att jag kände till författaren (Hon har bl.a. skrivit "Hinderloppet" om kvinnliga konstnärer och feministklassikern "Den kvinnliga eunucken") och för det fina omslaget. Det var en bra impuls för jag tyckte jättemycket om den här boken! Det är ingen roman, utan en (litteratur-)historisk bok om William Shakespeares fru, Ann Hathaway. Man vet inte så mycket om Shakespeare och än mindre om hans fru, men många forskare har velat få det till att hon lurade honom till äktenskap, att hon var ful, elak och illiterat och att Shakespeare hatade henne och därför lämnade henne och for till London. Germaine Greer går till källorna och sätter in Ann Hathaways liv i sitt sammanhang: en kvinnas liv i en liten stad i England på 1500-talet. Hon har studerat allt från arkivmaterial till samtida dikt (inklusive Shakespeares texter, förstås) för att få en bild av hur Ann Hathaways liv kan ha gestaltat sig. Hon spekulerar en del, men hon gör det helt öppet. Givetvis sticker hon hål på alla de elaka myterna om Ann Hathaway eftersom det inte finns något stöd för dem i källorna. Hon är härligt engelskt ironisk när hon tvålar till inskränkta, manschauvinistiska "bardolians" (Shakespeareälskare). Engelskan är inte jättelätt, speciellt som det förekommer många ålderdomliga ord, men man har stor behållning av boken även man inte förstår precis allt. <strong>Betyg: EEEE+</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-37363311330987473922008-06-18T21:06:00.005+02:002008-06-18T22:19:06.779+02:00TröstläsningDet har varit lite glest mellan uppdateringarna på senaste tiden. Jag har inte varit så ambitiös i mitt läsande utan ägnat mig åt "comfort reading", dvs. omläsning av gamla, trevliga böcker, företrädesvis deckare. Vanligtvis när jag ägnar mig åt detta brukar det bli Dorothy Sayers, särskilt "Kamratfesten" och "Lord Peters smekmånad". Den här gången kände jag dock inte för Sayers, så nu har jag läst om P.D. James: "Skallen under huden" och "Oskyldigt blod". Den senare är bäst! Sen läste jag om "En stilla storm" av Giles Blunt. Blunts serie om kriminalarna John Cardinal och Lise Delorme i Algonquin Bay i Kanada kan verkligen rekommenderas! Tyvärr har han inte skrivit någon mer del i serien efter "<a href="http://emmasboktips.blogspot.com/2007/02/giles-blunt-fortsatt-bra.html">Fields of grief</a>" som kom 2006.<br /><br />Nu har jag beställt ett härligt sommarpaket med en bunt nya, olästa, men förhoppningsvis underbara, deckare av Laurie R. King och Jacqueline Winspear och dessutom några chicklit-böcker. Ser fram emot härlig sommarläsning!Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-9944571831738771012008-06-10T11:14:00.003+02:002008-06-10T11:30:55.310+02:00Blandning av nordisk folksaga, Oidipus och 50-talsflickbok<a href="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SE5IbbfoRDI/AAAAAAAAAUA/sJgcwfSEcgs/s1600-h/svampkungens+son.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5210181454988330034" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SE5IbbfoRDI/AAAAAAAAAUA/sJgcwfSEcgs/s200/svampkungens+son.jpg" border="0" /></a> <div>Jag älskade Marie Hermanssons "Musselstranden", men ingen annan bok av henne som jag läst har varit riktigt lika bra. Inte heller "Svampkungens son" når upp till "Musselstrandens" nivå, men den är inte dålig. Jag gillar verkligen Hermanssons fantasifulla historier. "Svampkungens son" handlar om Gunnar, som växer upp i skuggan av sin far, en känd svampexpert. Som i en nordisk folksaga bor de ensamma i en enslig stuga ute i skogen. Isoleringen bryts dock varje söndag då horder av kvinnor kommer för att delta i faderns populära svamputflykter. När Gunnar är i 20-årsåldern dyker den förtrollande Madeleine upp på en svamputflykt och Gunnar blir galen i henne, men hon ser förstås bara hans far. Det är här det oidipala inslaget kommer in: Gunnar vill ligga med sin (styv)mor och döda sin far. Slutet av boken är mer 50-talsflickbok: solbrända slanka ungdomar badar, ror ekor och förälskar sig i varandra på västkusten en sommar. (Fast boken utspelar sig på 70-talet.) Det är välskrivet, underhållande och lättläst: 233 luftiga sidor som jag tog mig igenom på några timmar. <strong>Betyg: EEE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-17567009765225125902008-06-10T10:53:00.004+02:002008-06-10T11:13:56.318+02:00Bortglömd engelsk deckarförfattare?<a href="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SE5C1woBdvI/AAAAAAAAAT4/mwMPDrSZhdM/s1600-h/d%C3%B6denvandrargenomskogen.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5210175310267512562" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SE5C1woBdvI/AAAAAAAAAT4/mwMPDrSZhdM/s200/d%C3%B6denvandrargenomskogen.jpg" border="0" /></a> <div>På sommaren ska man läsa gamla deckare och under en försommarsemestervecka hos mamma hittade jag "Döden vandrar genom skogen" av Cyril Hare i hennes bokhylla. Boken är från 1954, men finns på bibliotek och antikvariat. I Storbritannien kommer Hares böcker tydligen fortfarande i nytryck (se bilden). Jag som tidigt slukade alla Agatha Christie, Dorothy Sayers, Maria Lang och Stieg Trenter i mina föräldrars bokhylla har tills nu ignorerat Cyril Hare. När jag till slut läste denna deckare av honom var det en trevlig bekantskap. "Döden vandrar genom skogen" är en klassisk engelsk pusseldeckare: välskriven, lite humoristisk och mycket klassmedveten. Den utspelar sig i en typisk engelsk liten by där alla har sina utmejslade roller: ladyn, översten, änkan, bonden osv. Huvudpersonen heter Francis Pettigrew och han är pensionerad advokat, som får vikariera som lokal domare. Nästa gång jag åker till mamma ska jag läsa "Döden blåser klarinett", som står och väntar i bokhyllan! <strong>Betyg: EEE</strong></div><div><strong></strong></div><div><em>P.S. <a href="http://www.fantasticfiction.co.uk/h/cyril-hare/">Här </a>kan man läsa lite mer om Cyril Hare, som var en pseudonym.</em></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-36545896238992964662008-06-03T11:50:00.004+02:002008-06-10T10:53:12.931+02:00Äkta mattor och psykopater i Istanbul<a href="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SEUUb8sXlQI/AAAAAAAAATw/dkqvwxsOUkQ/s1600-h/passionforkilling.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5207591014505092354" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SEUUb8sXlQI/AAAAAAAAATw/dkqvwxsOUkQ/s200/passionforkilling.jpg" border="0" /></a> Jag har gillat några av Barbara Nadels tidigare Istanbuldeckare med kommissarie Ikmen i huvudrollen, men "A passion for killing" är inte lika bra. Den innehåller flera parallella historier, vilket gör den lite splittrad. Ikmen försöker lösa mordet på en matthandlare som var mitt uppe i en försäljning av en blodig mattstump som tillhört Lawrence av Arabien till en fanatisk engelsk mattsamlare. Samtidigt är Ikmens kollega Süleyman inblandad i jakten på en psykopat som mördar av moraliska skäl. Utredningen kompliceras av att mördaren är f.d. agent i den turkiska säkerhetstjänsten och Süleymans kontaktperson i denna organisation är ovillig att dela med sig av information och försöker dessutom förföra Süleyman hela tiden. Det låter kanske lite kul, men det är ganska segt. <strong>Betyg: EE</strong>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-58914910194206721072008-05-29T14:31:00.004+02:002008-06-03T11:50:00.573+02:00En försvunnen president<a href="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SD6ipJ35Q5I/AAAAAAAAATo/5fJ7Q6MAMKc/s1600-h/presidentensval.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5205777047195566994" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SD6ipJ35Q5I/AAAAAAAAATo/5fJ7Q6MAMKc/s200/presidentensval.jpg" border="0" /></a> <div>USA:s nyinstallerade president Helen Lardahl Bentley är på besök i Norge, men försvinner spårlöst från sitt hotellrum. Säkerhetspådraget har givetvis varit stort och övervakningskamerorna visar att ingen gått in eller ut ur rummet på natten. Hur det har gått till får man veta om man läser Anne Holts "Presidentens val". Efter en lite seg inledning blir det spännande och klart underhållande. <strong>Betyg: EEE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-33933825679696966212008-05-24T14:13:00.003+02:002008-05-24T14:30:28.337+02:00Pretentiös, manscentrerad feelbad-skröna<a href="http://bp2.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SDgIg535Q4I/AAAAAAAAATg/6BKcbJHhW0c/s1600-h/videdrunknade.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5203918730810704770" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp2.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SDgIg535Q4I/AAAAAAAAATg/6BKcbJHhW0c/s200/videdrunknade.jpg" border="0" /></a> <div>Carsten Jensens "Vi, de drunknade" fick så lysande recensioner att jag gick ifrån min princip att vänta tills böcker kommer i pocket och köpte den inbunden. Jag har kämpat mig igenom de 700 sidorna och är inte alls särskilt förtjust! Boken handlar om invånarna i den danska sjöfartsstaden Marstal från 1840-talet fram till andra världskriget. Man får följa vissa personer närmare än andra, men det är ingen släktkrönika, även om upplägget påminner om en sådan. Boken har heller inte mycket av skrönans vanliga försonande humor och värme. "Vi, de drunknade" handlar om människans inneboende ondska och våldsamhet och hur detta förs vidare från generation till generation män. Det är en av anledningarna till att jag inte blir så berörd av boken: kvinnorna är ganska osynliga och när de finns med är de mystiska och obegripliga. En kvinna har en lite större roll i boken, men hon skildras hela tiden utifrån, så man förstår aldrig hennes personlighet och bevekelsegrunder riktigt. Boken är alldeles för lång och blir tidvis tråkig, men däremellan finns några spännande avsnitt om långseglingar i Stilla Havet, konvojsegling under andra världskriget m.m. Tyvärr skrivet på ett lite för pretentiöst sätt, där författaren genom uppstyltade meningar vill förmedla sitt budskap om meningen med livet, världens ondska eller vad det nu är han vill säga. <strong>Betyg: EE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-57818154076697928032008-05-05T23:15:00.004+02:002008-05-05T23:22:46.475+02:00Återigen charmad av Euthanasia Bondeson<a href="http://bp3.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SB953cTJT2I/AAAAAAAAATQ/QMtKv-uGsCU/s1600-h/H%C3%A4sten+fr%C3%A5n+porten.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5197006488405102434" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp3.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SB953cTJT2I/AAAAAAAAATQ/QMtKv-uGsCU/s200/H%C3%A4sten+fr%C3%A5n+porten.jpg" border="0" /></a> <div>Jag gillar Carina Burmans historiska deckarserie med 1800-talsförfattarinnan Euthanasia Bondeson i huvudrollen! Efter London ("Babylons gator") och Rom ("Vit som marmor") reser Euthanasia i "Hästen från Porten - ett österländskt äventyr" till Mellanöstern och Konstantinopel. Deckarhistorien, som innefattar en försvunnen häst, är inte så intressant. Det är humorn, de festliga personerna och de intressanta miljöerna som gör böckerna. Extra plus för att böckerna är så snygga och behändiga! <strong>Betyg: EEE+</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-26264988299108941722008-05-01T09:30:00.006+02:002008-05-05T23:15:00.604+02:00Sträckläsning av kinesisk klassiker<a href="http://bp2.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SBlyHsTJT1I/AAAAAAAAATI/vp6I1lzUx8w/s1600-h/silver%C3%A5ldern.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5195309121624690514" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp2.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SBlyHsTJT1I/AAAAAAAAATI/vp6I1lzUx8w/s200/silver%C3%A5ldern.jpg" border="0" /></a> <div>Jag förstår inte varför jag blir så fascinerad men nu har jag sträckläst de 700 sidorna i "Silveråldern" av Cao Xueqin. Det är andra delen i den kinesiska klassikern "Drömmar om röda gemak" ("Hongloumeng")från 1700-talet. (Den första delen heter "<a href="http://emmasboktips.blogspot.com/2008/04/lsvrd-kinesisk-klassiker.html">Guldåldern</a>".) Böckerna handlar om den aristokratiska familjen Jia och man får framför allt följa en grupp tonåringar och deras tjänsteflickor. Ungdomarna bor i en vacker trädgård där de umgås, ordnar fester och bildar en poesiklubb. Det händer inte mycket och är ändå jätteroligt att läsa! Jag hoppas översättaren fortsätter med de resterande tre delarna! Jag har mejlat till förlaget Atlantis för att fråga när "Kopparåldern" kommer. <strong>Betyg: EEEE</strong></div><div><strong></strong> </div><div>2008-05-05: Idag har jag fått svar från Atlantis. "Kopparåldern" är färdigöversatt och kommer ut i september!</div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-11166648375623042912008-04-27T12:00:00.006+02:002008-05-05T23:13:51.005+02:00En välskriven "feel bad"-bok<a href="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SBRQmcTJT0I/AAAAAAAAATA/sHE0pLPJvSs/s1600-h/gr%C3%A4set+sjunger.gif"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5193864891626770242" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SBRQmcTJT0I/AAAAAAAAATA/sHE0pLPJvSs/s200/gr%C3%A4set+sjunger.gif" border="0" /></a> <div>I min bokcirkel har vi läst "Gräset sjunger" av nobelpristagaren Doris Lessing. Det är hennes debutroman och den utspelar sig i Sydrhodesia under 1930- och 40-talen. Huvudpersonen Mary är i 30-årsåldern och lever ett begränsat, men inte olyckligt liv, som yrkeskvinna i en liten stad. Tyvärr får hon för sig att hon måste gifta sig och det blir med den snälle, men misslyckade farmaren Dick. De bosätter sig på hans isolerade farm och ett plågsamt kammarspel börjar. Man får redan i början av boken veta att Mary blir mördad av den svarte houseboyen Moses och man sugs genom boken för att få veta vad som ledde fram till det ödesdigra slutet. Det är en mycket välskriven (och välöversatt) bok, men den är otroligt obehaglig. Alla personer är osympatiska och det finns inget hopp eller försoning i den. Skildringen av den karga farmen, det heta klimatet, det stenhårt rassegregerade samhället och Marys sönderfallande psyke är lysande. Diskussionerna i bokcirkeln blev livligare än någonsin förut! Betyget borde nog egentligen bli högre, men eftersom läsningen ger en så hemsk känsla blir det så här. <strong>Betyg: EEE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-87267251107579243842008-04-22T09:33:00.001+02:002008-04-27T12:15:28.059+02:00Ojdå, jag är visst en riktig boknörd!<object id="blog" codebase="http://fpdownload.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=" height="372" width="320" align="middle" classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000"><param name="_cx" value="8467"><param name="_cy" value="9843"><param name="FlashVars" value=""><param name="Movie" value="http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/blog.swf?p=1,3,4,3,3,5,6,86,Emma"><param name="Src" value="http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/blog.swf?p=1,3,4,3,3,5,6,86,Emma"><param name="WMode" value="Window"><param name="Play" value="-1"><param name="Loop" value="-1"><param name="Quality" value="High"><param name="SAlign" value=""><param name="Menu" value="-1"><param name="Base" value=""><param name="AllowScriptAccess" value="sameDomain"><param name="Scale" value="ShowAll"><param name="DeviceFont" value="0"><param name="EmbedMovie" value="0"><param name="BGColor" value="FFFFFF"><param name="SWRemote" value=""><param name="MovieData" value=""><param name="SeamlessTabbing" value="1"><param name="Profile" value="0"><param name="ProfileAddress" value=""><param name="ProfilePort" value="0"><param name="AllowNetworking" value="all"><param name="AllowFullScreen" value="false"><embed src="http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/blog.swf?p=1,3,4,3,3,5,6,86,Emma" quality="high" bgcolor="#ffffff" width="320" height="372" name="blog" align="middle" allowscriptaccess="sameDomain" type="application/x-shockwave-flash" pluginspage="http://www.macromedia.com/go/getflashplayer"></embed></object>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-13390193180619542922008-04-15T15:54:00.004+02:002008-04-15T16:20:18.155+02:00Två böcker om att bo i Kina<a href="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SAS3tCVL4qI/AAAAAAAAASw/Pr4Pxk7qAhQ/s1600-h/babesibeijing.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5189474654985380514" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SAS3tCVL4qI/AAAAAAAAASw/Pr4Pxk7qAhQ/s200/babesibeijing.jpg" border="0" /></a><a href="http://bp2.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SAS3tSVL4rI/AAAAAAAAAS4/JahkAd9agmA/s1600-h/meiwenti.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5189474659280347826" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp2.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SAS3tSVL4rI/AAAAAAAAAS4/JahkAd9agmA/s200/meiwenti.jpg" border="0" /></a> <div>Jag har läst två böcker om hur det är att bo i Kina som västerlänning. Amerikanska Rachel DeWoskins bok "Babes i Beijing" handlar om hennes fem år i Peking under andra halvan av 1990-talet. Hon kom dit direkt efter universitetet och fick jobb på en PR-firma. Mer eller mindre av en slump fick hon också en roll i en kinesisk teveserie om utländska flickor i Kina. Svenska Catarina Lilliehöök, som skrivit "Mei Wenti!", var 36 år när hon kom till Kina 2001 för att läsa kinesiska. Senare kom även hennes man dit för att jobba och de lyckades få hyra ett traditionellt kinesiskt hus i Pekings gamla kvarter. DeWoskin och Lilliehöök skildrar båda hur svårt det är att lära sig kinesiska och hur förvirrade de var i början, både av att inte förstå språket och av kulturella och sociala koder. I båda böckerna finns roliga skildringar av hur det är att som västerlänning börja jobba på ett kinesiskt kontor. Båda är genuint intresserade av den kinesiska kulturen, de lär sig alltmer kinesiska och skaffar sig kinesiska vänner. DeWoskin umgås mycket med unga konstnärer och filmmänniskor, har kinesisk pojkvän och går på barer och klubbar. Lilliehöök skildrar vardagslivet i hutongen (gränden) där hon bor och berättar om sina nyfikna grannar, den obligatoriska hemhjälpen, den knasige hyresvärden och den blinda massösen. I Lilliehööks bok finns också rätt långa skildringar av hennes och makens resor till södra Kina, Tibet, Xinjiang och Mongoliet, men de delarna tycker jag är mindre intressanta. Lilliehööks starka sida är att skildra vardagslivet och alla små kulturkrockar. Mot slutet av boken flyttar Lilliehöök och hennes man till Shanghai och hon får därigenom tillfälle att jämföra Shanghai och Peking. Ingen av böckerna är något litterärt mästerverk, men de ger roliga och intressanta inblickar i hur det är att leva i Kina som västerlänning. Jag blir inte sugen på flytta dit, för det verkar enormt jobbigt, men jag ser fram emot att få resa till Kina en dag! <strong>Betyg: EEE</strong> (gäller båda böckerna)</div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-68552323627354976612008-04-12T22:15:00.008+02:002008-04-27T12:16:49.006+02:00Dikter om ursprunget<a href="http://bp3.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SAEa7SVL4pI/AAAAAAAAASo/EWI1W3LyfoE/s1600-h/ursprunget.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5188457851542823570" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp3.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SAEa7SVL4pI/AAAAAAAAASo/EWI1W3LyfoE/s200/ursprunget.jpg" border="0" /></a> <div>Jag läser sällan lyrik nuförtiden, men efter att ha hört en intervju med poeten Li Li i <a href="http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/index.asp?ProgramID=1054">Samtal pågår</a> på radio blev jag nyfiken och gick och lånade hans senaste diktsamling "Ursprunget" som kom 2007. Kinesiske Li Li har bott i Sverige i 20 år och skriver på svenska, vilket jag tycker är otroligt imponerande. "Ursprunget" handlar mycket om hans mor, om barndomen i Shanghai och om att leva i ett annat land. Dikterna är inte svåra - Li Lis poesi är mycket konkret - och otroligt vackra, sorgliga och berörande. <strong>Betyg: EEEEE</strong></div><br /><div></div><br /><div></div><div>Här är två dikter ur boken:</div><br /><div></div><br /><div><strong>Mur och sten - brev från mor</strong></div><br /><div></div><br /><div>1</div><br /><div>Du gick. Muren är kvar</div><br /><div>Någon står där tills månen går upp</div><br /><div></div><br /><div>2</div><br /><div>Stenarna i muren glittrar i sol</div><br /><div>Besökaren ristar in sitt namn</div><br /><div></div><br /><div>3</div><br /><div>En sten som lämnat muren</div><br /><div>är en sten. En sten i muren är en mur</div><br /><div></div><br /><div><strong>Två brev</strong></div><br /><div><strong></strong></div><br /><div>Du bör byta miljö, skrev jag. Sommaren är här</div><br /><div>och du kan komma till Sverige, uppleva skärgården, njuta de</div><br /><div>silkeslena klipporna slipade av is. Här finns inte den kvava</div><br /><div>värmen i Shanghai. Här finns luften från Mingdynastin</div><br /><div></div><br /><div>Jag vet att Norden är en drömplats, svarade du, men jag</div><br /><div>är van vid hettan, folkträngseln. Sitter jag under trädet</div><br /><div>sänder cikadorna tystnaden från bergen. Fläktar jag</div><br /><div>med solfjädern, så kommer havsvinden med svalkan. </div><div></div><br /><div></div><em>P.S. Läs gärna vad <a href="http://www.expressen.se/kultur/1.973185/li-li-ursprunget">Expressen </a>och <a href="http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_675171.svd">Svenska Dagbladet </a>skriver om boken.<br /></em><div></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-30358808303186776132008-04-12T22:00:00.004+02:002008-04-12T22:15:35.407+02:00Tredje boken om kommissarie Chen<a href="http://bp3.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SAEXjSVL4oI/AAAAAAAAASg/stIx-vOoxps/s1600-h/whenredisblack.gif"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5188454140691079810" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp3.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SAEXjSVL4oI/AAAAAAAAASg/stIx-vOoxps/s200/whenredisblack.gif" border="0" /></a> <div>Tredje boken om kommissarie Chen i Shanghai utspelar sig på 90-talet, men handlar mycket om kulturrevolutionen. I "When Red is Black" ("När rött blir svart") av Qiu Xiaolong hittas en kvinna mördad i sitt enkla rum. Det visar sig att hon skrivit en uppmärksammad bok om sin tid som nitisk rödgardist under kulturrevolutionen, om hur hon hamnade i onåd och om sin kärlekshistoria med en framstående poet och översättare som hon träffade i omskolningslägret. På grund av sin bok är hon klassad som dissident och fallet kan vara politiskt känsligt. Chen själv har dock inte tid att ta sig an utredningen, eftersom han fått ett lukrativt erbjudande att utföra översättningsarbete åt en nyrik affärsman. Det blir underhuggaren Yu som får ta itu med att börja förhöra alla som bor i det tättbefolkade huset där den mördade kvinnan bodde. Deckarhistorien är inte så imponerande utan som i de tidigare böckerna är det skildringen av de sympatiska poliserna Chen och Yu, det framväxande moderna Kina, all fantastisk mat m.m. som är det bästa med boken. Jag är dock inte riktigt lika förtjust i den här som i de tidigare böckerna. <strong>Betyg: EEE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-91635142641807489592008-04-12T21:46:00.005+02:002008-04-12T21:57:07.881+02:00Min första mp3-bok!<a href="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SAETEiVL4nI/AAAAAAAAASY/IfkA07S_iQM/s1600-h/blot.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5188449214363591282" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/SAETEiVL4nI/AAAAAAAAASY/IfkA07S_iQM/s200/blot.jpg" border="0" /></a> Jag har köpt en ny Ipod, bl.a. för att kunna lyssna på fler böcker, och som första mp3-bok köpte jag Håkan Östlundhs nya Gotlandsdeckare "Blot" inläst av Reine Brynolfsson. Jag har ju gillat Östlundhs tidigare deckare jättemycket, men det är kanske det långsammare tempot när man lyssnar på en bok som gör att man blir lite mer kritisk... (Det har hänt mig med Håkan Nesser också.) Jag blev alltså inte lika överförtjust i den här som jag blivit tidigare, men den är verkligen inte dålig för det! I "Blot" hittas en kvinna och hennes älskare mördade. Maken, som nyligen kommit hem efter tre år i Japan, är försvunnen, så polisen misstänker förstås att det rör sig om ett crime passionel och att maken stuckit efter att ha mördat frun och hennes älskare. Dottern Elin kommer resande från sina psykologistudier i Stockholm och hon och brodern Ricky försöker ta hand om varandra och reda ut vad som egentligen hänt. Slog pappan verkligen mamman och varför dog egentligen deras storasyster tio år tidigare? <strong>Betyg: EEE</strong>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-57772721379764257782008-04-02T11:19:00.005+02:002008-04-02T11:44:49.894+02:00Intelligent om jakten på den rätte<a href="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R_NSzF13MBI/AAAAAAAAASQ/Q0Uy1UIEPeA/s1600-h/manneniminadr%C3%B6mmar.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5184578633728471058" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R_NSzF13MBI/AAAAAAAAASQ/Q0Uy1UIEPeA/s200/manneniminadr%C3%B6mmar.jpg" border="0" /></a> <div>Curtis Sittenfeld är bra på att beskriva sociala och känslomässiga relationer mellan unga människor. Hon gjorde det lysande i debutromanen "<a href="http://emmasboktips.blogspot.com/2006/11/lysande-om-internatskola.html">Prep</a>" ("I en klass för sig") och hon gör det igen i "Mannen i mina drömmar". Boken handlar om Hannah Gavener som vi får följa från 14 års ålder upp till 30-årsåldern. På baksidan står det att Hannah är i det närmaste besatt av frånvaron av män i sitt liv, men det tycker inte jag är en rättvis beskrivning. Det är bara det att boken handlar om just den aspekten av Hannahs liv: killar och relationer. Hannah är inte så populär och är okysst upp i 20-årsåldern - såklart att det bekymrar henne! Boken är rolig, intelligent och otroligt medryckande. Jag började läsa vid 20-tiden häromkvällen och vid midnatt tittade jag förvirrat på klockan och insåg att jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan... Min enda invändning är kanske just att den här boken är lite för enkel. "Prep" var mer mångfasetterad, medan "Mannen i mina drömmar" ligger närmare chicklitten. <strong>Betyg: EEEE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-87494471918815924692008-04-02T11:00:00.005+02:002008-04-02T11:19:11.721+02:00Läsvärd kinesisk klassiker<a href="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R_NMrF13MAI/AAAAAAAAASI/Jl4Y86pxbio/s1600-h/gul%C3%A5ldern.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5184571899219750914" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R_NMrF13MAI/AAAAAAAAASI/Jl4Y86pxbio/s200/gul%C3%A5ldern.jpg" border="0" /></a> <div>Jag måste säga att jag är ganska stolt över att ha tagit mig igenom den 600 sidor tjocka "Guldåldern" av Cao Xueqin! Det är första delen av fem i den kinesiska klassikerserien "Drömmar om röda gemak" från 1700-talet. "Guldåldern" och andra delen, "Silveråldern", kom i svensk översättning av Pär Bergman häromåret. Det är ingen svår läsning, bara man tar sig förbi den lite tradiga inledningen. Boken handlar om livet i den aristokratisk familjen Jia där man framför allt får följa en grupp ungdomar och deras tjänsteflickor. Det handlar om kärleksgnabb, fester, poesi, krävande föräldrar, kläder, klasskillnader, etikettsregler och mycket annat. Massor av personer förekommer, så namnlistan och släktträden i slutet av boken är mycket användbara. Språket är lättsamt och humoristiskt och översättningen är jättebra. Nu ska jag läsa fortsättningen "Silveråldern" också! <strong>Betyg: EEEE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-47675640241315771212008-03-28T10:17:00.003+01:002008-03-28T10:35:43.282+01:00Årets bästa bok?<a href="http://bp2.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R-y6H1FBeoI/AAAAAAAAARg/d1xCdvA6q30/s1600-h/atonement.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5182721914866596482" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp2.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R-y6H1FBeoI/AAAAAAAAARg/d1xCdvA6q30/s200/atonement.jpg" border="0" /></a> <div>Det är bara mars, men jag tror att "Atonement" ("Försoning") av Ian McEwan kan bli årets bästa bok! Bokens första del utspelar sig på ett engelskt lantgods under några heta sommardagar 1935. Den 13-åriga Briony ser sin äldre syster Cecilia gräla med barndomsvännen Robbie och misstolkar situationen med katastrofalt resultat. De senare delarna av boken utspelar sig under andra världskriget, dels i Frankrike, dels på ett sjukhus i London. </div><div> </div><div></div><div>Varför tycker jag då så mycket om den här boken? För det första är språket fantastiskt. Jag började läsa på svenska men gick och köpte boken på engelska för att riktigt kunna njuta utan att störas av översättningsfunderingar. Engelskan är dock inte helt lätt, så det var bra att ha översättningen att kolla mot ibland. Tempot är långsamt, men spänningen hålls hela tiden uppe. Jag gillar att berättarperspektivet skiftar hela tiden, så man får inblick i olika personers tankar och känslor. Den olyckliga kärlekshistorien är klassisk och egentligen orealistisk, men man vill tro på den, och som varje gång man ser Romeo och Julia hoppas man innerst inne att det inte ska gå så illa som man ju vet att det gör! Mot slutet av boken blir ett metainslag allt mer påtagligt och påminner en om att inget är ödesbestämt: det är författaren som bestämmer hur det ska gå! Miljöskildringarna är fantastiska: av godset, det krigsdrabbade Frankrike, sjukhuset och London. Filmen gör miljöerna och personerna rättvisa och fungerar som en vacker illustration till boken, men man måste läsa boken - den innehåller tusen gånger mer än filmen! Tyvärr missade jag diskussionen i vår bokcirkel om den här boken, men den hade förstås fått högsta betyg även där! <strong>Betyg: EEEEE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-42302484283794927112008-03-18T16:07:00.004+01:002008-03-18T16:17:53.707+01:00Lysande reportagebok om hatbrott<a href="http://bp2.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R9_bgRXI_YI/AAAAAAAAARY/0KBLA13S0S0/s1600-h/notears.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5179099443962117506" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp2.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R9_bgRXI_YI/AAAAAAAAARY/0KBLA13S0S0/s200/notears.jpg" border="0" /></a> <div>Så mycket deckare som jag läser är det antagligen nyttigt för mig att då och då påminnas om hur vidriga mord är i verkligheten. Bokreafyndet "No tears for queers" av Johan Hilton handlar om morden på tre homosexuella män: Matthew Shepard i Laramie, Wyoming, USA, Johan Pettersson i Katrineholm och Josef Ben Meddour i Göteborg. De dödades just för att de var homosexuella och Johan Hilton diskuterar vad det är som gör att vissa män blir så provocerade av homosexualitet att de tar till våld. Han har rest till de tre städerna där morden begicks, pratat med människor, läst förundersökningarna och skrivit en lysande bok om det. Boken är spännande och lättläst som en deckare, men så mycket mer berörande eftersom den handlar om verkliga händelser. <strong>Betyg: EEEEE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-58098524239983524632008-03-18T15:56:00.006+01:002008-03-18T16:20:01.927+01:00Styltigt och ospännande av deckardebutant<a href="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R9_ZtxXI_XI/AAAAAAAAARQ/Z1PIKHVb8I4/s1600-h/pepparkakshuset.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5179097476867095922" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp0.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R9_ZtxXI_XI/AAAAAAAAARQ/Z1PIKHVb8I4/s200/pepparkakshuset.jpg" border="0" /></a> <div>Det var "Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen som förlaget Ordfront skickade hem till mig i ett "blodfläckat" kuvert (<a href="http://emmasboktips.blogspot.com/2008/02/lsesvacka-adressmysterium-och-bang.html">se här</a>). Eftersom jag aldrig bett om boken eller lämnat min adress gjorde det mig lite negativt inställd på förhand till den här boken. Tyvärr håller intrycket i sig även efter att jag läst den. Den prestenteras som den första delen i en kommande serie och mycket energi läggs på att presentera de olika poliserna som man ska få följa i serien. Enligt den nya trenden är den medelålders kommissarien varken ensamstående, överviktig eller alkoholiserad utan en lyckligt gift småbarnsfar. Mordhistorien tar sin utgångspunkt i en lekskola på 60-talet där helvetisk mobbning och misshandel ägde rum utan att de vuxna lyfte ett finger. Det är styltigt skrivet, intrigen är alltför osannolik och det är inte särskilt spännande. Upplösningen gör att man känner sig lurad som läsare. <strong>Betyg: EE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-10847151189297073902008-03-14T13:32:00.004+01:002008-03-14T13:42:27.649+01:00Mord och katastrof i semesterparadiset<a href="http://bp3.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R9px9xXI_WI/AAAAAAAAARI/J_21mWTmHaQ/s1600-h/terror.gif"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5177576027652160866" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp3.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R9px9xXI_WI/AAAAAAAAARI/J_21mWTmHaQ/s200/terror.gif" border="0" /></a> <div>Jag fortsätter min reklamkampanj för Håkan Östlundh! Hans tredje Gotlandsdeckare "Terror" är lika bra som de två tidigare ("Släke" och "<a href="http://emmasboktips.blogspot.com/2006/07/ntligen-en-bra-svensk-deckarfrfattare.html">Dykaren</a>"). Den börjar med ett blodigt dubbelmord i Nisseviken och fortsätter med en färjekatastrof i Visby hamn. Den sympatiske kriminalinspektören Fredrik Broman har dessutom privata problem, sedan han blivit utsparkad av sin fru på grund av en otrohetsaffär. Han måste bestämma sig för om han vill försöka lappa ihop äktenskapet eller satsa på den nya kärleken. Boken är välskriven och spännande och man sträckläser den utan att något skaver, varken dialog, psykologi eller något annat. Om det hade varit sämre skrivet hade jag kanske tyckt att intrigen var för osannolik, men nu har jag inga invändningar! <strong>Betyg: EEEE+</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-68035188087974727492008-03-12T11:34:00.004+01:002008-03-14T13:31:57.249+01:00Underhållande självhjälpsbok för kattägare<a href="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R9ezHBXI_VI/AAAAAAAAARA/sKli98IxoD8/s1600-h/dinkattshemligheter.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5176803229891624274" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R9ezHBXI_VI/AAAAAAAAARA/sKli98IxoD8/s200/dinkattshemligheter.jpg" border="0" /></a> <div>Jag är inte så mycket för självhjälpsböcker, men när jag hittade "Din katts hemligheter - boken din katt skulle vilja att du läste" av Vicky Halls på bokrean slog jag till. Vicky Halls är en engelsk "kattpsykolog" eller "kattebeteendevetare" som skriver om olika beteendestörningar som en katt kan få, t.ex. omotiverad aggressivitet, bristande rumsrenhet eller onaturlig ängslighet. Med härlig brittisk humor beskriver hon katter och kattägare hon mött och ger en massa goda råd om hur man kan göra för att få katten att må så bra som möjligt. Det är skönt osentimentalt, mycket pedagogiskt och ger kattägaren många användbara kunskaper om katters beteende. <strong>Betyg: EEEE</strong></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-25722502.post-38882287190084932042008-03-12T11:26:00.004+01:002008-03-12T11:34:28.455+01:00Berörande berättelser ur en kvinnas liv<a href="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R9ew1BXI_UI/AAAAAAAAAQ4/rF7ykT5s_uc/s1600-h/natteninnandeh%C3%A4ngderuthellis.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5176800721630723394" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://bp1.blogger.com/_gW_MxmzYHZY/R9ew1BXI_UI/AAAAAAAAAQ4/rF7ykT5s_uc/s200/natteninnandeh%C3%A4ngderuthellis.jpg" border="0" /></a> <div>"Natten innan de hängde Ruth Ellis" är en kort novellsamling eller samling berättelser där Margareta Strömstedt berättar om sitt liv, från uppväxten i Småland med en psykiskt instabil mor och en strängt religiös far, via studietiden i Lund där hon träffar den unge "Poeten" (maken Bo Strömstedt) och tiden som frustrerad hemmafru i Hagsätra, till en dramatisk semesterresa till Nordkap i nutid. Jag tyckte mycket om den här boken. Jag gillar Margareta Strömstedts sätt att berätta: det är personligt och berörande utan att bli pinsamt eller pretentiöst. <strong>Betyg: EEEE</strong></div><div><em>P.S. Går på bokrean!</em></div>Emmahttp://www.blogger.com/profile/13729869550462804868noreply@blogger.com