Wishful thinking

Kyla, nålar och sympati

2009-11-11T10:45:00.003+01:00

Imorse hade jag ställt klockan på 06.00. Lyckades ta mig upp 06.30 och runt 07.15 stod jag i kö till Vaccinationsbyrån. 08.20 kom jag runt hörnet till ingången och med tio pers före mig i kön meddelade de att dagens dos var slut.

[DET HÄR ÄR SÅ TYPISKT JUST MITT JÄVLA LIV OCH DET BORDE JAG FAN KUNNA HA RÄKNAT UT I FÖRVÄG!]

Jag frös så det var inte klokt och cyklade upp till Akademiska Sjukhuset för att ta de där eländiga blodproven. Efter endast 30 minuters väntan (och ett garanterat resultat) var det min tur. Darrandes som ett asplöv förklarade jag för sjuksyrran att det här inte direkt är det bästa jag vet. Och där, äntligen, kom sympatin. "Men din lilla stackare!" utbrast hon ömt och och tittade på mig som om jag vore en dyngsur, flämtande kattunge. Och jag orkade inte ens låtsas vara 25 längre, utan tog tacksamt emot där jag låg och skakade på britsen (visserligen minst lika mycket på grund av kylan som av rädsla).

Det gick bra. För att jag gav mig sjutton på det. [Och för att sjuksyrran var ganska snygg och man behöver ju inte överdriva sin barnslighet i sådana situationer...]

Jag funderar på att se det som ett tecken från Gud att jag helt enkelt inte ska vaccinera mig. Men det tyckte varken min moster eller den snygga sjuksyrran var en bra idé. Hmpf!

I eftermiddag: jobb. Imorn: Fyrishovs relaxavdelning med Snoffsan. Mmm.

En enda lång jävla klagosång

2009-11-10T17:16:00.008+01:00

Jag minns inte senast jag mådde så pissigt utan att ha någon som helst anledning till det. Det känns verkligen helt absurt.

Ja, det är november. Dessutom är jag konstant trött, jag fryser, jag är vad som känns som fullständigt oälskad, jag råkar ha mens (vilket kanske förklarar hela grejen), jag har absolut noll motivation till att skriva uppsats och kan inte komma på en enda anledning till varför jag borde slippa. Snarare varför jag absolut måste. Nu! Och det enda jag egentligen vill är att gå i ide och vakna upp i en ny stad med ett helt nytt liv någon gång i mars.

Så ser det ut. Men eftersom det inte fungerar så bra i praktiken (really?) så sitter jag här och tycker synd om mig själv istället. Något så vansinnigt synd om. Och vill bara ha någon som klappar på mig. Helvetisk, patetisk jävla closure nu igen. Ska det fan aldrig ta slut?

Utöver det så måste jag gå och ta blodprov senast torsdag och borde faktiskt ta den där jävla svininfluensasprutan. Just in cases. Men att behöva ta blodprov är illa nog och jag kan inte ställa mig i en random kö i flera timmar för att frivilligt göra något som jag har varit livrädd för i hela mitt liv. För tror ni att det finns tid för empati bland de stressade (och säkerligen den mer inkompetenta av personalen) massorna på campus? Knappast. Och jag fixar det inte. Tragic, but true.

Igår måste ha varit den värsta dagen sedan jag var 17 eller så. Eländigt väder. Hemskt humör. Började nästan gråta 14 gånger innan lunch. Hur mycket läskiga alkoholister som helst. Att jobba måndagar kl. 10 är sannerligen inte jätteroligt. Lagerpass tills man skär sig och får ont i ryggen. Och en jävla karl som inte kan sluta vara vare sig trevlig eller charmig som ett as. Jag önskar verkligen att han vore ett stort jävla svin. Tror att det hade varit något lättare då. För som det är nu är han någon (med ett par av världens finaste ögon) som bara inte vill ha mig. Och det gör fortfarande ont...

Dessutom är jag ovanligt ful för tillfället. Om ni hade missat att jag låter som en bortskämd 5-åring, menar jag. Så vet ni det nu.

Imorn ska jag se till att fixa blodproven. Sedan jobba. På torsdag ska jag ta med mig Sofia och gå på relaxavdelningsspa. Några ansiktsmaker, hårinpackningar, bubbelpoolsbad och lite ångbastande senare kanske mitt humör ser annorlunda ut? Jag hoppas det. I synnerhet som jag ska åka ner till Småland för att fira en ganska sen Halloween på fredag (dags att googla fram vilket litterärt spöke man ska klä ut sig till!) och sedan vidare hem till Linköping därifrån. Mina föräldrar ska få klappa på mig. Och ett par av mina vänner ska få ta med mig på julmarknad på Ekenäs Slott. Jag älskar mina vänner. Det är fan synd om alla just nu.

Hello world

2009-11-05T13:52:00.012+01:00

View from the top...

Tinkan skymtar i bakgrunden

My precious, precious cat

Vilken jävla muntergök man är, alltså

Fina barskåpet har fått en ny plats på väggen

What could possibly be wrong with this picture...?

Ute i kylan. Brr

Nyfikna Tinkan

Tillbaka i civilisationen! Äntligen och Hallelujah! Jo, faktiskt. Jag blev alldeles skogstokig däruppe i ingenstans. Dum som man är trodde jag att det skulle gå över på ett par dagar, men icke.

Det har varit en busy höst och att plötsligt hamna mitt i mörkret, utan vare sig TV eller internet var inte det lättaste. Skönt, emellanåt, men det är sanslöst bekvämt med teknik. Jag har till och med fuskat och surfat via mobilen någon gång (läs: varenda jävla dag utom en). Fick jag något skrivet då? Jovars. Lite grann, men knappast så mycket som jag hade hoppats på. Är inte tillräckligt stressad för att kunna prestera till fullo än. Men snart så.

Här och nu så njuter jag hur mycket som helst av all slags modern teknologi. Såg minst 10 b-kändisar på vägen hem (någon bonde som sökte en fru förut och Daniel från gamla Skilda Världar bl.a. Det ni!). Trist bara att snön stannade kvar uppe i norr. Här regnar det istället.

Imorn blir det till att jobba heldag (inklusive provning) och sedan anländer både Sandra och Stillis till Uppsala. Jag ska jobba en liten sväng på lördag också, men lite partajande och umgänge ska vi väl lyckas klämma in däremellan.

Heldag på måndag också (!), följt av en sista minuten-beställd provning av champagne, Cava och mousserande viner för en teknolog-sektion på nation. Bör därför sätta mig ner och lista ut vad de ska få dricka, de små liven. Good times!

Uppe i Eden

2009-10-29T15:12:00.006+01:00

Här är jag. Med skog, hästar, sprakande brasor och fårskinnsfällar.

Med en väntande c-uppsats och i övrigt totalt avskärmad från världen.

Vi ses på andra sidan.

Brighter

2009-10-27T13:14:00.005+01:00

Okay. I'm suddenly better than fine. I'm quite happy, actually. What the heck!?

Så. Åt århundradets godaste morotstårta (Camilla - I curse you! Jag är smått beroende nu. And don't worry, people: it comes in a box), lunchade med Andrea, skrev uppsats och planerade veckan. Tog en lång promenad. Och plötsligt kändes allt mer... bra. Att jag har fått närapå 400 mail fulla med komplimanger den senaste veckan skadar ju inte heller, direkt. Främst får de mig att skratta, men det är ju bra det också.

Jobb idag och imorn (eftermiddag), luncher med trevligt folk, jobb hela dagen fredag, följt av klubb Selma. Och på lördag bär det av uppåt, med min laptop och en bag-in-box. Haha. Vad bra det lät. Jaja. Så får det bli i alla fall. Sedan är det uppsatsfokus som gäller. Som satan.

I övrigt har jag lugnat ner mig lite. Flytta ska jag fortfarande göra, men om det blir 3e januari eller 15e februari känns mindre viktigt. Jag har ju både jobb och boende här så att jag överlever och så fort uppsatsen är ur vägen kan jag fokusera på framtiden på heltid. Oh so much better.

Är fortfarande kär i hösten. Det är mörkt, det regnar löv (literally) och det är underligt många plusgrader för att vara så sent på året. Härligt!

Nu ska jag fixa lunch och så småningom bege mig till jobbet. Ack. Lovely.

As it is

2009-10-25T16:26:00.004+01:00

Underligt nog så älskar jag fortfarande hösten. Trots att det snart är november och både mörkret och vintertiden har infunnit sig. Den här helgen har varit den lugnaste på bra länge. Jag har i princip bara jobbat och tagit det allmänt lugnt.

I veckan blir det uppsatsskrivning och jobb (tisdag, onsdag, fredag). På fredag blir det gayklubbsinvigning och på lördag bär det av upp till stugan. För att alldeles ladda om batterierna inför vad som lär bli en förjävla jobbig period (uppsatshets, julrush, lägenhetsletande och jobbsökande - need I continue?). Åtminstone förbereder jag mig på det, för det är alltid lättare att bli positivt överraskad. Så det så.

Det ska bli så sanslöst skönt att gå och lägga sig ikväll! Nyduschad, med rena lakan och ett totalstädat rum. Jag har till och med bytt tandborste. Ha.

I'm fine. Really. Only not much more than that.

How to fool oneself 1.0

2009-10-21T10:30:00.012+02:00

Alright. It's official. I am an idiot!

Listen to this and you'll catch my drift:

I'd like to sincerely apologize to everyone I know for the past 7 months, when I haven't exactly played the part of myself.

Anxiously aware of that I might have gone and fucked things up for good. Thing is, though, that I couldn't have done it any other way. Because it's who I am. Truly who I am. For the first time since Easter. And I need to forgive myself for it.

Well. That's it. For real this time. I'm ashamed, I'm upset, I'm amused, I'm... such an idiot. [Such a cliché.] And I have learned my lesson. Trust me.

Off to deal

2009-10-18T21:45:00.004+02:00

Morning glory. The language of flowers, yet again...

I’ve reached rock bottom. Well, you know. Hardly the absolute bottom, seeing as I’ve been a lot closer to it in the past. Still. Considering how ridiculously happy I’ve been for the most part of this year, this is a big leap downwards. And now there’s really no other way but up from here…

Officially on a break from it all, with no clue as to when things will get back to normal.

Over and out.

The end of a sort'a fairytale

2009-10-15T14:20:00.005+02:00

Klockan närmar sig halv tre och jag har precis ätit för första gången på över ett dygn. Strålande...

Det börjar bli ganska tydligt. För att inte säga väldigt. Intresset finns inte ens där på halvtid och jag både behöver och förtjänar så mycket mer. Det är synd och visst kan jag önska att jag vore en sådan som kunde stänga av och nöja mig med vad som erbjuds. Men nu är det inte så.

Jag har fått ut tre saker av den här relationen; bitvis alldeles fantastiskt sex, en häpnadsväckande pånyttfödd relation till min käre far och en djupare vänskap med ett flertal av mina allra bästa brudar: Sabina, Sofia, Laurel, Sandra, Andrea, Malin, Sirkka, Camilla, Malinskolajne, Ivana och Maggan - I love you. Tack för att ni står ut med mig.

Vädret är vackert, så snart ska jag ut och gå. Imorn blir det Stockholm och en dejt med min underbara, peruanska moster. Spanska i stora lass! Sedan avskedsfest för Malin på kvällen och tillbaka till Uppsala i all hast på lördagförmiddag för att jobba. På kvällen 'Traffic Light Party'. Snyggare än på länge och tusenfallt klädd i grönt.

[Han är precis allt som jag aldrig drömde om. Och nu är sagan slut.]

"Hur ska det gå?"

2009-10-13T14:22:00.004+02:00

Ja, jag ville leva farligt
Så jag slängde mina skor
Men när man väntat alltför länge
Blir inget som man tror

Jag kan sitta flera timmar
Jag kan gå igenom allt
Det tog slut för länge sen
Men du är överallt

Du ville prata häromdagen
Och helt plötsligt blev det tyst
Och jag undrar vad som hände
Vi som skrattade nyss

Nu tror du säkert att jag hoppas
På något som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
Aldrig ställt några krav

Och jag kan inte skilja på
Om jag vill vinna dig
Och jag kan inte skilja på
Om jag vill vara med dig
Och jag kan inte skilja på
Om jag vill bli av med dig
Och jag kan inte skilja på
Om jag vill skada dig
Men du om någon borde förstå
Att man inte gör så här mot mig

Sådana som vi
Med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor
Jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar
När jag sover
Jag vill förändra någon av oss
Men jag vet inte hur man gör

Det finns en fara
Med att aldrig hitta vägen
Och det finns något vackert
I att vandra den ändå

Jag grät
Och vi kysstes
Fast jag borde ha bett dig att gå
Och jag ska aldrig mer säga sanningen
Till någon som saknar förmåga att förstå

Du säger att jag skrämde bort dig
Men du var ju aldrig här
Du går ensam hem från krogen
Och jag undrar hur du gör
Om det är lättare att falla
Med enda foten utanför

Du vill ha det du förlorat
Men mig får du inte tillbaks

Du ger det du vill
När du tror att du känner mig
Men du reser utan mål
Så nu reser jag mig bort från dig

Är du kvar där du var?
Jag har slutat gå förbi
Det är ändå bäst för båda
Om jag försöker låta bli

Hur ska du veta
Om ingen lärt dig hur
Och hur ska du våga chansa
Du som aldrig haft någon tur
Du vill att jag ska älska
Någon som bara älskar sitt
Men ska jag älska
Ja, då ska det finnas tid att älska fritt

Det är ljust snart, jag vet
Men än så känns det kallt
Och jag önskar att jag var en sådan
Som inte tänker alls

Jag tror att livet just har börjat
Och det blir vad jag gör det till

Enastående Melissa Horn sätter ord på precis alla mina tankar. Här i en mixad kombination från senaste skivan för att beskriva det senaste halvårets emotionella idioti.

Mmm Meryl

2009-10-12T22:05:00.003+02:00

Idag har jag skrivit uppsats, samt äntligen mailat någon slags första utkast till min handledare. Läskigt värre. Jag har även insett att jag måste ta tag i mitt liv. Det är snart mitten av oktober och jag har vare sig jobb eller boende i Stockholm. Eller en färdig kandidatexamen. Oups. Jaja. Det finns inte så mycket annat att välja på än att göra något åt saken. Såvida jag inte vill flytta hem till mor och far lagom till årsskiftet... Och tro mig, det vill jag icke.

Ikväll har jag varit på bio med Camilla och Sofia. Julie & Julia, naturligtvis, med fantastiska Meryl Streep, som jag älskar mer än alla andra skådespelare tillsammans. Det var en otroligt charmig film och jag log nästan hela tiden. När jag inte skrattade, vill säga. Gå och se den, men var inte alltför hungrig. Det var jag och har aldrig varit så sugen på mat i hela mitt liv. Mums, säger jag bara.

Och hör och häpna, imorn blir det mera bio. Damen i kassan erbjöd oss raskt ett flertal gratisbiljetter till Värmlandsfotografen och den hade ju Sofia och jag tänkt gå och se i vilket fall som helst. Very cosy. Först väntar dock mera uppsatsförfattande och lunch på Engelska Parken.

Onsdag innan jobbpasset funderar jag på att ägna åt jobbsökande och lägenhetsletande, för att lugna mina upproriska nerver. Humöret är rätt hyfsat i allmänhet, den fortsatta ovissheten till trots. Nu ska jag gå och lägga mig och sova.

Action

2009-10-11T21:02:00.003+02:00

Alla måste väl ha sett programmet Inside the Actors Studio med James Lipton? Med tanke på min totala människofascination, och då i synnerhet vad skådespelare anbelangar, förstår ni säkert att jag älskar det. Att få lära känna personen bakom det hela. Fantastiskt!

I alla fall. Det avslutas alltid med en frågeställning av Marcel Proust och jag har ofta viljat svara på frågorna själv. Då så. Action!

What is your favorite word?

Mischievous.

What is your least favorite word?

Tarantella.

What turns you on?

Fingertips.

What turns you off?

Indifference.

What sound or noise do you love?

Piano music.

What sound or noise do you hate?

Alarm clocks.

What is your favorite curse word?

Fuck.

What profession other than your own would you like to attempt?

Photographer.

What profession would you not like to attempt?

Anything to do with economics.

If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

"See? Turns out you were right. Go right ahead. They're all inside."

I övrigt känns allting lite åt helvete. Uppsatsen går trögt, självdisciplinen är katastrofal, hormonerna är i uppror och hjärnan är förbannad.

I fredags var det korridorsfest, i lördags var jag bakfull på jobbet och spontangick sedan på århundradets snyftfilm på bio med Sofia (grät floder) och vidare hem till henne och kom aldrig därifrån. Vi gjorde listor á la Oprah på våra framtida drömpartners alla egenskaper och vad vi har för krav och förväntningar på dem. Sinnessjukt, men väldigt klart, tydligt och roligt.

Sedan gick jag hem. Och tittade på dumma tv-program och började längta efter helt fel saker. Tog mig i skinnet och agerade, trots min enorma stolthet. Så nu får vi se hur veckan utvecklar sig. Någon slags klarhet ska jag jävlar i mig bli varse i alla fall. Kosta vad det kosta vill...

En lagom mysig torsdag i oktober

2009-10-08T10:27:00.006+02:00

Jag är så jävla blödig idag. Innan halv elva i förmiddags hade jag redan fått tårar i ögonen fyra gånger. Löjliga grejer. Sentimentala samtal på tv. Artiklar i Aftonbladet som visar att vi på något underligt sätt verkar ha kommit en bra bit på väg. Och fint väder.

Torsdag idag. Jag ska skriva uppsats (och se till att skicka iväg faktadelen för granskning av min uruguanska handledare), läsa in mig på morgondagens vinprovning, ta en härlig promenad i det fantastiska höstvädret, städa lite inför morgondagens korridorsfest, eventuellt träffa Victoria och hennes besökande amerikaner för lite fika och ta en lååång, varm dusch. Imorn är det jobb smack hela dagen och någon gång under helgen ska jag minsann ta med mig Camilla och gå och titta på min älskade Meryl Streep i Julie & Julia.

Idag tillkännages Nobelpriset i litteratur. Spännande! Efter lite research i all hast hoppas jag på Herta Müller, men det lär väl bli någon jävligt okänd man som vanligt...

Annars kollar jag på lägenheter i Stockholm på nätet. Lite läskigt, men jättekul!

Föresten. Man kanske skulle ta och flytta hit och slippa krångla till tillvaron med män? Hepp!

"Shed a little light"

2009-10-06T10:19:00.012+02:00

Fyra smågalna brudar

Mina fina tjejer

Sandras badankssamling imponerade mycket på mig

Tidigt i lördagsmorse bar det av mot Göteborg. Efter en något förvirrande one-liner kvällen innan var humöret minst sagt alldeles upponer, men jag lyckades lägga det åt sidan (i synnerhet sedan min mor mer eller mindre kallat mig för ett patetiskt våp).

Regnet vräkte ner, men vi turistade på rätt bra i alla fall. Så småningom åkte vi hem till Sandra, fixade till oss och hällde i oss lite alkohol, för att sedan återvända till city (närmare bestämt Chalmers), där min kära bror och hans kursare höll till. Mycket ost och vin blev det. Efter ett antal timmar hamnade vi på ett svindyrt ställe på avenyn (Lounge?), med ett flertal våningar och en miljonär som jobbade på Elgiganten (just då tyckte jag inte att det lät ett dugg konstigt) och bjöd mig på dyr whisky ("Han betala[r]de allt. Toppen!").

Runt tretiden blev det McDonald's och lite senare ändå en tågresa hemåt. Söndagen spenderades i city, med mat, shopping (inklusive kändisspanande på Janne Josefsson) och smått galna skrattanfall. Sandra och jag satte Sabina och Ivana på bussen till Linköping framåt kvällen och åkte hem och däckade i soffan framför en film.

Jag hade nog tänkt att stanna kvar tills idag, men uppsatsstress, krångel och upptagna bröder och väninnor satte käppar i hjulet för mig och jag satte mig på tåget sent igår eftermiddag istället. Shoppingen resulterade i en ljusblå kofta från Zara och tre böcker (bl.a. Bengt Ohlssons senaste, Hennes mjukaste röst och en samling erotiska noveller från 60-talet: "När det gick för pastorn", t.ex. Underhållningsfaktorn är hög!)

Lika bra att jag åkte hem när jag gjorde, eftersom jag jobbar heldag imorn och på fredag, då jag dessutom ska hålla i en vinprovning som jag har noll koll på än så länge. Nåväl. Det är bara att lösa. Det är skaldjurstema och jag funderar på pilgrimsmusslor, champagne, lite olika vita viner (Sancerre och något riktigt bra halvtorrt) och en öl. We'll see.

I övrigt detoxar jag (fram till vinprovningen och fredagkvällens fest åtminstone...), lyssnar på Foy Vances (som var förband till Tori Amos i Oslo) få låtar på Spotify och planerar att ta tag i sådant som driver mig till vansinne. När det nu blir. Men bli av ska det. För en liten insikt har nämligen slagit ner i huvudet på mig idag, mitt under uppsatsskrivandet. Som följer:

Jag är jävligt bra. Och så är jag snygg också. Om det nu skiter sig med vissa så finns det andra. Med tanke på alla tråkiga, intetsägande människor i världen, som trots detta råkar träffa någon, så borde mina chanser vara bra mycket större. För att ni nu ska bortse från vad som måste framstå som mitt alldeles enorma ego så tänker jag passa på att meddela att det gäller naturligtvis alla mina underbara väninnor också. Ni är bra jävla långt ifrån tråkiga och intetsägande och jag älskar er!

"[I] tried to play it cool

I said babe I ain't gonna lie

Well it seems we've both been playing

You as much as me

And the only question to remain

As far as I can see is

Do you wanna be with me

Or do you wanna bum around this town?"

Jobb och Göteborg

2009-10-02T07:32:00.006+02:00

Godmorgon fredag!

Uppe med tuppen, solen strålar och jag har precis lyckats lägga vantarna på en sista minuten-biljett till Göteborg. Tidigt imorn bitti bär det av. Tjoho! Sist jag var är var 2001, blott 16 bast och sanslöst fjortis. När nu både min kära mellanbror (yngre, men inte yngst) och en av mina fina väninnor bor där kändes det minst sagt dags för ett besök. Dessutom kommer två av mina övriga girls ner från Linköping. Och så ska jag försöka träffa en gammal bekantskap från fjortistiden. Hehe. Interesting indeed.

Riktigt var jag ska bo alla nätter, vad som ska hända och när jag ska åka hem igen har jag ingen som helst aning om, men det får väl lösa sig. Förstår ni? Jag har blivit spontan! Det känns vilt och galet och i och med det förjävla tragiskt. Bah.

Hur som helst. I eftermiddag bär det av till jobbet (första fredagsmorgonen på bra länge utan vinprovning det här - men nästa fredag är det minsann min tur; med skaldjurstema) och innan dess ska jag se till att skriva lite uppsats. Det råkade ju inte bli så igår, eftersom jag blev erbjuden att jobba heldag. 1:a oktober med modulskifte och nyhetssläpp och Blossasläpp, liksom. Vem säger nej då? Det var riktigt roligt.

Efter jobbet var jag på bio med Sofia. 'Prinsessa' blev det. Charmig liten film. Pinsam, men söt. Åt popcorn till middag. Fantastiskt... Nu har jag bara "Julie & Julia", "Värmlandsfotografen", "Coco Chanel", "Flickan som lekte med elden", "My sister's keeper", "Så olika", "Det enda rationella" och Anna Wintour-dokumentären kvar att se under hösten. Ja, herregud.

Ikväll ska jag packa. Det finns planer på att anlända i mörk kostym, "bara för att", och helst skulle jag nog vilja ta med mig halva garderoben, men det går ju faktiskt inte. Hur i hela världen ska jag få rum med ett liggunderlag, föresten? Jaja. Det får gå.

Vad gäller vissa andra saker så har jag fortfarande ingen koll alls och skiter helt enkelt i det. Lite smått läskiga insikter till trots.

Enjoy your weekend (det ska bli minusgrader!)! I know I will...

Höstkärlek

2009-09-28T20:05:00.007+02:00

Sådant som gör mig glad idag, förutom vädret och det faktum att jag har dealat med uppsatseländet.

The things I do...

2009-09-27T19:26:00.003+02:00

Nu ska vi se. Sedan i onsdags har jag:

Klippt, färgat och stylat håret höstbrunt. Varit på vinprovning av vissa av oktobernyheterna. Spenderat en halv förmögenhet på underkläder, kostymbyxor och skor. Klarat av två jobbpass på bolaget. Bowlat ganska uselt, blivit sur och bitter, svalt tävlingsinstinkten och ignorerat. Druckit en väldans massa öl. Ätit trerättersmiddag med mina kära kollegor. Hånglat med min (ganska så coola) chef via ett körkort (aka 'Körkortsleken'. Don't try it - it ain't easy...) på efterfest. Blivit alldeles ypperligt tillfredsställd; oh many, many times. Sovit för lite. Käkat brunch. Myst framför film. Tagit en underbar liten tupplur. Pratat 1,5 h med Laurel på Skype (I love Skype!). Pratat med Mamma. Och Camilla. Handlat lite. Och precis duschat.

I veckan ska jag: skriva uppsats, träffa folk, eventuellt gå på bio, jobba, springa på ännu en vinprovning och förmodligen dra ner en väldigt spontan sväng till Göteborg redan nu. För att hälsa på bror, Sandra och Anna, samt möta upp Sabina och Ivana. Fantastiskt!

På väldans bra humör, trots oro inför framtid och allt det där andra. Skit samma. Jag tar det då.

Svininfluensan - check!

2009-09-23T13:03:00.005+02:00

Okay, people. Spana in det här:

"Om du har något av följande symtom och en temperatur om 38° C eller högre, kan du ha svininfluensa. De typiska symptomen är:

- plötslig feber (hög kroppstemperatur på 38 ° C eller över) (check!)
- en plötslig hosta

Andra vanliga symptom vid nya influensan kan vara:

- huvudvärk (check!)
- trötthet (check!)
- frossa (check!)
- muskelvärk (check!)
- ledvärk (check!)
- diarré och orolig mage (ev. kräkningar) (check!)
- halsont (trippelcheck!)
- rinnande näsa (not so much)
- nysningar (check!)
- aptitlöshet (check!)

Viktigt är att ta tempen då feber är ett av de viktigaste symptomen på svininfluensa. Om dina symptom stämmer in kan du ha svininfluensa."

[Informationen hämtad från Sjukvårdsguiden.se]

Ni ser ju. Det enda jag inte har haft är (torr)hostan. Fast den börjar komma lite nu.

Har ringt och pratat med en rejäl och trevlig norrländska. Jag trodde man hade svininfluensan i 2-3 veckor. Det är enda anledningen till att jag avskrev den diagnosen så fort. Det och den uteblivna hostan. 5-7 dagar får jag reda på nu. Idag är min dag nummer 6, med peak i lördagskväll. Ganska klockrent, alltså. Jag hoppas nästan på det, för i så fall är jag ju klar nu.

Det som återstår att göra något åt är det här med mitt jävla öra. Om någon missat det så har jag varit halvdöv (hör ungefär 10 % på vänstersidan) sedan någon gång i början/mitten av augusti. Men jag vågar ju knappast ta mig till vårdcentralen med svininfluensan i bagaget. Bara att vänta några dagar till, alltså. Fredag kanske.

Nu ska jag vara snäll mot mig själv resten av dagen och ganska så tacksam för att jag uppenbarligen inte tillhör de där 0,4 % som dör av skiten.

Oslo och ett litet helvete

2009-09-22T17:14:00.009+02:00

Jente på Karl Johan minsann...

Kjempefine havna (Akers brygge)

Andrea och jag inför Tori Amos

Utsikt över vattnet från Nessudden

Fina, regnvåta rosor utanför Stortinget (Norges riksdag, f ö ) svintidigt imorse

Ungefär som rubriken lyder, ja.

I fredags hade jag planerat att gå till frissan, investera i höstens viner och packa inför Andreas och min Oslotripp. I torsdagskväll kände jag mig lite småkrasslig i halsen. I fredagsmorse vaknade jag och mådde apa. Vi snackar inte förkyld, vi snackar illamående så kraftigt att man kallsvettas och spyr. Ja, ursäkta detaljrikedomen.

Beslutsam som jag var så försökte jag, åh så jag försökte, i alla fall intala min kropp att den mådde bra, men den vägrade samarbeta och jag fick ringa frissan och ställa in. Förmiddagen tillbringades i sängen. Efter att Andrea gjorde mig den enorma tjänsten att komma hit med det mest lättuggade vita bröd någonsin, samt lite glass, så spenderades eftermiddagen med att pilla i sig föda och vänta på bättre tider. Klockan 16 bestämde jag att jag var frisk och hoppade in i duschen. Stort misstag, då den långa processen följdes av totalyrsel och slutade med att jag fick krypa in på toan... Ytterligare 2 h i sängen följdes av att pilla i sig mer mat och en fast beslutsamhet att åka till Oslo svintidigt morgonen därpå. Jag började må bättre och bättre.

Och i lördags kändes det mycket mer okej. Halsont, men helt okej. Tågresan var lite besvärlig. Eftersom jag har en tendens att bli smått åksjuk även när jag mår 100 % kan ni ju tänka er hur bra det går när så icke är fallet. Det var åtminstone jättefint höstväder och det såg hoppfullt ut. Väl ute på Nessudden (ö strax utanför Oslo city) hos Andreas faster gick det utför och slutade med total feberfrossa och en hals som inte kunde svälja. Jag lyckades knappt få i mig ett halvt glas rödvin (enough said...) och var så knäckt att jag grät (!) och gick till sängs 20.45.

Den natten var inte rolig. Inte förmiddagen som följde heller. Jag grät ännu mer och var tre sekunder från att åka hem och inte ens få gå på den efterlängtade konserten. Men biljetterna var slut, så det gick inte. Jag pillade i mig lite te och lite kokt äggvita och sedan vände det sakta men säkert. Jag hade fortsatt yrsel och det svartnade för ögonen varje gång jag reste mig upp även måndagen igenom, samt jätteont i axlar, nacke, hals och i huvudet (pillerna hjälpte inte riktigt, oavsett hur mycket jag knarkade), men förmågan att svälja utan att flämta av smärta började komma tillbaka och det kändes som huvudsaken.

I måndags åkte vi in till Oslo, Andrea och jag. Åt mat (jag var lite för hungrig för halsens bästa...), shoppade (det blev faktiskt en ny höst/vinterjacka) och mötte upp två små norskor för att tillslut gå och se på Tori Amos. Jag var fortfarande knappast i toppform och som tur är hamnade vi ståendes mot en omhängnad kring mixerbordet så att jag kunde luta mig och till och med sätta mig ner emellanåt. Det var skitbra. Tori har en helt enorm röst och pianospelet är fantastiskt. En av favoriterna, Cornflake Girl, kom tidigt och jag var nöjd. Ut till ön och knappa 3 h sömn senare tillbaka igen för att ta tåget tillbaka till Uppsala.

Jag har fortfarande rejält ont i halsen och är öm och matt i kroppen, men det är inte i närheten av vad det har varit... Nydushad och äntligen hemma ser allt mycket bättre ut.

Diagnoserna har varit alltifrån matförgiftning till 24 h-influensa och vidare till halsfluss och rentutav den fruktade svininfluensan (men jag har ingen som helst torrhosta och det är tydligen avgörande). Nu tror jag att vi har landat på 'seriös virusinfektion'. Ja. Jag vet att jag är dramatisk. Jag klarar knappt av en vanlig förkylning och när jag sedan får feber (väääldigt sällsynt), ja... Då bryter jag ihop totalt. Så enkelt är det.

Får jag svininfluensan ovanpå det här tänker jag överväga att ta livet av mig. Sprutfobi eller ej, när det väl erbjuds, via jobbet, ska jag stå allra först i kö...

Så. Nu väntar tillfrisknande, uppsatsen, ny tid hos frissan, jobb och umgänge med kollegorna lagom till helgen. Try and stay healthy! Och om ni trots allt blir sjuka; ring mig. Jag lovar att uppbringa så mycket sympati att ni aldrig sett på maken. Det borde vara en mänsklig rättighet. Det och kärlek som inte gör ont eller ställer till problem. Ha. Keep on dreamin', folks.

Ganska hopplös faktiskt

2009-09-16T13:40:00.002+02:00

September må inte vara lika vacker idag, men jag har minsann fått livskvalitet ändå; i sådana mängder att det både räcker och blir över. Believe me.

Kvar i badkaret, dock bitvis nöjd med det, då det börjar kännas som att jag kommer att kunna ta mig ur när jag väl vill. När det är dags. När jag är redo. Och det är jag inte än. Så enkelt är det.
Nu ska jag sluta fundera. Igen. För det gör verkligen varken till eller från.

Upp ur badet ska jag, men har ingen brådska längre. Det må vara idiotiskt (fast samtidigt helvetiskt skönt) och (jag erkänner) opraktiskt som bara den;
men också ganska mysigt faktiskt...

Vackra september

2009-09-15T15:05:00.009+02:00

Det är en alldeles fantastisk dag i mitten av september. Jag älskar september. September och maj - mina absoluta favoritmånader; på toppen av sina båda årstider och allting känns... nytt. Nytt, fascinerande och sanslöst inspirerande. Att jag sedan sitter här och pluggar champagne och ska på vinprovning ikväll gör inte saken värre.

Quite the change from yesterday, isn't it? Nå. Jag tog mig samman, gick ut i naturen (något av det bästa man kan göra så här års!) och pratade med min allra bästaste moster. All that's needed, apparently.

Imorn: mera champagneplugg följt av jobb. Torsdag: skriva, skriva, skriva. Fredag: serious haircut på ny, rekommenderad, tydligen fabulous salong, samt packning inför Oslo. Svintidigt på lördagmorgon bär det av. Jag och Andrea, shopping, gayklubbar och Tori Amos-konsert. Riktigt jävla nice, kort sagt. Åter på tisdagkväll nästa vecka.

Idag tänker jag f ö på Patrik Swayze (en av mina första celeb crushes - R.I.P.) och lyssnar på filmmusiken till underbara Dirty Dancing.

Himlen är klarblå, så snart är det dags för ännu en promenix i skogarna intill. Det gäller att passa på, vet ni. While and as long as it lasts...

"I'm just runnin' away.
From a heart that's burnin'.
But I can't run forever.
I've made up my mind!
Why did I try to figure out why?
Everything can't be anticipated..."

A love of water...

2009-09-14T13:22:00.003+02:00

Det är sannerligen inte helt lätt just nu. Molnen hänger kvar, trots att solen skiner därute, och själv är jag ofokuserad och drömmande.

För att använda mig av en gigantisk metafor. Det känns som om jag ligger i ett alldeles fantastiskt skumbad. Det är varmt, bekvämt och avskuret från verkligheten (läs: från sunt förnuft och utnyttjandet av hjärnceller). Jag vet att det börjar bli dags att kliva upp ur karet, men kan liksom inte riktigt förmå mig, för det är ju något så vansinnigt skönt att ligga där. Vattnet håller på att bli kallt, men då och då fylls det på med lite varmvatten, which simply makes it worth my while...

Nej. Man kan inte spendera resten av sitt liv i ett badkar. Och man bör inte nöja sig med lite påfyllning from time to time. Men just nu är det precis vad jag gör. Tragiskt, men sant. Sant och tragiskt. Igår fylldes det på, men idag har det redan kallnat. Och jag fryser...

En något försenad kräftskiva i lördags. Med paj, morotskaka, snaps, öl och vin. Och med en mycket välförtjänt bakfylla smack hela dagen igår. Brunch, bio, hyrfilm och tv med min Portia och min Ellen. Precis landat i verkligheten idag. Dags att ta tag i livet igen. Och så måste jag, måste jag, på något jävla sätt komma upp ur det där förbannade badet...

Återseenden

2009-09-08T13:43:00.010+02:00

Jodå. Jag lever.

Jag städar, tvättar, planerar och fixar. Ringer myndigheter, betalar räkningar och bokar in jobb, middagar och pubkvällar. Mailar handledare, lagar mat och går på långpromenader långt ut i närmaste skog. Allt för att inte riktigt tänka på...

Det skulle vara så lätt att sätta sig ner och strunta i allt. Lata sig, ignorera och helt enkelt ge upp. Men som sagt. Jag är betydligt äldre, med mer livserfarenhet och, viktigast av allt, jag vägrar!

I lördags åkte jag till Stockholm. Sirkka och jag åkte på språkresa till England ihop år 2001. Blott 16 och nästan 17 år gamla. Och helt jävla galna, dessutom. Sedan dess har jag hälsat på henne i Malmö några gånger, men senast vi sågs var jag 18, då hon har spenderat de senaste 5 åren i Brisbane, Australia. Och varje gång väl i Sverige har jag lyckats vara någon annanstans. Men nu så. Vi har verkligen pratat non stop. Lördagen och halva söndagen i huvudstaden och fram till imorse här i Uppsala. Fortfarande en av mina allra käraste väninnor och ingen kan få mig att skratta så hejdlöst som hon. Nu flyttar hon till London och jag ska givetvis hälsa på.

Verkligheten attackerade omedelbart efter hennes departure och jag blev tvungen att ta tag i mitt liv. Så. I did. Min svenska är mer fucked up än någonsin efter fyra dagars engelska och svenska och engelska i en mixad kombination. Lägg sedan till spanskan and go figure.

Nåväl. Veckan blir en halvvirrig blandning av häng på nation, jobb, uppsatsskrivning, middag och Bordeauxprovning. Dessutom ska jag komma igång med träningen!

Bland moln med gott mod

2009-09-01T22:14:00.006+02:00

Hela världen snurrar. Och min hjärna går på högvarv. Vilket medför huvudvärk.

Studenterna är tillbaka i Uppsala, vilket medför betydligt mer att göra på jobbet. Till helgen var det dessutom löning och fint väder. I lördagseftermiddag åkte jag till Linköping. Ivana och Medo hade inflyttningsfest - och vilt blev det. Eller ja. Det kanske bara var jag... Nog om det.

I söndags tog jag med mig Sabina och min yngsta bror och åkte ut till min gamla barndomshåla. Precis mittemellan Linköping och Norrköping. Med grusvägar och skog. Och en fotbollsplan. 500 pers. Där växte jag upp. Flyttade sedan direkt därifrån till New York - and haven't been back since. Men nu så. Alldeles uppskakad av nostalgi vandrade vi runt i samhället. Där det råkade vara årets höjdpunkt - marknaden. Jag träffade mer eller mindre alla. Gamla dagmammor. Barndomsväninnor som återvänt och köpt villa. Klasskompisar från lågstadiet. Gammal barnvakt. Väninnas mormor. Osv och etc.

Tillslut vågade jag mig bort till huset. 'Vårt' hus. Som grannarna fortfarande säger: "de där som bor i ert hus." Haha. Det är precis lika fint som jag minns det. Finare, faktiskt. De har gjort ett riktigt bra jobb och jag är stolt. Och grät inte. Bara flämtade lite. Det var verkligen jättekonstigt. Att stå där igen. Mitt i uppväxten. Men som en helt annan människa, med ett helt annat liv.

Och le.

I måndags fikade jag med några av mina underbara tjejer. Och blev analyserad sönder och samman, fick mig en enorm tankeställare, berättade saker jag aldrig trodde jag skulle delge någon och landade slutligen i att jag är så fruktansvärt less på att älta. På att prata. På att analysera, gå igenom, tänka efter och oroa mig. Herregud, lägg ner. Jag orkar inte! Inte nu, inte mer, inte alls.

Det där jävla beslutet. Jag är inte redo att fatta det än. För jag kan inte! Jag vet ju inte. Därför har jag tagit ett helt annat beslut, så länge. Jag ska älta mindre och istället agera mer. Det finns en sak som är sanslöst tydlig just nu och då får jag väl för i helvete gå på känslan och agera. Må så vara att jag bryter ihop i nästa vecka eller mår lite kasst om 2 månader, men orka sitta och förbereda sig för det NU! Ja, kommer tillfälle ska jag försöka reda ut ett och annat, och fram tills dess att/om det händer någonting alls ska jag banne mig sluta tänka på hela grejen över huvud taget.

Så.

Jag är tillbaka i Uppsala. Uppsatssemenariestart i eftermiddags. Samma ämne, samma handledare - åtminstone tillsvidare. Thank god. I'm actually inspired. Egentligen orolig. Över allt. Hösten. Skrivandet. Spanskan. Den dumma latinkursen. CSN. Våren. Stockholm. Boende. Nytt jobb. Att ha sagt för mycket. Blottat för mycket av mig själv. Hur sjutton det nu ska gå med beslutet och vissa ageranden. Och vad i hela fridens namn det egentligen ska bli av mitt lilla liv.

Men av någon oerhört besynnerlig anledning verkar jag kunna rycka på axlarna åt det hela och konstatera att precis allting lär lösa sig. Det har det ju gjort förut. Och mina föräldrar har sagt det. De har alltid rätt. Det är fruktansvärt att erkänna, men det värsta är att det alltid är sant. Hur förbannad jag är blir när de säger det. Hur långt borta det än känns just nu. Man måste bara ta tag i saker. Och jävlar i min låda. Här ska ageras!

Det må vara slightly cloudy just nu. Men än är jag inte död. Och än har jag inte fått cancer. [Eller svininfluensan.] Så nu ska jag ut och leva.

Fredagsmys med ovetskap

2009-08-21T14:13:00.006+02:00

En fredag i vad som börjar att bli slutet av augusti.

Startade dagen med chablisprovning, fortsatte med att gå och sätta mig på stadsbiblioteket och ta i tu med c-uppsatsen om Cava versus Champagne, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Nå, det ser åtminstone ganska bra ut nu. Terminen har inte ens börjat och jag har redan ett upplägg, en färdigställd och godkänd innehållsförteckning, en inledning och större delen av all fakta nedskriven. Nu är det 'bara' (ehum) analysen kvar.

Jag har pratat med studievägledare och jag har pratat med CSN. Så även med min far. Alla har olika åsikter. Nå, vad jag vet hittills: det här ska bli min sista termin på Uppsala Universitet. I'm done. All I want and I all I'll ever need is devoting myself to my number one passion; dryckeskultur. Och man kan allt man vill och lite till. Så det så.

Sitter på Barista och väntar på att få gå till jobbet för att göra det jag älskar mest. Håller fortfarande tummarna. Kommer beskedet idag, måntro? Let's pray, eh? Let's pray indeed.

Vad helgen anbelangar så har jag ingen som helst aning. Ännu. Precis som med resten av livet. Tillvaron känns vansinnigt spontan och vet ni? I don't even mind.

En sak vet jag. Och har fått det bekräftat på nytt. Love in itself is not always enough. It might be too bad, but that's life for you. And it's alright; because I had it and I loved it. And I still don't regret it...