Rick Falkvinge

If you're reading this, you're in the wrong place

2008-04-21T12:27:00.002+02:00

Om du läser detta, så läser du fel feed. Marsch över till det nya hemmet för min blogg på http://rickfalkvinge.se. Du har redan missat ett par nya inlägg. :)

If you're reading this, you're on the wrong feed. My blog has moved. And a sparkling new shiny blog in English, too! Find it at http://english.rickfalkvinge.se.

There will be no further announcements on this feed unless I feel bored and want to nag about the move.

Flyttat bloggen till rickfalkvinge.se

2008-04-14T20:43:00.005+02:00

Så var det dags för mig också att byta från Blogger till WordPress. Jag har gått och skjutit på det ett tag, men i och med WordPress 2.5 och Bloggers totala stillastående var det mer eller mindre oundvikligt.

Samtidigt ska jag försöka (försöka...) skriva en blogg på engelska också, debatten blir lite väl stillastående för bara oss svenskar.

Så - bloggen flyttad - finns numera på http://rickfalkvinge.se. Den här (www.falkvinge.com) kommer inte att underhållas längre och så småningom att försvinna.

Uppdatering I: naturligtvis gick servern ner direkt efter jag tagit den live, och jag kommer inte åt att felsöka. nya bloggen kommer upp igen tidigast lördag.)

Uppdatering II: uppe igen. På svenska på http://rickfalkvinge.se, på engelska på http://english.rickfalkvinge.se. Det var diskstrul som gjorde att den dök när jag var på andra sidan planeten, så det kan hända att den dyker igen, men då är den inte nere lika länge (jag avvaktar lite hur stabil den är innan jag evt byter disk eller burk).

Christer Berg missar målet helt

2008-04-11T09:16:00.003+02:00

Christer Berg på Dagens PS har skrivit en kolumn för Dataföreningen Kompetens. I just det här fallet var det namnet gravt missvisande.

Artikeln var visserligen ett intressant försök att ta sig in i debatten, men Christer misslyckas totalt med att få de andra debattörernas respekt när han börjar med att hälla ur sig saker som dels dissar dem, och dels saknar all verklighetsförankring.

En sådan sak är påståendet att Piratpartiet skulle vara mot all upphovsrätt (helt fel, dels vill pp ha en kort kommersiell upphovsrätt och dels anser pp att den ideella upphovsrätten - alltså erkännandet - är en grundsten för skapande) eller att piratpartister aldrig betalt för något upphovsrättsskyddat (det finns inget som irriterar en politisk pirat mer än att betraktas som en ickekonsument - alla undersökningar pekar på det rakt motsatta förhållandet). Att påstå saker som går stick i stäv med partiprogrammet vinner ingens respekt.

Men det viktigaste är att hela huvudtesen är fel i sak - påståendet att inget skulle skapas. Det är visserligen sant att traditionell kapitalism föreskriver att det inte är möjligt att större verk skapas utan finansiella incitament, men samtidigt har det blivit något av det största huvudbryt hos ekonomer idag (se Yochai Benkler mfl).

Internet har nämligen ställt allt detta på ända. Plötsligt hittar entusiaster varandra över hela planeten och skapar saker - utan ersättning och vid sidan av sina ordinarie arbeten - som utklassar de bästa kommersiella produkterna i sina produktklasser. Det finns ingen kapitalistisk teori som kan förklara detta, men det är likväl vad som händer. Linux och Wikipedia är de bästa exemplen.

Kostnaden för att producera film och musik har också sjunkit till en nivå så att folk gör det hemma på sin fritid. Den mest sedda långfilmen någonsin i Finland var en film som några tonåringar gjorde i sitt garage och lade på datoreffekter på. (Den petade ner Casablanca till andraplatsen.)

Det skapas mer än någonsin förut. 80% av allt material ("content") på nätet är skapat av privatpersoner. Detta är material som inte hade kunnat skapas, eller åtminstone inte publiceras, med de gamla strukturerna -- läs, innan fildelningen kom. För fildelningen är ett symptom på att alla kan kommunicera digitalt, på samma sätt som möjligheten att publicera sig är det.

Påståendet att det inte skulle skapas något om inte upphovsrätten bibehålls i sin nuvarande form ignorerar både hela människans kulturhistoria och saker som finns mitt framför näsan - som Linux och Wikipedia.

Likväl återkommer det gång på gång i debatten av människor som i själva verket menar detta: "Jag kan inte föreställa mig något annat sätt att motivera skapande än det som fanns innan Internet." Det är i princip samma retorik som kolumnen på The Onion som heter "Jag kan inte föreställa mig varför någon någonsin skulle vilja sluta skrika", skrivet av en (fiktiv) tvåmånaders baby. Om man dömer alla andras möjligheter efter sina egna referensramar, så underkänner man civilisationens framåtskridande och nya idéer som koncept.

Läs även Endemoniada.

Why the US is collapsing

2008-03-22T14:28:00.009+01:00

Hello, visitors from Digg, Reddit, StumbleUpon, and Slashdot. Summary in one paragraph: This is the leader of the Swedish Pirate Party explaining how the US went bankrupt in 1971, and has been covering it up through an accelerating whack-a-mole borrowing frenzy that is bursting right now. It has been paying rapidly growing VISA bills using MasterCard and vice versa for 37 years. The creditors are catching up, and the US is about to go extinct as a superpower. Become irrelevant. It is not yet on its death bed, it is still walking, breathing and capable of entertaining a conversation in public. But there are ominous bloodstains on its hands used to cover the painful coughing.

Last summer, I wrote (in Swedish) about how the US is in grave danger of becoming the Fourth Reich. I also said that such a state would not last for more than 15 years, because of a number of factors I would elaborate on later.

I was right about the sequence of events, but horribly off on the timing. Where I had expected them to happen gradually in about ten or 15 years, instead they are unfolding before my eyes at an accelerating pace.

Some people believe that pirate politics is somehow about the right to obtain music and movies without paying. Some, a bit more initiated, believe it is for fight for civil liberties. In that, they are correct. But few understand the scope of this fight. It is not against the music industry. It is not against entertainment cartels.

I see the pirate fight as being against corrupt governments that systematically curtail civil liberties as the primary and only defense of a gigantic and growing financial bubble, built over four decades. A fight against a small elite that are literally killing people to be able to keep living in luxury without paying the bills for it. Some bloggers have called this Fascism 2.0. The entertainment cartels are just a small part of this bubble, and fascism is used here in its most lexical sense.

fascism n. a merging of the interests of big corporations and government, adjoined with a systematic curtailment of civil liberties

In order to understand what pirate politics are really about, you need to understand global economic politics in ways that most people will never encounter. You need to understand the gold coin of Bretton-Woods, Toyota's impact on Detroit, the strategic dollar advantage of the Marshall Plan, why the WTO and UN WIPO are rivals, how and why the US uses threats of trade sanctions, and how money is created and ceases to exist on today's financial markets. I will cover the basics in this blog post.

The most prominent of these bubble-pumping governments is the US. And their bubble is bursting. The dollar is not just falling in exchange rate, as in "oh, the curves are on a downslope, interesting, btw I wonder what's for lunch today". The US dollars are about to become as irrelevant as the rubles, the deutschmarks, and the sesertii.

For these empires - the Soviet, German and Roman empire - followed the exact same pattern. And if history is a teacher, future empires will do so too.

Part I: Background

Some of you may have noticed that the dollar has lost some of its value against other currencies, the euro in particular. Usually, with a healthy currency, this would not be a cause for alarm, other that a sign that the American households might be overborrowing and overmortgaging, and thus increasing the money supply, causing the rate to fall due to supply/demand rules.

It is much more serious than that.

Let's go back to 1947. The US did two extremely strategic moves at that point. One was called The Marshall Plan and looked like charity, giving money away to all of war-torn Europe, officially to help repel communism.

Three years prior, it had established the Bretton Woods system, which put the US Dollar at the center of rebuilding the countries, and guaranteed an exchange in gold for the US Dollar. Every 35 US Dollars would be exchangable and refundable with one ounce in gold.

I genuinely believe that these two deals were good for everybody involved. The ruined Europe got a foundation for rebuilding its nations.

But what the US accomplished was much more important than that: it succeeded in making its own currency into a world currency. The dollar became the trade standard.

This status is extremely important. In fact, it carries the entire US economy and its continuous overspending. Let's stop for a moment to understand why.

Every nation has a currency reserve today. Savings in a piggy bank, if you like. This currency reserve was filled with the world's most stable and standard currency, the dollar.

Let's take that again: every nation has been buying dollars for the past 60 years just to stockpile it, because the US Dollar has been the standard currency.

And since they are buying the dollar, this means that the US is getting something else of value in return. In effect, the US has been able to print money at a rate that outpaces its industrial production, just because countries have been buying its currency.

At the end of 2007, this stockpile across the world was two and a half trillion dollars. More specifically, it was 2,445,180 million dollars.

What this means, is that unless the US has an equivalent on two and a half trillion dollars in cash on hand, which it absolutely doesn't, the US has consumed goods and services for two and a half trillion dollars that are not yet paid for. The countries bought dollars in exchange for yen-or-whatever, the US bought shiny toys for the yen-or-whatever, and never gave it a second thought.

This is like going on a shopping spree and paying with checks, and having the luxury of the checks never arriving at the bank to charge the account.

But the checks for that two and a half trillion dollars haven't vanished. They are sitting in vaults. And they are starting to trickle in to the bank. A barely noticeable dripping at first, it is now starting to turn into a small stream, and once people figure out what is happening, it's going to be a burst dam torrenting down the valley of global finance.

How much is two and a half trillion dollars? Actually, it isn't a lot of money in the global economy. It's about $7,500 for every man, woman and child in the US. It is about four years' worth of American military spending. It's about one-quarter of the American GDP.

The key here, however, is not how much money it is. It is that there is no financial coverage for it. Spending $1,000 on a TV set isn't a lot of money, but it can cause a lot of bad consequences for you and your standing if you don't happen to have those $1,000, and no more creditors are willing to lend you a hand.

And the US is running out of new creditors fast.

Part II: The war bankrupted the US

I wrote previously, that under the Bretton-Woods agreement, the dollar was essentially an IOU. A loan paper, an obligation to the US. Every 35 dollars was good for one ounce of gold, to be paid at any time of the creditor's choosing. However, the war tore through the American economy like a plough through a golf course. At the start of the war, the gold coverage was 55%, which is healthy by modern bank standards. During just 1970, however, that coverage dwindled from 55% to 22%.

Wait. 1970? Right. I'm not talking about Iraq. I'm talking about Vietnam.

At this point, economists no longer believed in the US' capacity of regulating its expenditure and making good on its promises. International pressure mounted to exchange dollars for the promised gold, particularly from France, which converted large amounts of its dollar currency reserves into gold at this time. It was a run on the bank to withdraw the savings while the bank was still alive.

On August 15, 1971, president Nixon declared bankruptcy. It wasn't worded like that, of course. But what Nixon did was to state that the US would no longer honor its creditors and pay gold for the dollar. He declared the credit documents invalid. This event has been dubbed The Nixon Shock. In any other milieu, cancelling payments is the same as declaring bankruptcy. Here, it was "just an executive order", and the world at large didn't really appreciate its consequences.

One such consequence was that the US was free to print as much money as anyone was willing to buy, inflating the bubble without any check, balance, or irritating warning light.

At the end of 1995, the foreign US Dollar stockpile was 610,337 million dollars. As I wrote earlier, today that number has grown to 2,445,180 million. That's close to two trillion in 13 years. A fourfolding of the debt. A 300% increase. Who is buying all of these dollars?

Asian countries, it turns out. A small handful of countries have been derogatorily called ODIC - Organization of Dollar Importing Countries.

The U.S. trade deficit was 763.6 billion dollars in 2006. This means that the United States bought goods and services for three-quarters of a trillion more than it was able to sell to other countries. Where did the US get three-quarters of a trillion dollars to fund this trade deficit in 2006? And an equal amount in 2007? And 2005?

You should start to get the answer by now. It didn't. Part of it came for printing money for foreign cash reserves, predominantly Asian ones. In any case, the US spent that money anyway.

To put this in context, in a list of global trade balances for 164 countries, the US is at the bottom of the list. The worst of all measured countries.

Not only that, but the silver medal goes to a country with a trade deficit of 125 billion dollars. That means that the US' trade deficit is six times larger than the second worst! We're not talking about a goal photo here to determine who's the worst offender, folks, we're talking about piles of money that are burning so big and fast you can see the smoke from weather satellites!

The US is running a federal budget deficit as well, with a current official debt running over nine trillion dollars and increasing fast.

Part III: Compensating by enforcing lopsided trade terms

Towards the end of the 1970s, economists in the US administration panicked. The Japanese cars, which flooded the market, struck at the heart of the American pride.

Foreign cars were better than American cars from proud Detroit. This just could not happen. Toy-o-ta. Even the name didn't sound very American. And yet, people in America were rejecting the pinnacle of American engineering - cars - for a foreign-produced equivalent.

So the administration concluded quite simply that American's dominance in industrial production was over. Far from throwing in the towel, another question was asked: "How can the US have a continued economic dominance in a world where the US does not have an industrial production of tradeable value?"

The answer came from an unexpected source.

Some time in the early 1980s, the then-CEO of Pfizer, Edmund Pratt, was frustrated with competition from foreign companies that (quite legally) copied and improved Pfizer's products. At the point, however, there was no way to change foreign laws to create a trade environment where such competition would be outlawed.

To cut a long story short, Pratt ended up on the ACTN - the Advisory Committee on Trade Negotiations - and recommended a plan to the Department of Commerce that would guarantee American trade superiority.

In short, it involved a two-pronged approach. The first part of it was to enforce trade laws that favored American interests, and then establishing "free trade" within that framework, set up to favor US interests. The second part was to threaten trade sanctions against countries that did not agree to this lopsided "free trade" agreement.

At first this was believed a risky business, since trade sanctions had never been used as part of a systematic policy before, but only used in exceptional cases. However, the strategy - focused on intellectual "property", i.e. mostly-American monopolies - turned out to work extremely well.

A forum was sought to establish the new American trade terms as a world standard. Pratt and ACTN went to WIPO, the UN-controlled World Intellectual Property Organization, to seek their blessing. They were basically thrown out on their faces, when the UN realized what they were trying to accomplish.

So hijacking another vessel became necessary. That vessel was the GATT, General Agreement on Tariffs and Trade.

Using a combination of unilateral threats, bilateral agreements of "free" lopsided trade, and multilateral agreements once enough countries had agreed to the terms, an all-encompassing and lopsided trade agreement was devised. It would prohibit third world countries from manufacturing medicine to save lives in their own population. It would make sure that established players, primarily in the US, could outmaneouver upstarts not by building better products, but through the legal framework. The companies in the agreement, such as the record industry, are now lobbying for warrantless searches of people's mail and homes to find out when their monopolies are infringed.

Using a combination of deceit and tricky negotiations, the agreement was signed by many enough countries. That agreement is called TRIPs. The vessel enforcing it is GATT, which was renamed World Trade Organization, or WTO.

And that is how America came to enforce its monopolies over civil liberties of the people in the US and elsewhere. The key takeaways here is that America deliberately skewed international trade through a combination of threats and coercion, in an attempt to irrelevantize the fact that American industry didn't produce anything sellable.

With the US now having a record trade deficit, the strategy has ultimately failed.

(The full background to the TRIPs agreement can be found in the book Information Feudalism. A very worthwhile, although very heavy, read.)

Part IV: Understanding the monetary system

Most people, I would say it's so "most" it can be approximated to "all", do not know where money comes from. How does a dollar appear? If there is $1,000,000,000 in the total economy, who makes the decision to change that number to $1,000,000,100?

Most people would answer "the government" or "the central bank". This is wrong.

The correct answer is: you do. When you borrow a hundred dollars, those hundred dollars appear magically in the economy. They did not exist before and will not exist after they have been repaid.

The monetary system works like this, somewhat simplified: a bank must have a certain fraction of its outstanding loans as savings accounts. If that fraction is 1/9 (a common number), and you deposit $1,000 in a bank, that bank has the right to lend $9,000 to other people, at a higher interest.

UPDATE II: the above paragraph has received a lot of comments on various forums. To clarify: I simplified it a bit to not go into too much detail. In the full somewhat more complex picture, the $1,000-becomes-another-$9,000 involves a cascade of deposits in different banks, multiplying the original limit. The first bank can only lend $900 for the $1,000 of deposit, but those $900 becomes a deposit somewhere else, generating another $810 in debt and magical new money, which becomes a deposit in turn, etc, and that's how $1,000 of deposit generates another $9,000 of magical new shiny money in the economy. If you're interested, I reiterate - take 45 minutes to watch the Money As Debt animation.

This is called the Fractional Reserve banking system. It is now doing its third tour of the United States, introduced by President Wilson in 1913. Before that, Andrew Jackson killed the second tour in 1836.

Lately, through lobbying and obscurity, the fractional reserve requirement has all but disappeared. Banks can now practically create as much money as you want to borrow.

In short, while Andrew Jackson was able to remove the central bank, he wasn’t able to eliminate unsound fractional reserve banking. When one such unsound bank in Massachusetts collapsed, it was discovered that its bank note circulation of $500,000 was backed by exactly $86.48. Why is this obvious absurdity, and the banks’ protection from criminal prosecution if they suspended payments, not called into question?

This has a number of interesting consequences. From a monetary perspective, it means that if the interest rate is 4%, then 4% of all credit will default, as that money must be used to pay interest on the remaining money pool. Since every dollar in the system is borrowed, every dollar is also owed interest on. Every single one. Where would the money come from to pay that interest? The answer is that it doesn't. The system is designed so that a certain percentage of people must go bankrupt.

Europe has had a similar system since the 1600s. If you're interested in more about this, I would very much recommend the 47-minute movie Money As Debt.

But the most important aspect is that the money supply is tightly tied to household borrowing. If people were frugal and economical, and everybody paid off all their debts, there would not any money left in the economy! There would be a shortage of money, meaning that there would not be any money to pay wages, rents, or creating new businesses.

On the other side, the more people borrow (particularly using house mortgages), the richer everybody feels because it increases the money supply, without increasing actual value of goods, commodities and services.

In 2006, this household debt was $45 trillion, compared to $5 trillion in 1969. The money supply has been expanded ninefold.

This is significant because a collapse of the credit system means a collapse of the money supply, and therefore create a society where nobody will have any money.

You can see where I'm going with this with the recent subprime mortgage market collapse, which is now snowballing.

Oh, and you've heard about the crash of 1929? The crash which everybody talked about as the worst in history? That crash saw a mere 27% reduction in the money supply. Compare this with the fact that if the US is forced into going back to a pre-1971, pre-bubble economy, we'll see an 89% reduction in the money supply.

To be absolutely clear: These numbers mean that in a worst case scenario, every working citizen in the US is about to receive an 89% pay cut on average. The best case scenario is hard to predict but I'm betting my money that the money supply will reduce a good bit more than the 27% of 1929.

The United States is heading for something that will make 1929 look like just an ordinarily disturbing day with some red numbers. And its fall will affect the rest of the Western world, as well.

Part V: The fall of the dollar and of the US

Like I wrote previously, the US' money printing machine is dependent on the dollar being the world standard currency. It was so by legacy even after the collapse of Bretton-Woods in 1971. No other economy was large enough to back another currency. There was no competition for a world standard.

Until 1999.

Since a few years back, the European Union has a larger economy than the United States. This is according to three different sources, all American: CIA, the World Bank, and the International Monetary Fund.

Let's take that again, because it is a shock to many: The European Union has a larger economy than the United States. A larger economy with which to back its currency, the euro. Reuters reported this the other day, but incorrectly attributed it to the decline of the dollar. It has been true since at least 2005.

When the euro debuted in 1999, it was introduced at just above the US dollar, but quickly fell to about .89, lower than the dollar. Today, it is trading at 1.55 dollars per euro. Two euros is more than three dollars.

To put fuel to the fire, the American Federal Reserve is expected to cut interest rates on the dollar from 2.25% to 1% by mid-2008. In contrast, the European Central Bank has been holding interest steady at 4%.

What do the central banks' interest rates have to do with this?

When keeping a national reserve, choosing between the dollar and euro here is like having a choice of two different banks with different interest rates. Everything else being equal, anybody rational would choose the euro as savings account, because it gives a better interest rate. But as I have already said, everything else is not equal. The dollar is losing value quickly, too.

Many empires have overspent on their military using borrowed money, and collapsed as a result. This was a major reason for the fall of the Soviet Union, for instance. It is generally agreed that the macroeconomically sustainable limit for military spending hovers around 2% of GDP.

The US is currently spending 5% of its GDP on its military. It tops the league of military spenders with an expenditure of 625 billion dollars yearly. (That's before emergency expenditures for the ongoing war.) To hide the real numbers, only $515B are allocated to the Pentagon openly. You need to dig deeper to discover that the funds for building and maintaining the expensive nuclear arsenal lies with the Department of Energy. The funds for funding and training insurgents across the world lies with the Secretary of State. And so on.

To put this number in perspective, the world's second largest spender - China - spends $60 billion. About one-tenth. The total world military spending is $1.1 trillion. This means the US spends more on its military than the rest of the world combined.

The same U.S. military is also used to enforce the dollar bubble.

Like I said earlier, the dominance of the US depends on the dollar being a standard currency. But with Bretton-Woods gone, the dollar's status as a world standard instead depends on many other things.

One of these things is oil trade.

Oil is currently - mostly - traded in dollars per barrel, which creates a defacto dollar-based economy. A few years back, one prominent oil producer switched to trading in euros per barrel.

This threatened the entire stability of the dollar as a world currency, and by extension, the US' economic bubble. After some chaos and turmoil involving the bubble-funded US military, that particular country is now exporting oil by the dollar again, thus once again contributing to the dollar bubble.

That country was Iraq.

(The interpretation that the US administration invaded to protect its currency bubble is mine and mine alone. But in this light of things, it would have made perfect sense to do so. The alternative to spending trillions on the war would have been risking a collapse of the entire economy, one that now seems inevitable anyway. When I have checked this hypothesis with Americans, though, they generally brush it off, saying that I vastly overestimate the intelligence of the current president.)

Today, Venezuela is trading in euros per barrel, and Iran has announced plans to open a euro-based oil bourse in Teheran. (Yes, the same Iran that the Republican candidate McCain is now singing about bombing.)

In international trade, more and more agreements are being signed in euros where anything else than dollars would have been unthinkable a few years back. In New York, tourist shops are now brandishing "we accept euro" signs - equally unthinkable a few years back. In Amsterdam, most exchange offices have stopped accepting dollars for currency altogether. It is falling so fast, they can't resell it for profit any longer.

In China, exporters are complaining about the cost of currency insurance on trade deals signed in dollars, and are switching to the euro. In Germany, Volkswagen is not selling one of its top models to the US solely due to the falling dollar. In Tchad in Africa, people on the streets have switched to the euro.

The thing that happens when we reach a critical tipping point - which may already be here - and currency reserves start switching from the dollar to the euro en masse, is that the collection agencies of the world's economy will come for two and a half trillion dollars of US debt, which is currently held in stasis in currency reserves.

There is nothing that can pay these two and a half trillion dollars of debt when the repo man comes knocking.

That tipping point will kill the dollar as a currency, sending it plummeting to levels previously inconceivable. It will kill the dollar as a world trade standard, the American economy, the American military, and the United States' status as a superpower. Just like when the Soviet union collapsed. It is even conceivable that the United States will fracture as a nation, just like the Soviet Union did.

But unlike the Soviet Union, the American public will be hit hard. In the Soviet Union, not much changed when the government-owned homes weren't paid for. They hadn't been before either. Not much changed when the food supplies were formally not coming, for they had not come before either. People had learned to live with a malfunctioning system. In the US, however, a lot of people will lose their homes and might not be able to get food. This is not a recipe for a happy society.

One prominent US economics professor recommends immediate investments in precious metals: "gold, silver, and copper-jacketed lead".

This difference in functionality of society before and after a collapse is called the collapse gap. And it's much larger in the US than what it was in the Soviet Union, Germany, or Rome.

Final words

This is what the pirate fight is about, in my eyes. Preventing fascism from spreading amongst corrupt administrations; defending civilization against the systematic curtailment of civil liberties in order to maintain a false image of prosperity and enrichen a self-serving elite. You could even say "defending democracy". The file sharing debate is but the symbol, but a very powerful symbol. Like the insignificant Belgian village of Waterloo, or the small overlooked Pennsylvanian town named Gettysburg. They, too, were important battlegrounds.

The US is already lost. I can think of no action that would prevent its downfall. My fight is for Europe, which has copied every US "intellectual property" policy in what can only be described as cargo cult economics, and risks a similar fate.

UPDATE I at Mar-22 17:23 CET - added links to Amsterdam story, Orlov's Collapse Gap, Information Feudalism

UPDATE II at Mar-23 11:30 CET - fixed some typos, added clarification on federal reserve requirement

(Blog tags in Swedish:)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om politik, piratpartiet, WTO, Trips, GATT, dollar, fascism 2.0, fildelning, integritet

Askonsdagen 2008. Eller 1983.

2008-03-18T22:20:00.009+01:00

För att fira Askonsdagen och justitieminister Asks gärningar slår jag på mina två lägenhetskameror och lägger ut till allmän beskådan. Det här är hur nära 1984 vi är nu.

För alla som säger "Har du inget att dölja, så har du inget att frukta": föreställ dig först att det sitter kameror i ditt hem, och se om du känner dig lika bekväm. Lagförslaget ligger redan. Och även om inte just det lagförslaget går igenom - den här gången - så ligger det många, många andra som vittrar sönder, kränker och slår sönder de tonade rutorna till privatlivet.

Kamerorna slås på klockan noll på Askonsdagen och av klockan tjugofyra. De sitter i min hall, monterade så att de även bevakar varandra. Bilderna uppdateras var femte sekund.

UPPDATERAT: Ok, slut i rutan. Askonsdagen 2008 är över. Synd att det blev mer debatt än vilken tradition som är "rätt" om när Askonsdagen infaller än vad justitieminister Ask håller på med.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Askonsdag, politik, piratpartiet, Ask, integritet, privatliv

Askonsdag. Lägenhetskameror på.

2008-03-18T01:14:00.006+01:00

"Svarte måndag, Vite tisdag, Aske onsdag, Skäre torsdag och Långe fredag." Så brukade min mormor alltid säga till mig om påskveckan.

Imorgon är det alltså Askonsdag. Visserligen inte döpt efter justitieministern, men delar likväl namn med henne.

För att illustrera Asksamhället kommer jag därför att slå på mina lägenhetskameror här på bloggen under hela Askonsdagen, från klockan noll till klockan 24. Den som vill kommer att kunna se mig komma ut ur duschen, knata omkring yrvaken, laga mat och göra det man gör hemma en onsdag när man är mellan konsultuppdrag och försöker komma i form och ikapp i största allmänhet.

Vi har länge sett hur justitieministern Ask och hennes företrädare Bodström monterar ner rätten till privatliv bit för bit. Det här är vart vi är på väg. Både genom det röda och blå blockets politik.

Men naturligtvis är det inte ett verklighetstroget scenario, om man ska vara noggrann. I Asksamhället är det bara polisen och ett antal storföretags lobbyorganisationer som skulle få se bilderna från kamerorna, läsa min privata post, titta på mina privata bilder på datorn och lyssna på mina telefonsamtal. Som rutinåtgärder, utan att jag vore det minsta misstänkt. "Spaning." Men aldrig allmänheten. Hade allmänheten tillgång till samma information, så skulle anklagelser kunnat bemötas. (Bortsett från att privatlivet vore borta även i det fallet. Det försvann redan när polisen och storföretagen fick oinskränkt tillgång till det.)

Det här lagförslaget, att polisen ska få titta på medborgare genom deras webbkameror utan brottsmisstanke, finns förresten redan. Det heter 2005:38.

Någon mer som vill fira Askonsdagen med mig? Kameror på!

Pingat på Intressant. Andra bloggar om Askonsdag, politik, piratpartiet, Ask, Bodström, Asksamhället, Bodströmsamhället, integritet, övervakning, privatliv

Demokrati del 2: Valsystem? Sakfrågepartier?

2008-03-17T13:03:00.005+01:00

I min förra postning, som var del 1 av den stafettpinne jag fick av Blogge, berättade jag lite om hur jag funderat kring konceptet demokrati, och kommit fram till att det faktiskt är det bästa tillgängliga styrelseskicket. Inte för att alla får vara med och bestämma - sådant har vi andra talesätt för som involverar kockar och flytande maträtter - utan för att samhällsresultatet blir stabilast kombinerat med allmänt välstånd. Inte alltid optimalt på kort sikt, långt ifrån snabbast på att agera och reagera, men bäst på lång sikt.

Eftersom det med det är etablerat att det är positivt för samhället att man väljer ledare, så återstår att filosofera kring hur man väljer ledare.

När den moderna demokratin etablerades för ett par generationer sedan (den är faktiskt inte speciellt gammal) så visste man inte speciellt mycket om hur man byggde ett röstesystem för att maximalt spegla väljarnas vilja. Därför tog man det enklast möjliga, det som kallas pluralistisk röstning: Alla har en röst som de får lägga på vilket parti de vill. Det parti med flest röster vinner.

Detta system är det sämsta tänkbara. Ska jag säga något positivt om det, så är det bättre än lottning. Det fungerar som avsett när man har exakt två alternativ, men bara då.

Som exempel kan tas en landsomfattande omröstning som hålls varje år om var man ska mötas för någonting. Stockholm skulle vinna varje gång, eftersom flest bor där. En minoritet blir extremt gynnade som slipper resa alls, och övriga missgynnade i olika grad.

Ett annat valsystem hade inneburit att alla fick bidra ungefär lika mycket till det gemensamma intresset, och då hade mötet i stället hamnat i Jönköping eller Karlstad. Stockholmarnas röster hade sett ut av typen "Jag vill helst ha det i Stockholm, men Jönköping och Karlstad är också bra alternativ." Göteborgarnas hade sett ut enligt "Jag vill ha det i Göteborg, men Jönköping fungerar också rätt okej."

Wikipedia har en hyfsad artikel som jämför olika valsystem. Men eftersom det skulle ifarosätta nuvarande maktbalans lär vi inte se det införas av dem som har makten idag.

Vilket leder mig till nästa sak. Utmanarpartier kontra etablerade partier. Det är en klar brist med systemet, att vinnarna i en tävling också får sätta reglerna för nästa omgång i samma tävling. Man ser inte guldmedaljören på VM i 100 meter brösthäcksim få tio meters försprång i nästa års tävling, men det är så det fungerar i Sverige i politiken idag.

Jag sade en sak som kom i TV i valrörelsen 2006: "Vinnarna av valet 2002 har ungefär en miljard i skattepengar att bedriva valrörelse för. Det har de, eftersom de har bestämt att de ska få det, och att vi i utmanarpartierna inte ska få det."

De har också ondgjort sig mycket över hur jobbigt det blir med en massa småpartier i riksdagen, och bestämde sig därför för att införa en småpartispärr -- om man får mindre än fyra procent av valresultatet, så får man inte vara med i riksdagen över huvud taget. Många, dock inte alla, parlament har liknande regler. I t.ex. Nederländerna finns ingen småpartispärr.

Min poäng är att inom alla andra områden i samhället skulle detta kallas för kartellbildning och vara straffbart med fängelse. Det finns gott om stora aktörer inom olika branscher som också tycker det är jobbigt med småuppstickare som bråkar med dem. Men det är bara stora partier som har rätt att lagstifta bort små partier, både med ekonomiska medel (ingen kampanjkassa till dig! och dessutom får du bära ut dina valsedlar själv, jäkla uppkomling) och lagliga (och når du inte en viss marknadsandel efter att ha stängts ute från resurserna, distributionskanalerna och menyn är det naturligtvis bara ditt eget fel, då får du inte heller någon representation).

(Nu är jag inte bitter för Piratpartiets skull; vi kommer att hoppa över varenda jäkla sten, kulle och hinder som kastas framför oss på vägen mot våra mål. Jag filosoferar på en högre nivå.)

Så hur långt ska man gå? Ska man kanske rentav låta alla medborgare rösta om varje fråga? Nej, det ska man inte, och det av två bra anledningar.

(Som kuriosa finns det ett parti som har direktdemokrati som enda punkt på sin agenda. Det heter aktiv demokrati och fick 83 röster, en fjärdedel så många som Kalle Anka.)

Den första anledningen är nationalekonomisk. I ett företag så betalar man människor för att sätta sig in i en viss fråga och sedan vara expert på den i företaget som helhet. Om varje människa skulle behöva sätta sig in i varje fråga, så skulle det vara ett gigantiskt natinoalekonomiskt slöseri. Ingen skulle ha tid att producera eller ta hand om nästa generation. Antingen det, eller så skulle folk prioritera sina barn i stället (hoppas det) och bara högljudda lobbygrupper skulle rösta. Bättre då att göra som företag, och betala människor kollektivt via skattsedeln för att sätta sig in i frågorna.

Den andra anledningen till varför direktdemokrati är en dum idé är att det finns mer värden i ordet "demokrati" än bara att folk röstar. Det ligger också västerländska värderingar - åsiktsfrihet, yttrandefrihet, rätt till utbildning, etc - i ordet demokrati. Hela poängen med dessa värden är att de gäller hela befolkningen. Men samtidigt så visar historien, att vid varje enskilt tillfälle i varje enskilt samhälle, så går det att hitta en majoritetsopinion för att inskränka dessa rättigheter för någon minoritet i samhället. Det är politikernas uppgift att bevara dessa värden för hela befolkningen, i stället för att låta en arg pöbel montera ned dem för dagens skurkar (vilket förmodligen skulle vara pedofiler, terrorister och pirater, som Oscar Swartz lysande beskrev i sin senaste skrift).

Annorlunda uttryckt: Direktdemokrati är när tre vargar och ett lamm röstar om vad man ska äta till middag.

Ytterligare annorlunda uttryckt: yttrandefriheten behöver aldrig skyddas för rätten att hålla med majoriteten.

Så optimum hamnar någonstans mittemellan, på en representationsbaserad demokrati där de valda tar sig ansvaret att dessutom förvalta vissa demokratiska värden.

Eller alternativt har det ansvaret, men inte tar det.

De senaste dagarnas diskussion har visat att åtminstone ett parti som gick till val på att upprätthålla precis de här värdena sedermera har svängt och nu i stället röstar för att montera ner dem. Jag pratar om Centern. Man kan prata om kompromisser allt man vill, och hävda att alternativet var sämre, men det finns likväl ett antal personer i riksdagen på Centermandat som kommer att trycka på "ja" för att införa FRAs massavlyssning, och som kommer att trycka "ja" för att ge upphovsrättslobbyn mer tvångsåtgärder än vår egen poliskår.

Min poäng är, att om man inte är beredd att gå ifrån förhandlingsbordet, så har man en urusel förhandlingsposition. Är man inte beredd att bryta samarbetet, så är man bara en slav för den andres villkor. Centern skulle inte ha sagt "Vi är glada att det inte blev sämre, så därför kommer vi att rösta igenom det". De skulle sagt "Detta är vår kärnfråga. Vi kan inte gå emot våra väljare i detta. Hellre bryter vi allianssamarbetet." Mig veterligen gick inget annat parti i alliansen till val på att införa en massövervakning eller på att skärpa upphovsrätten, så det finns inget parti som hade kunnat säga samma sak utifrån sina egna frågor.

Och det är då diskussionen om sakfrågepartier, koalitionsregeringar och väljarförtroende dyker upp.

Besökaren 2.0 försvarar Centerns agerande med att man måste välja vilka frågor man tar strid i när man ingår i en koalitionsregering. Samtidigt dissas sakfrågepartier med att de är missnöjesröster där man bara bryr sig om vissa frågor och lämnar alla andra.

Det resonemanget kan jag bara inte få mitt huvud runt. Hela poängen med ett sakfrågeparti är att välja vilka frågor man tar strid i, och dessutom att vara tydlig med det inför väljarna innan valet. När du röstar på ett etablerat parti, så vet du tvärtom aldrig ifall din anledning till att rösta på partiet blir det första som kompromissas bort. I mina ögon är sakfrågepartier mycket ärligare mot väljarna inför tanken på en koalitionsregering: "Vi kommer att ta strid för X, Y och Z. Vi bryter ett samarbete om vi inte får igenom detta. Vi kommer inte att ta strid för något annat. Det vet du redan innan valet."

(Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över termen "missnöjesröst". Det är ett konstigt sätt att förminska vissas åsikter. I mina ögon är allt utom en röst på den sittande regeringen en missnöjesröst.)

Josh reagerar på Centerns allianskompromiss med ett "Ge mig tillbaka min röst!" och säger att en röst på ett parti som inte kom in i riksdagen hade haft bättre effekt än ett parti som visserligen kom in i riksdagen men sedan i stället gjorde tvärtom. Och visst är det så. Jan Lindgren gästskriver klokt hos Opassande;

Faktum är att alla partier tappar röster, det kan vi ju se. Men oftast när ett parti tappar en röst till ett annat parti kan det vara svårt att veta varför. Om folk går från centern till folkpartiet, är det pga jobbpolitiken? Invandringspolitiken? Kanske miljön? Eller skolan? Vem vet.

Men om centern tappar röster till Fi eller PP - då vet nog varenda jävel varför. Det finns inte så mycket att undra över. Och det är där enfrågepartierna verkligen kommer till sin rätt. De kan sätta eld i baken på de etablerade politikerna och få dem att inse att det finns andra frågor som folk tycker är viktiga. Nya frågor som de inte förstår.

Summa summarum tror jag vi kommer att få se fler sakfrågepartier vad det lider. De är åtminstone ärliga mot väljarna i vilka frågor de kommer att slåss för, och vad de kommer att gå från förhandlingsbordet för.

Under tiden fortsätter Piratpartiet att slåss för de värden som andra partier kompromissar bort. Åsiktsfrihet, yttrandefrihet, privatlivsskydd, informationsfrihet, rättssäkerhet, transparens. Det är Piratpartiets strid. Det är den som vi tar. Sänkt bokmoms kompromissar vi bort.

Jag avslutar med att lämna stafettpinnen om att filosofera kring demokrati vidare till Christian Engström, Emma Opassande, Stefan Flod och Johanna Nylander.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om demokrati, politik, piratpartiet, yttrandefrihet, centern, valsvek, bokmoms

Demokrati del 1: Demokrati eller inte?

2008-03-17T11:36:00.006+01:00

Jag fick stafettpinnen av Blogge att filosofera lite kring demokrati som koncept i allmänhet, och kanske specifikt kring vår tolkning av ordet.

Det intressanta i sammanhanget är dels att jag verkligen har tänkt och reflekterat över det, och dels att det användes som ett vapen mot mig som partiledare i valrörelsen 2006. Någon hade grävt fram en tio år gammal insändare där jag pekade ut några av bristerna med dagens system. (Kritiken tystnade när någon annan påpekade att jag bara tog upp saker som kända statsvetare också påpekat.)

Min erfarenhet av demokrati börjar i ett av Sveriges mest kända ungdomsförbund. Nej, inte Ung Pirat, utan ett annat. Där avancerade jag rätt snabbt till att bli Göteborgsordförande för skoldelen av organisationen -- så långt hade jag tagit mig på faktiska meriter. (Den skola vars förening jag var ordförande för blev utsedd till distriktets bästa.) Jag stod också med på valsedlarna till kommunfullmäktige i Göteborg.

Men då började jag fundera - mer specifikt på den interna demokratin i organisationen. Varför blir folk valda till ansvarsposter? Vad är de mekanismer som får någon att fatta ett beslut i ett val mellan två personer? Är de såpass generella att man kan game the system, som jänkarna säger? Att systematiskt arbeta för att bli invald på något helt annat än meriter?

Svaret var ett överväldigande ja.

Det visade sig, att när en person fick välja mellan en person som hon aldrig hade hört talas om (en skåning som för första gången såg namnet "Kalle Jopphejdi, Dalarna") och en person de hade träffat och varit ute på aktiviteter med, som de identifierade som trevlig och en i gruppen, så väljer de nästan utan undantag den person som de har en tidigare social relation med.

Det upptäckte jag genom att resa runt i Sverige och träffa andra ordföranden och vara ute och kampanja med dem. Jag visade mig inte briljant på något sätt, bara tillräckligt kompetent - socialt och politiskt. Och fick samma skit under naglarna som de. Jag var med i alla sociala sammanhang runt om i landet jag kunde, som "göteborgsordföranden för xxx som särskild gäst".

Mycket riktigt. När ett år hade gått, så fanns det ett överväldigande gäng som ville ha in mig på riksnivå. Jag föreslogs inte av valberedningen - dem hade jag inte träffat - men det fanns en sanslöst stor grupp som ville kuppa in mig på årsmötet. Som jag hade räknat med, så föredrog de en person som fått skit under naglarna sida vid sida med dem, framför helt okända namn de aldrig hört talas om.

Då tröttnade jag. Det var då jag förstod att interndemokrati inte favoriserar politiska meriter, utan andra egenskaper. (Om man nu inte definierar om "politiska meriter" till att vara ute och dricka öl med så många som möjligt på ens egen nivå, istället för att visa ledarskapsresultat för sin egen organisation.)

Jag åkte inte ens till årsmötet där jag skulle kuppas in, vilket jag fick höra efteråt hade orsakat besvikelse bland de som jag hade lobbat hos. (För det var det jag hade gjort, med ett modernt ord.)

Då lämnade jag organisationen och tappade tron på demokrati i ett par år. Inte bara intern demokrati, utan också på landsnivå. Jag filosoferade vidare över det där. Om röstberättigade delegater på ett årsmöte nu inte väljer kandidater på merit utan på något annat, vad är orsaken till att man lägger sin röst på ett visst parti?

Här började jag fundera i kompetensdistributionstermer. Det vill säga, om parti A lägger fram ett nationalekonomiskt program och parti B lägger fram ett annat nationalekonomiskt program, och båda hävdar att det ska lösa nuvarande samhällsproblem, hur ska en genomsnittlig väljare kunna fatta ett informerat beslut om vilket partiprogram som är mest baserat på sund nationalekonomi?

Svaret är det kan hon inte. Väljarna är fullständigt i faktamässigt mörker när de röstar vad gäller om parti A bara svänger sig med en massa termer utan att begripa de nationalekonomiska sakfrågorna ett enda dugg. Undantaget de få väljare som också är nationalekonomer själva.

Någonstans förutsätter demokratin att väljarna fattar informerade beslut om vilka åtgärdspaket som är bäst för samhället. Man kan inte välja mellan A och B, om man inte förstår vad A och B betyder. Men om nu förutsättningarna för att fatta ett informerat beslut helt saknas, åtminstone för 95% av väljarkåren - underkänner det då inte demokrati som koncept?

(Här menar jag med demokrati det som vi i Västeuropa vanligtvis avser med ordet. Det forna Östeuropa hade en annan mening av ordet, t.ex. menade Östtyskland att de var krönet av demokrati, eftersom folket ägde produktionsmedlen. De var så stolta över hur demokratiska de var att landet till och med döptes så - DDR, Deutsche Demokratische Republik.)

Vidare funderade jag, återigen, på vad som propagerar partiers framgång - på samma sätt som jag tidigare hade funderat på vad som propagerat enskilda kandidaters framgång. Det jag kom fram till var hur hela systemet är konstruerat för att uppmuntra lögner, bedrägerier och villfarelser från de partier som vill bli valda. I insändaren jag nämnde, så skrev jag;

Det är just så demokrati fungerar. Precis som med evolution: det går inte att fuska, allt som för dina gener vidare räknas. Precis som med överlevnad i vildmarken efter olyckor: det går inte att fuska, det handlar om att hålla sig vid liv, allt är tillåtet. Precis så fungerar demokratin: du belönas om du vinner röster. Du får makten. Helt oavsett sättet, sättet är inte intressant.

Så ja, politiker premieras för att ljuga. Politiker premieras för att vilseleda väljare inför val. Allt är tillåtet för att vinna röster. Det är så det parlamentarisk-demokratiska systemet fungerar, det är en inneboende egenskap i fundamentet: vinner du röster vinner du valet, vinner du valet vinner du makten. Du premieras för att vinna röster. Hur detta sker är irrelevant, på samma sätt som det är irrelevant hur du väljer att föra dina gener vidare till nästa generation, så länge du för dem vidare.

Därför röstade jag inte under en lång tid. Men jag låg inte på soffan, utan gick ner till röstlokalen och lämnade in mitt röstkort. Jag ansåg att det var det enda ansvarsfulla jag kunde göra, eftersom jag ansåg att jag saknade kompetens att fatta ett informerat beslut om vilket parti som hade det bästa åtgärdsprogrammet.

Detta hade jag alltså kommit fram till vid 18 års ålder, hälften av min nuvarande ålder. Sedan dess har jag tänkt ännu mer, och fler faktabitar har kommit till som har fått mig att svänga avsevärt i flera av frågorna.

Jag tycker fortfarande att det är en brist med demokrati att systemet uppmuntrar bedrägeri. Men en av de sakerna tillkommit för mig, är att det inte spelar någon roll att väljarna är oinformerade. Det fungerar ändå. Ingen har riktigt vetat varför, förrän boken The Wisdom of Crowds satte ihop pusslet.

I all korthet, så är en folkmassa väldigt intelligent om man väger samman deras bedömningar. Ett exempel var, att på en marknad i England, så fick oinformerade besökarna gissa vikten på en utställd tjur. Naturligtvis varierade gissningarna på allt mellan tre heliumballonger och den sammanlagda vikten av Schweiz, och slaktarmästarna - experter på just de bedömningarna - bara skrattade åt gissningarna. Det intressanta var, att när man tittade på genomsnittet av alla gissningar, så hamnade det blott ett par hekto från tjurens vikt - och det genomsnittet var närmre än någon av slaktarmästarnas bedömning. Detta är nu visserligen en anekdot, men boken Wisdom of Crowds sätter in anekdoten i ett större sammanhang om varför det är en regel och inte ett undantag.

En annan sak som kommit till i min världsbild sedan jag var 18 är att demokrati inte alls nödvändigtvis ska ses som det optimala styrelseskicket i alla lägen. I stället ska det ses som en försäkring mot ett korrupt styre. Demokrati må ha långt ifrån det bästa best-case av alla tillgängliga styrelseformer -- där ligger en machiavelliansk upplyst despot nära tillhands att argumentera för -- men dess riktiga förtjänst är att demokrati har det bästa worst-case.
Kostnaden för den försäkringen är skillnaden mellan vad man hade kunnat uppnå optimalt med ett annat styrelseskick och det som man faktiskt får ut av demokrati.

I alla andra styrelseskick, så ifall ledarna blir korrupta och börjar bry sig om sig själva mer än nationens välmående, så går det söderut väldigt fort. Att byta ledare och/eller styrelseskick blir inte aktuellt förrän 90% av befolkningen inte har något annat hopp kvar, och då pratar vi om revolution. Ett väldigt tärande, destruktivt och allmänt kladdigt sätt att byta ledarskap. I demokrati är mekanismen i stället inbyggd som en del av systemet - det går aldrig så långt att 90% av befolkningen är utarmade och tar till vapen. Ledarskapet byts ut långt, långt innan det har gått så illa.

Och i det perspektivet är det ganska ointressant för valet av styrelseskick om någon kandidat i en demokrati lyckas ljuga och bedra sig från 49% till 51% av rösterna. Då är det ett långt större problem ifall ledarskapet som kollektiv lyckas undandra sig granskning.

Jag har mycket kvar att skriva om valsystem och traditionella partier kontra sakfrågepartier, men det blir delvis ett nytt ämne, så jag tar det i nästa postning.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om demokrati, styrelseskick, despot, Machiavelli, heliumballonger

Makthavarna låtsas åtminstone lyssna

2008-02-28T22:44:00.004+01:00

Joakim Lundblad på Kommenterat gjorde mig uppmärksam på en offentlig konsultation som EU-kommissionen just nu har på Creative Content Online. Här är mitt svar (nedan).

UPPDATERAT: läs också Basic Personligt och Oscar Swartz, särskilt kommentarerna.

Dear Commission,

thank you for the opportunity to speak out on these important issues. While they seem to deal with culture, they touch and affect the very roots and foundations of our democratic principles.

I will focus this response on questions 1, 2, 10, and 11.

1) Do you agree that fostering the adoption of interoperable DRM systems should support the development of online creative content services in the Internal Market? What are the main obstacles to fully interoperable DRM systems? Which commendable practices do you identify as regards DRM interoperability?

2) Do you agree that consumer information with regard to interoperability and personal data protection features of DRM systems should be improved? What could be, in your opinion, the most appropriate means and procedures to improve consumers' information in respect of DRM systems? Which commendable practices would you identify as regards labelling of digital products and services?

I wish to point out a couple of things here.

a) I wish to remind the Commission that Australia recently spent €45 million on a similar technology, a content protection for the Internet aimed at pornographic content, that was broken in 30 minutes by a 16-year-old. This is typical. For every DRM system devised, it only takes one person to break it, at which point it becomes and stays broken for everybody. And the amount of sheer unorganized manpower that takes aim at breaking a DRM outperforms its design resources by magnitudes.

There is no single unbroken DRM system currently in existence. Even the best and newest, AACS, was broken in 2007 and has stayed broken since. In a time when the content industry itself is realizing that DRM is a non-solution, advocating it as a solution from a political angle appears backwards and anachronistic.

b) The term "interoperable DRM" is an oxymoron. The very purpose of DRM is to make an otherwise freely interoperable piece of data into something considerably less interoperable. By contrast, the overwhelmingly dominant MP3 audio format has no DRM at all. It can be copied to and from any device without any technical obstacle whatsoever. Its dominance can be traced directly to its ease of use; there are dozens of competing formats, many of them with superior sound quality, but with DRM and thus not interoperability.

The question "what is the main obstacle to fully interoperable DRM systems" is not one that can be answered, as the main obstacle to full interoperability is DRM in the first place.

c) If consumer protection is the priority, a DRM'd product should be considered defective, as the very purpose of the technology is to REDUCE the consumer value and restrain them from using the product in ways they desire, including ways explicitly permitted by law. The product is defective by design. Consumer protection laws in member states could then deal with defective products as per member state law. However, judging from the wording of the question, voter and consumer protection is not a priority in this consultation. I urge the Commission to consider making it so.

Questions 10 and 11 are more important.

10) Do you consider the Memorandum of Understanding, recently adopted in France, as an example to followed?

11) Do you consider that applying filtering measures would be an effective way to prevent online copyright infringements?

For every right, there is a cost to society of enforcing that right. No right exists in a vacuum.

This proposal shows beyond any doubt that the cost of enforcing copyright, when works are copied without financial gain, is prohibitive in terms of democratic sacrifice. It is clear that the wider implications to civil liberties have not been considered. Here are but a few of them.

In any lawmaking, a law must fulfill three criteria. (This is obvious to the Commission, but included for reference as I imagine this will be read by several other people.) The criteria are necessity, effectiveness and proportionality.

Necessity: there must be a need for the law. (No law should be created just because it's fun to write laws.) This is fulfilled: the statutory status quo is jeopardized by new behaviors enabled by new technologies.

Effectiveness: the law must effectively address and remedy the need. This proposal fails to do so entirely, and I will illustrate why in three different ways.

- first, aiming at "online copyright infringement" misses the big picture. What's being targeted is large-scale noncommercial copyright infringements, whether they take place over the Internet or another digital network. In the 1980s, before the Internet and phone-coupled modems, it took on average four days for a new digital work - usually games - to spread to saturation. These copyright infringements happened through physical contact, where people met and copied physical media. This is important, as it means that the best case ever achievable is to go back to about four days to saturation, instead of today's 12-24 hours. To achieve this goal, a complete shutdown of the possibility to communicate digitally - internet as well as phone network - is required. As long as one single digital link continues to exist, it will be used for copyright infringement, history shows. As long as a network exists, it will be used by private, social groups to share data and copyrighted content, usually with strong encryption.

- second, the proposal assumes that file sharing happens from a home Internet account, in a time when anonymous, free, wireless Internet is becoming ubiquitous in every café, every bar, and every restaurant - and pretty much the rest of the city. A very similar proposal was introduced in Sweden by Mrs. Renfors; at the press conference, she admitted freely that if wireless Internet became common in the city, the proposal would not be effective. The level needed for such non-effectiveness has already been surpassed in Stockholm, Sweden. (In order to counteract this, every bar and café owner would have to ID and log every customer, and it would still not be sufficient as wireless Internet is just that - wireless.)

- third, it assumes that file sharing can be made to go away in the first place. When Napster debuted in 2000, the size of an average computer hard drive was 2GB. That is the size of the average cell phone memory today. Open-platform cell phones, with the ability to install custom applications, are just appearing, and I predict a very early application will be file sharing over Bluetooth, with a 100-meter range. This means that in a few years, thousands of cell phones will be sharing files with each others wirelessly and untraceably on the average subway train. Unlike file sharing over the Internet, this would be direct device-to-device with no possibility of central point of detection. With the current rates of memory growth, it is likely that an average cellphone will hold terabytes of data in a decade - being able to hold practically all music ever recorded and sharing it with any other cellphone that comes within range, without means of detecting which cellphone is doing the sharing. It is simply not possible, nor productive, to try to stop this behavior.

Proportionality: the law must be proportional in its penalties and incurred costs to address the need. This is where the suggested proposal has catastrophic and unaddressed shortcomings.

- by requiring the Internet Service Providers to monitor traffic for copyright infringements, the messenger immunity - that the messenger is never responsible for the contents of a sealed message - is revoked. This is a fundamental principle of justice dating back to the Roman Empire, which was now revoked in France without consideration that this was the case. It is exactly like making the Postal Service liable for every crime prepared over postal mail, and charging them with prevention thereof.

- first, this means that the legal system is privatized. Private corporations are charged with finding, judging and punishing illegal behavior. It should be noted that copyright cases can be notoriously complex, even reaching Supreme Courts - but this proposal would charge entry-level customer service representatives with deciding such cases on a daily basis. How are these people supposed to know if a digital transmission of a work was with the copyright holder's permission or not, or otherwise permitted by law - say, a private copy to a summer residence? This leads me to my next point:

- second, removing the messenger immunity means that the ISPs will err on the side of caution, assuming ANY transmission of ANY work to be not permitted. This leads to economic and democratic consequences. First, it has consequences for the freedom of the press, as documents showing improper behavior with corporations and authorities can no longer be leaked to reporters - the act of copying the documents and transmitting them to reporters would in itself be a copyright infringement. (This is not a theoretical construct. The site WikiLeaks was shut down recently for this very reason, for documents allegedly showing that a Swiss bank was involved in money laundering.) Second, it has economic consequences - it cements the notion that only today's rightsholders are allowed to distribute creative works over authorized channels. In reality, 80% of the works on the Internet were created by private individuals, and not by the content industries. If the creation of new works is a goal for the Internal Market, private individuals provide four-fifths of them, many of which are economically dependent on unrestricted distribution of such works.

- third, the punishment itself - cutting off internet access - is atrocious. In this context, "Internet access" is regarded as a consumption-only luxury resource, as in downwards-only, read-only. This misconception is understandable, as this was the old mass media distribution model. Passive. Television, newspapers. However, an Internet connection goes both ways - it also allows upwards and sideways communication - and this is an equally important part of internet access. By cutting off an internet connection, you disallow the citizen from making their voice heard - from taking part in the democratic discussion. Not only that, but you also ban them from taking part in commerce, in studying, and even from working. In addition, it is a social house arrest: the people suggesting this proposal are clearly not digital natives, and do not understand how today's young generation interact with more friends, faster, and more continuously than any generation before it.

- fourth, the punishment is collective, which goes against basic principles of justice. If one person in a household is deemed (by a private ISP) to be file sharing, the entire family is banned from studying, working, making their voice heard, and contacting their friends.

- fifth, requiring a private entity to monitor all private communications over the Internet, which is most communication these days, basically revokes the right to private communication as such, and can hardly be considered compatible with article 8.1 in the European Convention on Human Rights.

In summary, France's memorandum of understanding is atrocious, undermines basic principles of justice and privacy without consideration thereof, and does not even effectively address the issue. The country shows its utterly conservative and technophobic history with regards to cultural development: France was the last European country to decriminalize the printing press.

Cheers,
Rick Falkvinge
citizen of Sweden and the European Union

Pingat på intressant. Andra bloggar om: EU, EU-kommissionen, piratpartiet, upphovsrätt, korkade schweiziska banker

Kommentarer till propagandakriget

2008-02-07T07:11:00.000+01:00

De senaste dagarna har det kommit åtskilliga artiklar om besättningen på The Pirate Bay i gammelmedia. Alla har varit kraftigt negativt vinklade och har handlat om allt från påstådda 20 undansmusslade miljoner till barnporrsbeskyllningar.

Men ingen, inte en enda, har berört de faktiska åtalspunkterna.

Det var väntat att industrilobbyn nu skulle gå ut med en massiv propagandakampanj. Till exempel visste vi att de skulle spela ut barnporrkortet. Vi visste bara inte hur och när.

Men att Metros reporter Petter Sundsten skulle köpa storyn så okritiskt och dessutom lägga ut den på förstasidan var en överraskning. Kommentarerna på storyn på Metros web var oerhört kritiska.

Jag tror det är läge här att påminna om hur oerhört cynisk upphovsrättslobbyn är, att de inte låter någon som helst moral eller etik stå ivägen för sina kontrollbehov. När Christian Engström och jag var på ett seminarium anordnat av amerikanska handelskammaren AmCham i maj förra året, så är det starkaste minnet av en Johan Schlüter, chefsjurist på danska Antipiratgruppen. Han pratade då inför ca 100 höga chefer för film- och skivindustri, plus ett par pirater som hade gått dit för att bevaka händelsen. Min minnesbild av en passage han sade, tillsammans med ett osannolikt självbelåtet flin, går så här:

- Mina vänner, vi måste filtrera Internet för att komma tillrätta med fildelning. Men politikerna förstår inte fildelning, och det är ett problem för oss. Därför måste vi associera fildelning med barnporr. För barnporr, det förstår politikerna, och det både kan och vill de filtrera på Internet.

Min haka droppade till golvet. Sade han verkligen det där? Men jo, det gjorde han. Så moral- och skrupellösa är industrilobbyn i Danmark, att den inte bara offrar barnporrjakten som en hävstång för att komma åt fildelning - utan också rekommenderar det som en strategi till andra.

Många postade krönikor på nätet, däribland Oscar Swartz i Computer Sweden. Krönikan "Barnporr som vapen mot fildelare" i Helsingborgs Dagblad är särskilt läsvärd.

En månad efter seminariet försökte Rikspolisstyrelsen att sätta upp The Pirate Bay på den spärrlista som bara ska innehålla kommersiell barnporr (men som i själva verket innehåller allt från oönskat politiskt material till trädgådssidor). Pirate Bay skulle då inte gå att komma åt från de flesta internetkonton i Sverige. Det kan synas som ett sammanträffande att detta hände nästan direkt efter exakt den strategin hade föreslagits på ett toppmöte för industrilobbyn, men som Dirk Gently brukade säga i böckerna - coincidences can be very powerful and dangerous things.

Igår spelades barnporrkortet ut igen, och Petter Sundsten på Metro nappade okritiskt på betet. Tyvärr, både för honom och journalistiken som helhet - dels för att de flesta i kommentarerna lade märke till namnet på journalisten, något som är ovanligt för en story, och dels för att kraftigt vinklad propaganda presenterades på Metros förstasida.

Det finns inget moraliskt lågvattenmärke som upphovsrättslobbyn är beredd att stanna vid.

Så - kortfattat, alla journalister som läser det här: om ni tar en story från upphovsrättslobbyn idag, så är den vinklad för att gynna deras intressen. Det är i sig inget ovanligt. Det som är ovanligt är däremot att alla era läsare under 35 vet om att den är kraftigt vinklad, och ser det som köpt propaganda i stället för journalistik. Låt Metros och Petter Sundstens artikel igår varna som exempel på hur man inte gör och hur man inte vill få sitt namn noterat.

Vi kan vänta oss fler försök att associera The Pirate Bay och fildelare med barnporr. Många fler, och i hela Europa. Det är en uttalad strategi från den här cyniska industrilobbyn. Jag vet, för jag hörde det själv uttalas på deras seminarium.

Se också Opassande och Christian.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: politik, piratpartiet, barnporr, fildelning, upphovsrätt, Pirate Bay, Petter Sundsten, Metro, Dirk Gently

Hundraprocentig seger i EG-domstolen

2008-01-29T13:24:00.000+01:00

Idag beslutade EG-domstolen att hundraprocentigt gå på piraternas linje. Eftersom domen är ganska komplicerad har industrilobbyn passat på att försöka blanda bort korten, så jag ska försöka sammanfatta kort:

Målet gällde huruvida en internetleverantör, Telefónica i det här fallet, kunde tvingas att lämna ut användaridentiteter till upphovsrättsbevakare, Promusicae i det här fallet, med stöd av EU-direktiv. Det vill säga, säger EU-direktiven att det måste finnas nationell lagstiftning som ger industrilobbyn rättigheter att få ut personuppgifterna?

Det var det enda som EG-domstolen hade att ta ställning till. Måste lagarna finnas, eller måste de inte? Frågan ifall det måste finnas lagar om att personuppgifterna inte får lämnas ut var inget som domstolen hade att ta ställning till - det ingick inte i domen.

Domstolen beslöt solklart att det inte måste finnas lagar som ger industrilobbyn rätt till personuppgifter. Det var också allt den hade att ta ställning till. Detta har lobbyn vridit till att Sverige får stifta lagar om att industrilobbyn får bli privatpolis. Det är visserligen sant, men det finns inget i dagens domslut som legitimerar det. Det ingick inte i frågeställningen.

Täckt av gammelmedia i bl.a. Svenska Dagbladet och många andra. Se även Christian Engström, Opassande och Piratpartiets pressmeddelande.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: EG-domstolen, politik, piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, piratvecka

Dagens stjärnsvamlare är Liza Marklund

2008-01-27T11:08:00.000+01:00

Liza Marklund har återigen kommit med en kolumn i upphovsrättsdebatten. Tidigare har hon mest ventilerat osammanhängande ilska; nu ger hon sig på att faktiskt kommentera Christian Engströms inlägg om vad Piratpartiet vill med upphovsrätten. Resultatet är en intellektuell katastrof som förhoppningsvis inte speglar det svenska skolsystemet.

För att ta Lizas påståenden bit för bit:

1. Spridning av kultur skall uttryckligen uppmuntras.
Jo, detta vet vi ju.
Allt som går att kopiera ska vara gratis hela tiden.
Men om ingenting får kosta något så försvinner resurserna och ingenting kan produceras.
Och bara för att något är lätt att kopiera så innebär det inte att det är försvarbart att göra det. Om jag köper en biobiljett och har tillgång till kopieringsapparat så ger det inte mig rätt att göra hundra nya biljetter och dela ut dem till folk utanför biografen, även om jag gör det av ideella skäl.

Detta är Lizas mest sammanhängande och faktaunderbyggda argument. Hon visar här att hon inte förstår grundläggande ekonomisk teori om brist/överflöd och tillgång/efterfrågan, utan nöjer sig med det klassiska "om vi inte får lika mycket pengar som förut, så kommer ingen över huvud taget att skapa något".

Right. Precis samma sak säger Microsoft och Encyclopaedica Britannica. Ändå finns, av någon helt obegriplig anledning, Linux och Wikipedia. Det här är något av adelns argument - strukturerna som ger oss betalt måste finnas kvar, för vi vet inte hur man skapar under några andra villkor, och det kan omöjligt finnas någon annan som kommer på andra modeller.

Att Lizas argument sedan ignorerar i stort sett hela mänsklighetens natur och historia, att vi skapat kultur sedan vi lärde oss sätta rödfärg på en grottvägg och det helt utan ekonomiska monopol, är bara en illustration av hur elitistiskt resonemanget är.

Sedan kan man självklart diskutera argumentet "bara för att det är möjligt, så är det inte rätt". Det är det enda spåret av intellektualitet jag hittar i artikeln. Men Piratpartiet argumenterar inte att fildelning är rätt för att det är möjligt, utan för att det är samhällspositivt, och för att alternativet är starkt repressivt.

2. Upphovsrätten ska bara gälla fem år.
Vad betyder det?
Jo, i dag får jag inte starta en grupp som kallar sig ABBA, skriva en låt som heter Waterloo och låter exakt som ABBAs, påstå att det är jag som har skapat den och sedan tjäna pengar på den.
Om nättjuvarna får som de vill så skulle jag ha kunnat göra detta redan 1979.

Här visar Liza en föga imponerande oförmåga både i läsa innantill och att känna till grundläggande upphovsrättskoncept. Christian skriver i sin bloggpost, redan i punktens rubrik, att pp vill ha fem års kommersiell upphovsrätt. Den kommersiella upphovsrätten handlar om rätten att kontrollera exemplarframställning och offentliga framföranden. Det Liza här pratar om är den ideella upphovsrätten, vilket är en helt annan mekanism - det är artistens rätt att förknippas med sitt verk.

Piratpartiet pratar tvärtom om att den ideella rätten är viktig. Piratpartiet pratar om rätten att kopiera. Liza svamlar ihop korten fullständigt när hon påstår att det är samma sak som att plagiera, att påstå att man skapat någon annans arbete.

Jag förstår ärligt talat inte hur Liza vågar gå ut med sitt namn under ett sådant här intellektuellt vakuum.

3. Det ska vara fritt fram att skapa nya verk utifrån existerande.
Vad betyder det?
Tja, om upphovsrätten bara skulle gälla fem år så skulle alltså varenda svensk ha kunnat påstå att de är författare till boken ”Sprängaren” från och med september 2003.
Folk som behärskar andra språk skulle inte ens ha behövt vänta så länge.
Nättjuvarna tycker att man ”ska få bygga vidare” (översätta, göra om, sampla) andras musik, böcker eller filmer omedelbart. Man ska således kunna sno någon annans bok samma dag som den publiceras, översätta den och sedan hävda att den är ens egen.

Här ser vi ännu mer sammanblandningar mellan kommersiell och ideell rätt. Översättningar av böcker och filmer står uttryckligen listade i piratpartiets program som bearbetningar som inte ska räknas som självständiga derivatverk. Sedan mer svammel som visar att Liza inte kan skilja på vare sig kopiering och stöld eller kopiering och plagiat.

4. Att kopieringsskydda film och musik ska vara olagligt.
Och vad menas med det?
Jo, att det ska bli kriminellt att använda alla typer av elektroniska lås, eftersom alla ska kunna gå in och ta precis vad de vill hela tiden utan att betala för sig. Frågan är om förbudet ska gälla även andra typer av lås – sjutillhållarlåset på ytterdörren till mitt radhus, till exempel. Det öppnar fantastiska perspektiv:
Inbrottstjuven upptäcker att jag har låst min dörr och ringer omedelbart polisen varpå jag åtalas och döms för brott!

Den här analogin är bara en total intellektuell härdsmälta, så jag orkar knappt kommentera den. Att jämföra en artificiell teknisk-ekonomisk brist av något som finns i naturligt överflöd med ett försvårande av berövande av en begränsad tillgång visar bara att skribenten inte förstår frågorna i grunden.

Men det var å andra sidan ingen nyhet. Man tycker åtminstone, att om Liza Marklund nu skulle sätta sitt huvud på spel med att gå ut i en sådan här krönika, att hon skulle sett till att inte bli en så här enkel måltavla genom att åtminstone argumentera utifrån faktiska ståndpunkter. Om man nu tycker om exemplarframställningsmonopolet, så argumentera då utifrån det, i stället för att komma med sådan här gyttja.

Jag noterar också att kommentarerna på krönikan är avstängda. Det finns förmodligen ett samband här. Uppenbarligen tror Liza att en etablissemangselit har frihet att skapa sanning genom att påstå saker. Den tiden är långt förbi.

Dagens stjärnsvamlare är Liza Marklund, och det med god marginal.

Läs också Basic Personligt och Opassande.

För övrigt är jag just nu på den andra internationella piratpartikonferensen i Berlin. Här är representanter för tyska och österrikiska Piratenpartei, franska Parti Pirate, spanska Partido Pirata, holländska Piratenpartij, polska Partia Piratow, och svenska och danska Piratpartiet. För övrigt går tyska Piratenpartei till delstatsval idag i Hessen.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: Liza Marklund, politik, piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, stjärnsvammel

Idag idiotförklarar jag Horace Engdahl i Expressen

2008-01-07T08:47:00.000+01:00

Idag idiotförklarar jag Horace Engdahl på Expressen Debatt: Horace Engdahl försöker med en 300 år gammal lögn.

Till hans försvar är det förmodligen inte han själv som skrev artikeln, utan hans illa dolda hejaklack av teknofoba ludditer. Jag tror för högt om Horace Engdahls intelligens för att tro en sekund på att han skulle skrivit den där smörjan själv om han hade satt sig in i frågan.

Jag gillar särskilt att Expressen satte underrubriken "Rick Falkvinge försvarar fildelning - och äganderätt". Det driver hem poängen övertydligt.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: Expressen, politik, piratpartiet, fildelning, Horace Engdahl, ludditer

Guldpirat 2008

2008-01-03T21:35:00.001+01:00

Från och med nu är jag Guldpirat.

Skymning och nyårsafton 1983

2007-12-31T15:38:00.000+01:00

Såhär vid halvfyratiden är det skymning i Sollentuna där jag bor, och jag tänkte därför passa på att sammanfatta året som gått 1983. (Det här har både skickats ut till Piratpartiets medlemmar och postats på min blogg, därav det lite annorlunda formatet.)

För skymning är det, i dubbel bemärkelse. Det här var året då etablissemanget förklarade krig mot privatlivet som koncept.

Vi börjar med lagförslagen som kommit.

Våren

Regeringen började starkt med ett lagförslag på den största massavlyssningen som någonsin förekommit. Det skickades ut på remiss över jullovet för att undvika besvärande invändningar, med planerat regeringsbeslut den 6 januari.

Som tur är blåste en instans - SÄPO, av alla - i skamvisselpipan om vad som försökte kuppas igenom, och så blev det åtminstone en debatt. Det visar sig att regeringen vill kunna avlyssna alla telefonsamtal och all Internettrafik som passerar Sveriges landsgränser - vilket även den mesta inhemska trafiken, bland annat all mobiltelefontrafik, gör av tekniska skäl.

Jag var på riksdagens hearing om massavlyssningen, och kunskapsnivån var skrämmande låg. Övervakningshökarna lyckades styra debatten till att handla om tekniska detaljer om vilka kommunikationer som väljs ut för närmare granskning, i stället att diskutera den övergripande frågan: ska staten få lyssna på allas telefonsamtal, mail och webbsurfning?

Det är dessutom inte bara regeringen som ska få beställa avlyssning - det är dessutom alla myndigheter (Vägverket, Försäkringskassan...) och till och med näringslivet. Det är dessutom värt att notera att vi inte pratar om att beställa avlyssning av en enskild telefon. Vi pratar om att lyssna efter något speciellt i alla telefoner.

Det blir en rejäl debatt som slutar med att övervakningshökarna driver igenom vissa delar av övervakningen i juni, medan huvuddelen av förslaget får vänta ett år - det skjuts upp genom en grundlagsparagraf som kan användas för integritetsinskräkningar, om man anser att det inte debatterats tillräckligt.

Sedan dess har ingen debatterat det alls, så det året man köpte håller på att bara löpa ut.

Sommaren

Den första dagen på Almedalsveckan, när det skulle få så lite uppmärksamhet som möjligt, så valde regeringen att publicera Sveriges tolkning av EUs sanktionsdirektiv, IPRED1. Det är det direktiv som säger att man ska kunna spåra förfalskade varor - alltså varumärkesintrång. Samma direktiv säger också uttryckligen att det inte får användas som förevändning för att inskränka privatlivsskyddet.

Detta tolkade det svenska justitiedepartementen och den svenska regeringen till att upphovsrättsbevakande organisationer som IFPI och Antipiratbyrån ska kunna gå förbi rättsväsendets integritetsskydd och med lagstöd kunna kräva identitetsuppgifter direkt av internetoperatörer. De undantar också uttryckligen upphovsrättsbevakarna från svenska skyddslagar för personuppgifter (PUL). Det är inte bara en överimplementation, det är direkt i strid mot direktivet.

Så dels säger regeringen "EU tvingar oss till det här" när de i själva verket försöker få igenom något helt eget, och dels väljer de avsiktligen att lägga fram förslaget när det ska få så lite uppmärksamhet som möjligt.

Piratpartiet kommenterade det hela i ett pressmeddelande och var i media och skällde lite välförtjänt.

Det här draget från regeringen var en vattendelare, eftersom man för första gången aktivt konstaterade att det fanns en konflikt mellan skivindustrin och personlig integritet för medborgarna, och prioriterade skivindustrin.

Nu uppmärksammade EG-domstolens generaladvokat Juliane Kokott det hela, skällde ut den svenska regeringen och justitiedepartementet efter noter, och det hela ligger nu och väntar i EG-domstolen. Men det visar vilken liten respekt den svenska regeringen har för både personlig integritet och för att tekniken förändrar samhället.

Hösten

På hösten hettade det till ordentligt med lagförslag. Vi börjar med den s.k. Renforsutredningen, som Thomas Bodström tillsatte på våren 2006 för att slippa diskutera fildelningsfrågan under valrörelsen.

Den utredningen gavs i uppdrag att... inte legalisera fildelning. Ungefär. Att föreslå en lagändring som "löser problemet" utan att legalisera fildelning. Så utredaren, Cecilia Renfors, kom fram till att budbäraren ska göras ansvarig för meddelandet. Internetoperatörerna ska kunna ställas till svars för vad deras användare gör.

Utöver att detta bryter en tvåtusenårig rättstradition för att behaga förfallande monopolister, så är det förfärligt ur flera andra hänseenden. Det skapar också en avsiktlig sammanblandning mellan polisväsende och näringsliv, något som flera sakligt kallat för fascism 2.0, ett ord som här används i sin mest lexikala betydelse.

Förslaget föreslår dessutom att personer som bryter mot immaterialrättsmonopolen ska kunna få sitt Internet avstängt av internetoperatörerna, utan rättegång, något som fullbordar spiken i kistan.

Lagförslaget är just nu ute på remiss och i stort sett bara upphovsrättsmonopolisterna är positiva. Tidigare har det räckt för att driva igenom sådana här lagskärpningar.

Sedan kom då lagförslaget om trafikdatalagring. Det som innebär att varenda kommunikation du gör ska loggföras. Det som innebär att din mobiltelefon blir en statlig spårsändare. Det är demonstrationer lite varstans i Europa mot det här förslaget just nu, och Irland har stämt EU inför EG-domstolen. Det anses bryta mot de mest fundamentala principerna om privatlivets helgd.

Det är fruktansvärt. Det är en mer långtgående övervakning än Stasi någonsin hade tillgång till.

Men den svenska blå regeringen lägger inte två strån i kors för att hindra massövervakningen att införas. Det skulle den röda inte heller gjort.

Vintern

För att sluta cirkeln, så lade regeringen ånyo över jullovet ett lagförslag om att polisväsendet ska kunna strunta i integritetsskydd kring våra adresser på Internet, de s.k. IP-adresserna. Idag har de ett väldigt högt skyddsvärde - det krävs ett brott som ger minst två års fängelse för att polisen ska få undersöka vem som ligger bakom en viss adress.

Regeringens lagförslag säger i stället att polisen ska ha tillgång till alla adresser hela tiden, innan någon ens är misstänkt för något brott, som en slags allmänspaning rakt in i våra privatliv.

Bloggosfären reagerar med ett ramaskri och gammelmedia med en gäspning.

Det här är den elektroniska motsvarigheten till godtyckliga kroppsvisitationer mitt ute på stan. Med de här lagförslagen är vi framme vid "Papieren, bitte".

Utanför lagförslagens värld

Myndigheterna blir också alltmer duktiga på att kränka integritet systematiskt, inom eller utom lagen (i praktiken har det tyvärr inte gjort så stor skillnad). Jag tänkte ta några exempel:

I våras höll amerikanska handelskammaren en hearing om "det svenska piratproblemet", där den danska antipiratgruppen berättade att de måste få politikerna att förstå att Internet måste filtreras för fildelning. Ett av de mest framgångsrika recepten för att få dem att förstå det, meddelades det, var att associera fildelning med barnporr.

En månad senare, som av en händelse, så meddelar Rikspolisstyrelsen att de tänker föra upp The Pirate Bay på censurlistan - den lista över websiter som polisen inte anser att svenskar ska besöka, trots att det är fullt lagligt, som innehåller allt mellan semesterbilder och bonsaiträd (men som officiellt bara ska innehålla barnporr) - eftersom någon har påstått att Pirate Bay har barnporr på siten. (En analys visade senare att så inte ens var fallet.) Den sortens censur är en riktigt mörksvart företeelse och visar att rikspolisstyrelsen inte klarar av ansvaret att få censurera svenskars kommunikation, om än med aldrig så goda avsikter. Jag citerar mig själv ur vårt pressmeddelande:

- Det här är ett hårresande flagrant missbruk av det förtroendeförhållande som rått mellan Internetvärlden och Rikspolisstyrelsen i syfte att stoppa barnporr, säger Rickard Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Nu när man väl fått möjlighet att stänga ner oönskade websajter så utnyttjar man det till att stänga ner The Pirate Bay efter det misslyckade försöket förra året. Även denna gång genom skandalöst maktmissbruk.

- Detta är inte värdigt en rättstat. De som fattat det här beslutet kan inte arbeta kvar inom vårt rättsväsende, fortsätter Rickard Falkvinge. Det sätter dessutom hela legitimiteten för barnporrfiltret ur spel. Filtret är inte menat att subjektivt användas av myndigheter för att släcka ner misshagliga hemsidor, när de inte bryter mot några lagar.

Skatteverket begärde ut uppgifter om alla svenskars internetaktivitet från svenska internetoperatörer, under hot om böter på en halv miljon kronor. Bara Bahnhof (såvitt jag vet) ber dem rätteligen att dra åt helvete, och pekar på svensk grundlag och en kommande JO-anmälning. Det är sådant här som gör att jag blir mer och mer övertygad att det är en bra idé att bara myndigheter ska få använda personnummer, för att försvåra samkörningar av privata uppgifter mellan myndigheter och näringsliv. (Det är bara Sverige och Finland som har systemet med personnummer. I andra länder tappar man andan vid blotta tanken på att vara så registrerad. Danmark har ett liknande system, men där just bara myndigheter får använda det.)

Socialminister Göran Hägglund inför censur för lagstiftarna, genom att filtrera deras Internet, så att de inte kan få ta del av olämpligt material i sitt lagstiftningsarbete. Filtret sköts av ett företag på främmande makt. Vi krävde hans omedelbara avgång. Opassande har valt att göra det till sin läsvärda nyårskrönika.

I ett fildelningsåtal så lämnar åklagaren över beslagtagna hårddiskar till Antipiratbyrån och IFPI. Piratpartiet JO-anmälde direkt. Christian Engström sammanfattar med Pontén äger din dator.

Slutligen fortsätter skivindustrin att lobba för ett filtrerat Internet, nu på europeisk nivå, där internetoperatörerna ska få göra monopolisternas smutsiga jobb. Vad de inte förstår, som den nya filmen Steal This Movie II pekar på, är att Internet till sin själva natur bara består av fildelning. Det går inte att stoppa fildelning med mindre än att stänga ner all digital kommunikation.

Så hur ser det ut partipolitiskt?

Med Alliansen vid styret, så var vi ganska säkra på att Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna skulle fortsätta socialdemokratins arv med övervakningshets. Däremot har Centern svikit nästan allt de stod för under valrörelsen när de enhälligt stämmer in i den övervakningskören.

Dessutom kommer som tidigare de flesta av förslagen fortfarande från den röda regeringen. Både trafikdatalagringen och FRAs massavlyssning härstammar från den förra regeringen, där miljöpartiet och vänsterpartiet stödde regeringen trots deras hetsjakt på privatlivet, även om de inte gör det nu när de sitter i opposition.

Så tyvärr finns det inget, inget, riksdagsparti man kan rösta på för att ha kvar sitt privatliv. Det finns enstaka politiker, men med ett mörksvart facit i hand, så viker även de mest frispråkiga riksdagsledamöter sig så fort det verkligen gäller.

Det finns ingen i riksdagen idag som försvarar privatlivet. Det enda oppositionen är kapabel till är att fördröja Bodströmsamhället något.

Piratpartiet behövs. Det säger tack och lov fler och fler.

Det finns några positiva tecken också. De är inte många, men de finns.

Bloggosfären vaknar mer och mer till vad som håller på att hända. Integritetsdebatten håller på att bli en debatt mellan bloggosfären och gammelmedia, eller rättare sagt, gammelmedia skriver ingenting om den, men bloggosfären börjar åtminstone sjuda av krav på privatliv och rättssäkerhet.

Tyvärr kan man inte rösta på bloggosfären.

Piratpartiets ungdomsförbund, Ung Pirat, har under året växt till ett av Sveriges största. Mina gratulationer och hattlyftningar till Stefan Flod och hela förbundsstyrelsen.

Norska Venstre tog i april hela Piratpartiets kulturpolitik och gjorde till sin egen, enhälligt, på sitt landsmöte. Det är en viktig signal eftersom det säger att våra idéer håller och vi ligger rätt i tiden - vi ligger bara en liten, liten smula före alla andra i debatten. I respons till Venstre gick förresten den norska upphovsrättsindustrin ut och angrep ett får på Hardangervidda.

Jag gjorde en fundraisingresa till USA i somras där jag pratade på många ställen om Piratpartiet. Det gav inga pengar att tala om, men väl en massa uppmärksamhet. Paradoxalt nog skrev svensk gammelmedia om att vi var omtalade i amerikansk media.

Fundraising, ja. Finansiering fortsätter att vara ett problem. Som alla vet har vi inga höga medlemsavgifter, för att det inte ska vara ett ekonomiskt ställningstagande att bli medlem i partiet. Men nu börjar vi få ont om uppslag till externa finansiärer, och kommer därför att be medlemmarna om hjälp. Jag återkommer om det.

Tack till alla bloggare som är med och kämpar för personlig integritet, vare sig ni kallar er pirater eller inte. Vi behövs alla för att behålla det öppna samhället. Tack till Blogge, Oscar, Opassande, Christian, LouiseP, ProjO, Thomas Tvivlaren, Deep Edition och alla andra. Ni vet vilka ni är, och ni vet att vi alla behövs.

Festa in nyåret väl och sov gott, så vaknar vi till 1984 imorgon när solen gryr.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: politik, piratpartiet, nyår, 1984, 2007, rättssäkerhet, ifpi, upphovsrätt, privatliv, personlig integritet, fascism, hardangervidda

UPPDATERING 1: Missa inte heller Blogges nyårskrönika på ungefär samma tema.

Lissabonfördraget

2007-12-29T00:39:00.001+01:00

Lissabonfördraget, dvs "EU-konstitutionen", har fått mycket ris och ros. Här kommer lite mer, av båda sorterna.

Först och främst gillar jag artikel 6, som låser EU vid Europakonventionen ur åtminstone tre vinklar. Artikel 2 är en massa fluff utan egentlig juridisk verkan, men ser ganska mysig ut att ha som högläsning i kuddrummet:

Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Sedan kommer en massa tjohej om subsidiarititetsprinciper (dvs, att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt), fina målsättningar, att EU inte får fatta beslut i andra frågor än målsättningarna, och annat som ser ganska bra ut, men så kommer jag till en punkt när jag bara inte orkar längre. När hjärnan bara ger upp att försöka knyta ihop trådar.

Det handlar om kommissionen. Den grupp människor som är de enda, enda, som får föreslå nya lagar inom EU. Motsvarigheten till regeringen. Gruppen som styr hela EU, som tar alla initiativ som alla andra instanser reagerar på. Den i särklass viktigaste gruppen, där bl.a. Christian Engström har pekat på att dagens system med utsedda ledamöter som inte behöver fundera på att bli omvalda leder till ett demokratiskt underskott.

Så hur ska kommissionen utses i framtiden, enligt Lissabonfördraget?

Det står inte.

Ungefär här tappade jag orken. Det står inte ett ord om hur kommissionen ska utses, mer än hur många ledamöter som ska ingå och att Europas demografier ska vara jämnt representerade. Det som däremot står är "Hur kommissionsmedlemmarna väljs bestäms senare, men före 2014, i konsensus i Europeiska Rådet."

Avdelning III, artikel 17, punkt 5, andra stycket:
Kommissionens ledamöter ska väljas bland medlemsstaternas medborgare genom ett system med absolut lika rotation mellan medlemsstaterna som gör det möjligt att återspegla samtliga medlemsstaters demografiska och geografiska spridning. Detta system ska fastställas av Europeiska rådet med enhällighet i enlighet med artikel 244 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Alltså, hur i helvete kan EUs höga stater skåla i champagne över en konstitution som dryper av floskler, men inte ens klargör hur den exekutiva och lagföreslående gruppen utses!?

Den som har svårt att sova kan läsa Lissabonfördraget själv. Det är 190 sidor byråkratisk avtalstext, men mycket lättare att läsa än t.ex. Genèvekonventionen.

Många tror tyvärr fortfarande att Piratpartiet och piratrörelsen handlar om att få saker gratis för bortskämda ungdomar. Det gör de inte. Piratpartiet handlar om att försvara rätten till öppen debatt, yttrandefrihet, privatliv och det öppna samhällets grundpelare. Det här fördraget var inte en sådan pelare.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: EU, Lissabonfördraget, politik, piratpartiet, kommissionen, byråkrati, demokrati, kuddrummet

Fahrenheit 451, nyutgåva 2007

2007-12-02T00:21:00.000+01:00

I ett nytt genidrag har politiker i USA bestämt att brandmän ska tränas i att leta efter och rapportera subversivt material som de hittar i folks hem vid rutininspektioner.

Bild ur filmen Fahrenheit 451

Anledningen till att man har valt brandmän för uppgiften, och inte polis (som normalt skulle ha en sådan samhällsuppgift), är riktigt enkel. Polis har en massa regler för när de får gå in i folks hem - de ska vara misstänkta för brott, en domare ska ha skrivit under husrannsakansorder, och en massa annan krånglig byråkrati som hör till något som kallas "medborgarrätt", som uppenbarligen står i vägen för det s.k. kriget mot terrorismen.

Brandmän har nämligen inga sådana restriktioner. De gör regelbundet tekniska inspektioner av brandsäkerhet inuti folks hem och på deras arbetsplatser, och har därför fått uppgiften att även leta efter material som kan anses antiamerikanskt medan de ändå är där.

Bild ur filmen Fahrenheit 451

Ibland undrar jag om politikerna i det blivande Fjärde Riket ser på dystopiska filmer som Fahrenheit 451, 1984 och Children of Men som ett skräckscenario eller som en inspirationskälla. Och våra svenska politiker är inte ett dugg bättre -- de ligger bara lite efter, som tur är, och det ger oss tid att agera på ett sätt som medborgarna i USA inte får.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: politik, integritet, fascism, fascism 2.0, fjärde riket, dystopi

Effektiv brottsbekämpning eller demokrati?

2007-11-25T18:25:00.000+01:00

Jag var och pratade på Demokrativeckan i Eskilstuna nu i helgen. Talet var ett nytt, "Effektiv Brottsbekämpning eller Demokrati?", som jag tänkte dela med mig av eftersom det innehåller en hel del viktiga poänger.

Slides finns tillgängliga för OpenOffice, PowerPoint eller som PDF.

Effektiv brottsbekämpning eller demokrati?

"För att ett samhälle ska utvecklas teknologiskt och kulturellt, så måste medborgarna ha rätt till ett privatliv."

Den meningen står på flera av Piratpartiets reklamplanscher. Jag tänkte ta mig lite tid att förklara det mer på djupet, och hur viktigt det faktiskt är.

Demokrati är ett vackert ord. Det kan ta många former - representativ, där man väljer några som får bestämma åt en, direkt - att folket direktbeslutar i vissa frågor, som bl.a. är vanligt i Schweiz, man kan ha rådgivande folkomröstningar som här i Sverige, eller någon av alla varianter däremellan. Men det viktigaste är den mening som inleder vår regeringsform:

All makt utgår från folket.

Öppen idédebatt

I en öppen idédebatt så är alla med och formar idéerna och argumenten om hur samhället ska skötas - eller får vara med och forma dem, om de vill själva. Alla är välkomna att bidra till debatten, med vilka idéer som helst. Men ingen måste.

Argumenten stöts och blöts på en öppen scen. Alla kan se alla argument, och förse debatten med nya. (Här har gammelmedia - TV, radio, tidningar - misslyckats med sitt samhällsansvar, om de nu kan anses ha ett sådant, men Internet har mer än väl kompenserat för det.)

Debatten som förs påverkar politikerna. Antingen påverkar den de sittande politikerna, eller så påverkar det nästa generations politiker som knuffar ut de sittande i de partier som finns i riksdagen, eller så skapas det helt nya partier.

Så att alla är med och bidrar till den öppna debatten, att alla kan stöta och blöta argumenten på öppen scen, och sedan gemensamt värdera argumenten - det är det som är demokrati för mig.

Demokrati är en gemensam, öppen idédebatt tillsammans med en gemensam idévärdering.

Fiender till öppen idédebatt

Det finns ett antal företeelser som verkar för att hämma den öppna idédebatten som är vital för demokratin. Jag har listat tre som jag bedömer är de farligaste.

Stigma: Det är inte socialt accepterat att uttrycka vissa åsikter. "Förra gången jag var i Amsterdam så prövade jag cannabis. Och jag tyckte om det." Så får man inte skriva om man är politiker, även om det tillför idédebatten värdefulla tankar. Det är ett exempel på stigma.

Självcensur: Av rädsla för repressalier avstår jag från vissa handlingar eller uttryck. Jag avstår kanske från att besöka en bar av rädslan att utmålas som alkoholist, även om anledningen att jag vill dit är för att jag gillar hjortköttbullarna de har på menyn. Jag tänker på hur det jag gör kan tolkas och vinklas, även om handlingarna i sig är klanderfria. Eller hur något kan drabba andra. Kringsaker som i sig inte har med handlingen eller uttrycken att göra.

Kollektivism: Om jag försvarar medborgarrätter på en principiell grund, så utmålas jag som en skurk i handling. Förstavelsen "Jag är inte pedofil, men..." är ett klassiskt tecken att leta efter när någon försöker undvika den här fällan. Om för att jag försvarar att essentiella medborgarrätter som brevhemlighet och tortyrförbud ska gälla även för misstänkta pedofiler, så blir jag under kollektivism själv stämplad som pedofil. Det hämmar idédebatten om man inte kan försvara rättigheter även för samhälleliga hackkycklingskollektiv. Prostituerade, terrorister, invandrare (i vissa kretsar), narkotikaberoende (i vissa kretsar) ... det finns gott om kollektiv som man i vissa sammanhang inte tillåts försvara utan att associeras med gruppen. Det är fientligt mot en öppen idédebatt.

Vänner till öppen idédebatt

Om de tre är de farligaste fienderna, vilka är då de tre bästa vännerna? Jag har valt tre.

Anonymitet: Bara mina idéer, inte min identitet räknas. Det gör att man inte kan förväxla andra saker jag gör med just de här idéerna, och ger idéframställaren ett skydd mot stigma.

Masskommunikation: Vem som helst kan nå många andra till överkomlig ansträngning. (Notera att gammelmassmedia inte kvalificerar som masskommunikation. Där är det förbehållet en priviligerad elit att välja vad som ska få nå ut till massorna. Notera kvalificeraren "vem som helst".)

Värderingspluralism: Olika värderingar och infallsvinklar både existerar och uppmuntras.

Anekdot: JPA vs bloggosfären mfl

För att illustrera de här sex nyckelfaktorerna tänkte jag använda en anekdot som hände för ett par månader sedan. Situationen hade fyra väsentliga aktörer:

Isabella Lund, en pseudonym för en debattör. Hon hade dessutom egenheten att vara prostituerad, och tycka om sitt yrke, och debattera om prostituerades rättigheter och vardag.

JPA, en journalist. Det räcker att skriva hennes initialer eftersom hennes identitet inte är väsentlig.

...och så bloggosfären och gammelmedia.

Det som hände var att JPA var såpass irriterad på den värderingspluralism som kunde uppstå när Isabella Lund debatterade anonymt genom sin blogg, ett väldigt effektivt sätt att masskommunicera, att JPA hotade med att bryta Isabellas anonymitet och posta hennes namn öppet. På grund av det stigma som är associerat med ämnet som avhandlades, och Isabellas roll i det, så valde Isabella att kapitulera inför hotet hellre än att hennes tonårsbarn skulle få reda på att hon var prostituerad - hon utsatte sig för självcensur och stängde helt enkelt ner sin blogg. Detta ledde till en skitstorm från en oerhört enig bloggosfär som tyckte att det var ett oacceptabelt sätt att tysta debatten på. Då gick JPA istället till gammelmedia, där hon oemotsagd kunde påstå att alla som försvarade Isabella Lund var hennes kunder och därför kriminella sexköpare - ett exempel på kollektivism.

Tiderna förändras: Massövervakningslagar

De flesta har förmodligen hört talas om IB-affären. I korthet gick den skandalen ut på att Peter Bratt och Jan Guillou upptäckte att socialdemokraterna hade en egen hemlig polis, med insyn överallt, som såg till att olämpliga samhällselement inte fick jobb, bostad... ja, i största allmänhet inte fick tillträde till samhället.

När detta blev känt var det som en bomb som slog ner. Krigsrubriker svärtade ner stolssätena på tunnelbanan. Huvuden rullade. Ja, i alla fall Guillous och Bratts som hade avslöjat det hela. De dömdes till fängelse. De inblandade i IB-affären klarade sig däremot helt. Till och med justitieombudsmannen utredde fallet, men kom häpnadsväckande nog fram till att inget brott kunde styrkas.

Däremot tillsattes det en utredning.

Den arbetade i 29 år.

Sedan lade man fram en tretusensidig rapport kring integritetsintrång, hur makt missbrukats grundligt, och åtta mindre rapporter (SOU 2002:88-95) som konstaterade ett par saker. Bland annat konstaterar den sakligt;

Även då övervakningen inte resulterar i mer än en notering, så har integritetsintrånget likväl redan skett.

Den är bitvis läsvärd men ungefär lika rolig och underhållande som en tegelsten på valium. Det märks eftersom ingen som skulle behöva läsa den verkar ha gjort det. Åren därpå (2002 och framåt) kom nämligen övervakningshökarna med en lång rad förslag som gick igenom nästan utan debatt, som alla inskränker personlig integritet.

Datainspektionen räknade vid ett tillfälle till 26 sådana förslag. Strax därefter var siffran uppe i 37. I stort sett alla pratar om ökade tvångsmedel, eller sänkta krav för att få använda befintliga tvångsmedel. Ett återkommande tema i lagförslagen är att man inte ska behöva brottsmisstanke för att få kränka medborgares integritet.

Ett exempel på ett lagförslag som lades fram var att polisen skulle få göra "hemlig husrannsakan utan brottsmisstanke", och att de beslagtagna föremålen inte skulle behöva protokollföras. Den lagen gick igenom förrförra onsdagen - även om just det stycket hade plockats bort. Det var den omdiskuterade buggningslagen.

Hemlig husrannsakan utan brottsmisstanke betyder i klartext att polisen får göra inbrott var som helst, när de vill, och plocka med sig vad som helst. Dessutom (enligt tillägget) utan att berätta det för någon eller skriva ner det någonstans.

För 30 år sedan hade en politikers karriär slutat där och då ifall han/hon föreslagit något sådant.

De senaste åren har det emellertid blivit för ineffektivt att bara kränka medborgare en och en. De lagförslag som läggs nu handlar i stället om att övervaka alla. Varenda en. Hela tiden.

Massövervakning - lagda förslag

Här är fyra exempel på massövervakningsförslag som redan är lagda:

Trafikdatalagring. Alla samtal, SMS och email ska registreras i Statens Gigantiska Loggbok över vilka som pratar med vilka. Din mobiltelefon ska pejlas in varje gång den används och din position noteras, så att polisen har en karta över hur du rört dig det senaste året.

FRAs massavlyssning. Alla telefonsamtal och all internettrafik ska avlyssnas i realtid. FRA installerade nyligen världens femte starkaste superdator. På tio-i-topplistan över de kraftigaste datorerna finns nio namngivna kärnfysik- och informationslaboratorier och en dator som bara är märkt med "Myndighet. Sverige." (FRA har bekräftat att det är deras.)

IPRED1 och Renforsutredningen. Privata intressen för tvångsmedelsrätter som överstiger poliskårens. Brevhemlighet och budbärarimmunitet upphör.

"Effektiv brottsbekämpning"

Det är onekligen effektivare att göra så här än att övervaka människor en i taget. Och det är också ordet "effektivitet" som återkommer för att motivera de här förslagen. Allt motiveras med brottsbekämpning och effektivisering i brottsbekämpningen.

Det är en ohederlig motivering, eftersom problemställningen inte går att vara motståndare till. Det är ingen som ställer sig upp inför sådana här förslag och upprört kräver en ineffektiv brottsbekämpning. I stället får man titta på länder som konsekvent prioriterat effektiv brottsbekämpning, för att se vart vägen leder.

Exempel på sådana platser är Nordkorea, Kuba, Pinochets Chile, Östtyskland, Sovjetunionen, Francos Spanien, et cetera. De hade alla en ypperligt effektiv brottsbekämpning. Är det en eftersträvansvärd prioritering, eller förlorar vi något på vägen om vi gör brottsbekämpningen så effektiv?

Vi vet vart den här vägen leder, för många har vandrat den före oss.

Men det kan väl ändå inte vara så att Sverige inför någonting som ens tillnärmelsevis skulle kunna jämföras med förra Östtyskland? Den tanken är väl ändå barock?

"[Sverige] inför nu en massövervakning som går vida längre än den verksamhet som [östtyska] Stasi en gång hade." -- Ilka Schröder, (Öst)Tyskland

Ilka Schröder är en tysk politiker som bl.a. har suttit i Europaparlamentet. Jag låter hennes citat tala för sig självt.

Men egentligen... ok. Det kanske är så att vi inför en massövervakning. Det kanske är så att västeuropa tar efter östeuropa, i stället för tvärtom. Men spelar det någon roll? Den som har rent mjöl i påsen har väl ändå inget att frukta?

Rent mjöl kan du vara själv

"Rent mjöl"-argumentet är falskt, ohederligt och fegt - och det av minst fyra anledningar.

För det första så kan reglerna ändras. Även om du är helt okej med regelverket när den massiva övervakningsapparaten kommer på plats, så kan reglerna ändras när möjligheten plötsligt finns att övervaka alla människor. Lek med tanken att lagförslagen ovan införs, inklusive den föreslagna rätten för polisen att göra hemlig husrannsakan utan brottsmisstanke, och att Sverigedemokraterna sedan kommer i majoritetsställning i nästa val. Hur ser Sverige ut då? Och även om det är en orimlig tanke idag, så har det hänt i andra länder. Vi är av samma kött och blod som dem.

För det andra så tolkas pusselbitar utom din kontroll. Även om du själv anser dig vit som snö, så är det inte säkert att den person eller maskin som tittar på mikroskopiska delar av ditt liv genom en hushållspappersrulle drar samma slutsatser. Stannar du på Malmskillnadsgatan varje fredagkväll? Då är det lätt att dra vissa slutsatser - som kanske inte har något att göra med sanningen att du besöker din gamla morfar, som bor där, att göra. Du kanske besöker en bar ofta efter jobbet - du kanske inte borde ha körkort? Att du sedan går till just den restaurangen ofta för att de har planetens bästa hjortköttbullar med lingon, ja, det är inget mönster man letar efter på Vägverkets byråkratavdelning. Blanketten har ingen kryssruta för köttbullar. Däremot ser man på pejlingsdatat från mobiltelefonen att du besöker en bar.

Det här leder till en omfattande självcensur. Man börjar i hög grad tänka på inte bara det man gör, utan även hur det som man gör kan tolkas. Man undviker att sticka ut - man blir extra noga med att inte avvika från mönstret och rödflaggas i systemen.

För det tredje, så leder det till en brottsimplicerande kollektivism. Plötsligt blir du en brottsling bara för att du råkar umgås med någon som är misstänkt för ett brott. Eller åtminstone blir du behandlad som en sådan. I stort sett alla lagförslagen om "effektivisering av brottsbekämpningen" handlar om att man ska få avlyssna och kränka misstänkta och deras vänner och bekanta. Plötsligt blir du tvungen att bedöma nya bekanta inte bara på grundval av vad de kan tillföra dig som person, utan också ifall de har någon onåd som kan smitta till dig på det obehagligaste sätt.

Men sist, och viktigast, är att argumentet är ohederligt i grunden. Det utgår nämligen från att enda anledningen att motsätta sig övervakning är att man vill kunna göra orätt, antingen nu eller i framtiden. I själva verket är det ett djupt rotat mänskligt behov att kunna ha ett privatliv - att helt enkelt få ha vissa saker för sig själv. Det observeras enklast genom att de flesta av oss låser dörren när vi går på toaletten. Eller att vi noggrant väljer vilka delar av oss själva vi lämnar ut till vilka av våra vänner, alltefter känslomässigt avstånd till individerna. Att tränga undan den rätten till privatliv, om än bit för bit, är en mer långtgående psykologisk och känslomässig kränkning än de flesta av oss kan föreställa sig. Men tänk på det nästa gång du låser om dig på toaletten.

Massövervakning vs. Öppen idédebatt

Massövervakning leder således till:

Självcensur. Man börjar aktivt tänka på hur man behöver agera för att undvika att flaggas i systemen som avvikande från mönstret. För när man väl identifierats som avvikande - tack vare den nya, effektiva övervakningsmekanismen som besparar spaningsresurser - så är det mycket enklare för staten att sätta in åtgärder för att avhjälpa de problem man uppenbarligen har. Det kan räcka med att det blir en massa hotfullt blankettkrångel, t.ex. genom en skatterevision, för att man hellre ska låta bli att ta strid.

Värderingsmonism. Motsatsen till värderingspluralism. Endast den av staten godkända värderingen och inställningen ska vara den rådande. Om man uttrycker något annat och låter bli att självcensurera sig rödflaggas man direkt i systemen, och råkar ut för en massa utredningar och annat besvärande - som gör det enklare att bara hålla tyst. Därmed blir det aldrig några argument i öppen debatt att gemensamt värdera mot varandra.

Ingen anonymitet. Säger sig självt. Masskommunikationen finns visserligen kvar, men allt som sägs kan omedelbart någon ställas till svars för. (USAs konstitution sattes ursprungligen upp på träd runt om i de ursprungliga 13 staterna, anonymt. På den tiden var det högförräderi eftersom det innebar ett uppror mot brittiska kronan.)

Kollektivism. Onåd blir klibbig och smittsam.

Därmed är en massövervakning direkt förödande för en öppen idédebatt. Och eftersom vi tidigare konstaterat att den öppna idédebatten är själva grundpelaren i en demokrati, så faller tyvärr även demokratin. Det kan fortsätta att se ut som en demokrati, men den utvecklas inte längre - eftersom ingen vågar utmana det rådande. Oavsett vallagar och procedurer, så utgår inte makten längre från folket.

Historiskt exempel - en ynka livstid bakåt

Om vi backar åttio år till 1927, när hela världen blomstrade efter att ha kommit över de värsta sviterna av första världskriget, och föreställer oss att dessa massövervakningslagar och massövervakningsmedel hade kommit då - hur hade då världen sett ut idag?

Det går att tänka många tankar i samband med en sådan massövervakning och händelserna 1935-1945. Jag väljer i stället att fokusera på något helt annat.

1927 var homosexualitet kriminellt.

Är det någon som tror att homosexuella hade pratat med varandra om att det var orätt och oriktigt att kriminalisera dem som personer, om de visste att de direkt skulle flaggas som stigmatiserat kriminella bara de pratade i telefon om saken? Att deras familj, vänner och bekanta skulle drabbats direkt?

Är det någon som tror att debatten skulle tagits, om möjligheten inte funnits att först bilda informella nätverk som diskuterade frågan? Att RFSL skulle bildats 1950? Att någon skulle vågat propagera för förändring, speciellt med det stigma som fanns?

Är det någon som tror att homosexualitet inte fortfarande skulle varit kriminellt, 80 år senare?

Ska man inte ha någon övervakning alls?

Rättsväsendet ska övervaka brottsmisstänkta medborgare. Punkt. Med saklig misstankesbeskrivning. Grundprincipen måste annars vara att man har rätt till ett privatliv.

En samhällsoptimering mot brottsbekämpning allena förändrar vårt samhälle i grunden. Det blir inte längre en demokrati.

Summering

Demokratin är beroende av att myndigheternas agerande är transparent, och att medborgarnas inte är det.

Alla samhällen där motsatsen har varit sann har varit otrevliga att leva i.

Demokrati förutsätter att makten kan granskas utan risk för repressalier.

"För att ett samhälle ska utvecklas teknologiskt och kulturellt, så måste medborgarna ha rätt till ett privatliv."

UPPDATERING 1: Det har kommit några andra bra inlägg på sistone som är relaterade till temat för det här föredraget. Om du tyckte det här var intressant, så gillar du dem också. Läs Opassandes "Den farliga myten om vår trygghet" och vad som helst under hennes kategori "bodströmsamhället", ProjOs "Hejdå privatliv" och vad som helst under hennes kategori "integritetsfrågor", Blogge om yttrandeofrihet med mera, och naturligtvis Oscar Swartz' "Bodströmsamhället och dess risker" och nästan allt annat han skriver, Enligt Min Humla med "Vem ska avgöra om mitt mjöl är rent?" och LouisePs postningar i kategorin integritet.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: politik, Piratpartiet, övervakning, brottsbekämpning, demokrati, köttbullar

Vi är långt före

2007-11-16T04:06:00.000+01:00

Carl-Johan Bonnier rycker idag ut till gammelmedias försvar på DN Debatt och frågar varför Sverige inte gör mer för att "skydda upphovsrätten på Internet".

Det är de vanliga gamla patetiska argumenten, så jag ska inte bemöta dem här - vi har alla sett dem fler gånger än vi kan räkna.

Det som är intressant är att han ställer frågan, "Varför är just Sverige så långt efter?". Det måste vara oerhört indikativt för en mogul ur gammelmedia att ställa den frågan. Frågan jag alltid får i de här sammanhangen, och senast fick av BBC igår är, "Varför är just Sverige så långt före?". Internationellt i kultur- och teknikpolitisk debatt anses Sverige ha kommit utan tvekan längst i upphovsrättsdebatten. Min föreläsning på Stanford Law School beskrevs av andra juridiska fakulteter som "cutting edge". Men upphovsrättsdebatten innebär också att de som tjänat på de gamla systemen känner sig hotade i alltmer ökad grad.

Gott så. Det är precis vad som händer i ett teknikskifte.

Bonnier påstår i artikeln att anledningen till att artister och småbolag inte rycker ut mer till upphovsrättens försvar är att de blir hotade då -- när sanningen är att nya artister och inte minst nya, små bolag är de första att anpassa sig och dra nytta av nya fenomen. Det är inte för intet som sextusen (!) musiker är medlemmar i Piratbyrån.

Gamla monopolister är mer benägna att påkalla uppmärksamhet från gammelkollektivet för att förneka att världen ändrats så att de inte längre tillför värde. Till exempel genom att skriva på DN Debatt om att de borde få mer rättigheter av politikerna att behålla sina privilegiebrev i ett förändrat samhälle, i stället för att försöka affärsutveckla i en ny värld som de inte förstår sig på.

Carl-Johan Bonnier hamnade just på listan över "personer som inte förstått nånting och gör vad som helst för att skydda gårdagen".

Under tiden fortsätter både juridiska och tekniska fakulteter att prata om Sverige som ett föregångsland i upphovsrättsdebatten. För att inte tala om alla diskussioner på nätet, där folk ofta pratar om att flytta till Sverige just för att vi kommit så långt i debatten.

UPPDATERING: Läs också Peter Krantz, Nikke Index, Det Progressiva USA, Opassande, Claes Krantz och ProjO.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: upphovsrätt, Bonnier, gammelmedia, gammelmogul, Sverige, BBC

Potentiell nobelpristagare

2007-11-16T03:23:00.000+01:00

Det var bara en tidsfråga innan någon utanför den etablerade forskarvärlden skulle komma och försöka lösa dagens stora problem i partikelfysik, nämligen hur alla partiklar hänger samman, och hur man får med gravitation i bilden. Eller rättare sagt, många har säkert försökt, men det som slår en med förslaget från Garrett Lisi är hur... enkelt det är, vilket uppfyller principen om Occam's Razor. Det är som när Einstein skrev e=mc² på tavlan och alla i rummet tyckte att "nä, så enkelt kan det inte vara".

(Dagens teorier kan kombinera elektricitet och magnetism till elektromagnetism, de kan förklara stark och svag kärnkraft - alltså atomer, molekyler och radioaktivt sönderfall - men de kan inte koppla ihop det med gravitation.)

Av allt att döma ser det ut som om Lisi har hittat motsvarigheten till atomernas periodiska system på partikelnivå. Extra intressant är att modellen förutsäger ett antal partiklar som vi inte har tänkt på idag, precis som periodiska systemet gjorde om då okända atomer när det föreslogs. De förutsägelserna går att testa i Large Hadron Collider som nu byggs.

Om han har rätt - och det bästa är att det går enkelt att testa, till skillnad från supersträngteorierna - så är han en lågoddskandidat för Nobelpriset i fysik, och i klass med Einstein, Mendeleev och Moseley.

Länk till avhandlingen här.

Nytt intressant skivbolag

2007-11-15T19:19:00.000+01:00

Jag fick en pressrelease från ett skivbolag som lanserades idag. Det gjorde mig nyfiken.

Sedan tittade jag mer och blev närmast lyrisk. Det är mer och mer uppenbart att skivbranschen står inför en parallell till när lågprisflyget sopade undan de gamla jättarnas monopol och ockerpriser. Skillnaden i skivbranschen är att de gamla jättarna är i säng med politikerna, som försöker skydda deras marknadsandelar med lag.

Så här skriver det nya skivbolaget GramTone:

Om du kommer över fildelat material som är skapad av Gramtones artister, så finns det värre saker här i världen. Njut, men överväg följande:
Om du gillar materialet, så donera det du tycker musiken är värd. Allt går direkt till respektive artist utan mellanhänder. I vår factory outlet, som snart startar här, så kommer du att kunna donera direkt till artisten.

Om du inte gillar oss så mycket att du vill betala oss, så tycker vi att du ska använda dina pengar till att stödja världsförbättrande organisationer som Greenpeace, Amnesty, Fair Trade Foundation och andra. Du som redan gör det kommer inte undan! Stöd någon ny!

Om du absolut inte vill betala några pengar för vårt material så måste du lära dig våra sångtexter, komma på våra konserter, stå längst fram och sjunga med.

Politiker, lyssnar ni? Det finns fler sidor av skivindustrin än de lobbyister ni brukar lyssna på.

Skivbolaget har en intressant prispolicy som illustrerar tydligt att artisten bara får 5-10 kronor vid ett normalt skivinköp (jämfört med det tiodubbla från dem) och har dessutom gjort något så unikt och framsynt som teknisk innovation baserad på MP3 -- de har paketerat ett antal MP3:or i vad de kallar för ett "webbalbum", som är ett mjukvarupaket utan DRM som fungerar på Windows, Mac och Linux (!), och som är ett slags behållare för musik -- har du en gång köpt albumet, så kan och kommer artisten med jämna mellanrum att fylla på mer saker i albumet. Livekonserter, extraspår, etc. Sådant som gammelbutikerna brukade ge ut en helt ny skiva för. Ett album som innehåller tio spår när man köper det kan innehålla tjugo ett år senare.

Innovation! Som faktiskt ger mervärde åt både konsumenten och artisten! Bravo!

Åh, och som om det inte vore nog: de säljer rättvisemärkta kläder också.

Partiernas problem med sviktande medlemmar

2007-11-12T02:01:00.000+01:00

Med jämna mellanrum kommer larmrapporter om hur de politiska partierna blöder - medlemskåren försvinner fortare än vatten ur en sil, och medlemsantalet faller stadigt.

Jag förstår inte vad de menar?

Organisera motståndet. Nu är det sista chansen.

2007-11-08T02:49:00.001+01:00

Förslaget om trafikdatalagring har landat. I ett pressmeddelande kallar jag det för "ren ondska". Det är första gången jag uttryckt mig så starkt.

Men det är också precis vad jag bedömer.

Nu är det verkligen sista chansen att rädda demokratin. Demokrati - detta slitna ord som används om precis vilket samhälle som helst, även DDR och Nordkorea. Så ok, demokrati kanske inte var det bästa ordet att prata om, eftersom det används som en sliten klyscha. Vi försöker igen:

Nu befinner sig Europa i motsvarigheten till 1935. Om vi låter de lagförslag som redan är lagda nu gå igenom, så kommer det att bli mycket, mycket svårt att vrida tillbaka klockan till en tid där vi hade någon form av rätt till ett privatliv, oövervakat av statsmakterna. Det ligger redan lagförslag för att registrera och avlyssna all vår kommunikation, för i helvete! Vi ska spåras och pejlas in där vi går genom stan! Varenda en av oss, alla medborgare!

Problemet är att när man pratar med folk om det här, så upplevs man som alarmist. Folk tror inte på det man säger, trots att lagförslagen ligger på bordet och det går att läsa innantill. Det är helt enkelt alldeles för långt ifrån den bild som svensken har av Den Goda Staten. Samma goda stat som f.ö. tvångslobotomerade och tvångssteriliserade oönskade samhällselement, vilket oftast men inte alltid betydde zigenare/romer, ända fram till 1975. Samma goda stat där det statsbärande partiet - socialdemokraterna - hade en egen hemlig polis som opererade utanför lagen helt utan insyn.

Den som tror att samma stat inte kan göra samma sak igen är farligt naiv. Är det verkligen en stat som du vill anförtro hela ditt liv, varenda bokstav du skriver och talar, åt? Är det en stat som du vill bära en spårsändare åt?

Highlight: Oscar Swartz har läst förslaget och noterat en hårresande detalj som gör hela förslaget till en enda stor rökridå för att kunna bygga ut övervakningen godtyckligt utan besvärande inblandning av riksdagen.

I morgon kommer jag att komma med ett längre brev där jag ger ett par konkreta tips på vad vi kan göra och hur vi kan agera. För nu måste vi organisera motståndet. Nu är det allra sista chansen vi får att lösa det här inom ramarna för vår parlamentariska demokrati. I ett tidigare inlägg skrev jag om att jag är osäker på om vi har nog med tid. Jag hoppas, men är inte längre säker på att valen 2009 och 2010 kommer att komma tillräckligt snart för att vända trenden. 2014 är nästan garanterat försent.

För historien visar, att när en massövervakning väl är införd, så försvinner den inte på länge - och när den väl försvinner, så gör den det under ganska blodiga lågtrivselaktiviteter. (Östtyskland var ett rejält undantag, även om landet i sig var ett lågtrivselsamhälle under lång tid.)

Läs mer: Bloggen Bent skriver om Thomas Bodströms nackskott mot demokratin, Opassande skriver läsvärt, ProjO skriver "Ni som driver igenom den här lagen är ena jävla as och jag hoppas innerligt ni dör en plågsam död", Christian Engström konstaterar att det bryter mot Europakonventionen, Andra Sidan skriver Arg, Rädd och Maktlös, Deep Edition skriver om Det Riktiga 1984.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: integritet, övervakning, datalagring, trafikdatalagring, datalagringsdirektivet, Bodströmsamhället, Thomas Bodström, nackskott, Europakonventionen, politik, Piratpartiet, lågtrivselsamhälle

Tortyr av politiska fångar i Fjärde Riket

2007-11-01T10:55:00.000+01:00

Jag har tidigare skrivit om hur CIA använder samma "förhörsmetoder" som Gestapo, och till och med använder samma nyspråk för tortyr -- skärpt utfrågning.

Det är kontroverser just nu om att USAs nominerade justitieminister inte nödvändigtvis ser något fel med att använda s.k. waterboarding som en allmänt etablerad "förhörsmetod".

Jag måste erkänna att jag hade varit helt missledd av media kring vad den metoden handlade om. Den har beskrivits som "simulerad drunkning som framkallar kvävningskänslor". Om att man "droppar vatten på en våt trasa som ligger över ansiktet". Det lät väl inte så farligt, tänkte jag.

Nu vet jag mer, beskrivet av officerer i motsvarigheten till svenska tolkskolan. Det är inte simulerad drunkning som USA utsätter misstänkta för. Det är kontrollerad och utdragen drunkning. Tro fan att det framkallar panikkänslor -- det är en utdragen skenavrättning.

För att citera sagda officer;

Waterboarding is not a simulation. Unless you have been strapped down to the board, have endured the agonizing feeling of the water overpowering your gag reflex, and then feel your throat open and allow pint after pint of water to involuntarily fill your lungs, you will not know the meaning of the word.

Waterboarding is a controlled drowning that, in the American model, occurs under the watch of a doctor, a psychologist, an interrogator and a trained strap-in/strap-out team. It does not simulate drowning, as the lungs are actually filling with water. There is no way to simulate that. The victim is drowning. How much the victim is to drown depends on the desired result (in the form of answers to questions shouted into the victim’s face) and the obstinacy of the subject. A team doctor watches the quantity of water that is ingested and for the physiological signs which show when the drowning effect goes from painful psychological experience, to horrific suffocating punishment to the final death spiral.

Waterboarding is slow motion suffocation with enough time to contemplate the inevitability of black out and expiration – usually the person goes into hysterics on the board. For the uninitiated, it is horrifying to watch and if it goes wrong, it can lead straight to terminal hypoxia. When done right it is controlled death. Its lack of physical scarring allows the victim to recover and be threaten with its use again and again.

Läs mer från förstahandserfarenheter.

George W. Bush sällar sig därmed till listan av ett fåtal personer i historien som förespråkat denna metod i förhör av misstänkta. Andra på den listan är Hitler, Stalin och Pol Pot.

Det är dags för fega Sverige att ta bladet från munnen. Framför allt är det dags att sluta ha svenska soldater under amerikanskt befäl.

UPPDATERING 1: Bloggen Det progressiva USA skriver om samma sak idag.

UPPDATERING 2: Det slog mig att jag skriver att jag varit missledd av media om vad waterboarding egentligen innebär. Vart tog medias granskande funktion vägen? Är det inte precis sådant här avskyvärt maktmissbruk de ska avslöja, i stället för att vidarebefordra oredigerat nyspråk som meningslösa papegojor?

Pingat på intressant. Andra bloggar om: tortyr, USA, fascism, fjärde riket

Fascism 2.0

2007-10-28T10:13:00.001+01:00

Låt oss återvända till bokstavsdefinitionen av fascism en gång till:

fascism subst. en sammanslagning av statens och storföretagens intressen, kombinerat med en systematisk inskränkning av medborgerliga rättigheter

Den ständigt producerande Blogge har gjort några nutidsobservationer och myntat begreppet "Fascism 2.0". Jag tycker det är så spot on att jag norpar uttrycket rakt av.

(Jag har varit tungt belastad jobbmässigt de senaste veckorna, så därför har min reaktionstid varit dagar i stället för timmar.)

En sak som hände efter jag hade skrivit de två postningarna där jag klagade på att vänstern har ett monopol på att kritisera nykonservatism (aka fascism 2.0) var att Skatteverket begärde in alla uppgifter som fanns om svenskars Internetanvändning från svenska internetleverantörer, under hot om vite på en halv miljon kronor.

Det är ett så grovt övertramp att det inte finns.

Och ändå hände det.

De som lämnade ut uppgifterna i strid med lagen gjorde sig med all säkerhet skyldiga till brott mot tystnadsplikt (en tystnadsplikt som stipuleras i Lagen om Elektronisk Kommunikation aka EkomL, kap 6, §§ 20 och 22), och/eller brott mot personuppgiftslagen, båda brott som var för sig kan ge fängelse. Jag har inte bestämt mig för om jag ska gå efter de personerna och försöka få dem dömda, för att markera att man faktiskt inte får hantera personuppgifter hur vårdslöst som helst, eller om jag ska ge mig på Skattemyndigheten i stället. Båda har felat så in i helvete, och det ena behöver inte utesluta det andra.

Men i det här fallet fattade myndigheten ett beslut, visserligen lagstridigt men ändå, om att det skulle ligga i budbärarföretagens intresse att ignorera posthemlighet och sekretess (under hot om ett astronomiskt vite...), kränka medborgarskyddets ner till dess fundamentala beståndsdelar, och i stället samarbeta med Skattemyndigheten. Nu tittar vi på definitionen av fascism en gång till:

fascism subst. en sammanslagning av statens och storföretagens intressen, kombinerat med en systematisk inskränkning av medborgerliga rättigheter

Opassande kallar det här för en Internetrazzia, och formulerar sig väldigt väl:

Att begära ut information om siter som begår brott från nätleverantörer är helt i sin ordning. Att begära alla trafikuppgifter på samtliga internetabonnenter för att sedan pussla fram internetvanor är helt uteslutet.

En - bara en - internetleverantör gav Skatteverket det välförtjänta långfingret, och det var Bahnhof, en ISP som länge stått upp för det frihetliga samhällsideal som Internet för med sig (och som politiker och censurivrare avskyr som Gremlins avskyr spotlights). Bahnhof har gång på gång stått upp för integritet framför kontrollstat och för yttrandefrihet framför censur. Listan på ISPer som inte bara står för de värdena på papper, utan aktivt är beredd att ta strid för dem, börjar bli tunn.

Nå, jag kan rösta med min plånbok också. Min nuvarande ISP är visserligen ansluten till det integritetsinitiativ som Bahnhof startade -- men så snart jag lyckas få ut ett gäng servrar från min lägenhet, så kommer jag att byta ISP till Bahnhof. Jag vill uppmuntra alla som läser detta att seriöst fundera på att göra samma sak. Bahnhof är trots allt ett affärsdrivande företag, och sådana - både Bahnhof och deras konkurrenter - är hyperkänsliga för vilka faktorer som spelar in för hur kunder väljer ISP på en saturerad lågmarginalmarknad.

Det här är min väldigt tydliga signal om hur jag väljer.

En annan ISP som utmärkt sig positivt på sistone är GlocalNet. De har inte en lika lång historik av att stå upp för rättigheter som Bahnhof, men jag tycker att de absolut ska ha cred för sin senaste fildelningspolicy, där de tydligt -- i överkant tydligt -- talar om att de aldrig, någonsin, kommer att antingen agera domstol (så som upphovsrättsmonopolisterna kräver) eller lämna ut personuppgifter (så som upphovsrättsmonopolisterna kräver). De har förstått sin uppgift och de är hjärtligt välkomna med i matchen om rätten till ett privatliv.

Labs2 har länge agerat på samma sätt, även om de inte har varit så synliga i debatten.

Christian skriver ett inlägg som f.ö. bara ger heder åt, som han så riktigt påpekar, Bredbandsleverantörer med ryggrad.

Upphovsrättsmonopolisterna är dessutom duktiga på att myndighetifiera sig. Bara det faktum att de är remissinstanser i upphovsrättsfrågor, medan vi monopolkritiker inte är det, är väldigt märkligt.

Ett demokratiskt samhälle förutsätter att myndigheternas förehavanden är iakttaget transparenta och att medborgarnas är höljda i dunkel. Alla samhällen där motsatsen har varit sant -- att medborgarnas förehavanden har varit iakttaget transparenta och myndigheternas ageranden har varit dolda och okända -- har varit väldigt otrevliga samhällen att leva i.

Det finns tre lagförslag till som jag vill lyfta upp. Svenska, den här gången. Det första är justitiedepartementets och Alliansregeringens fulimplementation av IPRED1, där man extremt tydligt tar ställning för en fusion av upphovsrättsmonopolisternas och statens intressen, på bekostnad av medborgarnas integritet -- såpass vidrigt att EUs generaladvokat Juliane Kokott gav justitiedepartementet en byråkratisk motsvarighet till en fet jävla örfil. Alliansregeringens förslag ger de privata upphovsrättsmonopolisterna mer långtgående rättigheter än vårt eget polisväsende har. De blir mer än en privat poliskår, de blir en privat poliskår med extra befogenheter och utan accountability eller insyn.

Det andra är Datalagringsdirektivet, som ska föreslås i lag nu på torsdag. Christian Engström och Oscar Swartz (postning ett, postning två) skriver mer läsvärt om det. Frendo har mycket bakgrundsmaterial. Det direktivet innebär att staten och myndigheter får en total bild över vilka som pratar med vilka. Konceptet att lägga ett brev på brevlådan upphör att existera - i stället måste vi legitimera oss för Statens Representant varje gång vi skickar ett brev, och bli införda i en gigantisk loggbok över vem vi skickade till och när.

Det tredje är regeringens och FRAs massavlyssning. Varenda ord vi säger i telefon och varenda mail vi skickar ska analyseras i statens superdator. Ja, precis så illa är det. Alla maskiner som låter människor kommunicera ska kopplas ihop med Statens Avlyssningsverk. Stasi skulle dreglat. Mest frapperande i det här sammanhanget är att även storföretagen kan få tillgång till spaningsuppgifterna ur vårt privatliv, och att Svenskt Näringsliv ställde sig positiva i sitt remissvar om lagen just därför (!!!).

Nu tittar vi på definitionen en sista gång:

fascism subst. en sammanslagning av statens och storföretagens intressen, kombinerat med en systematisk inskränkning av medborgerliga rättigheter

Jag står på barrikaderna och kämpar för medborgarrätt, mot en fusionering av statens och storföretagens monopolintressen. Både den blå och den röda regeringen är precis lika illa i de här avseendena. Att jag sedan inte kallat det för fascism förrän nu må väl vara hänt. Men det är precis vad det handlar om. Som Blogge uttrycker det, Fascism 2.0.

Pingat på intressant. Andra bloggar om: fascism, fascism 2.0, datalagring, datalagringsdirektivet, FRA, Bahnhof, Glocalnet, Labs2, Skatteverket, IPRED, IPRED1, upphovsrätt, Gremlins