Gunilla’s travelogue

Ur arkivet: What’s Cooking? – Oaxaca

2009-07-16T06:14:00.001-04:00

Publicerades i Gourmet hösten 2007

“Mexikansk mat” som koncept i all ära, men kokkonsten i Oaxaca i södra Mexiko är ett begrepp för sig. Det isolerade läget med berg och dalar, klimatet och den kulturella mångfalden med ett dussintal ursprungsfolk har skapat en rad särpräglade kulinariska traditioner, med såväl indianska som spansk-mexikanska rötter, som Oaxacaborna stolt förvaltar. Resultatet är slow food i dess bästa bemärkelse.
Det färgstarka och på ytan idylliska Oaxaca är på många sätt en drömdestination för kulturhistoriskt roade resenärer. Men det är inget oproblematiskt resmål. Här pågår nämligen en komplicerad politisk konflikt, som splittrat befolkningen och lett till en tidvis våldsam kamp mellan delstatsregering och demonstranter. I fjol slocknade därför all turism, som är vad los oaxaqueños lever av – och många krögare tvingades genomgå ett ekonomiskt stålbad.
De flesta restauranger tycks ha överlevt den värsta krisen. Ett undantag är El Naranjo, vars ägarinna till sist sålde och drog till Santa Fe i USA. Lite cyniskt kan man som gäst konstatera att man just nu slipper trängas kring matborden. Men varje peso som spenderas på boende och mat är viktig för Oaxaca – och man känner sig otroligt välkommen överallt.
Politiska kriser känns långt borta när man slår sig ner i de trendiga miljöerna på Casa Oaxacas, La Biznagas och Los Danzantes innergårdar, mitt i stadens historiska hjärta. På dessa restauranger kombineras traditionella råvaror på nya vis, och serveras i eleganta kompositioner. Här lagas också egna varianter av moles, de komplexa såserna med en mängd sorters chile, kryddor, choklad och frön bland ingredienserna, Oaxacas kanske främsta gåva till världen.
Los Danzantes (Calle M Alcalá No 403, tel + 55 5650 6054/5658 6451; www.losdanzantes.com.mx – en avknoppning av krogen med samma namn i Coyoacán i Mexico City) serverar till exempel chilifrukter med färserad anka och sås på tamarind och mezcal, grillad hierba santa med getost och gröna tomater, ravioles de huitlacoche – majsravioli med pumpablommor och rostad poblano-chili, samt mangomousse med – återigen – mezcal (Oaxacas svar på tequila). Vid mitt besök fanns även en specialmeny med rätter från grannstaten Vera Cruz.
På boutiquehotellet Casa Oaxaca (Calle García Vigil 407, tel + 52 951 514 4173; www.casaoaxaca.com.mx) lagas kvällstid en exklusiv meny till små sällskap, som måste förbeställas minst en dag i förväg. Kökschefen Alejandro Ruiz Olmedo driver ännu en restaurang – enklare att slinka in på, billigare, lika sofistikerad, och mer experimentell. På Casa Oaxaca El Restaurante (Calle Constitución 104-A, +52 951 516 8889) serveras såväl enstaka rätter, även till lunch, som avsmakningsmenyer med olika sorters mole: mole verde, mole amarillo, mole coloradito och mole negro, eller med fisk och skaldjur. 365 resp 375 pesos (cirka 200 kronor) för sex rätter samt kaffe.
La Biznaga (Calle García Vigil 512, tel +52 951 516-1800; www.labiznaga.org) är en avslappnad restaurang mitt i smeten, öppen hela dagen, vars patio genast blev mitt “home away from home”. Här serveras förutom en smått beroendeframkallande jordgubbs-margarita en lång rad smårätter, sallader, kött, fisk och skaldjur (flygs in från kusten) med inspiration från mixtec-köket.
Sofistikerat och ny-mexikanskt i all ära – men i Oaxaca finns husmanskosten lätt tillgänglig för besökare. Mycket populär är La Olla (Calle Reforma No. 402-1, +52 951 516 6668/514 9359; www.mexonline.com/laolla.htm), en ljus, trivsam restaurang i medelprisklass med mole negro som specialitet. Såväl La Ollas Pilar Cabrera som kokboksförfattaren Susanna Trilling erbjuder turister kurser i regionens kokkonst (googla på Casa de los Sabores respektive Seasons of My Heart).
Ett annat populärt ställe för rejäl, oaxacansk mat är lilla Maria Bonita (Calle M Alcalá 706-B, +52 951 516 7233), som använder recept som funnits i familjen i sex generationer. Beställ med fördel entomatadas, chiles rellenos, sopa azteca (soppa med majschips, avocado och ost), grillad kaktus eller mole negro. Provtallriken “Botana Maria Bonita” för 80 pesos är dock tyvärr rätt trist.
Ett av de stora nöjena i Mexiko är att gå loss på gatukockornas mat i folkvimlet. I Oaxaca serveras exempelvis empanadas, tostadas, memelas och tlayudas. Gatumat är naturligtvis det snabbaste och billigaste sättet att bli mätt – och så går pengarna rakt ner i fickorna på dem som ofta behöver dem bäst. Tlayudas är en slags stora tortillas, en friterad majsmjölskaka med pålägg som kött, ost, guacamole och salsa, som med fördel ätes som nattamat.
Vegetariska tlayudas och mycket annat hittar man på El Pochote – en liten marknad för ekologiska produkter som startades för att marknadsföra inhemsk matkultur, som en konstruktiv protest när McDonald’s ville öppna restaurang mitt i Oaxaca. El Pochote är öppet fredagar och lördagar, hittas bakom akvedukt-muren vid Calle García Vigil 817.
Den största marknaden heter Mercado de Abastos, och är naturligtvis ett eldorado för den som vill botanisera i regionens alla råvaror, liksom saluhallarna strax söder om El Zócalo: Benito Juárez och 20 de Noviembre. Lämpliga souvenirer kan vara blockchoklad – kanske från MayorDomo, smaksatt med kanel – och chilifrukter till hemmalagad mole negro. Själv kom jag hem från Oaxaca med en jättepåse blandad chili, för cirka 35 kronor).
Enligt en lokal legend får den som äter chapulines, rostade gräshoppor, återvända till Oaxaca. Hmmm... Jag hade nog föredragit att bara kasta en slant i nå’n fontän. Men rätta stället att köpa chapulines är i lösvikt från stånden utanför saluhallarnas ingångar. Där står försäljare med rödbruna gräshoppor i stora drivor (och andra slags insekter, för den som vill ha variation i kosten). Standardvarianten är att knapra i sig dem med lite pressad lime, eller i en taco.
Feg som jag är kunde jag inte förmå mig att köpa några krasande chapulines i en påse – men som tur är finns många sätt att försäkra sig om en återkomst till Oaxaca. Los Danzantes serverar ibland gräshoppssoppa, och Maria Bonita chiles rellenos con chapulines. Själv blev jag av med min gräshoppsoskuld genom att äta taquitos de jicama rellena de chapulines på Casa Oaxaca El Restaurante – och hoppas att det innebär att jag snart får komma tillbaka just dit.
Gunilla Kinn

P S Som bonus kommer här ett verkligt insider-tips, om en restaurang som det kräver planering att besöka: Alegría de Angelis. Det är väl värt mödan!
Koreanska Gya Shin och italienske Sandro de Angelis (som träffades i Indien och har bott i Mexiko i blott ett år) tar emot matgäster på sin lilla gård Casa del Lago – vackert belägen i byn San Augustin, 45 minuter med taxi utanför staden Oaxaca – där de bedriver ekologisk grönsaksodling. Tillsammans trollar de ihop fantastiska rätter, som påminner om Arcimboldo-målningar. Man sitter under tak i deras parkliknande trädgård, med utsikt över ett kuperat landskap – detta är mer som att vara privat gäst hemma hos en familj, än ett vanligt krogbesök.
Måste bokas minst 48 timmar i förväg. För information om den koreansk-italienska menyn, skriv (engelska går bra) till: alegriadeangelis@yahoo.com.mx, eller ring : +52 951 521 32 22. Sandro de Angelis gästkockar ibland på Los Danzantes, och Gya Shin har ett stånd på El Pochote.

Jag är en hetrohybrid

2009-07-16T04:55:00.003-04:00

STOCKHOLM Hur det är med mig vet jag inte, men mitt Twitter-flöde verkar i alla fall vara blott "41 % hetero". Läs mer i DN: "Mona Sahlin mer hetero än Barack Obama i Pride-text".

/Gunilla

Lagvrängeri i Washington 2002–2008

2009-07-16T03:35:00.002-04:00

STOCKHOLM I början av juni skrev jag här om tortyrdebatten i USA, apropå en artikel till Amnesty Press, till exempel detta inlägg. För den som är intresserad av ämnet kan jag rekommendera Thomas Engströms artikel i Fokus' sommarnummer: "Det mörka arvet". Utdrag:

"Det går att göra ett ganska enkelt schema över det som utspelade sig i maktens korridorer i Washington när kriget mot terrorismen tog form. Dick Cheney ville att Vita huset skulle ha ensam kontroll över terrorbekämpningens offensiva sida. Hans stabschef David Addington, som i hela sitt yrkesliv som juridisk rådgivare i ett antal republikanska administrationer propagerat för läran om »the unitary excecutive« (ungefär: »presidentens särställning«), försåg Cheney med juridiska argument. Addingtons protegé John Woo på justitiedepartementet skrev sedan en rad pm om hur fria händer presidenten hade, och om det lagliga i »förstärkta förhörstekniker«, alltså tortyr.

Om nationens säkerhet så krävde och om presidenten godkände det var CIA och andra aktörer enligt Addington och Woo i stort sett fria att bryta mot såväl Förenta staternas författning som en rad internationella fördrag på området. I konstitutionen fanns ju, enligt läran om presidentens särställning, underförstått inskrivet att den verkställande makten kör över allt annat under krigstid. Ordvalet »kriget« mot terrorismen, liksom Bushs mantra »Jag är en krigstida president«, tjänade förutom de uppenbara politiska syftena också till att förstärka denna skyddsmur mot juridiska invändningar från domstolarnas, kongressens eller medias sida."

/Gunilla

Pepsivideon – sjätte tagningen...

2009-07-15T21:35:00.003-04:00

STOCKHOLM ...i vilken Michael Jacksons hår fattar eld, vilket leder till brännskador av andra och tredje graden och ett evigt behov av smärtlindrande medel.

I anslutning till Aftonbladets artikel finns en bild på Jackson i sjukhussängen. Hans paljettglittrande handske vilar synligt på bädden. Inget fel på PR-medvetandet där.

Ny NY-blogg

2009-07-14T17:50:00.003-04:00

STOCKHOLM A Vanishing World skrivs av Urban Marauder = Sean Carrillo = en av mina f d inneboende.

/Gunilla

Dagens Michael Jacksonbild

2009-07-14T09:28:00.004-04:00

STOCKHOLM Liksom med bilden på D:r Jackson minns jag tyvärr inte var denna är hämtad... Men att den är tagen på 70-talet kan man nog slå fast!

/Gunilla

Thoreau och att tänka sitt

2009-07-14T01:12:00.004-04:00

STOCKHOLM Fin recension om olika aktuella Henry Thoreau-fenomen samt den amerikanska respektive svenska nationalsjälen av Martin Gelin i Aftonbladet.

"Det är förstås ironiskt att det förmodat individualistiska USA har en så stark förbundsmentalitet, medan Sverige verkar vara befolkat av kollektivister som egentligen föredrar att vara ifred.

Man kanske kan se [den Thoreau-inspirerade svenska filmen] "Man tänker sitt" som en dialog mellan de här två idévärldarna – den amerikanska och den svenska, som sällan är riktigt så avlägsna som den geografiska kartan, eller de yttre kulturella attributen, kan få oss att tro."

/Gunilla

Catskills, upstate New York, den 15 augusti

2009-07-13T10:12:00.004-04:00

"Party begins at 5pm. Dinner, dancing and live music all night; brunch and swimming on Sunday; Come early and stay late."

Ur bröllopsinbjudan jag fått! Det låter mer som ett party än en vigsel, möjligen med viss inspiration från Woodstock-festivalen – Woodstock ligger i grannskapet – men det är nog fråga om både/och... Style: Summer BBQ, står det också.

Uppdatering: oj, nu ser jag att festivalens 40-årsjubileum ska firas samma helg som detta bröllop. Det lär bli livat där i trakten. Antingen borde jag ägna mig åt att skriva något slags reportage om detta.

/Gunilla

Människor Michael Jackson jämförts med

2009-07-13T05:55:00.008-04:00

STOCKHOLM Jag funderar fortfarande på vad och om jag skulle vilja skriva om "Michael Jackson som mediekritiker" i något sammanhang, men det känns som att allt redan är skrivet/att det vore svårt att kolla alla motstridiga källuppgifter/att de flesta är mätta på ämnet... Fast en vacker dag slår jag kanske till med en text! Bäst forum vore antagligen någon slags fan-antologi, hehe.

Som bekant har Michael Jacksons öde lockat fram många jämförelser med andra ikoners liv, gärningar och död. Här är några:

Wolfgang Amadeus Mozart
1756–91, dog 35 år gammal

Oscar Wilde
1854–1900, dog 46 år gammal
Text av Jonas Gardell i Expressen:

"Han hade älskat att pråla i extrema, iögonfallande kläder, hans hår var långt och lockigt, han talade släpigt läspande och rörde sig utstuderat affekterat och chockerade genom att uttrycka sig sexuellt tvetydigt.
I kraft av sin begåvning och sin framgång hade Oscar Wilde blivit tolererad, liksom Michael Jackson, och liksom med Michael Jackson utlöstes ett nästan gränslöst hat när han föll.
(– – –)
Man säger att Michael Jacksons livsöde var så likt Elvis Presleys. Den transexuella Britta avfärdar detta i sitt brev med att det bara är ett sätt för vita heterosexuella män att kategorisera Michael på ett sätt som de kan acceptera och förstå. Själv ser jag många mer likheter med Oscar Wilde som också beskrev sig själv som en kung, men en kung som tvingats i landsflykt." *)

Judy Garland
1922–69; dog 47 år gammal

Marilyn Monroe
1926–62; dog 36 år gammal

Elvis Presley
1935–1977; dog 42 år gammal

Michael Jackson, som ju blev 50 år, dog åtminstone äldre än alla dessa. Tipsa gärna om välskrivna analyser med fler jämförelser.

Det är förresten ändlöst fascinerande att läsa dessa människors biografier, vilket jag mest gjort på Wikipedia. Exempelvis har jag idag lärt mig att både Michael Jackson och Elvis Presley hade indianpåbrå (från Choctaw- respektive Cherokee-stammarna).

Och att rockmusik i allmänhet och Presley i synnerhet på 50-talet ansågs vara höjden av dekadens visste jag förstås, men det är ändå intressant att läsa om hur kontroversiell han var då (och bannlyst av dem som trodde han var svart). Ur Wikipedia:

"According to the FBI files on the singer, Presley was even seen as a "definite danger to the security of the United States." His actions and motions were called "a strip-tease with clothes on" or "sexual self-gratification on stage." They were compared with "masturbation or riding a microphone." Some saw the singer as a sexual pervert, and psychologists feared that teenaged girls and boys could easily be "aroused to sexual indulgence and perversion by certain types of motions and hysteria—the type that was exhibited at the Presley show." Presley would insist, however, that there was nothing vulgar about his stage act, saying: "Some people tap their feet, some people snap their fingers, and some people sway back and forth. I just sorta do ‘em all together, I guess." In August 1956, a Florida judge called Presley a "savage" and threatened to arrest him if he shook his body while performing in Jacksonville. The judge declared that Presley's music was undermining the youth of America."

*) Det finns väldigt många likheter mellan både Michael Jackson och Elvis Presley och Michael Jackson och Oscar Wilde, tycker jag.

/Gunilla

Hemmafix

2009-07-13T05:48:00.004-04:00

STOCKHOLM Den senaste tiden har blogginspirationen inte riktigt infunnit sig, dessutom har jag varit upptagen med sommarstugebesök, barnkalas och födelsedagsmiddag/grillbuffé med familjen här (rekommenderas!).
Däremot har jag varit riktigt inspirerad, tro det eller ej, att ta itu med min bokföring, och jag har gått in för det smått maniskt.
Har ju skrivit om programmet jag använt för det en hel del här, och därför kan det vara på sin plats att notera en snabb utvärdering:
Det funkar bra för mig och har varit roligt och relativt lätt att använda. Dock är det något som inte stämmer med bokslutet, för "årets resultat" blir väldigt fel i den deklarationsbilaga (NE) som programmet skapar. Och min redovisningskonsult kan inte alls öppna den fil som skapas... Men det blir nog bra när detta retts väl ut.
Nu ska jag ta itu med annat jag faktiskt känner för just idag, som att städa garderoben och förbereda en mindre renovering härhemma! Bäst att passa på när sådan ovanlig inspiration slår till..!

/Gunilla

Mermermer Michael J

2009-07-10T08:06:00.007-04:00

STOCKHOLM Jag måste erkänna att jag ägnade natten åt att kolla på Martin Bashirs ökända och ödesdigra intervju "Living with Michael Jackson" från 2003, och även den motbild som Jacksonlägret bidrog till produktionen av, "Take Two". Otroligt intressant, inte minst ur ett mediekritiskt perspektiv, och sorgligt. Ni får leta fram dem själva på YouTube.

Jag skulle vilja skriva något rejält – och betalt – på temat "Michael Jackson som mediekritiker och mediemanipulatör", men misstänker att marknaden är något mättad på sådant, plus att det är lite knepigt att få bra källor.
Men det är mycket intressant, bara en sådan sak som varför hans uppgifter om hudsjukdomar och pigmentförändringar aldrig togs på allvar ens när hans mångåriga sminkös förklarade läget.

Nå, ni får förstås stå ut med några fler relaterade inlägg här. Hittade just dessa initierade, bitterljuva texter av en skribent, som hade följt Michael Jackson sedan denne var bara 11 år och skrev om det i Daily Mail häromveckan (jag tror att citat från dem då figurerade även i svenska tidningar; en del är till stor del hämtat från hans bok från 2004).
Det är "tabloid stuff" – men intressant och med en del nya beskrivningar ... för alla som liksom jag inte kan låta Michael Jackson vila i frid riktigt än. Här framgår att han själv manipulerade medierna redan vid tio års ålder, och att han var skräckslagen för alla fans och mer eller mindre falska medierykten redan som tonåring.

29 juni: "'I saw in his eyes he was dying': Michael Jackson's life-long confidante J. Randy Taraborrelli tells the real story of star's fall"

30 juni: "Lisa Marie Presley said he was a passionate lover. So what WAS true about Michael Jackson's sexuality?"

1 juli: "How Jackson's surgery was a desperate bid not to look like the father he hated"

2 juli: "Michael Jackson's children were banned from looking in mirrors and had their toys thrown away each night. So what kind of father was Jacko?"

3 juli: "Michael was obsessed with Diana Ross, but his mother feared she would corrupt him..."

Missa heller inte Joachim Ramstedts inlägg om Michael Jackson.

/Gunilla

P S DN, Expressen och Aftonbladet skriver att Los Angeles-polisen utreder ifall det kan ha varit fråga om "mord".
Allt är förstås möjligt, men jag misstänker att eventuella oegentligheter utredningen skulle kunna påvisa snarast skulle ge brottsrubriceringen "vållande till annans död". (CNN skriver homicide = mord, dråp eller vållande till annars död.) Mord kräver som bekant uppsåt.
Denna TT Reuters-artikel publicerad i SvD är mer nyanserad (samma text som DN men annan, mordlös, rubrik).
En klumpig översättning, med andra ord (liksom i denna artikel som talar om "organisk mat" när det borde vara "ekologisk").

Café Edenborg halvgud, demon och medina

2009-07-10T04:13:00.003-04:00

STOCKHOLM Carl Johan Edenborg om sitt kafé:

"Fiket stänger inte bara hur som helst: hur skulle det kunna göra det? Det är ju inte en dödlig varelse utan snarare någon sorts halvgud eller demon. Lutar just nu mot att fiket egentligen alltid varit medinan i Fès: en blandning av romartid, medeltid och postmodernitet, med mobiltelefoner och åsnetransporter och kattungar som käkar hönshuvuden.
Det enda som saknas är spriten och porren: men de kanske aldrig var en del av fikets monstruösa själ. Misstänker att den i stället handlar om ett visst, spontant mönster av ad hoc-lösningar och sociala misstag som ackumulerats."

Är stängningen verkligen oåterkallelig?

/Gunilla

Fanatism

2009-07-09T13:32:00.009-04:00

STOCKHOLM Jag märker hur jag till min stora förvåning på kort tid har förvandlats till ett halvfanatiskt Michael Jackson-fan.
Till den grad att jag vid det här laget sett otaliga You Tube-videor med såväl musik och soffintervjuer (t ex med Diane Sawyers) som privata hemvideor – som när Jackson och en massa barn har gräddtårtskrig med John Landis, och när bröderna Jackson tidigt 70-tal for till sin mammas släktingar i Alabama, eller denna som innehåller allt från snömulning i Gary på 60-talet till en stor födelsedagstårta på scen 1993:

...och så ägnar mig förstås åt kontrafaktisk historieskrivning med olika scenarier, och kan numera allt om familjen Jacksons historia (nåja), läser om hur barnen hade det på *begravningskaffet* i förrgår – och blir retroaktivt upprörd över alla som haft mage att påstå att Jacksons och Lisa Marie Presleys äktenskap blott var ett sken-dito. För att inte tala om hur rörande det är med alla privata vittnesmål som strömmat fram i offentligheten på sistone, om Michael Jackson som ensamstående far – exempelvis denna video:

Jag börjar också kunna fansens standardsvar på anklagelser av olika slag (t ex att det var Michael Jacksons försäkringsbolag som såg till att Jordan Chandler och hans familj köptes ut 1993; vissa hardcorefans påstår sig också kunna alla turer om vad som hänt inom den familjen därefter – mycket intressant). Det är förmodligen bara en tidsfråga innan jag börjar donera pengar till kampanjen för att avsätta Peter King från den amerikanska kongressen, hehe.

Tristan, jag har tyvärr inte snubblat över den blonda gitarrist du efterlyste. Däremot har jag hittat den mer kända, blonda gitarrist som turnerade med Michael Jackson i flera år, och som bland annat syns i bakgrunden på den i mitt tycke vackraste Jacksonbilden – den ni ser på People-omslaget ovan, möjligen med någon form av Kristuskomplex.
Gitarristen heter Jennifer Batten och dyker upp i backstage-videon nedan. I sitt Twitterflöde den 5 juli svarade hon på frågor om Michael Jackson. Det kan inte ha varit hon som var med på repetitionerna, för de hade inte setts sedan 1997 (hon har en egen turné och hade ingen möjlighet att tacka ja till konserterna i London). Men i alla fall.

http://en.wikipedia.org/wiki/Jennifer_Batten
http://www.jenniferbatten.com
https://twitter.com/mondocongo

/Gunilla

Typsnitttskontroll

2009-07-09T07:31:00.004-04:00

STOCKHOLM Jag hade ett problem med typsnitt om blev alldeles tokiga i den PDF-fil mottagaren fick (det såg helt korrekt ut i den fil jag skickade). Har nu fått veta att felet ligger hos mina typsnitt, och att man kunde köra en s k typsnittskontroll. När jag gjorde det fick jag veta att cirka 40 typsnitt hade problem (de gulmarkerade nedan, t ex):

Nu undrar jag förstås: vet någon om det finns något annat sätt att åtgärda detta, än att radera respektive typsnitt och återinstallera?

Uppdatering I: Tyvärr verkar det inte finnas något annat att göra än att ta bort de korrupta typsnitten. Läs mer här: http://www.apple.com/se/pro/tips/badfonts.html

Uppdatering II: Jag tog bort alla dubblerade typsnitt, och av de återstående filerna var endast en enda korrumperad! Så problemet har lösts (tror jag).

/Gunilla

Bad

2009-07-08T17:37:00.002-04:00

Fler usla Michael Jackson-tatueringar.

/Gunilla

Värdigt spektakel i Staples Center

2009-07-07T16:57:00.013-04:00

STOCKHOLM Åh, det var väl en på alla sätt värdig minnesceremoni? Det tycker i alla fall jag, även om själva kistan kanske kunde ha fått stanna på kyrkogården.
Det var väldigt fina och personliga tal; Brooke Shields och Paris Katherine Jacksons allra mest berörande liksom Steviw Wonder hymn. Passande att så många svarta och en hel del gospel dominerade programmet, trots allt var det the black community som stöttade Michael Jackson all the way through.

In i det sista hoppades jag på att Michelle Obama, eller åtminstone någon annan representant för Vita huset, skulle dyka upp, men förgäves... (Dock talade Sheila Jackson Lee, för representanthusets svarta ledamöter, och Al Sharpton – för att inte tala om att Nelson Mandela skickat ett telegram från Sydafrika.)
Och så kunde ju syskonen ha tagit av sig de svarta solglasögonen åtminstone någon gång, och man hade gärna sett föräldrarna på scenen på slutet. Dock: helheten var att det blev ett fint och värdigt arrangemang.

Tyvärr kan jag inte lova att den tillfälliga besattheten för min del upphört i och med detta.

Jonas Gardell jämför Michael Jackson med Oscar Wilde i denna Expressentext. OK, Oscar Wilde + Wolfgang Amadeus Mozart så är jag med.

Kristin Lundell i SvD: Hysteriskt in i det sista

New York Times låter fyra skribenter spekulera på temat What's Driving Michael Jackson Mania?

San Francisco Chronicle diskuterar ifall manin är över nu: Michael Jackson's last time in the spotlight.

Slates TV-krönikör konstaterar att evenemanget var oväntat värdigt, och passande: Michael Jackson's tasteful farewell. Utdrag:

Yet—disappointing cynics and reassuring fans of human decency—the tone was congruent with what you'd expect for the funeral of a church deacon in St. Louis. It was perfectly sober, considering the supernormal circumstances. Yes, the pallbearers wore sequined gloves to carry a gilded casket. Sure, the featured images of the deceased included a few Christlike poses. But an incomparable showbiz career deserves a commensurately big finish. Anything less would have been inappropriate.
It was a pop event in a gospel key, with the soul songs springing from the gut rather than the hips, some Presley Pentecostalism in its blues, some Hollywood in its interpretation of the black-church tradition.

Uppdatering I: Äsch, jag tar tillbaka det där med kistan. Det var bra att den var med! Det var trots allt inte vilken musikföreställning som helst.

Uppdatering II: The Suns bild av alltsammans finns här. Citat:

AEG, Kentucky Fried Chicken, The Staples Center and Brooke Shields' career all received priceless PR adrenaline injections.
And a world record was broken for the most people wearing sunglasses indoors.
(– – –)
The memorial was missing producer QUINCY JONES, the one honourable character capable of giving "The Earl Spencer" speech.
It took the sickly events at Jacko's memorial service for my disappointment to kick in that the King of Pop never had his chance to take a glorious final curtain call in London.

/Gunilla

Kommer Michelle Obama till LA?

2009-07-07T10:13:00.010-04:00

STOCKHOLM Stevie Wonder, Jennifer Hudson, Lionel Ritchie, Diana Ross och Magic Johnson – det verkar som om crème de la crème av det svarta USA medverkar på minneshögtiden i Los Angeles idag. OK, presidenten hänger med Putin i Moskva och är på väg till Ghana – men Michelle Obama borde också vara i Los Angeles, hon växte ju upp nästgårds med bröderna och givetvis med deras musik. Det är märkligt om Ronald Reagan blir den president som förknippas mest med Michael Jackson, och väldigt märkligt om USA:s förste svarte president inte ens skickar sin hustru. Så jag hoppas att hon blir dagens överraskning.

Nu har jag sett nästan hela första delen av filmen om familjen Jacksons. Den är tämligen sentimental, men det är ändå fantastiskt att se. Bara scenerna i slutet: poolparty hos Diana Ross, nyutvuxna afrofrisyrer, shopping av scenkostymer.... och så förstås talangjakten på Apollo Theatre. Jag har ännu inte kommit över att jag inte tog mig tid att sälja in ett reportage därifrån häromveckan. Joe Jackson är i alla fall inte särskilt trevligt porträtterad i filmen, tvärtom – det är ju hans frus bild av alltsammans.
Hoppas att TV4:s Michael Jackson-maraton får mig att komma över allt detta!

Uppdatering: förresten, Michelle är förstås också i Moskva. Men hon gott kunde ändå pallra sig till Los Angeles, tycker jag.

/Gunilla

Det lilla småborgerliga livet i Gamla stan

2009-07-07T07:28:00.008-04:00

STOCKHOLM Idag tänkte jag slå till på ett pain au chocolat från Frantzén/Lindebergs bageri, för att kolla om det levde upp till hypen. Det gäller att passa på, eftersom de stänger för semester från den 11 juli, det vill säga på lördag. Och jag lyckades inte ta mig dit under öppningstid när jag var hemma i vintras.

Men tji fick jag, de bakar tyvärr varken chokladbröd eller croissanter nu, på grund av värmen! Så jag köpte istället en surdegslimpa med valnötter, och dagens sallad som ni kan se på bilden ovan (observera att jag lagt upp den på en tallrik hemma, alltså uppvält ur plastskålen – antagligen skulle serveringen på plats ha blivit mycket mer elegant).

På vägen hem stödköpte jag en caffèllatte och ett, just det, pain au chocolat på Café Edenborg. Märkligt nog märktes det inte alls att stället snart ska stänga. Allt var precis som vanligt. Inga gäster med sorgeband (än). Tyska brinken proppfull av svensk-, tysk- och spansktalande turister.

Sedan hamnade jag mitt i en Magasin M-fotografering! Självaste Amelia Adamo blev stylad och plåtad alldeles utanför min port. Samtidigt närmade sig från Brända tomten ett brudpar, som också de blev fotograferade. Jag smet in i mitt hus för att äta min sallad på gården i lugn och ro, men då började det regna – och så tvättades granntaket för högtryck så att det blev minst av allt lugnt. Möjligen var det, för högtryckstvättarnas del, ett exempel på proletärt liv i Gamla stan, vet ej (bild se nedan).
Så jag har ätit salladen härhemma, medan jag klurat på hur jag ska skrapa ihop en överflödig tusenlapp att äta på Frantzén/Lindberg (restaurangversionen) för, innan de stänger för sommaren.

Dagens promenad: Lilla Nygatan 16 ToR
Dagens iTunes: nix, jag lyssnar på Nour El-Refais Sommar
Dagens rätt: couscous-sallad med tomat, grillad paprika, grillade auberginer, rucola, jordärtskockor, vitlökskräm och parmesanost
Dagens kontor: hemma

Lite senare: Nu ska jag ägna mig åt Michael Jackson på TV4 de närmaste ...tio timmarna. Det ska bli intressant att se vilken bild som ges av Joe Jackson i The Jacksons – an American Story från 1992. Det jag sett hittills, inledningen, ger en stiliserad och romantiserad men ändå fantastisk inblick i småstadslivet bland skötsamma svarta i 50-talets Gary. Det är förstås en så'n film som är spännande och intressant enbart för att man vet att det unga paret som är huvudpersoner skulle komma att bli föräldrar till en av världens största artister.
Musikalfilmen bygger på Katherine Jacksons egen berättelse från början av 90-talet. Hon måste vara högvilt för alla amerikanska TV-shower nu. Rimligen sitter hon inne med svaren på ganska många av alla frågor som hela världen har om myterna kring hennes son Michael. Fast kanske vill vi alla bevara dem.

Förresten, det känns fint att TV4 anlitat just Fredrik Strage som kommentator till minneshögtiden från Los Angeles. Han har levererat några av de bästa svenska kommentarerna till hela Michael Jackson-traumat. Jag har tidigare länkat till denna text från 2007 i DN. Lyssna även på detta inslag i P4 också.

/Gunilla

Chockbesked: Café Edenborg stänger!

2009-07-06T14:27:00.003-04:00

STOCKHOLM En riktigt tråkig nyhet: Café Edenborg på Stora Nygatan/Tyska Brinken stänger i slutet av augusti! Jag hade inte ens någon aning om att det hade varit på gång – så bra koll har jag – så för mig är det faktiskt lite chockartat. Jag tog mig ju till och med direkt dit när jag kom från Arlanda häromdagen, på väg hem. Vågar inte tänka på vilket trist ställe som kan tänkas komma istället i den supercentrala lokalen. Nu måste jag hänga där dagligen framöver för att kompensera. (Via Isobel)

/Gunilla

D:r Jackson

2009-07-06T12:49:00.006-04:00

STOCKHOLM En gång i tiden hade jag som policy att inte sno bilder, men det verkar ha spårat ur en smula... Jag åberopar amerikansk "fair use"-sed, för jag kan inte låta bli att visa denna fina Michael Jacksonbild. Tyvärr minns jag inte ens var jag hittade den.
Tur att han kunde få bli hedersdoktor. Gått i skolan som barn kan han knappast ha hunnit med – men han tycks å andra sidan ha varit privatlärd och välbeläst enligt en av hans advokater, Bob Sanger som för Los Angeles Weekly berättat om Jackson och hans 10 000 böcker:

"And there were places that he liked to sit, and you could see the books with his bookmarks in it, with notes and everything in it where he liked to sit and read. And I can tell you from talking to him that he had a very – especially for someone who was self-taught, as it were, and had his own reading list – he was very well-read. And I don't want to say that I'm well-read, but I've certainly read a lot, let's put it that way, and I enjoy philosophy and history and everything myself, and it was very nice to talk to him, because he was very intellectual, and he liked to talk about those things. But he didn't flaunt it, and it was very seldom that he would initiate the conversation like that, but if you got into a conversation like that with him, he was there."

Det var Fisk University som delade ut hederstiteln till Michael Jackson, i mars 1988. Jag kände inte till den institutionen tidigare, men har nu lärt mig i Wikipedia att det är ett universitet för främst svarta studenter i Tennessee, grundat 1866 – det vill säga omedelbart efter amerikanska inbördeskriget. Doktoratet delades dock ut på en insamlingsmiddag i New York, arrangerad av United Negro College Fund (UNCF), enligt denna sajt som också vet att berätta att dåvarande presidenten Ronald Reagan var den förste att gratulera D:r Jackson. Inga mindre än Whitney Houson, Liza Minnelli, Liz Taylor och Yoko Ono fanns på plats.
Michael Jackson hade, i samarbete med Pepsi och UNCF, bidragit till att samla in studiestipendier till 78 studenter, enligt biografin på denna fansajt. Kort tid efter ceremonin köpte han Neverland i Kalifornien.

/Gunilla

Köp Michael Jacksons ande i en påse

2009-07-06T07:42:00.004-04:00

STOCKHOLM Just nu ligger högsta bud på endast $1,75, så det finns goda möjligheter att bjuda hem små påsar med jord från Michael Jacksons Los Angeles-kvarter – på eBay, givetvis. Säljaren skriver bl a i sin annons:

This auction is for soil that I collected from the same ground that Michael Jackson's home at 100 North Carolwood Drive in Holmby Hills, Los Angeles, sits on. This is the last home and place where Michael Jackson died.

I live in Los Angeles, and was able to drive there and collect this by hand only hours after he died.

Some people believe that this soil holds a special power since it is where Michael Jackson lived, walked, and then sadly died on June 25, 2009.

Who knows what you can do with it?

Place it on a shelf as a keepsake?
Plant a seed in it and sprout new life?
Eat it and hope you can sing and dance like Michael Jackson?
Add it to your garden and hope that the spirit of MJ helps it grow?
Give it to an aspiring singer?

The possibilities are endless!

Many believe that the ground associated with a person when they die contains
their essence and power and is in a sense hallowed ground.

Think about it...the very sound waves of Michael Jackson's amazing angelic voice have gone into this very same soil as he walked, talked, and sung throughout the property.

This is the last ground that Michael Jackson ever walked on!
Perhaps his ghost is residing in this piece of earth!

This soil was collected within hours of Michael's death and was not easy to get!

Some people may think it's creepy, some may be fascinated,
other's desperate to get their hands on this before the power goes away.

/Gunilla

Charlemagne på Drottningholms slott

2009-07-06T07:03:00.003-04:00

STOCKHOLM The Economists EU-bloggare Charlemagne skriver självironiskt om hur det gick till när politiknördarna till Brysselkorrar försökte intervjua kung Carl Gustaf på Drottningholms slott, trots att han ju inte får diskutera politik. Skojig läsning åtminstone för andra politiknördar.

/Gunilla

Glasslabb på Lower East Side

2009-07-05T11:21:00.002-04:00

STOCKHOLM Jag brukar inte ägna mig åt att längta till New York när jag är i Stockholm (och vice versa) men Lisa Förare Winbladh får mig onekligen att längta till Orchard Street.

/Gunilla

Pointguard Palin passar; blir programledare?

2009-07-04T13:12:00.001-04:00

STOCKHOLM Det är spännande att läsa alla spekulationer om Sarah Palins oväntade avhopp som Alaska-guvernör, t ex Politicos Palin resignation splits GOP, Los Angeles Times Sarah Palin's exit as Alaska governor stuns, puzzles observers och Washington Posts Once Again the Enigma that is Sarah Palin plays by her Rules. Förståsigpåarna är inne på allt från att hon nu drar igång sin presidentvalskampanj (2012) eller sin senatskampanj (2010) till att hon ska lämna politik helt och hållet och ägna sig åt familje- och friluftsliv, bränd efter all uppmärksamhet och satir. Eller så har hon kanske något helt annat i bakfickan, kanske en plattform som ledare för någon organisation med socialkonservativa frågor på agendan.

Mig skulle det inte förvåna om hon helt enkelt tackat ja till ett saftigt anbud om att leda en talk show. Sådana måste hon ha fått i mängder från de amerikanska TV-bolagen, och det gäller att smida medan järnet är varmt. Jag tror hon vore som klippt och skuren att leda ett Fox-program. Jag skulle sitta som klistrad vid TV-rutan, om jag hade någon. Fast som programledare får hon inte tala så maniskt som i sin monolog igår. Det vore ett lönsamt sätt att bygga upp både en publik och ett politiskt budskap. Bill Kristol är inne på samma spår.

Happy 4th of July, förresten!

Uppdatering – några fler Sarah Palin-länkar:
New York Post: Run, Sarah, Run
Maureen Dowd i New York Times: Now, Sarah's folly

/Gunilla

BS

2009-07-03T19:31:00.002-04:00

"Inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag annat än svårartade performancevrål och kultursidornas idisslande om dekonstruktioner av könet, upplösning av kategorier, nedmonteringar av jaget och annat hyllande av så'nt som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen "bullshit".

Göran Hägglund i Almedalen (14-10–14.30)

/Gunilla