Maj Korner

Resan - Mat

2010-03-20T11:32:00.007+01:00

Första kvällen i Auckland blev vi bjudna på middag av Cs värdföräldrar. Dagen efter bjöd vi tillbaka genom att laga köttbullar i deras kök. Vi fick improvisera lite, buljongen tex var inte koncentrerad som här utan mer utspädd. Lingon fanns såklart inte men det gick hyfsat med tranbär till. Vi gjorde även inlagd gurka och ättikan var inte heller som vi är vana vid. Alla tyckte det var gott och de tyckte köttbullarna var "cute".

Ute på restauranger var det mycket asiatisk mat som vi åt, S&K är särskilt förtjusta i japansk mat. Och jag hängde på, för mig är sorten inte så viktig, bara jag blir mätt. Äta med pinnar är inget jag gjort sen jag var barn men man får ju anpassa sig. Tog kanske lite längre tid för mig att bli mätt men det gjorde inget.

En lunch (och här pratar vi lagad lunch, jag är van att ta en macka eller något bara för att bli mätt, men med S&K kommer man inte undan så lätt!) åt vi på en koreansk sylta. Jag var inte så hungrig och beställde en nudelsoppa. Men oj! Mina läppar var bedövade en halvtimme efteråt så starkt var det!

I Nelson åt vi på en fin restaurang som heter Hopgood. Vi satt ute. Molnen hopade sig. Det började regna och det fanns ingen plats inne! Men precis när vår mat var klar så hade de fixat 4 platser åt oss. De tog det reserverade bordet vid fönstret så de som egentligen skulle setat där fick sitta längre in i lokalen. Schysst!

Sen måste jag berätta om durianfruken också. Herregud. Jag hade läst om att den luktar starkt och att man inte får ta med den på flyget. Vi läste även att det var böter att ta den med på lokaltrafiken i Singapore. Men på hotellet fanns en hel disk med olika bakverk med durianfrukt så det måste ju vara gott, även om den luktar illa, tänkte jag. Så jag beställde glass med durian till efterrätt. Direkt när tallriken kom in spred sig en äcklig doft över bordet. Jaja, det måste ju smaka bättre än det luktar, tänkte jag och tog en halv tesked. Fy fan! Det var det mest motbjudande jag ätit i hela mitt liv! Om du inte gillar surströmming så tänk dig det gånger tio. Och sen rapade jag den där vedervärdiga smaken i flera timmar. Men kom inte och säg att jag är feg i alla fall!

Resan - Fantasi

2010-03-18T18:26:00.002+01:00

Ibland, utan förvarning, sätter min fantasi igång. Någon gång tillsammans med dråpliga bilder men oftast bara i tankeform. Några saker jag minns från resan:

När damen på det B&B vi bodde på i Nelson visade oss runt och vi kom till den inbyggda verandan bad hon mig: "Kom och ställ dig här, precis här, på golvet". Det var ett gammalt lackat trägolv med breda springor. Snabbt tittade jag så det inte var skåror runt om platsen hon ville jag skulle stå på. För inuti mig såg jag bilden av en fallucka, en kort färd ner i mörkret och ett plask ned i floden. Men så var det förstås inte. Hon ville jag skulle stå där för från den platsen kunde man se pinnen som indikerade Nya Zealands geografiska mittpunkt.

Nästa sak som fick igång mig var hotellet i Auckland. Där fanns (förstås) ingen trettonde våning. Vi bodde på fjortonde som alltså egentligen var den trettonde våningen. Vid ett tillfälle stod jag och tittade på siffrorna som visade vilken våning hissen var på. Då la jag märke till att det tog lite längre tid mellan 12 och 14 än mellan de andra våningarna. Alltså så fanns den trettonde våningen i alla fall! Vem bor där? Hur små är de? De måste vara snabba ur hissen och de måste vara svåra att få syn på.

Framför mig på planet hem satt en asiatisk dam. Hon var ganska kort och klängde upp i stolen för att nå sin väska ovanför som hon sen ställde på stolen. Ur väskan tog hon upp ett vitt munskydd och satte över näsa och mun. Samtidigt som hon gjorde det såg jag två små flugor som smet ur väskan och dansade upp och ner i skenet från hennes läslampa. Mmmhmmm. De var alltså smittsamma eftersom hon satte på sig skydd innan hon släppte ut dem. Undrar vilka symptom vi kommer få? Kommer vi somna? Bli förlamade? Börja blöda okontrollerat ur näsan? Hur lång tid kommer det ta innan vi märker något?

Inget av det här gör mig rädd på något vis, jag är fullt medveten om att jag fantiserar utan jag roas istället av de krumsprång och irrvägar som mina tankar tar.

Isvak

2010-03-17T20:42:00.004+01:00

Jag känner att jag sakta sjunker ner i det svarta iskalla vattnet. Naglarna skrapar viljelöst mot iskanten men händerna får inte fäste. Fingrarna domnar av kylan och jag tittar på dem som om de inte längre tillhör min kropp. Om jag blundar nu, om jag sover, blir det bra då? Blir vattnet varmt och vilsamt när det böljar över mitt ansikte och blandas med tårar? Blir den vita isvidden mindre smärtsamt ljus sedd genom vatten? Ena handen får lite fäste men kroppsviktens förändring får benen att flyta upp mot isen och jag tappar greppet igen. Jag slutar kämpa emot. Sluter ögonen. Blundande ser jag det röda mönstret pulsera på insidan av ögonlocken.

Jag saknar min familj. Mina barn. Jag saknar någon som bryr sig om just mig. Jag saknar att älska.
Jo, jag vet att det finns de som har det som jag. Som har det värre.

Jag vill ha en kropp som inte gör ont. Jag vill kunna planera och göra saker utan rädsla för att kroppen ska svika mig.
Jo, jag vet att jag ska vara glad för att jag kan gå.

Jag vill inte ha det nya jobb jag kommer bli tvungen att ta. Jag vill inte jobba heltid, vill inte ha min frihet beskuren. Jag vill inte ha lägre lön. Jag vill inte jobba på den platsen.
Jo, jag vet att det finns de som är arbetslösa.

Jag vill inte vara tapper. Jag vill gråta och jag vill bli tröstad.

Jag vill inte längre le.

Resan - Upplevelser

2010-03-17T17:36:00.006+01:00

Jag ska inte räkna upp alla upplevelser, de går från små händelser som skrattanfall i bilen till hisnande högtuppiluftenhändelser men några ska jag berätta om.

En barnslig sak som var jätterolig var ett ställe som heter Puzzle world. De hade en labyrint där man skulle ta sig fram till de fyra tornen i hörnen och sen tillbaka till ingången. Vi delade upp oss i två lag och jag var listig och såg till att de sämsta förlorarna (=de med mest vinnarinstinkt) kom i olika lag. På så sätt kunde bara en av dem bli sur. C och jag travade iväg och det tog inte lång stund innan vi hittade det gula tornet. Men sen blev det knepigare. Efter en dryg halvtimme hade vi ett torn kvar och då hade Cs tålamod trutit. Då mötte vi det andra laget som även de letade efter sitt sista torn och hon fick förnyad energi.

De hade även lite olika optiska villor i ett hus, tjejen på bilden är i verkligheten två huvuden kortare än killen!

Vi gick över en hängbro över en flod en dag. Den var öppen så man såg vattnet brusa långt nedanför fötterna. Det syns inte så bra på bilden hur högt det var. Man får titta noga för att ens se hängbron, tror jag. Två av de modigaste tog "linbana" tillbaka. Inte jag med andra ord.

Det finns två skapligt stora glaciärer på sydön. Vid Fox Glacier tog de andra en halvdagstur över den och det hade varit jätteintressant. (Min rygg hindrar den typen av aktiviteter. Också.) Själv tog jag en fika och läste ut boken istället.

En dag på nordön åkte vi till Goat Island. Där finns det gott om fisk i sundet mellan ön och fastlandet och det snorklades för fullt. Många skolklasser var där, tänk att få snorkla på friluftsdagen! Fåglarna var väldigt orädda, de promenerade omkring precis där vi var. Det här var en av de första dagarna och jag tyckte det var så fantastiskt att det var varmt!

Komma ikapp

2010-03-15T18:22:00.002+01:00

I lördags kämpade jag för att hålla mig vaken tills kvällen för att komma lite mer i rätt tid. När klockan var sju så började risken bli överhängande för att jag skulle somna stående så då borstade jag tänderna och drog ner persiennerna. Tack och lov ringde mitt x då och då var jag tvungen att hålla mig vaken och berätta om resan. Men klockan åtta somnade jag. Sov som en stock till fem på morgonen då jag var pigg som attan. Hann med så mycket på den förmiddagen att hälften hade kunnat räcka.

Igår somnade jag nio men sov lite mer oroligt. Vaknade flera gånger och visste inte var jag var. Gick upp vid halvsex och tränade innan jobbet. Min kropp har verkligen inte mått bra av att vara träningslös de här veckorna, det är väldigt tydligt att min träning gör nytta.

Idag var det roligt att vara på jobbet. Så många kramar som jag fått idag var det länge sen jag fick. Jag kände att jag varit saknad och det kändes så bra. En kille att hade satt en lapp på min skärm där han önskade mig välkommen tillbaka. Sån't värmer.

Nu hoppas jag att jag är ikapp med både sovning och tidsomställning så jag inte somnar under körövningen om en stund. Var nästan på väg att ställa in, dels för att jag är trött men mest för att jag har ganska ont och det är smärtsamt att åka buss då. Men det är dumt att missa en gång till.

Resan - Naturen

2010-03-15T16:53:00.004+01:00

På de tre veckor jag var borta kördes en snabbspolning av årstiderna för mig. I San Fransisco var det vår. När vi var i Auckland var det högsommar, varmt och ofta fuktigt. På sydön var det lite kyligare och en del regn och det kändes en aning av höstvarning. I Singapore var det tropisk sommar. Och så hem till minusgrader, snö och vinter.

Sydöns natur var otroligt vacker och väldigt skiftande. Ibland var det slättmark med kor eller får och bergen bara i fjärran. Ibland var vi högt uppe på ett berg och sedan djupt nere i en ravin. En vägsträcka minns jag särskilt, även fast det regnade den dagen. Det var mellan Wanaka och Haast och vi satt trollbundna. Vägen var smal och vindlande med många vattenfall som sprang ur bergen på alla möjliga och omöjliga ställen. Ibland fick bilen sig en dusch, så nära var de. Ormbunkar stora som träd och jag önskar jag vetat vad alla olika träd hette. Det fanns något som trivdes där det var fuktigt som kallas "cutting grass" med blad så vassa att man fick skärsår om man drog handen över bladen.

Vi stannade ofta och ibland vände vi och körde tillbaka när någon oooat eller aaaat över något natursceneri.

Resan - San Francisco

2010-03-14T12:33:00.001+01:00

Första stoppet var i San Francisco i två nätter. Det var skönt att inte ta hela transporten i ett svep. Efter allt trassel i tullen tog vi tunnelbanan till hotellet och sedan skyndade vi oss att hitta en restaurang för middag, allt för att vi inte skulle somna. Där var klockan kväll men för oss tidig morgon. Så halvfem på morgonen sitter vi och äter middag medan ögonlocken är tunga och täcker halva pupillen. Tydligen ser vi likadana ut på ögonen, S och jag, när vi är trötta. Det var otroligt skönt att lägga sig sen, jag somnade utan att hinna släcka lampan ens. Vi sov i 10-12 timmar men sen var vi ikapp med tiden och sömnen och kände oss hur pigga som helst.

Första dagen regnade det men det var inte kallt. Jag fick se det jag hade som målsättning, spårvagn och backe. Vi åkte vanlig buss när det väl kom en som inte var proppfull, till Fisherman's Warf där vi gjorde det man ska som turist där, åt soppa i bröd. Ingen höjdare tyckte jag men så var jag kanske inte tillräckligt hungrig heller. Såg även Golden Gatebron och Alcatraz på avstånd.

Andra dagen sken solen! Det var 18 grader och påskliljorna blommade och jag fick omedelbart vårkänslor. Vi var iväg till Cable Car Museum där, förutom gamla prylar, kablarna från spårvagnarna kommer in och åker ut igen. För er som inte vet det det så rör sig spårvagnarna med hjälp av kablar som ligger nedsänkta i gatorna. Det är själva kablarna som rör sig, spårvagnsföraren greppar tag om den med en "grip" och om han håller hårt så går vagnen i samma hastighet som kablen, släpper han på greppet går den långsammare och släpper han helt så stannar vagnen. Himla fiffigt faktiskt.

Shoppade gjorde jag också, en grapefruktsked... :-)

Resan - Flygandet

2010-03-13T16:50:00.002+01:00

Det har blivit många timmar på flygplan.

3 Sthlm - London
12 London - San Francisco
13 San Francisco - Auckland
2 Auckland - Queenstown
1 Nelson - Auckland
4 Auckland - Melbourne
7 Melbourne - Singapore
14 Singapore - London
3 London - Sthlm

(Nilla kan räkna ihop det!)

På långflygningarna är det bättre benutrymme och så har man en egen liten skärm där man kan se på film, spela spel och lyssna på musik. Jag såg bara två filmer, jag tycker det är jobbigt när det är oöversatt. Jag måste koncentrera mig för att förstå vad de säger och ljudnivån på musiken är alltid mycket högre än på talet. Så då fick jag sitta och fippla med volymkontrollen och det tröttnade jag snabbt på. Jag såg iaf "This is it" och en film om Dorian Gray.

Flygbolagen skiljer sig åt när det gäller trevlighet och mat. I särklass trevligaste personalen var British Airways till San Francisco. Vi hade en manlig flygvärdinna som pysslade om oss väldigt mycket. Kom och bjöd på extra vin och stod på knä för mig och lite sådär. Godaste och mesta maten var med Quantas från Melbourne, jag tror vi åt hela tiden! De kom med frukt och dricka och mat i en aldrig sinande ström.

Sen lyckades jag krångla till det för mig när vi skulle genom immigration i San Francisco. Det var en timmes kö till passkontrollen och jag hade ganska ont och S tog hand om min rygga. Eftersom vi är "familj" så hade vi fyllt i ett gemensamt tulldeklareringskort. Men väl framme blev vi skilda åt och där stod jag utan kort. Jag fick en barsk tillsägelse att gå tillbaka och fylla i ett eget. Utan glasögon gick det sådär lagom bra. (glasögonen låg i ryggan som just då befann sig inom landet medan jag stod utanför). Jag lyckades så småningom och var dum nog att glatt säga till killen som tog emot det "hoppas det funkar bättre med dig" varför han genast ansatte mig med Tjugo Frågor.

I Auckland fick jag berätta vad det var för mat jag hade med, det var inga problem. Jag hade även deklarerat att jag hade trä med och han frågade vad det var. - Ett pussel, svarade jag. Då log han.

Sen lyckades jag med konststycket att få 12 rader med personer på ett flygplan att vända sig om samtidigt. Det var när jag skrek för att jag fick en väska i huvudet när någon öppnade utrymmet för handbagage ovanför och den trillande ner, rakt i huvudet på mig. Tur för mig att den var rosa med texten Hello Kitty så att den inte var så tung.

När det är ett så begränsat utrymmme som det är på ett flygplan så blir min toleransnivå lite lägre än i vanliga fall. Jag tycker det kräver mer hänsyn när man är många personer på liten yta. Så de tre som satt bakom oss och började diskutera högljutt precis när de släckte kabinbelysningen för att vi skulle kunna sova, de blev jag irriterade på. Likaså mannen bakom som satt och körde in knäna i min stolsrygg hela tiden. Ungar som gallskriker kan också vara jobbigt men där vet jag ju att det inte kan hjälpas.

Jag lyckades med att sova flera timmar på långflygningarna. Visserligen en väldigt ytlig och avbruten sömn men det var skönt att kunna sova lite. S sa att jag snarkade men det tror jag väl inte!

Hemma!

2010-03-13T14:02:00.004+01:00

Någon gång igår eller när det var åkte jag hem. Klockan visade 2255 i Singapore när jag flög och sen var det 14 timmar på planet innan jag landade i London och då blev det morgon där. Vi flög liksom ifrån morgonen hela tiden. Det var mörkt och natt överallt på marken vi flög över och först efter en stund i på Heathrow kom morgonen och ljuset ikapp.

Jag har sovit på planet, svårt att säga hur mycket eftersom sömnen blir så fragmentarisk. Syrran hämtade mig på Arlanda, det var så gulligt hon grät lite när hon såg mig. Vi fikade lite här hemma och pratade. Men orden kommer lite fel ibland märker jag och jag känner mig lite vimmelkantig. Ska göra mitt bästa för att hålla mig uppe till kvällen så jag får rätt tid i kroppen.

Jag har en massa att berätta, skrev lite stödord på planet. Jag kommer inte berätta kronologiskt utan temamässigt, ni får se sen när hjärnan har landat.

0430

2010-02-19T20:27:00.004+01:00

Halvfem imorrn bitti blir jag upphämtad. Måtte inte snövädret hinna hit och ställa till det för oss. Nu ska jag trötta er med planen för vår resa.

Först London och sen vidare till San Francisco. Där bor vi två nätter för att det är roligt och för att komma ikapp lite tidsmässigt. Vi bor på Hilton vid Union Square, det var rea.

På måndagkväll far vi vidare mot Auckland och där tappar vi en hel dag eftersom vi passerar datumgränsen. Landar tidig morgon på onsdagen. Och alla tider är lokala så jag vete gudarna vilken tid min kropp kommer ha. C har sagt att vi ska försöka hålla oss vakna den där första dagen för att komma i fas, vi får väl se om det går. Jag är rädd för att jag inte kommer sova så mycket på planet. Jag kan ju inte luta huvudet bakåt mot nackstödet för att sova så jag får hitta på någon annan abbrovink.

På lördagen ska vi på rugby! Det ska bli riktigt intressant. C har fått ledigit så hon kan följa med när vi på söndagen flyger inrikes nån timme till Queenstown där vi har hyrt en bil. Sen kör vi norrut utefter västkusten på sydön och bor lite här och var. Glaciärvandring är inplanerat för somliga och Pancake Rocks och lite allt möjligt. När vi når Nelson flyger vi tillbaka till Auckland.

Där har vi ytterligare några dagar, fast då måste C jobba, tror jag. Då blir det lite dagsutflykter, som till Goat Island där det finns mycket fisk och man kan snorkla.

Sen åker vi hem och stannar för en övernattning i Singapore. Där ska vi bo på ett jätteläckert hotell som heter Goodwood som är sedan kolonialtiden. S&K far sen vidare till en ö utanför Malaysia medan jag sätter mig på planet för 14-timmarsflygningen till London och sen vidare hem.

Tre veckor blir jag borta och det är tveksamt om jag kommer blogga något. Jag kommer sakna er alla jättemycket och jag kommer ha sååå mycket att läsa ikapp när jag kommer hem. För era liv kommer inte stå stilla bara för att jag är borta.

Faktiskt är jag så gott som färdigpackad, helt otroligt. Och jag ska verkligen försöka lägga mig skapligt, det är bättre att ligga och läsa även om jag inte kan somna tidigare än vanligt. Har just börjat med en bok av John Irving, jag gillar honom. Och den är på 800 sidor så den ska väl räcka första veckan i alla fall.

Ta hand om er!

Med och mot

2010-02-18T14:12:00.000+01:00

Det finns medtrafikanter.
De släpper ut mig när jag kommer på en liten väg och ska ut på en trafikerad, stor väg.
De låter mig backa ut från tvärparkeringen utan att tuta.
De lämnar en lucka bakom mig så jag slipper oroa mig för att få dem i baken om jag måste nita.
De blir inte irriterade när jag håller 30 km-gränsen

Sen finns det mottrafikanter också.
De sopar inte snön av bilen utan låter mig köra i ett moln av deras snö när jag ligger bakom dem. De proppar igen rondellen så jag inte kan köra igenom.
De kör i bussfilen och tränger sig in framför mig.
De kastar sig in två meter framför min bil när de byter fil.
De som inte blinkar när de ska svänga och låter mig vänta i onödan

I en ryggsäck

2010-02-16T21:48:00.000+01:00

Letar fram en gammal ryggsäck som ursprungligen varit Cs skolväska i mellanstadiet. Hon fick ju ta min riktiga ryggsäck när hon for. Den är svart med orange insida och detaljer. Den har många fickor, nätfickor och blixtlås. Jag skakar ur den.

sand från en okänd strand
tallbarr
två halstabletter i mörkblått papper med texten Haslerku
en penna som det står Viking Conference på
två tunnelbanebiljetter till Heathrow från juni 2005
en svart hårsnodd där resåren torkat ihop
två citronsavett, status okänd
tre ipren

Småpackar

2010-02-16T18:32:00.002+01:00

Jag har börjat ta fram saker för flera dagar sen, vartefter jag kommer på dem. Idag har jag varit på vårdcentralen och fått ett intyg på engelska om min medicin. Lika bra det så jag inte får problem i någon av tullarna. I Singapore är det dödsstraff på att föra in narkotika, har jag hört. Nu är det inga allvarliga mediciner jag har, men i alla fall.

Senaste timmen har jag roat mig med att göra iordning necessärer(na). Hällt upp på mindre flaskor eftersom jag gillar att resa så lätt som möjligt. Plockat fram lagoma örhängen och halsband. Jag vet att sån't där pyssel tar en stund och vill helst slippa att vara stressad på fredag kväll när jag ska packa ner i väskan. Känner jag mig själv rätt kommer jag vara hispig och resfebrig nog ändå. Just nu känns läget under kontroll. Men imorrn har jag vattengympa och på torsdag bokcirkel så det är inte så himla många effektiva timmar kvar. Och sätter jag mig vid datorn så försvinner tiden så ohemult fort. Så nu ska jag släppa greppet och laga mig något att äta.

Okamratlig bussfärd

2010-02-15T22:42:00.002+01:00

Vi har blivit ett gäng som tar samma buss från kören. Och ibland träffar jag på dem även till. Men idag när jag hade hälsat och förklarat så var jag lite okamratlig och satte mig på ett eget säte för jag ville läsa. Boken är verkligen en "feel good" bok och jag till och med skrattade högt på bussen för att den är så träffsäker. Det är "Sirila gentlemän sökes" jag läser. Den handlar om två damer i 80-årsåldern som tillfälligt bor på ett äldreboende och som sätter in en kontaktannons. Så kärleksfullt och inkännande skildrat. Och roligt därtill.

Idag började vi lära oss Man in the Mirror, den var jätterolig att sjunga. Sen var det en gospel som jag inte minns vad den heter men den var nästan mer visa än gospel, den kommer bli häftig, särskilt slutet. Nya bänkvänner fick jag också, och så hann jag prata lite snabbt med det gäng i min stämma som jag blev kompis med förra terminen men som nu tagit den snäppet svårare gruppen. Jag saknar dem, kände jag.

Och nu ska jag försöka stämma träff med kudden, innan halvtolv! Har varit trött idag, träffade mina kompisar R & M igår och kom hem sent. Och inte var jag nykter heller. Kunde faktiskt inte dricka kaffe på jobbet imorse, så illa var det! En måndag. Fy skäms, Maj.

Hjärteröd

2010-02-13T14:03:00.003+01:00

Idag är det lördag. Idag är det lördag och jag är glad idag med. Idag är det lördag och jag är glad för att jag har lyckats köpa en regnjacka! Som ni vet är inte shopping min bästa gren men det här gick galant, tror nästan det var någon form av rekord. Arenarekord eller nå't.

För övrigt gick centrums alla affärer i Alla Hjärtans Dags tecken. Röda puttinuttiga hjärtan överallt och på fikets bord stod höga glas med röda geléhjärtan. Oklart om det var dekoration eller om man skulle äta dem. Många helt vardagliga saker hade plötsligt fått epitetet kärlek. Kärlekskaffe, kärlekste, kärlek hit och dit. Trist ämne när man är singel. Så jag gick in på apoteket och köpte mig kärleksdeodorant och kärleksöronproppar. Förresten tror jag bestämt att regnjackan var kärleksröd.

Belöning

2010-02-12T19:28:00.009+01:00

Efter gårdagens dammtorkning, dammsugning och golvtorkning, morgonens tvättande och dagens gardinuppsättning så var jag väl värd en belöning. Så jag gick in i blomsteraffären i huset jag bor och köpte mig en vit ranunkel och två blålila anemoner. Dessutom gjorde jag så god trattkantarellsås att jag (gudförbjude) slickade på kniven när jag åt!

Ett dagsverke på två timmar

2010-02-12T11:09:00.000+01:00

Men herregud så nöjd jag känner mig! Jag har gjort ett dagsverke på två timmar känns det som.

Det skulle vara besiktning hemma någon gång mellan 8 och 12. De ska bygga ett hus bredvid vårt och ska spränga.

Så jag gick upp i vanlig tid, åt frukost och körde vanliga morgonrutinen. Halvåtta steppade jag ner till gemensamma tvättstugan och tvättade hallmattan som katten skitit på. Tog köksmattan och dynorna till stolarna också. Sen började jag byta ut mitt röda tema mot mitt lindblomsgröna. Det blir lite ljusare och mer vårlikt inne. Jag hann inte till gardinerna dock, det får jag ta ikväll.
Jag tvättade luftventilen i köket, uppflugen på min fina nya stege. Fick mig en kopp nymalet och nybryggt kaffe också.

Besiktningskillen kom redan halvtio så när han var klar sprang. (nåja, gick..) jag ner i tvättstugan och hämtade de nu torra, rena och fina mattorna.

I bilen på på väg till jobbet sjöng jag. Och väl framme så var min favoritjobbarkompis här.

Ur balans

2010-02-11T18:42:00.000+01:00

Jag tycker själv att jag inte bryr mig särskilt mycket om vad andra tycker och tänker om mig, i de flesta sammanhang. En person har jag dock svårt att värja mig emot och det är syrran. Det kan vara helt banala kommentarer som får mig ur balans. Kommentarer som antagligen inte är illa menade och som jag skulle tagit på ett helt annat sätt om det varit någon annan som sagt dem.

Jag känner mig ofta nagelfaren och bedömd av henne. Nu är hon ju en person som har en massa åsikter om folk och yttrar dem på ett sätt som jag inte alls tycker är okej. Så en del sanning kan det ligga i att jag känner mig kritiserad, det kan vara det hon gör.

När hon kommer hem till mig så är det ett antal saker som hon "kontrollerar". Om jag har gjort något åt Cs rum för att kunna flytta in där. Det har jag inte. För mig är det nämligen inte särskilt viktigt. För henne är det det. Då kommer "Om det hade varit jag"-kommentarerna. Men jag är inte hon, hon är inte jag. Vi är olika. Jag försöker acceptera det och tror inte att jag hackar på henne på de punkter hon är olik mig. Och hon kanske inte menar att hacka, det kanske bara är jag som upplever det så.

Så kommenterar hon att jag ännu inte slipat bardisken. Och ska jag inte byta köksluckor snart?

I söndags när hon var hos mig frågade hon vilken resväska jag ska ha när jag åker till NZ. Jag visade den jag fått låna och den tyckte hon var alldeles för tung. Den hon har är mycket bättre. Så nu har jag gått och funderat på det.

När det gäller hennes "skitsnack" om andra har jag kommit på en metod som funkar bra. När hon säger något sådant så svarar jag helt enkelt inte. Jag bemöter det inte överhuvudtaget. Det blir öronbedövande tyst i några sekunder och orden hänger som ett draperi mellan oss. Det funkar bra, jag tror hon inser vad hon sagt eller så inser hon att jag inte tänker prata om det.

Och nu tror jag att jag kommit på en metod för att hantera hennes "om det var jag" och "goda råd". Jag ska säga hur jag känner det. Dels känns det bra för mig själv att göra det och dels får hon veta hur det hon säger påverkar mig.

Så nu har jag skickat ett SMS till henne med texten: Jag blev väldigt osäker när du sa att resväskan var tung, kan du ta med dig din så jag får testa?

Jag har liksom ingen lust att bli negativt påverkad av henne längre.

First Aid Kit

2010-02-11T10:43:00.002+01:00

Den här föll jag handlöst för första gången jag hörde den. Tio lyssningar senare håller den fortfarande. Nu ska jag utforska resten av deras sortiment. Eller kanske inte just precis nu. Sen.

12 skäl till att jag inte har katt

2010-02-10T17:03:00.002+01:00

Jag är kattvakt åt syrrans två katter sedan i söndags. Det auktaliserar mina skäl till att jag inte vill ha katt.

Det luktar kattskit när jag öppnar ytterdörren.
Det är katthår på överkastet och på kuddarna.
Det är tussar med katthår på mattorna.
De springer framför mina fötter.
Ibland är det katthår i maten.
De försöker sova i min säng.
De skiter på golvet ibland. Imorse innan jag var riktigt vaken klev jag i en hög på hallmattan.
Jag måste stänga garderobsdörrarna ordentligt så de inte går in där och ställer till.
Deras mat luktar inte gott.
De går omkring på borden.
De äter på krukväxter.
De har ner saker.

Och allt det där ska uppvägas av att de är sällskap?
Nej tack.
Inte för mig, tack.

Privilegierad

2010-02-09T16:47:00.002+01:00

Det finns några ord som jag inte kan stava. Kanske många fler än jag tror men de jag vet om är det som står i rubriken och ordet originell. Men nu var det inte det jag skulle skriva.

Jag är, det som står i rubriken! Jag jobbar inte heltid utan har tur/skicklighet nog att klara mig på att jobba 85%. Historiskt jobbade jag deltid för att jag hade småbarn och lite senare för att jag inte var så frisk. Frisk är jag iofs inte nu heller men det kan vi lämna därhän. För det jag vill säga är att den där extra tiden jag har ledig är så otroligt värdefull. Jag hinner göra så mycket som heltidsarbetande bara drömmer om. Jag handlar när det inte är proppfullt i affärerna. I lördags handlade jag vid tre på eftermiddagen och det var hur mycket folk som helst i affären. På första stället jag hade tänkt handla på orkade jag inte ens parkera för att det var så proppat, jag körde helt enkelt bara en runda i parkeringsgaraget och sen därifrån. Stackare som måste handla då. Alltid.

De senaste åren har jag gått hos sjukgymnast/tränat på mina lediga eftermiddagar. (jag slutar 1330 de dagarna) Och då har det inte känts så ledig, när klockan blivit efter 15 när jag är klar. Då är inte marginalen så stor innan horden kommer till affärerna. Men denna vecka så tränade jag igår, när jag slutade 16. Det innebar att idag kunde jag verkligen vara ledig på eftermiddagen. Jag åkte och köpte torkarblad. Jag handlade en present. Jag handlade en bulle på kondiset. Jag handlade mat. Och så passade jag på att gå på systemet. Fast det är en jättestor affär var det glest mellan människorna.Det räckte med en kassa öppen. Så härligt och så tidseffektivt! Och då känner jag det igen. Jag har det så himla bra! Kom hem straxt efter tre, gjorde kaffe och åt min kanelbulle.

Men nu måste jag göra lite mer Nya Zealand-nytta. Beställa visum för dagarna i San Franciso. Kolla på boende i Nelson. Skriva packlista. Och lite sån't där.

Ingen lista

2010-02-08T23:10:00.002+01:00

Det blir inte någon lista idag, men det känns som det vore på plats med en för den här dagen har gått i ett den med. Träning efter jobbet, hem och äta och ge katterna mat och sen iväg till kören. Men jag är glad att jag sjöng, det betyder mycket för mitt välbefinnande. Jag hade tur eller otur på bussen dit, jag träffade två av mina körkompisar. Tur, för det är roligt att träffa dem, men otur för jag hade velat läsa. Så nu ska jag släcka ner och krypa till kojs och läsa istället. Inga "ska bara" nu, Maj! Det finns kvar imorrn. Fast imorrn kommer xet förbi och äter. Och imorrn måste jag... Nä, tyst nu hjärnan och gå och lägg dig!

Snabbsummering

2010-02-07T23:43:00.003+01:00

Fixa lite hemma
Åka till svärmor med en bok
Handla
Tvätta
Laga egenpåhittad god mat
Dricka vin
Läsa
Somna en timme
Kolla på Beck
Sova en lång natt
Fixa lite hemma
Baka en kardemummakaka
Fika med syrran
Ta hand om två katter
Åka till S för mer planering
Boka jättebilligt inrikesflyg på NZ (250 spänn ena vägen!)
Planera resväg på sydön
Äta lasagne
Boka mer hotell i Auckland
Äta S hemgjorda semla
Åka hem
Tappa en vindrutetorkare
Boka kören som börjar imorrn
Mata katter

Puh.

En kväll i förorten

2010-02-05T23:09:00.006+01:00

Gatan är smal och husen låga, det känns som att vara i ett annat land eller i alla fall en annan stad. Neonskyltarna utanför är lika röda som väggarna är inne. Gamla biofåtöljer i röd sammet och imma på fönstren. En glad kille tar emot inträdet, 40 kr och skriver medlemskort för 20. Jag får en stämpel i form av ett hjärta som garanterar ålder så jag ska kunna ta en öl i baren. Människorna är avslappnade och klädstilarna är egna och varierade. Jag känner mig förflyttad tillbaka i tiden. Det är bara doften av en tänd pipa som saknas.

Arrangören har vit skjorta och breda röda hängslen. Han presenterar bandet som spelar bluegrass på svenska och är riktigt bra. Banjo, aukustisk gitarr, fiol, dobra, bas och tvättbräda. Levnadsglad musik och en mottaglig publik. Värmen ångar och luften känns tjock. Huvuden vickar, händer klappar och i de enkla refrängerna sjunger munnar med.

En annorlunda kväll. En kväll jag tycker om.

SBS

2010-02-04T22:36:00.003+01:00

Så kallar de sig, SBS. Det står för Short Between Stops och innebär att man träffas på ett ställe och tar något att dricka, promenerar så kort sträcka som möjligt tills man hittar ett ställe att äta på och sen går man till ett tredje hak för att avsluta. Vid nästa träff ses man på stället man avslutade på. Enkelt och kärnfullt. Idag var vi åtta stycken. Dessvärre hade stället vi skulle ses på packat ihop men det löste sig ändå i nästa kvarter. Det här är människor som jag kände och umgicks med när jag var i tjugoåren. Det är otroligt befriande att träffa såna. Allt blir så självklart. De vet vem jag är, tyckte om mig då och tycker om mig nu och jag kan vara mig själv till etthundra procent. Så avkopplande, så inspirerande och så himla trevligt!

Jag har bara varit med ett par gånger förut. Idag var en kille med som jag faktiskt var lite småkär i på den tiden. Och märkligt nog fanns rester av den känslan kvar nu när vi träffades. Jag kände mig ovanligt levande och det var så underbart! Jag är faktiskt inte "död" inuti. Det visste jag väl egentligen men det var skönt att få det bekräftat.

Och jag älskar människor som låter fantasin ta plats, rätt som det var var vi tre på ena hörnet som hamnade i ett surrealistiskt samtal och alla hängde på och spann vidare i allt galnare svängar. Jag njuter av sån't!

Så nu sitter jag här, med leendet forfarande formande mina läppar. Och en mycket god känsla i hjärtat.