Om utrikesfrågor

Kanske ingen överraskning men ändå...

2006-12-22T03:41:00.000+01:00

Jag slutar härmed att blogga, i alla fall för denna gång. Jag tackar för visat intresse av de som följt ett och annat inlägg, särskilt de som tagit sig tid att kommentera något. Det har varit rätt kul och stimulerande emellanåt men en kombination av ändring av personliga omständigheter och allmän minskad drivkraft från min sida för att skriva gör att jag kastar in handduken. På återseende på nätet någon gång kanske.

Dåligt med uppdateringar

2006-11-19T00:26:00.000+01:00

Jag har varit extremt dålig med uppdateringar på sistone. Kanske är det ett tecken på vart det barkar på bloggen. Kanske Dylans Not Dark yet från förträffliga Time Out of Mind kan få illustrera utvecklingen på den fronten...

Även om jag inte skrivit något följer jag någorlunda vad som händer på olika fronter. Med vinsten för demokraterna är det något sorts momentum för någon förändring av irakpolicyn men ingen verkar riktigt ha någon bra eller attraktiv lösning. Mccain verkar att vilja ha mer trupper men dels tror jag inte det skulle vara positivt nödvändigtvis för Irak längre och dels tror jag det är helt uteslutet inrikespolitiskt. Undrar om inte denna hårda linje kommer att skada honom om han ställer upp som presidentkandidat, vilket han allvarligt verkar fundera på. Demokraterna å andra sidan måste nu när de har majoritet i både representanthuset och senaten formulera en egen linje och ta ansvar för utvecklingen i Irak och inte endast kritisera Bush för hans politik, även om kritiken säkert bitvis varit berättigad (och ibland varit populistisk). Irakstudiegruppen verkar båda partierna vilja lyssna på. Kanske det åtminstone kan bli en chans för någon sorts konsensus en period om vad som kan göras men friheten av åtgärder är väl vid det här laget inte så stora.

En annan fråga jag följt lite är utvecklingen av relationen mellan Europa och Turkiet. Det verkar ju finnas lite grus i maskineriet minst sagt. Om jag hade något att säga till om så skulle jag nog i nuläget förorda något sorts partnerskap istället för medborgarskap för Turkiet som Frankrike och Österrike verkar vilja ha. Hur stort kan egentligen EU bli och vilka stater kan ingå i Europeiska Unionen? Ryssland nästa som har en del av sitt rike i Europa likt Turkiet? Någonstans måste en gräns sättas om inte unionen ska byta namn antar jag men var den ska gå lär bli kontroversiell. Allmänt sett är jag skeptisk till det inte går att införliva ett muslimskt land inom EU då vissa delar av exempelvis av t.ex. forna Jugoslavien är muslimskt men jag är också skeptisk till argument om att EU måste ta in Turkiet snart för visa att just islam och demokrati kan gå ihop och därigenom slå undan benen för extremister.

Inrikespolitiskt hoppas jag sedan på mer samarbete mellan partierna och en kongress som kan lägga det partiska åt sidan och inte hela tiden vilja vinna politiska poäng i någon framtida valrörelse. Pengarnas inflytande i kongressen är också störande och hoppas att korruptionen kan bli mindre men det är kanske att hoppas på för mycket men vi får se. Jag vet inte hur stor andelen är men jag har fått uppfattningen att kongressen, eller kanske speciellt senaten, befolkas av människor av juridikbakgrund i mycket. Inte att det behöver vara någon nackdel alltid men taget representanter med bredare bakgrund ibland tror jag nog hade ändrat dynamiken i kongressen. Men vad vet jag. Hoppas också på att prioriteringen svänger från hotet av diverse utländska fiender, som visserligen USAs ledning och myndigheter må försöka förekomma och bekämpa, till mer närstående frågor som hälsovårdskostnader, stegrande utbildningskostnader, arbetsvillkor och annat som borde ligga närmare vanliga människor.

USA-valet

2006-11-11T04:16:00.000+01:00

Vad ska man tycka om valet som var? Personligen tycker jag nog att resultatet var rätt bra. Det behövdes någon sorts omskakning av den politiska vardagen i Washington. Nu måste republikaner och demokrater samarbeta om de ska få något gjort och kongressen och presidenten är tvungna att både ge och ta. Det har varit för mycket dominans av republikanerna och presidenten enligt mitt tycke, därmed inte sagt att jag håller med om demokraterna i allt vad dem gör, långt ifrån. I flera frågor lutar jag mer åt republikanerna som i illegal invandring, frihandel och en del annat. Vad valresultatet betyder beror nog på vem man frågar. Demokraterna har inte varit så värst eniga om något budskap i valrörelsen utan att det är mer att det är dags för en förändring som varit mandrat med lite Irakkritik och Bushkritik insprängt. Som många nämnt tidigare var det intressant att se att demokraterna förde fram kandidater som inte var för långt till vänster eller liberala inom alla områden. Exempel kan nämnas t.ex. i Pennsylvania (Casey) och Webb i Virginia. Det är säkert rätt väg.

Ibland kan jag undra hur stor sak vi ska göra av demokraternas framgångar. Hade det slutat med någon tiodels procentandels skillnad åt andra hållet i Virginia och Montana hade kanske rubriker varit lite mer återhållsamma men nu är situationen som den är. Det är ju svårt att förklara bort att demokraterna faktiskt vann så många säten som den gjorde i representanthuset.

Irak tror jag, trots all kritik mot sådant t.ex på Erixons site, är en stor bidragande faktor till att republikanerna förlorade till sist. Tim Russert, en av USA mest välkända politiska utfrågare och politiska kommentatorer, har uttryckt just detta. Jag vet att valundersökningar pekar på andra viktiga frågor som ekonomi, korruption och terrorism men att utesluta Irak som faktor missar en viktig bit, kanske den viktigaste för många personer. Samtidigt är det väl så att många som alltid röstat på demokraterna inte lättvindigt röstar på republikanerna och tvärtom och därmed är inte så relevant vad de som bestämt sig sedan länge sagt varit den viktigaste frågan. Hursomhelst gråter jag inga tårar över resultatet.

Några ledarcitat efter Saddamdomen

2006-11-07T23:52:00.000+01:00

Situationen i Irak är svår. Så tycker nog de flesta och många kanske också tycker det är nog med USAs närvaro i landet men av diverse olika skäl. Men när man kollar situationen så kan alla se de negativa händelserna i Irak, morden, våldet och sabotagen men samtidigt verkar alla inte kunna erkänna riktigt att det kommit ut något positivt från invasionen, därmed inte sagt att det automatiskt gör invasionen från början berättigad eller motiverad. När jag kollar lite på svenska ledarskribenter skriver efter Saddamdomen slås jag av hur oerhört negativ stämningen är. En massmördare och diktator har trots allt dömts av sitt eget folk för sina brott och att det blev dödsstraff var väl inte särskilt oväntat.

GP skriker ut 'Bedåda Saddam' och tycker att det är 'bättre då att överlämna honom åt glömskan i ett avlägset beläget rymningssäkert fängelse.' som USA ska ansvara för trots att det är irakierna som har ställt honom till svars och dömt honom. Märkligt är också uttalandet i artikeln att om han döms till ett mycket långt fängelsestraff 'så visar man att den förre diktatorn hade fel'. Så om han inte döms till ett långt fängelsestraff så visar man inte att Saddam hade fel när han avrättade mängder av oskyldiga människor??

DN har en ledare med titeln 'Avrätta inte Saddam Hussein' är lite försiktigare i det de säger att det var den enda möjliga påföljden men att det ändå vore bra av humanitära och poltiska skäl om det kunde undvikas. Istället fokuserar de på bilden av hur USA får skulden för allt efter invasionen.

Det var just detta som gjorde Irakinvasionen så ödesdiger. Genom att ignorera folkrätten och agera på egen hand tog George W Bushs USA på sig ansvaret för decenniers ackumulerade problem.

Jag har själv varit skeptisk till hur det gick till när USA invaderade Irak men att Bush tog på sig decenniers problem är väl endast delvis sant. Det uppfattas kanske i vissa kretsar som att allt är USAs ansvar efter invasionen, att allt är USAs fel osv men samtidigt finns där ju andra parter som har väldigt stor ansvar. Hur är det med utländska jihadister som sprängt och mördat oskyldiga i mängder och saboterat och försvårat återuppbyggnad? Hur är det med irakierna själva och dess ledare och milisgrupperingar inom landet? Hur är det med länderna i omgivningen som inte precis varit de mest hjälpsamma för att stabilisera Irak. Det är alldeles för enkelt att säga att bara för att Bush invaderade landet så är man helt ansvarig för allt som händer sedan. DN avslutar väldigt negativt om att domen kan bli startskottet till inbördeskrig. Det skulle inte förvåna mig om de sagt något liknande vid svårigheter tidigare i Irak. Att nu, nu blir det minsann inbördeskrig och denna pessimism och defeatism är inte särskilt hjälpsam tycker jag.

Expressen (märk väl att det inte är socialistiska ledarskribenter jag har valt) skriver om 'domen är en missad chans' och skriver att det fanns en möjlighet att skicka Saddam till Haag men

USA ville inte och rättegången mot Saddam Hussein blev istället ett misstag i raden av amerikanska försummelser.

Var det så enkelt? Igår lyssnade jag på en intervju på NPR med juridikprofessorn Michael Scharf som hjälpt till att träna domare och åklagare i Irak. Han sa att han och många andra gärna hade sett Saddam vid någon internationell tribunal men att det alternativet inte fanns här. Den internationella domstolen i Haag hade inte jurisdiktion över något brott som begåtts innan 2002 och länder som Kina och Ryssland motsätte sig en resolution i säkerhetsrådet om ett adhoc-tribunal enligt professorn. Vet Expressens att deras version av sanning är rätt, att det endast var så att USA inte ville och inte något annat eller har Expressens felaktiga uppgifter som de sedan använder sig av för att åter igen beskylla USA för misstag i Irak? Sedan har vi Expressens kritik av rättegången i sig:

Rättegången mot Saddam har inte präglats av den ordning och noggrannhet som ska utmärka en rättsstat och som är särskilt viktig i rättegångar med så stark politisk resonansbotten som den här. Till en del beror det på att Saddam har tillåtits sabotera rättegången med ständiga avbrott, hungersstrejk och agitation.

Juridikprofessorn menar att det faktum att Saddam gavs alla möjligheter att uttrycka och försvara sig, och det som gjorde att det blev ständiga avbrott och agitation, visade på något sätt att Saddam gavs sin chans i rätten. Expressen ser det som något som negativt medan juridikprofessorn ser det positivt. Igen undrar jag om kritiken är rimlig som ledarskribenterna har.

DN om Saddam-domen

2006-11-05T21:30:00.000+01:00

Michael Winiarski skriver idag om domen mot Saddam idag. Kanske att jag petig men jag ser inte samma orsak till varför utegångsförbud och fler kontroller införts inför domen:

Men ett sunniarabiskt våldsutbrott som protestreaktion på en dödsdom skulle kunna underminera bilden av att USA:s "demokratibyggande" i Irak är framgångsrikt. Det var skälet till att utegångsförbud införts och armén försatts i högsta beredskap.

Så skälet (för vem??) att införa högre säkerhet var alltså för att det inte skulle skada bilden av 'USAs demokratibyggande'. Men enligt AP var det premiärministern Malaki som införde hårdare säkerhetsåtgärder som jag får det inte att gå hop. Menar Michael och DN att USA beordrat Malaki, som för övrigt markerat sitt oberoende från USA i andra frågor i Irak, att han infört dessa åtgärder för att han inte vill att bilden av 'USAs demokratibyggande' inte ska undermineras??

Folk mest rädda för USA?

2006-10-29T18:09:00.000+01:00

Folk är mest rädda för USA står det t.ex. i Sydsvenskan. Liknande artiklar från tt har jag sett i DN och Svenska Dagbladet som fått stort utrymme:

Drygt 1 000 personer fick svara på frågan " Vilket av följande länder anser du vara det största hotet mot världsfreden? ". Bland svarsalternativen fanns sex olika länder - Israel, Kina, Ryssland, USA, Nordkorea och Iran.

Nordkorea var nära att dela förstaplatsen med USA - 28 procent av de tillfrågade tyckte att landet var farligast. På tredje plats kom Iran med 18 procent av rösterna.

Först och främst tycker jag förstås att det låter konstigt att folk verkligen skulle vara mest rädda för USA. Många i Sverige har varit och är väl fortfarande kritiska till USAs närvaro i Irak och det är väl detta som reflekteras till viss del att en del säger att USA är ett 'hot mot världsfreden'. Själva begreppet tycker jag är lite oklart. När var det 'världsfred' senast? I detta nu pågår ju knappast någon världsfred nere i Irak kan jag tycka och så har kanske fler tyckt när det svarat? Eller ska man tolka hot mot världsfreden som att det är hot om världskrig?

Även om folk i allmänhet inte skulle vara rädda för USA vilket jag inte tror, och det visar inte studien heller utan istället att en av fyra eller fem tycker USA är det största hotet vilket är en skillnad, så kan man fråga sig om bilden är sådan pga av ett verkligt hot eller om opinionen också påverkas av den interna mediabilden vilken jag ofta tycker tar fasta på sådant som är negativt med USA i någon form. Anklagelser framställs som fakta såvida man inte lösläser artikar osv. Så frågan är om opinionen är som den är pga media eller om media är som den är pga opinionen. Antagligen är inget av alternativen helt rätt.

Expressen och Irak

2006-10-24T21:19:00.000+02:00

Expressen har i en nyligen publicerad ledare om Irak med titeln 'USA måste lämna Irak' där de diskuterar olika strategier för USA i fortsättningen i USA. De skriver att diverse förslag diskuteras, bland annat om att låta en junta ta över i Irak. Jag tycker mig själv vara någorlunda insatt i Irakfrågan men har aldrig hört talas om något sådant men Expressen finner det lämpligt att diskutera varför något sådant inte vore lämpligt. Att det troligen inte vore bra att dela landet i tre delar håller jag med ledarskribenterna om.

Trots sin rubrik om att USA måste lämna landet så avvisar ledarskribenterna ett omedelbart lämnande med att det skulle bli ett blodband. Kanske det. Men om det inte är så enkelt att lämna landet, varför skrika ut i en rubrik att USA måste lämna landet. Självklart vill både irakierna och amerikanerna själva att amerikanska soldater ska få komma hem i igen. Det är att slå in öppna dörrar.

Sedan är tidningen störande självsäker vad som måste göras i Irak:

Vägen ut ur Irak för USA går därför via smärtsamma försoningsprocesser såväl i Irak som i regionen i stort. Sunniterna måste lockas att lägga ner sina vapen med hjälp av amnestier, garantier om att oljan ska fördelas rättvist, ett slut på avbaathifieringen och shiamilisernas framfart samt en amerikansk tidtabell för att lämna Irak.

Igen tycker jag tidningen slår in öppna dörrar när det gäller försoningsprocess med sunniterna och andra grupper i det irakiska samhället. Malaki har väl redan försökt börja med en sorts försoningsprocess också innehållande amnesti men frågan är väl om alla sorters brott kan ges amnesti för. Amerikanska politiker vill inte att irakier som anfaller och dödar amerikanska soldater ska ges amnesti men det är mycket upp till irakierna hur de vill komma över denna sitationen nu tror jag. Vem ska garantera att olja fördelas rättvist? USA eller den irakiska regeringen. I princip tycker jag igen att det är den irakiska regeringen som borde vara angelägen att fördela resurser så att de kommer alla till del. Vill Expressen att USA eller kanske FN gå in och utfästa olika slags garantier? Pågår avbaathifieringen fortfarande? Det var väl något som var mer aktuellt när USA hade mer av makten i Irak än nu när det finns en vald regering. Igen, vem menar ledarskribenterna ska fixa detta? Tidtabell eller inte så verkar läget i den amerikanska opinionen och bland båda demokrater och en hel del republikaner indikera att tålamodet med Irakoperationerna nu tryter på allvar och trycket på allt mindre trupper blir starkare och starkare.

Expressen fortsätter att slå in öppna dörrar angående Iran:

Iran bör frestas med en "grand bargain" där landet erbjuds säkerhetsgarantier, slopade sanktioner och normaliserade relationer med USA om landet lägger ner sitt kärnvapenprogram och slutar söndra i Irak och på andra håll i Mellanöstern.

Är det inte detta som gjorts i mycket? Iran har fått en möjlighet av det internationella samfundet att välja mellan att utveckla sin urananrikning och nukleära program och ökade förbindelser med omvärlden och kanske omvärdering av nuvarande relationer om stöd för terrorism upphört. Iran har väl 'frestats' men verkar ändå gå sin egen väg, i alla fall för tillfället.

Dödsoffer i Irak

2006-10-12T03:12:00.000+02:00

Så kom då ännu en studie om antalet döda i Irak som en konsekvens av våldet efter invasionen där. Jag förmodar att siffrorna kommer användas politiskt som vanligt. Var man motståndare till invasionen kanske man försöker ta fasta på dessa mycket höga siffror på runt en halv miljon och stödjer man Bush i allt är det väl lockande att avfärda hela studien som ett politiskt utspel före valet.

Först kan vi konstatera att studien har genomförts av forskare vid en ansedd institution, John Hopkins, som antagligen har haft gott om hjälp av epidemiologer och statistiker vid planering och analys av studien. Det är ingen garanti på något sätt att effekten på antalet dödsoffer efter invasionen jämfört med före inte kan ha överskattats eller underskattats men en avsaknad av sådan personal hade gjort att man blivit mer skeptisk. DN har som rubrik 'Över 600000 har dödats i Irak' och jag förstår inte varför men ska jag bli upprörd? Inne i artikeln finns resonemang om att siffrorna är mycket större är tidigare studier men varför reflekteras inte detta i rubriksättning?? För de som endast läser löpsedlar eller skummar igenom tidningar ges det uppfattningen att det är fakta och inte kontroversiellt och jag tycker det är fel. Innan kritiker har hunnit studera designen, begräsningar och uttalade brister i studien eller förstått varför dödssiffrorna skulle ha varit så mycket större än vad som tidigare rapporteras så har en bild framförts som människor accepterat och knappast blir det en lika stor artikel om kritik om någon veckan framför mot studien t.ex.

En AP-artikel 'Iraq death toll study has mixed reaction' visar på internationella kommentarer. Men det viktigaste är till sist att läsa vad publiceras i Lancet angående denna artikel för att ha omfattande kommentarer. Det duger inte ens att endast läsa sammanfattningen på John Hopkins sida för att ha några definitiva omdömen. Jag kan bara undra hur denna uppskattningen i denna studie skiljer sig så hemskt mycket från en mängd andra källor. Det är förståeligt att siffrorna kunde vara lite högre än IBC efter den sistnämnda endast redovisar siffror på ett passivt sätt men skillnaden i grad, 50000 mot 650000 behöver sin förklaring för att jag ska kunna tro på det riktigt. Samtidigt som John Hopkins-forskare redovisar sitt resultat så redovisar irakiska hälsovårdsmyndigheter att 2666 civila (missledande exakt såklart) dödats i Bagdad under förra månaden vilket om man extrapolerar det hela skulle bli 30000 om året, men så höga siffror som för förra månaden brukar siffrorna inte vara.

Jag får återkomma till detta mer senare när fler fakta kommit fram och artikeln analyserats ordentligt av andra forskare. Som det är nu är jag bara allmänt skeptisk till storleksordningen men samtidigt vill jag inte avfärda forskarna kategoriskt.
Annars hänvisar jag till några artiklar om irakiska dödsoffer jag skrivit tidigare.
Antalet döda i Irak.
Lite om organisationen Iraq Body Count
Newsweek kritisk till dödsfall orsakade av USA

Ledande republikan målar mörk bild av situationen i Irak

2006-10-08T22:54:00.000+02:00

John Warner, ledare i armed service committee i senaten och erfaren och brett respekterad republikan, talade efter sitt besök i Irak om situationen där. Det har blivit en relativt stor nyhet i vissa kretsar. Läs t.ex. CBSs 'Key senate republican is grim on Iraq' och TimesDispatch 'Warner creates fallout on Iraq' .

Han talar om t.ex. att kongressen kan tvingas göra en del modiga beslut om inte framsteg görs av irakierna för att minska det sekteriska våldet och bygga upp sitt land. Vidare, som beskrivs i CBS-artikeln, talar han om att inga beslut i så fall kan tas av bordet.

Jag var nyfiken på vad han verkligen sa och i vilket sammanhang eftersom medier ibland har en tendens att välja dramatiska citat. Videon från hans presskonferens hittade jag på C-Span och kan ses här (45 minuter). Han är som vanligt väldigt duktig på att uttrycka sig och som vanligt rätt balanserad i mina ögon. Han går inte bara ut och försöka sprida propaganda men verkar förstå vad det är som pågår och vad som verkar fungera och vad som inte fungerar. Det han är oroad för och faran han ser är att terrorismen sprider sig om terrorister uppfattar att Irak blir en framgång för dem. Medan folk lever ett vanligt liv i flera delar av Irak är det många områden, inte minst i Bagdad, som är otroligt våldsamma. En intressant sak han tog upp är att kanske försöka utnyttja folkets vilja till inflytande via val flera gånger. Han tänkte högt när han talade om en folkomröstning där irakierna själva fick rösta om hur länge amerikanska styrkor skulle stanna. Själv har jag blivit alltmer trött på rapporteringen om Irak med tiden och frågan är hur länge USA politiskt kan fortsätta att ha över hundratusen soldater där med minskat stöd i kongressen för det.

Håller med Straw

2006-10-07T14:29:00.000+02:00

F.d. utrikesministern i England, Jack Straw, uttalade sig häromdagen att han kände obekväm att ha ett samtal med personer som bär en viss sorts slöja som täcker nästan hela ansiktet. SR beskriver detta som att Straw var obehaglig till mods vid samtal med alla som har slöjor vilket det inte verkar vara fråga om utan mer specifikt om de fall där hela ansiktet täcks. Här håller jag med Straw att det försvårar kommunikation mellan människor om man inte kan läsa ansiktsuttryck osv. och är ett tecken på separation i samhället. Egentligen är det rätt självklara saker tycker jag. Daily Telegraph har en bra ledare om det hela.

Sedan tycker jag det är intressant att se hur Islam diskuteras i Europa mer och mer. New York Sun skriver att den politiska korrektheten angående ämnet håller på att förändras till mer konfrontation eller provokation. Sarkozy i Frankrike varnar för att låta Turkiet komma in i EU för att då integrationsproblem med muslimer i Europa skulle förvärras och att det hade varit 'slutet på politiska Europa'. Rätt uppseendeväckande ord egentligen från en ledande politiker på det sättet. Kanske han har en poäng att det är bäst att skynda långsamt eller erbjuda ett sorts priviligierat partnerskap istället. Det är i alla fall dit jag lutar. Och egentligen, vad är egenvärdet med att länder i anslutning till Europa ska bli fulla medlemmar istället för ha handelsavtal, diverse politiska samarbeten också men kanske inte precis allt som medlemmar har. EU-kommissionens ledare Barruso antyder att ett snabbt nej till Turkiet kan uppfattas som islamofobiskt, hur man nu definierar det ordet. Eftersom detta ord inte ligger långt från rasistiskt, främlingsfientligt osv så kanske detta då kan användas som ett skäl för att ta in Turkiet snabbare? Det lär bli en intressant fråga att följa.

Svar på utmaning

2006-10-05T03:31:00.000+02:00

Som svar på en bloggutmaning och kanske ett sätt för mig att skriva något igen (funderar ibland på sluta skriva men vi får se vad som händer...) kommer detta inlägg som enligt utmanaren ska handla om ideologier. Frågor och svaren då:

1) Politisk ideologi du förespråkar?
Ingen speciell. Jag inbillar mig att jag inte är speciellt ideologisk av mig på något sett men kanske är jag det innerst inne och förmår inte formulera någon ideologi som jag kanske ändå agerar efter... Jag är inte den person som försöker tänka ut en massa grundläggande principer för att sätta upp handlingsregler hur jag ska tänka eller resonera så att jag blir konsekvent i någon mening enligt principerna. Sedan kan inte alla ens åsikter förklaras med hänvisning till logik. Ibland tycker man bara på något sätt. En del kanske då försöker avfärda ens åsikter som fördomar om man inte kan referera till någon sorts överbyggnad av ideologi och principer men det tycker jag inte borde behövas. Ibland kan det räcka med en sorts ryggmärgsreaktion, instikt eller känsla för att övertyga sig om att något är rätt eller fel även om man kanske inte kan övertyga någon annan med sådant.

Största möjliga lycka till största mängden människor skulle vara en princip efter beslut kan fattas. Men hur definieras lycka och hur ska man mäta lycka och är det säkert att lycka för en person är lycka för en annan. Ska principer gälla över gränsen och mellan folk eller endast inom länder osv. Det finns hur många frågor som helst att ställa sig.

2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Diverse totalitära ideologier som påtvingar ett mycket litet utrymme för individer att fatta egna beslut utan istället gör att folk underkuvas och förtrycks på olika vis. Sedan är fundamentalism i olika former frustrerade för mig, om det så är i religiös form eller ej. Tvärsäkerhet eller väl en annan sak jag ogillar när det gäller ideologiers förträfflighet.

3) Materialist eller idealist?
Lite av varje beroende på vilken situation det gäller som de flesta andra. Jag är inte den som är mest fokuserad på lön och pengar. Då hade jag antagligen aldrig varit där jag är nu utan att säga för mycket. Speciellt märker man hur lite pengar eller materiella ting spelar roll när folk man känner drabbas av sjukdom eller skadas. Idealist är jag nog inte heller. Drömmare ibland men idealist? Låter alldeles för ambitiöst eller pretentiöst.

4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Vad sa du? För svåra ord för mig tror jag.

5) Politiskt uppvaknande?
Om jag haft något var det väl i högstadiet eller i gymnasiet men frågan är väl vad som menas med uppvaknande. Att man börjar lyssna till politiska tal, lyssna på musik som kan associeras med politiska händelser eller företeelser, eller börjat se skillnader mellan olika partiers politik och fatta tycke för något läger? En av de första sakerna jag kommer ihåg var hur jag ville ha fler betygsteg och upptäckte då vilka partier som tyckte som jag i den frågan. Sedan dess vet jag inte om jag är uppvaknad eller har politiskt somnat eller vad.

6) Politisk detour?
Någon anmälde mig en gång till SSU utan min vetskap om det nu räknas in i detta. Men mina sympatiser har knappast legat i den riktningen även om jag kan hålla mig socialdemokraterna i vissa frågor då och då. En viss dos ökad respekt för konservatism kanske efter min vistelse i USA har jag troligen. Likaså viss ökad skeptism med marknadsliberala lösningar som svaret på alla livets frågor.

7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Dylan, W Moberg, Kafka, J Heller, Emerson, Camus för att nämna några men framför allt den förstnämnda även om Dylan mycket väl må ha mycket annorlunda åsikter än jag i mycket.

8) Bok som påverkat dig mest politiskt?
Mest är ett dramatiskt ord. Och vad betyder förresten politiskt? Vilka värderingar man har inför vissa företeelser i samhället? Inte är det typen av böcker av typen Michael Moores eller O Reillys som predikar för redan övertygade i alla fall eller som är övertydliga. Något av det tråkigaste är att endast att läsa sådant som bekräftar ens egen föreställningsvärld.

9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
Eftersom jag inte förespråkar någon speciell ideologi vad jag vet faller väl denna fråga. En del kanske har problem med bristen på renhet och konsekvens i ens övervägande om åsikterna inte är en reflektion av applikation av allmänna principer, vad vet jag.

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Nu? Det finns alltid frågor som hälsovård, tillgång till jobb, bra utbildning som är viktiga och speciellt när man inte är säker på att man själv har tillgång till detta, nu eller i en framtid. Å andra sidan är jag nu intresserad av den vansinniga kvasireligiösa terrorismen som nu verkar vara en lockelse för en del. Inte trodde man för några år sedan att man på en resa mellan USA och Europa skulle behöva oroa sig för att ens plan skulle attackeras och några vill försöka döda så många oskyldiga som möjligt i något politiskt syfte. Dessutom ser jag med viss oro på hur rätten att driva med religioner inskränks som en rädsla för att inte få våldsaktioner mot sig av fundamentalister.

Veckan som gått lite snabbt

2006-09-17T22:24:00.000+02:00

I måndags var det 5 år sedan 11:e september vilket ingen i alla fall USA kunde ungå att lägga märke till. Själv var jag själv i ett flygplan då planen i USA kraschade in i WTC, i Pentagon och kraschade i Pennsylvania. Först på marken fick jag veta vad som hänt och det kändes helt overkligt. Jag kom ihåg hur jag undrade hur världen nu skulle förändras. Senare var detaljerna från terroristdåden i USA helt vedervärdiga. Folk hoppar mot säker död från WTC i New York, andra ringer från planen förtvivlade och desperata hem till sina nära och kära för att säga några sista ord varav några fick nöja sig med telefonsvarare. Sedan kom patriotismen ut i full skala. Aldrig har jag sett så många flaggor viftande överallt. Som jag ser det var det oundvikligt att USA efteråt invaderade Afganistan för att försöka slå undan benen på talibanerna som möjliggjort Al Qaidas träningsläger. När det gäller Irakinvasionen var jag sedan mycket skeptisk till den, framför allt kändes det som att den forcerades fram innan alla andra möjligheter undersökts och mer internationellt stöd säkrats. Det går inte att gå igenom allt som påverkas av attackerna. Islam och dess uttolkare har mer kommit under lupp då många öppet försvarat attacker mot civila. Det är numera klart att det finns en grupp människor som vill ta utöva massmord på ovetande civila i religionens namn. Attacker som de i London och Madrid har skett över hela världen och ett otal har redan stoppats enligt myndigheterna. Var är världen på väg kan jag undra ibland. Stämningarna i Europa och USA har blvivit mer kritiska mot Islam och muslimer och i muslimska länder blir det kravaller, demonstrationer och bränder efter några teckningar i en lokaltidning i Danmark eller något påven säger. Människor i väst beskylls ofta för att vara islamofobiska men hur är då situationen i muslimska länder om inte kristendomfobisk eller västfobisk på många sätt.

Bush tappar mer anseende hos mig efter försöken att få igenom lagar för t.ex. förhör av och tribunalprocess för fångar som skiljer sig åt från vad de erfarna John Mccain, John Warner och Lindsey Graham vill ha. Frågan som diskuteras t.ex. om fångar ska kunna få tillgång till bevisningen mot dem och hur Genevekonventionerna ska tolkas om de ska definieras av ytterligare och om bevis från omstridda förhörsmetoder kan användas. Jag litar mycket mer på de tre nämnda republikanerna i dessa frågor än Bush. Se t.ex hur AP rapporterar om saken. Det finns tydligen visst tal om en kompromiss mellan Vita Huset och de tre senatorerna med ingen verkar veta vad kompromissen skulle bestå av. Ju mer slutprodukten blir lik Vita Husets position desto sämre tror jag för omvärldens förtroende för tribunalprocessen och förhörsreglerna som finns.

Mindre skrivande troligen

2006-09-16T14:24:00.000+02:00

De som på ett eller annat sätt följt bloggen vet kanske att jag varit relativt ojämn i hur ofta jag uppdaterar bloggen. Ibland flera inlägg om dagen, ibland många dagar mellan uppdateringar. I fortsättningen tror jag mest jag kommer uppdatera på helgerna då det för mig känns allt mindre lockande att efter en full arbetsdag ägna mycket av min återstående tid på kvällen framför datorn på kvällen att skriva, kommentera och efterforska diverse saker. På helgen är det lite annorlunda.

Varför så bråttom?

2006-09-08T21:24:00.000+02:00

Jag såg via Andrew Sullivan att amerikanska militära jurister och advokater är skeptiska till vissa delar av Vita Husets nya plan för att pröva terrorister i domstolar. Om någon har problem med att läsa NYT-artikeln finns liknande beskrivningar av motståndet mot Vita Husets förslag t.ex. på Seattle Times eller Philadelphia Inquirer. Förutom motstånd från en del ledande jurister t.ex. om att fångar ska ha rätt att se den bevisning som finns mot dem finns också motstånd från vissa av de republikaner jag har förtroende för som John Mccain, John Warner och Lindsey Graham.

Det jag tycker är oroväckande är det tal om att Vita Husets förslag måste röstas igenom snabbt. En person som beskrivdes som hjälpreda åt ledarskapet i kongressen talade om att ge 24 timmar åt de tre ledande republikanerna att tänka om. De talas också om att gå runt Armed Services Committee:n för att direkt få röstning i hela senaten. Blir det så att ett beslut forceras fram och att råd från militära jurister inte tas hänsyn till och beslutet i slutändan blir väldigt partiskt republikaner mot demokrater så vore det oklokt och dumt tror jag. Istället för en snabbfix så vore det väl ändå bättre med en genomtänkt lösning som respekteras av bred majoritet av politiker i USA och av militära jurister överlag och även av en internationell opinion i slutändan. Jag hoppas inte NBC har rätt i sin antydan att det är något som ska drivas igenom innan mellanårsvalet där administrationen försöker framstå i kampen mot terrorism. Är det så att det är totalt omöjligt att nå en politisk enighet om nya lagar så är det väl en sak att forcera en lagstiftning men är situationen så illa i den frågan ännu?

Andra bloggar:
Nyheter,
Politik,
Terrorism,
USA,

Terrorism skrämmer allt fler

2006-09-07T15:31:00.000+02:00

Jag såg en artikel på SVT med titeln 'Terrorism skrämmer allt fler':

Stora majoriteter i USA och Europa ser internationell terrorism som ett extremt stort hot. Det visar en undersökning gjord inför femårsdagen av attackerna mot World Trade Center i New York rapporterar TT.

Ett annat orosmoment för både amerikaner och europeer är Iran. Och landets kärnvapenprogram. Drygt 80 procent av de tillfrågade tycker att ansträngningarna att förmå Iran att avstå från kärnvapen ska fortsätta.

Hotet av islamsk fundamentalism upplevs mycket stort av en majoritet. Dock inte islam i sig.

När jag läste detta efterlyste jag detaljer. Vad menas med 'stora majoriteter'? 53% eller kanske 99%? Hur stort upplevs hotet av islamsk fundamentalism i siffror och är det verkligen sant att människor i USA och i Europa inte ser Islam i sig som ett hot? Det sistnämnda skulle dock förvåna mig med tanke på opinionsundersökningar i diverse länder (som Tyskland, Storbritannien) i Europa som visar ett negativ attityd mot Islam och som verkar vara på nedåtgående.

Jag började mitt sökande på Yahoo News där jag hittade en artikel av Reuters med titeln 'Americans would back a strike on Iran: Poll' Däri refereras en nyligen släppt internationell opinionsundersökning (The annual Transatlantic Trends survey) med jämförande opinioner i USA och i många europeiska länder. Där finns siffror som ger mer kött på benen än i SVTs korta notis. 66% av europeerna (en ökning med 8% mot förra året) och 79% av amerikanerna (ökning med 7% från förra året) säger att internationell terrorism är ett 'extremt viktigt hot'. Motsvarande siffror för de som säger att islamsk fundamentalism är ett 'extremt stort hot' är 52% (upp 11%) för europeer och 58% (upp 13%) för amerikaner.

Resultatsektionen av studien visar en mängd andra detaljer om ovanstående hot och också om attityder på både sidor av Atlanten ifråga om andra hot, USAs och EUs roll i världen. övervakning, invandring osv osv. Här ser vi också den skeptiska attityden mot Islam i diverse länder trots SVTs försäkringar att folk inte ser Islam i sig själv som något hot. Inget lands invånare anser att Islams värden är förenliga med värdena i respektive lands demokrati. Som exempel kan nämnas USA (28% förenligt mot 56% inte förenligt), Frankrike (37% vs. 57%) och Tyskland (26% vs. 67%) men jag kunde lätt inkludera fler länder från tabellen i studien. Det ska sägas att på frågan varför man tycker så säger de flesta att det beror på individuella muslimska grupper och inte på Islam i sig. Jag vet inte om det var det som SVT refererar till.

Igår kollade jag också på en annan studie genomförd av Pew Research Center angående attityder bland amerikaner 5 år efter 11:e september. Där verkar det som alltfler (40% jämfört med 35% för 4 år sen) ser 9/11 som startskottet till en stor konflikt mellan Islam och Väst. Fortfarande är de i majoritet som säger att konflikten endast är med en liten radikal grupp inom Islam men majoriteten har minskat. Här kan svaren blivit som de blivit på grund av få svarsalternativ. Det är knappast självklart att det är antingen tycker jag. Övrigt från denna studie är ett minskat fokus bland amerikaner på militära åtgärder vilket jag nog själv tror behövs med.

Jag kan också rekommendera läsning av två intervjuer angående hur situationen är nu 5 år efter 9/11 och risken för en civilisationskamp. Harvardprofessorn Samuel Huntington, som myntade begreppet civilisationskamp (clash of civilizations), betonar hur viktig religionen är för många människor i vår tid och att det tenderas att underskattas, att världen är pluralistisk, att kommunikationer har ändrat på interaktioner mellan civilisationer mm. Han betonar samtal som större medel för lösa dispyter med individuella länder för att ta hänsyn till enskilda folks intressen. I detta är han nog ense med Akbar Ahmed, professor i Islam vid American University i Washington och enligt BBC en av världens ledande auktoriteter på Islam (vad nu det har för betydelse), som beskriver att han efter sina resor i muslimska länder tidigare i år fått uppfattningen att antiamerikanismen och antisemitismen aldrig varit så stor och många känner att Islam är under attack explifierat av invasionerna i Irak och Afganistan, Muhammedteckningar, och allmänna kränkningar från västerländsk media mot Islam. Man behöver inte köpa att det är väst, västliga medier, västliga regeringar nödvändigtvis som gjort något fel som gör att det är berättigat att känna att Islam är under attack. Men det kan ju vara relevant att känna till strömningarna i världen så att man vet att ens åtgärder får konsekvenser.

Han säger på frågan om vilket muslimskt ledarskap som kommer fram i dagens värld att det är av tre slag, dels ett som fokuserar på mystisk, poetisk tolkning av Islams religiösa texter, dels ett som fokuserar på att anpassa Islam till omvärlden och dels ett som arbetar för en återgång till en renlärig, fundamentalistisk tolkning av religiösa texter. En uppfattad situation där Islam är under attack stödjer en fundamentalisk utveckling säger Akbar. Och jag tycker visst han har en bra poäng men samtidigt tycker jag det är störande att omvärlden ska behöva tassa runt religionen så att inte blir störd, kränkt, känner sig attackerad, stigmatiserad osv. Akbar har jag för övrigt tagit upp i ett program om frågor och svar om Islam.

Andra bloggar om:
Nyheter,
Politik,
Terrorism,
Islam,
USA,
Europa

Resultat av valtester...

2006-09-05T15:00:00.000+02:00

Jag testade tre valtester (i DN, SVD och Expressen) inför årets svenska val och resultaten i dem pekar i stort sett mot moderaterna (undantaget testet i Expressen) men som de allra flesta andra har jag sympatier för andra partier beroende på vilken fråga som tas upp.

Godtyckligheten i vilken fråga som tas upp eller utelämnas ger rätt annorlunda profiler. Sämst tyckte jag Expressens test, förmodligen för att jag inte hade särskilt starka åsikter i frågorna och testet därför inte blev särskilt diskrimerande. Frånvaron av frågor om utrikesfrågor var märkbar överlag. Svenska dagbladets test avspeglar i större grad den sympati jag känner för partierna och den ordning jag hade rangordnat dem före ett test.

Som jag skrivit tidigare känner jag mig i amerikansk politik någonstans i mitten och skulle kunna tänka mig rösta på kandidater från olika partier beroende på person och vilket förtroende jag hade för den.

Visumfritt resande ett av terrorismens offer i framtiden?

2006-09-01T14:52:00.000+02:00

Jag tog redan i April i år upp hur hur den assisterande utrikesministern för i USA i Europafrågor, Daniel Fried, såg ett hot mot USA från terrorister från Europa. Vidare har efter den 11:e September kongressledamöter tagit upp frågan om hurvida visumfritt resande mellan USA och 27 andra stater borde avskaffas. Hittills har ingen lyssnat på sådana röster då vinsterna rent ekonomiskt är stora med nuvarande system. Men nu efter avslöjandet av planerade massmord igen av terrorister från Europa, exemplifierade av t.ex. Londonattackerna men även av situationen i Tyskland kan jag tänka mig, tas frågan lite försiktigt upp på nytt.

En inflytelserik republikansk senator från Arizon, John Kyl, ska hålla senatsförhör i flygsäkerhet där även det så kallade Visa Waiver-programmet ska diskuteras. International Herald Tribune refererar till att en del i kongressen och en del säkerhetsexperter nu ansett att USA är extra sårbart pga det visumfria resandet och det faktum att flera av de senaste tidens terrorister varit europeiska muslimer. Homeland Security-departementet säger sig än så länge inte ha planer på att ändra Visa-Waiver-programmet men vem vet vad som händer efter ytterligare attacker från europeisk mark.

Daily Telegraph beskriver hur en företrädare för konservativa Heritage Foundation anser att i dagens läge har frågan om ändra eller radikalt modifera det visumfria resande inte tillräcklig kraft i kongressen men han varnar för vad som händer vid ytterligare avslöjade planer eller framgångsrika attacker från England. Personligen tror jag det antagligen krävs attacker som faktiskt utförs för att ändra nuvarande resepolitiken och inte enbart attacker som avslöjas. Hurvida den ändras beror väl på antalet dödade i så fall, hur långt det var från föregående attack osv men jag tror inte USA eller EU automatiskt kan räkna med att ha visumfritt resande, tyvärr, om attackerna fortsätter i längden. Jag är i så fall den första att beklaga om det visumfria resande skulle försvinna i framtiden av olika skäl, dels personliga, dels ekonomiska och dels politiska.

Niall Ferguson har en kolumn i Los Angeles Times med titeln 'What if the Heathrow bombers succeeded?' som spekulerar i reaktionen i USA och också inne i England på en framgångrik attack som den med flygplanen sprängda i luften mellan England och USA. Är det inte möjligt att en hel del politiker, kommmentatorer på TV och allmänt i media blivit mycket mer kritiska mot England och i förlängningen mot Europa i stort, oavsett om det är motiverat eller ej med någon sorts abstrakt men absolut moralisk skala? Inte enbart hade fokus varit på bristande flygsäkerhet utan närvaron av radikal islamism i England och i amerikanska ögon säkerligen för stort tålamod med imamer som hetsar mot västvärlden. Jag tror Ferguson har rätt i att Atlanten hade framstått som större än på länge i ett sådant läge.

Blandat i siffror

2006-08-25T22:06:00.000+02:00

Ska vänstergrupper nu börja avfärda en majoritet britter som islamofober? I en ny undersökning säger 53% att de känner sig hotade av Islam, och inte enbart muslimska fundamentalister, jämfört med en tredjedel för några år sedan. Vidare vill regeringsrepresentanter i England nu har en debatt om hurvida multikulturismen har tjänat England väl. Var och en har väl sina egna funderingar om det. Mycket beror på hur man uppfattar begreppet i sig vilket jag tycker verkar luddigt. Att misstänksamheten har ökat är förståeligt tycker jag när försök efter försök görs av individer i islams namn att massmörda britter och andra och även opinionsundersökningar av typen jag redovisat tidigare gör kanske sitt till. Intressant förresten att britterna vill ha en mer aggressiv utrikespolitik som svar på terrorhot. Även i Tyskland var redan innan försöken att spränga tåg i luften misstänksamheten stor mot Islam och på väg upp.

Är våldssituationen i Bagdad och i Irak temporärt lite bättre? I alla fall om man ska tro amerikanska militärledare i Irak som påstår att våldet i Bagdad sjunkit med 40%. Exakta siffror får man nog ta med en nypa salt då det tidigare hänt gång på gång att mängder av offer hittats långt efteråt och som därför kanske inte avspeglas i statistiken. Dock tror jag nog att militären kan se en generell trend den senaste tiden om våldet avtagit mycket och även General Abizaid uttryckte att den förnyade amerikanska närvaron i Irak hade positiv effekt. Han verkade också tycka att hans uttalanden inför kongressen hade felrapporterats. Jag har inte sett några stora rubriker om det i svenska tidningar t.ex. Han vill istället ha det till att det finns en fara för inbördeskrig men att landet är långt ifrån det. Jag tycker det svårt att få en bra bild vad som händer där nere. Har militären en bra övergripande bild, har journalisterna som sitter på hotellen det osv? Kritiken har annars blivit ännu hårdare än vanligt i USA mot nuvarande politiken och beslutet att gå in i Irak. Får se hur det slutar.

Jag läser i Times att 63% av israelerna nu efter konflikten vill att Olmert ska lämna posten som premiärminister. Jerusalem Post rapporterar att landets opinion har gått åt höger efter kriget mot Hezbollah. Att så många israeler är missnöjda med nuvarande ledningen är väl en indikation på att de inte såg kriget som någon vinst. Hezbollah kan utropa sig till segrare hur mycket de vill men å andra sidan är det stor press i Libanon på att organisationen ska stå under kontroll av staten. Att organisationen står under kontroll av staten är egentligen viktigare än att alla vapen som Hezbollah hade direkt skrotas tycker jag.

Jag kollade lite på en undersökning utförd av Pew Research Center av amerikanernas attityder i diverse utrikespolitiska frågor men även opinioner i amerikanska inrikespolitiken. Hela 50% av de intervjuade skulle rösta på demokraterna om det vore val idag jämfört med 41% för republikanerna. Mccain och Giuliani har ungefär lika stor stöd bland republikanerna som möjliga presidentkandidater medan bland demokraterna är Hillary storfavorit (men Gore som tvåa...). Också intressant är att se att Irak inte anges som den frågan de vill att kandidaterna i första hand ska tala mer om i mellanårsvalet 2006 utan istället utbildning, följt av bensinpriser och hälsovård och sen först Irak. Det var i alla fall lite oväntat för mig även om jag vet att inrikesfrågor brukar vara det som avgör.

Frågor och svar om Islam på C-Span

2006-08-24T15:16:00.000+02:00

Q&A på C-SPAN är program där politiker, författare, bloggare och debattörer intervjuas i någon timme. Längden på programmen brukar kunna ge tittarna en inblick i de resonemang som förs och gästerna ges en chans att lägga ut texten lite mera.

För de som är intresserade av Islam och dess plats i världen kan jag rekommendera två program som sändes nyligen. Det ena var med Robert Spencer på Jihadwatch.org som argumenterar för att Islam i sig inte alls är den fredliga religionen som både Blair och Bush talar om och som har perverterats av ett fåtal osv. Istället berättar Robert om att det i religionen finns en stark imperialistisk tendens, att det finns en mycket stark fundamentalistisk tradition som västliga bedömare om och om tonar ner och missförstår och det i Koranen finns mängder exempel på hur våld förordas mot ickemuslimer och exempel på hur profeten Muhammed själv i traditionsberättelser enligt Robert agerat på grymt sätt osv. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Han verkar vara en person som underbygger sina påståenden med relevanta observationer men det hindrar ändå inte att jag förhåller mig tillsvidare lite avvaktande till hans ideer. En del kanske tycker att han är en hetsare, hatpredikare osv men det ger han inte intrycket av direkt. Kritiken mot Islam är stenhård men han dömer inte ut muslimer som må tillämpa inslag i Islam olika strikt. Men han menar att terrorister kan hänvisa till Koranen för stöd för vissa gärningar och islamister kan hänvisa till Koranen för specifika straff och i och med detta blir det svårare för moderata krafter att argumentera emot. Den fundamentalistiska traditionen, som Robert beskriver det, underlättar inte heller för en sådan diskussion.

Den andra intervjun är med Akbar Ahmed, chef för islamiska studier, vid American University i Washington (har tidigare varit vid Princeton och Harvard) och betraktad av t.ex. BBC som en av världens främsta auktoritet på samtida Islam. Han talar om islamisk fundamentialism och varför han tror en del begår terroristakter i Islams namn och får också chans att kommentera en del av Robert Spencer påståenden vilket är intressant i sig. Akbar argumenterar att den aggressiva positionen av att sprida religionen kommer från den judeo-kristna kopplingen och att samma påståenden alltså kan göras om kristendomen. Han hänvisar också till en mystisk muslimsk poet vid namn Rumi som skulle vara en motsats i islam till den fundamentalistiska tolkningen som finns i Islam. Han varnar för tendenser i världen för att försöka skapa en sorts Islam för en sådan Islam finns inte osv. Vidare uppmuntrar han ledare och imamer att stå upp emot fundamentalism och säger att det inte är så mycket en kamp mellan väst oc Islam som det är mellan grupper inom Islam.

Frågan är varför vi ens ska bry oss om Islam. Varför ska jag bry mig om att lära mig mer om vad religionen säger eller inte säger osv? Svaret har naturligtvis att göra med terrorism i slutändan och till viss del även den massiva immigrationen av muslimer i Europa och dess konsekvenser på samhällen där. USAs nyhetsredaktioner verkar vara nyfikna på att se hur utvecklingen blir Europa. På traditionellt vänsterlutande NPR har man ett antal reportage under rubriken 'Europa, Islams nya frontlinje' och på nyhetskanalen MSNBC finns det diverse artiklar om t.ex integrationsfrågor under rubriken: 'Islam i Europa' med underrubriken 'Kulturkrock: Europas växande utmaning med Islam '.

Andra bloggar om:
Islam,
Terrorism

Generell övervakning ger resultat i Tyskland

2006-08-23T14:05:00.000+02:00

I Tyskland har nu två män med libanesiskt ursprung identifierats (varav en gripits) misstänkta för att placerat ut de bomber på tåg som var avsedda att sprängas i luften tillsammans med mängder av ovetande passagerare. Der Spiegel rapporterar att de två misstänkta filmades av en kamera på stationen i Köln och med hjälp bl a av Libanons underrättelsetjänst kunde sedan individerna identifieras. Se också Deutsche Welles artiklar om detta. Vad säger motståndarna av all sorts övervakning om ett sådant scenario i Tyskland där övervakning faktiskt gett resultatet att misstänkta terrorister faktiskt kunde identifieras? Vi vet iofs inte om de kunde identifieras utan sådana metoder men det torde vara osäkert. Övervakning på detta sätt må inte förhindra terroristdåd som de de misstänkta terroristerna skulle utföra i Tyskland, åtminstone inte direkt men dock indirekt. Det kunde lika gärna ha hänt att tågen sprängts i luften och det enda man hade var terroristernas identitet (mycket bättre än inget) men så som fallet är nu kan polisen förhindra framtida brott av dessa individerna om det döms skyldiga, något som antagligen inte varit möjligt utan kameror.

Den första gripna var medlem i radikala islamistiska sekten Hizb_ut-Tahrir som förordar en muslimsk stat byggd på sharialag och en återgång till ett muslimsk kalifat bland annat. Denne person beskrivs av omgivande studenter som vänlig, artig, helt normal och en som inte talade illa om någon. En annan beskrev honom som lite långsam, lite osmart vilket i sammanhanget var bra annars kanske bomberna hade funkat. Ett tänkbart motiv skulle vara hans broders död rapporterar Der Spiegel. Men det är knappast en normal persons reaktion på en död familjemedlem att vilja massakrera mängder av tågpassagerare. När såg vi sist en spanjor som hämnades en släkting som dog i terrorattacken i Madrid med att spränga sig i luften i något förortsområde eller nordafrikanskt land, en britt som hämnades en död släkting genom att försöka döda så många av 7/7-terroristernas släktingar som möjligt. I fallet med en död bror i Libanon var ju inte Tyskland en krigförande part ens.

Der Spiegel har i 'What terror? The Protestant Crusade Conspiracy' också undersökt reaktionen i Tyskland på nyheten om bomberna på tågen av libanesiska muslimer. Konspirationsteorier flödar verkar det som men det är svårt att få någon uppfattning om proportioner av människor med vissa åsikter utan uppgifter om att det är Bush och korsfarare som ligger bakom allt kommer från intervjuade människor som det är oklart hur journalisten valt ut. Dock är det ändå rätt störande.

Andra bloggar om:
Nyheter,
Politik,
Terrorism,
Tyskland,
Övervakning,

Arbeta i Sverige och i USA. Lönen är inte allt alla gånger.

2006-08-22T15:36:00.000+02:00

Det är dags med ett jämförande inlägg mellan att jobba i Sverige och i USA. Beroende på hur man värderar olika faktorer och i vilken jobbsektor man är i kommer USA eller Sverige bättre ut tror jag.

I mitt fall har jag högre lön i USA (som utbildad i naturvetenskapliga/medicinska/tekniska fältet), kanske 30-40% eller så högre jämfört med motsvarande jobb i Sverige men det är endast en del av ekvationen. Inkomstskatten är lägre. Jag vet inte exakt men tror det är ungefär 20% i USA mot 35% eller så i Sverige antar jag. Bonusen är troligare också högre i genomsnitt. Så långt allt väl.

En del av de generösa svenska förmånerna saknar jag, särskild lång semester. Ingen federal lagstiftning om någon som helst semester finns såvitt jag vet och för många enklare jobb blir det mycket knapert med semester och även för mer kvalificerade jobb börjar de antällda ofta på 2 veckor och vandrar sedan uppåt då de avancerar i organisationer och/eller arbetsår i företaget. ABCNEWS (The death of the American vacation) skriver att ungefär en fjärdedel (!) av de som jobbar i USA har ingen semester och de som har semester har i genomsnitt 14 dagar ledigt. Dock väljer en del att inte ta ut den lilla semestern pga av ökad stress före och efter semestern och ökad jobbosäkerhet enligt artikeln. Själv har jag tre veckor med chans till en vecka extra obetald så det går an men ändå saknar jag mer generösa villkor. Pengar är verkligen inte allt. Teoretiskt går det att förhandla om allt vid jobberbjudandet med i praktiken kan det vara svårt att förhandla upp semestertiden då sådana förmåner kan vara mer fixa och kopplade till generella interna policyer på företaget. Det libertinska Cato institute argumenterar för att semestern visserligen avsevärt högre i Europa än i USA men att arbetsmarknaden är stelare, arbetslösheten högre osv. Jag kan inte tro att det varit en sån katastrof för den amerikanska arbetsmarknaden och dess arbetstagare om federala regler funnits om att medborgarna hade rätt till ett visst antal veckor, säg minst 3, i semester. Cato kan ju drömma om att det är upp till parterna på arbetsmarknaden, löntagare och arbetsgivare, att komma överrens om en lämplig nivå på semestern genom förhandlingar. I praktiken är det helt orealistiskt för en person som startar på ett företag att kunna komma i europeiska nivåer på semestern. Tonen i artiklen är för övrigt förfärlig. Paul Krugman tar i sin artikel 'French family values' upp hur produktiviteten i exempelvis i Frankrike är högre än i USA. Naturligtvis är BNP per capita lägre men det är delvis en effekt av längre semestrar, kortare arbetsvecka osv. Andra faktorer är högre arbetslöshet och tidigare pension. En artikel på Wharton försöker förklara varför USA fokuserar mer på konsumption av varor istället för tjänster. En sådan faktor som näms är fackanslutningsgraden men det förklarar i så fall inte varför europeiska facken inte valt att fokusera på mer pengar istället för mer semester. En social multiplicerare nämns där europeer vill ha mer semester när de märker att andra i deras närhet får mer ledighet. Själv tycker jag det är sundare att vara ledig mer än att köpa en massa saker men jag kanske inte hade tänkt så om jag varit född i USA.

En annan sak som skiljer är kafferaster enligt min erfarenhet. I Sverige hade vi ofta 20 minuter paus på förmiddagen och kanske lika mycket på eftermiddagen. I USA har jag inte hört talas om något liknande. Ifall pengar är viktiga så ju också pengar per tidsenhet som borde räknas och inte bara det sammanlagda.

Förutom semestrar får man i USA också ledigt ett antal helgdagar, 10-13 eller så. De flesta av dessa är fasta, som 4:e Juli, Thanksgiving osv men man brukar också få några flexibla som man får använda när man själv vill. Det är rätt naturligt egentligt. På sätt kan de med skilda religiösa helgdagar ta ledigt de dagar då de själva har en stor högtid. Får se om det blir liknande utveckling i Sverige med all immigration, inte minst från ickekristna immigranter som varit i Sverige och i Europa på sistone. Samtidigt som det är naturligt och tar hänsyn till allas behov av viktigt helgfirande blir traditionsfirandet i samhället i stort antagligen mer fragmenterat på det viset vilket i sin tur kanske inte är så bra.

Min erfarenhet i Sverige var att arbetsmiljön var bättre. Där hade jag ett litet kontor där jag kunde stänga dörren, ringa personliga samtal osv, lyssna på musik osv. I USA är desto vanligare mer öppet landskap med kuber där de allra flesta sitter. Personliga rum får oftast endast de som är någon slags chef eller rätt senior men det finns såklart undantag.

För de som har barn kan notan på dagis skjuta i höjden. Det är inte helt ovanligt att det per barn kan kosta upp emot 7000 kr per barn men det beror säkert också på området i USA och kvaliteten på daghemmen. Det går att få att billigare med säkert. I Sverige är det väl delvis offentligt finansierat så att man kan komma undan med ett par tusen per barn? Inga barnbidrag finns ju heller i USA såklart. För övrigt få bidrag sammantaget men så är ju skatterna också lägre. En del företag har dock daghem på sina arbetsplatser ska sägas vilket säkert är ovanligt i Sverige.

Glöm också de generösa välfärdssystemen i USA för de som får barn. Ett federalt paket ska tydligen ge rätten för de föräldrar i offentliga förvaltning och på de flesta företaget att få 6 veckors ledighet efter barnet är fött. Inte särskilt imponerande jämfört med svenska förhållanden med ett år eller så i ledighet. De sex veckorna är också obetalt såvitt inte företaget går in och betalar för detta, som jag tror är relativt ovanligt. Många företag tillåter dock längre obetald ledighet än 6 veckor, uppemot ett halvår eller ett år i vissa fall men många får också klara sig med avsevärt mycket mindre. När det gäller attityderna till att män stannar hemma med barn har det väl viss skeptisism men förhoppningsvis börjar attityderna ändras. I en studie från 1991 sa 63% av 1500 intervjuade CEOs och personalchefer att ingen familjeledighet för män var rimlig. Kul.

I USA är hälsovårdsförsäkringen också kopplad till företaget som man arbetar vid. Har man problem att hitta jobb är det ytterligare ett stressmoment att veta att hälsovårdsskydden är på väg att upphöra. Jag tycker systemet är förfärligt på det viset och skulle nog hellre se ett mer heltäckande system som inte var kopplat till enskilda företag. Visst, det finns andra system för fattiga och gamla men det känns som att det är lätt att hamna mellan de system som finns och råka på stora utgifter och få olika bra vård beroende på inkomst. På ett sätt kan man säga att varför ska inte pengar kunna köpa olika bra vård men å andra sidan är rätt till bra sjukvård för grundläggande att man inte ska kunna behandla alla lika. Igen har jag väl påverkats mycket från hur det funkar i Sverige.

Om man blir sjuk har man ofta ett betalda antal sjukdagar (6-7 stycken) man kan använda. Är man sjuk längre än så får man börja ta på semesterdagarna. USAToday rapporterar att antal sjukdagar är på nedåtgående. Det imponerar mig heller inte särskilt. Om man ska bli sjuk blir konsekvensen då att man riskerar att tappa sin planerade semester om man inte går till jobbet fastän man känner sig krasslig.

Det går att ta upp mängder av andra frågor som kompensation (eller frånvaron) av övetid, pension, studiekostnader, skattetryck överlag (inte endast inkomstskatt) mm i en jämförelse i vilket land det är fördelaktigast att arbeta och att leva. I slutändan handlar det om vilka prioriteringar individer gör, vad man värderar högst och vilken livssituation man befinner sig i. Är man i USA för ett litet tag, är attraktiv på arbetsmarknaden och ser chansen att arbeta hårt och tjäna mycket pengar så tycker man kanske att fördelarna överväger. Kämpar man istället för att behålla ett jobb med hälsovårdsförsäkring och inte vågar ta någon semester kanske attityden blir annorlunda. Det jag vänder mig emot är för självsäkra påståenden om det allmänt är bättre att bo eller arbeta i Sverige eller USA eftersom det beror på så många faktorer.

Andra bloggar om:
Samhälle,
Politik,
Arbetsmarknad,
USA,
intressant

Uppföljning angående den Englandrelaterade situationen

2006-08-16T16:46:00.000+02:00

Jag har tidigare tagit upp att profilering av passagerare kan vara nästa steg för att använda resurser effektivare. Två ledare som tog upp den saken hittade jag idag via realclearpolitics.com. New York Posts ledare 'Profiling terror' har ungefär samma inställning som jag. En motsatt synpunkt finns på San Diego Union-Tribune: 'Racial profiling is Un-American'. Jag tycker själv den är tunn på argument och desto fullare av indignation. Detta illustreras av att de tycker det är skamligt att ens ställa frågan om inte det är bättre att ha profilering av passagerare än att screena åldringar osv.

Jag nämnde i ett annat inlägg en opinionsundersöking vars resultat får en att sätta kaffet i vrångstrupen. Igår hade CBS en relaterad kolumn med titeln 'Many British muslims put Islam first' som repeterar flera av resultaten som får en att tänka efter lite. Jag kan bara hoppas att studien inte är rätt utförd, visar en skev bild av verkligheten osv och att motsvarande opinion i Sverige t.ex. är helt annorlunda. Channel 4 som står bakom studien har mer specifik information om resultat. Gå till exempel till 'Start Survey' på sidan och se om ni har samma sorts åsikter som de som svarat. Der Spiegel tar också upp undersökningen i en artikel med titeln 'Feeling foreign at home'. De refererar exempelvis en annan studie där 81% av brittiska muslimer säger sig identifierade sig först som muslimer och som britter i andra hand. Tydligen är det endast i Pakitstan som folk mer identifierar sig som just muslimer än med den nationella identiteten. Helt otroliga siffror egentligen. Om jag som svensk flyttar till ett muslimsk land kanske jag tänker likadant men i så fall tyder det ju på hur svårt det är att flytta mellan länder/regioner med helt skilda kulturer.

Andra bloggar om:
Terrorism,
England,
Politik

"Chockerande reaktioner i Storbritannien"

2006-08-15T20:22:00.000+02:00

I en ledare i Rocky Mountain News kommenterar tidningen reaktionerna från muslimska ledare angående terroristattackerna.

Den första punkten rör den muslimska parlamentledamoten Shalik Maliks kolumn 'Why the muslims must rise up now and join the battle against extremism', I denna kolumn påpekar ledamoten att det inte är så enkelt samband mellan utrikespolitik och terrorism och fokuserar också på stor extremism och stort stöd för attacker likt 7/7 förra året bland muslimer. Men så kommer då anklagelser om hur tiotusentals muslimer i USA flyttat sedan 9/11 pga 'ökad inhemsk fientlighet'. Rocky Mountain News skribenter säger sig vara chockade och undrar vem som gett parlamentledamoten dessa falska uppgifter.

I samma ledare tas också upp hur muslimska ledare i samtal med regeringen i London föreslagit att islamisk lag skulle införas gällande äktenskap och familjefrågor för att minska extremism. Som någon muslimsk ledare uttryckte det: 'De borde förstå våra problem och sen ska vi förstå deras problem'. Är det tidningen som vinklat beskrivningen av samtalen så att man får intryck av att ledarna inte fokuserar på grundproblemet utan istället tar tillfället i akt att försöka få igenom sin egen extrema agenda med egen lagstiftning eller är det så samtalen gått till?

Times ledare 'Isolating the extremists' är heller inte nådig i kritiken mot islams förespråkare (speciellt i England):

Islam behöver en reformation men många av dessa ledare inser att de inte kommer att tjäna på en mer tolerant och en mindre ideologisk religion. De ser Islam och dess roll i Islam som oföränderlig och dömer ut personer som Irshad Manji, som kallar på en renässans av kritiskt tänkande, som avfälling. Men om det inte finns mer respekt för sådana krav, mer tolerans av kvinnors rättigheter och åsikter och mindre fruktan i att ta avstånd från extremism så kommer regeringens dialog med muslimska ledare att ge lite. Endast när måttfullhet ger respekt, trovärdighet och lojalitet av fler muslimer så kan kopplingen med terrorism bli utmanad

Det ligger nog mycket i det. Hela artikeln är läsvärd.

Profilering av passagerare ett naturligt steg

2006-08-15T14:55:00.000+02:00

AFP beskriver att de pågår en debatt i Storbritannien om hurvida profilering av passagerare (passenger profiling) ska användas vid säkerhetskontroller t.ex vid flygplatser för att använda resurser bättre. Artikeln hänvisar till en rapport i Times och i båda artiklarna beskrivs det som att muslimer nu kan komma få räkna med större risk att bli undersökta i kontrollerna. Men egentligen diskuteras system som fokuserar på personer som beter sig misstänkt (som kanske är extra nervösa t.ex.), som har ovanliga resemönster, och viss etnisk och religiös bakgrund. Det sistnämnda är som Times skriver rätt kontroversiellt och skulle förmodligen orsaka ett ramaskri bland muslimska grupper. Redan har muslimska företrädare och muslimer inom polisen uttryckt starka reservationer.

Jag måste säga att jag kan tycka det är rätt logiskt att fokusera på de individer där hotet är som störst. Varför ska 80-åriga Helga ta av sig skorna och kroppsvisiteras eller sjubarnsfamiljen Svensson från Kiruna genomgå rejäla kontroller när hotet från terrorism troligen finns någon annanstans ifrån? Är det inte bättre och mer effektivt att satsa resurserna på att intervjua 27-åriga Muhammed och 19-åriga Abdul som har resor till Pakistan eller Saudiarabien i passen även om det iofs kan uppfattas som kontroversiellt. Jag ser det själv inte som något rasistiskt. Det är ju knappast att vissa individer behandlas annorlunda pga av utseendet eller sin hudfärg i sig utan att det är pga av terroristattacker med tiotals, hundratals eller tusentals har begåtts gång efter gång av islamistiska extremister. Om det varit så att svenskar gång efter gång hade försökt döda alla människor på flygplan efter flygplan så hade jag förordat att svenskar skulle få genomgå extra säkerhetskontroller i USA med. Jag som svensk hade också haft en förståelse tror jag för att jag som svensk hade fått en särskild behandling och inte skyllt myndigheter för extra besvär. Grundproblemet hade ju varit de svenskar som försökt begå terroristbrott och så hoppas jag att andra grupper som i så fall får genomgå extra kontroller också kan tänka. Det handlar inte om om att dra alla personer över en kam utan att använda resurserna bäst. CNN tar också upp motstånd från muslimska grupper mot diskuterade metoder. Daily Mirror har frågor diverse flygresenärer om vad de tycker om profilering.

Här i USA har det pratats om sådan profilering de senaste dagarna. I morse hörde jag både Chris Matthews på MSNBC tala om det (som anses rätt liberal) och diverse Fox-ankare. Chris sa något i stil med att tidigare har vi förlitat oss på tekniska apparater som metalldetektorer för att försäkra oss att vi är säkra på planen. Nu när det blir svårare att skydda sig mot vad folk tar in i planen så blir det viktigare att skydda sig mot individer mera än tidigare. Pete Williams i MSNBC frågar sig just varför inte mer har gjorts av DHS för att profilera passagerare? Kanske att det kommer ett system för mer intelligent fokusera på de personer som i större utsträckning kan anses utgöra terroristhot i USA men att det då inte kallas profiling utan något annat för att just profiling ofta associeras med ras, dvs racial profiling. Som jag skrivet ovanför har det egentligen ingenting med ras att göra utan mer om vilka som kan utgöra hot mot passagerarna, oavsett vilken hudfärg individer har.

Andra bloggar om:
terrorism,
Politik,
England,
USA,
intressant?

Mer kritiska reaktioner angående brevet från muslimska ledare och muslimska organisationer

2006-08-14T03:07:00.000+02:00

Som jag nämnde tidigare fick brevet från många muslimska ledare (också underskrivet av ett par dussing islamiska organisationer) om att utrikespolitiken i England borde ändras för att stoppa terrorism många kritiska reaktioner initialt från ledarskribenter från vänster och höger och även från Blairregeringen. Nu har några fler tagit ställning.

Home secretary John Reid beskrev det som en grov missbedömning att utrikespolitiken skulle formas eftet hot om terroristattacker. Istället för att bedöma den politiken under hot om terrorism skulle politiken formas genom demokrati. Ingen regering skulle stödjas av britternas om den beslutades med hot från terrorister.

Toryledaren kallade innehållet i brevet en sorts utpressning och att utrikespolitiken inte kan förändras för att några kan tänkas ta till vapen mot oss.

Samtidigt sa ledaren för islamiska samfundet i England att irak var orsaken till varför England för under hot. John Reid säger att mängder av nya attacker planeras i England och att 4 stoppats sedan 7/7. Dessutom ska den första stoppade attacken kommit under 2000, alltså långt före både Afganistan och Irak. Hur förklarar islamistledaren detta då? Han kan knappast förklara allt med Irak. Men tydligen tar han kategoriskt avstånd från att islam har någon plats i samtalet:

Muslimer säger att Islam och muslimska grupperingar inte gav upphov till extremism och inte radikaliserade unga människor.

Skämtar ledaren för islamiska samfundet i England? Var har han varit när imam efter imam ha avslöjats med att stödja självmordsbombningar och mord på judar osv. Ett exempel är t.ex Yusuf al-Qaradawi som t.ex religionskännaren Mattias Gardell kallar en i den islamistiska huvudfåran.

Slutligen klipper jag in lite text från en kommentar på en ledare i The Scotsman med titeln 'True threat is to our lives and not to our liberty' som jag kan för övrigt kan sympatisera med. Men en lämnade en kommentar på artikeln att om ni slutar med att blanda er in i andras affärer som kommer ni inte hotas och som exempel gavs att t.ex. Sverige inte hotades. Men i nästa inlägg påpekades att en viktig punkt i resonemanget missades och det var att det var brittiska individer som angriper sitt eget samhälle med planerade massmord. Britter vars föräldrar fått en chans att invandra till Storbritannien för ett bättre liv och betalningen av barnen är fullskalig attack. Vidare påpekas hur England stått inför många situationer där britter haft delade meningar i viktiga frågor men att ingen för den skull börjar planera massutrotning av sitt eget folk. Detta är en helt ny situation och det där med att förändra politik för att unslippa attacker kanske funkar kortsiktigt men jag är i alla fall övertygad att det då kommer att finnas andra frågor för terrorister att radikaliseras av och som kommer användas som ursäkter för radikalisering och extremism och terrorism. Men grundproblemet består och det är att det för en grupp människor ibland oss är det okej att använda massmord av oskyldiga i sitt eget samhälle för förändra sitt lands politik.

Andra bloggar om:
Terrorism,
England,
Politik,
Nyheter