tag:blogger.com,1999:blog-14178512.post-1148151315435229642006-05-20T20:29:00.000+02:002006-05-20T20:55:15.826+02:00Det har inte blivit så mycket filmtittande den senaste tiden, men igår kväll såg jag <span style="font-style: italic;">Ferris Bueller's Day Off</span> (John Hughes, 1986). Jag skulle vilja skriva en hel massa om den, men just nu har jag inte orken att beta av t.ex. hur denna film står sig i jämförelse med verket som kom året innan från samma upphovsman (<span style="font-style: italic;">Breakfast Club</span>, 1985). Jag skulle kunna ge mig in på skillnaderna i filmernas upplägg, hur rollfigurerna stundtals interagerar gentemot kameran i <span style="font-style: italic;">Ferris...</span>, eller hur Hughes låter Ferris Buellers närmast gudomligt uppfyllda vilja vara en lika sagolik del i berättandet som artikulariteten var hos rollfigurerna i den sen länge avsomnade tonårsserien <span style="font-style: italic;">Dawsons Creek</span>. Att vi dessutom av ren slump (när en telefon ringde) lyckades pausa dvd:n i exakt samma stund som Jennifer Greys rollfigur ska till att fyra av ett riktigt gallskrik, det var ren tur tror jag.<br />Oh, yeah...cajachttp://www.blogger.com/profile/17551374146525753624noreply@blogger.com