Moderskeppet - Texter ur ett frihetligt perspektiv

FRA-lagen är inte unik

2008-08-03T15:34:00.004+02:00

Beklagligtvis har även USAs befolkning drabbats av en lagstiftning liknande Lex Orwell. I det här videoklippet diskuterar den libertarianske presidentkandidaten Bobb Barr den amrikanska motsvarigheten.

Ingen sommarstiltje i bunkern

2008-07-29T11:53:00.005+02:00

Jag trodde att staten hade som avsikt att försöka låta sommaren och semestrarna få FRA-debatten att mattas av och dö ut. En sådan strategi visade sig emellertid vara alldeles för begåvad för staten.

FRA bestämde sig för att anmäla Henrik Alexandersson till JK. Då han var på väg till flygplatsen i Bryssel för att resa till Sverige nådde han av beskedet att han riskerade arrestering då han satte sin fot i landet.

Flera personer från Frihetsfronten och Piratpartiet samlades i Arlandas ankomsthall för att med sin närvaro avskräcka polisen från ett gripande, alternativt dokumentera händelsen.

Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge bloggade live från flygplatsen och man filmade även live och lade ut detta i direktsändning. Om detta ledde till att polisen fick kalla fötter och ställde in gripandet kan man bara spekulera om, men hur som helst anlände Henrik oskadd och i full frihet strax efter tio på kvällen.

Min egen film från ankomsten:

Förutom denna video finns en del bilder från ankomsten.

En kvarnsten runt Reinfeldts hals

2008-07-15T17:10:00.003+02:00

Frågan om FRA-lagen har inte mattats av, den har istället tilltagit i styrka efter omröstningen för snart en månad sedan.

Fem borgerliga riksdagsledamöter har redan indikerat att de skulle rösta nej till lagen i dag. Folkpartisterna Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster samt moderaten Karl Sigfrid, Att frågan kommer upp till omröstning igen är också helt klart i och med att Alice Åström aviserat att hon kommer att lägga en sådan motion.

Frågan är alltså inte om FRA-frågan kommer upp igen utan huruvida regeringen kommer att klara av att hantera den på ett värdigt sätt eller göra bort sig igen. Det mest vettiga från Reinfelts sida vore att så fort som möjligt gå ut till folket och meddela att FRA-lagen kommer att dras tillbaka och att man ämnar återkomma med en ny lag där det uttryckligen stadgas att massavlyssning utan brottsmisstanke inte får förekomma.

Detta är för övrigt en punkt som bör införas i grundlagen, på samma sätt som man där sedan 1975 stadgar att dödsstraff inte får förekomma.

Gör Fredrik Reinfeldt detta så har han inte bara visat tecken på stort ledarskap, han har också förhindrat att FRA-lagen blir en fråga i valrörelsen 2010. Som situationen nu ser ut skulle frågan bli den kvarnsten som definitivt sänker den borgerliga regeringen, men med den borta skulle han kanske kunna bli den första borgerliga statsminister som sitter kvar efter ett val sedan införandet av allmän rösträtt.

Klaga hos Vatikanen

2008-07-13T02:59:00.004+02:00

En aspekt av FRA-lagen som inte uppmärksammats – men som säkert inom vissa grupper är av stor betydelse – är att man kommer att kränka bikthemligheten. Alla mail och telefonsamtal som passerar Sveriges gränser kommer att avlyssnas och genomsökas automatiskt. Det innebär att också förtroliga samtal mellan präster och deras församlingsmedlemmar kommer att avlyssnas. Detta kan även komma att handla om att bikt kommer att avlyssnas.

Jag är inte religiös själv men för de som är det kan detta komma att få stor betydelse. Biktens hemlighet anses vara extremt viktig inom kyrkan. Därför borde de riksdagsmän som är religiösa ställa sig frågan vad det egentligen är som de har beslutat om.

Det kan vara en god idé att informera ledande kyrkoledare, exempelvis påven själv, om detta. Den som så önskar kan skicka e-mail till honom på följande adress: benedictxvi@vatican.va

Två hål i huvudet

2008-07-10T13:37:00.003+02:00

I går ringde en dam från Vattenfall och undrade om jag inte ville sänka mina elkostnader.

Det låter i och för sig trevligt, sade jag. Men först vill jag ställa en fråga: Vem är det som äger Vattenfall?

Vattenfall ägs av svenska staten, svarade hon glatt. Det är Sverige som äger Vattenfall!

Jag tycker inte om staten, svarade jag med dov röst.

Detta svar hade hon uppenbarligen inte väntat sig. Hon blev tyst i flera sekunder och sade sedan stammande:

Men... men... varför det?

Det borde du väl förstå med tanke på vad staten håller på med, svarade jag. Du kan ta och lägga på nu och ringa någon annan.

Efter detta samtal antar jag att både SÄPO och FRA har noterat mig i sina register som en person man bör hålla koll på.

Vince Miller R.I.P.

2008-07-08T14:30:00.007+02:00

Vincent H. Miller var en färgstark profil inom den amerikanska libertarianska rörelsen. Han föddes 1938 och var tidvis rockmusiker, tidningsredaktör och affärsman. 1980 grundade han organisationen Libertarian International, med syfte att knyta samman libertarianer från även andra länder än USA. På den tiden fanns det inte så många libertarianser att det räckte till att skapa fristående organisationer i de flesta länder förutom USA. Genom de internationella konferenser som LI organiserade kom många libertarianer att träffa likasinnade för första gången.

1988 gick LI samman med den amerikanska organisationen Society for Individual Liberty och bildade ISIL, International Society for Individual Liberty. Genom åren har LI/ISIL organiserat konferenser på en mängd platser. London, San Francisco, Paris, Berlin, Stockholm är några av de mer välkända orterna men också på platser som Poprad, Beitostølen, Dax och Mbabane.

I maj i år drabbades Vince av Coccidioidomycosis, även kallad ”Valley fever” när han bilade från San Francisco till Libertarian Partys konvent i Denver. Sjukdomen misstogs först vara influensa men då den inte gick över lades han in på sjukhus. Infektionen hade då hunnit sprida sig så mycket att hans liv inte gick att rädda. Han avled 28 juni vid en ålder av 69 år.

Gud ser dem nog ändå

2008-07-08T13:24:00.003+02:00

Ovanstående två bilder är sattelitfotografier föreställande samma plats. Den högra är hämtad från Yahoo Maps medan den vänstra är från svenska Eniro. Skillnaden är som synes markant. På den svenska bilden har man försökt dölja att det finns en massa byggnader på platsen. Frågan är dock vem man tror att man lurar. Eventuella fientliga makter eller terrorister använder sig knappast av Eniro när de lägger upp sina planer. Faktiskt kan det vara så att dessa grupper kan ha nytta av svenska myndigheters hemlighetsmakerier genom att hemliga anläggningar av den här typen lättare kan upptäckas genom att man jämför sattelitbilderna från Eniro med de från andra kartsajter. Man behöver faktiskt inte ens titta på de utländska kartsajterna, det räcker med att man tittar på Eniros egen karta eftersom alla byggnaderna finns utritade där.

Anläggningen på bilden tillhör för övrigt FRA. Den som själv vill titta på hur den ser ut från rymden kan leta upp den lätt. Den ligger på Lovön väster om Stockholm City, cirka två kilometer nordväst om Drottningholms slott. Adressen är Rörbyvägen 20 och GPS-koordinaterna är N 59° 19' 55.71" E 17° 51' 18.08" Den som vill se hur den ser ut från marken kan ta buss 323 från Brommaplan.

(Det här är i och för sig ingen nyhet, det har stått om det här i bl a Aftonbladet, men med tanke på de senaste veckornas händelser kan det vara bra att det uppmärksammas igen.)

Nu blir det lite reklam

2008-07-04T03:33:00.003+02:00

Det senaste numret av tidningen Nyliberalen, nr 2 2008, har i dagarna kommit från tryckeriet och bör om inget oförutsett har hänt levererats till prenumeranterna.

I tidningen finns en mängd matnyttigt att läsa:

• Henrik Alexandersson skriver om övervakningssamhället. Det är inte bara med hjälp av FRA som myndigheterna kontrollerar oss. Statens tentakler finns snart sagt överallt-

• En intervju med kriminologen Leif GW Persson som gjorts av Per Ström tar också upp övervakningssamhället.

• Hans Engnell skriver om protesterna mot FRA-lagen, något som tidningen kommer att återkomma till även i senare nummer.

• Dick Erixon presenterar den Republikanske presidentkandidaten John McCain och frågar sig om han kommer att bli en ny Barry Goldwater.

• Även den Libertarianske presidentkandidaten Bob Barr blir presenterad.

• Björn von der Esch skriver om hur EU använder sin bedrägeribekämpningsmyndighet för att tysta kritiker.

• Rola Brentlin rapporterar om CATO-institutets Milton Friedman-pris.

Till detta kommer det flera bokrecensioner, notiser och attacker.

Den som vill prenumerera på tidningen kan lätt göra det genom att betala in prenumerationsavgiften 200 kr för 4 nummer på plusgiro 449 71 84 – 4.

Mot Roten

2008-07-02T17:04:00.005+02:00

Moderaterna är det enda av riksdagspartierna som inte använder sig av en blomma som partisymbol. Det har därför inkommit ett förslag om att skaffa sig en sådan symbol, nämligen en morot, alternativt ett knippe sådana.

Motivet till att ha just denna växt till partigrönsak skulle enligt uppgift vara att understryka att partiet förespråkar moroten snarare än piskan som incitament. Emellertid visar de senaste veckornas händelser på den politiska scenen att det inte är moroten utan piskan, närmare bestämt partipiskan, som används inom partiet för att bringa ordning i leden.

Därför har det nu lagts fram ett annat förslag om att införa björkriset som symbol för partiet. Ett knippe björkkvistar, sammanbundna med röda läderband skulle på ett utmärkt sätt symbolisera den interna partikulturen. De kan också symbolisera den inom partiet omhuldade tesen att enighet ger styrka. Detta knippe av kvistar kan då också kompletteras med en nedstucken yxa som får symbolisera partiledarens makt att hugga av den politiska karriären för de uppstudsiga riksdagsledamöter som inte följer partiet linje i alla frågor.

Spöknippen av den här typen har länge använts som symboler för statens totala makt över undersåtarna. De var populära i det gamla Rom, en sådan finns också i Frankrikes statsvapen och förekommer också i den svenska polisens emblem.

(Ett tack till Ricard Nordberg för tipset.)

FRA och trovärdigheten

2008-06-29T09:25:00.003+02:00

FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson försöker besvara kritiken av FRA-lagen. Och sällan har en mental generationsklyfta illustrerats tydligare.

Rickard Falkvinge hävdar att avlyssning av radio, det vill säga vad FRA ägnade sig åt under kalla kriget, utan uttryckligt lagstöd är olagligt och att FRA verkamhet hela tiden varit lagstridig. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

Överdirektören Anders Wik vid FRA sade rätt ut att FRA sedan 1976 brutit mot Europakonventionen genom att lyssna på satellitkommunikation. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

FRA har i tio år utan lagstöd lagrat svenska telefonsamtal och datatrafik, vilket Ingvar Åkesson själv har medgivit. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

I artikeln hävdar generaldirektören att FRA inte har personal att avlyssna särskilt många samtal. Aftonbladet har dock upptäckt att FRA åtminstone sedan 2005 rekryterat folk vars arbetsuppgifter bara kan vara att lyssna på trafik inom Sverige. Det vill säga när hela lagen bara var under utredning. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

Aftonbladet har grävt fram en trovärdig bakgrund till FRA-lagen. Det var så enkelt att FRA förlorade i anseende gentemot andra länders underrättelsetjänster när radiotrafiken minskade i omfång. Och därför lobbade FRA och dess många vänner genom lagen. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

New York Times skriver att USA och EU är nära att ingå avtal om utbyte av bland annat … privatpersoners Internetvanor. Det vill säga vad FRA-lagen ska avlyssna. Misstankarna om att FRA-lagens främsta syfte inte är terroristbekämpning, utan att leverera information som svenska spioner kan byta med amerikanska spioner blir allt starkare. Det nämns inte med ett ord i artikeln.

Ett tydligt mönster framträder: FRA struntar i lagar och bedriver sin verksamhet i skydd av hemligstämplar, nationell säkerhet och vänskapsband. FRA anser sig uppenbarligen stå över alla de lagar och regler som gäller för oss vanliga människor – oavsett om vi är poliser, politiker eller privatpersoner. FRA kan aldrig begå fel, ens när man erkänner att man bryter mot lagen.

Och Ingvar Åkesson undrar varför vi inte vill bli avlyssnade av seriebrottslingen FRA. Vilken planet kommer han egentligen från?

Mona Sahlin om FRA-lagen

2008-06-26T12:13:00.004+02:00

Den socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlin har i en intervju i Rapport sagt att hon vid en socialdemokratisk seger i valet 2010 kommer att riva upp den lag om FRA som röstades igenom i riksdagen förra veckan. Ett referat av intervjun kan läsas här i Svenska Dagbladet.

Det låter vid ett första ögonkast bra, men snabbt ställer man sig fråga vad det egentligen är hon säger. Man måste här ha i åtanke att uttalanden i intervjuer ofta kan bli svårtolkade, meningar blir inte alltid grammatiskt korrekta och uttalandena kan bli redigerade. Men faktum kvarstår att hennes uttalande kan tolkas på flera olika sätt.

Det som jag funderar kring är följande: ”Att inte bara sticka ner fingret i kablarna för att se vad man hittar, utan söka efter vad man ser som misstanke om brott.”

Antingen kan detta tolkas som att hon motsätter sig massavlyssning utan brottsmisstanke och istället förespråkar ett system där avlyssning bara får ske mot de som är misstänkta för brott, dvs något i stil med dagens system för husrannsakningar. Om så är fallet är det inte så mycket att klaga över.

Dock kan man tolka hennes uttalande på ett mer olycksbådande sätt, nämligen att det ursprungliga syftet med lagen var något helt annat än att spana efter misstänkta, utan istället att kartlägga människors liv, vilka surfvanor de har, vilka människor de umgås med och liknande.

Det senare kan tycka vara en något paranoid tolkning. Emellertid är det inte orimligt att anta att det åtminstone hos en del politiker kan finnas önskemål om att använda massavlyssning av människors kommunikationer till just sådana ändamål. Och faktum kvarstår, den lagstiftning om signalspaning som antogs är betydligt mer lämpad för att kartlägga vanliga människors privatliv än att spana efter terrorister.

Hur som helst, det är positivt att Mona Sahlin inte vill kartlägga icke brottsmisstänkta människors privatliv. All form av spaning från staten bör vara inriktad mot just misstänkta brottslingar, medan övriga lämnas i fred. Det är ett fundamentalt krav för ett rättssamhälle.

Fredrik Federley bör lyssna på sitt parti

2008-06-24T22:16:00.005+02:00

Med detta menar jag inte att han bör lyssna på Centerpartiet, utan istället på det parti han markerat att han sympatiserar med i det amerikanska presidentvalet. I hans profil på Facebook har han nämligen markerat att han varken stöder Demokraterna eller Republikanerna, utan istället Libertarian Party. I årets val är Libertarianernas presidentkandidat den tidigare Republikanske kongressmannen Bob Barr.

Under sin tid i kongressen var Barr känd som en av de mest rabiat konservativa politikerna i USA, han var anhängare av kriget mot knarket, Patriot Act, motståndare till homosexuellas rättigheter, aborter, faktiskt också till religionsfrihet för de som tjänstgör i försvaret. Ingen trevlig herre med andra ord. Han blev ett känt namn för det amerikanska folket då han fungerade som åklagare i riksrättsprocessen mot Bill Clinton.

Dock har någonting hänt med Barr sedan han lämnat kongressen. Han har insett att många av de lagar och regler som han förespråkade i kongressen är totalt oförenliga med den personliga integriteten och ett fritt samhälle. Han har därför gått ut offentligt och bett om ursäkt för dessa frihetsinskränkningar. Han har till och med gått med i organisationer som ACLU och Marijuana Policy Project och aktivt arbetat emot sådana lagar som han varit med om att stifta, faktiskt till och med den lag - ”The Barr Amendment” - som blivit uppkallad efter honom själv. Att kunna gå ut och erkänna att man har gjort fel, be om ursäkt för detta, och sedan arbeta aktivt för rätta till felen - det är egenskaper som är sällsynta bland politiker.

Det är här som Fredrik Federley borde ta lärdom. Han har varit med om att driva igenom en ond lag i Sverige. Det han nu borde göra är att likt Bob Barr offentligt be om ursäkt för detta och sedan arbeta aktivt för att riva upp beslutet om FRA-lagen.

Sing along with FRA

2008-06-24T19:58:00.005+02:00

Nu börjar Allsång på Skansen. Med tanke på de "borgerliga" partiernas agerande förra veckan föreslår jag att följande musikaliska mästerverk tas med.

http://www.newsday.com/news/opinion/ny-wh-nsawiretapping,0,1906650.flash

Hjältar bör hyllas

2008-06-23T16:24:00.006+02:00

De ”borgerliga” partierna svek sina ideal, sina väljare och hela svenska folket när de gav sitt stöd till massavlyssning utan brottsmisstanke. Det fanns åtskilliga riksdagsmän på den borgerliga sidan som uttryckt kritik och stor motvilja mot den nya lagen, så många att om partierna tillåtit fri röstning utan röstpiska hade förslaget aldrig gått igenom. Det hade räckt om endast fyra av dessa kritiker röstat efter sina samveten för att förslaget skulle ha fallit. Men röstpiskan fick vina.

Det fanns emellertid några riksdagsledamöter som hade modet att gå emot partilinjen. De förtjänar att hyllas.

På första plats hamnar Camilla Lindberg från Folkpartiet. Hon var den enda borgerliga riksdagsledamoten som röstade mot förslaget.

På andra plats kommer så Birgitta Olsson, också från Folkpartiet. Hon hade också ryggrad nog att inte rösta för förslaget men hon valde att lägga ned sin röst. Det var inte en lika kraftig markering som att rösta nej.

På tredje plats landar därefter Karl Sigfrid från moderaterna. Han deklarerade först att han inte stödde lagen och att han därför tänkte rösta nej. Det som då hände var att han vid ett möte med sin partigrupp i riksdagen blev utsatt för en utskällning och ett veritabelt gatlopp från dem som han – åtminstone tidigare – hade betraktat som sina vänner och kollegor. Jag har fått det beskrivet från olika håll, såväl från Karl själv och från andra. Utan att gå in på detaljer tror jag att orden ”psykisk tortyr” passar bäst som beskrivning. Det hela slutade med att drevs till att ”frivilligt” kvitta ut sig från voteringen. Trots det kunde han åtminstone delvis hålla sitt löfte att inte rösta för lagen.

Övriga borgerliga riksdagsledamöter, även de som i olika sammanhang ifrågasatt lagen, ställde sig lydigt in i leden och röstade för övervakningen. Det finns ingen anledning att slösa ord på dem. De kommer dock inte att behöva sakna is till punschen om man får tro Dante.

FRA och tandläkaren

2008-06-23T16:19:00.002+02:00

Jag missade onsdagens manifestation mot FRA-lagen utanför riksdagshuset. Jag hade en tid inbokad hos tandläkaren som jag var tvungen att prioritera.

Emellertid fick jag hos henne höra om hur hon själv drabbats av FRA och det övervakningssamhälle som våra ”borgerliga” riksdagsmän som bäst höll på att utöka till Internet.

Min tandläkare heter Kerstin Palm och har en lång karriär som fäktare, där hon vunnit åtskilliga mästerskap och varit med vid ett stort antal olympiader. Vid ett mästerskap i Wien år 1984 (!) segrade hon och skickade då ett telegram hem till sina föräldrar i Sverige. Hon skrev bara ett ord – VANN – och brydde sig inte om att underteckna det. Hon antog att hennes föräldrar skulle förstå innebörden när de såg att det kom från Wien.

Det skulle de säkert också ha gjort, om de hade fått telegrammet. Men telegrammet fastnade på vägen. FRA, eller vilken myndighet det var som övervakade telegram som skickades till Sverige på den tiden, fattade nämligen misstankar mot detta mystiska meddelande. Ett telegram utan avsändare med bara ett ord vars betydelse man inte kunde förstå, adresserat till helt okända människor, det väckte direkt stora misstankar. Man anade att detta kunde vara en hemlig kod, kanske en order att utföra ett terrordåd eller någon annan förskräcklig handling. SÄPO ryckte därför ut.

Telegrammets mottagare hämtades in till förhör. Fäkterskans gissningsvis vettskrämda föräldrar ställdes mot väggen av några mycket bistra förhörsledare från säkerhetspolisen.

Förhöret måste ha fått en väldigt underlig utformning eftersom man av förklarliga skäl inte kunde berätta för dem varför de blev förhörda. Istället vidtog ett stort antal kryptiska frågor om deras liv och aktiviteter för att utforska om de kunde tänkas vara spioner eller terrorister eller något annat farligt. Inget misstänkt kom fram och till slut valde man att fråga dem om de möjligtvis hade någon anledning att få ett telegram från Wien i Österrike.

Detta fick föräldrarna att förstå. ”Jo men visst! Vår dotter är ju där för att delta i en idrottstävling”, svarade de. Då – men först då – förstod säkerhetspolisen vad ordet VANN hade för innebörd. De fick lov att be föräldrarna om ursäkt och låta dem gå hem.

Hade SÄPO tagit sig tid att läsa tidningarna den dagen hade de kanske löst gåtan tidigare. Men man kan inte vara alltför säker.

Obegripligt FRA-försvar

2008-06-17T06:56:00.003+02:00

Några moderata ledamöter av försvarsutskottet försöker nu försvara FRA-lagen i Aftonbladet.

Att motiven till FRA-lagen är suspekta, att många defintioner i lagen är mycket otydliga, att lagstiftaren helt enkelt inte insett att juridiska gränser inte existerar på Internet och att det hade varit enkelt att stifta en lag som medgav spaning och avlyssning på Internet utan att skapa ett system som påminner om 1984 antyds inte med en stavelse.

Avslutningen på artikeln illustrerar det sluttande planet

Det skulle vara svårt för oss att leva med vetskapen om att vi inte tog vårt fulla ansvar för att utnyttja alla tillgängliga medel för att skydda våra kvinnor och män ute på internationella insatser eller medborgarna i Sverige.

Jag väntar bara på att Rolf Gunnarson mfl. lägger förslag om att legalisera tortyr. Det är ju ett medel som inte kan utnyttjas idag - och när huvudprinciperna om rättssäkerhet fallit i och med FRA-lagen öppnas nya möjligheter för övergrepp mot individen.

Civilkurage och FRA-lagen

2008-06-17T03:08:00.001+02:00

Nedanstående brev skickades till ett antal riksdagledamöter inför omröstningen om FRA-lagen

Det här mailet skriver jag till dig med anledning av den omröstning om FRA-lagen som ska avhållas på onsdag. Jag tänker dock inte uppehålla mig alltför mycket kring själva lagen. Du har säkert fått en mängd mail på sista tiden som förklarat varför lagen dels på ett oacceptabelt sätt kränker den personliga integriteten, dels inte skyddar oss från yttre hot. Att antyda något annat vore att förolämpa din intelligens.

Det här mailet handlar istället om personvalssystemet och civilkurage.

Jag har alltsedan systemet att kryssa den som man föredrar bland riksdagskandidaterna infördes utnyttjat denna möjlighet. Jag anser att det är utmärkt att man på detta sätt ger väljarna en mer direkt möjlighet att påverka vem som ska företräda dem i riksdagen. Det är riksdagens uppgift att vara medborgarnas representanter och de som utser regeringen och därför också har som uppgift att hålla efter den så att den inte för en politik som strider mot väljarnas önskemål.

Det som nu fått mig att börja ifrågasätta nyttan av personvalssystemet är det faktum att regeringen tydligen anser sig vara den som kontrollerar riksdagsmännen i stället för tvärt om. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av den senaste tidens händelser. Något som också gjort mig beklämd är hur ryggradslöst de flesta borgerliga riksdagsmän agerat då de lagt sig platt inför regeringens kommandon. Detta är inte det beteende jag förväntat mig från de riksdagsmän jag kryssat i de senaste valen.

Om man frångår systemet med att man har riksdagsmän som tänker och agerar självständigt och istället förväntar sig att de ska fungera som en hop själlösa zombier som likt marionetter röstar igenom regeringens förslag, ja då kan man lika gärna avskaffa systemet med riksdagsledamöter. Istället kan man då ha en gruppledare för varje parti som får lika många röster som vederbörandes parti fick mandat i det senaste valet. Sedan kan man låta dessa rösta igenom regeringens propositioner utan debatt.

Jag kommer att följa onsdagens omröstning med stort intresse. De riksdagsledamöter som låter sig fungera som osjälvständiga nickedockor och röstar bifall till detta synnerligen integritetskränkande och meningslösa förslag kommer INTE att kunna räkna med något personvalskryss från mig i framtiden. Bläcket i min penna är alltför värdefullt för att slösas bort för något sådant.

Skulle det däremot finnas någon eller några borgerliga riksdagsledamöter med ryggrad nog att stå upp för värnet om rättsstaten och den personliga integriteten så kommer jag att visa min stora högaktning för detta agerande. Det är sådant som förtjänar att belönas.

Därför hoppas jag att du kommer att visa tillräcklig ryggrad för att rösta NEJ till FRA-lagen.

Det är JUST DÄRFÖR ni sitter i riksdagen...

2008-06-13T14:39:00.001+02:00

I de allra flesta fall spelar det faktiskt inte någon större roll om vi har sanna liberaler i riksdagen. Oftast stöder de röstmässigt ett borgerligt förslag som är något bättre än ett sosseförslag.

Visst, en sant liberal riksdagsledamot kan köra någon frihetlig profilfråga och få medial uppmärksamhet och kanske även påverka sina riksdagskollegor lite åt rätt håll.

Men som politiker måste man kompromissa och anpassa sig. Att få igenom radikala liberala reformer är säkert mycket svårt i de flesta fall. Man får ibland vara nöjd över att några av våra vänner i alla fall är med i processen och jobbar för att det åtminstone i viss grad kan gå åt rätt håll.

Men så kommer de där få tillfällena DÅ DET FAKTISKT SPELAR ROLL om man är äkta liberal eller inte.

Voteringen om FRA nästa vecka är ett sådant tillfälle. Jag vill till och med påstå att den här typen av tillfällen är skälet till att ni sitter i riksdagen. Några få kan göra stor skillnad i frihetlig riktning.

Vi som har stött och röstat på er har gjort det för att vi tar friheten på allvar. Det hoppas vi att även ni gör nu.

Se till att rösta nej nu. Ni vet vilka ni är. I synnerhet du Karl Sigfrid.

Borat på riktigt II

2008-05-27T15:31:00.003+02:00

Här är ett klipp från YouTube där Borat träffar Bob Barr som i helgen nominerades till Libertarian Partys presidentkandidat.

Skälig (o)levnadsstandard

2008-05-16T09:33:00.002+02:00

Enligt Socialstyrelsen ingår nu i den "skäliga levnadsstandarden" som kommunernas socialtjänst måste erbjuda inte bara mountainbike till barn utan även en "värdig begravning", manifesterat i gravsten och kyrkkaffe.

Det skulle kunna vara något att skämta om på fredagsfikat, om det inte vore symptom på flera obehagliga tendenser i Sverige, nämligen

a) människor är så fattiga att de dör utan pengar till sin begravning undanstoppade
b) staten tar över vad som för några generationer var självklart att familjen, vänkretsen och civilsamhället ordnade
c) den stigande andelen äldre i Sverige gör att offentlig sektor börjar prioritera om.

Borat på riktigt

2008-05-13T17:27:00.002+02:00

Kazakstans handelsminister besökte Stockholm, och lyckades på femton timmar sexuellt trakassera en rad kvinnor, sitta av natten i häktet och på morgonen dömas för sexuellt ofredande, meddelar Aftonbladet.

Ibland överträffar verkligheten dikten, och handelsministern Borat ...

Nyliberalismen 30 år

2008-05-08T01:27:00.004+02:00

Det var år 1978 som den franske journalisten Henri Lepage gav ut boken Demain le Capitalisme. 1980 kom den ut på svenska under titeln I morgon kapitalism. Detta var förmodligen det första tillfället som moderna frimarknadsidéer presenterades för en svenskspråkig publik.

Det kan vara intressant att läsa hur boken togs emot i Sverige. Följande recension skrevs av Bertil Östergren och publicerades i Svenska Dagbladet 4 november 1980:

För inte så många år sedan såg det ut som om nationalekonomerna höll på att gräva sin egen vetenskaps grav. Nationalekonomin tycktes avskärma sig i en introvert och rigid metodologi, i ett modellsnickeri vars anknytning till verkligheten ofta föreföll svag.

Nu håller den vetenskapliga scenen på att förändras på ett nästan dramatiskt sätt. Nationalekonomin öppnar sig mot andra samhällsvetenskaper och börjar på sina håll framträda med anspråk på att kunna prestera en total samhällsanalys. I stället är det nu statsvetenskapen som sluter sig inom sig själv i ett stelt och abstrakt modellbyggande.

De viktigaste impulserna till ett nytt nationalekonomiskt - och därmed ett nytt samhällsanalytiskt och politiskt - tänkande kommer från olika grupperingar av amerikanska nationalekonomer, som den franske journalisten Henri Lepage sammanför under beteckningen "de nyliberala ekonomerna". Om dessa gav han 1978 ut en bok som nu har utkommit på svenska: I Morgon Kapitalism (Bokförlaget Ratio 1980).

Lepage vill själv kalla sin bok en journalistisk rapport om de nya ekonomiska teorierna. Det är ett arbete av stort intresse för alla som är något bekanta med ekonomiskt tänkande och som är intresserade av politik och samhällsdebatt. Det borde vara självskrivet som kursbok i nationalekonomi vid universiteten, och varför inte också i andra samhällsvetenskaper.

En del av de nyliberala ekonomerna började sin verksamhet redan på 40-talet och de nya tendenserna framträdde kraftigt från 60-talet. Men det tar sin tid för nya strömningar att tränga ut över nationsgränserna.

Om de nyliberala ekonomerna skall betecknas som ett antal självständiga skolor med vissa gemensamma drag eller som olika grenar på samma träd kan diskuteras. Lepage beskriver den ekonomiska nyliberalismen som en rörelse för samhällsvetenskaplig förnyelse längs fyra huvudlinjer: monetarismen, humankapitalansatsen, äganderättsskolan och Public Choice-skolan.

Monetarismens portalfigur är den på grumliga politiska grunder orättvist förtalade nobelpristagaren Milton Friedman. En av monetarismens huvudteser är behovet av långsiktig stabilitet i den ekonomiska politiken. Statens uppgift bör inte vara att på kort sikt påverka konjunkturerna utan att ansvara för utvecklingen av penningmängden. I övrigt bör staten lägga sig i det ekonomiska skeendet så litet som möjligt.

Humankapitalansatsen har sin intressantaste utvecklingslinje i den av Gary Becker initierade nya konsumentteorin. Genom att införa tidsdimensionen och olika icke-monetära faktorer i analysen av konsumentbeteendet har Becker och andra revolutionerat synen på detta och stärkt uppfattningen att konsumentens frihet är den viktigaste av de individuella friheterna.

Äganderättsskolans banbrytande insats ligger i dess koppling mellan ekonomi, teknik och juridik. B1.a. har den härigenom förändrat uppfattningen om den historiska utvecklingen. Så t.ex. hävdas att den industriella revolutionen med dess förbättringar av människors villkor inte primärt hade sin grund i en teknologisk utveckling utan i stället i skapandet av äganderätter som frigjorde individuella ekonomiska drivkrafter.

Public Choice-skolan - vars ledande företrädare är James Buchanan och Gordon Tullock - har på mikroekonomisk grund utvecklat teorier för kollektiva val genom statliga och kommunala beslut.

Om man skall söka efter gemensamma drag hos de olika nyliberala riktningarna inom nationalekonomin stannar man kanske i första hand för tre sådana.

Det första är att de spränger gränserna mellan olika samhällsvetenskaper. De tar upp infallsvinklar inte bara från statsvetenskap och sociologi utan också från t.ex. rättsvetenskap och filosofi.

Det andra är att den mikroekonomiska analysen vidgas till en allmän teori för människors beteenden och val i ett kollektivt sammanhang.

Det tredje är att den nya nationalekonomin innebär en vetenskaplig och ideologisk renässans för en liberal, pluralistisk, kapitalistisk och marknadsekonomisk samhällssyn.

Den för svensk samhällsdebatt just nu kanske mest intressanta strömningen inom den nya nationalekonomin är Public Choice-skolan. Det är naturligtvis inte möjligt att i denna artikel närmare beskriva dess omvärdering av den offent1iga sektorn.

Men dess innebörd kan anges genom en av de centrala slutsatserna: de privata företagen företräder, genom pressen från vinstbegäret, allmänhetens intressen bättre än de statliga och kommunala förvaltningsapparaterna, som har större möjligheter att låta sig styras av sina egna intressen.

En av de nyliberala ekonomernas viktigaste teser är att de brister som marknadsekonomin fått skulden för i själva verket har orsakats av statliga ingrepp i det fria ekonomiska utbytet. Härigenom vänder de upp och ner på det vanliga sättet att bedriva politisk debatt. Stat och kommun framstår inte längre som godhetens och allmänhetens företrädare gentemot otäcka« privata vinstintressen. Det kan förhålla sig precis tvärtom.

Inom svensk samhällsvetenskap och samhällsdebatt har tankegångar som ligger nära de amerikanska nyllberalernas börjat att göra sig gällande.

Sålunda har professor Ingemar Ståhl utvecklat idéer om hur marknadsekonomi kan införas på områden som nu utgörs av offentliga tjänster. Vid bokförlaget Ratios höstseminarium i Åbo för en tid sedan behandlade en annan Lundaekonom, Göran Skogh, i nyliberal anda politiseringen inom varu- och tjänstesektorerna. Vid samma tillfälle analyserade professor Erik Dahmén - som, skrivit företalet till den svenska upplagan av Lepages bok - väljarna och konsumentbeteendet i det svenska samhället på ett sätt som påminner om Public Choice-skolam.

I morgon kapitalism är en viktig bok, som det finns anledning att återkomma till på denna sida. Henri Lepage har i år gett ut en ny bok Demain Le Liberalism (Le Livre de Pöche, 1980). Dess huvudinnehåll finns antytt i slutkapitlet till I morgon kapitalism.

Huvudtanken år att liberalerna i dag inte kan göra mycket annat än att föra en politik av socialdemokratisk natur. Men det viktiga är den långsiktiga vision som styr politiken.

Det gäller enlig Lepage att skapa ett opinionstryck som avmystifierar förutfattade meningar om den offentliga sektorns respektive näringslivets roller. Och det är på den vetenskapliga forskningens grund som en sådan opinion kan skapas och den politiska framtiden avgöras.

Den insikt som Henri Lepage med hjälp av de nyliberala ekonomerna så energiskt argumenterar för är att marknadssystemet är den bästa garantin mot all exploatering. Kapitalismen är frihetens bålverk.

Den svenska sjukan, hos sjuksköterskor

2008-04-23T16:52:00.000+02:00

Sjuksköterskorna strejkar, missnöjda med sina låga löner.

Det är lätt att avfärda deras krav med att de jobbar på en politiskt reglerad monopolmarknad och att sjuksköterskorna borde byta arbetesgivare. Sanningen är dock mer komplicerad än så.

Problemet är att Sverige har bland världens mest sammanpressade löner. Tre-fyra års universitetsstudier ger helt enkelt ingen större utdelning jämfört med att börja jobba direkt efter gymnasiet. Detta försvåras av att skattesystemet slår till med höga skatter vid internationellt sett låga inkomster.

I ett vettigt land skulle såväl sjuksköterskor som lärare få betydligt högre lön än idag, och dessutom få lägre skatt på lönen. Men att kritisera dessa grundläggande fel vore att kritisera två heliga politiska kor: idén om löneskillnader som något i sig ont och höga skatter som något i sig gott. Sådant gör man inte ostraffat i ett land där moderata ministrar driver och hyllar sosse-politik.

Därför för sjuksköterskorna en kamp de inte kan vinna. Och det är därför driftiga sjuksköterskor tar välavlönade vikariejobb eller flyttar till Norge.

Varför jublar de inte?

2008-04-17T13:44:00.001+02:00

Anhängarna av restriktiv narkotikapolitik brukar hävda att polisen behöver större befogenheter och resurser, att domstolarna kan döma ut strängare straff och att en mental nolltolerans mot narkotika uppnås hos allmänheten.

Förenade Arabemiraten uppfyller alla dessa krav. Där ertappades britten Keith Brown med 0,003 gram kannabis (mindre än ett korn strösocker) på ena skon. Och eftersom landet har det regelsystem som en del vill införa i Sverige dömdes Keith till fyra års fängelse.

När får vi höra hur de svenska förespråkarna av en restriktiv narkotikapolitik jubla över detta goda exempel? Eller ogillar de att folk riskerar att inse vad ett narkotikafritt samhälle skulle innebära?

Läs mer på BBC

Symbolpolitik och fjanteri !

2008-04-09T11:32:00.001+02:00

Kvinnorna ska räddas, utropar Claes Borgström och kräver obligatoriskt fängelsestraff för sexköpare. Idag är påföljden för brott mot sexköpslagen högst sex månader – Borgström vill höja straffet till ”åtminstone” ett års fängelse.

– Övergreppet mot en kvinna man köper sex av är ett betydligt allvarligare brott än att till exempel snatta i en affär.

-De här kvinnorna är utnyttjade och befinner sig i en underordnad ställning, under totalt inflytande av den som köper sex.

Utan tvivel kommer den japanska affärskvinna som besöker Sverige med sin lika japanska boy-toy och kastas i fängelse för sexköp förhindra många framtida övergrepp mot kvinnor. Alla homosexuella män som köper sex av andra män naturligtvis ska in i fängelse. För kvinnornas skull.

New York-guvernören Eliot Spitzer visade nyligen hur maktförhållandet prostituerad – sexköpare kan se ut. När tidningen New York Times publicerade nyheten dog Spitzers karriär. I just detta fall var det polisen som stod för avslöjandet, men det hade lika gärna kunnat vara den prostutierade som tipsade massmedia. Bevismaterial brukar ju inte saknas i prostitutionsfall.

Och efter att på Frihetsfrontens förra talarkväll lyssnat på Petra Östergren inser jag att Borgström inte en enda gång refererar till de prostituerade själva, utan omyndigförklarar dem kollektivt. Det är ju bekvämast så …

Att justitieministern instämmer i förslaget stärker bara bilden av att verkligheten lämnat den politiska byggnaden.