Parisliv

Vilken sort?

2009-10-28T10:03:00.003+01:00

Min kusin från Umeå hörde av sig med gratulationer genom ett meddelande på Facebook. Han undrade om vi hade gjort ultraljudsundersökningen än och fått veta om det skulle bli en svensk eller en fransman.

Jag hade faktiskt inte tänkt på det tidigare - det blir ju faktiskt inte en helt och hållet svensk unge. Närmare bestämt blir det ju lika mycket av varje sort! Tänk, jag ska faktiskt föda halvfranskt!

En klick Paris i Oslo

2009-10-22T14:28:00.004+02:00

När jag nu tillbringar mina arbetsveckor i Oslo har jag fått turen att upptäcka "Brasserie France" på Øvre Slottsgsgate inte långt från centralstationen. Det är som en klick Paris mitt i ett kallt höstoslo. Lokalen immiterar väl ett typiskt kvartersbrasseri i Paris och menyn är två-språkig med franska som första alternativ och norska i kursiv och något mindre typsnitt.

Den kvällen som jag gick dit var jag på egen hand och ville äta gott och sunt och inte känna mig uttittad för att jag åt ensam på restaurang. Det fungerade alldeles utmärkt på Brasserie France och dessutom kunde jag drömma mig bort och känna mig lite närmare min fransos.

Jag behöver kanske inte tillägga att priset för min middag nog var det enda som inte var speciellt franskt. Och så kanske servicen också. Parisiska brasseriegarconer kan man ju få skrämselhicka av. På Brasseri France i Oslo är personalen precis som i Paris klädd i svartvita kyparkostymer, men bemöter sina gäster med nordisk vänlighet och lugn. Inte helt fel!

Fransmän och annonser

2009-04-06T16:45:00.004+02:00

Idag när jag som vanligt surfade in på Le Monde, låg en helsidesannons som täckte upp hela övre delen av webbbrowsern. Överst kom tidningens logga med datum, ämnesområden osv. Därefter denna gigantiska annons som dessutom var animerad. Det tog mig ett tag att se att det var just en annons och ingen nyhet och jag fick då lov att skrolla ner en god tid för att kunna ta del av nyhetsrubrikerna.

Detta är inte första gången som jag ser en av Frankrikes största nyhetstidningar översvämmas av annonstrams. Härom dagen var hela sidan omgiven av små tecknade figurer på röd bakgrund. Det såg ut som jag surfade på en ren nöjessajt och det var en omöjlighet att få något som helst grafiskt sammanhang. Snacka om att sälja ut sig till max!

Kan det här verkligen vara särskilt smart utifrån ett kundperspektiv? Hos mig som läsare skapar det irritation och förvirring. Och annonsen i sig känns som en inkräktare till min personliga relation till Le Monde. Är det verkligen meningen att man ska tycka att nätupplagan av en morgontidning ska kännas råddig?

Det finns otvivelaktligen en gräns för hur mycket annonser en tidning kan publicera utan att tappa läsares förtroende och intresse. Men är denna gräns fast eller flytande? Hur såg det ut med annonser i dagstidningar för säg 30 år sedan? Kanske är det så att vi konsumenter är på väg att vänja oss och acceptera mer och mer reklaminslag. Kanske är det på den punkten längre gånget i Frankrike.

Fransk biskop sprider okunskap om kondomer och HIV

2009-03-27T12:09:00.007+01:00

Biskopen i franska Orléans har nu uttalat sig i kölvattnet efter påvens fördömande av kondom och sagt att kondom inte skyddar mot HIV. "Precis som cigarrettpaket markeras med "Fara" borde vi även märka kondomförpackningar "Ofullständig skydd". Det är allmänt känt och dessutom vetenskapligt visat att HIV-viruset är betydligt mindre än spermien. Det bevisar att kondomen inte är ett hundraprocentigt skydd mot HIV" sa han och lät därmed påskina att latex skulle släppa igenom viruspartiklarna.

Den franska vetenskapseliten var dock inte sen att ge svar på tal och dementera uttalandet samt att understryka att kondom är ett fullgott skydd mot viruset och att detta sedan länge varit vetenskapligt styrkt.

Det är inte första gången den katolska kyrkan i Frankrike far med osanning gällande kondom och HIV. Enligt France Info kom senaste uttalandet från kardinal Trujillo som jämförde kondom med att spela rysk roulette och påstod att vissa studier visar att kondomen har 15-20% genomsläpplighet för HIV.

PS: Dagen efter uttalandet tog biskopen tillbaka vad han sagt.

Canneléer - mmmh

2009-03-07T18:46:00.003+01:00

Härom dagen när fästmannen kommit hem med en moule dvs form för canneléer kändes steget plötsligt inte långt till att själv prova att tillverka dessa krämiga och saftiga bakverk som jag hittills bara ätit på restaurang.

Jag surfade fram ett recept på nätet. Det stod "Den som inte respekterar regeln att vispa samman smeten kvällen före, går mot ett säkert misslyckande." Tänk att till och med en ägg- och mjölkbaserad kaka inte ens ska kunna slängas ihop i ett huj i det franska köket, tänkte jag. Men med bra planering går ju det mesta så smeten blev tillredd i hushållsmaskin 20 timmar före gräddning.

Här kommer resultatet (se bild). Utav de i receptet överblivna äggvitorna gjorde jag med lite vispgrädde och en halv apelsin en lätt apelsinmousse som väger upp den lite mastiga cannelén. Syrligenheten i moussen bryter fint av vanilj- och kolasmaken i kakan.

Nästa gång skulle jag gärna smörja med mer lättsaltat eller helt osaltat smör för att inte få så jättetydligt sälta på ytan. Salt i smöret är ju dessutom mer ovanligt i Frankrike än i Sverige.

Mitt emellan Frankrike och Sverige - kulturskillnaderna som slår

2008-11-07T18:43:00.004+01:00

Så var man tillbaka i Stockholm och Sverige efter två år i Paris! Så här första veckan slås man av skillnader mellan länderna och insikter om sitt eget hemland.

I Sverige är reklamaffischerna lättlästa och designade. Det finns plats för långa nordiska ben på Stockholms tunnelbana även när man sitter innerst i fyrkanterna. Cheferna har inte egna rum utan sitter ute mitt i kontorslandskapet. Man svarar med förnamn och efternamn när det ringer i telefonen. I Frankrike säger man helt enkelt bara Allo. När man i Sverige efter kort eller lång trogen tjänst slutar för att gå vidare till ett annat företag, bekostar företaget en avskedspresent. På mataffären finns gott om plats vid kassan för att packa i varorna i sin påse. Och så detta eviga småpratande med kollegor och butiksexpiditer. Glada leenden och inställsamhet eller rent av vänlighet var man än kommer. Den känns dessutom äkta. Kanske är det ett storstadsfenomen, men i Paris är det ingen som ägnar en så många ord åt gången.

Man slår på TVn och det pratas engelska. Ingen dubbning här inte. Deckarserier är brittiska och filmer amerikanska. Jag har nog inte tänkt på det tidigare men i Sverige är man faktiskt väldigt anglofil. Förutom när det gäller maten och det är ju förstås en väldig tur.

Några franska vänner till mig var på semester i Stockholm i somras. De var mycket imponerade av vad som erbjöds på restauranger. Någonstans hade det föreställt sig en matkultur i stil med den tyska eller kanske holländska. Det är sant att vi har god klass på maten här i Skandinavien. Bocus kockpris (Bocus d'Or) har kammats hem av skandinaver ett antal gånger.

I väntan på att min fransos ska komma flygande till Arlanda har jag varit och handlat en härlig blandning av svenska och franska råvaror. På Södermalms delikatesser hittade jag ett par av mina favoritostar: Comté och Morbier. Men hur fasen kommer det sig att morbiern är godare i Sverige än i Frankrike? Det är inte första gången jag tyckt det.

Pot de départ

2008-10-25T18:58:00.004+02:00

I torsdags hade jag min pot de départ, dvs motsvarande avslutningsfika. Då fikatraditionerna ännu inte nått franskens land, är traditionen istället en sammankomst lunchtid där man tillsammans dricker en pot, alltså ett glas, typ en drink före lunchen, givetvis med diverse tilltugg, vilka kan vara mer eller mindre generösa beroende på hur länge man jobbat på stället. Chips och jordnötter funkar i nödfall, men jag kunde förstås inte låta bli att göra ett gäng tapenadcigarrer med chevresås och två sorters pajer som jag skar i små tilltuggsbitar. Det blev alldeles perfekt. Tapenadsnurrorna var mycket poppis även om de väckte en viss förvåning då de kanske hade väntat sig något mer typiskt svenskt (?).

Enligt mina tidigare erfarenheter förkommer ganska ofta att alkohol serveras under en pot. Allt från cider till rom, men det senare var kanske ett undantag då killen var på väg till Martinique. Min chef sa dock åt mig att inte ta med någon stark alkoholdryck. Med stark menades även vin, så jag handlade joser och svagcider, och glömde snart Beaujolain somlåg och väntade hemma i vinkällaren. Ryktet gör gällande att folk råkat illa ut efter att efteråt ha tagit bilen till eftermiddagsmötet i vilket fall företaget blivit ansvarigt för olyckan. Någon gång har jag sett i inbjudningsmejlet till en företagsfest förlagd till kvällen en vädjan till folk att inte ta bilen tillbaka hem efteråt. Jag har en viss känsla av att fransmän är lite mindre noggranna med att inte dricka om de har planer på att köra hem. Regeln är två glas vin. Då klarar man en kontroll. I Sverige brukar man nog tala om ett glas vin, men å andra sidan är franska vinglas mindre än svenska.

Nåväl, jag hade skickat ut en outlook-inbjudan till ett trettiotal personer. Tjugo till tjugofem dök. Till en pot de départ samlar folk ihop till en present. Inga företagspengar utan var och ens privata plånböcker! Det hade även skett nu. Jag fick ett halsband och ett boulespel för inomhusbruk. Min chef hade tänkt att ett riktigt boulespel skulle väga för tungt till flyget. Efter mitt deltagande i sommaren bouleturnering har jag blivit känd för att ständigt flytta den lilla bollen, le cochonnet, med mina klot. Detta trick är fullt tillåtet men ändå lite upprörande för motsatta laget om det leder till tvära kast i vem som leder. Hur som helst var nog boulespelet är nödvändig present och det blir en trevlig souvenir för mitt år på FT:s SI Client i Guyancourt.

Jag höll ett kort tacktal där jag försökte överrösta någon som inte hade fattat att man skulle hålla klaffen en liten stund och sedan sjöng jag en snapssång på allmän begäran. Det blev stor succé. Jag kände mig djupt rörd av allas visade uppskattning och de fina presenterna. France telecom är ett företag där man lätt blir en del av gänget och där personlig kontakt skattas högt. Min chef såg till och med smått tårögd ut när vi skulle ta avsked i går kväll. Det var för mig över förväntan efter 11 månader långt uppdrag.

Saknaden efter att få vara svenskan, la suèdoise

2008-10-09T20:25:00.004+02:00

Nu när det börjar dra ihop sig till återfärd till Stockholm börjar jag oundvikligt att tänka på vad jag kommer att sakna här i från Paris. Självklart ligger det nära till hands att tänka på mat och dryck som:

confit de canard på kvarterets bistrot
att gå på creperi och beställa in en complete med fransk äppelcider att girigt gulpa i sig
att äta glass med de fantastiska fransk karamellfrasvåfflorna i miniformat
att avnjuta en ugnsvarm chokladkaka med pistagemitt på kvarterskrogen
att äta snabbköpets kastanjemousse till efterrätt
ostarna förstås!
med mera, med mera...

Det mesta går nog att få tag på i Sverige. ICA Aptiten säljer ju ostar från alla världens hörn. Det finns minst två riktigt franska creperier i Stockholm. Inte långt ifrån min lägenhet finns en fransk delikatessbutik som säljer confit de canard.

Sedan finns det andra saker som är svårare att få med sig till Sverige. Till exempel det här med att vara svenskan - la suèdoise. Jag kommer förstås fortsätta att vara svensk, ingenting kommer att ändra på det, i synnerhet nu när jag ska börja bo i Sverige igen. Skillnaden är dock att jag nu kommer vara en person, som vilken som helst, en svenska bland många svenskor och alltså inte svenskan. I Frankrike har jag blivit tjejen som talar franska med aningsbar brytning, som är lång och blond (med viss påbättring) och som därför syns och uppmärksammas vart hon än går. "Det här är Erika - hon är suèdoise." "Jaha, är du från Sverige - det var roligt att höra!"

Till saken hör att i Frankrike är svenskar och Sverige uppskattat. De som varit i Sverige skyndar sig att berätta hur fantastiskt det var. De som inte varit där drömmer om att åka dit. Det är ett gott samhälle med överflöd av vacker natur. Det enda som inger skräck är kylan och vintermörkret. Och att det nog är dyrt, är det inte? Eller är det kanske Norge, det?

Jag var i början tveksam till att bli betraktad som utlänning. Jag kände mig liksom utanför och uttittad. Nu börjar jag inse att det finns en andra sida av myntet: den uppmärksamhet jag får här är faktiskt rätt trevlig och den hjälper mig att knyta kontakter. Tveklöst kommer jag att sakna att vara la suèdoise.

Nåväl, ibland blir situation något bizarr också, som härom dagen till exempel. Jag hade på morgon tagit på mig fula och stora joggingskor, i stor kontrast till mina annars nätta ballerinor. Jag kände för att skynda iväg till tåget i något riktigt bekvämt och dessutom hade jag tänkt mig en joggingtur på lunchen. När jag senare på dagen återkom till kontoret från joggingturen, kom det fram en snubbe som jag aldrig i hela mitt liv sett och sa: "Jaså, nu förstår jag varför du hade andra skor på dig på tåget i morse."

Jag hade aldrig ens pratat med honom förut och ändå var det som om han sett mig varje dag. Jag tycks synas vart jag än går.

När jag nu är inne på uppmärksamhet från fransmän måste jag också berätta om min klänning. Vi kallar den raggarklänningen. Det är lustigt, men när jag iklädd denna går ensam i Paris, stannar grabbar och visslar, och bilar tutar. Kvinnor ser uppskattande på mig och män synar från topp till tå. Det händer garanterat och ofelbart varje gång jag har den på mig. Undrar ni kanske hur den ser ut? Bajsbrun och i bomull, täcker alla väsentliga kroppsdelar med råge. Jag köpte den på HM och kunde verkligen inte ana att den skulle göra sådan succé.

Bon anniversaire, Erika!

2008-09-17T09:42:00.007+02:00

Okej, jag glömde äppelkakan som jag bakat till jobbet hemma, men födelsedagen blev verkligen inte till någon besvikelse trots att jag firade den i Frankrike i år.

Är det svenskt att ge presenterna på morgonen? Eller är det bara jag som är van att det ska vara så? Inte undra på att det blev lite kulturkrock när min fransman "bara" ordnade med croissant-frukost (lika med finfrukost hos oss) utan några paket. Jag som hade tänkt på presenter det sista jag gjorde innan jag somnade! Nu skulle jag behöva vänta ända till kvällen.

Nåväl, alla sms och mejl från svenska vänner och familjen muntrade i alla fall upp under dagen. När jag kom hem från jobbet hade det kommit ett paket på posten och älsklingen väntade med prestenter och blommor. Roligt! Sen vid klockan åtta kom svärfamiljen förstås och det blev champagne och mer paket! När l'apéro avklarats gick vi till den vanliga middagsrestaurangen i kvarteret intill. Dagen till ära bjöd restaurangen på efterrättstårta! Vilken fest!

FRA-lagen nu omskriven i Frankrike

2008-08-01T11:43:00.005+02:00

I förrgår skrev Le Monde om FRA-lagen eller Lex Orwell som den inte helt oväntat omnämns. "Svenskarna mobiliserar sig mot "Lex Orwell", lagen om elektronisk avlyssning" lyder rubriken.

Depuis la fin juin, des manifestations ont rassemblé plusieurs milliers de personnes à travers le pays ... Vet inte om det stämmer att många tusen personer samlats för att protestera mot lagen sedan slutet på juni? Men att flera liberala politiker motsatt sig lagen konstateras i alla fall samt att den ska ändras till hösten. Birgitta Ohlsson citeras: "Det viktigaste är att lagen om massavlyssning av Sveriges befolkning överges,..."

Bland kommentarerna till artikeln utbrister någon att äntligen figurerar ett av de annars så till synes fläckfria nordiska länderna som ett dåligt exempel. I Frankrike förekommer Sverige eller mer allmänt "la scandinavie" väldigt ofta som politisk och social förebild.

Hela Frankrike pratar om Ingrid Betancourts frigivning

2008-07-03T13:55:00.005+02:00

Idag är det stora samtalsämnet i Frankrike naturligtvis att Ingrid Betancourt är fri (Svd, wikipedia). Efter 6 år och 4 månader lyckades colombiska soldater infiltrera sig i FARC och frita denna fransk-colombiska politiker tillsammans med andra gisslan.

Hela morgonsändningen (Telematin) dominerades av diskussioner och bilder på Ingrid Betancourt. Morgontidningarna bar henne på förstasidan och på lunchen pratades det både till höger och till vänster om detta. Det första min kollega gjorde när han kom imorse var att påpeka detta med Ingrid Betancourts frigivning.

Fransmännen är i allmänhet överrösta med dåliga nyheter om höjda bensinpriser, global uppvärmning som eskalerar och ålderspensionen som blir allt mer osäker. Det finns ett budskap om att vi skulle vara nära jordens undergång. Historien om Ingrid Betancourts fångenskap har under en längre tid matat fransk media och eskalerades i höstas när bilder på en mager och hepatitsjuk Ingrid kommit ut. För en gångs skull verkar det ha blivit "happy ending". Det finns en känsla av lättnad vilket i det annars olyckstyngda mediaflödet inte känns helt ovälkommet.

Kanske var det inte helt politiskt korrekt för nuvarande regering att hon under sitt tacktal till Frankrike endast i förbigående nämnde president Sarkozys insatser, men sedan främst vände sig till sin som hon sade "vän" och före detta premiärminister Dominique de Villepin (2002-2007). Icke desto mindre är franska media inte sen att lyfta fram att president Sarkozys under det gångna första regeringsåret haft som ambition att prioritera frågan. Om frigivningen verkligen är honom till tack får vi kanske aldrig veta.

Mer om att skaffa sig ett franskt socialförsäkringsnummer II

2008-06-25T16:51:00.005+02:00

När jag härom dagen fick mitt pensionsbesked efter det första i Frankrike intjänade året upptäckte jag något oväntat: bland personuppgifterna fanns ... mitt franska socialförsäkringsnummer.

Jag håller som bekant för vissa på att ställa samman min ansökan för att få detta nummer som i Sverige typ motsvarar ett personnummer. Snopet fick jag alltså nu se att jag någonstans i rullorna redan har ett. Jag misstänker att detta är ett sådant preliminärt och att det fortfarande återstår mig att ansöka om det riktiga. Att kolla upp dock...

I vilket skede man givit mig det vet jag dock inte.

För dem som missat finns här mitt första och mitt andra inlägg i detta ämne.

Midsommarafton sökes

2008-06-16T22:51:00.002+02:00

Sökes: midsommarfirande
När: efter jobbet fredagen den 20 juni 2008
Vad: picknick, grillkväll, kajakutflykt eller nåt annat trevligt typiskt svenskt
Var: Paris
Finnes: strandsatt gräsänka (dock bara till lördagen, men ändå!)

Beskrivning:
Äh, det hade varit roligt att hitta på något på fredag kväll även om jag kommer att jobba hela dagen. Svenska kulturhuset i Paris har faktiskt ett midsommarfirande men det drar klokt nog inte igång förrän på lördag eftermiddag för här är det ju ingen som är ledig på fredag. Tänkte annars att det kanske fanns några svenskgalna fransmän som hade något på g på forumet, men rien trouvé.

Om inte annat kan man ju alltid bulla upp med några burkar matjes från Affären. Och tulla lite på sommarsnapsen som vi köpte på ikea förra året. Eller också kan jag baka macaroner. Mmm.

Mer om att skaffa sig ett franskt socialförsäkringsnummer

2008-06-13T14:52:00.004+02:00

Idag kom jag fram på hjälplinjen till Assurance Maladie. Jag fick en lista på vad som skulle behövas för att ansöka om att få ett franskt socialförsäkringsnummer:

papperskopia av en id-handling
papperskopia av mitt första lönebesked
uppgifter om bankkonto
födelsebevis (innehållande föräldrarnas namn)
papperskopia av la declaration unique d'embauche som lär vara en handling som arbetsgivaren ska erhålla. Det är dock inte anställningskontraktet. Jag undrar om det motsvarar bevisningen att det inte är mina föräldrar som anställt mig som Ola pratade om.

Tjejen som jag pratade med trodde att födelsebevis på engelska skulle gå bra.

Jag har beställt Utdrag ur folkbokföringsregistret som Hanna tipsade om som jag hoppas ska motsvara uppgifterna i ett födelsebevis.

Väntetiden för att få ett provisoriskt nummer uppgår till ringa 5-6 veckor.

Grattis Sverige!!!

2008-06-06T13:08:00.004+02:00

Grattis Sverige på nationaldagen!

Om jag hade varit arbetande i Sverige, skulle jag haft en tredagarshelg nu. Fast man får väl säga att det vägs upp av alla långhelger som blir i maj (1 och 8 maj).

Vi firar i alla fall ikväll med restaurangbesök på Bistrot Landais och fördrink hemma hos oss med flaggirlanger och blagula servietter. Jag har varit och provianterat på Affären. Svärföräldrarna är mycket entusiastiska över denna tillställning till mitt kära fosterlands ära och det känns ju förstås väldigt smickrande.

Ursprungsidén var att gå till en svensk restaurang här i Paris. En gång i tiden fanns de svenska restaurangerna Gustavia och Café des lettres, men efter lite internetande och ett telefonsamtal fick jag klart för mig att Gustavia stängdes för några år sedan (väl innan min tid här tog sin början) och att Café des lettres ersatts av en restaurang med samma namn, men med fransk meny. Jag har inte helt gett upp än för det lär finnas någon typ av svensk restaurang kvar. Kan det ha varit vid svenska kulturcentret?

Om pappersarbete i Frankrike

2008-06-05T17:04:00.006+02:00

Förmodligen finns det flera därute som redan tagit sig igenom processen att bli socialförsäkrad i Frankrike och få ett socialförsäkringsnummer (numéro de sécurité sociale). Jag är inte där än. Jag kan inte påstå att jag direkt lagt ner så hemskt mycket möda än så länge. Just nu står det still vid två hinder:

1. För att få ett socialförsäkringsnummer måste man ha ett födelsebevis.
2. Detta födelsebevis måste översättas till franska av en professionell översättare.

Det första hindret är det verkliga hindret. Jag vet faktiskt inte hur jag ska skaffa ett födelsebevis i fransk mening. I Frankrike innehåller nämligen ett födelsebevis även föräldrarnas namn och adress. Då räcker inte ett personbevis från skatteverket till för det innehåller endast mina personlighetsuppgifter. Vad gör man då? Vad jag har kunnat se finns inget annat standarddokument att beställa som skulle kunna inbegripa även föräldrarnamnen.

Det andra hindret är inte blockerande, men ändock lite irriterande, när det nu faktiskt är så bra att svenska skatteverket även ger ut sina dokument på engelska. Men det räcker alltså inte till.

Någon gång ska jag nog få det där franska socialförsäkringsnumret, men just nu syns ingen ljusning i horisonten.

Recept: Ljuvlig jordgubbsmousse

2008-05-31T18:11:00.005+02:00

Imorse bar det iväg till utomhusmarknaden som ofta på lördagar. Ikväll kommer det dessutom folk på middag (svärföräldrarna bland annat!) och för detta ändamål köptes ett antal ostar, grönsallad och så jordgubbar. Jag satsade på småjordgubbar i hopp om att de skulle ha mesta möjliga smak. Förbi snabbköpet gick jag sedan för att köpa ägg, grädde och en apelsin. Jag har gjort den förut och den är helt fantastisk denna jordgubbsmousse (mousse à la fraise). Här kommer receptet i fri översättning från min franska efterrättsbok:

Jordgubbsmousse (4 pers)
300 g jordgubbar
Juicen från en halv apelsin (0,5 dl)
1 äggvita (kylskåpskall)
2 dl vispgrädde
1,5 gelatinblad
1,25 dl socker
1 nypa salt

Tid: 45 min+3 timmar kallt
Gör så här:
Ställ en vispskål kallt i kylen i ca 10 min.
Låt gelatinbladen ligga och dra i en skål med vatten.
Skölj och snoppa jordgubbarna. Spara några till dekoration. Dela vid behov i två och mixa med 1 dl socker. Häll över i en skål.
Värm apelsinjuicen i en liten kastrull. Krama ur vattnet ur gelatinbladen och rör ner i juicen så att de löses upp. Rör ner i jordgubbsmixen.
Använd den nedkylda skålen för att vispa grädden tills den blir rejält fluffig. Vänd ner i jordgubbsröran.
Vispa äggvitan i en ren skål med en nypa salt. När äggvitan börjat bli vit kan du tillsätta resten av sockret (0,25 dl) och fortsätta vispa till den är så fast att det går att vända bunken upp och ned utan att den rör sig. Vänd försiktigt ner i jordgubbsgrädden.
Fördela i portionsskålar t ex glas på fot och ställ kallt i 3 timmar. Dekorera inför servering.

Skynda, skynda! Declaration i France senast 31 maj

2008-05-27T22:08:00.006+02:00

I helgen postade vi våra inkomstdeklarationer för år 2007. Det var min allra första deklaration i Frankrike. Det som först föreföll mycket komplicerat var slutligen väldigt enkelt. Det var bara att fylla i siffran som fanns på decembers lönebesked i en ruta på blankett 2042 som jag skrev ut från internet. Vincent hade fått sin hemskickad och förifylld men av mig som inte ännu finns med i rullorna krävdes lite mer initiativrikedom. En kollega hjälpte mig att navigera till rätt blankett på byråkratijungelns hemsida.

Inget daligt väder, bara daliga klä...?

2008-05-27T11:17:00.003+02:00

Ute pa min arbetsplats i en parisförort har det sedan nagra veckor tillbaka planerats en picknick för samtliga medarbetare. Det har i alla fall suttit uppe plakat om det nere i entrén och i trappuppgangen. "Samling klockan 12.30 vid receptionen för promenad bort till parken. Medtag din egen picknick." Pa plakatet finns även ett soligt foto fran fjolarets utflykt.

Picknicken var planerad till den 27 maj. Det är idag. Idag hänger tunga moln över förortens laga bebyggelse och en tunnt londonlikt regn strilar ner. Det är sadar 13 grader.

För en stund sedan kom mejlet angaende denna planerade picknick: "Pa grund av vädret har för den som sa önskar sal CLUB och sal 2C33 bokats."

Sa nu ar det klarlagt: det är inte bara i Sverige picknickar planerats i veckor för att till slut ga av stapeln i ett konferensrum.

Man behöver väl knappast boka salen för ingen har väl annars möten pa lunchtid...

Fredag kväll på en kvarterskrog i Paris

2008-05-17T17:28:00.005+02:00

Från och med årsskiftet 2008 är det rökförbud på restauranger, klubbar och barer i Frankrike liksom sedan några år tillbaka i Sverige. Efter en period av oroliga diskussioner om huruvida besöksstatistiken skulle komma att rasa och barer behöva stänga igen verkar nu positivismen vara på intåg. Jag har börjat höra folk som säger att det trots allt är skönt och en god sak, vilket man som icke-rökare förstås aldrig betvivlat.

Igår var vi dock med om någonting nytt. Vi satt på kvarterskrogen inte långt från där vi bor. Det är en rätt liten restaurang och den här kvällen var det dessutom inte mycket folk. Totalt kanske fem sällskap som framåt halv elva-tiden kommit fram till efterrätten och kaffet. Då börjar ägaren hänga upp skynken framför fönstrena. Rutorna täcktes för helt och hållet med för ändamålet tillverkade tygstycken. Draperiet framför entréen drogs för så att det inte fanns en möjlighet alls att kika in. Vi trodde nog att ägaren var trött och ville avsluta kvällen och att på det sättet inte få nya gäster till baren. Men det var inte grejen. När allt var klart kom han och delade ut askkoppar till alla borden. "Plus simple comme ça" konstaterade han. Nu kan ni röka om ni vill - det blir enklare så.

Ja, så kan man ju också göra...

Det kändes lite som att vara förflyttad i tiden till andra världskriget och motståndsrörelsen eller åtminstone mörkläggningens behov av draperier för att överhuvudtaget få tända bordslampan inomhus.

Någon i sällskapet brevid tände tacksamt en cigg. Vi var ändå på väg så de röksugna tog hur som helst sina bloss ute på trottoaren.

Confit på g i ugnen...

2008-04-13T22:28:00.005+02:00

Helgen har det varit halvbra väder vilket det varnades för så vi forberedda oss på en riktig matlagningshelg. Lördag morgon stegade vi därför iväg till marknaden vid Place de breteuil och handlade oxkött till en indisk curry som jag förut testat med älgkött. Den nya köttsorten blev mindre bra men vad gör man inte när älgförrådet i frysen tryter...

Framförallt handlade vi en anka, vilket blev helgens största matlagningsprojekt. Jag ville prova att tillaga min egen confit de canard, den rätt som nästan alla brasserier serverar ihop med stekt potatis och ett blad sallad. Confit köper de flesta färdigt på konservburk och oftast handlar det om anklår som stekt länge och väl i ankans eget fett till köttet blivit lika mört som i en traditionell köttgrya.

Efter mycket fundering drogs stekningen igång vid sjutiden ikväll, efter salt- och kryddmarinering sedan imorse och nu fyra timmar senare verkar det börja likna något riktigt bra. Det tog lite längre tid än de två timmar som nämns i receptet men bättre med längre än för snabb stekning.

Förresten hade vi stora diskussioner till fettåtgången. Bitarna ska nämligen täckas helt av fett under stekningen. Men hur mycket fett går åt och var får man tag på mer om inte ankas räcker? Vi hittade ett stånd som sålde ankfett i burkar om 200 gram. Tre burkar gick åt.

Ankbrösten åt vi till middag, stekta i äppel- och honungssky. Jag hade nog tänkt göra confit av alltihopa men kötthandlaren tyckte att det var synd och styckade ur dem från resten.

Receptet hittade jag på Taffel.se:
http://taffel.se/recept/confit-pa-hel-anka-med-chipotle

Resultat 15/04/2008:

Idag har vi ätit av ankconfiten. Det var fantastiskt gott!!! Den blev precis så mör och saftig som den ska vara med lagom sälta, aningen mindre salt än den köpta, vilket inte är så dumt. Men oj så mycket jobb för så lite mat! Eftersom vi tillagade ankbrösten separat blev det till två knappa middagar för två personer. Och det känns som vi har fett över allt nu. Det krävs flera diskningar för att det riktigt ska försvinna. En sak är säker: nästa gång jag gör det här ska jag ha diskmaskin.

Lapin à la moutarde

2008-04-08T20:27:00.008+02:00

Här kommer som utlovat receptet på senapsbakad kanin, enklare än enklast att tillaga. Kanske består det svåraste i att få tag på kaninkött i Sverige?

Det här behövs för 6 pers:
1 styckad kanin (ca 1,2 kg)
1,5 dl stark fransk senap
4 msk matolja
2,5 dl matlagningsgrädde
timjan och ett par lagerblad, ev i form av bukett
salt, peppar

Bryn bitarna i oljan och lägg över i en tjockbottnad gryta. Häll i senap och örterna och blanda om. Täck över och låt puttra i 15 min. Tillsätt grädden och 2 msk vatten. Täck över och låt puttra i 45 min tills köttet känns färdigt. Konsistensen liknar kycklingköttets. Smaka av med salt och peppar efter behov. Ofta behövs inga ytterligare kryddor men det beror på den senap som valts. Om såsen är för lös, red av med mjöl.

Det blir en härligt gräddig rätt och såsen är ljuvlig. Det starka i senapen har under kokningen omvandlats till smakrikedom som går väl ihop med kaninköttet.

Till tycker jag det är godast med basmati-ris och baguettebröd.

Har jag blivit franska nu?

2008-04-08T20:08:00.003+02:00

Idag hände det - jag talade med händerna så där som alla fransmän gör. Gestikulerande, kanske inte vilt men en god bit på väg, fyllde jag på mitt muntliga resonnemang till kaffet med jobbarkompisarna efter lunch. Jag har undrat hur lång tid det skulle ta innan jag skulle börja falla in i det. Jag hade nog tippat på att det måste vara medfött för att det ska hända, men det är det alltså inte.

En anna grej är att jag numera per default när jag skriver på franska och tyvärr såväl som på svenska lägger in ett mellanrum efter utrops- eller frågetecken. Det hör nämligen till franska språket att göra så. I början var det irriterande; wordmallarna innehöll autorättning så att ett mellanrum lades in automagiskt även om det språk man råkade skriva på inte var franska. Nu har jag själv börjat lägga in de där mellanrummen - automagiskt ! Såg ni, nu hände det igen. Varken word eller jag verkar kunna hålla isär det där. Punktuation är liksom ett eget språk, parallellt med det linguistiska.

Insnöade parisare

2008-04-07T11:13:00.003+02:00

Imorse lag det snö pa biltaken utanför pa gatan där vi bor i 15 arrondissemanget. Det hade informerats om kommande snöfall men det har det gjorts förr sa jag trodde nog inte riktigt att det skulle hända. Pa med vinterjackan och iväg till jobbet och förorten där det lag ännu mera snö, kanske en 5 -10 centimeter.

Gatorna var dock rena sa trafiken lär inte ha varit hindrad i Parisregionen. Annat var det i norra Frankrike som haft en del olyckor bland annat med tung last nu pa morgon. Se artikel pa franska http://www.leparisien.fr/home/info/vivremieux/articles/LE-NORD-SOUS-LA-NEIGE_298421399

Jag tror att det är första snöfallet den här vinter, i alla fall inne i Paris.

PS: Bloggskrivaren har sedan sist varit pa semester i Vemdalen där stugan omgavs av nagon meter snö. Atervändandet till stora staden blir alltid mer eller mindre chockartat när vi hunnit vänja oss vid livet pa nagot mer stillsamt stalle. Huvudvärk första dagen innan man lär sig att springa pa som alla andra idioter. Att vi "mellanlandande" i Stockholm fyra dagar verkar inte ha hjälpt till för ateranpassning.

Men i helgen njöt vi igen av livet i Paris med middag pa La Coupole i Montparnasse, shopping med pahälsande kompis och matlagning med färsk kanin inköpt pa utomhusmarknaden pa lördagsmorgonen. Receptet ska förresten upp här sa snart som jag hinner.

Rosbifs - here we come

2008-03-07T14:27:00.002+01:00

Ikväll åker vi till London med Eurostar - tåget som sedan i höstas går på snabbtågsräls på både engelska och franska sidan vilket gjort resan 30 minuter kortare. Dessutom anländer tåget till S:t Pancras istället för Victoria station, vilket väl ligger mer centralt? I Paris går tåget från Gare du Nord. Två timmar och tjugo minuter från stad till stad. Fast det blir till att lägga till tidsskillnaden på ditvägen och dra ifrån på hemvägen.

Och så tunneln under engelska kanalen förstås. Självklart går det inte att ha bott i Paris i över ett år utan att ha tagit tåget till London, tänkte jag och bokade för två personer. Det här ska bli spännande!

Rosbifs är fransmäns smeknamn för engelsmän, delvis på grund av deras rödlätta pigment antar jag. Inget tycks vara så illa som när Frankrike förlorar i rugby mot England. Tänk att Eurostar gick att genomföra.