MarathonMia

Att bygga en evighetsmaskin

2010-01-05T10:17:00.004+01:00

(bilden lånad från Natur och Miljö's hemsida och tecnare Paul Söderholm)

Det här med bloggande, Internet och löpklubbs- och kompislöpande öppnar ju upp för massor av träningstips, upplägg och filosofier. Alla är vi olika, alla fungerar vi olika och framförallt - vi har olika inställning och känslor till träning och scheman. Det som fungerar för mig kanske inte fungerar för en annan. Tänkte i alla fall dela med mig av min träningsfilosofi.

1. Ha kul. Träning ska vara roligt och utmanande. Det är viktigt för mig att känna glädje i det jag gör. Det kan vara både typ av träning/övningar eller bara sällskapet, musiken eller syftet. Jag gör träningen rolig. Väljer att fokusera positivt. Jag får lättare fokus om jag har ett mål. I år har jag 3.

2. Jag blir inspirerad och genomför mer träning om jag kan motivera andra. Så fungerar jag. Jag leder hellre ett 20 kilometerspass med IF Linnéa än att ge mig ut på 8 kilometer junk miles. Likaså blir jag motiverad och inspirerad av att läsa andras bloggar.

3. Jag tror att en stark kropp håller längre. Jag tränar funktionell styrka och bygger upp muskler med hjälp av Nordic Military Training eller på egen hand. Att springa i backar ger starka ben, att springa på annorlunda underlag (gräsmattor, snömodd, sand) ger starka vrister. Att träna annat, att träna annorlunda. Gå skottkärra, köra ett spinningpass. Dessutom ser jag till att fylla på kroppen med rätt bränsle och energi - bra mat ger oanade krafter, fel mat kan verkligen få mig att gå på sparlåga.

4. Jag tror på uppbyggnad av muskler, mitrokondrier och ligament när jag tränar långpass. Därför springer jag dessa långsamt. Många är rädda för att springa långsamt och vill alltid springa fort. Precis som Karin Tri en gång har sagt "Långsamma långpass bygger motorvägar i benen som man sedan ska transportera de snabba bilarna på". Jag försöker se till att köra mina långpass under min mjölksyratröskel (under 151 i snittpuls för min del).

5. Jag tror på effektiv snabbhetsträning. Jag kör det max 2 gånger i veckan. De gånger jag har 3 kvalitetspass på schemat kör jag de ena lite "slöare". När jag gjorde laktattest hos Sport Support Center fick jag tipset att köra färre tusingar snabbare än att köra 6-8 stycken något långsammare. Effekten skulle bli högre. Och gissa vad? Jag grejade att springa snabbare för att jag "bara" hade få kvar att göra - Det sitter mer i skallen än i benen. Jag kapade mina tusingtider från 4:16 till 3:59 min/km (dit ska jag igen banne mig!).

6. Jag tror på uthållighet. Jag ska börja med back-to-back pass vilket kan innebära 4-5 timmars löpning på lördagen och 3-4 timmars löpning på söndagen - eller tvärtom. eller åtminstone 2 långpass efter varandra.

7. Jag älskar pannbensbyggande träning. Att göra något man först inte vill eller vågar -eller rentav ogillar (gå ut och kuta i snöblandat regn till exempel, eller köra urjobbig backträning, eller tusingar...), att spontananmäla sig till ett lopp utan att behöva prestera, bara för att suga i sig energin från arrangemanget och att se andra människor lyckas. Att dela den upplevelsen och ändå vara nöjd att bara delta. Eller kanske ställa upp som hare åt någon. Det handlar om att genomföra - vinsten kommer efteråt.

8. Jag tror på fokusförflyttning. Att tänka annorlunda när det känns jobbigt - att kunna masa bort jobbighetskänslan i benen och fokusera på det rytmiska flåset, att korrigera tekniken i en uppförsbacke och lura hjärnan. Detta är nog det jag är bäst på - fördela jobbigheten.

9. Underhåll av maskineriet. Utan min älskade naprapat hade jag inte varit så här skadefri. Hon justerar och knäcker, knådar och utreder. Jag får tips och prohab, bassningar och rehab. Egentligen skulle jag gärna köra yoga 3-4 gånger i veckan för att få smidighet - men mina stretchövningar och naprapatbesök är en variant som passar mig bättre tidsmässigt.

10. Många skor ger mersmak. Hehe - jag kan inte sticka under stol med att jag är skogalen. Just nu har jag 8 par löparskor varav 4 är aktiva. Min ekonomi tillåter tyvärr inte skoköp i samma takt som förut, men jag har ju valt att bo i stan och lägger pengar på det nu. Vilket påminner mig starkt om att jag behöver leta upp en sponsor. Det finns säker någon gammelmoster i från landet som vill investera i en Asics skopark som kan beskådas på Kungsholmen!

Nytt år - samma möjligheter

2010-01-04T11:18:00.002+01:00

Ja, så är det faktiskt.

Begränsningarna sitter i våra huvuden. Jag ser tillbaka på ett fantastiskt 2009 där jag har skapat en härlig harmonisk tillvaro, träffat fantastiska människor och hittat precis de rätta utmaningarna för mig. Jag har lyssnat på människor som öppnat upp möjligheter till kreativt tänkande - Rune Larsson och Kay Pollak. Och jag har haft förbannat roligt. Nästan jämt.

Jag vill ha mer.

Samtidigt vill jag få lite av UltraSchmultras fokus så att jag inte handlöst slänger mig ut i galenskaper och går sönder. Men - vad är väl ett lopp på 246 kilometer? ;) Bara att göra liksom. Samtidigt som min ultrastarka kropp maler på och är uthållig står coach Ken och piskar mig för att få upp farten. Och det är ju en utmaning i sig. Att möta sina rädslor. Min största rädsla är tusingar. Nu drar intensivträningsveckan igång och jag har blivit förkyld. På fredag står det tusingar på schemat. Begränsningen sitter i min skalle och i min täppta näsa.

Jag har lovat mig själv två saker. Att_göra_de_förbaskade_tusingarna och fortsätta göra mitt liv underbart även 2010. Sitter förkylningen kvar så kör jag tusingar första friska dag. Faktiskt.

Samma möjligheter - bara att möta rädslan, kliva ur bekvämlighetszonen och göra något crazy. Det är bara att tänka "Det här klarar jag av, det här är ett äventyr!" Det är viktigt att njuta på vägen - inte bara tänka "sen".

Har du gjort något du trodde du aldrig skulle klara av under 2009?

Årets första Långpass

2010-01-02T14:37:00.002+01:00

När
När löpningen förenar!
Ett härligt långpass efter initiativ av självaste Snorkfröken. Jag fick träffa Annelie för första gången och Ingmarie för andra. Det känns som man känner varandra bara efter första löpturen tillsammans. Min SUM-kollega Kalle var pigg på långlöpning, likaså stabile Staffan, Snabbfotade Kenth gästspelade Stockholm och min coach Ken gjorde allt för att justera min slagsida.

Kenth och Ingmarie skorrade likadant - inte som snön under mina skor, utan på härligt Halmstadvis. Snabba som de är märkte de inte att de stundom ökade tempot när de pratade om gemensamma bekanta och lokala Halmstadlopp. Jag och Snorkkis fick en och annan pulshöjande backe att kämpa med. Till och med lättfotade Staffan (?) tog ett ultrbrejk och promenerade i en av Årstavikens backar. Coach Ken sprang zickzack och försökte väl få ihop fler kilometer än oss andra.

Under de 26 kilometer vi sprang hann vi nästan planera klart ett träningsläger i ultramodell -Halmstad, Falkenberg och bygder däromkring ska granskas av Ingmarie, Staffan, mig och nu Kenth (?) i sommar. Gemensamma nämnare: boende eller lantställen. Jag berikade min "samla-på-människors-berättelser-och-mål-säck" med en liten bit av varje person. Finulade lite med Snorkkis om Trollhättan till midsommar. Kalle vädjade till min barmhärtighets-sida och tyckte jag kunde köra ett 6-timmars i Karlstad om en månad - de behöver fler anmälningar för att kunna öppna upp ytterligare en tävling... vifårvälse.

Nu ska jag byta ut löpartajtsen mot feststassen och ordna en sjuhelvetes brakmiddag med champagne, tigerräkor, oxfilé, rödvin, kaneläpplen och de viktigaste av allt - härliga människor att bjuda detta på! Se upp på stan ikväll, det kan tänkas att vi går ut och dansar (någonstans måste man ju göra av med energin).

Första passet för i år...

2010-01-01T20:05:00.002+01:00

...blev en kylig promenad med coachen och min ultrapartner in crime Staffan. Därefter spöade jag dem båda i Uno. Eller det gjorde jag inte. Jag torskade hela tiden. Jag lät dem vinna så de inte skulle bli ledsna ;)

Nu har jag i alla fall laddat med blodpudding, spetskålsallad och apelsinjuice - för imorgon blir det Årets Första Långpass med Snorkkis, Staffan, Ingmarie, Snabba Fötter, Petra, Kalle och andra storheter! Jag längtar!

Vill ni följa med på en 25 kilometare så springer vi från Eriksdalsbadet 9:15

Jag vann!

2009-12-31T16:38:00.008+01:00

tror jag.

Alltså - jag tror att jag vann kommuntoppen på jogg.se. När jag klickar på "Min kommunlista" står mitt namn i topp - med "bara" 280 km löpta i december. Men det var ju Nyårsloppet idag. Jajusste!

Alla ni som gissade på runt 47 minuter - ni hade rätt. Fast då hade jag 600 meter kvar ungefär :). Underlaget var knöglig is och rejält halt på sina ställen. Jag sprang med broddar. Gjorde upp med Anders om att springa 5-minuterstempo och greja första 5 km på 25 minuter. Jomentjena. Första kilometern 4:34, andra 4;45. Bad choice.

Men det sitter ju i skallen. Jag brukar ju avsky 10 kilometerslopp så nu låtsades jag att jag skulle springa en halvmara. Slog ner på takten och försökte hålla sikte på Cattti och Anders. Låg 50 meter bakom dem vid 5 km. Släppte dem strax därefter och drog med mig en stackars ung löpare på lite bonusrunda (fick 2 felspringningar - härlig bonus). Vid 8km flög vänster brodd av. Äschdå! Det var ju en liten skön uppförsbacke strax efter - kanske jag kunde hoppa på ett ben sista biten?

Coachen sa 49:59 - Mia fixade 49:54. Officiella tiden blev 50:04 (manuell tidtagning och pennregistrering).

Åkte sedan hem till Stockholms Sjukhem och överlämnade nummerlappen som visade 400 till Cia. Vassego!

Ajajajaj! helt fel fotisättning! Jag ska INTE sätta i hälen först. Här har jag sprungit 5 km och har fortfarande båda broddarna.

Medan jag kutar och undrar vad fanken fikarasten är placerad - den som vi ultralöpare har stenkoll på, så tejpar Världsbästa Kattis sonens onda häl.

4 kilometersloppet har startat och jag ser ut att stå stilla. Foten är som en betongklump i marken, men jag ska banne mig in under 50 minuter. Ser den officiella tidtagningen och har 5 sekunders marginal (trots extra 180 meter sprungna)
Daniel, Magnus, Ken, Alex, Kattis, Karin och Ingrid körde 4km. Det loppet startade alltså 45 minuter efter oss milare. Först in i vårt gäng blev Alex. Kan det bero på tejpningen eller på att han ville ha chokladtårta? Första IF Linnéatjej blev Kattis (som opererade foten i juni och nu körde sitt första lopp!) Grattis.
Min son. Han ska banne mig få vara hare när jag kör intervaller!

Son och Mor efter loppet. Två vinnare. Okej - jag kom på 76:e plats - men jag vann ju Kommuntoppen! Och Alex räknar inte med Hässelby- och Studentenlöparna. Känner man sig som en vinnare så ÄR man en vinnare!

IF Linnéa har ju rykte om sig att vara den sociala klubben - givetvis passade vi på att gratulera Magnus på födelsedagen med chokladtårta, sång och champagne!
Glöm nu inte att känna er som vinnare allihop ikväll! Imorgon börjar ett nytt årtionde med massor av skojsigheter! Vakna upp leende och glada - börja det nya året i positiv anda! Kram på er och Gott Nytt År!

På väg till Vallentuna...

2009-12-31T08:17:00.002+01:00

Snart är det dags att springa 10 kilometer. Jag är nyfiken på vad jag kan åstadkomma i snömodd och -10 grader. Jag är nyfiken på om alla långsamma joggingturer kan ha tvinnat upp ett snabbhetsgummiband i mina ben. Ett gummiband som vid starten säger pjoff och låter mig flyga fram. Tar det en timme idag - eller 50 minuter? Jag är nyfiken. Förväntansfull.

Jag har laddat med havregrynsgröt, ägg och kaffe. Jag är full av energi. Jag känner harmoni. Harmoni över snälla ben som tar mig fram. Harmoni och ödmjukhet inför livet.

Cia - det här loppet är till dig. Jag kommer ge allt jag har!
tecknet för Harmoni

Tadaaaaa!

2009-12-29T23:33:00.004+01:00

Trumvirvel! Vinnaren av ett Reztart Natural Energypaket är dragen!

Grattis till Maria Kjellman som får hem 15 stycken Lemonilla bars, 12 stycken återhämtningsdrycker Forest Prisma och ett paket Natural Energy mix!

5 personer får även rabattcheckar på 50% på energipaket - dessa är Bernt Hedlund, Evelina Viklander, Karin Armgren, Stefan Sandberg och Staffan Dahlgren. Vill ni smaka en powerbar får ni hänga med på något av mina långpass så delar jag med mig :)

Årets sista långpass

2009-12-28T13:23:00.013+01:00

60k snölöpning från Slussen ut i spenaten och tillbaka- mina tänkta 30k blev 43k - allt för att få tillbringa så mycket tid som möjligt med härliga människor.

Träffade ordföranden från SFIF's Ultradistanskommitté Cecilia Pettersson på perrongen, kände genast att dagens löpning skulle bjuda på det bästa! Hoppade på ett tåg senare och mötte Camilla - ultraelitlöpare som tuggar terräng till frukost. Det satte liksom ramen för dagen. Vid Slussen stod IF Linnéaiter, elitlöpare, långdistansare, Friskis-löpare, nybörjare, old-boys, glada, långa, korta - de flesta tightsprydda med löparryggsäck. In kommer en av mina idoler - vackra Ultra-Emelie - den glade och var jag än vänder mig står det förväntansfulla löpare. Fick mig ett kärt återseende av Arvid och Thomas som jag träffade i Monte Gordo i mars.

Löpare från alla håll och kanter, några ville testa ultra för första gången, andra var elitlöpare som såg ett bra tillfälle att få sällskap under ett långt träningspass.

Jag teamade snabbt upp med Kristina P, som också valde mellansnabba gruppen. Vi hade så mycket att snacka om så vi pinnade iväg och hamnade en bit före gruppen. Tog oss igenom obanade, sliriga gångpassager och förberedde kommande löpare för grön våg vid övergångsställena. Vi hade en god pratstund och har lovat mer gemensam löpning framöver - Nya universun - nya berättelser att utforska!

Med på turen var Stefan som anordnar GAX. Det blev mycket snack om tävlingar, förberedelser, känslor och anmälningar. Kändes grymt att åter få snacka med skåningen - nu i minusgrader (möttes i juli då han hakade på Hornstull-Järna). Han pratade mycket om 100 milestävlingar i USA. Jag inser att jag inte snöat igen totalt då jag inte kände igen en promille av loppen. Men det förstås - min ultrakarriär började ju i år och jag har mycket att lära!

Min partner in Ultra crime - Staffan, skulle också ta en kortare vända. Den slutade på 49 kilometer. Jojatackar.

Ett återkommande tema för mina ultraturer brukar vara flätorna. De brukar ju "klättre uppåt" och bli kortare allteftersom jag lägger kilometrarna bakom mig. Nu var de stelfrusna och lika långa hela vägen.

Lite rimfrost i nackskägget. När vi passerade Sollentuna visade termometern -9 grader. Härligt att snön var så hård och knarrande, den riktigt glittrade när solen bröt igenom.

När jag sprungit 27 kilomteter var tanken att jag skulle vika av och ta tunnelbanan 3 kilometer bort. Men detta ville jag inte släppa - ryggtavlorna framför och flåsandet bakom mig på Ultrelöparna Bernt, Stefan, Kristina, Arvid, Staffan och fler andra löparnördar. Detgickliksominte.

Hakade på ända till MAX i Barkarby för att möta ultraeliten: Herr och Fru Elinder, här med IF Linnéas Tene. Coach Ken såg lite sliten ut så jag plockade upp honom och lovade att visa närmaste tunnelbana...

Jag tog en "genväg" som var vacker. Här kändes det grymt att springa, hela kroppen var pigg, benen i perfekt långdistansform och pulsen låg - till och med lägre än vältränade Ken's! Jag höll mig i utkanten av Järvafältet för att få några extrakilometer. När vi närmade oss tunnelbanan återstod det 500 meter för Ken att få marathondistansen.

Dessa 500 meter fick han springa på tunnelbaneperrongen.

När resten av gänget sprang drygt 60k så tog vi en etapp via tunnelbana. Väl på Fridehemsplan joggade jag i tunnlarna och gångarna uppför rulltrappan, hem via skön nerförsbacke och fick ihop totalt 43 kilometer.

Lite dusch och mat - redo för nya roligheter redan klockan 16! Jag hade säkert grejat 17k till - men jag hade lite smått och gott att göra hemma.

Jag njuter av långsam långdistanslöpning. Jag känner sådan harmoni och glädje med dessa människor. Vill behålla känslan länge... jag kapslar in den och tar fram den till helgen - för på coachens schema till mig står det Vallentunaloppet 10k på Nyårsafton. Då ska jag springa fort är det tänkt. Gulp.

Ni har väl inte missat tävlingen?

2009-12-27T15:40:00.004+01:00

Nu återstår det 2 dagar av tävlingen där jag lottar ut ett energipaket från Reztart. Inga artificiella tillsatser i produkterna!

Läs här om hur du tävlar och kan vinna!

P.S Sprang en dryg mara idag - skriver om det senare medan ni tävlar :)

En alldeles extra Bra-dag!

2009-12-26T11:13:00.002+01:00

Det var ju liksom tänkt att jag skulle ha en vilodag. Sitta och titta på mina härliga barn som imorse kom hem från Thailand. Lyssna på deras historier om vad de haft för sig de senaste 3 veckorna i solen. Tanken var att vi skulle sitta i soffan och le mot varandra så där som familjer gör i juletid.

Efter att mina supereffektiva ungar packat upp sina väskor, sorterat tvätten och jag satt fart på en tvättmaskin var dotterns dag schemalagd. Jag har shoppingdejt med henne i eftermiddag, sedan drog hon och pojkvännen snabbt från lägenheten. Inte spilla tid på tråkigheter när man kan ha skoj -hehe, tänkte jag, tittade på de nyslipade, ännu omålade köksluckorna. Det har ju kommit så många roliga saker ivägen för mitt målande... (undrar vem hon brås på?)

Efter ytterligare 10 minuter säger Sonen "Jag blir lite rastlös...ska vi ut och springa?" Skojaru? Min tanke om vilodag försvann fortare än en avlöning med dottern i butik. På tio nanosekunder stod jag ombytt, redo för snöjogg.

Vi sprang en halvmil i 5:14-tempo, där Sonen berättade om resan, vi förenade nytta med nöje och var så där supereffektiva som bara vi kan när vi slår våra kloka ihop... joggade in på Daglivs, storhandlade, använde sedan matkassarna att köra biceps och axelträning på hemvägen. In med maten i kylen, griljera skinkan och slänga in i ugnen, sedan 50 armhävningar och lite magträning.

Nu återstår bara lite rehab så är ordningen återställd! Somliga dagar är helt enkelt mer underbara än andra!

Hoppas din dag blir toppen! Eller föresten - Hoppas att du också gör din dag toppen!

Den lilla ratade.

2009-12-25T10:04:00.003+01:00

Jag älskar Alladinaskens "Körsbär i likör". Den som alltid finns kvar, den som alla ratar. Hela julaftonen undvek jag knäck, pepparkakor, choklad och annat gotter. Tänkte hela tiden på KarinTri som inte ätit detta på hurlängesomhelst. Jag var nyfiken på hur länge jag skulle greja det. Jag var till och med så duktig att jag tog en apelsin efter maten när de andra åt hemgjord kola.

Tomtejoggen blev en svettig historia. Skägget var inte värst denna gången. Jag ville ju snygga till mig och gick upp en klass i tomteutstyrsel. Lånade min ingifta lillebrors plyschtomtedräkt och hade vanligt löparställ under.

Tomtrdräkter är inte gjorda i funktionsmaterial. Tomtedräkt andas inte. Vaselin i ansiktet ger en sjuk känsla och svetten lägger sig liksom ovanpå. Inte läckert Baywatch-aktigt utan snarare inlindad-i-gladpack.

Åter till godiset. Efterssom jag tomtade runt och ångade som en bastu (det tog 1 timme och 8 minuter att springa 10,2 km) fick jag många kommentarer som "Nu kan du ju äta vadsomhelst". Men jag skulle nog visa att jag inte föll för frestelsen.

Firade jul med bror och syster, åt gott - men inget godis. Åkte sedan förbi pappa och hans fru en sväng. Satte mig i soffan och fann mig själv tuggandes på en "Körsbär i likör". Hur gick det till? Den låg där alldeles ensam i asken och jag ser det snarare som en human insats att faktiskt äta upp den än att den ska känna sig ratad och glömd.

Hur gick det för dig att trycka i dig godsaker på julafton? Vad tycker du är godast?

Ho ho ho!

2009-12-24T11:49:00.013+01:00

God Jul till alla som läser bloggen,
till er som var med och sprang Tomtejoggen!

Året som gått har varit händelsefyllt,
alla kommentarer här har verkligen förgyllt!

Jag har smakat på ultra fast jag lovat mig själv,
att först springa maran snabbt utav bara hälv...

Nu önskar jag att vi får hålla formen över jul,
att köra armhävningar och kuta är ju fortfarande lika kul!

Så greppa din granne i brandmannagreppet,
Häng med på Årets Sista Långpass och fatta konceptet.

Ladda med skinka, julkorv och knäck,
Snöra på skorna och spring magen väck!

God Jul önskar MarathonSuperWomanTomtefarMia

Tid till eftertanke

2009-12-22T10:23:00.003+01:00

Det är så fantastiskt vackert ute med all snö så att det gör ont i hjärtat.

Jag blir så glad, lycklig och tacksam över allt i livet. Det är fullt möjligt att känna harmoni och inte stressa upp sig trots juletid. När jag satt på tunnelbanan i morse och tåget kom upp ur berget och ut på fältet vid Ursvik slog landskapet emot mig med full kraft. Jag vill bara snöra på mig löparskorna, klä mig varmt och springa långt, långt, långt. Låta tankar och känslor virvla fritt. Känna tacksamhet för en kropp som fungerar, ben som vill springa och energi som spirar. Det är inte alla som har det så. Om jag kunde skulle jag dela med mig av det hela till pappas fru som kämpar mot sin sjukdom. Jag är glad för alla människor jag mött, över alla jag kommer att träffa, jag är tacksam för den harmoni jag känner och för alla berikande möten jag upplevt. Jag är tacksam för att jag har hittat löpningen och överlycklig över att få vara en del av GAX Trans Scania.

Är det möjligt att få löpareufori bara genom att tänka på det?

Tävling! Vinn träningsenergi

2009-12-21T12:00:00.000+01:00

Jag och Staffan ska testa lite olika sportdrycker, uppladdnings-shaker, proteinbars, energikickande kakor kolhydratsbarer inför GAX Trans Scania. Vi klarade oss fint med FlapJacks (havregrynsbar med mycket energi) sist, tillsammans med "mat" från depåerna. De sista 4 milen så ville jag inte ens tänka på en Flappy och tyckte det kändes sockrigt och sliskigt i munnen. Detta var då på en tävling som "bara" var 161 kilometer. Nu ska vi tycka om maten och intagen i 246 kilometer. Och det ska fungera. Vi har ju TEC att öva oss på innan.

Nu till tävlingen!

Vi har fått nöjet att testa något nytt: Reztart, som är helt utan artificiella smaker, bara naturliga ämnen. Hämtade ut prylarna igår och testade under snörundan med Ingmarie och Staffan. Choklad-och bananbaren var intressant med bananbitar i, kändes inte översockrig. Sportdrycken hade en konstig färg - förmodligen är det en vanesak då jag utan problem kan dricka knallblå sportdryck! - och hur normalt är det? Både jag och Staffan konstaterade att den var mild och len och mer kändes som ett näringstillskott - helt klart ett alternativ vi kommer att fortsätta testa. Återhämtningsdrycken var också god, med smak av Hallon och Blåbär, jag ska syna innehållsdeklarationer och utvärdera vidare...

Vill du också testa Reztart? Jag lottar ut ett produktpaket Energy som innehåller 12 stycken Scandinavian Forest Prisma, 12 stycken Lemonilla bars och 1 stycken Natural Energy Mix (sportdryck).

Dessutom får 5 personer en rabattcheck som ger 50% rabatt på ett produktpaket (antingen Energy eller Fokus).

Svara bara på denna fråga:

Näringsblandningen NGC innehåller inga artificiella tillsatser utan endast naturliga ingredienser, ingredienser som matchar kroppens eget system. Vad är basen till NGC?

maila ditt svar till marathonmia@gmail.com

Tävlingen pågår fram till den 29 december, dragning sker av Världens Bästa Linnéa (min 8-åriga brorsdotter).

Jag kan inte med ord beskriva dagens pass!

2009-12-20T22:52:00.003+01:00

Men det kan Ingmarie!

Jag ler och njuter fortfarande!

Imorgon blir det tävling här på bloggen!

Fick en julhälsning av Ultraschmultra.

2009-12-18T23:29:00.001+01:00

Här är vi som började köra ultra tillsammans. Nu är vi många fler!

Observera att min ultrapartner faktiskt är grym på andra moves också!

Enjoy!

Tack Freddie för underhållningen, jag har svårt att sitta still med fötterna!

Julavslutning på Vuxendagiset

2009-12-18T14:30:00.002+01:00

Snö, minus 6 grader och en massa vippande tomteluvor. Och självaste snygg-Jonas var Tomtefar!

Morgonpass i vinterskrud. Fullt av nissar från både Zinken och Östermalm. Tomtefar beordrade armhävningar i snön -ingen golf, sedan skulle vi dra honom i släden -leka Rudolf. Vi var många, och linorna som var fastbundna i pulkan var långa. Vi drog och vi sprang - genom snö som var djup. Framåt, framåt framåt -har tomten fått sin sup? Halt. Hopp över halvfrusen bäck, springa igen - flytta på tomten. Samling på ängen i djupaste snö. Nästan dö. Återuppstå som ängel. Ängel av snö. Med armhävning emellan. Förstås.

Mera snömoddespring, för par-tåhävning. Ännu en förflyttning, bort mot Tonys backe. Här var det inget snacke. Två och två upp till toppen, sedan slira ner i modden tillbaka och upp, och tillbaka och upp. Slutligen ner och förflyttning mot Änglaängen. Där möttes vi av julsång och marschaller, spadar och ytterligare intervaller. Jag och Felix var bäst i kullerbyttsparaden, de andra kämpande hårt med snöskyffelspaden. Snöiga och dana vi fortsatte kämpa, hoppa över varandra och under krypandes flämta.

Tjo och tjim med halvdanna rim - vi avslutade med varm glögg och lussebulle.

(bilder kommer senare)

I don't take no for an answer!

2009-12-17T21:52:00.002+01:00

"Vi ökar när det återstår 500 meter!" vrålar jag. "Neeeeeej!!!" svarar Johanna. "Jo, det gör du!"

Jag tittar på min Garmin, slirar lite i modden trots kärringbroddar på Asicsen, 820 meter kvar, en liten backe. Jag sätter min hand i ryggen på Johanna och räknar ner, 700 meter, 540 meter. "Nu! Kom och håll i min arm!" hojtar jag genom snöflingorna. Johanna kommer närmre, hakar fast sig i mig och vi ökar takten gemensamt. Vi springer ifatt Diana, hon hänger med. "Fokusera på din andning och låt fötterna gå av sig själv" tipsar jag när jag drar framåt. Vi springer ihop i 150 meter sen har Johanna fått ny kraft, hakar loss sig och ökar själv tempot. Jag stannar klockan vid 10 km och vi pustar ut och varvar ner mot Zinken i skönt snacketempo.

Dianas mål var att greja Söder runt i motvind och snömodd på 55 minuter. Johannas mål var att överleva. Vi grejade det på 55:03. Mission accomplished!

Tröskelpass med IFL
Klubben kör kontinuerligt samma runda runt Söder i lite hårdare tempo. Den är flack och går på asfalt. Här har de flesta persat på milen och förbättrat sig rejält. Vi använder dessa pass som Koll-på-formen. Det är bra att köra kontroller ibland för att se om träningen har gett resultat. Idag var det rätt svårt att hålla hög fart då första delen var just i snömodd och stark motvind. Det tänkta 5:10-tempot justerades snabbt. Sen prickade vår grupp även ankomsten från Mariehamn och vi fick zickzacka mellan rökande, ölbackskånkande och julespritsinhandlande flanörer. Dessa pass brukar ge flera naturliga fartgrupper, jag skulle leda de som ville springa på 50-52 minuter (för jag vet att Diana grejar det) men vädret ville annorlunda. Som ledare lämnar jag ingen längst bak. Tack Anita som hjälpte till att dra in den ena gruppen på 52 minuter. Andra utlovade farthållare var Uffe på 40 minuter, Allan på 45 och Anders &Co på 47. Hade någon velat springa på en timme hade vi grejat det också. Jag tror att det var ett toppenpass för nya Johanna, detta väder och underlag kan ju bara bygga grym karaktär :)

Dessutom ger ju snömoddslöpning i motvind pannben och trimmad julskinka. Which reminds me of stretching.

Spännande som bara den!!!

2009-12-16T13:38:00.004+01:00

Jag har en plats på GAX Trans Scania!!!

även om det är så att webmastern har använt svart text på mörkgrå bakgrund på hemsidan så kan man skönja mitt namn (markera hela texten så syns mitt namn). Det ser ut som om Staffan och jag får ännu ett äventyr i Skåne! 246 kilometer. 153 miles.

För övrigt är det lugnt.

Moahahahaha! Det är det ju inte. Jag var på julfest igår, upp 5 i morse och körde 75 minuter NMT Intensiv med Spyfys. Jag kan inte bestämma mig om han är min favorit eller inte (är ju barnsligt förtjust i Johans pass och gillar att träna för Bruno...) - men jag tycker att det är så charmigt när han inleder med "Vi är inte här för att leka eller snacka, Det är inget jävla julmys, ni har hårda 75 minuter framför er och det är JAG som pratar!" Inte fan kunde jag prata idag. Sprang och hade hjulmys med bildäck, drog det uppför kullar, sprang runt, ålade, gick björngång, fixade armhävningar, njöt av snön, njöt av 100 upphopp på slutet och är så stolt över min Ultravän Staffan som fick kommentaren "Du är född med löparben". Själv är jag född med pannben. Bra balans på teamet alltså.

Full rulle på jobbet - älskar det jag gör! Jag önskar att alla människor fick känna att de gillar att gå till jobbet.

Fast det förstås - idag är jag lite glad när jag går från jobbet, för då är det dags för dagens andra träningspass - löpning med coachen till Zinken för att ha möte, sedan löpning hem med goaste NMT-Jenny.

Vad ska ni träna idag? Eller har ni redan tränat?
**********************************************

Flingig, fartlek före frukost

2009-12-15T10:33:00.008+01:00

Ken tog med sig piskan och körde skiten ur mig imorse.

Så här såg det ut klockan 7 utanför mitt hus. Jag älskar att springa i snö! Jag älskar snö. Och jag älskar människor som utmanar mig. Fan - jag tror jag älskar det mesta i livet!

Ken sprang rätt tungt bredvid mig när vi värmde upp så jag trodde i min enfaldhet att det skulle bli en lugn fjösjogg. Vi tog det lugnt bort mot Stadshuset och jag pratade om allt möjligt. Som vanligt. Trodde lite att jag kunde leda bort hans intentioner till kvalitetspass.

När vi kom ner mot Norr Mälarstrand säger han "Du har pigga ben. Då kör vi lite fartlek!". Jomentjena. Jag körde med broddar, där den ena gick sönder under uppvärmningen. Hakade på den fungerande brodden på min högerfot så att jag inte skulle halka omkring med det dinglande Barbie-benet (som för övrigt mår riktigt prima, men det är dumt att chansa).

"Sätt fart på benen från den lyktstolpen - 5 stycken framåt" Jag pustade ut mellan två nya, snön yrde i luften och marken var vackert vit. "Bra jobbat, sätt fart på benen nu! Två snabba från nästa stolpe!" När vi hållt på i ungefär 12 minuter höll jag på att flåsa sönder. Benen kändes rätt pigga men flåset var riktigt kasst. "Ingen fara" vrålar Ken "Det är bara den långa backen kvar". Igen Jomentjena.

Sen kom jag att tänka på att min dotter en gång sa "När man känner att man är helt slut har man 60% kvar att ge" Eller om det var 25%? Hursomhaver så tog jag i för kung och fosterland. Lät benen öka takten, fram med höften upp med blicken. Snön yrde från Kens piska. Backen tog förvånansvärt fort slut. Lungorna var sprängfärdiga och den långsamma nedjoggen ägnades åt glada tankar. Glada tankar att jag genomfört 15 härliga, svinjobbiga rusher, med hjälp av Kens peppande och glada tillrop.

Totalt blev det alltså 9,5 kilometers löpning där 15 minuter ägnades åt fartlek. Ett kvalitetspass genomfört, ett till på schemat denna vecka.

Hopplöst svartklädd i spåret

Hopplöst svartklädd på jobbet

Jag tror han tyckte att jag var lite fin...

2009-12-14T20:52:00.003+01:00

...eftersom han sa att jag inte såg ut som någon vidare planka.

Bonusen för att man teamar upp med snabbaste killen på skottkärre-rejs i uppförsbacke blir att man får ligga längre i plankan. Vi försökte vara lite effektiva och leta efter Eddies borttappade vante i snön varpå Johan hojtar "Du är ingen vidare planka Mia". Glad i hågen för dagens komplimang kontrar jag "Fast jag har ju ammat två barn!"

"Ner på marken! Raka i kroppen!" Okej då. Utan Eddies vante.

Det var härligt pudervitt på marken, hårt, halt och kallt. Luften blir så härligt klar och frisk - jag kände för att fortsätta i all evighet. Dagens 75-minuterspass gick alldeles för fort och det var kul hela tiden. Många av övningarna blev bra rehab/prohabträning för mitt knä. Jägarvila, benböj, utfallssteg - givetvis med däck hållandes i de "starka" armarna. Vackra Anna var ankare och hade fått nys om att jag har intensiv-vecka - no mercy på teknikfusk idag. Jag anammade Fredrikas tips om att fokusera på uppgiften. Jag försökte göra varje övning så bra som möjligt för att bygga styrka. Jag är hopplöst skitdålig på chins (bara att öva) så jag fick hjälp att klara av 10 stycken. Jag har inte tekniken (skyller på mina föräldrar som lät mig växa upp på Västkusten vid havet varje sommar istället för att vara kvar i stan och öva sig ta sig upp ur en pool och bygga axlar). Eller förresten. Jag tackar mina föräldrar för mina härliga Västkustsomrar - annars kanske jag hade försökt mig på triathlon istället för långlöpning.

Anyhow. Jag fokuserade starkt. Körde med hålld tumme hela tiden. För det sista jag såg på GAX Trans Scanias hemsida innan jag lämnade jobbet idag var att Staffan , min Ultravapendragare, stod med på deltagarlistan... väntar spänt på att mitt namn ska dyka upp där också.

Fokus. På. Uppgiften. I morgon bitti: Löpning med coachen.

Viktigaste dagen igår! 13 december.

2009-12-14T09:11:00.005+01:00

Nej, det är inte Lucia jag syftar på. Inte heller det att jag själv fyllde 39 och ett halvt (för visst firar man väl det?). Det skulle till och med kunna tänkas vara en viktig dag för att E och M firar 6-månadersdag. Men icke.

Anmälan till GAX Trans Scania öppnade.

Jag och Staffan hängde på låset. Vi sög oss fast och fastnade med tungorna (ja det är kallt i Stockholm nu). Jag ägnade timmar åt att surfa runt på GAX hemsida, läsa alla trevliga, klockrena frågor och svar, bäst är frågan "Fråga: Varför 246 km utan service?" Där arrangören svarar " Därför att 1000 km är för långt. Man kommer dessutom att passera många restauranger/caféer/affärer". Passar ju mig perfekt. Jag gillar att fika och shoppa.

Vi ska alltså springa från Malmö, rakt över landet och toucha havet på andra sidan och sedan springa tillbaka. Jag fick drömma lite och önska att jag kunde gå ut och springa hela skiten på en gång. Vill nu.

Fast sen började jag diskutera TEC med E och M och då lugnade jag mig lite. Kul att se fram emot lite 100 miles innan.

Sov över NMT imorse och tar det passet ikväll. Inser att sömn är viktigt och vill vara ordentligt laddad för denna intensiva vecka.

Någon som har lust att föreslå ett tema för veckan? Jag är game.
***********************************

IF Linnéa goes Nordic Military Training

2009-12-12T15:12:00.004+01:00

Två timmars lördagsträning med klubbkamraterna.

Det var otroligt många som ville träna NMT idag, jag räknade inte in alla men det måste ha varit över 50 personer där. Solen tittade fram mellan molnen som täckt Stockholm i evigheter. Ikväll har vi vår tradionsenliga luciafest med löpklubben (okej - vi har traditionen att festa och vara sociala så mycket vi kan, vi får väl låna uttrycket "The drinking club with a Running problem".

Anyway - luciaorientering körde vi förra året och nu stod 25 km långpass på schemat. Jag föreslog NMT och coach Nisse och min egen tränare Ken hakade på. Likaså Catti och Tene. Jag och Staffan är ju gamla rävar i sammanhanget.

Det blev ett pass med inriktning på styrka, endast drygt 5 kilometer löpning. Vi körde nog varenda övning man kan tänka sig utom tricepsdips. Vi hjulade upp mot en vägg och gick på händerna i sidled, körde apgång fram- och baklänges. Boxades i magen, rygglyft, situps, armhävningar, krypa under polarna som vilade i hunden... den ena övningen avlöste den andra. "Kom igen nu löparna, här räcker det inte med starka ben och lungor!" vrålade Brandmans-Jörgen när Catti bröt ut i skratt över armhävningar med motstånd.

Dagen till ära tog vi oss igenom träsket. Här åkte Ken ner i dyngan till låren - han hjälptes upp av Tene. Det handlar om att lära sig var man ska sätta fötterna i träsket, visst sjunker man ner på sina ställen och mitt val av Asics Noosa visade sig återigen vara toppen! De blir inte tunga av väta eller lera utan håller sig blommigt lätta. Kanske inte blommigt doftande då...

Efter passet körde jag hem Ken efteresom han skulle hänga med på långpasset med klubben. Ja -han kan behöva lite uthållighetsträning eftersom han ska stå ut med mig som elev. Själv blev jag beordrar vila eftersom jag har tuff RÖD träningsvecka nästa vecka.

Så jag vilar så som bara jag kan - duschar och passar på att skura hela badrummet, tvättar träningskläderna och slipar 4 köksluckor. När jag sedan dammsugit upp slipdammet och tvättat av golvet har jag all tid i världen till bloggande och äta blodpudding.

Nu ska jag iväg på lite glöggmingel innan Linnéafesten ikväll. Full rulle - men hey - jag är ju MarathonMia, hon den uthålliga!

2 långa vilodagar...

2009-12-11T10:09:00.003+01:00

...ger dubbla pass på fredagen!

Det är läskigt vad det spritter i benen och vad tricepsen skriker efter mjölksyra efter två vilodagar med Juleskum, pepparkakor, glögg och lussebullar. Den sockriga sörjan i magen vet inte riktigt hur den ska ta sig ut i tarmsystemet - det finns ju inte direkt någon näring att tillföra. Alltså gör jag följande:

1. Tränar styrka med Nordic Military Training på morgonen för att få sockersörjan i magen att centrifugeras runt och finfördela sig. Sörjan hänger sedan förvånat upp-och-ned, snett, rakt, bak-å-fram i magsäcken och är efter passet helt still. Fortfarande med ett förvånat uttryck i atomerna.

2. Springer lunchjogg och hettar upp sockersörjeatomerna så de ångas ut samtidigt som jag pratar både på ut-och-inandning.

Nu blir alltså sockersörjan så het och dunstar bort så det inte ens räknas att jag ätit det i två dagar.

Bra va?

Årets Träningsblogg

2009-12-09T15:56:00.004+01:00

Precis som bästa Träningsglädjen så uppmanar jag er att gå in och nominera den bästa Träningsbloggen på Cosmopolitans hemsida.

Jag kommer rösta hej vilt på mina inspirationskällor! För visst får man väl ha fler!?